måndag 11 mars 2013

Vårt Fadderbarn

Sonen och Smile
Vi har ju ett fadderbarn, eller nä... barn och barn... han är en ung man på 30 år som bor i Gambia och heter Smile. Dessutom är han inte bara vårt eget fadderbarn utan jobbets. Alla våra medlemmar på Viktväktarna här på Södertörn är med och stöttar honom. Jag har en liten låda i kassan där folk stoppar pengar om de har och vill. Pengarna för jag över till min svenska kompis Linda som bor i Gambia sedan 30 år tillbaka. Linda kollar sedan med Smile, som han heter, hur läget är och ger honom pengar om och när han behöver. På så sätt är vi helt säkra på att pengarna kommer fram och att inga administrativa utgifter försvinner på vägen. Perfekt!

Idag ska jag träffa en tjej som åker till Gambia imorgon bitti. Hon ska ta med en mobiltelefon till Smile, en bild till vår chaufför Boba och en överraskning till Linda. Eftersom jag inte vet om Linda läser detta, så kan jag inte berätta vad. Men jag är ganska säker på att hon kommer att bli glad  :-)

Jag är riktigt avundsjuk på min kompis som får känna på Afrikas sol och värme under några veckor. Särskilt nu när det är 12-14 grader kallt och kylan ska hålla i sej en vecka till. Snacka om att välja rätt period. Hon ska dessutom bo på hotellet där jag jobbade och kommer att träffa mina fina vän Mr Pap. "Jag är så avensjuk, så avensjuk" som Nanne sjunger. Men men, min tur kommer... nångång...

Klockan 12 ska jag träffa kompisen inne i stan. Vi ska äta sushi och prata prata prata. Sen ska jag gå och fixa mina glasögon som trillar av näsan. Skalmarna behöver böjas till lite tror jag. Sen kanske jag gå lite på stan när jag ändå är där, det händer ju inte så ofta. Dessutom ska jag samla massor med steg och röra på mej mycket. Vågen var inte alls snäll, 6 hekto upp. Å då har jag alltså börjat springa! Allt blev fel med maten i lördags och det får jag sota för nu, trots att jag skött mej resten av vecka. Jäkla skit! När ska jag lära mej att jag inte kan spåra ur det minsta lilla?

Jaja, på´t igen. Idag är en ny vecka och den börjar bra med många steg och sushi. Resten av veckan ska bli precis lika bra! På måndag nästa vecka får ni veta hur bra det blev :-)

Ha en riktigt fin vecka!


10 kommentarer:

  1. Ingen är mer än människa! Vi vill ha vår tröst, i vad form den nu är.....
    När man kommit över 35 får man kämpa lite mer med vikten.
    Kram för dagen♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch ja, så är det. Men allt blev fel i lördags, så jag visste att det skulle bli en tråkig vägning. Blä!

      Radera
  2. Va härligt att bidra på det sättet, å framförallt veta att det hjälper en person och individ.
    Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi räddade faktiskt handen på honom. Risken var att han skulle få amputera den om han inte fått rätt behandling. DET känns hela galet bra :-)

      Radera
  3. Bra sätt att hjälpa. Du vet att pengarna kommer fram och gör nytta.
    Vikten är ju något som förändras och för mig alltid åt fel håll. Men det är bara att kämpa vidare. På ett sätt känns det meningslöst för mig, eftersom jag inte kan röra mig så mycket som jag skulle behöva, vissa perioder. Men, skam den som ger sig.
    Ha en bra dag.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att inte kunna röra på sej är faktiskt inte en ursäkt som biter på mej, tyvärr kära du :-)

      Vi har medlemmar som sitter i rullstol som går ner i vikt stadigt. Det handlar enbart om kalorier in - kalorier ut och sen kan det gå lite fortare om man samtidigt kan motioner men det är inte det viktigaste.

      Så ha kolla på maten, skriv upp det du äter så att du får koll på när och hur dina intag ser ut. Och gör sen små justeringar, så ska du se att du åtminstone vänder pilen på vågen åt rätt håll sakta men säkert.

      Det är fixar du, bara du vill :-)

      Radera
  4. Vilket bra sätt att bidra på detta sätt lycka till med vikten det går nog bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Klart det blir bra, nån dag :-)

      Radera
  5. Vad smart att vara fadder på det sättet och ha en direkt kontakt som bor på plats. Jag längtar också efter sol och värme så förstår du blir avundsjuk på en sådan resa.
    Ha en fortsatt bra vecka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns säkert och bra att ha vår kontakt på plats. Solen skulle vara väldigt välkommen nu :-)

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: