Jag har vänner i min närhet som inte kan få barn och som i flera år försökt med hjälp från sjukvården för att bli gravida. Jag har adopterade kusiner och jag har lesbiska vänner som fått barn genom insemination. Självklart är de som fått barn nöjda och glada över att allt gått vägen och vi gläds med dem.
Det ser olika ut överallt i Sverige. På en del orter får man IVF-försöken helt gratis, på andra får man några försök och på andra tror jag att man måste betala allt själv. Detta vet jag inga detaljer om, så där är jag osäker. Att adoptera kostar förstås pengar, ganska mycket pengar dessutom. Att åka till tex Danmark för insemination är inte riktigt lika kostsamt vad jag har förstått.
Sen har vi den aktuella frågan om surrogatmödrar och huruvida det är ok att "hyra" ut sin kropp för att hjälpa någon annan att bli förälder och tvärtom förstås; hur ok det är att "hyra" en annan människas kropp för samma ändamål. Spelar det någon roll hur surrogatmamman tänker om detta om det nu bara skulle handla om pengar för henne? Hur ställer ni er moraliskt kring detta?
Tycker jag att det är rätt att det ena kostar men inte det andra? Då menar jag att den som vill adoptera eller inseminera får betala hela beloppet själva medan den som försöker med IVF får en del från sjukvården. Det känns lite orättvist... men världen är ju iofs inte rättvis.
Men för mej handlar det inte om pengarna utan om en enda fråga: Är det en rättighet att ha barn?
Känsligt att ställa frågan kanske, men ganska intressant och jag vill gärna höra hur ni tänker kring detta.
Jag skäms inte över att svara.
SvaraRadera"Det är ingen rättighet att föda barn. Naturen har ordnat det så fiffigt att ibland blir det inget barn. Skulle kreti och pleti föröka jorden o.s.v.
Sedan finns det lämpliga föräldrar där det medicinskt inte fungerar med barns tillväxt i magen.
Jag säger JA till adoption, insemination, IVF och surrogatmamma."
Du har bett om en åsikt, och detta är MITT tyckande!
Jag kommenterar mig själv och säger, att Piedras svar var MYCKET bra! En annan syn på saken.....
RaderaJag har ändrat åsikt helt i den frågan. När jag själv var ofrivilligt barnlös under några år tyckte jag att det var en rättighet att ha barn, men det tycker jag inte längre. Det blir lätt så att man skyller dåligt mående och dåliga relationer på barnlösheten och tror att det ska ordna sig med det sedan när man fått barn. Det gör det inte. Jag tycker nog att man i så fall mycket hellre skulle erbjuda barnlösa människor sorgebearbetning över barnen man aldrig fick och hjälp med hur man går vidare i livet och skapar sig ett gott liv utan barn.
SvaraRaderaJag vänder mig väldigt mycket mot uttrycket "skaffa barn" som används till höger och vänster, som om barn var något man kunde köpa sig. Nej, barn får man OM man har tur.
Vad gäller surrogatmödraskap tänker jag att om det är tillåtet att s a s hyra en livmoder så är steget inte långt till att man tycker att det är tillåtet att köpa organ. Och vilka hamnar då i kläm? Jo, som vanligt de som är fattiga. För det här med surrogatmödraskap, adoption etc är faktiskt lite av en klassfråga, så länge det kostar pengar för dem som vill bli föräldrar. Då finns inte möjligheten för alla människor.
Piedra så bra sagt! Håller med dig till fullo!
SvaraRaderaNjaha... nej det är ingen "rättighet" att "föda barn". Alla kan inte eller vill inte. Det är inte heller en "rättighet" att "få barn"... Jag kan absolut förstå att många många av oss gärna blir föräldrar - biologisk klocka etc. Jag vill "ha barn" och glädjande nog kunde jag bli gravid och föda. Vissa kan inte. Vissa vill inte.
SvaraRaderaVill man innerligt och gärna vara förälder men inte kan "få" egna "biologiska barn" så finns det så många barn som behöver ett kärleksfullt hem med underbara föräldrar - något att tänka på...
Det är min åsikt.
Jättespännande att läsa era funderingar. Att barn har blivit en klassfråga håller nog många med om. Men hur vänder vi på det då? Ska samhället (våra skattepengar) även gå till detta? Då menar jag: Ska man få bidrag eller ersättning för att adoptera, inseminera eller vilken man nu väljer att göra. Blir det rättvist då då?
SvaraRaderaTycker inte vi ska lägga massor av rsurser inom redan ansträngd vårdsektor på detta som någon nämnde här finns det millionsdtals barn som inget hellre vill/behöver än ett kärleksfullt hem HJÄLP dom och känn GLÄDJE över det
SvaraRaderaDet är ingen lätt fråga det här, men man kan nog inte diskutera rättvisa och vad våra skattepengar ska gå till i en sån här komplex fråga. Jag har full respekt för de människor som har en stor längtan efter barn och vill prova alla sätt som finns. Därför tycker jag att det är ok med surrogatmammor. Tycker också det är helt ok med regnbågsfamiljer, de barnen är otroligt efterlängtade och jag tror de barnen får växa upp i ännu mer kärleksfulla familjer.
SvaraRaderaTack för alla intressant och tänkvärda kommentarer!
SvaraRaderaOj.. ja en känslig fråga helt klart. Jag tycker att alla bör få uppleva känslan av ett barn. Men hur.. ja du...
SvaraRaderakram