Visst syns det skillnad!

Igår efterlyste jag bilder från våra Guldmedlemmar som visade hur de såg ut före och efter sin viktminskning. Allt för att peppa våra andra medlemmar och för att visa vilken skillnad det blir på bara några kilon. För att visa vad jag menade visade jag bilder på Martin för och efter hans viktminskning som var hela 60 kg. Å då kom ju förstås frågan om mina egna bilder och jag började leta...

Just det där med bilder från sin storhetsperiod har man ofta inte, så det krävs oftast en del letande. Man gillade ju lixom inte hur man såg ut och var oftast den som tog bilderna så att man själv slapp bli huvudperson på bilden. Men jag hittade iaf en som är helt bedrövlig, men sonen är söt...

Så här bjuder jag på våra före och efterbilder. I mitt fall handlar det om ca 10 kg och som ni ser så gör 10 kilo ganska mycket på en så liten kropp som jag har. Jag är bara 156 cm lång. Medan 10 kg på Martins kropp knappt syns alls...

Det roliga med min efterlysning var att det strömmade in bilder från ganska många medlemmar som visade hur de såg ut efter si och så många kilon, trots att de hade en del kvar att gå ner. Å visst syntes det skillnad och jösses va peppade de andra medlemmarna blev. Så himla bra!

Medlemmarna kämpar med sin vikt och vi kämpar vidare med vår vikt... att det ska vara så svårt. Vi som bara vill vara normalviktiga och hälsosamma. Men vi gör det tillsammans och är på g. Dessutom ska vi springa Vårruset tillsammans och har redan fyra kompletta lag. 24 peppade Viktväktare ska alltså genomföra loppet tillsammans och det ska bli så himla kul! Vi är nog inte riktigt normala som lägger så mycket av oss själva i vårt jobb, men vi älskar det vi gör - så är det bara! Å det ger ju resultat... vi har ju ändå några av Sveriges största klasser. Och ner i vikt går de!

Martin har alltså gått ner 60 kg och jag har gått ner 10-12 kg, vet inte exakt. Det visar att man faktiskt kan komma i mål och bli normalviktig hur mycket det än handlar om. 5, 15, 50  eller 80 kg, allt handlar om tålamod, hjälpen man får och vilka ursäkter man har. Det är ett hårt jobb som tar tid, men det går!

Visst kan man göra en operation eller leva en tid med konstiga dieter. Men faktum kvarstår; efter en operation måste man offra en stor del av den sociala biten som en middag innebär och ska man leva efter en diet som utesluter olika produkter så blir det tråkigt efter ett tag. Allt detta får vi höra i våra klasser. Det tråkigaste är när en fd gastricopererad person kommer till oss några år efter sin operation och har gått upp alltsammans. Det händer lite för ofta tyvärr. Så mycket jobb för att de ska få sin operation och sen är de ändå tillbaka på ruta ett igen efter några år. Så himla tråkigt tycker jag.

Hur man än gör så är det ändå det viktigaste att man gör något åt sin övervikt, tycker jag. För kroppen mår inte bra av att väga för mycket och man vill väl ändå leva ett så friskt liv som möjligt. Jag förespråkar förstås Viktväktarna eftersom jag vet att det fungerar. Det tar tid, men man kan i stort sett leva som vanligt och under resans gång lär man sej att hålla vikten så gott det går. Men hur vi än vänder och vrider på det så handlar det om att inte äta mer energi än kroppen gör av med, oavsett om dieten består av hallonbåtar.

Vi blir tjocka av olika skäl, men i grund och botten handlar det om att vi stoppat i oss mer energi än vi gjort av med. Alla måste äta, så är det - men man kan göra bra val och röra lite på sej. Det får oss alla att må bättre. Så vad väntar du på???