Gambier ha svårt med klockan...

Min kompis L bor några byar bort från hotellet sett. När vi frågade hur långt det var att gå längst stranden sa hennes man att det nog skulle ta cirka 30 minuter. En ganska lagom promenad i solen alltså.

Vi gillar att gå längst stranden och bestämde att vi skulle gå hem till L direkt efter frukosten i lördags. Sagt och gjort; på med badkläder, keps på skallen och solglasögon. Dricka behövdes ju inte eftersom det var så pass nära… Om vi bara vetat…

Klockan 10 började vi gå. Vi passerade hotellområden och stränder som jag kände igen namnet på, men som utseendemässigt förändrats totalt. När vi kom till semesterbyn som jag var anställd av kände jag inte igen mej alls, ALLT var förändrat. Paradisstranden var mycket mindre och området mycket större. 22 år har passerat och en del var bättre förr kan man konstatera.

När vi gått en timma hade vi fortfarande inte kommit till rätt by och när vi frågade folk på stranden sa de att det var låååångt kvar att gå och att vi borde gå upp på vägen och ta en taxi. Men vi ger oss inte i första taget, utan stannade för att bada istället på en helt öde strandremsa. Helt ensamma på en kritvit härlig strand hade vi en jättemysig stund då även jag badade. Sen fortsatte vi att gå igen.

TVÅ TIMMAR tog det att komma fram! Så när vi väl hittade huset och fick komma in sa vi att herr D nog borde köpa en ny klocka. Han fick också erbjudande om att gå med oss tillbaka, men då hade redan L sagt att hon skulle köra oss tillbaka. Nu var vi rätt varma, trötta och törstiga. Så vi blev bjudna på färskpressad mango och bananjuice och glass. Perfekt!

Efter en stund fick vi skjuts tillbaka och dagen efter var vi alla lite stela och hade fått rejält med färg på axlarna. Men trots den enkla vägbeskrivningen att leta efter ett rött hus med rött tak efter tre barer i byn Brufut, så måste man ändå säga att vi gjorde ett jäkla bra jobb som hittade fram. Och motion fick vi iaf   :-)