Änglarna ler idag

 Om himlen finns så har den idag blivit en roligare plats. Idag fick himlen ta emot den finaste ängeln av dem alla, vår Farmor Anna. Egentligen inte min farmor, utan mina barns gammelfarmor. Men alla säger Mor eller Farmor Anna oavsett om släktband finns eller ej. För henne spelade det ingen roll, alla ingick i hennes familj.

Fina Anna som jag träffade första gången 1984 när jag blev tillsammans med barnens pappa. Den då 69-åriga järnladyn som åkte både vattenskidor och slalom. En vänlig själ som öppnade sitt hem för musikanter och agerade mentor för väldigt många. Själv spelade hon både dragspel, munspel, fiol, visslade och sjöng. En alltid glad och positiv person som hade munspelet i fickan när hon voltade med bilen, och medan hon väntade på hjälp komponerade hon musikstycket Kullerbyttan  :-)

Jag hade aldrig träffat någon som var som henne. Anna slöt alla i sin famn och såg något gott i oss alla. Alltid redo att komma med ett visdomsord, alltid nära till skratt. Jag fann henne så fantastiskt att jag nominerade henne till Allers Guldhjärta och fick faktiskt äran att sätta hjärtat runt hennes hals. Hon ringde mej full i skratt och sa " Men va ha du hitt på nu?" på sin klingande jämtländska. Hon blev rörd, men mest glad och jag var otroligt glad som fick ge henne detta bevis på min uppskattning. Man gjorde ett stort fint reportage om henne och även journalisten och fotografen blev betagna av hennes person.

Sista gången jag träffade henne var sommaren 2004. Efter skilsmässan -98 sågs vi av naturliga skäl inte mer än när hon kom till Stockholm. Men när barnen och jag åkte Norrland runt passade vi på att hälsa på henne. Då hade demensen kommit smygande och hon bannade oss för att vi inte hört av oss innan vi kom... att vi pratat både dagen innan, samma dag och att det stod i hennes almanacka att vi skulle komma ville hon inte höras talas om. Å varje morgon när vi vaknade blev hon lika förvånad som glad över att ha oss där  :-)

Sedan dess har vi inte hörts, men vi har skickat kort från alla våra resor och barnen har hälsat på henne någon gång per år. Jag har sparat hennes friska jag som ett fint minne närmast hjärtat, en finare människa är svår att hitta. När jag vill kan jag höra hennes skratt eller hur hon lät när hon kallade på hunden Ronja. Världen är lite fattigare utan henne och även om jag inte tror att man kommer till himlen så hoppas jag det just idag. Idag har Farmor Anna lämnat oss men återförenats med sin Alfons i sin musikhimmel. Idag fylls himlen av munspelsmusik och skratt.

Vila i frid fina Anna. Du fattas oss.