Tankarna snurrar

Sitter här och funderar... det är mycket som far genom huvudet. Hur lyckligt lottad jag är. Vad framtiden har att erbjuda osv. Ändå vet jag att det kommer att bli tufft en tid framöver med ekonomin. Om ett par månader slutar Senior skolan och då försvinner både studiebidrag och underhållsbidraget mm. Visst kommer han få betala för sej hemma när han börjar jobba heltid, men det kommer ändå att kännas i plånboken.

Men detta har vi hela tiden vetat om, det är därför vi fixar badrummet nu. Det är också därför det känns extra bra att öppna VV i Haninge, där vi vet att det kommer mycket folk. Men det finns ändå en viss oro. Jag vet ju hur det är att vara helt pank och bara ha 68 öre på fickan.

Men pengar betyder ju inte allt. Jag har barnen, Martin och Baileys. Alla mår bra, vi bor bra och vi har det bra. Vad mer kan man begära? Tänk om jag skulle bli ensam igen... allt detta körande, hämtande, lämnande osv. Visst, nu har ju Senior b-körkort och Junior tar sej runt på egen hand så länge det är barmark. Så det kanske inte är jämförbart att bli ensam nu, mot hur det var för 5-6 år sedan.

Tanken att bli ensam är trots allt inte särskilt skrämmande. Jag vet att jag klarar mej, i alla lägen. Den ekonomiska funderingen är värre... jag tycker verkligen inte om att vara utan pengar. Jag vill ha en buffert om det händer något, det måste man när man bor i hus.

Hur ser då min framtid ut? Förhoppningsvis finns Martin kvar i mitt liv för all framtid. Jag har en känsla av att han kommer att göra något annat i arbetsväg och att vi bara har VV som "extra". Jag hoppas kunna ta hand om barn/unga som behöver det och ägna mina dagar åt det. Vi kommer aldrig bli "rika" men i bästa fall ha så pass gott ställt att vi kan göra en och annan resa och inte jobba heltid. Jag orkar helt enkelt inte det.

Det blir nog bra, men just nu känns det lite sisådär... men jag vet ju: jag klarar mej alltid - vad som än händer.

.