Stoppa en dröm?

Kan man med gott samvete stoppa en annan människas dröm? Jag tycker inte det. En av Juniors kompisar tycker att jag ska adoptera honom eftersom hans mamma vägrar gå med på att förverkliga hans dröm om MC-kort. Många föräldrar kan inte förstå hur jag kunde säga ok till en sån sak.

För mej var det ganska självklart. Inte för att jag anser att det är ofarligt, utan för att jag litar på min sons omdöme och att det finns ett och annat krav som följer med körkortet. Till att börja med skulle han finansiera det helt och hållet själv. Att skaffa 10 000 kr som 16-åring är inte helt enkelt, men han körde runt på moppen med en CV i handen och skaffade ett jobb. Ett halvår senare hade han sina pengar. Första kravet uppfyllt.

Det andra kravet har varit att han ska sköta sej, både hemma, i skolan och med körningen. Skulle han busköra minsta lilla, så tar jag nycklarna till hans ögonsten. Han vet att detta inte är ett tomt hot... I söndags pratade vi om att det kunde vara dax att ställa på motorcykeln igen, då pratade vi mycket om de faror som kan uppstå med mycket grus på vägarna, mörker och vad han borde tänka på nu när han inte kört på ett tag. I måndags hämtade han hem leksaken och använde eftermiddagen till att övningsköra och testa olika balansövningar mm. Igår körde han lite längre sträckor och på kvällen konstaterade han att nu känner han sej säker igen.

Han får inte köra när det är kallare än 4 grader och när vi kom hem efter jobbet hade han alltså gått upp till träningen, det var för kallt för att köra. Han lyssnar och accepterar, han vet vad som gäller. Att kunna prata är A och O anser jag. Kan man bara prata och resonera med varandra, utan att röra upp himmel och jord, så kan man gemensamt komma fram till ett förhållningssätt där alla kan vara nöjda. Visst är det farligt i trafiken, men en person som kört motorcykel är en bättre bilförare när den dagen kommer, anser jag iaf. Han vet vilka faror som finns i trafiken för den mest oskyddade trafikanten och hur dåligt man faktiskt syns på en motorcykel.  Många gånger måste man "köra åt andra" när man sitter på en tvåhjuling.

Junior är lycklig på sin motorcykel. Vem är jag att stoppa hans lycka? Visst kan olyckor hända, men det kan det när man promenerar eller kör bil också. Ibland måste man våga säga ja även till sånt man inte riktigt tycker om. Jag gillar inte att killarna dyker heller, men det är också en av deras drömmar som jag inte har rätt att stoppa. När man ser lyckan lysa i deras ögon kan man inte vara annat än glad för deras skull. Vad jag tycker är oviktigt.

Man kan inte och man får inte stoppa andra drömmar och chansen till ett lyckorus. Så länge man inte skadar någon annan så måste man ju få ha roligt! Hur bitter skulle min son bli om jag inte gav honom chansen? Vill jag ha en lycklig eller olycklig unge? Alla växer med ansvar och det ser jag tydligt för varje dag han är ute och kör. Jag är inte oansvarig som säger ok, däremot har jag gett min son en chans att växa och utvecklas som människa. Det har han rätt till!

.