Kvinnodagstankar...

8 mars = kvinnodagen. Dessutom 100 år i år. Firar ni den? Det gör inte jag... men jag firar ju knappt några dagar alls  :-) Däremot funderar jag lite över det här med kvinnokamp och jämställdhet. Går det inte lite till överdrift ibland? Självklart ska man ha lika lön för lika arbete. Absolut! Men det här med kvinnligt och manligt, hon han och hen, alla ska vara okönade på något sätt. Jag vill inte ha det tvånget.

Jag vill vara kvinnlig och gärna titta på vackra manliga män. Men den som vill får gärna vara en manlig kvinna eller en kvinnlig man, det spelar mej ingen roll och handlar inte om jämställdhet. Det handlar om att få vara den man vill vara och accepterad för det val man gör. Jag är gärna kvinnlig medan någon annan kvinna kanske är mer manlig, vad spelar det för roll? Jag har gärna kjol och nagellack, medan min kompis hellre har snickarbyxor och skit under naglarna. Kan vi bägge få bli accepterade på lika villkor, tack?!

Här hemma är vi ganska traditionella, samtidigt som vi avviker en hel del från normen. Det är jag som städar, tvättar och planerar. Det är Martin som tvättar bilen, lagar saker och bär tungt. Men det är jag som pratar med hantverkare och köper byggmaterial och det är Martin som lagar maten och kör barn. Vi är lediga nästan lika mycket och det är Martin som står som chef för vårt företag, jag är anställd av honom. Men det är jag som skriver veckobrev och pysslar med våra hemsida, medan Martin sköter bokföringen och allt "papprigt" runt företaget.

Jag är liten men tuff, Martin är stor med mjuk. Vi kompletterar varandra och respekterar varandra. Han har lite mer i lön än jag har, trots att vi delar på företaget. Å andra sidan har han ett större ansvar än vad jag har. Som anställd på Viktväktarna har man däremot exakt samma lön oavsett om man är kvinna eller man.Där gör man istället skillnad på folk på kontoret och ute på fältet, de på kontoret har högre lön (månadslön) och förmåner som kassörer och konsulenter (provisionslön) aldrig kommer i närheten av. DET gillar jag inte!

Å det är det jag menar med att kvinnokampen ibland går för långt. Ibland fokuserar man på fel saker. De som faktiskt gör jobbet och drar in pengarna och gör kunderna nöjda, de ska ha de högsta lönerna oberoende av om de är män eller kvinnor. Vi som är på fältet måste få en högre status och belönas för det jobb vi gör.

Det handlar inte om att göra oss likadana, det handlar om att vi alla har lika värde oavsett hur vi väljer att leva! Det handlar om att värdera dem högre som faktiskt jobbar och sliter "på golvet" och det är oftast kvinnorna. Det handlar också om att vi kvinnor måste ställa lite större krav på våra män när det gäller hemarbetet och uppfostra våra söner på samma sätt som vi uppfostrar våra döttrar. Hemarbetet delar man på. Punkt.

Att männen i familjen inte gör lika mycket hemma som kvinna, beror faktiskt inte bara på männen. Det beror mest på att vi kvinnor inte låter dem göra saker på sitt sätt eller släpper fram dem. Men vad spelar det för roll HUR saker blir gjorda? Bara de blir gjorda...

Det är iaf vad jag tycker  :-)

.