Igår var jag lite bekymrad över allt jag fått veta, men jag mår ju rätt ok ändå. Jag har ju ett himla bra liv! Å så länge jag följer min kropps olika signaler så funkar jag ganska bra. Tack o lov så har jag en förstående familj :-)
Sedan jag fick veta att jag faktiskt har sömnapné, där strax innan jul, har jag försökt följa min kropp. Jag vilar när jag är trött och göra det jag orkar när jag är pigg. Enkelt! Kanske inte så enkelt om man har ett 9-5-jobb, men det har ju inte jag! Jag vaknar av mej själv vid 9, ligger en stund på soffan efter lunch, jobbar 15.30-20, ibland 21, och somnar för natten när alla kommit till ro vid midnatt.
Eftersom dålig sömn ger dåligt minne, gör jag listor på allt som ska göras så att jag inte glömmer något. Martin hjälper mej att göra listorna, så att jag ska komma ihåg allt och på kvällarna pratar vi om hur morgondagen ser ut så jag är förberedd.
Självklart har jag bättre och sämre dagar och just nu är jag inne i en period när jag är ganska pigg. Idag vaknade jag redan 8.20 trots att jag inte somnade förrän 2 eller nåt sånt. Dagens to-do-lista innehåller storhandling, en tur till sopen med skräp, färga håret, städa, tvätta och lite annat smått och gott.
Jag har ett bra liv, trots dålig sömn. Man får göra det bästa av det helt enkelt :-)
.
Ja, man kan ju undra. Som du skriver i förra inlägget, varför inte få någon åkomma som går att förklara.
SvaraRaderaMen, misströsta inte, du får hjälp och du ska se att läkarna löser det hela. Tar kanske lite längre tid bara. Har en väninna som är lite överviktig bara och som lider av "din" åkomma. Hon sover med en mask för ansiktet nu och det går bra tycker hon.
Hoppas att du orkar med jobbet fast du har denna trötthet att dras med.
Kram till dig.