För 42 år sedan...

...fick min pappa sin finaste present, nämligen mej! Mamma hade redan två barn som jag fick dela uppmärksamheten med, men för min pappa är jag ALLT! Å så ska det vara! Barn ska vara det mest betydelsefulla i föräldrarnas liv. Partnern ska alltid komma i andra hand. Ett barn kan man aldrig byta ut och inget kan bli mer värdefullt än det.

Jag har haft ett bra liv. De första åren var jag hemma med mamma och sen med pappa. Mamma vikarierade på dagis då och då och jag fick följa med dit ibland. Där var ganska rörigt och stökigt tyckte jag och kanske var det därför jag ville vara hemma med mina barn när de väl föddes. När jag började skolan, så började även min mamma i skolan och en tid efter började hon jobba JÄTTE mycket! Då var det pappa och jag som stod för ruljansen hemma eftersom båda mina bröder flyttat ut. Det var pappa som följde med på klassresor och mina klasskompisar hade stor respekt för honom. Han var nämligen ganska sträng. Precis som jag tydligen är.

Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Då köpte jag en lägenhet utan deras vetskap och skickade iväg dem på en andra smekmånad så jag kunde flytta ifred. Pappa var väl inte överlycklig, men jag klarade det över allt förväntan och för att testa lite till flyttade jag till Gambia ett par år senare. Då var han definitivt inte överlycklig... det var lite fööör långt bort tror jag  :-)

Sen blev det äktenskap och barn. Livet med barnen var ingen dans på rosor när de var små. De fick diagnos efter diagnos och efter några år gled vi föräldrar isär och skilde oss. Då blev det både enklare och svårare. Man hade mer koll, men ingen avlastning. Då fick mamma och pappa hjälpa mej väldigt mycket med en del praktiska grejer. De tog hand om barnen så jag kunde jobba eller gå på möten, och de hjälpte mej att ta hand om huset, laga, lappa, fixa. Men aldrig ekonomiskt! Det ville jag klara själv och klarade himla bra själv. Jag vet att många tror att de stack till mej pengar till tex takomläggning och större projekt, men så var det inte.

När barnen blev större behövde jag inte lika mycket hjälp och när jag träffade Martin behövde jag nästan ingen hjälp alls. Nu är det mest tips och råd och hundvakt som behövs ibland. Just nu har jag en krånglade kran i badrummet... kan du hjälpa mej med den pappa?

När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag mycket som jag borde eller kunde gjort annorlunda. Männskor jag kanske inte borde varit så öppen inför, projekt jag borde hållit mej utanför. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag gjort på ett helt annat sätt. Jag hade nog inte ens bott i Sverige...

Idag blev jag uppvaktad på sängen av Senior. Det är faktiskt första eller kanske andra gången som han köper present helt själv till mej. Jag fick tre jättefina blockljus till vardagsrummet, precis som jag önskat. Junior sover fortfarande. Igår var han lite bekymrad över att han var sjuk och inte kunde fixa min present. Vi får väl se hur han löser det, det är iaf tanken som räknas.

Så får vi väl se hur resten av dagen blir. Jag gillar att fylla år även om det inte görs någon större grej av det. Idag är det MIN dag!

.