Oktober är en skitmånad!

Så har det hänt igen. En väninna går igenom det värsta tänkbara. Hennes dotter dog här om dagen, bara 20 år gammal. Det är inte meningen att barn ska dö före sina föräldrar. Det är inte meningen att man ska begrava sitt barn. Ändå händer det.

Jag fick höra det för några dagar sedan och idag träffade jag av en händelse på mamma S. S har varit Juniors tränare under en tid och vi har känt varandra i många år. Hennes tre stora flickor har alla simmat tillsammans med Junior och varit på flera läger tillsammans. Nu finns bara två av dem kvar. Den tredje, dog i en hjärntumör som hon slagits emot hela sitt liv.

S frågade hur man gör för att gå vidare, för att komma igenom sorgen. Jag sa att det kan bara hon veta. Hon måste göra på sitt sätt, inte på någon annans. Det enda jag vet är att livet, för oss andra, fortsätter. Även om det känns som allt stannar upp, så gör det ju faktiskt inte det. Alla visste att dottern skulle dö i sin sjukdom, frågan var bara när. Den här familjen  tog vara på varenda minut. Samma dag hon dog hade hela gänget varit på Tom Tits och haft en härlig dag. Dottern hade varit pigg och tom kunnat åka rutschbanan som finns där. På kvällen somnade hon i soffan och några minuter senare dog hon lugnt i mammas famn med hela familjen runt sej. Tänk att få dö så. Full fart in i det sista och sen avsluta hemma med familjen hos sej. Kan knappast bli mer värdigt än så.

Jag berättade om oktober förra året, då vi hade tre dödsfall på sex dagar. Jag berättade om min andra väninnan som förlorat sin son som var lika gammal som hennes dotter. Hon ville veta allt. Hur hon mått, hur hon betett sej. Allt. Jag sa att det spelar ingen roll. Det här är din kamp, din sorg, som du måste ta dej igenom på ditt sätt. Samtidigt sa jag att du förmodligen kommer att se folk byta trottoar eller försöka låtsas som de inte ser dej. Och det handlar inte om att de inte bryr sej utan att de inte vet hur de ska bete sej eller vet vad de ska säga. Döden skrämmer folk. Ändå är det en stor del av livet.

Idag går mina tankar till två fina flickor som mist sin syster. Ta hand om varandra idag, man vet aldrig vad som händer imorrn...

.