Besviken

Att se sitt barn besviken/sviken är svårt och man vet inte riktigt hur man ska lindra eller trösta. Jag vet anledningen till mitt ena barns smärta, men kan inte göra mycket åt den. Den smärtan som nu övergått i en slags tyst sorg och kanske tom förnekelse. Jag låter honom bara vara, han vet att jag finns här för honom vad som än händer.

Att själv bli besviken eller sviken är självklart också svårt, men betydligt enklare. Det som stör mej mest just nu är en person som verkar vilja förstöra vår nominering till Tv4. Denna "någon" verkar så pass avundsjuk på vår huvudperson att h*n är beredd att sabba allt för oss. Allt är negativt och denna negativa inställning sprids till andra som jag hoppas inte tar illa vid sej. Det känns som att hur jag än gör så kan det bli ännu värre, därför håller jag truten. Jag låter helt enkelt denna persons anhöriga ta striden. Skulle allt gå åt skogen är det ändå jag som framstår som den stora idioten i Tv4´s ögon.

Jag förstår inte varför någon vill sabotera ett uppvaktade för en annan person. En person som precis ALLA älskar! Är det avundsjuka? Bitterhet? Jag vet inte. Jag önskar bara att denna person kan vara tyst och låta oss andra vara. Även om h*n inte tycker att idén är bra så kan h*n väl bara låta bli att lägga sej i.

Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga ska man vara tyst.

.