lördag 24 september 2011

Asperger vs ADHD

De allra flesta har hört talas om både asperger (AS) och adhd, men vet folk egentligen vad det är? Av egen erfarenhet vet jag att folk tror att adhd mest är en ouppfostrad unge som har slappa föräldrar som inte har några regler. Samma människor har en liten aning om att AS är någon form av autism och att det är personer som inte kan uttrycka känslor eller läsa av folk. Det är alltså grovt förenklat några av de fördomar som finns kring de här diagnoserna.

Som mamma till en grabb med adhd och kontaktperson för två personer med AS, kan jag känna en enorm frustration över att folk är så okunniga! Men så är det väl med det mesta...? Det jag inte behöver kunna eller det som inte intresserar mej, det tänker jag heller inte lära mej... eller? Det är enklare att ha kvar sina fördomar och se snett på de här mysko människorna som beter sej annorlunda. Varför inte snacka lite bakom ryggen på dem också?

Här om kvällen hade Karlavagnen ett radioprogram om olika diagnoser och på deras hemsida kan man läsa de mest hårresande inlägg som att barn med adhd inte ska gå i vanliga klasser, de borde gå i särskola mm. När jag läser sånt vill jag bara ställa mej upp och skrika: Barn med adhd har oftast en högre intelligens än vi sk normala!!! Ska de vara i ett klassrum tillsammans med mindre begåvade elever som inte alls kan presentera i samma takt eller på samma nivå? Det är väl ganska orättvist mot allesammans?

Enkelt kan man väl säga att jag skulle vilja se fler specialpedagoger i skolan, då skulle vi inte behöva höra de här nedlåtande kommentarerna. Specialpedagoger som kan hålla lite styr på våra annorlunda barn. De är nämligen bara annorlunda, inget annat Barn med adhd eller AS är inte elaka, bråkiga eller obstinata. De är impulsstyrda, har svårt med konsekvenstänkande och agerar oftast väldigt mycket snabbare än de hinner tänka. Finns det då en specialpedagog som stoppar dem innan de hinner göra något som kan bli tokigt, så skulle det underlätta vardagen för alla inblandade.

Ja, men det handlar om pengar, säger skolan. Inte alls, säger jag. En Specialpedagog kostar i runda slängar 300 000 kr per år och kan iaf ha koll på 3-4 ungar. En kille med adhd som sitter på kåken kostar runt 700 000 per år... snacka om besparing om man sätter in åtgärden i förväg.

Att få adhd som diagnos på sitt barn är ett trauma i sej. Först och främst vet man att något inte står rätt till, detta bekräftas när man väl fått ok på att göra en utredning. Sen får man alltså en diagnos och ska smälta den, ta sej igenom sorgen av att ha ett annorlunda barn och sedan inse att man inte får minsta hjälp! Får man däremot AS som diagnos, så är det gräddfil genom en personkrets och hjälp via LSS. Samma typ av funktionshinder, samma problem och hjälpbehov - men helt olika hjälp. Så konstigt och så orättvist! Genom LSS får man hjälp med sjukbidrag, bostad, kontaktperson mm. Med adhd får man NOLL i hjälp. OM man inte har en bråkig morsa, som min son har. Då kan man iaf få medicin. I vårt fall hjälper medicinen bra, men i många fall fungerar den inte alls.

Så det är alltså skillnad på diagnos och diagnos. Jag vill ha både AS och adhd i samma personkrets så att de får samma hjälp. Bägge är neuropsykiatriska funktionshinder, med ungefär samma svårigheter och samma behov. Då ska de också ha samma rättigheteroch få samma hjälp. Allt annat är fel!

Jag blev politiker pga av (eller kanske tack vare) mina barn. Men efter att ha pratat om detta i större forum med flera tusen åhörare och ändå inte lyckats ändra på något så vet jag inte längre vad jag ska göra mer för att få folk att förstå problematiken. Jag lyckades möjligen att få några till att förstå och det är väl iofs värt mycket, men jag lyckades inte ändra på något. Så jag gav upp. 15 år av mitt liv stångades jag för alla de är människornas rättigheter, men jag kom ingen vart. Nu får andra ta vid och göra vad de kan. Frågan är ju om det någonsin blir någon ändring? Jag antar att man måste tro det, annars orkar man nästan inte fortsätta.

Frågan är om jag fått någon av er att ändra uppfattning? Eller tycker ni fortfarande att en unge med adhd bara är en ouppfostrad skitunge som förstör för andra och helst borde låsas in?

.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att du är stark som har orkat hålla på så länge som du har gjort, med detta inom politiken, för att försöka att förända.
    Du har säkert bidragit till mer än du förstår själv, det är jag säker på.
    Hoppas att du känner att du har gjort nytta och gör.
    Kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Ja jösses vad mycket okunskap - och ointresse - man har mötts av när det gäller barnen i alla år. Och motarbete ska jag väl tillägga. Det har varit allt från att de tror att barnen är ouppfostrade till att de inte vill att deras barn ska gå i samma dagisgrupp eller i samma klass som mina barn, bara för att mina har diagnoser. Eller föräldrar som vägrar låta sina barn leka med mina trots att ungarna varit bästa kompisar. Det är bara att återigen konstatera att hu så vissa människor är! Kram!

    SvaraRadera
  3. Optimist: jag hoppas jag gjort nytta, men ibland känns det inte alls så. Tack för dina fina ord <3

    Piedra: Ja, tänk som vi haft det du och jag. Att vi överlevt! Jag är ur mitt nu, du har några år kvar. Jag kan bara säga: håll ut!

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: