söndag 7 augusti 2011

Nu har jag bestämt mej!

1998 fick jag godkänt att göra en bröstförminskning på landstingets bekostnad. Av olika skäl blev den inte av, jag hamnade säkert mellan stolarna eller nåt. Ingen hörde iaf av sej med en operationstid och jag hade för mycket runt mej för att orka gå vidare och tjata. Det var lixom inte rätt timing.

Nu har jag funderat och bestämt mej för att det ska vara min belöning när jag nått min målvikt. Man får nämligen inte göra operationen om man har ett BMI över 25. Så när jag nått mitt mål ska jag gå till min husläkare: Doktor Kompis, och be honom om en remiss. Blir jag inte godkänd så får jag helt enkelt spara ihop pengarna på egen hand: 45 000...

Jag är 156 cm lång och har E-kupa. Jag har ont i rygg, axlar och nacke. Jag ligger i uppförsbacke när jag sover på mage och har svårt att andas om jag ligger på sidan. När jag springer gör det ont oavsett vilken BH jag har. När det är varmt blir jag sårig och svettig i vecket. När jag går ner i vikt så blir övriga kroppen jättesmal medan tittsen fortfarande är stora som meloner. Andra människor får små skinnpåsar när de går ner i vikt, inte jag... det blir ingen skillnad alls. Kläderna sitter bara ännu sämre.

Förra gången sa kirurgen att de skulle ta bort 0,8 kg på ena sidan och 0,5 på andra.  Då skulle jag få en liten C-kupa som resultat. Det tycker jag låter alldeles perfekt! Jag är kurvig och en C passar resten av mej och min person. Ju mer jag tänker på detta, desto mer motiverad blir jag. Jag ser framför mej hur jag helt plötsligt passar i min kropp och hur jag kan röra mej obehindrat och köpa rätt storlek på kläder. Jag behöver inte ha 44 på överkroppen, när jag egentligen är en 36:a...

Så nu är det bara att kämpa! Å spara pengar! Tänk om man kunde få det gjort i december. Det måste bli när vi har minimalt med folk på jobbet eftersom jag inte kan vara ledig. Eller kanske runt påsk när man ändå är ledig och det är lite folk så Martin kan jobba ensam några dagar. Tydligen är man sjukskriven ca 2 veckor, men jag har ju inget tungt jobb.

Nu har jag en rejäl sporre! Bara att fixa vikten då!

.

5 kommentarer:

  1. Då håller jag tummarna att det blir som du vill. Kan tänka mig att det skall bli skönt...å vet du vad då kan ju räkna bort drygt ett kilo redan ;) så har du gått ner lite till.....ha det gott

    SvaraRadera
  2. Du bor ju inte i USA med sina rätt snedvridna ideal att ta hänsyn till, utan bara ditt eget välbefinnande. Det hela låter som en bra och väl underbyggd idé. Hoppas att du kan få SLL att upprepa sitt erbjudande.

    SvaraRadera
  3. Det tycker jag att du gör rätt i, att göra slag i saken, absolut! Det är ju onödig vikt att bära på för att sen få värk.
    Håller tummarna för att du får en operation på remiss. Ha´re!

    SvaraRadera
  4. Bokstavsmorsan: Om inte annat så blir det lättare att hålla sej under målvikten sen när man har något kilo ytterligare till godo :-)

    Blandade Karameller: Nä, något USA-ideal har jag inte! Jag vill bara må bra :-)

    Geddan: Tack för tummarna!

    SvaraRadera
  5. Hej!!
    Jag gjorde en bröstförminskning 1992 och jag har aldrig ångrat mig... jätteskönt för rygg och axlar... så "just do it"
    Lycka till // Jennie

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: