lördag 23 oktober 2010

Tankar i natten

För er som inte följt bloggen kan jag berätta att de senaste två dygnen varit omtumlande i en negativ bemärkelse. Min väninna har drabbats av det värsta som kan hända; henne son har omkommit i en olycka. När man är nära en familj som drabbats av olycka och sorg, händer mycket i ens egen skalle. Tankeverksamheten är hög, särskilt på nätterna. Martin och jag var helt urlakade när vi la oss igår, ändå låg vi och pratade till långt in på natten.

Vi pratade bla om tacksamhet. Vad är vi tacksamma över? Martin säger en enda sak: han är tacksam över att han till slut har en familj som älskar honom och som har får vara delaktig med. Det har han längtat efter så många år och til slut fann vi varandra. Han har allt han behöver.

För mej är det lite mer... Jag är förståss lika tacksam jag för att han vill ha oss! Men även för att barnen inte är sjukare än de är. Att de inte lockats in i kriminalitet eller missbruk och att de är skötsamma killar. Jag är så otroligt tacksam för att de är just mina! Jag är också tacksam över mej själv som skaffade Baileys. Han hjälper vår familj så otroligt mycket bara genom att finnas till. Han ger oss kärlek och motion, allt vi behöver. Han är vårt syre och ljus.

Vi har ett fint hem att bo i, mat på bordet. Vi har god kontakt med våra föräldrar som fortfarande är vid relativt god hälsa. Vi kan resa. Vi har allt man behöver!

Det finns mycket att vara tacksam för och det försöker jag verkligen tänka på. Särskilt dagar som de här...

.

3 kommentarer:

  1. Jag förstod att det var något som hänt, men visste inte riktigt vad. Mina tankar går till din väninna. Att mista ett barn måste vad det allra värsta som kan hända. Livet är väldigt skört och man ska verkligen se till att ta vara på dem man älskar. Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Ja det finns så mycket att vara tacksam för. Ibland behöver man stanna upp och fundera på vad det är som verkligen betyder något i ens liv. Och när något sådant ofattbart händer som nyss hänt så kommer tankarna direkt. Varma Kramar. p.s. Hälsa M från mig med en stor kram d.s.

    SvaraRadera
  3. Jag läser och blir alldeles tom. Man ska bara inte överleva sina barn. Så är det. Å jag är så tacksam att jag har mitt barn livs levande med tonårshormoner och allt.
    Mitt liv ändrades radikalt då jag insjuknade i en mycket allvarlig sjukdom och fick ta itu med dödentankar och allt. Det fanns vänner som försvann ur mitt liv för dom visste inte hur dom skulle vara eller vad dom skulle säga.
    Så dumt. Det enda som behövs är att finnas där.Grundtryggheten.

    Å det är klart du sörjer. Alla bär vi vår egen sorg på vårt eget vis. Det finns inga rätt eller fel.

    Det är ett nytt liv som börjat för er alla.
    Aldrig som förut. Men ett nytt som går vidare oavsett om vi orkar eller vill. För i bland bara måste man. Å vi är starkare än vi tror.

    tänder ett ljus för er och för din väninnas familj i det fruktansvärda ni går igenom.

    Livet är bara ett test.
    Det riktiga där vi ses igen...där inga sjukdomar och död finns...kommer vi till sen.

    Kram.

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: