Har du tänkt på vad som skulle hända med dina barn om du dör? Helst vill man ju inte tänka tanken, särskilt inte när man sitter med sitt nyfödda barn i famnen. Men det är just precis då, man borde fundera lite extra på det. Å andra sidan spelar det inte så mycket roll vad man vill... man kan nämlgen inte "testamentera" bort sina barn. Det är i princip det enda du inte kan bestämma över innan du dör.
Man kan skriva ner exakt hur man vill ha det med bostäder, pengar och allt annat av värde. Men det värdefullaste av allt, kan man inte göra ett skvatt åt. Det finns nämligen inga papper som går att skriva om detta, rent juridiskt. Visst kan man önska att mormor eller bästa kompisen ska ta hand om ens barn om något skulle hända, man kan tom prata med vederbörande. Men detta gäller inte juridiskt när det väl kommer till kritan. Då tar soc egna beslut utifrån vad de tycker är bäst.
Är barnen yngre än 5 år tycker myndigheterna oftast att mor- eller farföräldrar är för gamla. I soc ögon brukar ett syskon till den avlidna vara bästa alternativet, men jag kanske tycker att min bror eller syster har helt fel principer och inte ens umgås med dem. Jag kanske tycker att min bästa kompis är bästa alternativet och hon/han kanske tom har accepterat detta. Det bryr sej soc oftast inte om...
Varför finns det inget system som gäller juridiskt så att man samtidigt som man skickar in barnets nya namn till skattemyndigheten (eller var man nu skickar det) också fyller i sin önskan om förmyndare om det absolut värsta skulle hända? På nåt sätt måste det ju gå att ordna precis som med testamenten.
Men det är väl så att man vill inte ens tänka tanken och så länge ingen efterfrågar det så finns inte behovet av ett juridiskt dokument om detta. Då får vi nog börja tänka tanken, eftersom det är ganska många som faktiskt dör ifrån sina barn. Inte så vanligt att bägge föräldrarna dör samtidigt, men det händer. Det är dax att vi får upp ögonen för detta, så att vi föräldrarna faktiskt kan ta ställning innan katastrofen händer (om den skulle hända) så vi har säkrat tryggheten för våra barn.
Klart jag inte vill dö ifrån mina barn, men skulle det nu hända så vill jag definitivt vara med och bestämma i förväg vem som ska ta hand om dem. Det får jag inte idag och det måste ändras!
.
Verkligen viktigt! Dottern hade en klasskamrat i lågstadiet där båda föräldrarna dog inom ett halvår. Där fick flickans morföräldrar ta över, i alla fall i början. Flickan bytte då till en skola närmare morföräldrarnas hem, och Dottern tappade kontakten så vi vet inte vad som hände senare.
SvaraRaderaJag kommer ihåg att vi pratade med Mamma och med min Lillebror om detta då.
Jag har tänkt tanken. Många gånger. Jag skulle INTE vilja att barnen hamnade hos sin pappa om jag dog. Han är djupt störd, och det är illa nog att de bor hos honom varannan vecka nu, men om de vore där på heltid skulle han nog förstöra dem helt och hållet. Fruktansvärt! Kram!
SvaraRaderaMen visst är det väl konstigt att man inte kan skriva något slags testamente för detta? Varför har ingen tänkt på det?
SvaraRadera