Mina barn är nu 15,5 resp 17 år, ibland beter de sej som sin ålder - ibland inte. Det svåra när de närmar sej vuxenlivet är hur relationen förändas, och ska förändras, mellan oss. Nu är det inte längre två barn man ska umgås med, utan två blivande vuxna. Å det är inte så lätt alla gånger.
Ibland är de jättemogna och visar att de kan ta ansvar. Jag skickade utan tvekan iväg Junior på språkresa redan förra sommaren. Som 14-åring klarade han sej alldeles utmärkt på egen han i Spanien i tre veckor. Varför har jag då svårt med att han är ute här hemma när det blir mörkt?
Ibland beter de sej som 3-åringar och bara tjafsar och gnäller och är inte alls mogna knappt ens att bestämma vilka kläder de ska ha på sej. Lite överdriver förståss...
Jag har aldrig pratat "barnspråk" med mina ungar utan de har fått hänga med i vuxnas diskussioner och komma med egna argument. Vilket resulterat i att de är väldigt bra på att argumentera, inte bara en positiv egenskap kan jag tycka alla gånger... deras pappa tycker definitivt inte om det :-) De har svar på det mesta helt enkelt!
Inatt pratade jag och Junior ända till 2.30! Han tycker att jag är för sträng och jag försöker förklara hur jag haft det under min uppväxt och hur mycket jag försöker att släppa taget. Jag tror att han fattade. Jag lovade att försöka släppa taget mer och han lovade att vara mer förstående. Men va sjutton har igentligen 15-16-åringar för regler? När ska era ungar vara hemma? Får de sova hos flickvänner? Får de studiebidraget och isf vilka regler gäller kring det? Hur mycket hjälper de till hemma vs SKA hjälpa till hemma?
Det enda jag vill är att ha ett fungerand familjeteam här hemma som hjälps åt och respekterar varandra. Måste det vara så svårt?
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Hmmm...
SvaraRaderaAltså, ja, han får (mutter mutter)sova hos flickvännen och hon här (men det är mycket för att jag lovade mig själv som äldre tonåring att INTE bli som min dåvarande pojkväns föräldrar... Han fick däremot inte sova där INNAN hon fyllde 15...
Studiebidraget... Det diskuteras fram och tillbaka åtskiliga gånger här...
Han får 500kr av stb, 100kr sätts in på samma konto som det alltid har satts in 100kr på och resten är mina! För att få dessa ska badrummet och hallen (och hans rum) städas varje vecka. De åker dessutom INTE in på hans bankomatkonto, utan på ett konto som jag har öppnat åt honom och han får säga till om han behöver pengar. Han får dessutom 300 kr i mån av sin pappa (de åker oxå in där:-D) 100kr/vecka får han röra sig med till lyxnöjen och 100kr/mån till kontantkortet.
Jag är skitdålig på att bestämma vad de ska hjälpa till med, men numera sätter de i alla fall in disken i maskin efter sig, den stora plockar ur om vi säger till, lägger tvätten på rätt ställe och passar lillasyster (och lillebror) vid behov.
Hos oss gäller att när de börjar gymnasiet får de studiebidraget själva. Men då ska allt räcka, det enda som ligger över är ev. dyrare ytterkläder som jacka/skor där vi hjälps åt. Nöjen/övriga kläder/telefonkostnader/lyx etc. ska de då klara utav själva. Hemma har vi delat upp huset i städområden som ska skötas vid behov minst 1 ggn/vecka (fungerar hyfsat). Självklart även med mat/duka övriga göromål vid behov. Dock kommer man sällan ifrån diskutionerna oavsett.....
SvaraRadera