Jag läste någonstans att svenskarna inte hinner begrava sina anhöriga. Man har så mycket att göra att begravningarna skjuts upp vecka efter vecka, och att bårhusen blir allt fullare. Fruktansvärt tycker jag!
I Polen ska de döda begravas inom en vecka, det spelar ingen roll om man har tid eller inte. Så är det bara. Här i Sverige är våra karriärer och semestrar (eller vad det nu kan vara) viktigare. Viktigare än att på ett respektfullt sätt ta avsked av sina döda.
Då blir min följdfråga: har vi tid med våra levande då? Å det svaret är förståss: nej. Hur många av våra äldre sitter inte ensamma och har tråkigt. Hur ofta besöker vi våra föräldrar och gamla? Hur mår våra samvete igentligen? Eller har vi inte ens tid att fråga våra samveten? Är vi kanske så upptagna att vi inte ens har något samvete kvar?
Jag träffar mina föräldrar ofta, men tyvärr inte min gamla farmor. Jag vet att min farmor är ensam och vill ha besök. När hon är hos mina föräldrar åker vi dit, men det är bara när hon fyller år som vi själva tar oss till henne. Hon bor några mil bort, så vi försöker få henne till ett boende närmare oss. Då skulle vi kunna träffa henne varje tisdag och det skulle kännas mycket bättre.
Jag kan inte säga att jag har dåligt samvete för någon. Jag håller kontakt med mina vänner, iom Facebook är ju sånt mycket enklare. Även om vi inte träffas så ofta, så finns där ändå en nästan daglig kontakt. Men det är klart att man skulle önska att vi alla träffades oftare, men jag kan ju inte gärna tvinga dem?!
Jag vet iaf att jag brytt mej om alla de som är viktiga för mej medan de lever, det är det viktiga.
Har du tid för dem som är viktiga för dej?
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Jag har alltid varit uppe hos min farmor, och senare hos svärmor en eller två gånger per år, trots att det är mer än några mil till dem. 125 mil till farmor och 110 mil till svärmor. Mormor flyttade från Stockholm när hon gick i pension, så det blev 35-40 mil till henne, men det var samma där. Nej, jag kan inte säga att jag har dåligt samvete. Inte gentemot dem i alla fall. Det är svårare med dem som bor nära, och man tänker att dem kan jag ju träffa närsomhelst, men blir det av? Inte lika ofta som man vill i alla fall.
SvaraRaderaDet här handlar väldigt mycket om mentalitet tror jag. Dels att vi, som du skriver, har så fullt upp med karriär och andra "nödvändiga" aktiviteter att tiden inte räcket till något annat. Sedan ska vi ju ha "stimulans" hela tiden också, det får aldrig bli "långtråkigt", allt ska ske omedelbart och med ögonblicklig feedback. Annars vet man ju inte om man gjort något eller inte...
SvaraRaderaAtt sedan vi som är födda på 60-talet och senare växt upp i ett klimat där "samhället" har allt ansvar och vi som individer ska leva ut våra behov och lustar gör ju inte saken lättare. Hur ofta hör vi inte folk gnälla och skälla på "samhället" för att "det inte gör något"? Men man frågar sig sällan "kan JAG göra något"?
Jag har ju haft fördelen att vara "ledig" ganska länge nu, och det har gett tid till både eftertanke och möjlighet att umgås med mina närmaste (inget ont som inte har något gott med sig), men då ekonomin inte tillåter allt för stora utsvävningar i det läget så blir istället möjligheterna begränsade av det skälet. Men Facebook, mail, telefon och andra umgängesformer kan inte ersätta det fysiska mötet, men det gör ju ändå att man har en möjlighet att hålla kontakten och få en inblick i vad som händer och sker!
Men att vi någonstans måste stanna upp och fråga oss vilket samhälle vi vill ha är oundvikligt; gör vi det inte nu så kommer vi tvingas till det framöver. Och lösningen är INTE större offentlig sektor... ;-)
Tack Malde och Tompa för era funderingar. Jag vill inte ha det samhälle som håller på att bli, frågan är ju bara hur vi får folk att bry sej mer om varandra?
SvaraRadera