Är det farligare med psykisk- än med fysisk stress? Inte vet jag, det enda jag vet är att jag har det just nu... och jag mår dåligt!
Mitt liv har varit väldigt behagligt de senaste 4 månaderna, har inte haft en så lång, lugn period på 16 år! Har märkt att jag nu reagerar starkare och snabbare på minsta lilla grej som poppar upp. Tolleransen ligger på noll. Kroppen eller kanske knoppen har kommit ner i något slags viloläge och vill inte störas, gör den det då jäklar får jag minsanna veta det.
Just nu är det jobbet som spökar. All vår lön är provisionsbaserad, då gäller att att det kommer folk - mycket folk! Vår klass på måndagar har varit helt ok, runt 40-50 pers. På Kungsholmen på tisdagar har det varit likadant - men på onsdagar verkar det omöjligt att få folk att komma. Vi har delat ut reklam i brevlådor och satt upp affischer på anslagstavlor och finns även på nätet. Ändå ligger vi strax under 20 personer och det ger inte mycket på banken det inte!
När man öppnar en klass brukar det vara lite folk - men inte efter 6 veckor!!! Nu satsar vi på ett utskick för alla gamla medlemmar som gått förr om åren, får vi inte upp medlemsantalet då så vet jag inte vad vi ska göra. Eftersom vi öppnar i Rönninge om 3 veckor, vill vi ju ha Tullinge i hamn innan dess. Det räcker lixom med ett problem i taget...
Pengastress är ingen rolig stress. Jag hoppas verkligen att detta ska lösa sej, annars vet jag inte vad jag ska göra...
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
God Morgon!
SvaraRaderaJa jag är övertygad om att den psykiska stressen e mkt värre än den rent fysiska. Särskilt farlig blir den om man upplever sig som maktlös. Inte kunna påverka. Efter flera år av sådan stress kombinerat även med fysisk så gick jag in i väggen rejält!
Sjukskriven i 14 månader, oförmögen att göra något alls. Har fortfarande sviter kvar av detta.
Apropå fredag så ja tråkigt men är nog ingen större idé att träffas med hundarna förrän åtminstone 2 veckor gått, då han ska ha strikt vila och endast korta promenader.
Kram
Leonora
Leonora: Gomorron själv! Jag var sjukskriven TRE år för utbrändhet och är mindre stresstålig sedan dess. Då handlade det om barnens alla sjukdomar och handikapp, nu är det pengar... Att pengar ska betyda så mycket är för j-igt!
SvaraRaderaDu får höra av dej när Rottisen mår bättre, så ses vi då. Det positiva den här gången är att vi får ett par timmar extra på Mässan :-)
Ha det så bra!
Marlene
Pengastress är nog bland det värre. Tänk framåt, ni ska väl snart ut och resa? Kramen Geddan, som lagt märke till hur smal och fin du blivit!
SvaraRaderaPsykisk stress är fruktansvärt, och inte minst pengastress. Jag kan tyvärr inte komma med några goda råd utan vill bara säga att jag kan förstå hur du känner dig. Jag har nu varit sjukskriven i 8 år, och jag upplever att det är väldigt svårt att komma tillbaka därför att man hela tiden trillar ner igen. Man blir ju rätt stressallergisk, och jag vet inte om man någonsin kan bli kvitt den allergin. Tänker på dig! Kram!
SvaraRaderaGeddan:
SvaraRaderaJa, vi ska ju ut och resa och det känns bra att ha det framför sej. Men vi kan ju inte leva på vatten när vi kommer hem... Trevligt att det syns att man gått ner i vikt :-)
Snosse: Livet är inte lätt, helt enkelt...