måndag 12 oktober 2009

Stress och övervikt

Finns det en koppling mellan stress och övervikt? Absolut säger jag!

Jag har funderat över varför de flesta som är med i bla tv-programmet Lyxfällan ofta är rejält överviktiga - särskilt tjejerna. Tror bara jag sett ETT program i serien där kvinnan INTE var tjock. Det verkar som att ju trassligare liv, ekonomi och stökigare hem - desto tjockare blir man... Det är ju ingen vetenskaplig studie jag ägnat mej åt, bara en reflektion...

Hur hänger det ihop då? Jag tror bla att personer som har tex ett rörigt hem är så pass stressade av röran att det påverkar dem i deras övriga leverne. Likaså om ekonomin är ansträngd förståss. Har man stökigt hemma kanske man inte ens trivs i sitt hem utan går ut och äter skräpmat istället. Man tröstar sej med godis när man inte klarar av att betala sista räkningen. Det jag också tycker är väldigt konstigt är att det nästan alltid är rökare som har dålig ekonomi...

Forskare har faktiskt bevisat att det finns ett samband mellan övervikt och långvarig stress. När vi blir stressade frisätts hormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol. Under långvarig stress för man ett överskott av stresshormonet kortisol och det kan leda till rubbningar i blodsocker och blodfetterna och då ökar risken för bukfetma. Stress påverkar också vår matlust. Vissa får svårt att äta eller svälja, men de flesta vill ha mer att äta eftersom kroppen gör sej redo för fysisk kamp och flykt. Dessutom kan stressen få oss att tröstäta och göra fel val, för att varva ner eller stilla oro. Av 500 intervjuade överviktiga kvinnor sa så många som 75% att de åt när kände sej oroade eller nervösa.

Att leva under långvarig stress kan leda till att immunförsvaret försvagas, bukfetma, typ 2-diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, depression och benskörhet. Det är alltså viktigt att undvika stress... och hur gör man då det? Beröring är ett sätt, massage, sex, en kram osv är andra. Då frigörs oxytocin som får oss att må bra och minska oroskänslor. Vi kvinnor har svårt att ge oss själva tid och att se oss själva som viktiga. Det är alltid något som ska fixas, någon ska som tas hand om INNAN vi kan ta hand om oss själva.

Men vem ska ta hand om oss och se oss som viktiga om inte ens vi själva gör det. Vi signalerar ut till hela världen att annat och andra är viktigare och glömmer att JAG är den viktigaste personen i MITT liv. För hur ska jag kunna ta hand om andra om jag rasar? Jag måste ju vara frisk för att kunna ta hand om någon annan... Min utmaning till alla Er som läser detta är att boka in tid med er själva, för avkoppling, motion eller annat som får dej att må bra. Det kan räcka med en halvtimme per dag, den tiden som du kanske sitter vid datorn och läser bloggar, kollar facebook eller vad det nu kan vara som faktiskt är ganska onödigt.

Se till att få total avkoppling en stund, fisk luft och näringsriktig mat. Ge dej själv den gåvan och du ska se att med avkopplingen kommer kilona rasa av din kropp. Så var det för mej och jag kan nästan lova att det blir så för dej också. Annars får du överbevisa mej :-)

Se dej själv som den viktigaste personen i ditt liv och ge dej själv den respekten som du förmodligen ger andra. Lycka till!

.

7 kommentarer:

  1. Nog blir man överviktig av stress allt. Både stress och sömnbrist ger bukfetma. Gissa var alla mina alltför många kilon sitter! Just det, på buken. Folk frågar - trots min höga ålder - om jag är gravid. Lagom kul.

    SvaraRadera
  2. Då är väl jag undantaget som bekräftar regeln, jag blir underviktig under liknande omständigheter och får inte maten/näringen att stanna. Problematiken är nog densamma men uttrycker sig på olika sätt. Joh

    SvaraRadera
  3. Snosse: Livet är bra orättvist eller hur?

    Joh: Det är du och Åsa som är såna...

    SvaraRadera
  4. Det är inte mig du syftar på där va? Jag går inte ner när det är stressigt. Jag går ner för att jag kämpar och inte kopplar ihop mitt mående med mitt intag.:)

    SvaraRadera
  5. Du går ner för att du är så stressad att du GLÖMMER att äta och mår alltså ännu sämre och får än mer dåligt minne... Din stackars hjärnan får ingen näring, men gör så gott den kan med allt annat du har runt dej. Jo, jag syftar på dej och älskar dej preciiiis som du är :-)

    SvaraRadera
  6. Nej nej..jag glömmer inte att äta. Jag är inte stressad eler går ner för att jag är stressad.
    Jag har gått ner pga en extremt effektiv bantningskur - camebridge. Jag har inte mat kopplat till känslor, jag har ingen stress som påverkat min vikt. Det var val jag gjorde, tex att strunta i frukost, som fick mig att inse att det var dags att plocka bort lite kilon och inhämta rutiner vad gäller framför allt frukost. Äta mindre än man rör sig och bra rutiner.Det är vad det handlar om. Hela livet.Jag har flyttat till paradiset och lever ett oerhört skönt och lungt liv-känner naturligtvis inte alls igen mig i din beskrivning av mig....

    SvaraRadera
  7. Nej inte Åsa J, utan Åsa R. Många åsor här... Du, Åsa J har vad jag förstått ett sunt förhållande till både mat och stress. Åsa R, min närmaste väninna - har det så körigt runt sej att hon glömmer det mesta och sätter annat och andra först. Det upplever jag inte att Du gör. Sorry om du missförstod mej :-)

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: