Simning - en mysko sport?

Just nu sitter vi på läktaren i Vattenplatset i Eskilstuna. Åkte hemifrån mitt i natten kändes det som... men men, ibland får man offra sina sovmornar :-)

Junior simmade hem en silvermedalj igår och har chans på två guld idag. Han är duktig, så är det bara - men så lever han i simhallen 16 timmar i veckan oxå... Junior älskar simningen och kompisarna där. Just den här helgen är det ca 20 simmare som är iväg, allt från 8-9 år upp till 19-20 år. Alla tar hand om alla, peppar och tröstar. De äldre simmarna ger de yngre råd om tekniker och ser till att alla mår bra i största allmänhet. Ett härligt gäng!

Men simningen är ändå en ganska mysko sport. Ungdomarna träffas i avklädda och umgås väldigt tätt 5-6 ggr i veckan. Junior tränar som tidigast 6 på morgonen och är en av dem som älskar morgonträningen. Jag vet ingen annan sport som har så vidriga tider... Måste vara svårt att vara flick- eller pojkvän till en simmare och vet att partnern träffar sina bästa kompisar i stort sett naken :-S Gäller att lita på varandra då och verkligen ha självkänslan på rätt ställe. Det hade inte Juniors förra tjej...

Något annat som jag gillar med simningen är att det alltid är mycket föräldrar med. Åtminstonde i vår klubb. En del andra klubbar har bara tränare med på tävlingarna, hos oss sitter minst hälften av föräldrarna med. Alla umgås med alla och man vet att Junior alltid har någon att åka med om det kniper. Men helst vill man ju vara där och se hur det går för honom.

Oavsett vilken aktivitet man väljer, så tror jag att det är otroligt viktigt att man har ett intresse och att föräldrarna är närvarande i detta. Det spelar inte så stor roll om det är ridning, hockey, löpning, schack, bokklubben eller något annat. Huvudsaken är att man gör något tillsammans med andra då och då. Jag tror det är nyckeln till att hålla ungdomarna från en hel del skit.

Eller???

.