För min egen skull

Jag måste lära mej att inte "bjuda ut mej" hela tiden. Av naturen hjälper jag gärna människor som mår dåligt. Jag kan följa med till läkaren, ta en promenad, fixa mat, pusha och en massa annat bara för att få en annan människa att må liiiite bättre. Problemet är att det är alltid jag som tar initiativet. Det har nog aldrig hänt att någon frågat om jag kan göra något - jag bara stolpar in och reder upp. Så det ska jag sluta med nu!

Jag blir nämligen besviken när jag ber om stöd, hjälp eller sällskap själv och inte får det. Så det ska jag också sluta med. Den som vill ha min hjälp eller mitt sällskap kommer numera få fråga själva. Jag kommer inte skriva på Facebook att jag vill ha promenadsällskap eller försöka få ihop fikastunder med gamla klasskompisar. Jag tycker det är jättekul att fixa och trixa, men det tar för mycket energi att a) inte få svar b)att få nej efter nej.

Vet inte om det är mej det är fel på, jag kanske inte duger att umgås med. Men vad gör då Martin i mitt liv? Nåt måste jag ju ha eftersom han stannar...

.