Ibland när jag ser på Martin tänker jag att han inte är riktigt klok som väljer att stanna hos oss. Han kunde ha ett jätte häftigt liv med nån singeltjej utan barn, kanske resa runt och upptäcka världen och göra sånt som folk utan barn gör. Vad nu det är... har inte riktigt koll på det - men jag inbillar mej att de har ett kul uteliv om inte annat...?
Men han har alltså valt att vara hos oss och det är jag honom väldigt tacksam för. Då spelar det lixom ingen roll varför, bara han är nöjd och älskar oss som vi älskar honom. I morse var jag uppe med Junior och hjälpte honom iordning inför sin första morgonträning, han skulle vara i vattnet kl 6! Ruggigt tidigt! Då var det bara 1 plusgrad, så det var till att leta fram vantar och halsduk eftersom han skulle cykla dit för att sen hinna till skolan. När Junior simmar på lördagarna är det Martin som kör, det spelar ingen roll att det inte är hans barn - han kör utan minsta tvekan trots att man sover ganska gott 7.30 en lördagmorgon.
Idag fick jag det ultimata beviset för att Martin verkligen inte bryr sej om att killarna inte är hans. När Junior kom hem från skolan konstaterar han att det inte blir någon träning ikväll eller imorrn, han har ont i halsen. Jabba, säger jag - då kan vi se på Morden I Midsumer ikväll! Martin tittar på mej som jag vore helt blåst och säger: Det kan vi ju inte, vi har ju en unge som jobbar - har du glömt det. VI HAR EN UNGE - inte DU HAR EN UNGE. En unge som jag totalt glömt att han jobbar, men det har inte Martin gjort :-) Så det blir till att spela in och se på det imorrn till frukost istället.
Det är svårt att sätta ord på de känslor jag har för Martin. Han som accepterat oss med fel och brister, som respekterar mej och mina barn och som dessutom älskar oss gränslöst. För honom finns inte mina eller dina, allt är våra. Jag vet att han vet vad han betyder för oss, det är inget jag behöver sätta ord på. Jag ser hans kärlek i ögonen, känner en smekning över kinden, får en kyss i pannan... då behövs inga ord.
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Det är du värd! :-)
SvaraRaderaJag kan bara gratulera!!! Det är få förunnat att hitta en sådan klippa. Jag gläds med dig. Stor kram!
SvaraRaderaJag känner bara kärlek när jag läser detta , du kan vara lycklig .
SvaraRaderaNjut av varje sekund av ditt liv !
Vad du glömmer nrä du funderar kring detta att martin skulle kunna glassa runt med en ung kvinna utan barn och se världen så beskriver du ett liv väldigt få tycker om i längden och du skriver inte ett ord om kärlek. De allra flesta människor tycker om att ingå i ett sammanhang. Och. Älskar man någon så älskar man stort och smått vackert och det som brister. Det är ju det som är kärleken. Akta dig för att göra din undran till en profetia. Till slut känner han att du tvekar på hans kärlek och då kommer han att tveka.Allt för många lägger sina funderingar i knäet på varandra och till slut orkar man inte bära allt. man har ju nog med sin egen privata äkta undran, som alltid finns. Hos alla. Som övervinns av kärlek. Vilja och mod. Var glad. Välj att inte tvivla.Välj kärleken. Den starka självklara.
SvaraRaderaJag njuter absolut av varje dag med Martin. Jag tar inte hans kärlek för givet, men tvekar heller inte på den. Jag är tacksam för att jag fått uppleva detta, tror inte det är många som faktiskt får känna den här innerliga känslan av att vara fullt ut accepterad, älskad och leva med ett hjärta fyllt av kärlek. Jag är lyckligt lottad och försöker ta vara på det.
SvaraRadera