Alla har väl både sett och hört om vårt senaste tillskott i kändis/skandalsverige... Anna Anka? Hemmafruarna i USA som vi nu ska lära oss mer om... jag såg slutet av programmet både förra veckan och den här veckan och kan väl inte säga att jag är särskilt imponerad. Det som slog mej mest är att de inte en enda gång verkade det minsta lyckliga. De har pengar, härligt boende, familj och allt annat man kan önska - men är de lyckliga?
Jag har också varit hemmafru! I många år var jag hemma med mina underbara barn av egen fri vilja och det var den bästa tid jag haft i hela mitt liv tror jag. Att umgås och vara närvarande i barnens liv till 100% är den största förmån jag haft och förmodligen kommer få. Vi tog dagarna som de kom och gick aldrig efter klockan förutom när det var läkarbesök eller medicineringar som skulle passas. Vi hade det väldigt bra och jag var fullständigt nöjd med att vara hemma och ta hand om hus och barn.
Det var mitt val. Nej. Det var VÅRT val, min dåvarande makes och mitt. Han jobbade skift och var hemma en vecka i taget. Då tog han hand om "Aktiebolaget familj", medan jag stack iväg till mitt extrajobb, å när han jobbade var jag hemma. Detta var vårt liv och det trivdes vi med. Att vi senare skiljdes hade inget med jämställdhet eller sånt att göra - vi växte ifrån varandra helt enkelt. De första åren som skilda gjorde vi likadant, han hade barnen när han var ledig och resten av tiden tog jag hand om dem. När de började skolan kunde jag börja jobba lite mer, även om det var mest hemifrån.
De här hemmafruarna som visas på tv verkar inte vara hemma för barnens skull. Kanske inte ens för deras egen skull... de verkar bara vara en slags symbol för överklassens rikedom. De behöver inte jobba och då gör de inte det heller. Hur lycklig blir man av att skälla på en trädgårdsmästare eller skytteinstruktören? Nej, ni amerikanska rika hemmafruar. Släng av er pumpsen, spring ut och ha picknick på era välskötta gräsmattor, släng er i poolen med barnen och era hundar.
Öppna ögonen och se var som verkligen är viktigt: kärleken till era nära och att ni är friska och kan göra precis vad ni vill. Att ni lever i ett samhälle där man får tänka fritt och välja själv. Att den "fattigaste" av era rika vänner har det långt mycket bättre en de fattigaste i värlen...
.
En fråga som dyker upp i mitt huvud då jag läser:Om du var hemma och jobbade och din man var hemma och jobbade, vad gjorde dig till hemmafru?
SvaraRaderaJag hade inget fast jobb utan var hemma med barnen som huvudsysselsättning. När det fanns tillfälle jobbade jag extra. Jag valde att säga upp mej för att kunna vara hemma och sköta familjen och blev alltså försörj av min dåvarande make. Är man inte hemmafru då?
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHar läst Nattfåk, och den var såååå BRAAA!
Nu har jag läst ut skumtimmen och den var minst lika bra.
Apropå hemmafrudebatten, ja tack!! Om vi hade ekonomisk möjlighet så GÄRNA e jag hemma o sköter hus o barn o hundar. Det gör jag ändå nu PLUS mitt halvtidsjobb.
Men jag håller med dig dessa lyxhemmafruar verkar konstant missnöjda, bittra, sura.
Jag är lycklig, trivs, skulle knappast bli sämre av att vara hemma.
Fram för valfrihet!
Kraaam
Jomenvisst. Det såg mer ut som att ni delade ansvaret när du skrev det. Men visst, säger man upp sig och blir försörjd är man väl hemmafru;)
SvaraRadera