söndag 16 augusti 2009

42 veckor kvar...

Idag är jag på ett riktigt uselt humör, men jag vet inte varför... det kan finnas ett gäng olika anledningar... förutom pms...

En anledning kan vara att vi aldrig blir färdiga med städningen. Bara sovrummet tog hela gårdagen, resten av huset skulle fixas idag. Vi får väl se hur långt vi kommit innan kvällen. En annan anledning kan vara att det är ett faktum att sommarlovet är slut nu och att hösten närmar sej med stormsteg. Ytterligare en anledning kan vara att vädret är mysko... eller att vi inte utnyttjat den barnfria veckan så mycket/bra som vi borde... en massa dåliga samveten mm.

För det ju så att när man pysslar inne blir Baileys lidande och ska man gå flera långpromenader med honom så blir städningen/hemmet lidande och då måste det bli en kompromiss och då blir det halvdant alltihopa :-( Det var en av anledningarna till att vi skulle städa ORDENTLIGT så att vi har mer tid sen över till annat.

Men faktum kvarstår; jag är på dåligt humör, huset är långt ifrån färdigstädat och Baileys behöver gå ut. Nästa vecka är fullstpäckad. Barnen kommer snart hem efter en vecka hos farmor i Jämtland och då är friden slut, fast det är skönt att få hem dem ändå förståss. Usch och fy och blääää, 42 veckor kvar till sommarlovet!

.

3 kommentarer:

  1. Städning är verkligen inte kul, fast efteråt kan man ju njuta! 42 v kvar till sommarlovet låter ju pyton fast du! Det är väl bara 13 veckor till jul! Delmål, man måste ha delmål! ;)

    SvaraRadera
  2. Precis, man måste ha delmål! Och det har ju vi: Tanzania på juldagen! Längtar verkligen!

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag känner igen mig. Varje helg gör jag samma miss, har massor av planer på allt vi ska hinna med. Sen kommer helgen och tiden bara rinner iväg... Denna helg har vi knappt hunnit någonting vilket förstås stör mig... Jag gillar att ha rent och undanplockat men detta går ju inte så bra ihop med att ha fyra barn om vi säger så... Jag plockar och röjer konstant ;-) Önskar att jag kunde acceptera röran men jag antar att jag inte är sådan som person :-)

    Rörig kommentar men du förstår säkert!

    Kram,
    Lotten

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: