Många känslor på samma dag

Igår var Senior och jag med och arrangerade Fadimes Minnesgala på Berns. Jag vet inte hur många galor man hittills har haft, det här är den första för oss. Men på Berns har jag varit en del och bla fixa en annan gala för ett par år sedan. Alltså känner jag till lokalerna ganska bra och vet vilka lösningar som är praktiska. Min uppgift blev därför att ta hand om Säpo och de artister som skulle vara med och se till att var och en var på plats när de skulle upp på scen. Sånt kan jag och tycker är kul!

Jag är hellre bakom scen än framför och jag får röra mycket på mej. Just den här galan var ju inte någon hejsanhoppsangrej med glitter, glamour och glädje. I det här fallet skulle vi minnas Fadime, hur hon försökte uppmärksamma frågan om hedersrelaterat våld och till slut mördades av sin egen pappa. Det var en mängd talare på plats bla Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra, Fadimes advokat Leif Erickson och andra som upplevt snarlika situationer. Oerhört känslomässigt och intressant. Tyvärr hade jag inte möjlighet att lyssna särskilt mycket eftersom jag skulle ta hand om allt som hände bakom scen, men jag lyssnade på några repetitioner och kunde på så sätt ändå vara med lite. Och jag hade förmånen att få prata med alla dessa människor i lugn och ro innan de skulle göra sitt framträdande.

Min första uppgift för dagen var att visa Säpo runt och berätta om allt. Säpo kommer alltid och kollar läget en god stund innan gästerna dyker upp, i det här fallet två olika Säpo-grupper. Sen tog jag emot Malou, jättekul att ses igen! Vi åt lunch tillsammans och hann prata ordentligt till skillnad från sist. Vi hann ta en bild också, det missade vi förra gången. Sen var jag tvungen att springa och Malou skulle få mikrofon och presenteras för en massa människor. Hon var nämligen konferencier för dagen.

Efter att en massa frågetecken rätats ut var det dax för Löfven och Kinberg Batra att komma. Jag väntade utanför med en av Säpo-killarna. Först kom Kinberg Batra och jag hann precis få in henne genom dörrarna innan Löfven dök upp. Media blev halvgalna eftersom detta är en sak de gör gemensamt och det var Kinbergs Batras första officiella uppdrag som partiledare. Löfven blev inte riktigt lika attackerad, så han fick börja med att skriva i minnesboken medan jag försökte bända loss Kinberg Batra ut journalisternas klor. Det tog en stund, men sen så kunde även hon skriva i boken. Den här sekvensen visades tydligen på nyheterna i Tv4, men det har jag inte sett.

Vi gick igenom var de skulle sitta, när de skulle vara på scen och en massa praktiskt. Sen fick de mingla runt bäst de ville medan jag försökte få ordning på en massa andra detaljer. Klockan 15 startade allt och då var det bara att se till att folk var där de skulle så jag kunde fånga dem och se till att de stod på scen när de skulle. Tyvärr var många ganska dåliga på att hålla tiden inne på scen, så allt blev väldigt försenat och utdraget. Detta måste bli bättre nästa år! Allt flöt iaf på som det skulle utan några större incidenter och föreningen GAPF verkade nöjda både med galan och min instats. De till iaf att jag är med nästa år igen. Och sonen! För han var också till stor hjälp som nån slags fixarfrasse där det behövdes.

7 timmar och 11 000 steg senare nästan sprang jag iväg för att hinna äta innan det var dax att sitta på Intiman och se publikrepet av Svarte Orm. Lite kul faktiskt; jag tog hand om Fru Batra på dagen och tittade på Herr Batra på kvällen :-)

Statsministrar och partiledare i all ära, men det roligaste var ändå att få träffa Gunilla Backman! Gunilla jobbade på Cirkus när jag jobbade på Oscars i slutet på 80-talet. Den tiden var väldigt speciellt och vi umgick mycket mellan teatrarna. Vår enda spellediga dag i veckan tillbringade vi ofta tillsammans genom att äta picknick och spela brännboll på Djurgården. Att träffa någon från den tiden är lika roligt varje gång och nu har vi tänkt hålla kontakten även framåt i tiden. Gunilla ska bla sjunga Streisand-låtar inom kort och det vill jag verkligen höra!

Jag träffade massor med folk igår, bloggkollegor, gamla arbetskamrater, politikerkollegor mm. Jag ber om ursäkt att jag inte hann prata mer med er alla, men så blir det när skallen är full av minutrar och namn. Så är jag när jag jobbar, fokuserad! Trots att ämnet var väldigt allvarligt hade jag en jätterolig dag. Många härliga människor som tillsammans kämpar för något viktigt, oavsett bakgrund, politiskt syn osv. Så många människor som enas i en enda fråga, som kämpar tillsammans sida vid sida. Det är nästan magiskt att få vara med om något sånt. En otrolig förmån och upplevelse. Och jag är gärna med nästa år igen, om de vill ha mej och jag har tid. Fadime startade kampen, vi måste avluta den för hennes skull. Rätten att älska den man själv väljer måste vara självklar!

Trots att jag var helt slut, så var dagen alltså inte slut... nu skulle ju Herr Batra och hans kompisar visa upp sej. Men det berättar jag om senare :-)