Fd Ensamma mamman

Hade en kanondag!

2012-02-01T11:14:00.000+01:00

Alla som känner sej ensamma borde skaffa Facebook! Jag har kanske 200 vänner/bekanta/fdarbetskompisar som kontakter på Facebook. Jag rensar ofta ur och tar bort dem som aldrig säger något eller som jag inte har något intresse av helt enkelt. De kontakter jag har känner jag och har antingen umgåtts med eller arbetat med. Ingen är okänd och så vill jag ha det.

Vissa säger ok till alla som kontaktar dem, men jag vill ha en relation med personen i fråga. Därför säger jag nej tack till våra medlemmar som ber om vänskap. Inte för att jag inte vill prata med dem, utan pga att detta är mitt "rum" för mina vänner. För medlemmarna har vi en särskild sida, där vi kan prata.

Igår fick jag mer än 100 gratulationer på min sida på Facebook! Helt fantastiskt! Har aldrig varit med om något liknande och är både förvånad och berörd. Visst, det är ju inte så svårt eller tidsödande att slänga iväg ett grattis och sen inte bry sej mer. Men oavsett hur mycket andra bryr sej, så betydde det mycket för mej. Jag kände mej uppskattad och sedd. Till och med lite omtyckt :-)

Kan Facebook bidra så enkelt till en sån känsla är det väl toppen! En sån liten grej som ett skrivet grattis. Ingen större ansträngning men ändå så betydelsefullt för mottagaren. Tänk på det ni som har någon som fyller år på Facebook. Ett litet grattis kan betyda hur mycket som helst!

I övrigt var gårdagen lugn. Junior låg mest i soffan och hostade, men idag mår han mycket bättre. Mina föräldrar hade inte tid att komma hit, de kommer en annan dag istället. Jag fick hemgjord sushi till lunch och gjorde inte många handtag innan det var dax att jobba. En ganska perfekt dag alltså :-)

Ta er tid att uppskatta inte bara era närmaste, utan den som behöver det mest. Ett litet ord kan betyda så mycket. Om det skickas via mail, Facebook, brev, IRL eller sägs på telefon spelar inte så stor roll. Bara det görs!

Kram på er allihopa och tack för igår :-)

.

För 42 år sedan...

2012-01-31T08:54:00.000+01:00

...fick min pappa sin finaste present, nämligen mej! Mamma hade redan två barn som jag fick dela uppmärksamheten med, men för min pappa är jag ALLT! Å så ska det vara! Barn ska vara det mest betydelsefulla i föräldrarnas liv. Partnern ska alltid komma i andra hand. Ett barn kan man aldrig byta ut och inget kan bli mer värdefullt än det.

Jag har haft ett bra liv. De första åren var jag hemma med mamma och sen med pappa. Mamma vikarierade på dagis då och då och jag fick följa med dit ibland. Där var ganska rörigt och stökigt tyckte jag och kanske var det därför jag ville vara hemma med mina barn när de väl föddes. När jag började skolan, så började även min mamma i skolan och en tid efter började hon jobba JÄTTE mycket! Då var det pappa och jag som stod för ruljansen hemma eftersom båda mina bröder flyttat ut. Det var pappa som följde med på klassresor och mina klasskompisar hade stor respekt för honom. Han var nämligen ganska sträng. Precis som jag tydligen är.

Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Då köpte jag en lägenhet utan deras vetskap och skickade iväg dem på en andra smekmånad så jag kunde flytta ifred. Pappa var väl inte överlycklig, men jag klarade det över allt förväntan och för att testa lite till flyttade jag till Gambia ett par år senare. Då var han definitivt inte överlycklig... det var lite fööör långt bort tror jag :-)

Sen blev det äktenskap och barn. Livet med barnen var ingen dans på rosor när de var små. De fick diagnos efter diagnos och efter några år gled vi föräldrar isär och skilde oss. Då blev det både enklare och svårare. Man hade mer koll, men ingen avlastning. Då fick mamma och pappa hjälpa mej väldigt mycket med en del praktiska grejer. De tog hand om barnen så jag kunde jobba eller gå på möten, och de hjälpte mej att ta hand om huset, laga, lappa, fixa. Men aldrig ekonomiskt! Det ville jag klara själv och klarade himla bra själv. Jag vet att många tror att de stack till mej pengar till tex takomläggning och större projekt, men så var det inte.

När barnen blev större behövde jag inte lika mycket hjälp och när jag träffade Martin behövde jag nästan ingen hjälp alls. Nu är det mest tips och råd och hundvakt som behövs ibland. Just nu har jag en krånglade kran i badrummet... kan du hjälpa mej med den pappa?

När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag mycket som jag borde eller kunde gjort annorlunda. Männskor jag kanske inte borde varit så öppen inför, projekt jag borde hållit mej utanför. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag gjort på ett helt annat sätt. Jag hade nog inte ens bott i Sverige...

Idag blev jag uppvaktad på sängen av Senior. Det är faktiskt första eller kanske andra gången som han köper present helt själv till mej. Jag fick tre jättefina blockljus till vardagsrummet, precis som jag önskat. Junior sover fortfarande. Igår var han lite bekymrad över att han var sjuk och inte kunde fixa min present. Vi får väl se hur han löser det, det är iaf tanken som räknas.

Så får vi väl se hur resten av dagen blir. Jag gillar att fylla år även om det inte görs någon större grej av det. Idag är det MIN dag!

.

Gick inte i längden...

2012-01-30T09:36:00.000+01:00

Tredje av fyra kalajshelger gick det till slut åt skogen med vikten, 1 kg upp. Men det var ju väntat. Vi klarade det bra ganska länge ändå :-)

Den här veckan ska vi sköta oss, ända fram till lördag. Då ska vi äta ute, gå på teater och sen sova på hotell med hotellfrukost och allt vad det innebär. Myyyyyyys!

Men det är ju inte så illa ändå, 1 kg upp med ett 50-årskalas, 3 födelsedagar och mängder med stress och jobb. Nu är det bara min födelsedag imorrn och teatern i helgen, sen är allt som vanligt igen fram till påsk. 10 veckor, då ska jag väl lyckas nå min målvikt.

Idag är "lillpojken" hemma från skolan. Han har hostat hela natten, det är 14 minus ute och tågen står still pga olycka. Så det var lixom ingen idé för honom att åka iväg. Hostan gör honom trött, kylan får han astma av och han kommer ändå inte till skolan utan tåg... så han är nu sjukanmäld och ska mysa med mamma hela dagen. Kanske inte...

Nä, vi ska beställa linser till honom och jag ska göra klart hans första album så jag kan skicka iväg de första två för tryck. Det ska bli så himla spännande att se dem färdiga!

Känns som vi har en bra vecka framför oss :-)

.

En skön söndag

2012-01-29T20:46:00.000+01:00

Gårdagen var väldigt lyckad! Vi valde att bara bjuda in de allra närmaste, ändå kom det 13-14 personer och vi hade jättemysigt. Det roligaste var att mina fd svärföräldrar kom hit och stannade riktigt länge OCH verkade trivas helt ok. Skönt att ha en bra relation till dem :-)

En annan rolig grej var att min Kompis R och hans sambo också kom hit. Jag har varit lite orolig för att vår kontakt var på väg att rinna ut i sanden, men igår verkade han villig att träffas lite mer igen. Härligt!

Huvudpersonen (Junior) jobbade till klockan 18. Så medan han var borta fixade vi klart maten och tårtorna. Klockan 18 blev han upphämtad av mina föräldrar och kom hem precis när maten var färdig att ätas och alla hade kommit. Vi åt taco, det är en himla bra mat när det är mycket folk tycker vi. Man lägger i det man tycker om och på så sätt blir alla nöjda och glada. Sen var det två olika tårtor till kaffet och efter hade vi smågodis, chips och frukt.

Vi satt länge och pratade och hade riktigt mysigt. Vid 23.30 gick de sista. Då var vi fortfarande lite uppe i varv, så vi körde igång ett avsnitt av Glee och sen gick vi och la oss väldigt nöjda.

Idag var vi uppe redan vid 8.30 för att som vanligt gå ut med våra medlemmar. Idag var det fyra personer plus vi två och Baileys som tog 6,5km-varvet. Det var kanonfint väder, men jag hade ont i benet och var trött så det var inte så skönt som det borde varit. När vi kom hem åt vi rester och sen somnade jag på soffan. Inte många handtag gjorda idag alltså, men det gööööör inget :-)

Nu väntar en ganska lugn vecka, inget annat än jobb. Å nästa helg blir kul! DÅ ska vi se Spamalot! Hoppas ni får en bra kväll och en fin vecka.

.

Junior 17 år!

2012-01-28T09:41:00.000+01:00

Tänk att min Lillprins Bus fyller 17 år idag! Skitungen, som liten alltid var glad och hade plåster i ansiktet. Solstrålen som kunde smälta en sten, underbar och älskad av alla ;-)

Idag blir han 17 år och jobbar hela dagen. Klockan 18 hämtas han av mormor och morfar och när han kommer hem har vi några gäster på besök för att äta taco och umgås. Vi blir inte särskilt många, bara närmast sörjande. Lite lagom komplicerat sådär.

Igår gjorde jag klart den första (av fyra) fotoboken. Eftersom maxantalet för sidor är 80, så får det bli två böcker per unge med 9 år vardera. Så igår blev Seniors första bok färdig. Då har jag även scannat in teckningar och lagt in i boken. Fram tom onsdag är det 50%, så jag hoppas få Juniors första bok klar till dess också.

Så vardagsrummet börjar så smått tömmas på fotopärmar. From 2004 ligger det mesta i datorn. Jag ska sitta en liten stund idag, men sen ska jag röja och duka så vi kan äta vid nya bordet i vardagsrummet. Där jag har datorn just nu, imorrn står den säkert där igen :-)

Just nu är jag väldigt nostalgisk, bla eftersom jag lever bland alla våra gamla bilder. Men också för att det känns som en bra period att summera killarna småbarnstid. Igår slog det mej att Senior inom en ganska snar framtid är 20 år. Han kommer inte att vara tonåring så länge till! Häftig känsla!

Vi har haft det himla bra tillsammans, trots mediciner, läkarbesök, sjukdomar/funktionshinder, korkade lärare/medmänniskor och en massa annat. Vi är ett superteam och det kan ingen ta ifrån oss. Älskar mina ungar mer än man kan sätta ord på! Det finns inga ord som är så stora som kan beskriva hur hjärtat känns när jag tänker på dem. De betyder ALLT för mej!

Älskar er killar, Ni är finast på jorden!

.

Äntligen fredag!

2012-01-27T10:42:00.000+01:00

Just nu är det mycket som händer och som tar tid. Det är mycket med jobbet, väldigt mycket folk och vi letar nya lokaler till två av våra orter. Vi vill starta upp i Haninge igen, nån som har en bra lokal över där?

Bara igår sa jag hej och hejdå sisådär 125 ggr... då blir man lite slut i huvet lixom. Martin jobbade med dunderhuvudvärk hela dagen igår, men så är det för oss. Vi kan inte vara hemma för att vi är sjuka, det går bara inte. Inte i början på året iaf... Ska vi vara sjuka eller kanske opereras eller nåt, då måste det bli under sommarhalvåret eller en fredag. Blir det på en fredag måste vi vara säkra på att vara på benen igen på måndageftermiddag. Att stänga är helt otänkbart! Det har varit nära en gång på fyra år, då hade Martin ryggskott och kunde inte ta sej ur sängen. Då hade jag öppet själv, men medlemmarna fick bara väga sej. Ingen lektion. Lite surt för dem, men bättre än inget alls.

Det är iofs inte lika illa om jag är borta, som om Martin är det. Det är ju trots allt han som tar hand om lektionerna. Men detta är inget som stör oss, det är bara ett faktum. Vi måste hålla oss friska, så är det bara. Detta blev extra aktuellt nu när min gynekolog ringde och sa att jag är godkänd för behandling. Så jag ska alltså få mina slemhinnor i livmodern bortbrända och slippa mensen för (förhoppningsvis) all framtid. Fattar ni va skönt! Så detta borde vara fixat inom ett par månader och efter en sån behandling har man nog lite svårt att sitta kan jag tänka mej... så det får bli en fredag oavsett om jag får vänta någon vecka extra. Har jag väntat så här länge, spelar inte en månad hit eller dit någon roll lixom.

Idag är det alltså fredag och vi är "lediga". Veckans jobb ska slutföras och veckobrev ska skickas. Vi ska handla och städa. I eftermiddag ska vi fira lilla mamma som fyller år och imorrn är det vår tur. Då ska Martin, Junior, jag och Baileys har vårt lilla kalajs. Baileys fyller jämnt!

Så det är väl bara att sparka igång dagen då? Det blir nog bra.

.

Varför Blogg?

2012-01-25T11:28:00.000+01:00

Alla använder sina blogg för olika syften. Denna blogg är som en slags dagbok, där jag kan summera vad jag tycker, tänker och känner. Lägga ut bilder och minnen, gå tillbaka i och kanske ge tips om olika grejer. Andra använder sin blogg för att upplysa om sjukdomar, politiska tankar, sina projekt eller annat som man tycker är viktigt. Man gör helt enkelt vad man vill med sin egen blogg och tycker man det är lite halvlöjligt, jag då behöver man ju inte läsa. Eller hur?

Jag följer ett antal bloggar och de flesta av dem som skriver har jag träffat före eller efter jag började läsa dem. Vi var ett gäng som startade på Expressen och många av oss där har träffats en eller flera gånger. Jag tänker då framför allt på Ninnbeth och Geddfish. Ninnibeth som jag numera både firat födelsedagar och midsommar ihop med och som blivit en kul kompis. Å kära Geddfish som jag träffat på Öland flera gånger, som jag fått dela födelsedagar och nu senast ett bröllop med. Härliga Geddan som förlorade sin pusselbit igår. Fina Sigge. Mina tankar har varit hos henne under hela gårdagen och hela dagen idag. Gå gärna in och läsa deras bloggar, man får en härliga känsla i magen av deras ord.

Jag läser också Vimmlemamman och galna Sörens bloggar. Där belyser man cancersjukdom och Downs Syndrom. Två viktiga bloggar, men som inte bara är allvarliga utan ger en hel del skratt också. Särskilt Sörens, han är nog inte riktigt som andra på insidan av skallen :-)

Sen finns det förstås fler ändå, några av mina andra favoriter finns här nere till höger. Där lägger jag till och tar bort lite då och då. Kolla gärna!

En blogg vill självklart ha läsare och kommentarer. Vissa ha fler läsare än andra och några får väldigt många kommentarer. Jag själv lämnar ett litet avtryck om jag tycker att jag har något att säga, annars låter jag bli. Men det är ändå ett bevis på att man berört eller upprört en person och att någon faktiskt reagerar på det man skriver. Kommentarer är inte nödvändiga, men kul!

Vilka bloggar läser du? Du får gärna ge mej tips på dina favoritbloggar. Jag vill ha fler att läsa!

.

Trött...

2012-01-24T12:07:00.000+01:00

Igår hade jag en riktigt trött-dag. Jag fick en liten sovmorgon och sov middag, ändå var jag supertrött vid 23-tiden och när jag la mej somnade jag direkt. En dålig dag alltså. Jag storhandlade och jobbade, mer än då blev det inte. Jag orkade helt enkelt inte.

Nu känns det bättre. Tur är väl det eftersom jag ska till tandläkaren om en stund och sen direkt till jobbet. Efter jobbet ska vi upp till simklubben på en kort information. Så det blir en lång eftermiddag och kväll innan jag får lägga mej under filten i soffan igen.

Det är så mycket jag borde göra, typ städa, fixa och dona inför helgens bravader. Men det får bli på fredag. Å då har jag bara förmiddagen på mej. Sen ska vi fira mamma som fyller år och på lördag är det vår tur. Men det blir inget stort firande för oss. Junior tar hem några kompisar och så kommer våra närmast sörjande för att äta lite taco. Det räcker så. Nästa år blir det större... då fyller både Martin och mamma jämt och Junior fyller 18.

Så lite städa får räcka för den här gången, nästa begivenhet är Seniors student nu i juni. Bäst att ta det lilla lugna till dess :-)

.

Så kom den alltså...

2012-01-22T20:47:00.000+01:00

Den vackra, men så hatade SNÖN! Nu har vi fått ca 20 cm så nu räcker det, tack tack.

I morse hade det kommit några centimeter, men inte mer än att vi kunde ta vår VV-promenad. Tillsammans med EN medlem gick vi 3km-slingan. Det var ganska lagom och riktigt skönt, men det snöade ymnigt på vägen. Baileys tycker det är kul i snön och skuttade glatt efter snöbollar som vi kastade åt honom. Men nu är det lagom, mer snö vill vi inte ha!

Efter promenaden hängde jag en tvätt, fixade lite till med mina fotoböcker och kollade skidorna på tv´n. Nu har jag kommit fram till år 2000, så det tar sej. De fotoalbum som jag nu är färdig med åker ner i källaren, det är bara en del av våra resor som behöver vara kvar uppe. Så skönt att få lite mer plats. Papper och album är riktiga dammsamlare, så jag vill minimera dem så mycket det går.

Martin mår ungefär som igår. Han sover dåligt och har ont, men gnäller förvånansvärt lite. Han tar det lugnt och gör saker i sin takt. Vi har inga direkta "måsten" just nu, så vi tar det rätt lugnt allihopa. Jag hoppas han får sova lite mer i natt och att värken ska försvinna.

Just nu väntar vi på plogbilen, men den får vi väl som vanligt vänta ganska länge på... det brukar inte vara plogat hos oss förrän efter ett par dygn. Hoppas bara att Senior kommer ut när han ska till jobbet imorrn. Nu ska vi titta på den nya serien på ettan, Äkta Människor. Så får vi se om den är nåt att ha.

Ha en fin kväll everyhopa :-)

.

En bra dag!

2012-01-21T23:40:00.000+01:00

Gårdagen blev inte alls som vi hade planerat, men det blir det ju nästan aldrig...

Vi skulle storhandla, åka med skräp och en massa annat. Det var bara det att när Martin var ute med Baileys så halkade han och stöp i backen med skallen före. Så han kom in blodig i pannan och med ont i bröstkorgen. Så det var bara att plåstra om och lägga planerna på is. Martin tog det lugnt resten av dagen och jag lullade runt mest för att finnas i närheten om han skulle bli sämre.

När Junior skulle till träningen passade vi iaf på att ta hjälp av honom för att slänga skräp och sen åkte vi och handlade. Vi tog det lugnt och gick länge i affären, men fick iaf med oss allt och lite till hem igen. Under tiden hade vi bett Senior gå ut med Baileys och då halkade han och slog i svanskotan. Det är riktigt läskigt ute. En bekants gamla pappa halkade och bröt höften, illa! Så ta det lugnt!

Jag befarade det värsta när vi skulle sova, så det blev öronproppar direkt. Eftersom Martin hade så ont i bröstkorgen kunde han inte ligga på sidan och jag ville ju inte göra illa honom genom att knuffa på honom... så de där öronpropparna fick jobba istället. Å gott sov vi bägge två!

I morse var det tidigt uppgång. Vi skulle vara på Curves redan kl 9 och göra lite reklam för oss. Det var mycket folk och responsen helt ok. Klockan 12 var vi hemma igen och då mest för att trycka i oss varsin macka och byta om. För klockan 14 skulle vi vara hos min bror som firade 50 idag! Han är ju kock... så där fick vi mycket gott att äta :-)

Vi var hemma igen vid 17 och jag satt en stund med mina bilder. Nu har jag kommit riktigt långt. Just nu håller jag på med bilderna runt jul -98. Så killarna är nu 4 och drygt 5 år gamla och det blir lite färre bilder vart efter. Man tar inte riktigt lika mycket ju äldre de blir lixom. Men jag har ändå fyllt drygt 40 sidor i bägge böckerna...

Vi har kopplat av tillsammans framför tv´n och tittat på Monty Pythons The Holy Gral. Så nu är vi uppdaterade tills vi ska se Spamalot om två veckor. Killarna har nu ett litet hum om vad de kan förvänta sej. Det ska bli riktigt kul!

Det har varit en lång dag med rikt innehåll. Dax att ha en date med John Blund och kudden tror jag minsann. Hoppas ni haft en minst lika bra dag som jag har haft!

.

Mår rätt ok ändå :-)

2012-01-20T10:51:00.000+01:00

Igår var jag lite bekymrad över allt jag fått veta, men jag mår ju rätt ok ändå. Jag har ju ett himla bra liv! Å så länge jag följer min kropps olika signaler så funkar jag ganska bra. Tack o lov så har jag en förstående familj :-)

Sedan jag fick veta att jag faktiskt har sömnapné, där strax innan jul, har jag försökt följa min kropp. Jag vilar när jag är trött och göra det jag orkar när jag är pigg. Enkelt! Kanske inte så enkelt om man har ett 9-5-jobb, men det har ju inte jag! Jag vaknar av mej själv vid 9, ligger en stund på soffan efter lunch, jobbar 15.30-20, ibland 21, och somnar för natten när alla kommit till ro vid midnatt.

Eftersom dålig sömn ger dåligt minne, gör jag listor på allt som ska göras så att jag inte glömmer något. Martin hjälper mej att göra listorna, så att jag ska komma ihåg allt och på kvällarna pratar vi om hur morgondagen ser ut så jag är förberedd.

Självklart har jag bättre och sämre dagar och just nu är jag inne i en period när jag är ganska pigg. Idag vaknade jag redan 8.20 trots att jag inte somnade förrän 2 eller nåt sånt. Dagens to-do-lista innehåller storhandling, en tur till sopen med skräp, färga håret, städa, tvätta och lite annat smått och gott.

Jag har ett bra liv, trots dålig sömn. Man får göra det bästa av det helt enkelt :-)

.

Oförklarlig sömnapné

2012-01-19T14:22:00.000+01:00

Förra året började jag ju prioritera att kolla upp och göra något åt en del grejer på min kropp. En av de grejerna var min trötthet. Jag fick börja med att samla urin under ett dygn och man kunde på så sätt utesluta fel på sköldkörtel mm. Sen fick jag göra en sömnutredning hemma, som inte heller visade något. Den 6/11 sov jag på sömlabbet på Huddinge Sjukhus och strax innan jul fick jag vet att jag lider av sömnapné.

Idag var jag tillbaka till Huddinge Sjukhus för fler undersökningar och ev påbörja behandling. Så idag fick jag träffa en läkare på Öron-näsa-hals som kollade halsen, näsan och lite annat smått och gott. Vi läste tillsammans igenom bedömningen och diagnosen. De flesta som har sömnapné är tjocka och snarkar. Jag är varken tjock eller snarkar. Mitt BMI är just nu ca 27, ska ligga på 25 inom kort! Jag sover endast 3% på rygg och kan alltså inte snarka. Mina halsmandlar är små och är inte heller orsak till varken stopp eller min trötthet.

Däremot kommer jag sällan ner i djupsömn och jag har ganska många andningsuppehåll på mer än 10 sekunder. Mina ben rycker en hel del under sömnen och jag vaknar för minsta lilla grej. Detta har alltså registrerats under tiden jag sov i sömnlabbet. I och med att det inte finns några fysiska förklaringar så kan man inte göra särskilt mycket. Så jag får nu testa de behandlingar som finns för tjocka snarkare... så nästa steg är att få en bettskena och när jag haft den ett tag ska jag in och sova igen.

Jag tog upp teorin om att mina stora titts kanske skulle kunna vara orsaken. Hur jag än ligger så känns det som jag ska kvävas. Läkaren hade inte sett någon forskning om detta, men höll med om att det borde kunna vara en förklaring. Så nu kanske jag även kan använda det som anledning till att få en operation. Man måste ju testa iaf :-)

Jag fick iaf svar på varför jag alltid har ont i halsen. Jag sover med öppen mun och kämpar så mycket med att få in luft att slemhinnorna i halsen är överansträngda och uttorkade. Så nu ska jag få nässpray som eventuellt kan hjälpa lite. Då vet jag iaf att jag inte är på väg att bli förkyld året om... bra!

Men visst är det väl själva f-n! Så fort någon i vår familj drabbas av något, så nog sjutton är det nåt som inte går att förklara. Seniors reflux, Juniors enzymbrist och nu min mysko apné. Varför kan vi inte ha enkla och behandlingsbara diagnoser som alla andra? Visst är väl unikum ganska spännande, men sååå spännande vet jag inte om jag vill vara faktiskt.

Men men... nu vet jag varför jag är trött och att det förmodligen är så det kommer att vara. Så Herr Vardagsrumssoffa: dax för en date :-)

.

Första delen gjord!

2012-01-18T12:43:00.000+01:00

Killarnas mediciner under ETT dygn...

Då har jag scannat alla bilder på Senior fram till ca 5-årsålder och börjat sätta ihop hans fotobok. Jag har arrangerat allt fram till han är ca 18 månader och blivit storebror. Det första året var en himla massa bilder, nu blir det färre. Tur är väl det! Jag har redan använt nästan 20 sidor bara på hans första två år... och ska ha in 16 år till med resor och allt. Jag sa ju att det skulle bli en tjock bok :-)

Man måste verkligen ha tid när man pysslar med detta, för när man väl sitter där så går klockan och man ska "bara" göra en sida till och så blev det sju... Men det är så kul! Snacka om att återuppleva allt igen. Men det är ju inte bara solsken, jag har bilder med medicineringar också. De hör ju lixom till vårt liv.

Fyra gånger per dag satt de i sin Aiolos. Ca 80 minuter per dygn per unge.

Konstigt ändå hur man glömmer allt jobbigt. Eller kanske inte glömmer, men skjuter undan. Det är ju faktiskt bara jag som vet hur jobbigt vi haft det, och mina föräldrar förstås. De som sett oss har nog inte uppfattat så mycket. Våra närmaste kompisar har förstås sett alla mediciner och vetat om alla läkarbesök. Visst har de väl sett mej nere i skorna och sett killarna när det varit som värst, men de har ju ändå inte upplevt det på samma sätt som jag.

Men nu är allt annorlunda. När grundskolan var slut så vände allt på riktigt. För oss har det alltid varit viktigt att ta vara på de bra dagarna och göra det bästa av det vi har. Jag har alltså varit en sån där mamma som inte brytt mej så mycket om "skolplikt" och sånt. Visst har ungarna varit i skolan och varit väldigt duktiga, men har jag velat göra något så har vi gjort det oavsett skoltid eller ej. Och skolan har faktiskt varit helt ok med det. Konstigt nog. Men det hade nog varit annorlunda om de legat efter eller haft svårt för sej, nu var det ju tvärtom.

Ibland (ganska ofta) måste man lita på sin magkänsla. Det är nog det viktigaste jag lärt mej som mamma. Jag har haft rätt hur många gånger som helst framför läkarna som vägrat lyssna på mej. Jag har stått på mej, bytt läkare mm. Å vi har fått rätt och en del läkare har slutat prata med mej. Men vad spelar det för roll? Det är ju barnen som är de viktigaste!

Idag var Senior på apoteket för första gången på egen hand och hämtade ut sin medicin. Han ringde hem när uppdraget var utfört och berättade att alt gått bra. Så nu kan han det också :-) Han är vuxen nu och klarar sej så gott som själv med det mesta. Å det känns hur bra som helst! Jag är absolut ingen ankmamma, jag låter gärna mina barn göra misstag och lära sej av dem. Det har ju lyckats ganska bra tycker jag. So far - so good!

.

Joråsatte...

2012-01-16T14:55:00.000+01:00

Gårdagen gick alldeles för snabbt, vet inte riktigt hur det gick till... men kort efter att jag vaknat var det lixom dax att lägga sej igen... hm....

Lite hann vi iofs med på vår vakna tid. Vi fick veta att det var lite utförsäljning på en butik här i närheten och åkte dit. Krabba för 50 spänn tackar iaf inte vi nej till. I ett hörn stod en massa grejer till halva priset, bla grillar. Vi behöver en ny så när det ändå var så stor rea var det lixom bara att slå till. När vi skulle betala fick vi veta att de smygstartat sin totala utförsäljning, då de ska stänga inom kort. Så vi åkte dit idag igen och kolla igenom butiken ordentligt. Vi fyndade blockljus, skor till mej, underkläder, köksgrejer och lite annat. Sånt vi behöver och ändå har tänkt att köpa. Får man det till halva priset är det ju hur bra som helst.

Helgen gick alltså alldeles för fort. Efter allt scannande har jag fått ont i ryggen, så nu har jag några dagar när jag inte ska sitta vid datorn så mycket. Igår blev det istället (som vanligt) söndagspromenad med våra medlemmar. Det var jätte fint väder och en otroligt skön promenad, trots att vi gick en timme tidigare än vi gjort under helgerna.

Å idag har det snöat, blä! Det har kommit så pass mycket att jag faktiskt har skottat lite, men nu är det plusgrader igen och snön smälter bort. Nåja, lite snö får jag väl stå ut med... jag tycker den här vintern har varit perfekt ur snösynpunkt. Så nu hoppas jag att de sista två vintermånaderna också ska vara nådiga mot oss. Nu är det lite vitt på marken, det räcker så.

Trots kalaset i lördags så stod jag still på vågen. Nu är en kalashelg av fyra avklarad, bara tre kvar alltså. Undrar om jag fortfarande står på samma vikt den 6/2, när alla kalas är över...? Det återstår att se...

Nu blire nog en kopp te och en tupplur på soffan innan det är dax att jobba. Har ingen lust alls att gå ut igen, men men... inte mycket att välja på. Det är bara att gilla läget!

.

Nostalgi

2012-01-14T23:45:00.001+01:00

Senior några minuter gammal

Som ni vet så har jag suttit de senaste dagarna och scannat bilder. Just idag har jag gått igenom killarnas första år, från magen till 2-3-årsåldern. Bilder från deras första minuter i livet, dop, ettårsdagen, första julafton, första mötet med far- och morföräldrar. Bilder jag sett hundratals gånger och som ändå känns lika nya och fantastiska.

När jag ser på bilderna minns jag känslan jag hade när de togs. Var vi var, vädret, dofterna osv. Allt kommer tillbaka. De första åren går så otroligt fort och jag är så tacksam att jag har så många foton, så många minnen i bilder. Det är ett hästjobb att gå igenom allt, men så fantastiskt roligt. Ibland hittar jag ett guldkorn, då hojtar jag till och hela familjen kommer rusande. Vi tittar och skrattar. Minns. Hjälper barnen att minnas.

Vilka fantastiska första år mina killar har haft. Senior som alltid är fotogenique och underbart fin på alla bilder. Avslappnad och lycklig, nästan "solig". Junior som är full med bus och mängder med grimaser, alltid med ett plåster i ansiktet och något galet på skallen. Glada barn. De ser friska ut, även om så inte riktigt var fallet...

Järngänget!

Två fina och lyckliga ungar. Barfotabarn. Tänk så mycket vi upplevt tillsammans. Alla våra resor. Alla våra sjukhusbesök. Alla våra samtal. Vi tre, ett starkt team. De två, tillsammans för resten av livet. Mina fina ungar som är på gränsen in i vuxenvärlden. Jag har visat dem vägen. Jag har gjort ett jäkla bra jobb om jag får säga det själv! Å det får jag, för det här är MIN blogg :-)

130 bilder rullar i vår fotoram i vardagsrummet. Bilder av dem, oss, resor, upplevelser. Vi tittar, njuter och skrattar. En av de bästa presenter vi fått är den där digitala fotoramen. De rullar dygnet runt. Våra minnen. Vårt liv.

.

Mitt Afrika!

2012-01-14T12:00:00.004+01:00

Arbetande kvinna utanför Tendaba

Som ni kanske kommer ihåg så bodde jag en tid i Gambia i Västra Afrika. Det absolut bästa stället jag bott på, varmt och skönt! Inte sån där fuktig värme, utan torrt och klibbfritt. Afrikansk värme, inte Asiatisk. Det är skillnad.

Igår hade jag värsta nostalgitrippen då jag gick igenom alla bilder sedan min tid där, scannade dem och gjorde en fotobok. Vilken härlig tid! Vilka upplevelser och vilka härliga människor! Att få uppleva detta som 20-åring var helt fantastiskt! Om 11 månader ska jag äntligen få visa "Mitt Afrika" för barnen och Martin och det ska bli otroligt spännande att åka tillbaka. Då ska jag ta med min fotobok så jag kan jämföra platser och kanske leta rätt på en och annan kompis. 21 år senare...

Jag, för 21 år och ett antal kilo sedan

Jag längtar!

Gambia är resmålet för dej som vill ha något annorlunda och som vill undvika mängder med svenskar och "svenskheten" på semestern. Det tar ca 9 timmar att flyga dit och är helt perfekt under vinterhalvåret. Då är det runt 30 grader varmt och sol hela dagarna.

En av våra vilda apor, Red Colobus

Eftersom turistsäsongen är kort, bara 4-6 månader, är Gambierna väldigt angelägna om att tjäna mycket pengar på kort tid. Resten av året är detta nämligen väldigt svårt. Så man är ganska påflugen, kommer fram, vill hålla handen och guida en. Detta kan vara lite knepigt för en blyg svensk att klara och då stänger man kanske in sej på hotellområdet vilket är otroligt synd. För det finns massor att se och uppleva!

Den mest kända Gambier är väl förmodligen Kunta Kinte. Pojken som fördes som slav till Amerika och som var den första personen i släktledet i boken Rötter av Alex Haley. Man kan besöka byn, Juffre, som Kunta Kinte föddes i och även åka till den lilla ön James Fort, där man "förvarade" slavarna innan avfärd mot Amerika.

Med Atlanten som kuliss

Mitt ute i bushen finns en camp som en halvgalen svensk byggt upp. Här kan man uppleva en fantastisk natur, fågellivet i Gambia är unikt och många ornitologer åker hit. Tidigt på morgonen väcks man av en revelj och går ut i bushen för att möta morgonen i naturen. På kvällen tar man en båttur på Gambiafloden och ser solnedgången.

Jag har besökt skolor, barnhem, sjukhus, små byar där barnen aldrig rört vid en vit person, badat i Gambiafloden, lekt med delfiner och en massa annat. Gambia är i mina ögon helt fantastiskt, jag hoppas att jag tycker det även när jag besöker landet i december... En hel del kommer att ha förändrats, men samtidigt är det fortfarande ett utvecklingsland där utvecklingen går långsamt.

Maten är jättegod, oftast med innehåll av jordnötter och jordnötsolja. Mycket grytor på fisk eller kyckling. Men eftersom det varit en brittisk koloni så finns även en hel del brittiska inslag som tex fish & chips och vita bönor.

Det man fyndar i Gambia är träskulpturer och tyger, vackra batiktyger som du kan få uppsydda direkt på plats. När jag flyttade hem fick jag en stor skål i mahogny med utsnidade dekorationer, otroligt fin! Å självklart ska man köpa hem Gambisk chili och jordnötsolja!

Ni hör va? Jag kan knappt vänta på att året ska gå så jag äntligen får återse mitt kära Gambia.
.

Fotoprojekt

2012-01-13T11:53:00.001+01:00

Som ni vet så gillar jag både att fotografera och att använda bilderna. Våra senaste resor har blivit fotoböcker till barnen, förstoringar i hallen och en del av bilderna har även använts till att göra almanackor över året. Nu har jag några STORA fotoprojekt planerade... närmare bestämt 4 stycken...

Jag ska göra varsin fotobok till barnen med hela deras uppväxt upp till 18 år. Sånt som är kul både för dem, deras blivande flickvänner/fruar/partners och eventuella barn att bläddra i. Så just nu scannar jag bilder för glatta livet och grottar ner mej i rediga nostalgitrippar. Jag är så otroligt glad att jag haft med mej kameran överallt, för jag har mängder med bra bilder. Så det blir hela deras liv i en bok, från graviditet till 18-årsdag, med högtidsdagar, resor, anekdoter och semestrar. Rubbet. Den blir tjock...

Jag vill samtidigt göra en fotobok till mej med bägge deras liv och livshistoria så här långt. En himla massa bilder blire... Den blir alltså ännu tjockare än barnens. Och sen vill jag göra en bok med alla våra resor samlade på ett ställe, så jag slipper ha 714 fotoalbum framme. Den blir nog tjockast...

Detta kommer ta tid, jag vet... och kosta lite pengar... det vet jag också... men Smartphoto (fd Extrafilm) som är en fotobutik på nätet, har prisvärda fotoböcker i en mängd olika storlekar, utseenden och priser. Ganska ofta har de erbjudanden också, typ 25 % eller fraktfritt. Böckerna där är enkla att göra och man kan designa dem på en mängd olika sätt. Lägga till sidor, plutta dit små figurer, skriva text osv. Instruktionerna är enkla att förstå, det enda som tar tid är egentligen bara att ladda in bilderna. Sen kan man sitta där och fnula i all oändlighet tills man är nöjd. Ska du göra en så är tipset att ta god tid på dej och verkligen titta på sida efter sida, ändra och trixa tills allt är precis som du vill. Det finns mängder med ramar, figurer och färger som man missar om man har för bråttom. Har jag lärt mej efter sisådär 5-6 böcker... Resultatet brukar bli superfint, med ett och annat stavfel som man själv orsakat förstås.

Jag har gjort canvastavlor, muggar, musmattor,pussel, tröjor... you name it! Och det är alltid lika uppskattat, så jag hoppas att killarna ska bli glada. Kanske får de böckerna direkt, annars blir det när de fyller år eller flyttar hemifrån.

För det är väl klart att man ska använda sina bilder! De gör ju ingen större nytta i en hög nånstans eller i en fil i datorn...

.

Det gick!

2012-01-12T10:58:00.000+01:00

Som ni kanske kommer ihåg så kraschade vår arbetsdator i söndags. Där har vi löneprogram, lagersaldon, miljoner med bilder och en mängd annat. Vi var ganska stressade och ledsna kan man väl säga. Men när Martin pillat en stund såg han att det "bara" var datorn som lagt av, inte hårddisken - den fungerade faktiskt. Så han beställde genast hem en mojäng som man skulle kunna ladda över grejerna från hårddisken med. Och sen väntade vi och väntade vi, på att den skulle komma med posten och igår kom den. Det var en nervös Martin som kopplade ihop allt... jag sov för säkerhets skull :-)

Han tog pulsen på sej under tiden eftersom han kände att han riskerade att få en hjärtattack. Han som annars är så lugn hade en väldigt hög puls när han till slut tryckte igång allt OCH DET FUNKADE! Han är bara bäst! Han lyckades flytta över all information från den gamla hårddisken och allt ligger nu i två andra olika datorer, inklusive den nya förstås. Nu ska vi vara lite smarta och lägga bilder på en extern hårddisk, där fanns det mesta redan - men nu ska det bli lite mer ordning.

Jag är så himla lättad! Allt finns kvar! Jag hade ju scannat en mängd bilder natten innan och även dessa finns kvar, så nu kan jag fortsätta fixa barnens album. Så i helgen vet jag vad jag ska göra :-)

.

Saker att göra innan man dör

2012-01-11T11:02:00.000+01:00

Självklart finns det mängder med grejer som man vill göra och uppleva innan man lägger näsan i vädret. Jag har en lista, en del är redan fixat, en del återstår.

* Bli mamma - fixat!
* Ha hund - fixat!
* Få självkänsla - på väg...
* Bo utomlands - fixat!
* Bila runt Sverige med barnen - fixat!
* Åka på safari - fixat!
* Åka på lyxkryssning - fixat!
* Uppleva: Afrika - fixat, vill ha mer! Island - fixat! Egypten - fixat, vill ha mer! Samoa - när jag fyller 50!
* Flyga luftballong
* Bli smal och hälsosam

Detta kan ju se ut som värsta lyxlistan, när det enda som är viktigt egentligen är att vara frisk och få åldras tillsammans med dem man älskar. Men man måste ju få drömma lite oxå, eller hur?

Hur ser din lista ut?

.

Resan till Holland.

2012-01-10T10:36:00.000+01:00

Har ni läst berättelsen och resan till Holland? Det är en berättelse om hur en familj förbereder sej för att åka till paradiset i Thailand eller nåt sånt. De packar för värme, bad och sol och sätter sej på flyget. Så säger piloten "välkommen till Holland"... De har fel bagage och det är inte alls så varmt som de väntat sej. De är lite besvikna och förbaskade i början men "gillar läget" och börjar upptäcka sin nya destination och ser att Holland faktiskt inte alls är så dumt. Där finns många godbitar och mycket att uppleva. Det är inte Thailand men helt ok ändå.

Ungefär så är det att få ett barn med funktionshinder. Det är inte barnet man sett fram emot och längtat efter, men efter en tid är det helt ok ändå. Å med tiden blir det bara bättre och till slut är man faktiskt glad att man hamnade i Holland istället för Thailand. Att åka till Holland är ju lite unikt och ovanligt lixom...

Just den tanken aktualiserades för mej igår. Jag har bekanta som har en 8-9-årig dotter som har en hjärnskada. Hon är en solstråle och har en mental nivå som en 4-5-åring och kommer aldrig att kunna prata eller tänka som en frisk tjej. Man vet inte varför hon har skadan och inte heller en exakt diagnos bara något luddigt som oförklarlig hjärnskada, men på latin förstås. För ett par år sedan fick familjen en liten kille som läkarna sa var helt frisk, men det var han inte... igår fick jag veta att även han har den här hjärnskadan. "Hade vi vetat, så...." sa mamman.

Vad hon menade var att om de vetat att bägge barnen hade den här skadan så hade de valt att inte skaffa nr 2. Då hade de nöjt sej med sin fina flicka som ger dem en hel del jobb. Jag har sett dem totalt knäckta och slut av trötthet. Men jag har också sett dem lysa av stolthet och glädje. Samtidigt konstaterade jag att om detta barn nu var menat att komma till världen så kom det iaf till världens bästa föräldrar. De vet ju hur man gör lixom, har vanan inne och har accepterat sina barn till 100%. De här barnen har haft en otrolig tur som har så otroligt fina föräldrar. Men vägen dit har varit lång...

När man får ett "annorlunda" barn innebär det en sorg. Man sörjer barnet man inte fick och det måste man få göra och det måste få ta tid. Samtidigt är man glad att det blev ett barn... som lever, andas och finns hos en. Men man måste igenom sorgen innan man kan njuta helt av det barn man fick. Så var det iaf för mej och då har mina barn inga större "fel" eller handikapp som syns. Kanske är det lättare om det syns, då behöver man inte förklara så mycket.

Att få ett barn med funktionshinder eller sjukdom är en stor sorg, att få två är (i mitt fall) både enklare och svårare. Har man en som tar en massa mediciner och behöver hjälp så är det inte särskilt mycket knepigare att ha två... Samtidigt räcker man ju aldrig till för bägge, men det gör man säkert inte i vanliga fall heller. Mina killar har ca tio diagnoser tillsammans, men numera klarar de det mesta själva. Det är bara en del praktiska grejer som jag numera behöver hjälpa till med och kanske förklara lite mer ingående ibland. Oftast så klara de sej själva, men det tog 17-18 år att komma dit. Väninnans barn kommer aldrig att komma dit. Istället har de hjälp av assistenter, något jag inte kunde få eftersom mina barn inte hade de behoven.

Vad jag vill säga är att det inte är en katastrof att få ett barn som inte är som andra. Det jobbiga är när alla som väntar barn säger "Så länge h*n är frisk så...". Jag säger "Så länge det blir ett barn så..." Man kan älska även ett "annorlunda" barn och det barnet kan få ett precis lika bra liv som alla andra. Det är faktiskt helt ok! Men man måste våga prata, älta, fråga och sörja.

Sen det är bara att utforska det nya, Holland är helt ok :-)

.

I´m back!

2012-01-09T12:16:00.000+01:00

Morgonens vägning var helt ok: 1,6 minus sedan förra måndagen. Det måste man ju faktiskt säga är mer än bra! Så pass bra att jag nu är tillbaka på den vikt jag hade i början på december och innan lucia, jul och nyår krånglade till allt. Så just precis idag har jag 3 kg kvar till målvikt. 2 kg för att få remiss till operation :-)

Det bästa är att jag har ätit vanlig mat, använt sunt förnuft och försökt att bara ta det lugnt. Jag vet vad stress gör med mina kropp, alltså undviker jag stress så mycket jag bara kan. Inga soppor eller mysko dieter, bara vanlig mat men i lite mindre mängd. Åsså checklista förstås... man MÅSTE skriva upp det man äter, annars går det bara inte!

Idag är första vanliga arbetsveckan på året och idag kommer vi nog att få ganska många nya medlemmar här i Tumba. Köerna kommer att bli ganska långa, men jag är snabb i kassan så väntetiden ska inte bli alltför lång. Dessutom har vi kallat in en extra vägare, så tiden vid vågen ska gå snabbt. Jag hoppas att alla ska bli nöjda och känna sej omhändertagna.

Hela den här veckan kommer bli tuff med mycket folk och många nya. Så på fredag är vi nog ganska möra, men då är vi lediga så det gör inget. Det är kul med mycket folk men kräver förstås ganska mycket av oss. Men vi har klarat det förr och kommer att klara det galant även denna gång :-)

Välkomna alla ni som behöver hjälp med er vikt! Idag är vi i Kunskapsskolan i Tumba kl 17.30. Kolla in vår websida för mer info!

.

Middag, teater och natt på hotell :-)

2012-01-09T09:55:00.001+01:00

Om några veckor firar jag och Martin fyra år tillsammans. Då ska vi se Spamalot på Oscarsteatern, äta en god middag och sen sova på hotell. Det ska bli så himla mysigt!

Så vi har funderat på restauranger av olika slag och hittade Vassa Eggen på Birger Jarlsgatan. Denna restaurang har ett ganska nytt koncept där man bokar bord via internet. I och med att man bokar via internet får man även erbjudanden och slipper köa både i telefon och för att få bord på plats. Superenkelt och tidsbesparande! Ibland finns erbjudanden att äta två för priset av en! De e bra!

Restaurangen ser riktigt fin ut och har både grillat och gourmetmat. Bra omdömen kan man också läsa om den. Tänk vita dukar, kandelabrar och silverbestik. Ska det va så ska det!

Vi får väl se var vi hamnar, men visst låter det intressant? Bara det att slippa boka via telefon lockar iaf mej :-)

.

Åååååå va surt!

2012-01-08T13:08:00.000+01:00

Satt i flera timmar igår och scannade mängder med bilder från när barnen var små. Jag har tänkt göra en fotobok med hela deras uppväxt som de kan få när de flyttar hemifrån eller nåt. KL 1 gav jag upp, stängde ner allt och gick och la mej. Då hade jag scannat ca 130 bilder och hade minst lika mycket kvar. I morse när vi skulle starta datorn, var den död.

Martin konstaterade efter lite mekande att hårddisken faktiskt fungerar, men datorn har lagt av. Så nu ska han köpa nån grej som man sätter mellan hårddisken och en annan dator, så kan man i bästa fall rädda det som finns. Herregud... bilder, jobb, klassrapporter, löneformulär, ALLT finns där. Vi pratade precis innan om att när jag scannat allt så skulle vi lägga över det på vår externa hårddisk för säkerhetsskull. Men det hann vi alltså inte... Tack o lov så har vi alla bilder från våra resor på flera andra datorer, så de är iaf säkra.

Så efter lunch ska Martin sätta sej och leta efter en sån där grunka för att rädda hårddisken och kolla efter en ny dator. I bästa fall har Net-on-Net något bra och prisvärt som han kan köpa redan idag. Annars blir det knepigt att jobba imorrn. Åååå jag blir så frustrerad, så jäkla sur! Varför kan saker och ting bara inte fungera?!

Jäkla skit!

.

Skrivklåda

2012-01-07T19:55:00.000+01:00

Har de senaste dagarna haft en känsla av skrivklåda i fingrarna. Jag vill sätta tänderna i ett större skrivprojekt, men vet inte riktigt vad... Vet bara att inspirationen börjar rinna till och att den inte får något vidare utlopp.

Så vad ska jag göra nu???
Förslag mottages tacksamt!

.

Myslördag!

2012-01-07T14:41:00.000+01:00

Jag fick alltså en dag tillgodo den här helgen eftersom jag hade lördag hela dagen igår trots att det faktiskt var fredag. Så idag är lixom en bonusdag och då behöver man väl inte göra så mycket va? Det gör vi hur som helst inte :-)

Jag tog en rejäl sovmorgon, men det var faktiskt inte meningen. När Martin körde Junior till träningen strax innan 8 råkade jag somna om och vaknade inte förrän 9.50! Hoppsan! Det var bara att rigga datorn och kolla på Seniors tävlingar, så där satt vi närmaste timmen. Å det gick ju så bra för honom! Han persade med ytterligare 5 poäng och har nu förbättrat sitt personliga rekord med hela 12 poäng sedan tävlingarna började i torsdags. Han är supernöjd!

Sen pysslade jag lite, tvättade, hängde tvätt, vek tvätt osv. Jag har lyckats jobba ner fyra överfulla tvättkorgar till två nästan fulla. Det hänger tvätt överallt! Å när det var dax att äta lunch fastande vi framför en film på tv och såg klart den. Soffhänget är riktigt skönt idag. Junior har en soffa och jag och Martin delar på en, medan Baileys går emellan. Vi har det riktigt gött!

Martin och jag förbereder inför kaoset nästa vecka och Junior har lite ångest inför att jullovet är slut. Han är riktigt nöjd med lovet. Ska bara försöka övertala Junior att baka en kladdkaka också, så blir det perfekt :-)

.

Trodde det var lördag idag :-)

2012-01-06T18:42:00.000+01:00

Har gått runt hela dagen och trott att det är lördag och blev väldigt glad när det gick upp för mej att det faktiskt bara är fredag! Jabba! Jag vann en hel dag :-)

Dagen igår var helt galen, allt gick i ett! Vi har ju sagt att just den här veckan är väldigt oberäknelig, igår fick vi beviset. Det var ju trettondagsafton och halvdag för "normala" människor, så vi undrade om det var någon idé att ja öppet överhuvudtaget. Men men, vi var ju ändå hemma och betalar för lokalen, så varför inte. Det kunde ju vara så att folk tog chansen att skriva in sej just för att det var halvdag. Och visst blev det så! Förra veckan hade vi ca 39 medlemmar på första klassen, vilket är väldigt bra för att vara mellan jul och nyår. Igår kom det 62! Det bara vällde in medlemmar, både nya och gamla. Det tog aldrig slut. Var kom de ifrån? Hade det med artikeln att göra tro? Helt galet! Men jättekul! På andra klassen var det mer normalt och det var ganska skönt efter den chocken :-)

Frågan är vad vi kan vänta oss nästa vecka... då när alla är tillbaka från sina ledigheter och ska ta tag i sina nyårslöften. Jag har en känsla av att vi hamnar uppåt en 80 pers eller så. Å då kommer lite ångest... klara vi att ta hand om så mycket folk så att alla ska känna sej välkomna och sedda? Jag hoppas det.

Gårdagen var alltså lite kaotisk och vi var helt slut när vi kom hem. Senior är på skyttetävlingar tom söndag och Junior var hos en kompis, så vi däckade i varsin soffa och glodde på dumburken tills vi slocknade. Å idag var det bara att ta hand om resterna från gårdagen. Vi har gjort nya skyltar till alla våra ställen, skickat veckobrev, planerat in de stängda dagarna under våren och kikat lite på semesterplaneringen. Jag tvättar maskin efter maskin... jag hade fyra överfulla tvättkorgar att ta hand om. Jag har helt enkelt struntat i att tvätta sen innan jul eller nåt. Det var alltså dax, väldigt mycket... På två dagar har jag kört fem eller sex maskiner och det hänger tvätt överallt.

Vi fiskade upp Junior vi Ekeröfärjan och åkte till Skärholmen på eftermiddagen. Hans mobilräkning börjar bli lite för hög så vi bestämde oss för att nytt abonnemang på hans telefon. Sånt är enklast att göra direkt i butik, så nu är det fixat. Vi kollade runt lite på rean och tog en glass på Mc Donalds innan vi åkte hem igen.

Under dagen idag och igår har vi dessutom haft ett extra öga på datorn och skyttetävlingarna i Sävsjö. Det har gått jättebra för Senior. Igår persade han med 7 poäng och idag matchade han det. Vi får väl se om han kan knipa ytterligare någon poäng imorrn, då det är sista dagen. Han har skitkul och trivs som fisken där borta.

Här hemma blir det myskväll med Junior. Vi ska äta räkor och avocado och kolla på nån film. Jag är väl den enda i världen som inte sett Narnia, så den ligger på väntelistan. Vi får väl se vad det blir. Jag är nöjd bara jag får vara hemma, ha mina närmaste hos mej och bara krypa upp i soffan med hunden. Mer än så behöver jag inte.

Så nu vet ni varför jag lyst med min frånvaro lite. Nästa vecka blir nog ännu värre, men det är helt ok :-)

.

Här är jag!

2012-01-06T09:48:00.000+01:00

Nä, jag har inte gått under jorden eller trillat av planeten.

Jag har lite att göra bara... återkommer inom kort!

Allers idag!

2012-01-04T09:18:00.000+01:00

Då var det dax att exponeras lite i media igen. Idag kommer Allers ut och vi är med både på framsidan och insidan :-)

Vi lyckades även få med en länk till vår hemsidan, så den uppdaterades igår och nu hoppas vi på fler besökare till sidan och fler medlemmar till våra klasser. Vi får väl se... det är iaf rätt målgrupp som läser tidningen.

Å för första gången får Baileys vara med i tidningen, så nu vet alla hur VV-hunden ser ut :-)

Det blev lite fel med våra vikter, men det spelar ingen roll.
Jag tror att det går att få bilderna större om man klickar på dem.

.

Förbjud smällare och fyrverkerier!

2012-01-03T12:56:00.001+01:00

Jag blir så jäkla arg! Skitungarna börjar smälla smällare strax efter julafton och håller på än... trots att lagen säger att man inte får köpa pyrotekniska grejer om man är under 18 år (och de flesta som skjuter är betydligt yngre) och det är faktiskt är förbjudet att skjuta smällare utan skriftligt tillstånd från polisen. Ändå skjuts det hejvilt överallt och ingen verkar reagera över det, mer än knyter näven i fickan och grymtar lite. Jag vill göra mer än så och har gjort mer än så redan för flera år sedan.

I mitt förra liv... när jag tillhörde ett annat parti än jag gör idag, skrev jag flera motioner angående helt eller delvis förbud mot all pyroteknisk verksamhet. Gensvaret var sådär... I Finland har man en lag, som faktiskt respekteras, som säger att man bara får avfyra mellan 18-01 på nyårsnatten. Nåt sånt skulle man väl kunna ha här med? Eller totalt förbud som bla Tanzania och Egypten. För det finns ju egentligen ingen anledning att ha smällare eller fyrverkerier över huvud taget. Visst kan det väl vara fint... men det är kinesiska lyktor också...

Det sker ca 45 000 olyckor runt om Europa som innefattar smällare eller fyrverkerier. De flesta som skadas är barn, ungdomar och män. Skadorna är oftast på händerna eller i ansiktet samt hörseln, nu under nyår var det någon som kastade in en smällare i en grupp människor och då blev en 13-åring av med sitt ben. En helt oskyldig ung människa... Helt sjukt om ni frågar mej!

Dessutom är det skadligt för miljön och detta borde ju få alla miljöivrare att göra större motstånd, men även här är det ganska ljumma reaktioner. Varför? Det finns en aktionsgrupp som heter smällarupproret som jobbar stenhårt med detta. På deras sida finns massor med läsvärt och man kan stödja dem enkelt genom att sprida deras budskap.

Jag är egentligen inte för förbud, men i detta fall behövs det faktiskt. Jag jämför det lite med vapen eftersom det är precis lika farligt, kanske farligare. Ett vapen sätter man inte i händerna hur som helst på en 7-åring, det gör man med smällare... Ett vapen hanterar man oftast inte med alkohol i kroppen, det gör man däremot oftast med fyrverkerier... Så varför har vi ett förbud mot vapen och inte mot pyroteknik?

Tänk på miljön, djur och alla skador som kan förebyggas och förhindras och arbeta med mej mot ett totalt förbud av pyroteknik (smällare och fyrverkerier)!

.

Uppåner

2012-01-03T12:12:00.000+01:00

Sitter här och försöker få nån slags ordning på saker och ting. Jag känner inte riktigt att jag har läget under kontroll just nu och det gillar jag inte!

Medan tvättmaskinen snurrar hjälper jag Senior att packa inför hans skyttevecka i småland. Junior är hos morfar och hjälper till med ditten och datten. Martin fixar med sitt och Baileys ligger och sover.

Det känns som jag har en massa som borde göras, men vet inte riktigt var jag ska börja. Men då är det ju alltid en början att köra lite tvätt, eller hur? Men jag borde ut och leta efter en födelsedagspresent till Martin... för nu börjar de: födelsedagarna! Martin, mamma och Junior fyller år de närmaste 3-4 veckorna och sen jag. Så det är bara att förbereda sej lixom.

Killarna jobbar lite hur som helst nu under lovet, man planerar lunch och middag tillsammans med dem och helt plötsligt åker de på jobb. Igår var det Senior och imorrn är det Junior som är inringd för att jobba extra. Jättebra! Men svårt att planera då. Januarilönen för bägge två kommer att bli STOR! Deras lön kommer förmodligen att vara högre än vår... så kan det va när man jobbar på provision :-S

Senior har köpt ny bössa + nya skyttekläder och Junior samlar pengar till en större motorcykel. Så nog behöver de pengarna alltid :-)

Detta är alltså en dag för funderingar. Många lösa trådar väntar på att knytas ihop. Det är läkare som ska ringa mej, frågor som vill ha svar och en massa annat. Sånt som jag inte styr över eller kan påverka och det gör mej galen! Men men... jag får väl öva mitt tålamod, det mår jag säkert inte illa av :-)

Ha en bra dag allihop!

.

Första veckan på det nya året!

2012-01-02T11:57:00.000+01:00

Första arbetsdagen, den första veckan, på det nya året. 2012. Det känns lite som en nystart och allt är nytt och fräscht. Lite spännande nästan...

Den här veckan är lika spännande varje år. Hur många vågar komma tillbaka efter nyår? Hur många nya kommer? Har vi grejer och material så det räcker? Kan vi ta hand om alla på ett bra sätt om det kommer väldigt många? Å så kommer det att vara hela januari. Jättekul men totalt omöjligt att planera.

Dagens vägning var lite bättre än förra veckans. Jag hade gått ner 0,9 kg och är iaf på rätt väg igen. Nu kan det bara bli bättre! Så just precis idag har jag 4,7 kg kvar till min målvikt. Känns ju lite surt när det var väldigt mycket närmare för bara ett par veckor sedan. Men så kan det bli när julen kommer emellan. På´n igen bara!

Den här veckan blir det alltså fokus på JOBB! Som lite grädde på moset ska vi ju vara med i tidningen också på onsdag. Då kommer Allers ut och vi är med där. I förra numret var vi med som reklam för nästa nummer. De hade blandat ihop siffrorna lite, men men. Martin har INTE gått ner 72 kg, det har vi gjort tillsammans...

Åsså ska Senior iväg på stora skyttetävlingar i Småland. Vi har en spännande vecka framför oss helt enkelt :-)

.

2012... vad ska hända?

2012-01-01T19:06:00.000+01:00

Sitter här och kollar almanackan och funderar lite på hur året ska bli. I Januari är det alltid mycket, 3 av 4 i familjen fyller år - plus min mamma och bror och en fd lärare till killarna som vi också är bjudna till. Så vi ska alltså klara av 6 födelsedagar på tre veckor. Å det var ännu värre när jag var gift, då hade vi 12 födelsedagar på 4 veckor. Tror ni folk suckade när jag sa att att Junior skulle bli ett januaribarn... :-)

Men det första roliga som händer är redan nästa vecka, när Senior ska iväg till Sävsjö med skyttet på Swedish Cup. Han ska skjuta sin första tävling där han blir rankad både i Sverige, Europa och världen. Jättespännande! I 4 dagar blir han borta och ska skjuta 1-2 ggr per dag. Å vi kan följa allt via internet, som tur är.

Å när januari och alla födelsedagar är över ska Martin och jag fira 4 år tillsammans i februari. Det ska vi göra genom att se Spamalot tillsammans med barnen och mina föräldrar. Sen stannar vi två i stan och sover på hotell (Martins vinst) medan killarna får åka hem och ta hand om Baileys. Ska bli både kul och mysigt.

Sen är det en hel månad till nästa roliga grej, förutom ett gäng tävlingar för killarna förstås. I mars är det tv-inspelning för Kvällen Är Din med den hemliga gästen som jag nominerat. Jag hoppas verkligen att allt klaffar och att ingen försäger sej. När inspelningen är slut går vi ut och äter allihop.

I början av April är det påsk och vi kommer att ta en vecka ledigt. Det ska bli så otroligt skönt. Första ledigheten sen augusti, då åker vi nog till Öland. Så får vi se hur det blir med killarna, kanske jobbar de - kanske inte...

I Juni tar Senior studenten! Tänk va! 13 år i skolan är över, som vi kämpat! Då hoppas vi att han får ett intressant jobb så fort som möjligt. Den viktigaste frågan just nu är vilken bild som ska vara på hans plakat... skämmig eller fin? Det återstår att se :-)

I slutet av Juli går vi på semester, vi funderar på att lyxa med fyra veckor på raken men vet inte om samvetet klarar det. Oavsett hur det blir så är det bröllopsdax i mitten av augusti då kusinen ska gifta sej. Det ska bli så kul!

Sen är det 19 långa veckor av jobb innan vi den 20 december flyger iväg igen. Äntligen ska jag få återse mitt kära Gambia! Landet jag bodde i 90-91 och som jag nu ska visa min familj. 35 graders värme, sol, lata dagar... såååå härligt!

Jag har alltså ett otroligt roligt år att se fram emot. Mitt i allt detta ska badrummet renoveras och eventuellt stänger vi en ort på jobbet för att öppna en annan... men det återstår att se. Allt handlar om lokal och kostnad.

Idag är det 1/1 2012 och jag kan knappt vänta innan jag får summera det här året :-)

.

Bästa nyårsafton!

2012-01-01T10:19:00.001+01:00

Jag avskyr i vanliga fall nyårsafton, men i år var den faktiskt mer än ok! Vi har inget stort umgänge utan sitter oftast ensamma, därför har vi oftast valt att åka iväg. Men i år sa plånboken nej till en resa, så vi stannade hemma. Ungdomarna fick bestämma upplägget, enda grejen var att vi skulle vara hemma med Baileys. Han är nämligen livrädd för smällare sedan en flög över skallen på honom för ett par år sedan. Så Junior bestämde att vi skulle ha skaldjur och hummer som huvudtema.

Båda grabbarna jobbade större delen av dagen, så vi fixade grunderna här hemma under tiden. På kvällen fixade Junior och Martin maten, medan Senior jobbade klart och jag röjde det sista och dukade. Det blev en gratinerad hummer var och en naturell, plus kräftor och vitlöksbröd. Å till efterrätt blev det kladdkaka. Allt var så otroligt gott! Att gratinerad hummer är kanongott!

Vi hade ätit klart vid 21.30 och fördrev sedan tiden med att spela kort och prata, TV´n hölls avstängd och bara radion höll igång för att Baileys skulle slippa höra smällarna. Vi hade supermysigt och fick ett bra snack. 23.50 gick killarna ut för att kolla på fyrverkerierna. Då ställde vi ner gratängformen till Baileys mitt i huset där det var som lugnast. Först ville han inte äta, han var rejält låg pga smällarna, men jag lockade honom och snart jobbade han frenetiskt med formen och glömde allt runt honom. På så sätt missade han när det smällde som mest! Vi är bra smarta ibland :-)

Det smällde som sjutton ute, men avtog ganska snabbt. Så vi 00.20 satt vi i soffan igen med en ganska belåten hund. Han mådde helt ok! Så det är ett vinnande koncept inför varje nyår. Någon god matrest, som gärna sitter hårt, som man får jobba lite med. I mitten av huset där det är mest skyddat och låter minst. Då glöms det läskiga bort.

Efter midnatt satt vin uppe ganska länge och pratade lite till, så inte förrän vid 2 gick vi och la oss. En mer avkopplande och härlig nyår får man leta efter. Vi hade jättemysigt och kommer att minnas 2011-års nyårsafton som en riktigt höjdare. Trots att det bara var vi, och ingen cool fest. Vi trivs tillsammans.

Idag börjar vi dagen med promenad. Vi får väl se hur många medlemmar som kommer... kan man gissa på NOLL tro? God fortsättning på er, nu fortsätter kampen mot kilona!

.

Nostalgitripp

2011-12-31T17:08:00.001+01:00

I julklapp fick vi en digital fotoram och nu när alla julgrejer är borta plockade jag upp den. Sen skulle jag välja ut bilder... oj, vilken nostalgitripp det blev! Å när jag sen hade laddat fotoramen då blev det en nostalgitripp även för resten av familjen. Här är några av bilderna som rullar hemma hos oss nu:

Härliga minnen :-)

Sammanfattning av 2011

2011-12-30T22:00:00.005+01:00

Så är det bara några timmar kvar av 2011. Dax att summera året...

Jag frågade grabbarna vad som var bäst under året och bägge svarade: KÖRKORTET! Självklart! Senior fyllde 18 i augusti och hade körkortet i handen en månad senare. Junior är "bara" 16, men gav sej den på att ta mc-kort och hade detta finansierat och klart även han i september. Båda grabbarna blev mobila och kunde ta sej runt precis som de ville. Härligt!

Vårt år började i Egypten. Där tog grabbarna dykcert medan jag njöt av solen. Våra veckor där var en väldigt bra start på året. Våren var mest jobb och läkarbesök. Vi fick ytterligare en klass som låg inne på Huddinge Sjukhus, men den bar sej inget vidare och det höll bara under vårterminen, sen fick vi lägga ner den tyvärr. Mitt ben fick till slut hjälp av en kompis som är läkare i Järna, så vi bytte helt enkelt vårdcentral. Dr Kompis har hjälp oss massor, så hos honom stannar vi!

Runt påsk tog vi tag ordentligt i vårt hem. Junior slet som ett djur med trappen upp till övervåningen och efter mycket om och men blev den äntligen klar. Sen fortsatte vi av bara farten och tapetserade om bägge killarnas rum, målade om kök och vardagsrum och bytte fönster. Nu är det både varmt och uppfräschat!

I juni hittade vi äntligen en ny bil som passade både plånboken och oss och kunde sälja den gamla skrutten. Nu har vi en bil att lita på som kommer att hålla ett tag och som är jätteskön att köra. Det blev ett stort hål i plånboken, så resten av året höll vi oss på mattan när det gällde utgifter. Besökantalet i våra klasser sjönk, men enligt statistiken låg vi ändå betydligt över snittet för landet. Så nåt gör vi iaf rätt :-)

Jag hade lovat mej själv att gå ner 7,8 kg, så blev det inte... jag gick först upp en del eftersom benet krånglade. Men till slut blev det iaf 4 kg ner, så jag är iaf halvvägs. I år ska jag gå ner 3,8 för att nå min målvikt och gärna lite till för att bli helt nöjd.

Året har varit riktigt bra! Det är svårt att välja ut en enskild händelse som varit bäst, så det får bli flera olika. Klart att killarnas körkort hör till höjdpunkterna. Att se pyramiderna igen var fantastiskt och att se killarnas lyckliga nunor när de kom upp ur vattnet med dyktuberna på ryggen. En annan grej som jag kommer att minnas är vår midsommar på Ullared och Liseberg. Att få vara med när Martin kunde ta del av alla åkattraktioner var så häftigt. Han åkte allt han kunde och orkade och njöt av att inte längre vara begränsad av en stor kropp.

Jag kommer att minnas 2011 som ett av de bästa året på 2000-talet. Lite känns det som året då killarna blev vuxna. Vi är numera på en helt annan våglängd och har en annan respekt för varandra. Alla tjafs och bråk är numera ett minne blott... Samtliga har ett arbete och en annan förståelse för att de andra i familjen kan vara trötta eller må dåligt. Killarna har numera egna pengar att röra sej med och sköter sej själva på ett helt annat sätt än tidigare. Jag har helt enkelt fått vuxna barn! Å jag älskar det! Det är mycket roligare med stora barn än små :-)

Klart det hänt tråkiga saker också, men när det händer så mycket bra är det lättare att skjuta undan de tråkiga - så jag väljer att göra så istället för att älta det tråkiga.

Nu hoppas vi på ett lika bra 2012. Året då vi ska trivas i vårt fina hem och då vi ska vinna kampen mot kilona. Året då Senior tar studenten!

Jag har ett riktigt bra liv just nu och hoppas det fortsätter så en lång tid framöver!

.

Nu är julen slut!

2011-12-30T16:00:00.000+01:00

Jag älskar när första advent kommer och jag får plocka upp alla mina tomtar och julpynta hela huset. Men lika mycket som jag tycker om att ta upp allt, tycker jag om att ta ner det igen när julen är slut. Jag brukar iofs låta grejerna stå till trettonhelgen, men i år blir det annorlunda!

Junior och jag har bestämt att vi ska äta nyårsmiddagen i vardagsrummet och äntligen använda vardagsrummet som det är tänkt. Med så mycket julgrejer är det nästan omöjligt, eftersom jag samtidigt vill ha relativt städat. Så i förmiddags bestämde jag att julen är slut och att julgrejerna ska ner i källaren igen. Köket gick snabbt... vardagsrummet var värre... Men snart är alla grejer borta!

Nästan alla tomtar är nerpackade, så det är bara granen kvar. Vi har plastgran, så den ska bara kläs av och plockas isär. Å så ska alla grejer tillbaka ner i källaren och SEN kan jag städa på riktigt. Det var nämligen min tanke: att avsluta 2011 med en rejäl städning. Istället för att börja det nya året med det. Roligare att få en fräsch start lixom :-)

Så under kvällen ska väl allt vara under kontroll igen, hoppas jag. Då kommer jag bara att ha tomtar på loften och snart en i badrummet!

.

Vikten sitter i skallen!

2011-12-30T09:46:00.000+01:00

När vi vägde oss i måndags bad vågen om nåd och skrek att vi skulle kliva av. Så illa var det... men nu är vi på banan igen och jobbar på de där julkilona, så de inte ska fastna för gott. Trots allt så väger jag drygt 2,5 kilo mindre än jag gjorde förra året vid den här tiden. Å mindre ska det bli!

Mycket av en persons övervikt sitter i skallen. Man måste ta reda på VARFÖR man blivit tjock för att få en lyckad viktminskning och framförallt för att sedan kunna hålla den nya vikten. Många äter pga känslor, jag levde på limpmackor... jag åt knappt något på dagtid och var hungrig som en varg på kvällen men orkade inte fixa mat å då åkte limpmackorna fram. Nu är limpa förbjudet här hemma. För så funkar jag. Finns det hemma, då äter jag. Enkelt. Jag har hittat mina fällor och undviker dem så gott jag kan. Andra måste hitta sina fällor och komma på egna knep för att undvika dem. Sånt jobbar vi väldigt mycket med i våra klasser.

Det handlar inte så mycket om motion som att äta rätt. Nu när bensinpriset hela tiden blir högre, är det inte helt fel att använda sina ben mer - men det är inte avgörande för att gå ner i vikt. Det handlar trots allt bara om intag och uttag. Man kan inte äta mer energi än man gör av med. Med motion kan man alltså äta lite mer. Men de medlemmar vi har som är rullstolsburna går ner i vikt med vårt program även utan motion. Jag rör väldigt lite på mej just nu men går ändå ner riktigt bra. Det handlar om inställning, positivt tänkande och sunt förnuft.

Det är skitjobbigt att gå ner i vikt och inte ett dugg kul! Men resultatet är himla skoj :-)

.

Teletubbies?

2011-12-29T11:24:00.000+01:00

Senior fick en sk One-Piece i julklapp och blev så glad så glad. Å jag tycker mest han ser ut som en enda stor Teletubbie... männskor i alla åldrar springer runt i sina sparkdräkter och ser ut som förväxta bebisar. Är det bara jag som tycker det ser för jäkligt ut? Att det är skönt är väl en sak, men det är ju inte vackert...

Läste på en blogg att man skulle kunna likna detta med en burka. Den döljer ju också hela kroppen. Så om det blir burkaförbud så måste väl förbudet även gälla den här sparkdräkten? Annars kan ju de som vill/behöver använda burka bara dra på sej en sparkdräkt så är problemet ur världen.

Mode? Kanske det...

.

Kontaktproblem

2011-12-28T09:57:00.000+01:00

Vi har klarat oss, men många har varit utan el långa stunder de senaste dagarna pga Dagmar. Mina föräldrar var utan el i 17 timmar och sen har den kommit och gått lite som den vill. Ungefär som stormen alltså...

Nu är det ju tack o lov inte så kallt, annars kan det bli knepigt att vara strömlös. För det är ju att hålla värmen som är svårast och som man är mest beroende av. Att mat förstörs får man ersättning för och toabesöken kan man fixa med hjälp av vatten. Jag ser inte strömavbrott som något större problem faktiskt...

Det kan ju bero på att jag bara hade ström lite då och då när jag bodde i Gambia. Jag var van att klara mej utan och det funkade faktiskt alldeles utmärkt. Men där är det varmt och då är det skillnad. Duscha kunde jag göra på hotellet där jag jobbade, annars fick det bli i kallt vatten hemma. Brevid toan hemma stod det en hink vatten så man kunde spola och i köket hade vi både vedspis och vanlig spis. Brevid sängen stod det alltid ett stearinljus och tändstickor.

Här hemma i Sverige håller vi värmen genom att krypa upp i soffan med filtar och levande ljus. Maten skaffar man från Mc Donalds eller andra snabbmatställen. Toabesöken fixas med den där hinken och duschen får man klara av hemma hos någon som har el eller på jobbet. Det är ju faktiskt inget större problem... utan lite pittoreskt och ganska mysigt. Men det är klart... man måste ju PRATA med varandra och UMGÅS. Tänk va bra :-)

Så alla ni som fortfarande är utan ström: fram med sällskapsspelen! Ta vara på chansen att umgås. Kanske lär ni er något om varandra som ni inte visste förut?

Ha en bra dag så här när det bara är tre dagar kvar på året. Här väntar vi på Tomten igen :-)

.

Årets sista vecka

2011-12-26T21:41:00.000+01:00

Så är vi alltså inne på upploppet av 2011. Sista veckan har börjat och det är dax att börja sammanfatta året lite smått. Ett fantastiskt år!

Jag är väl medveten om att många av er som läser detta har haft ett tufft år. Vi hade vårt förra året och det var med nöd och näppe vi orkade ta oss in i 2011. Runt om mej finns vänner som fått besked om cancer och kämpar på med behandlingar, nära som avlidit och en massa annat. I år har vi haft tur, visst har vi också fått tråkiga besked, men det mesta har varit väldigt bra.

Min ena kusin dog för några månader sedan och för ungefär en månad sedan dog hans pappa, min ingifte morbror. På bara ett år förlorade hans syster (min kusin) först sin mamma, sedan sin bror och nu sin pappa. Klart hon har det tufft! Vi tänker på er alla som har det tungt.

Men vi har klarat oss. Det tråkiga som hänt var här om veckan då Junior och hans flickvän sedan nästan två år tillsammans bröt med varandra. Hon hade ju blivit en del av familjen och nu är hon inte här längre, klart det märks och är tråkigt. Men det är ju sånt som händer i deras ålder. Junior har iaf gått vidare och mår bra.

Det är svårt att välja ut bästa händelsen under året, men det är nog våra veckor i Eypten i början av året. Det var så otroligt skönt! Och att Junior fick jobb och killarna tog körkort förstås. Det finns så mycket som är bra, jag behöver inte ens fundera! Förr om åren har jag verkligen fått söka i minnet för att hitta bra händelser, men i år finns det massor!

Jag är tacksam för mitt liv. Min fina familj. Mitt fina hem. Till och med vädret är på min sida; snöfritt, ganska varmt och torra vägar. Nu önskar jag bara en fin och smällfri nyårsafton så är allt perfekt!

Om några dagar ska jag sammanfatta året på riktigt :-)

.

Det var en jäkla natt!

2011-12-26T09:18:00.000+01:00

Inte blev det mycket sömn inatt inte! Jag vaknade vid 2-tiden av att det lät som en ubåt utanför. Då blåste det så mycket att vinden gjorde ljud på nåt sätt. Vinden brölade och det var omöjligt att sova. När taket höll på att blåsa av huset gav jag upp och gick ner på undervåningen. Där låg redan Junior i soffan. Hans rum ligger ovanför altanen och när altantaket smällde av vinden kunde inte heller han sova.

Jag öppnade ytterdörren och fångade en ljuslykta som höll på att ramla omkull och såg då att den ena snöskyffeln låg på andra sidan huset. Tack o lov sålde vi den gamla kylen och frysen igår som hittills stått på altan, annars hade de kanske trillat omkull och krossat fönstrena.

Jag och Junior låg på varsin soffa och pratade fram till 5.30 ungefär. Hur trötta vi än var så blev det iaf ett bra snack. Inget ont som inte har något gott med sej :-) Men stackarn skulle ju upp och jobba kl 6.10, så inte fick han mycket sömn inte.

Vi har iaf inte strömlöst som mina föräldrar. Min stackars Farmor hittade iaf sin ficklampa och kunde ta sej fram med hjälp av den tills pappa hämtade henne för en stund sedan. De fick gå alla fem trappor ner pga strömavbrotten. Det var dagens motion!

När jag ser ut genom fönstret ser jag inget som är trasigt eller så, däremot har marken torkat upp nästan helt. Så det är torrt och fint ute igen, så man kan gå utan risk att bryta benen. Alltid nåt! Nu är det lugnare, men ska tydligen sätta igång igen till kvällen. Just nu är det 8 grader varmt och kanske 7-8 sekundmeter. Inatt var det runt 17 sekundmeter.

Jag lyckades somna om vid 6 och sov till 8. Får väl göra det som ska göras idag och sen ta en lugn eftermiddag på sofflocket. Jag funkar inte utan sömn! Men men... hoppas det blir lite lugnare till natten så man åtminstone får sova.

Håll i hatten idag!

.

En annorlunda julafton

2011-12-25T10:27:00.000+01:00

När vi träffas på julafton är det alltid jag och min familj, mina föräldrar, min faster med familj, Martins föräldrar och min farmor. Alla utom Martin och hans föräldrar har varit med i hela mitt liv. Inget blev som det brukar i år...

Först bestämde min faster att de inte skulle vara med på eftermiddagen utan vi skulle äta frukost hos dem. Så föll de bort... visst var det helt ok hemma hos dem, men som sagt annorlunda. Min mamma kunde inte vara med pga migrän och Junior jobbade. Sen ringde Martins föräldrar och meddelade att de var sjuka. Så föll även de bort... Så helt plötsligt stod vi där med massor av mat och bara vår familj, plus mamma, pappa och farmor. Första julen för mej utan faster och farbror, första julen för Martin utan sina föräldrar. Men det blev ändå väldigt bra!

När mamma väl kunde stå på benen igen började vi fixa med julbordet. Medan vi är i köket hör vi hur det rivs papper i vardagsrummet. Jag smyger dit och tittar och där står Baileys och river pappret av ett paket! När han ser mej slutar han direkt och lägger svansen mellan benen. Jag ser att paketet är till honom, så han får fortsätta. Det luktade säkert jättegott för där låg ett härligt ben till honom. Han kunde inte vänta på Tomten, så enkelt var det. Det fattar ju vem som helst!

När Junior slutade jobba, hämtade jag honom och han tvärslocknade i en soffa medan maten ställdes på bordet. Sen åt vi och hade mysigt innan Senior delade ut julklapparna. Jag var mest spänd på att se farmors reaktion när hon såg sin julklapp. Jag hade gjort en almanacka med gamla bilder från när min pappa var liten och sånt som hon kommer ihåg. Å det blev verkligen en evighetspresent, för där satt hon och bläddrade varv efter varv och för varje varv kom hon på mer om bilderna. Så kul!

Vår julklapp till mamma, pappa och killarna blev också en succé. Biljetter till musikalen Spamalot på Oscarsteatern. Den har vi velat se allihopa och när det meddelades att den skulle fortsätta under våren var jag den första att köpa biljetter. En perfekt present i vår familj! Jag fick en del riktigt bra saker bla tid i ett riktigt ljusrum. Så nu ska jag få sitta där i vita kläder och bara insupa ljus några gånger under vintern. Ska bli riktigt skönt!

När vi kom hem körde vi igång första sällskapsresan. Efter en stund känner jag hur en fyllning i en tand släpper och lämnar ett stort hål efter sej. Lyckat! Det är två veckor kvar till tandläkarhögskolan öppnar igen... skickade ett sms till min tandläkarstudent att hon gärna får prioritera en tid så fort det går. Så är det väl bara att vänta på svar. Tills dess blir det till att tugga på andra sidan och borsta tänderna noga.

Så vår julafton var lyckad även om den var annorlunda. Nästa år är vi inte hemma alls, så då blir det ett väldigt minimalt firande i Gambias sol. Det går bra det med, vi är ju tillsammans!

Nu ska vi motionera ner julmaten och ta en promenad. Vi får väl se om vi går ensamma idag eller om det vågar sej ut några medlemmar. Sen ska vi till Kungens Kurva på julrea! Jag ska till Rusta och kolla efter ljusslingor att ersätta de trasiga med. Och så vill jag ha en svart, enkelt kjol. Så får vi se vad vi hittar. Matfrågan är enkel: det finns mängder med mat kvar hos mamma! Så vi äter väl där idag också.

Hoppas ni haft en härlig jul och att ni har en lugn och skön ledighet. Nu är det bara nyår kvar, sen är allt som vanligt igen :-)

.

Dopparedan är här!

2011-12-24T08:56:00.000+01:00

Lunchen igår intogs hemma hos mamma i sällskap med min storebror och hans sambo, dotter, son, sambons systerdotter, svärmor och två hundar. Så vi blev ganska många, men hade jättetrevligt. Hundarna hade jättekul och när vi kom hem sov Baileys i flera timmar :-)

Medan jag låg på soffan och tupplurade igår på kvällskvisten, så fixade Martin och Junior maten. Det blev grillat med pommes och bea - gott! Efter att ha tittat lite på tv gick jag och Junior sedan upp till vår lokala pizzeria för att kolla in några kompisar som skulle sjunga in julen. Jättekul att se dem! Men vi var bara kvar i en timme eftersom Junior skulle upp och jobba innan 7 idag. Det var iaf en riktigt mysig danföredan och nu är det äntligen julafton.

Idag blir det frukost/fika hemma hos faster. De brukar vara med hemma hos mamma men har bestämt sej för att stanna hemma hos sej i år. Efter träffen hos dem åker vi hem och tar det lugnt en stund innan vi åker till mamma där vi äter mat tillsammans med Martins föräldrar och delar ut julklapparna. Både faster och mina föräldrar bor ungefär 10 minuter bort, så det blir inga långa stunder i bil. Så det är helt ok fast man åker emellan. Det blir nog en bra dag- äntligen får jag ge bort alla mina julklappar!

Vi önskar er alla en riktigt God Jul!
Ta hand om er!

.

Helt galen danföredopparedan!

2011-12-23T11:23:00.000+01:00

Tyckte jag var smart som gick upp tidigt för att kunna vara på Ica Maxi sådär lagom tidigt INNAN folk kommit dit... HA! Parkeringen var nästan knökafull redan 8.30! Å jag som skulle fynda halva-priset-grejer i kötthyllan. Det blev inga fynd, så vi får äta fläskfilé ikväll istället för något "finare".

Dagen började alltså tidigt, bla för att vår Tomte skulle vara med på Tv4 sändning hela morgonen. Det var man ju tvungen att se :-) Kolla klippet här!

Sen körde vi Junior till Tullinge, så han kan hjälpa sin morfar med lite grejer under dagen. På vägen hem var vi och tittade på ny lokal till verksamheten i Tullinge. Lokalen är jättebra, frågan är om det är för lite p-platser... vi får fundera på saken när vi vet hur hög hyran blir.

Å nu är vi hemma igen för att skicka veckobrev och fixa lite innan det är dax för lunch hos mina föräldrar tillsammans med storebror och hans familj. Både människo- och hundkusiner ska få träffas :-)

Kvällen blir lugn. Senior jobbar till 21 och Junior har bestämt att vi ska grilla. Jag skulle vilja gå upp till vår lokala pizzeria och lyssna på några gamla sångarkompisar som ska sjunga in julen. Men vi får väl se om det blir så och om jag får nån med mej? Martin ska fixa julskinkan under eftermiddagen/kvällen, i övrigt är ju allt färdigt sedan länge.

Det känns helt ok att det regnar och är 3,5 grad varmt. Jul blir det ändå :-)

.

366 dagar kvar!

2011-12-22T10:09:00.000+01:00

Vilket låter kortast; 366 dagar, ett år eller 52 veckor? Jag tycker det är 366 dagar. Om så många dagar åker vi till Gambia! Då ska jag äntligen få återse platser och i bästa fall en del gamla kompisar. 21 år senare...

Idag vänder det och blir ljusare, på flera fronter faktiskt. Dagarna bli längre, DET är bra! Men så sänktes räntan också, så även ekonomin blev ljusare :-) I bästa fall får nyheterna i vårt kostprogram nån effekt också och då får vi mer folk och alltså mer pengar i plånboken. Så det mesta ser faktiskt ljusare ut!

Men alla har inte samma julkänsla som en del poliser på Västkusten.. Grabben som misshandlade den stackars hundvalpen får nog se fram emot både en och två jular i buren. Men så ska det va! Även ett djurs liv ska skyddas och gör man inte det så ska förövaren hamna bakom lås och bom! Bra att straffen blir högre, hoppas bara att vissa andra brott också får högre straff.

Här hemma förbereder vi sista arbetsdagen innan jul, sen är vi "långlediga"... hela en dag extra :-) Under veckan har vi bjudit på glögg och pepparkakor och vi har faktiskt haft mer folk än förväntat, vilket är jättekul! Nästa vecka blir spännande... vi har öppet som vanligt och det verkar som de flesta jobbar som vanligt. Så för ovanlighetens skull kanske vi får ganska mycket folk i mellandagarna. Det behöver vi om nästa år ska innehålla både en badrumsrenovering och en längre resa.

Många ligger sjuka, men vi har klarat oss hittills. Det som känns i halsen tänker vi bort och snaskar lakrits när det blir värre. Vet ni att man kan ha lakrits i nästan allt? Godaste teet är just nu hallon-lakrits, godaste polkagrisen är hallon-lakrits och godaste panacottan är med saltlakrits. I looove lakrits!

Just nu är livet riktigt bra!

.

I väntan på Tomten...

2011-12-21T11:35:00.000+01:00

Jo, så är det: jag väntar på Tomten. Men inte DEN Tomten utan MIN Tomte. Min snickartomte :-)
Men så kom jag på att det ju var fel dag jag väntar... det är ju först nästa onsdag han ska komma. Så det kan bli! Just nu tomtar han ju och har fullt upp, nästa vecka är julen över DÅ har han tid med oss. Jaja, jag fick iaf en hel del gjort medan jag väntade.

Jag har skickat mail till ett helt gäng ställen angående att få hyra in oss. Vi kommer nog att bli utsparkade från lokalen i Tullinge till sommaren och vill byta ställe i Tumba. Så jag har letat fram adresser och skickat mail. Så får vi se om vi får något napp. Det är inte så lätt att hitta ställen att vara på som inte kostar skjortan. Men nu ska vi iaf kolla med skolorna där jag gick 1-5 och 6-9, plus lunchrestaurangen som min bror drev förut. Så får vi se...

I övrigt ska jag ner till centrum en sväng och sen runt och kolla på våra secondhandbutiker. Jag vill ha en enkel svart kjol å det borde finnas ganska många att välja på där. Kanske blir en tur till Kungens Kurva också för att se om de har börjat rea julgrejerna än. Jag behöver några nya ljusslingor :-D

Nu är det inte många dagar kvar, sen är det äntligen julafton. Hur mycket jag än ser fram emot det, så är det skönt när det är över och allt återgår till det normala. Dessutom vill jag se reaktionen hos några av mottagarna av mina julklappar :-)

Ha en fin onsdag!

.

Jul och vikt

2011-12-20T09:15:00.002+01:00

Att gå ner i vikt under advent, jul och nyår är inte lätt. Det går om man är väldigt motiverad och duktig, men många av oss lyckas inte särskilt bra. Här hemma var det faktiskt minus på vågen igår, men det var ju upp förra måndagen och blir det nog igen nästa måndag - så summan är ändå UPP. Men är det sån katastrof? Nä, efter nyår är allt som vanligt igen och då är det bara att köra upp på banan igen.

Jag är rätt trött på sensationsmetoder som tidningarna skriver om. Alla vet vi ju att det enda som hjälper är att inte äta mer energi än man gör av med. Så är det. Sunt förnuft. Någon säger att man inte ska äta efter 18. Så tydligen kan man smälla i sej sju pizzor 5 i sex och klara av att bryta ner dem, men äter man dem 5 över så är det kört. Tror inte riktigt det va...?

Skippa kolhydrater, ta bort det eller lägg till det. Rasa i vikt. Vaddå? Jag vill kunna äta allt och ha ett liv. Jag vägrar äta efter någon diet där man utesluter saker. Då fungerar Viktväktarnas program. Man får äta allt, men kanske inte alltid. Enkelt! Precis som det sunda förnuftet. Tallriksmodellen. Sånt man får lära sej som barn.

Martin gick ner 60 kg med VV. Han är beviset för att det fungerar. Alla medlemmar som kommer till oss är beviset för att programmet fungerar. Vi ser varje dag hur våra medlemmar blir mindre, får bättre självkänsla, blir friskare, piggare och gladare. Man måste inte svälta sej för att gå ner i vikt, man kan faktiskt äta nästan precis som vanligt - bara man tänker sej lite för. Nyckeln är att hitta VARFÖR man ätit sej tjock, det jobbar vi mycket med. Man måste våga leta efter svaret och hitta det för att förstå sej själv. Å det kan ta tid. Men att gå ner i vikt handlar inte om att göra det snabbt, det handlar om att det ska vara beständigt.

Igår hade vi 35 medlemmar. Julveckan! Under veckan kommer förmodligen ca 150 pers att passera min kassa. Våra duktiga medlemmar! Bara i Tumba har de gått ner nästan ett halvt ton under 2011. Helt otroligt!

Så jag hävdar bestämt att Viktväktarna fungerar, man behöver inga konstiga pulverdieter eller dyra koncept där man binder upp sej för en lång framtid. Viktväktarna kostar 390 kr per månad och då får man en personlig coach, material och lektioner en gång i veckan. Man binder sej bara för en månad i taget. Lite skillnad mot minst 6000 kr i minst ett år, för gym och soppa (som kostar extra)...

Kolla gärna vår hemsida för mer info om oss och välkomna att besöka oss när julskinkan gör sej påmind :-)

.

Tid?

2011-12-19T10:37:00.000+01:00

Kan man få mer tid?

Vi har alla 24 timmar att spendera och fördela. De kan varken bli fler eller färre, men de kan kännas fler om man gör vissa omprioriteringar. Visst har man väldigt ont om tid när man har små barn och samtidigt jobbar utanför hemmet. Så är det. Men när man har stora barn, låt säga över 10 år, då har man faktiskt ganska många möjligheter att trolla fram en hel del timmar som man inte visste att man hade.

Vi mammor är väldigt bra på att göra oss till offer och fixa allt hemma och sedan tycka lite synd om oss för detta. Om vi istället för att stressa runt för att få den perfekta familjen i det perfekta hemma, sänkte våra krav ett par hack skulle det finnas lite mer tid. Att fundera över vad som faktiskt MÅSTE göras; städa, laga mat, tvätta och fördela det på ALLA famljemedlemmar kanske inte är en så dum idé. Till och med en treåring kan ju dammsuga och plocka upp sina leksaker. Då är det väl inte för mycket begärt att de äldre barnen också gör det?

Jag hävdar att det är vårt eget fel att barnen inte hjälper till och att vi får skylla oss själva! Vi måste ställa krav på samtliga som finns i bostaden att dra sitt strå till stacken. Att ha varsin tvättdag, att dammsuga en gång i veckan, att fixa disken en gång i veckan - det är inte att begära för mycket. Tvärtom är det ett led i uppfostran och något de måste kunna när de ska klara sej själva.

Det är skitjobbigt att tjata på ungar om allt som ska göras. Men det kan man också lösa. Med hjälp av en stor whiteboard på en väl synlig plats, skriver man upp hur veckan ser ut. vem som ska göra vad och när och vem som har träning, tävling mm. En tydlig struktur som gör att alla vet var resten av familjen befinner sej och tydligt ser vem som ska göra vad.

Jag är väl medveten om att livet kräver mycket och att det många gånger känns som man ska drunkna. Jag var utbränd. I tre år var jag sjukskriven och riktigt illa däran. Det hände att jag somnade stående, inte hittade till närmaste butik eller visste vad jag hade för personnummer. Jag var sjuk! Det kan bli så med en skilsmässa och två barn med 10 olika diagnoser. Visst. Men det mesta var faktiskt mitt eget fel. Jag hade för höga krav på mej själv. Att inse att man gör sina egna val tog tid, men det var inte förrän jag förstod det som jag kunde bli frisk.

Att få barnen att hjälpa till och plocka undan en massa saker som jag trodde var "måsten" hjälpte långt. Att be om hjälp, det är svårt men ofta nödvändigt. Ibland måste man också välja bort svåra saker som en del vänner. De som är riktiga vänner ser att man inte orkar just nu och finns kvar när man har orken igen, de andra behöver man faktiskt inte... det finns många energitjyvar runt oss.

Man jobbar som en galning och när högarna hopas sej jobbar man några extra timmar. Man kanske inte vågar säga nej, i rädsla av att bli ansedd som obekväm och besvärlig. Men vi har en arbetslag som vi kan slå tillbaka med när man inte orkar mer. Å ibland kanske man tom måste fundera på att byta jobb. Jag kommer aldrig mer att kunna jobba 100%, så är det bara.

Att sänka kraven hemma kan också behövas. Det måste inte vara prefekt och dammfritt i varje hörn. Så här inför jul fejar vi hejvilt och allt ska vara perfekt för att få den perfekta julen. Om den perfekta julen innebär en slutkörd mamma med disktrasan i näven och kräkfärdig av trötthet, så har väl de flesta lyckats. Jag vet att jag låter väldigt elak och sarkastisk, men det är så här det verkar se ut i de flesta hem just nu. Helt galet om ni frågar mej!

Ett hem ska var en plats att trivas i och få ny energi i. Inte ett ställe där man är nån slags hemhjälp utan betalning. Vi måste hjälpas åt! Vi måste bry oss om varandra och varandra behov. Det finns alldeles för många trötta mammor som andas in en extra gång innan de öppnar ytterdörren och som kanske åker en extra station med bussen för att få vara ensamma en liiiten stund till. Det tragiska är att de här mammorna tror att livet ska vara så. Att det inte finns något alternativ.

Man måste se sitt värde och inse att de krav man ställer på sin familj är en stor del i deras uppfostran, inte ett straff. Alla vill ju trivas hemma. Alla vill ju att hela familjen ska må bra. Det finns bara en som jag - det finns bara en som du. Vi måste vara rädda om oss! Kanske kan vara bra att tänka på nu när ett nytt år närmar sej. Man kanske skulle göra vissa omprioriteringar för att få ett lugnare liv?

Jag har redan gjort det - gör det du med!

.

Snö...

2011-12-18T09:29:00.000+01:00

Igår kom den... snön! Det snöade nästan hela dagen och en del ligger faktiskt kvar. Men det är mycket slask... blä! Lite intressant ändå: för två år sedan kom snön exakt samma datum och då kom det så mycket att vi blev insnöade. Den snön låg sen kvar till april och sen fick vi översvämning av snösmältningen. Den här gången kom det inte samma mängder, även om det ska fortsätta snöa idag.

Vi ska ut och gå med våra medlemmar klockan 11, så det gäller att ta bra skor. Annars blir man nog dyngsur!

Medan snön trillade ner igår hade vi en mysdag. Jag tvättade lite, la ut kylen och frysen på blocket, plockade lite osv. Ingen stress, bara lugn och ro. När Senior kom hem från skyttetävlingen drog han iväg till jobbet, de behövde extra hjälp över kvällen. Så vi var ensamma nästan hela dagen och eftersom vädret var trist var vi bara hemma.

När Junior kom hem bakade vi pizza och kollade på film. Vi har massor inspelat och har börjat beta av, så först blev det Prince of Persia och sen tog vi några avsnitt Glee. Å där nånstans kom Senior hem.

Idag blir det alltså först promenad, under tiden hoppas vi att Junior fixar lunch till oss. Vi skulle egentligen ätit lunch hos Martins föräldrar, men hans mamma mår inte helt ok så det får bli efter jul istället. Martin ska iväg och köpa sista julklappen medan jag fortsätter att tvätta.

Jag tycker det är jätteskönt just nu. Vi har det bra här hemma, trots en del saker som hänt... Jag har mycket att vara tacksam för.

Ha en fin fjärde advent allihopa!

.

Idag är en ny dag!

2011-12-17T09:13:00.000+01:00

En helt ledig helg! Smaka på den! I juletid... det är det inte många som har :-)

Just idag ska vi iofs ta oss iväg till Ica Maxi och handla, det hann vi inte igår. Men det är varken frågan om julklappar eller julmat, utan bara en alldeles vanlig veckohandling. Allt julstök är färdigt, så när som på en julskinka. Det är det enda vi kommer att ha i julmat hemma hos oss, resten äter vi hos mamma.

Har man ingen egen julmat kan det inte bli rester och då skåpäter man inte i flera dagar och går upp i vikt. Det är väldigt smart! Men en skinkmacka då och då är helt ok och jättegott!

Jag ska tvätta och röja i sovrummet idag. Inte heller beroende på jul, utan helt enkelt för att det behovs! Jag vägrar stressa inför jul, det gör andra så bra...

Junior jobbar hela dagen och Senior är på skyttetävling. Så vi är ensamma nästa hela dagen och kan lulla på i vår egen takt. Det ösregnar ute och inbjuder inte till någon längre promenad, så vi blir hemma.

Vad pysslar ni med en lördag som denna? I advent och allt?

.

Martins tur!

2011-12-16T11:51:00.006+01:00

Nu har jag bestämt vilka glasögon det blir... Tada: båge nr 2! Den sitter bäst och är lagom neutral och prisvärd. 885 kr med progressiva glas, direkt hem i brevlådan. Skiiiitbra!

Nu är det Martins tur att välja bågar. Så nu får ni en ny chans att hjälpa till. Kom igen och rösta!

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Så... vilken väljer ni den här gången?

.

Det bästa med julen?

2011-12-16T09:10:00.000+01:00

Jag är med på en massa tävlingar på nätet och på de flesta ska man motivera vad som är bäst med julen eller julafton. Jag älskar julen! Så det är inte så svårt att motivera det bästa med julen. Att däremot motivera vad som är bäst med julafton är svårare, den tycker jag nämligen inte är så speciell eller viktig...

För mej är det advent som är själva grejen. Allt pyssel innan jul med pepparkaksbak, pepparkakshus som ska monteras ihop och dekoreras, julklappsinköp, pynta hemmet och klä granen. MYYYS helt enkelt! Visst är det mysigt när man träffar släkten på julafton och barnen öppnar sina julklappar. Man ser direkt i deras ögon om man prickat rätt :-) Men advent är mysigare!

För att julafton ska bli riktigt bra krävs att advent varit lugn och fin. Det är därför jag vägrar att stressa och följa med i julhysterin. Jag vill inte att julafton ska bli en enda lång utandning efter en hektisk period. Så vi pyntar hemmet tidigt, köper julklapparna i god tid, klär granen och tindrar med ögonen. Vi lever i en värld av levande ljus och prioriterar att bara vara hemma.

För det är det som julen är för mej; en fin advent som följs av en lugn julafton då hela familjen träffas. Inget åkande mellan släkt, inga hysteriska mängder mat eller julklappar. Bara mys och ledig tid.

Vad är julen för dej?

.

Att älska

2011-12-14T20:46:00.000+01:00

Köksskåp kan man ha till mycket!

Älskar man sina barn olika mycket? Mitt svar är nej, men man älskar dem på olika sätt.

När jag tänker på mina två totalt olika killar blir jag förstås alldeles varm i hjärtat. Senior öppnar dörren till mitt tigerhjärta, han har behövt beskydd under hela sin barndom och det har jag gett honom. Direkt när han kom upp på bröstet efter förlossningen kommer jag ihåg att jag tänkte: "Den jäkel som försöker kröka ett enda hårstrå på hans huvud kommer att få med mej att göra. Jag kommer att göra ALLT för den här lilla grabben!" Å så har det varit. Nu är han 18 år och vuxen. Numera ger jag honom bara tips och goda råd, fighten får han ta själv. Men gud vad jag har slagits för hans skull. Av ren kärlek. Han är min förstfödde, beviset för att jag kunde bli mamma och provexet :-)

När jag ser på Junior, ser jag mycket av mej själv. Vi tänker likadant och behöver sällan prata för att den andre ska förstå. Det har märkts tydligt det senaste dygnet som varit lite knepigt och ledsamt. Junior är en känslig människa som behöver mej på ett helt annat sätt än vad storebror gör. Han behöver prata, men det tar ett tag innan han får ur sej det han vill. Vi kan prata om det mesta och har få tabun. Junior behöver närhet på ett helt annat sätt än Senior som mest behöver vetskapen om att jag finns där.

Senior är skrattet i mitt liv och Junior är ljuset. De ger mej anledning att kliva upp ur sängen varje morgon och ta mej till jobbet varje eftermiddag. De är meningen med mitt liv och kommer alltid att ligga överst på min prioriteringslista. INGEN kan konkurrera om deras första plats! Jag skulle göra vad som helst för att ge dem det bästa i livet.

Tack o lov förstår Martin detta och accepterar sin andra plats, eller tredje... beror på var man lägger Baileys :-) Jag har levt ensam med mina två guldklimpar i 10 år. DÅ blir man tight! Att ta sej in i vår treenighet kräver sin man, Martin var den mannen. Han ser mina grabbar som de är och älskar dem precis som de är. På olika sätt, precis som jag.

Mina barn är enormt älskade och respekterade. Varje kväll när de var små sa jag "God natt och vad är det ni alltid ska komma ihåg?" Då svarade de: "Att du älskar oss mest i världen mamma!" Senast igår sa jag till Junior att jag älskar honom och alltid finns här. Bägge är säkra om min kärlek. De vet att jag alltid finns här för dem, oavsett vad som händer.

Mina barn är de finaste som finns, så är det bara :-)

.

Hjälp!

2011-12-13T14:37:00.000+01:00

Nu måste ni hjälpa mej att välja glasögon. Jag är så himla närsynt att jag inte själv ser hur jag ser ut, men med bilder är det enklare. Så nu har Martin tagit bilder på de bågar som jag valt och fått hem, så får ni hjälpa mej att välja vilka/vilken jag ska köpa. NU kör vi:

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Vilka ska jag välja?

Hjälp!

För 17 år sen

2011-12-13T13:28:00.000+01:00

Idag för 17 år sedan gick jag mitt sista (?) luciatåg. Då var jag i åttonde månaden och stor som ett hus! Junior föddes några veckor senare :-)

Vi var ett gäng som i flera år åkte runt hela luciadagen och sjöng på olika företag. Det var tidig uppgång, redan vid 6 skulle vi vara på första stället. Sen rullade det på i ett, hela dagen och den sista var ofta någon julfest vi 9-10 på kvällen. Vi kunde vara på 10-12 olika ställen och tjänade grymt med pengar!

Jag älskar julsånger och julmusik, så jag älskade de här dagarna. Visst var det jobbigt och rösten tog stryk, men det var så otroligt kul! Oftast var vi 4-5 tjejer och 2-3 killar. En av de killarna har just nu en av de större rollerna på Göta Lejon :-)

Ett mysigt minne som jag bevarar i mitt hjärta för all framtid.

.

Vad önskar jag mej?

2011-12-13T09:33:00.001+01:00

Så här innan jul får man ju fråga: vad önskar du dej? Å jag ser ut som en fågelholk och vet inte vad jag ska svara. Jag önskar mej lixom inget särskilt... men nu när jag låg i badet kom jag på en sak som jag faktiskt skulle behöva: en fotbehandling! Jag har som en liten knöl under främre trampdynan som jag försöker få bukt med själv, men jag lyckas inte riktigt. Det önskar jag mej!

Sen är det klart att en miljon i hundralappar skulle sitta fint. Ett nytt badrum... städerska en gång i veckan... en make-over... en solsemester... jo, jag hittar ju massor jag vill ha! Men de där mer rimliga grejerna har jag redan, finns inget mer av rimliga proportioner som jag önskar mej. Så min lilla familj har problem :-)

Ska bli spännande att se hur de löser det.

.

Så vare måndag igen!

2011-12-12T12:16:00.000+01:00

Helgen försvann fortare än kvickt! Varje torsdagkväll känns det som vi har en lååång helg framför oss och varje söndagkväll gick den för fort. Men vi har gjort en himla massa under helgen, så det är inte så konstigt.

I lördags var vi iväg med Senior till skyttetävlingar i Solna. Han är lite rädd att han inte ska hitta om han kör själv och därmed inte komma i tid. Så vi följde med honom och för ovanlighetens skull ville han ha med oss bägge två. Så vi var där och tittade när ha lyckades skjuta personbästa :-) Det hade nog kunnat gå ännu bättre om det inte blivit fel på banan brevid honom och han blivit störd av detta.

När han var klar åkte han hem med en kompis, medan vi åkte till Skärholmen. Där skulle vi på synkontroll eftersom vi fått gratiskuponger som vi ville utnyttja. Först blev det lunch och då fick vi sällskap av två bekanta som vi träffade i matkön. Ett bra och intressant snack fick vi innan det var dax att kolla ögonen. Dr Kompis sa i våras att han såg tecken på övergångsålder på mina prover och detta fick jag bevisat nu. Jag har numera behov av progressiva glasögon - jag är numera officiellt TANT! :-D

Efter optikern åkte vi hem. Ungdomarna bakade ytterligare ett gäng pepparkakor och sen fixade vi taco och kollade på film. En väldigt lugn kväll! Å på söndagen var det först avslutning på skyttet och sen luciasim på badet. Så det var bara att åka mellan grejerna och försöka pricka in måltider bäst det gick. På kvällen kollade jag nya brillor på www.favoptic.se där finns en hel del att välja på och det är otroligt prisvärt. Jag valde 6 olika par som kommer hem i brevlådan i morrn, så får vi se vilka jag väljer. Den som jag förmodligen väljer kommer att kosta 1000 kr med båge och färdiga glas. Det tycker jag är superbra!

Åsså blev det alltså måndag igen och vi ska jobba som vanligt. Nu är det bara 8 arbetspass kvar till jul och 11 till nyår. Tiden går så otroligt snabbt! Snart är det påsk och då är vi långlediga :-)

.

Tid att fundera

2011-12-11T16:31:00.000+01:00

Så länge man har små barn hinner man oftast inte med sej själv. Har man dessutom barn med sk särskilda behov, blir det ännu sämre med sk egen-tid och de egna behoven hamnar i skymundan. Nu är mina barn stora och för ungefär ett år sedan började jag fundera på min egna behov och tillkortakommanden. Det var först och främst benet som spökade och iom detta sökte jag upp en bekant som är läkare, eftersom jag inte fick någon hjälp på min egna vårdcentral. Han remitterade mej till olika underökningar och hittade en anledning till mitt onda. Skönt!

Men det fanns ju lite annat som jag funderat över, bla min trötthet. Detta tog jag också upp och blev skickade till en massa olika undersökningar. Jag fick samla urin under 24 timmar, mängder av blodtester gjordes, snarkundersökning och nu senast fick jag göra en sömnundersökning på Huddinge Sjukhus. Å den visade alltså en form av sömnapne´. Så alla saker jag tyckt varit konstiga har det funnits en förklaring till. Jag hade inte inbillat mej och då vågar man göra lite till...

Så vid ett av besöken tog jag upp frågan om att bränna slemhinnorna i livmodern och förminska brösten. Direkt skickade remiss om slemhinnorna (när det gäller brösten måste jag gå ner lite till i vikt först), å ganska snart hade jag en tid till specialist och nu är även den bollen i rullning.

Vad jag vill säga med detta är att när man väl får tid för sina egna behov så finns det en himla massa som man borde se över och ta tag i och det har jag gjort nu. Det tar lite tid och är lite omständigt, men i slutänden är det ju meningen att jag ska få en bättre livskvalitet och då är det ju värt jobbet. Bara en sån sak som att ha papper på att jag ÄR trött, det finns en orsak och att det inte bara är ok utan faktiskt nödvändigt att sova middag, är otroligt skönt. Jag är INTE lat, jag har en förklaring till varför jag är trött :-)

Det är ju lite synd bara att man (jag) inte tagit tag i detta tidigare. Men bättre sent än aldrig...

Idag fick Dr Kompis en korg med godsaker som tack för allt han gjort för oss. Han blev otroligt rörd och menade att det bara är hans jobb, men han gör så mycket mer för oss än vad som ingår i hans jobb så vi ville tacka honom lite extra. Dessutom känns det bra att få uppmärksamma honom lite också. Han är en pärla och det är hela hans fina familj också. Tack Dr L och Tack Fru W för att vi får låna honom :-)

Med detta vill jag uppmana dej som funderar lite över dina krämpor, men inte avsätter tid för dej själv, att faktiskt prioritera dej själv och ta hand om dej. Dina problem kanske är lättare än du tror att komma till ordning med. Du är det viktigaste i ditt liv!

.

Julklappsproblem?

2011-12-10T16:05:00.001+01:00

Bild från Amelia för ungefär 1000 år sen

Som ni vet så är jag alltid tidigt ute med mina julklappar, så jag var färdig för länge sen. Men jag har hittat en kul sida som jag har kikat lite på ändå och där det faktiskt finns lite kuliga grejer om man saknar idéer. På hittajulklappar.se anger man VEM som ska få gåvan, ÅLDER på denna och eventuellt inom vilken kategori man är intresserad av. Sen får man upp en lista på förslag med roliga eller bra-å-ha grejer. Skiiiitsmart!

Jag skulle vilja ha ytterligare en grej till Martin så jag la in uppgifterna och tryckte på enter. Som förslag fick jag bla två olika slipsar (inte riktigt hans grej... eller min heller för den delen...), plånbok, kubriks kub i nytt utformande, magtränare (hmmmm), reskit (kanske det!) och en massa annat.

Det är iaf en himla kul sida som ger nya ideér. Testa får du se!

.

Vi har flyt just nu :-)

2011-12-09T17:05:00.000+01:00

För några veckor sedan blev Martin årets konsulent, i tisdags vann jag ett julbord för två personer och idag blev Martin uppringd av Lilla Barnets Fond. Jag nominerade honom för ett tag sedan och nu fick han veta att han vunnit första priset som Lilla Barnets Pappa 2011! I priset ingår bla en övernattning för två på Clarion Hotell. Inte illa för någon som aldrig velat ha barn... :-)

I nomineringen skulle man skriva sin egen beskrivning av en bra pappa åt det "lilla" barnet som kunde vara hur gammalt som helst. Jag skrev om hur Martin blivit världens bästa bonusfarsa till två killar som inte alltid haft det så lätt med sjukdomar och skit. Att han naturligt gled in i familjen och direkt tog sitt ansvar för killarna. Han har aldrig sett dem som något annat än som sina egna och älskat dem som de vore hans. Han är INTE deras pappa och leker heller inte pappa åt dem, men älskar dem som de är och sätter de gränser som ska sättas. Det är han som kör dem hit och dit, övningskör med dem och hjälper dem i största allmänhet. Han uppför sej som en pappa ska helt enkelt, men försöker inte ta över papparollen som deras egen pappa redan har. En svår gränsdragning. Han är så himla bra helt enkelt!

Det var jag som svarade när fonden ringde, så jag visste vad det rörde sej om när jag gav honom luren. Den minen han visade upp när han fattade var oslagbar! Just nu har vi flyt... hoppas det fortsätter så :-)

.

Nu vet jag varför!

2011-12-09T10:01:00.002+01:00

Igår fick jag svar på sömnutredningen jag gjorde i början av november. Då när jag sov på Huddinge Sjukhus med en massa maskiner uppkopplade över hela kroppen. Eller sov och sov... blev inte så mycket sömn den natten... Iaf så visade testerna att jag lider av Sömnapné. Så nu ska jag få komma tillbaka och kolla kurvor och få info och sedan se vilken behandling det blir.

Jag trodde att det bara var folk som snarkade som hade sömnapné, men så är tydligen inte fallet - jag snarkar nämligen inte. Det finns två olika sorter och jag har tydligen den som är lite ovanligare, där hjärnan inte riktigt fattar att jag behöver andas även när jag sover.

Så nu vet jag varför jag alltid är trött och att jag faktiskt FÅR sova middag! Känns skönt att veta eftersom man i vissa fall ses som lat när man tar en lur mitt på dagen. I mitt fall har det hänt att jag fått gå ifrån möten pga risken att somna. Jag har somnat på föreläsningar och det är VÄLDIGT pinsamt!

Men nu ska jag alltså få hjälp, undrar vad det blir...

.

Julkort eller ej?

2011-12-08T12:42:00.000+01:00

När barnen var små och jag fortfarande var gift skrev jag kanske 75-80 julkort per år. När pengarna blev färre i plånboken fick jag ransonera, då blev det kanske 30-40... Förra året var ju ingen hit och det blev faktiskt inte ett enda julkort skickat. Men så i år tänkte jag att iaf några skulle få, iaf de som skickat till oss de senaste åren. Så nu har jag skrivit 11 stycken :-)

Så funderade jag på om det kanske sitter någon någonstans och är lite ledsen eller ensam... så det kan eventuellt bli några till bara för att glädja någon lite sådär.

Men frågan är ju VARFÖR man skickar julkort? En kontakt som man har med vissa bara en enda gång om året. Känns lite märkligt faktiskt... Så de jag skickar till i år har jag regelbunden kontakt med, inte bara ett livstecken runt jul. Jag skriver även julbrev som skickas via mailen till betydligt fler. Och genom bloggen kan man också skicka julhälsningar som vem som helst kan läsa och kanske bli lite glad över?

Hur gör ni? Skickar i julkort och vem får isf era julkort?

.

Jag vann!

2011-12-07T22:25:00.001+01:00

Jag älskar julbord och särskilt bufféer. Men julbord är dyrt och har man ingen trevlig arbetsgivare eller andra uppdragsgivare som betalar detta, så blir det oftast inget. Det har hänt att vi betalat ur egen ficka, men det är DYRT! I år har vi definitivt inte råd och avstod helt enkelt. Jag menar... för 595 kr kan man göra ganska mycket kul och det är ju bara vad EN person kostar.

Men så i måndags när jag sitter på jobbet så ser jag en tävling om julbord på Scandic hotell. Man skulle skriva ihop ett julrim på minst 150 tecken med önskat hotellnamn med i rimmet. Så jag spånade högt och Martin hängde på och på bara några minuter hade vi kommit på ett julrim med alla ingredienser som var helt galet. Vi hade rimmat och skrattat och tagit ut svängarna och kommit på något som bara måste vinna. Så skickade vi in det och väntade...

Igår när vi åkte hem från jobbet kolla Martin vilka som vunnit och visst fanns vi med! Vi hade vunnit ett julbord för två personer på Hasselbacken! Så i år får vi faktiskt äta julbuffé, helt gratis! Gratis är gott :-)

Så nästa fredag ska vi se om vi kan boka in oss på kvällen. Då lämnar vi barnen hemma, de får ta hand om hunden och laga sitt eget käk. Vi ska bara lyxa och mysa. Det ska bli sååå gott!

Martin är lite frågande till varför jag gillar julbord så mycket, jag äter nämligen inte särskilt mycket. Men det är lixom själva grejen "julbord", med myset, alla tända ljus, dofterna. Det handlar inte så mycket om själva maten utan det runt omkring. Å på fredag ska jag få det :-)

.

Snart helg igen :-)

2011-12-07T11:38:00.000+01:00

Tänk va lite sömn kan göra! Jag somnade före 23 igår och vaknade vid 9.30 idag - nu är jag utvilad :-)

Daten med kontaktflickan har skjutits fram till en lunch och blivit en dubbeldate eftersom även kontaktpojken ska med. Så idag får de äntligen träffa varandra, spännande... Så idag får jag SUSHI!

Igår hade jag en dag i tingsrätten och ett av målen var lite intressant och ganska komiskt. Det var en kille som hade gjort sitt eget gymnasiebetyg. Han hade alltså förfalskat sina betyg och gjort dem liiite bättre än de var från början. Det roliga var att han hade stavat skolans namn fel... det som var ännu roligare var att ingen av de skolor han sedan ansökt till sett felet utan antagit honom - allihop! Killen själv fick dåligt samvete och hoppade av skolan innan allt uppdagades. Han erkände på stört och fick sin dom; skyldig till urkundsförfalskning. Så mycket jobb för något som blev så fel och som samvetet ändå inte klarade av. Så kan det gå.

Igår var det lite vitt på marken, alldeles lagom för min smak. Idag regnar det och är glashalt! Inte alls i min smak... jag vill ha liiiite vitt, men inte i samma mängd som föregående år. Jag tar gärna en snöfattig jul och slipper nya översvämningar till våren när snösmältningen drar igång. Lite vitt alltså, men inte för mycket!

Idag är det alltså redan onsdag, dagarna går väldigt fort nu! Men det är bra! Snart är det vintersolståndet och dagarna blir ljusare igen. Den här veckan har vi fullt upp med nyheterna i vårt uppdaterade kostprogram. Mycket folk i klasserna och alla verkar glada över förändringarna. Vi jobbar bara imorrn också och sen har vi en kul helg framför oss; en skyttetävling, en skytteavslutning och ev en simtävling/avslutning. Allt med roliga människor i uppsluppen miljö :-)

Känns bra att vara jag idag :-)

.

Skitnatt!

2011-12-06T12:41:00.000+01:00

Gick och la mej ganska skapligt igår och somnade ganska snabbt. Vid 2.30 hörde jag Baileys skrapa på dörren för att han ville ut och Martin går upp och släpper ut honom. Jag noterar att Martin kommer tillbaka, men Baileys kommer inte direkt som han brukar. Nåja, han kanske för ovanlighetens skull sover nere...?

Vid 2.50 vaknar jag av ett avlägset skall. Det låter som hundskrället är instängd nånstan... jag går ner och kollar, men hittar ingen hund. Då krafsar det på dörren, jag öppnar och där står en mycket olyckligt liten Baileys. Medan han var ute var Martin på toa och han tyckte sej höra att hunden kom in och stängde således dörren. Men han var alltså kvar ute...

När jag öppnade blev han så lycklig att han inte visste till sej. Stackarn är ju mörkrädd! Han var alldeles kall och sprang direkt upp i min säng, men hade svårt att koppla av igen. Han låg i min säng, i sin säng, på golvet och i min säng igen... Å där låg jag... jag som har så svårt att somna om när jag blir väckt på natten. Jag blev med och mer stressad, eftersom jag visste att jag hade en dag i tingsrätten INNAN jag skulle jobba. Klockan 6 somnade jag om!

Så här sitter jag nu och gäspar, häller i mej äckligt kaffe och gäspar lite till. Imorrn får jag sova, nä just det ja... det får jag ju inte. Då har jag en date med kontaktflickan, men på torsdag - DÅ ska jag ha sovmorgon!

.

En spännande dag!

2011-12-05T09:54:00.001+01:00

Idag lanserar Viktväktarna förbättringar av ProPointsprogrammet och det ska bli så kul! Våra medlemmar vet att det ska hända något, men inte vad - så alla är nyfikna och det kommer nog ganska mycket folk. Vi som alltid har stora klasser och nu kommer det ännu fler - kul!!!

De förändringar som ska göra är extra bra för oss smurfar, alltså vi som är små - ca 3 äpplen höga :-) Vi får nämligen lite förändringar i PP-antalet och går snabbare ner i vikt. Det intressanta är att vi modifierade programmet för mej redan i somras och de förändringar vi då gjorde är ungefär desamma som VV offentliggör idag. Så vi var inne på rätt spår låååångt tidigare. De som inte gillar att räkna PP kommer också att bli glada, from idag finns det nämligen en genväg...

Å dagens vägning gick ju ganska ok, 4 hekto ner! Nu är det bara 0,8 kvar till det första stora målet, att bli normalviktig enligt VV. Sen måste jag ta 0,7 till för att vara inom BMI25 och kan få den där remissen. Så om 1,5 kg blir det en ny date med Dr Kompis :-)

Nu ska vi bara klara julen utan att gå upp i vikt, men det ska nog gå bra!

.

VIlken komplimang!

2011-12-04T09:41:00.000+01:00

Att vi har de bästa medlemmarna vet ni ju redan, men nu har vi fått ytterligare bevis på det.

Varje vecka skickar vi veckobrev till ca 350 medlemmar, i fredags handlade brevet om ensamhet. Tydligen slog det an en känslig sträng för så mycket respons har vi aldrig fått tidigare. Mängder med mail har strömmat in, med personliga berättelser och många tacksamma kommentarer. I ett av mailen står det så här:

" Vill bara tacka för era väldigt personliga och trevliga veckobrev! Jag har varit på era möten i XXX tre gånger och har ännu inte hunnit så långt Jag ser nu en fördel med min stora övervikt - att jag får träffa er under en lång tid!"

Kan man få ett finare betyg eller en finare komplimang? Vi blev så otroligt glada! Tänk att någon kan se en fördel med sin övervikt på det sättet :-)

Vi har verkligen de absolut finaste medlemmarna och det bästa jobbet! Så är det bara!

.

Om jag skulle dö idag...

2011-12-03T15:52:00.000+01:00

... så skulle jag dö nöjd!

Jag har förverkligat mina drömmar och jag har sett barnen växa upp till fina unga män som kommer att klara sej bra i livet. Det behövs inte mer än så för att göra mej nöjd.

Klart jag varken vill eller hade tänkt att dö redan nu, men jag skulle inte känna att jag inte hunnit med allt jag velat och önskat göra i mitt liv. Jag ville ha barn tidigt, två stycken helst samma sort - det fick jag! Jag ville se världen, åka på safari och se vilda djur i Afrika - det har jag gjort!

Självklart finns det saker kvar som jag vill göra, men mina drömmar har jag redan upplevt. Allt jag gör nu är en bonus :-)

I den där bonusen finns att se barnen hitta en partner, skapa ett egen hem och kanske skaffa barn. Se dem välja väg i livet. Att se mer av världen, kanske en safari till? Visa mina barn Gambia och mitt liv där. Resa runt i Polen och se Martins barndoms platser. Sitta tillsammans på vårt soldäck, hålla varandra i handen och bli gamla tillsammans.

Jag är nöjd, känns faktiskt lite konstigt :-)

.

Spöken?

2011-12-03T10:43:00.000+01:00

Här hemma händer det lite underliga saker ibland. Det har varit persienner som levt sitt eget liv, saker som flyttat sej, steg som hörts och en massa annat. Aldrig något som varit skrämmande eller obehagligt, men lite nyfiken blir man ju.

Jag hade en kompis här på fika en gång. Vad jag inte visste var att hon var medial... rätt vad det var så sa hon att det stod en person bakom mej. Hon beskrev den här personen och jag visste direkt vem det var. Sen var det lixom inget mer med det.

Nu var det ett tag sedan det hände något men igår var det dax igen. När tv-teamet höll på att plocka ihop hördes ett brak från övervåningen, trodde jag eftersom Martin höll på i badrummet där uppe. Vi tänkte inte mer på det, men när jag sen gick in i tvättstugan såg jag att tvättställningen låg på golvet. Jaha, tänkte ja... då släppte väl fästet från väggen. Enkelt. Tar tag i det imorrn.

I morse när jag gick in i tvättstugan för att se vad som verkligen hade hänt ser jag att fästet sitter kvar i väggen. Tvättställningen har på nåt vis "hoppat" ner från kroken. Det är en rejält böjd krok som man får krångla lite med för att få bort ställningen ifrån. Så hur den hamnat på golvet vete sjutton... mysko är det...

Så frågan är ju om vårt spöke har tråkigt eller nåt. Hon ville nog påminna oss om sin närvaro, det var ju ett tag sen :-)

.

Färdiginspelat!

2011-12-02T17:43:00.000+01:00

Senior intervjuas

Sådärja! Då har TV4 varit här och fått sina intervjuer. Tänk så fantastiskt det är att få ösa lovord över en människa! Vi har alltså berätta om min nominering till "Kvällen Är Din" och varför h*n är värd uppmärksamheten. Det var jag, Senior och tre personer till som skulle intervjuas. Tv-teamet kom hit strax efter 14 och blev precis färdiga. Allt har gått otroligt smidigt.

Innan de kom var jag och klippte mej, röjde hemma och förberedde allt. Martin fixade fika och bakade lussebullar. Så mellan alla tagningar fanns det gott om fika att snaska på. Vardagsrummet möblerades om vartefter så alla mina tomtar hamnade i oordning :-)

Nu är vi alltså färdiga, så det är bara att vänta på resultatet som kommer i vår.

Junior är snart framme i Göteborg där han ska tävla hela helgen. Så vi ska mysa lite extra med Senior ikväll. Äntligen ska jag få min pizza som jag suktat efter i flera månader. Så vi slarvar lite idag, men kör upp på banan igen imorrn. Jag hoppas att jag har nått ytterligare ett delmål på måndag.

Nu är det iaf helg på riktigt. Två helt lediga och oplanerade dagar. Skönt!

.

Bästa Julkalendern?

2011-12-01T09:43:00.001+01:00

Så var december här och julkalendern med den. Vilken är den bästa julkalendern tycker du? Här kommer en lista på alla kalendrar genom tiderna:

Alla kalendrar från 1960 till 2011

1960: "Titteliture".
1961: "Julbåten Juliana".
1962: "Tomtefamiljen i Storskogen".
1963: "Den tänkande brevbäraren".
1964: "Lill-Stina på reportage i Storskogen".
1965: "Farbror Pekkas handelsbod".
1966: "En småstad vid seklets början".
1967: "Gumman som blev liten som en tesked".
1968: "Klart spår till Tomteboda".
1969: "Herkules Jonssons storverk".
1970: "Regnbågslandet".
1971: "Broster, Broster!".
1972: "Barnen i Höjden".
1973: "Jul i Mumindalen".
1974: "Rulle på Rullseröd".
1975: "Långtradarchaufförens berättelser".
1976: "Gumman som blev liten som en tesked". (Repris).
1977: "Fem myror är fler än fyra elefanter".
1978: "Julius Julskötare".
1979: "Trolltider".
1980: "Det blir jul på Möllegården".
1981: "Stjärnhuset".
1982: "Albert och Herberts julkalender".
1983: "Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus".
1984: "Julstrul med Staffan och Bengt".
1985: "Trolltider med trollkalender".
1986: "Julpussar och stjärnsmällar".
1987: "Marias barn".
1988: "Liv i luckan".
1989: "Ture Sventon".
1990: "Kurt Olssons julkalender".
1991: "Sunes jul".
1992: "Klasses kalender".
1993: "Tomtemaskinen".
1994: "Håll huvet kallt".
1995: "Jul i Kapernaum".
1996: "Mysteriet på Greveholm".
1997: "Pelle Svanslös".
1998: "När karusellerna sover".
1999: "Julens hjältar".
2000: "Ronny & Julia".
2001: "Kaspar i Nudådalen".
2002: "Dieselråttor & sjömansmöss".
2003: "Håkan Bråkan".
2004: "Allrams höjdarpaket".
2005: "En decemberdröm".
2006: "LasseMajas detektivbyrå.
2007: "En riktig jul".
2008: "Skägget i brevlådan".
2009: "Superhjältejul".
2010: "Hotell Gyllene knorren".
2011: "Tjuvarnas jul".

Trolltider ligger överst på min lista. Sen är det jämt lopp mellan Sunes Jul, Jul I Kapernaum, Mysteriet på Greveholm och Pelles Svanslös. Å andra sidan har jag ju bara tittat när jag själv var liten och när barnen var små. Så några har man lixom ingen koll på.

Nååå, vilken är din favorit?

Besviken

2011-11-30T15:18:00.000+01:00

Att se sitt barn besviken/sviken är svårt och man vet inte riktigt hur man ska lindra eller trösta. Jag vet anledningen till mitt ena barns smärta, men kan inte göra mycket åt den. Den smärtan som nu övergått i en slags tyst sorg och kanske tom förnekelse. Jag låter honom bara vara, han vet att jag finns här för honom vad som än händer.

Att själv bli besviken eller sviken är självklart också svårt, men betydligt enklare. Det som stör mej mest just nu är en person som verkar vilja förstöra vår nominering till Tv4. Denna "någon" verkar så pass avundsjuk på vår huvudperson att h*n är beredd att sabba allt för oss. Allt är negativt och denna negativa inställning sprids till andra som jag hoppas inte tar illa vid sej. Det känns som att hur jag än gör så kan det bli ännu värre, därför håller jag truten. Jag låter helt enkelt denna persons anhöriga ta striden. Skulle allt gå åt skogen är det ändå jag som framstår som den stora idioten i Tv4´s ögon.

Jag förstår inte varför någon vill sabotera ett uppvaktade för en annan person. En person som precis ALLA älskar! Är det avundsjuka? Bitterhet? Jag vet inte. Jag önskar bara att denna person kan vara tyst och låta oss andra vara. Även om h*n inte tycker att idén är bra så kan h*n väl bara låta bli att lägga sej i.

Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga ska man vara tyst.

.

Lite låg...

2011-11-29T11:39:00.000+01:00

Allt kan man inte skriva här. Saker och ting händer som är privata och som ska vara privata, men det som hänt har fått mej lite ur balans och jag är på lite dåligt humör. Det kan jag iaf säga :-)

En av sakerna som irriterar mej och som jag kan skriva om är att jag fått fel lön från Kommunen. Jag är ju kontaktperson för två personer och får regelbundet lön för detta. Nu fick jag helt plötsligt utbetalning som familjehem och bara halva beloppet! Jag försökte ringa i fredags, men då hade löneansvarig ledigt. Igår ringde jag igen och fick ringa nästan hela dagen för att till slut komma fram. Då får jag veta att kommunen lagt om sitt lönesystem och att hon inte hade en aaaaning om vem som var ansvarig för min del. Idag ringde hon upp och sa vem jag skulle prata med och att han redan tagit tag i mitt ärende. Så nu ska jag tydligen bara vänta på att få mer pengar på kontot... jag ger honom TVÅ dagar! Vi har redan en ansträngd ekonomin, detta gör det knappast bättre.

Det strular lite med min nominering till Kvällen Är Din, men inget som inte går att lösa hoppas jag. Jag hoppas bara att ingen försäger sej... Då kommer jag att framstå som en stor idiot i väldigt mångas ögon. Det är lättare att fixa överraskningar själv lixom. Att få skit för att man gör saker för folk gillar jag inte - så jag funderar på att bli lite mer egoistisk. Det verkar enklare på nåt sätt. Att bara göra saker för min och min familjs skull, som de flesta andra. Låter ganska skönt, men är inte riktigt jag lixom. Men jag ska försöka, det ska jag verkligen!

Vädret är skittråkigt och jag är bara grinig och trött. Men idag fick jag sov ut ordentligt! Så nu ska jag väl vara lite piggare iaf. Jag vill ha lördag och ledigt!

.

Ny fettdiet... gamla Viktväktarna!

2011-11-28T19:40:00.000+01:00

Paulun har gjort om LCHF till LCHQ och när man kollar lite närmare på den dieten är den väldigt lik Viktväktarnas program. Varför uppfinna hjulet en gång till? Den gamla GI-gurun har helt plötsligt förstått att kroppen även behöver kolhydrater och att läkarna nu börjat avråda folk från att använda framför allt LCHF. Hjärnan klarar det helt enkelt inte. Att man som Paulun påstår även omvandlar fett till muskler är ju förstås helt fel! Man får inte muskler bara av att äta annorlunda - det måste man faktiskt träna för att göra...

Så nu är vi där igen: man får äta allt, men inte hela tiden eller hur mycket som helst. Så har VV alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Å jag hävdar igen att man inte kan äta mer än man gör av med, oavsett vad man äter. Sunt förnuft och gammal kunskap helt enkelt.

Å ni som är intresserade av Viktväktarna ska absolut göra ett besök i någon av våra klasser nästa vecka. För då händer det grejer!

.

Besiktad!

2011-11-28T11:43:00.000+01:00

Då var man besiktad på Kvinnokliniken i Södertälje, så får vi se om/när man blir godkänd...

Dr Kompis skickade remiss till kvinnokliniken senast jag var hos honom. Remissen gällde om jag kan få bränna slemhinnorna i livmodern för att slippa pms och mens. Så idag var jag där, det går fort att få tid ibland :-)

Medan vi satt och väntade träffade vi en bekant och hennes man. Vi pratade och fick veta att mannen har cancer i tarmen och levern och nu går på behandling. Än en gång blev vi påminda om hur skört livet är och att vi måste ta vara på varenda minut. Det blev ett bra samtal om ett väldigt jobbigt ämne och jag är tacksam att läkaren var lite försenad så att vi kunde prata klart.

Så var det min tur. Martin var med in och vi berättade om mina problem. Sen fick han gå ut medan hon undersökte mej. Jäklar va ont det gjorde när hon skulle ta alla prover! Det är inte skoj alls att vara kvinna faktiskt! Det hon kunde se var iaf att allt ser bra ut, inga myom eller cystor. Jag är alltså förmodligen en lämplig kandidat för de behandlingar som finns. Hon försökte få mej att överväga hormonspiral och jag lovade att tänka på saken. Men jag tror ändå att jag avstår och chansar på att bränna istället.

Fördelar med spiralen är att den är enkel att sätta in och sen slipper jag "förmodligen" både pms och mens. Men det är inte säkert... Nackdelen är att jag blir knäpp av hormoner och går upp i vikt. Dessutom kan den kännas och kroppen kan stöta bort den å då är vi på ruta ett igen. Det känns lite läskigt att ha något i kroppen, som inte behöver vara där...

Fördelen med att bränna är att man gör det en gång och sen behöver man inte bry sej något mer. Alla symptom och mens försvinner. Nackdelen är att man måste sövas och att det känns lite efteråt. Dessutom blir man steril, men det spelar ju inte mej någon roll.

Jag behöver inte bestämma mej förrän hon har fått alla provsvar och ringer mej om ca 3-4 veckor. Men jag tror att jag vet vad jag vill göra. Så inom en snar framtid kommer jag att få ett helt nytt liv! Tänk att slippa må dåligt och slippa blödningar, vilken dröm! Konstigt att inte fler gör detta. Det borde vara varje kvinnas rättighet att höja livskvaliteten tycker jag! Har man inga problem är det ju förstås en sak, men för hur många är det helt smärtfritt egentligen? Men man vet ju inte vilka alternativ som finns eller var man får hjälp. Så jag uppmanar alla kvinnor som tycker att pms och mens är ett problem att faktiskt ta hand om sej själva och leta upp de alternativ som finns och få hjälp till ett bättre liv. Det är vi värda!

Nu håller jag tummarna för att detta ska gå fort. Det skulle vara härligt att må helt bra till sommaren :-)

.

Jodå, jag lever :-)

2011-11-27T13:58:00.000+01:00

Det bidde inget inlägg igår. Jag hade varken lust eller tid... så blir det ibland :-)

Dagen började med att Junior åkte och tränade kl 8 och när han var klar kl 10 drog vi direkt till mina föräldrar. Där lämnade vi Junior och Baileys medan vi åkte hem till Dr Kompis. Där fick vi fika medan vi tog reda på lite grejer om den där nomineringen till Kvällen Är Din. Vi måste ha tag på lite släkt och vänner till huvudpersonen för inspelning av reklamjinglar nästa vecka. Det tog lite längre tid än vi tänkt oss, så vi var inte tillbaka hos mor och far förrän vid 12.

Då tog vi med oss Junior in till stan. Vi åt lunch på Bamboo Palace och lullade runt på stan i flera timmar. Vi tittade mest men några julklappar köpte vi. Jag var på jakt efter en grej till min kusin som jag sett på nätet men ville kolla in IRL innan jag slog till. Nöjda och belåtna och 12 000 steg senare åkte vi hem, hämtade Baileys och tillbringade resten av kvällen i tv-soffan. I reklampauserna fixade vi klart Mandisens julklapp och pratade med lite folk som ska spela in de där jinglarna. Kvällen blev lite som gott och blandat lixom...

Vi fick rapport från Senior som är i Kinna och skjuter, att allt gått bra och att laget eventuellt fått med sej en bronsmedalj hem. Han var jättenöjd med sin egen insats, trots att han själv inte placerade sej jättehögt upp på resultatlistan. Kul har han iaf haft!

I morse regnade det, men vi tog vår VV-promenad ändå. EN hel medlem vågade sej ut i ruskvädret, så vi nöjde oss med 3 km idag. Men när vi åkte hem tog medlemmen ett varv till utan oss :-)

När vi kom hem hade Junior precis lyckats ta sej ur sängen. Vi tog det lite lugnt och sen åkte vi till mamma och pappa och åt lunch. Efter lunch gick Junior till Mandisen och vi åkte hem. Baileys ligger på mina fötter och sover, ska nog lägga mej på soffan och mysa med honom och en kopp te. Vädret tillåter såna aktiviteter idag. Det blåser så det viner i knutarna och skräpet på altan flyttar sej med vindarna. Borde nog åka till sopen...

Vi har haft en otroligt skön helg! Precis som en helg ska vara; lugn, en del fixat, skrattat och bara mått gott. Idag är det första advent även om det inte ser ut så ute. 10 plusgrader och regn... jaja... hoppas ni har en riktigt fin 1:a advent ändå :-)

.

Klart!

2011-11-25T19:35:00.001+01:00

Vi har hållit på precis hela dagen, men nu är det klart!

Jag började byta gardiner strax innan lunch. Dessa kom jag åt utan hjälp och kunde göra allt på egen hand. När Junior kom hem från skolan, hjälptes killarna åt att plocka upp alla plastbackar med julgrejer från källaren. Efter våra två översvämningar ligger allt väl packat i plastbackar en bit upp från golvet för säkerhets skull.

Tror det var sex fulla backar med grejer plus plastsäcken med julgranen som landade i vardagsrummet. Det kändes som jag badade i julgrejer till slut. Men back efter back tömdes och medan de andra hjälptes åt i köket, så började det bli ordning bland alla tomtar.

Julsånger och pepparkaksdoft blandades med doften från lussebullarna. Junior och Mandisen satt ihop pepparkakshuset och fnissade tillsammans. Där nånstans fick jag riktig julkänsla och kunde riktigt njuta av känsla att allt är lugnt i vårt liv just nu. Senior drog iofs iväg på tävlingar till Göteborg på eftermiddagen, men alla mår bra och är nöjda och då är det ju helt ok att vi är på varsitt håll.

Lagom när första plåten lussebullar tog ur ugnen kom mina föräldrar hit "barasådär"... eller hur? De visste precis vad vi gjorde :-) Medan de var här fick jag även granen på plats och klädde den. Så nu är allt på plats och de tomma backarna tillbaka i källaren. Om sisådär 6 veckor ska allt bort igen. Under tiden sitter vi här och myser och väntar på julafton. Klapparna ligger redan under granen :-)

.

Äntligen får jag julpynta!

2011-11-25T10:13:00.000+01:00

Den här fredagen är årets bästa! Idag är det nämligen dax att baka pepparkakor, sätta ihop pepparkakshuset och julpynta! Senior drar till Göteborg på skyttetävlingar, men Junior, Mandisen och Martin är taggade till tänderna för att hjälpa mej. Baileys är lyckligt ovetande, än så länge... :-)

Jag hade tänkt att ta hit Farmor så hon kunde vara med och baka lussebullar med oss, men hon orkar inte riktigt. Är man 91,5 år så är man. Å andra sidan finns det pigga människor som är 100, tror inte jag vill bli så gammal faktiskt. Farmor tror numera att hon bor på hotell. "Det ska personalen göra" säger hon så fort man ber henne om något, inte ens sängen kan hon tydligen bädda själv längre. Men så kan man väl få ha det när man blir gammal? Lite inbillad lyx på gamla dar :-)

Farmor bor på ett kommunalt äldreboende som funkar bra. Hon får den hjälp hon behöver, även om hon påstår att hon inte får den. Vi bryr oss inte så mycket om i vilken regi boendet är, bara det funkar och Farmor mår bra och får den omvårdnad hon behöver. Det finns bra och det finns dåliga exempel både på privata och kommunala vårdformer. Vi vill ha BRA omvårdnad och stuntar i VEM som ger den.

Eftersom Farmor inte orkar vara med får vi väl åka över med lite bullar till henne istället. Men då får vi åka lugnt, eftersom det tydligen ska bli storm i Sverige. Men inte i Stockholm tack o lov, här blir det bara lite lagom blåsigt. Det har regnat nästan hela natten, så när vi ska ner i källaren och ta upp julgrejerna får vi kolla så det inte är vatten i källaren igen. Även om jag inte önskar snö, så skulle det vara bra med någon minusgrad så det kan bli käle i marken INNAN snön kommer. Då kanske vi klarar oss från översvämning i vår.

Det blir nog en bra dag! Jag återkommer med bilder senare, så får ni ta del av bak och pynt :-)
Ha det bäst everyhopa!
.

Läser morgonens nyheter...

2011-11-24T10:17:00.000+01:00

Det var segt att vakna i morse, så jag väntade till det blev förmiddag :-)
Det första jag gör när jag vaknar är att läsa tidningarna på nätet, oftast blir jag arg och förfärad - sällan blir jag glad av nyheterna. Varför skrivs det så lite positiva grejer?

Men idag var det iaf en positiv nyhet: Lille Hugo får hjälp i Sverige och behöver inte åka utomlands för vård. Efter nyår får han den benmärgstransplantation som han så väl behöver. Då är det bara att hoppas att allt ska gå bra! Skönt att han slapp göra som Kristoffer som blev svårt skadad i en trafikolycka. Nu sitter han där med miljonskulder resten av livet... usch och fy och blä!

Har ni pyntat er ordentligt med reflexer? Vet ni hur dåligt man syns just nu på kvällarna? Jag vet! Jag har nämligen varit såååå nära att köra på folk i mörkret. Människor som tror de är odödliga och bara kliver rakt ut i vägen, ibland på övergångsställen - ibland inte... men det spelar ingen roll när man inte syns! Och vet ni? Om ni kliver ut i vägbanan utan att synas och jag kör på er, då är det JAG som är skyldig!

För några år sedan körde en av mina bekanta på en tjej som kom springande över vägen. Hon dog. Nu visade allt att han inte varit skyldig till olyckan, men att leva med vetskapen att han kört på henne och att hon dog har varit otroligt jobbigt för honom. Jag vill inte vara med om det! Därför har det hänt att jag stannat bilen och kastat reflexer efter folk som överraskat mej i mörkret.

Jag vet inte om det var fallet med den 83-årige mannen i Göteborg. Men det skulle inte förvåna mej...

Så ta hand om er! Ta på reflexer och mössa, så blir ni både sedda och håller er varma :-)
Ha en bra dag, det är ju torsdag! Imorrn har vi helg igen! Då ska vi jula till det hemma hos oss; det blir pepparkaksbak och pyntning i hela huset. Äntligen advent!

.

Bästa grejen!

2011-11-23T14:18:00.001+01:00

Igår kom vi på absolut bästa julklappen till Mandisen. Inte från oss, utan från Junior :-)

Vi la fram förslaget till Junior som nappade direkt! Han var med på noterna direkt och vi började planera. Så idag har jag förberett lite och sen fixar vi resten i helgen. Det kommer bli så jäkla bra! Ska bli väldigt kul att se hennes min när hon öppnar paketet, får se till att hon är här då...

Det är så suveränt kul att hitta den perfekt grejen till nån och att få göra någon riktigt, riktigt glad. Eller hur?

.

Privat eller kommunal?

2011-11-22T09:12:00.000+01:00

Flera gånger har jag sett upprörda statusuppdateringar på Facebook som gäller privatiseringar. Senast idag skrev en känd svensk musiker på sin FB att vi måste stoppa alla utförsäljning och privatisering pga orättvisor mm. Men om den kommunala verksamheten inte fungerar då? Vad är det för fel på valfrihet? Min äldste son kanske inte hade levt idag om det inte funnits friskolor! Jag hade kanske fortfarande varit sjuk om det inte funnits privata vårdcentraler!

När min son skulle börja skolan fick vi välja på särskola eller ingen hjälp alls. Vi visste att han inte behöver särundervisning och "valde" därför vanlig skola utan hjälp. Han hade tack o lov en väldigt lugn och förstående fröken de första tre åren och därför fungerade det då. Sen bytte han lärare till en ganska nybakad, ung tjej och ungefär där slutade hela klassen att fungera. När han var 10 år utsattes han för en grov misshandel på skolgården som vi polisanmälde, tyvärr blev han utsatt flera gånger och skolan bara såg på... när han varken fick hjälp med undervisningen eller mobbingen så tog jag hem honom. Han var livrädd för sina klass"kompisar" och vägrade vara i skolan ensam och fick ingen förståelse från någon i hela kommunen. Efter en mängd samtal med polis, skolledning, kommunledning osv, bytte vi skola. Valet föll på en friskola i närheten som hade en suverän specialpedagog och små klasser. Visst fanns det mobbing, det gör det överallt, men här tog man tag i saken direkt! Rädslan försvann, han älskade sin skola och vi kunde slappna va. Men vad hade hänt om vi inte fått byta?

När det gäller min sjukdom gick jag till den vårdcentral som är närmast vid flera tillfällen. De kollade inte ens upp mitt blodtryck! Man menade på att "alla är lite trötta" och skickade hem mej igen. Efter drygt ett år av hopplösa besök ringde jag upp en vårdcentral långt hemifrån som direkt gav mej tid och skickade mej på ett antal undersökningar och på bara några veckor hade man konstaterat att hela min kropp var infekterad. Eftersom man inte hittat en infektion i benet hade den nu spridit sej till hela kroppen och skulle ta tid att läka. Hade jag inte bytt vårdcentral är frågan om jag fått hjälp än...

Klart att drömmen skulle vara att den kommunala verksamheten skulle fungera, men nu gör det ju inte det! Vad ska man göra då? Ska man bara nöja sej med att den är dålig och ha det så eller ska man själv leta reda på alternativ och byta till den. Jag gör ALLT för mina barn och skulle aldrig nöja mej med varken dålig skola eller dålig sjukvård - alltså är jag både glad och tacksam att det finns alternativ. Men visst, den dag den kommunala verksamheten fungerar - då kan jag förespråka den igen. Tills dess tänker iaf jag välja alternativ som fungerar och vet ni... jag skiter fullständigt i om det är en privat eller kommunal skola/vårdcentral jag väljer. Bara jag får rätt behandling!

För det är väl ändå det som räknas? Att vi får en bra vård och en bra skola eller vad det nu kan vara. Det spelar väl ingen roll vem som driver den? Så länge det fungerar är det oviktigt vad det är för verksamhet, iaf för mej!

.

Ny vecka!

2011-11-21T09:08:00.000+01:00

Ibland är det extra skönt att få vända veckoblad. Idag är en sån dag. Mitt humör var riktigt dåligt igår, men nu är det mycket bättre.

Förra veckan lagade jag två tänder, en på varje sida i underkäken. Ena sidan känns jättebra, men den andra är lite för hög och hela ansiktet känns nu spänt och gör ont. Så gick jag hela lördagen och söndagen. Nu har jag äntligen kunnat ringa tandläkaren och väntar på att få komma dit snarast. Att ha konstant ont gör mej grinig, så det var tur att jag var ensam hemma. Men det var inte bara det som var fel... Bla är det en "sån" vecka, så lite pms-ig är jag också. Å när Martin fick det där priset i lördagskväll blev jag först väldigt, väldigt glad - men sen blev det en slags dubbel känsla och plötsligt var jag jätteledsen.

Jag kände mej osynlig och oviktig. Martin och jag är ett team, ingen av oss skulle kunna göra det jobb vi faktiskt gör om vi inte hade varandra. Då hade han ju fått priset innan jag kom in i bilden. Nu fick han utmärkelsen, som han ju ska ha - men jag hade väl fått kunna vara där och dela det med honom. Det hade inte ens behövt kosta något, jag hade kunnat vara där efter middagen. Bara jag fått vara med, för det är ju faktiskt till stor del min förtjänst också. Igår kväll skrev han ett långt inlägg på VV´s personalsida där han beskrev hur han kände och menade att han gärna hade avstått den gåva han fick om jag istället hade fått vara där. Våra chefer talar sej nämligen varma om teamwork och att då glömma att vi alla ute i klasserna jobbar i team är dåligt. Särskilt när man nämner veckobrevet (som jag skriver) som en stor del av vår framgång. Iom att han skrev detta kände jag mej återigen sedd och allt kändes mycket bättre. Nu får vi se om han får några spännande svar.

Det är nämligen så med VV att bara delar av personalen är värd något. Konsulenterna får gå på alla utbildningar, träffar och event. Vi som är kassörer eller vägare får snällt stanna hemma och i bästa fall få information om vårt arbete och förändringar i andra eller tredje hand. Det är inte helt enkelt att göra ett bra jobb då. Tänk er att man bjöd in alla som jobbade på Volvo på utbildning och fest, men de som monterar sätena får inte komma. Alla andra skulle vara välkomna. Hur skulle det se ut? Så gör man alltså här. Man ser oss inte alls som viktiga, trots att vi alla är precis lika viktiga för medlemmen. Men nu har han stått upp för mej och då känns allt mycket bättre!

Vågen idag visade plusminusnoll, vilket är bra en vecka som denna. Dessutom gick jag ju ner så himla mycket förra veckan. Så jag är nöjd. Hoppas kunna ta iaf 2 hekto till nästa måndag. Den här veckan är lugn, inget annat än jobb står i almanackan. Så jag ska nog kunna sköta mej :-)

Den där snön som skulle komma idag lyser med sin frånvaro och jag är glad att jag hade fel. Nu ser det ut som att snön kommer nästa vecka istället. Jag tycker den ska hålla sej borta så länge den kan!

Ge er en så bra vecka som möjligt - det ska jag göra!

.

Blä!

2011-11-20T14:27:00.000+01:00

Är på riktigt dåligt humör idag.
Så det är bäst att jag håller mej undan och inte skriver så mycket mer...

Hoppas på en bättre dag imorrn.

.

Vilken bekräftelse!

2011-11-19T22:56:00.000+01:00

Martin är, som jag berättat tidigare, på utbildning den här helgen. Då får de en massa information, lär sej nya grejer, träffar nya konsulenter och lite annat smått och gott. På kvällen är det förstås fest med god mat och uppträdanden. Jag får inte följa med eftersom VV bara bryr sej om sina konsulenter, all annan personal är tydligen oviktig...

Den här gången hade man från början sagt att även kassörerna skulle få följa med, men när det väl kom till kritan så fick vi inte det. Tyvärr. Väldigt mycket tyvärr. Jag hade väldigt gärna velat vara med just nu ikväll... Martin blev nämligen utnämnd till Årets Guldkonsulent! Det har varit ett hårt arbete att komma till den nivån som vi just nu är på och det är ett teamwork - inget enmansjobb. Vi har gjort det tillsammans och jag skulle så gärna velat vara där och firat detta med honom. Dela HANS kväll!

Tänk bara att få sitta där, höra hans namn ropas upp, höra motiveringen, se hans glädje när han tar emot priset och sedan få fira med honom hela natten lång. Nu missar jag det. Det vi tillsammans byggt upp får han fira utan mej. Surt! Det blir ju inte riktigt samma sak att fira det hemma en annan gång lixom. Jag är jätteglad för hans skull, han har väntat så länge på detta. Men det är nu, sedan vi börjat jobba tillsammans som han kunnat lyckas fullt ut. Jag vill oxå ha lite kredit!

Han får ett diplom och ett designat armband. Jag får bara höra via sms vad som händer... Vad får jag - inte ett smack. Å andra sidan behöver jag inget, jag har våra härliga medlemmar. De bästa i Sverige. Vår Guldkonsulent har Guldmedlemmar! Kassören är inget, varken guld eller silver... bara lite bitter...

Fan! Jag ville också vara med och fira :-(

.

Solen skiner!

2011-11-19T09:40:00.000+01:00

Det är en härlig sol ute, ser riktigt skönt ut... om man vågade sej ut alltså :-)

Martin ska iväg på personalmöte och ska sitta stilla hela dagen, så han har tagit Baileys och gått en längre runda. Allt för att gå ner yttepytte till innan våra chefer ska väga honom. Han har gått ner sen sist, men inte så mycket som planerat. Kanske till nästa möte?

Jag blir alltså ensam om några timmar. Bägge killarna är iväg på tävlingar, vet inte när de kommer hem. Så jag ska bara ta ett bad och äta frukost, sen drar jag till Skärholmen. Det var det enda jag inte hann igår, i övrigt fick jag massor gjort. Men allt går i min egen takt, ingen brådska alls. Jag bara är...

Tror att eftermiddagen ska tillbringas med Camilla Läckberg i soffan. En bok, levande ljus, filt över knäna, hunden vid fötterna och en kopp te. Kan inte bli så mycket bättre!

Vad gör ni en dag som denna?

.

Leeeedig!

2011-11-18T09:05:00.000+01:00

Martin tjänstgör på skatteverket idag, Junior är i skolan, Senior är på sin praktik och Baileys sover. Jag är ensam. Det är tyst och lugnt. Love it!

Vi har haft ett par veckor med fullt upp och även helgerna har varit fullbokade. Den här helgen är helt ledig och den har jag verkligen sett fram emot. Imorrn ska Martin på utbildning med VV och bägge kilarna är på tävlingar, så även imorrn är jag ensam. Inte ett enda "måste" finns framför mej, bara sånt som jag borde eller vill göra. Saker jag ska göra om jag har lust och i min egen takt. Så himla skönt!

Idag ska jag bädda rent i våra sängar, tvätta en massa, gå med Baileys, handla och kanske ta en sväng till Skärholmen. Där ska jag kolla efter de sista julklapparna; till min lilla kusin och Martin. De julklappar som finns hemma är inslagna och ligger i vardagsrummet och retas med ungarna :-)

Resten av helgen går åt till ännu mer tvätt och "lull". Jag ska mest ligga i soffan och läsa och kolla på tv tillsammans med Baileys. Killarna och jag ska äta nåt gott imorrn och bara mysa, medan Martin frotterar sej med alla VV-tanter :-)

Det är så otroligt skönt att ha en tom almanacka. Jag blir mer och mer allergisk mot fulltecknade dagar. Det räcker väl med att jobba och hjälpa ungar? Varför ska det klämmas in en massa annat också när man kan vara ledig? Jag uppskattar ledig tid mer och mer och blir bara stressad när de ligger för mycket framför mej.

Å jag känner att jag mår så mycket bättre. Kilona rasar av mej, trots att jag knappt motionerar alls! Lugn och ro kan alltså vara lika bra för kroppen som motion, kanske tom bättre. Så jag fortsätter nog så här :-)

Ha en fin fredag everyhopa!

.

Är vi lika värda?

2011-11-17T10:00:00.000+01:00

Stackars Gunde Svan är sjuk. Det är tråkigt när någon är sjuk och man inte hittar felet, absolut. Men hur många är det inte som sitter i stugorna och är allvarligt sjuka men inte vet varför? Inte blir det några stora rubriker inte. Jag gick omkring med min sjukdom i över ett år innan jag fick veta vad som var fel och då hade jag bytt både vårdcentral och läkare flera gånger. Inte blev det några rubriker om det inte. Men det kanske är bra att det iaf blir rubriker nångång? Att inte ens en känd person kan få rätt diagnos direkt. Det visar ju ändå hur knepigt det kan vara att valsa runt inom landstingets väggar. Men det visar också att vi inte alls är lika mycket värda...

En annan grej som sjukvården måste bli bättre på är att lyssna på föräldrarna. Jag påtalade direkt på BB att Senior var annorlunda, men det viftades bort eftersom det var mitt första barn. Vad kunde jag veta om sånt? Idag sitter vi med många olika och mer eller mindre vanliga diagnoser, som tagit mycket tjat att få fram. Man MÅSTE lyssna på föräldrarna! De känner sina barn bäst, även om det är nyfödda barn det handlar om. Det ska inte vara som i Lilla Hannes fall. Hade man lyssnat och tagit föräldrarnas oro på allvar hade han kanske levt idag.

Å då är frågan hur stor del våra förtroendevalda har i detta? För mej spelar det ingen roll om man snor idéer från varandra, så länge det sker en förändring till det bättre. Vad bryr jag mej om VEM som kommer med ett förslag? Jag vill bara ha en sjukvård som fungerar. Självklart ligger de stora frågorna på politikernas bord, men det är ju ändå de som jobbar på golvet som måste vara lyhörda. Det är ju inte politikernas fel att Hannes dog. Det är personalens ansvar att ta hand om dem som behöver vård. I detta fall kan man inte prata om ekonomi, det handlar enbart om hjärta!

Idag ska vi besöka neurologen på Huddinge Sjukhus. Junior gick ju med sin huvudvärk i nästan 2 år, men nu verkar den vara nästan borta. Han får lättare ont i huvudet än andra, men fungerar ändå ganska normalt i vardagen. Vi får väl se vad läkaren säger idag. Det tog oss lång tid att bli tagna på allvar, och vi har väl inte fått så mycket hjälp. Läkarna vet inte vad de ska göra när det inte finns någon tumör, stress eller andra "fel". Men den hjälp vi fick gjorde iaf läget lite bättre och nu är han så gott som återställd.

Men man måste stå på sej och våga vara besvärlig. Är man för sjuk för att bråka själv, så måste man ha någon som kan bråkar åt en. Vi är inte värda lika mycket inom landstingets väggar, så är det. Frågan är väl om vi är lika mycket värda någon annan stans? Tror inte det faktiskt.

.

Hellre förr än senare...

2011-11-16T20:11:00.000+01:00

Vi har länge sagt att när barnen flyttat hemifrån ska vi ansöka om att bli jourhemsfamilj och ta emot trasiga barn. Dit är det kanske 4-5 år...

Här om dagen pratade jag med Junior och sa att man kanske kunde ta emot ett avlastningsbarn någon helg ibland redan när Senior flyttat. Jag ville kolla hans reaktion lite och se om det överhuvudtaget skulle gå att diskutera. Jag vet att ingen av killarna skulle ha något emot att ta hand lite extra om någon som behöver det, men jag har ändå tyckt att vi ska vänta tills vi är ensamma. Men Junior tyckte det var helt ok att vi tog hem en liten kille eller tjej tidigare än så. Det kunde tom bli kul med en liten unge i huset, tyckte han :-)

Junior har alltid velat ha ett mindre syskon och Senior är urmysig med småttingar, så jag tror att det skulle bli hur bra som helst. Tyvärr har vi inte plats så länge bägge bor hemma, men nu vet vi alltså att ingen har något emot det och att bara en behöver flytta för att vi ska kunna ansöka. Så nu kanske det bara ligger ett par år fram i tiden.

Tänk att få rå om en busig liten kille och ge massor med tid till en liten parvel som behöver det. Att få ge trygghet och dela upplevelser eller bara mysa hemma. Kanske var tredje helg eller nåt? Jag vet att vi behövs och skulle passa. Vår Dr Kompis sa spontant att han kunde ställa upp som referens när vi pratade om det. Och vi har frågat ungdomar som "hängt" här vad de tycker. Så nu väntar vi bara på rätt tillfälle, sen kan vi äntligen göra lite nytta :-)

Jag längtar!

.

-4,6!

2011-11-16T07:31:00.000+01:00

Idag är det svinkallt ute och självklart är det en av de dagar då jag ska iväg tidigt. Varför är det alltid så?

Idag ska jag sitta hos tandläkaren hela förmiddagen. Jag vet inte riktigt vad hon ska pyssla med, men nåt litet hål skulle hon tydligen ta hand om. På väg hem ska jag förbi centrum och hämta upp en bok som jag ska låna av en kompis. Den boken får jag inte öppna förrän tidigast på fredag, annars får jag inget gjort :-)

Å medan Martin är och jobbar på eftermiddagen får det nog bli en liten tupplur innan vi tillsammans åker till jobbet. Det blir nog en bra dag, trots tidig morgon.

Om det bara kunde bli varmt...

.

Pulver, operation eller mat?

2011-11-15T10:20:00.002+01:00

Det finns många olika sätt att gå ner i vikt, det vet vi. Man kan dricka olika pulver, operera magsäcken eller faktiskt äta helt vanlig mat. Vilket väljer du? Allt beror på om det ska gå snabbt, vara hållbart eller om man gett upp. Ska det gå snabbt, ja då är väl pulver den enda vägen. Har man gett upp, då förminskar man magsäcken med operation. Om man vill leva ungefär som vanligt, låta det ta sin tid men se ett hållbart resultat som man kan leva med resten av livet; då lägger man om kosten! Å det är den metod som jag föredrar, men det visste ni ju redan :-)

Jag har, till skillnad från många andra, bara skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång. Jag skrev in mej i augusti 2000 och blev kvar... Sedan 2001 jobbar jag där, sedan 2008 tillsammans med Martin. Han har gått ner 60,4 kg med VV, jag gick ner 12 kg. Visst går man upp och ner, så är livet... men vi vet hur vi ska göra och återgår man bara till programmet så är man snart på banan igen.

Just nu har jag 1 kg kvar till normalt bmi och 3 kg kvar till min målvikt. Martin ligger ungefär 15 kg från sin målvikt, men jobbar på saken. Vi äter vanlig mat men i begränsad mängd. Vi behöver inte pulver eller konstiga dieter, även om det kanske skulle gå lite fortare. Jag har däremot tagit till pulver när jag jobbat som personlig assistent och haft svårt att laga mat under dagen. Då har det varit praktiskt att skaka ihop en drink, men gott kan man väl knappast påstå att det är? Som kickstart kanske det kan ge en extra sporre, men nångång måste man ju äta! Å nu har även läkare börjat varna både för pulver och lchf, gi däremot är fortfarande ok. Man har inga studier om hur kroppen mår i längden av de här dieterna, däremot har man sett att många lider av näringsbrist på kort sikt. Läkarna förespråkar VV och det är jag väldigt glad för.

Frågan kvarstår: hur vill du äta medan du går ner i vikt? Hur ser din jul ut? Kommer du att äta pulver till frukost och lunch och sedan gå på värsta julbordet till middag? Eller har du en så liten magsäck att du bara får ner en skinkmacka sen är det stopp? Eller vill du faktiskt kunna äta av julbordet utan dåligt samvete? Det är upp till dej! Jag vet vad jag hade valt :-)

.

Julklapparna fixade!

2011-11-14T14:45:00.000+01:00

Pappa och jag

Kånkade hem ett gäng fotoalbum från mamma och pappa igår. Sen satt vi till mitt i natten och scannade hundratals med bilder från väldigt långt bak i tiden. Bilder från när min pappa var liten, bilder på brorsan och mej, på killarnas skolavslutningar och en massa annat. Tanken var att få en almanacka till min gamla Farmor med bilder som hon minns och kan glädjas över. Ett sätt att få henne att komma ihåg händelser från förr helt enkelt. Jag hittade tom en bild på hennes fostermor!

Så idag har jag gjort hennes almanacka och den blev riktigt fin. Bilder, förklarande texter och snygg layout - jag är supernöjd! Genom Vistaprint.se kostade en almanacka bara 74 kr inkl porto, helt galet billigt! Det ska bli så spännande att se den i färdigt skick :-)

Min första hund; Raska

Några av de inscannade bilderna har vi lagt ut på facebook så kan "modellerna" sno dem och lägga i sina egna album. Killarnas kusin tyckte det var himla kul med gamla bebisbilder på kusinerna tillsammans. Bilder från när min pappa låg i lumpen kommer nog också att få en och annan att dra på smilbanden.

Det är verkligen en nostalgitripp att gå igenom gamla bilder. Så många människor, så många minnen och händelser. Ett helt liv.

Idag har jag även slagit in den första julklappen och fixat våra föräldrars julklappar. Så nu är jag så gott som klar! 40 dagar kvar till jul....

.

Snart framme!

2011-11-14T09:46:00.000+01:00

Idag var det rena fröjden att ställa sej på vågen; hela 1,2 kg ner sen förra måndagen :-)

Det betyder att jag hittills har gått ner 6 kg sedan jag körde igång igen och bara har 1,1 kg kvar till normalt BMI. Planen har hela tiden varit att vara klar till nyår och det ser faktiskt ut som den planen håller. Då blir det direkt ett samtal till Dr Kompis och remiss till plastikkirurgen. Sen får vi se hur långt tid det tar innan nästa steg i min "personlighetsutveckling" kan tas...

Det känns så otroligt bra och är knappt ens jobbigt den här gången. Men jag har ju flera stora mål som jag har som lockbete och då är det lättare. Dessutom mår jag ju bra nu, jag är frisk! I fredags stod och gick jag på mässan i många timmar och jag hade bara pyttelite ont i benet. Igår var vi återigen ute med vår VV-grupp och då fick jag inte ont alls. Så jag hoppas att knäproblemet är över nu.

Dagens resultat innebär att jag nått mitt nästa delmål vilket är att äntligen får äta en pizza! Kanske blir det till helgen när jag är ensam med killarna, Martin ska iväg med VV - eller oxå får det vänta. Det blir när det blir, nu får jag iaf göra det :-)

Det är svinkallt ute men ganska fint. Ge er en fin dag!

.

Romeo & Julia på Göta Lejon

2011-11-13T12:06:00.000+01:00

Igår var vi alltså på teater. Att FÅ biljetter bara så där, är inget man är direkt van vid så man blir ju jätteglad! Junior avstod dock, han orkade helt enkelt inte eftersom det är tävlingshelg. Så min mamma fick hans biljett och var glad för det :-)

Johan Wennerstrand som Prins Paris.

Det var kanske lite extra kul för mej att se just den här föreställningen eftersom en av mina gamla sångarkompisar har en av de större rollerna. Att se och höra honom var riktigt kul! Vilken utveckling! Vilken resan han gjort! Rösten, kroppsspråket, ja allt satt som en smäck! Tyvärr hann jag inte få med mej någon blomma till honom eftersom allt kom väldigt plötsligt. Men han fick en hälsning på facebook iaf som jag tror han uppskattade. Jätte kul att se honom var det iaf.

Detta är en otroligt bra föreställning och ett väldigt lättsamt sätt att lära sej den gamla berättelsen och Romeo & Julia. Att Morgan Alling och Calle Norlen skrivit manuset är det absolut ingen tvekan om. Tänk er Morgan Allings kroppsspråk och humor, blandat med Calle Norlens förmåga att skriva och sätt ihop det med den gamla berättelsen så har ni det färdiga resultatet. Ett Romeo & Julia med otroligt mycket humor och akrobatik och fantastiskt bra musik! Klart värd att se för hela familjen!

Så vi var väldigt nöjda med kvällen och är hittills väldigt nöjda med även den här dagen. Vi har precis kommit hem efter vår Viktväktarpromenad. Idag var vi 8 tvåfotingar och tre fyrfotingar. Nu ska vi åka hem till mamma och pappa för lunch och farsdagsfirande. Imorrn ska jag väga mej och det blir spännande!

Ha en bra dag everyhopa och grattis alla pappor :-)

.

Plötsligt händer det!

2011-11-12T09:59:00.000+01:00

Efter en väldigt kort natt sitter jag nu i Eriksdalhallen och tittar på Junior som simmar. Vi var upp 6.30, hämtade upp en simkompis 7.20 och var på badet 8.00. Tävlingarna började 9 och nu väntar vi på att han ska simma sina 100 meter bröst och sen åka hem. Kommer han till final åker vi tillbaka efter lunch.

När jag sitter här och väntar får jag ett sms. Det är från Senior som är på väg till skyttetävlingar i Nacka. Han har FÅTT fyra biljetter till Romeo&Julia ikväll på Göta Lejon. Fått! som i NOLL kronor! Sånt händer ju inte! Teaterfreak som vi är tackar vi självklart ja och får lösa knutarna på vägen... som att Junior ska upp lika tidigt imorrn och att vi kanske behöver hundvakt. Men sånt löser sej alltid när man får en sån här möjlighet.

Så vi ska alltså gå på teater ikväll! Kul!

.

111111

2011-11-11T22:08:00.000+01:00

Många ettor äre...
Som vanligt när det gäller oss (eller har folk gett upp kanske?) så tror alla att vi ska förlova eller gifta oss när vi gör något speciellt eller ett särskilt datum dyker upp. Så blev det inte den här gången heller :-)

Vi hade en dag på Älvsjömässan istället! Kl 10 lämnade vi Baileys hos mamma och pappa och sen körde pappa oss till mässan så vi skulle slippa betala parkering. Dessutom fick han en fribiljett så han kunde komma in på mässan lite senare och köra oss hem igen. Man får inte vara dum :-)

Strax efter 11 var vi på mässan, men vi skulle inte börja jobba förrän senare. Vi utforskade mässhallen både på längden och tvären och innan Martin skulle börja jobba kl 14.00 åt vi lunch. Då träffade vi också en av mina bästa kompisar som var på besök från Kristinehamn. Martin började jobba och jag lullade runt på egen hand; lämnade blod och var hos chiropraktorn. Kl 16.00 gick jag på mitt pass.

Några av våra medlemmar kom och sa hej, annars var det rätt så lugnt. Vår monter var chockrosa och vi var klädda i samma färg. Tur att Martin är säker i sin manlighet :-) Klockan 20 packade vi ihop och plockade upp pappa från mat(vin)mässan med vinglaset i högsta hugg. Han hade tagit med sej Senior som chaufför, undrar varför...

Nu är vi lagom trötta, men trots 11 000 steg så har benet hållit. Så skönt! Det var ett riktigt eldprov och det gick vägen. Sista kortisonsprutan visste var den satt :-)

Snart är det sängdax, vi ska upp tidigt imorrn. Kl 8 ska vi sitta i simhallen, då Junior ska tävla. Jag är ju ingen morgonmänniska, men det är smällar man får ta ibland...

.

Nu kommer den...

2011-11-10T11:26:00.000+01:00

En vecka till klarar vi oss, sen kommer den... jag pratar om snön. Som det ser ut på långtidsprognosen så kommer första snön nästa måndag och tisdag. Så har ni inte lagt på vintersulorna på bilen, är det dax senast nästa helg. Men halt kommer det nog att bli tidigare, för minusgraderna kommer att finnas hela nästa vecka och framåt. Det är nu jag vill gå i ide!

Jag har redan ljusmani, jag tänder ljus i hela huset på kvällarna. I lördags blev det så varmt med alla ljus och ugnen som användes flitigt att vi fick ställa upp altandörren. Men hellre för varmt än för kallt! Jag kryper upp i soffan med dubbla filtar och hunden vid fötterna och tänker "bara 4 månader, sen kommer värmen tillbaka". Nä, det här är inte min årstid alls!

Igår körde Junior över motorcykeln till mormor och morfar och ställde av den. Sorgen var stor kan man väl säga, men han fick ju en månad mer än om han tagit körkortet förra året. Så nu väntar han också på att det ska bli vår så han kan ut och köra igen.

Imorse skulle jag haft sovmorgon med så blev det inte. Jag fick trilla ur sängen tidigare än jag tänkt för att köra käre far till bilverkstaden. Så kan det gå. Nu är jag helt groggy, jag funkar inte när jag inte får vakna av mej själv lixom. Ända sedan den mysko sömnen mellan söndag och måndag har det varit "fel i kroppen". Å någon ny chans att sova ut har jag inte förrän på måndag. Jaja, jag överlever nog - men det är inte kul när det känns som kola i skallen.

Imorrn ska vi jobba på Hälsomässan som startar idag. De ska bli himla skoj! Så hade du tänkt besöka mässan, kom förbi Viktväktarnas monter imorrn från kl 14 och säg hej vettja! Jag kommer inte att vara klädd i pälsmössa och skoterkängor, även om jag skulle vilja. Inne på mässan brukar det vara kallt och ute är det kallt. Jag saknar värmen... äh, jag går och lägger mej under duntäcket en stund.

Ha de!

.

Lite skillnad...

2011-11-09T10:00:00.000+01:00

Så har vi haft den 100:e snickaren här känns det som... Alla har kollat vårt badrum och det är verkligen en djungel det här med en badrumsrenovering. Alla säger olika saker och vissa känns minst sagt suspekta. Nissen som var här igår stod redan i trappen och hojtade "Men vad är det som luktar? Guuud, det är ju mögel överallt!" Han menade på att de var tvungna att bryta upp allt och byta ut även materialet i väggarna. Han var överallt, till och med inne i ungarnas rum och kollade om de hade mögel på väggarna. Allt var förfärligt och han skulle minsann hjälpa oss att få ut så mycket som möjligt på försäkringen. Han va riktigt läskig och Martin slängde hans visitkort direkt.

Nissen som var här idag, var lugn och saklig. Han mätte fukt och kollade allt väldigt grundligt och kunde konstatera att hans instrument gjorde ett yttepytte utslag för fukt, men att det mögel som finns enbart är på ytan och inte alls farligt. Han menade att badrummet behöver att renoveras pga sprickan i golvet och för att möglet inte ska bli värre, men att det inte är någon brådska.

Vi har ju haft ett gäng snickare här tidigare och fått in två olika offerter så här långt. Den första var på 134 000, den andra på 39 000... det är en viss skillnad. Nu ska vi se vad de här sista säger, vi inväntar alltså tre till. Och sen ska Tomten komma hit och säga sitt, så får vi se vem som får jobbet till slut. Men han som var här igår kommer det INTE att bli!

Nu vet vi iaf att det inte är så bråttom som vi trott och det känns väldigt skönt. Men april kvarstår som byggstart, så får vi se vad som händer tills dess. Har vi inte råd så får vi vänta. Det är ett väldigt stort jobb, så vi vill vara helt säkra på att allt känns rätt. Dessutom ska vi stå utan badrum i 2-3 veckor... inte kul!

Men men... den som lever får se vad som händer :-)

.

Pengastress

2011-11-08T19:34:00.001+01:00

Känner pengastressen komma krypande... idag hade vi väldigt lite folk och så var det igår med. Å vi som bara har provisionslön, känns inte bra alls. Ska vi vara tvungna att se oss om efter annat jobb och sluta med det vi är bra på och tycker om? Eller kanske ett extrajobb på dagen innan vi ska jobba? Orkar man det? Till sommaren klarar vi oss, men sen måste vi se vad vi ska göra för att få ihop det.

Badrummet är en STOR utgift och det måste göras om, helst så snart som möjligt. Men eftersom allt annat i huset är fixat, så kostar det i övrigt bara i uppvärmning och allt löpande. Jag har knappt några lån kvar, så vi lever billigt. Men barn, bil och hund kostar. Maten är värst, där går mycket pengar. Tre män är dyrt att ha, så är det bara. Å då lagar vi nästan all mat från grunden.

Det sparande vi har kommer att ätas upp helt av badrumsrenoveringen och sen ska vi finansiera en resa också. Visst, det är lyx att åka på en resa. Men jag vill så gärna visa killarna var jag bodde i Gambia, det är förmodligen sista resan de gör med oss. Men det är ändå 50-60 000 som ska samlas ihop till det... har ingen aning om vi kan klara det.

Det var lättare när barnen var små och jag var ensam. Då var allt mycket billigare och jag hade större koll på vart pengarna gick. Jag säger absolut inte att jag vill vara utan Martin, bara att det var enklare förr. Då, när jag var allsmäktig och bestämde allt själv. Konstigt att jag fick mer över när jag var ensam...

Usch! Mår inte så bra just nu...

.

Julklappar och snickare

2011-11-08T14:31:00.000+01:00

Har fixat ungarnas julklapp idag, så nu är det klart! Vi fick bojkotta den stora julklappen som skulle blivit så perfekt, men det fanns helt enkelt inte pengar till det. Så nu får de två lite mindre grejer istället, men som är nästan lika bra :-)

Ska fixa våra föräldrars julklappar också, så är det nästan klart med julklappsfixet. Har ingen aning om vad Martin ska få bara... men några idéer finns det.

Så har vi haft en massa snickare här också. De har titta på badrummet och ska nu fixa offerter. Några tycker att hela badrummet behöver blåsas ut och göras om helt och hållet till en kostnad av minst 100 000. Andra säger att jag inte alls behöver göra ett så stort jobb, utan att det kan hålla sej runt 40-50 000. Ibland känns det som att de verkligen ser mej som en dum brud som är lätt att blåsa, OJ vad de misstar sej!

Jag vet exakt vad jag vill ha gjort och vad jag kan göra själv, så ingen ska försöka komma och blåsa mej på en massa pengar. Vi väntar på fler som ska titta och fler som ska skicka offerter och nästa vecka ska även Tomten komma och kolla. Det skulle vara absolut bäst om han kunde göra jobbet, så kan jag vara helt säker på att det blir bra och att han inte lägger till en massa extra grejer enbart för att tjäna pengar.

Men så trixigt det är! Å vissa som kommer hit känner jag direkt att jag inte vill ha i mitt hus. Slemmiga insmickrande typer. Fyyy! Tur att vi inte ska göra detta förrän till våren, vi har låååång tid på oss att bestämma oss.

Nu ska vi fika lite och sen är det dax att jobba igen. Det är redan tisdag!

.

Gambia in my heart!

2011-11-07T21:32:00.000+01:00

1 nov 1990 åkte vi på semester till Gambia, det var det absolut bästa jag kunde gjort! Den resan slutade med att jag åkte hem, packade om och flyttade dit :-)

Under en säsong jobbade jag på Kololi Beachclub och hade den bästa vintern någonsin. Jag hade länge drömt om att få se afrika, men kunde inte drömma om att jag skulle bo där.

Gambia är en pyttelitet land, som ligger i ett annat land; Senegal. Man har en fin strand och en ganska lång flod och det är i princip vad man har. Plus en jäkla massa bush! Jag bodde nära Fajara beach, bara kanske 100 meter från stranden. Lugna dagar kunde jag höra vågorna ända upp till mitt hus. Vågorna från Atlanten. På stranden satt jag ofta och skrev mina brev hem, det var innan internet användes där och att ringa var väldigt dyrt och krångligt.

Jag älskade att sitta där och titta ut över havet som inte hade något slut. När jag åkte hem efter ett halvår var jag övertygad om att jag skulle komma tillbaka säsongen efter, men ödet ville annorlunda. Det blev istället giftermål och två barn, inget mer Gambia... jag fick leva på mängder med bilder och minnen. Men om ett år är det dax! Vi skulle ha åkt denna julen, men eftersom julen ligger så illa till i år och pengarna inte finns så skjuter vi fram det ett år. Så den 21 dec 2012 drar vi iväg, då ska jag visa min familj hur jag bodde och vad jag gjorde där. Å jag kan knappt bärga mej, jag längtar dit så det nästan gör ont!

Vill ni åka till ett land där alla är vänliga, men ibland kanske något närgångna... där naturen är fantastiskt och upplevelserna hur många som helst. Där delfiner leker längst med båten på Gambiafloden och maten är supergod. Ja, då ska ni åka till Gambia och ni ska INTE bo på något av de större hotellen utan ta ett litet och dessutom lämna hotellet då och då.

Jag lovar - ni kommer inte att ångra er!

.