onsdag 29 juni 2016

Jag kämpar på!

Vi är hemma i Tumba igen, lite tråkigt känns det. Det blir ju bara den enda veckan på Öland i år, men men...

Hela veckan har vi varit superduktiga när det gäller mat och motion. Tyvärr har sömnen var skitdålig och det syntes på måndagsvägningen. 2 hekto upp blev det, trots kämpande. Planen var 2 hekto ner, tji fick jag...

Planen för midsommarveckan var att ta två långpromenader om dagen och äta bra mat. Detta höll vi faktiskt! Midsommarafton blev förstås lite mer än vanligt, men absolut inga mängder. Jag valde efterrätt istället för vin till maten och var mer än nöjd med alla mina val när midsommar var över. De där två hektona var nog mest resultatet av en stressad kropp pga utebliven sömn, jag brukar reagera så. Kanske var det lite fel tid i månaden också...

Igår kom vi alltså hem igen och nu är vi ännu mer taggade! I måndags började jag fylla i checklistan i VV-appen igen. Redan igår drog jag över mitt matkonto rejält pga väldigt gott resgodis i form av choklad. Å andra sidan har jag redan motionerat ihop en massa extra! Det första jag gjorde i morse var att dra iväg till Curves och bränna av ett pass där. Bästa träningspasset jag gjort tror jag!

Det är väldigt tungt att komma iväg och träna just nu, men det är bara att göra det. Mitt mantra är ju "fucking gör det bara". Så länge man inte känner efter brukar det funka och efteråt är man mer än nöjd. Checklistan i appen, tre pass på Curves i veckan och dagliga promenader ska ge mej ett resultat på minst 2 hekto i veckan - gärna mer. Jag kommer inte att nå 57 innan bröllopet, men iaf komma under 60. Det är som det är med den saken...

Jag har fibro, hypotyreos och en massa annat. Om jag inte tränar mår kroppen ännu sämre, jag sover
dåligt och går snabbt upp i vikt. Så tjejgymet Curves har blivit min räddning, plus alla promenader med hunden. Idag var första gången jag bar korta shorts på gymmet och det var jätteskönt! Det finns lite valkar här och där och det fanns inte på kartan för bara ett år sedan att klä av sej så mycket och tom träna inför folk klädd så. Men fördelen med att bli äldre är att man inte bryr sej så mycket om vad folk tycker. Så här ser en kropp med bmi 24,72 (eller nåt sånt) ut. Take it or leave it lixom!

Nattens sömn i egen säng gav ny energi. Även om jag inte når målet till bröllopet så känner jag hur kroppen blir starkare och starkare. Jag har tom fått ny form på benen! Jag slutar aldrig kämpa! Den här kroppen är den enda jag har och den är värd att få bästa möjliga omsorg. En dag kommer jag att nå mitt mål, inte bara nöja mej med att vara normalviktig. Det får ta den tid det tar. Huvudsaken är att kroppen mår så bra den kan på vägen.

Det är svårt att hålla en normalvikt när man slåss med olika diagnoser. Både fibro och hypotyreos gör att man lättare ökar i vikt, det är vad jag har att slåss emot. Detta är ett faktum. Men det är inget som får mej att ge upp. Aldrig! Det gör allt svårare, men inte omöjligt. Det gör att det tar längre tid men vem har bråttom? Detta är ju ingen kur utan ett sätt att leva. Jag gick inte ner till min målvikt särskilt snabbt, men jag har hållit den nya vikten i drygt tio år. Det är det som är bragden!

Så jag fortsätter och jag vet att jag en dag når min drömgräns, det tar bara lite längre tid än för andra.

2 kommentarer:

  1. Visst kämpar du på men man kan inte tänka 2 hg hit och 2 hg dit. Mycket beror på vatten i kroppen och nu när det är varmt så går man inte ner för det samlas mer vatten i kroppen. Men visst pratar man om det på VV. Väg dej var 14 dag istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det vara vätska, men för mej är 2 hg ganska mycket. Å med bröllopet bara några veckor bort vill jag förstås ta bort så mycket som det går. Jag lär gå upp ganska snabbt på bröllopsresan igen...

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: