Inte alls för mycket!

Jag har hört många säga att Jonas Hallberg och Rickard Söderberg bara är för mycket! Tyck det då, men ni har inte förstått nånting!!! Jag har haft förmånen att träffa bägge två och kan bara säga att de är precis likadana i verkliga livet som de är på tv, precis lika hjärtliga och engagerade. Ska man nå fram med ett budskap så måste man nämligen oftast banka in det i folk! Det spelar ingen roll vilket ämnet är, man måste prata, prata, prata och prata ännu mer för att folk ska förstå. Igår gjorde folk tydligen det...

För första gången verkar folk runt omkring i vårt avlånga land förstå vad det är Rickard propagerar för. På flera ställen på facebook har jag sett statusar där folk skriver "jag har haft lite svårt för Söderberg förut, men ikväll vann han mitt hjärta". Igår verkade folk förstå att det enda Rickard gör är att ge av sitt hjärta och på så sätt försöker skapa en hjärtligare värld. Han sprider godhet vart han är, i vilket forum han än är och han ger av sej själv oavsett om man är värd det eller inte, oavsett om man är mottaglig eller ej.

Rickard Söderberg är genuint hjärtlig och en man med ett mycket stort hjärta! Jag fattar inte hur han orkar! Så mycket skit han får för sitt engagemang, hot och skällsord. Både han och hans man lever under skyddad identitet och har förmodligen ett helvete titt som tätt. Ändå ger har inte upp! Han fortsätter att sprida kärlek och jag är helt säker på att han lyckats förändra ganska många på vägen.

Jag vill likna Rickard Söderberg med Nelson Mandela och nu sätter väl merparten av er i halsen. Men han har något lika speciellt som Mandela hade och kommer förmodligen att fortsätta sin kamp hela livet precis som Mandela gjorde. Kampen för det goda! Kampen för rättvisan och människors lika värde. En kamp som vi alla borde engagera oss mer i.

Vi behöver människor som Jonas Hallberg och Rickard Söderberg. Människor som bjuder på sej själva, är äkta och aldrig ger upp! De tror på människa, något som många av oss andra slutat med eller kanske aldrig gjort. Jag undrar vad det är ni tycker är för mycket med Jonas och Rickard? hur kan de vara för mycket? För mycket glädje? Skratt? Eller för mycket kärlek? Jag fattar inte..

Jag vet bara att jag älskar de här två tokstollarna och är glad att ha gjort deras bekantskap. Två riktiga pärlor som är enormt underskattade i sina underbara personligheter. Fortsätta vara precis som ni är, någon gång vinner det goda. Hoppas jag.