fredag 29 april 2016

Drömvikt

Jag har precis som de flesta andra en drömvikt. En vikt som jag lyckats nå, men inte lyckats hålla. Är det då rimligt att tro att man ska komma dit igen och den här gången lyckas hålla den? Eller ska man vara lite mer realistisk och nöja sej med ett högre mål? Ett mål som man vet att man kan hålla.

Jag har gjort det sistnämnda. Jag siktar på ett något högre mål och vet att jag kan hålla den vikten i längden. Och skulle jag sedan känna att det är rimligt att gå ner lite till så tar jag lite till. I mså steg, vartefter. Huvudsaken är att jag mår bra!

Men det är här jag tror (vet?) att många faller och ger upp. Jag har sett det mer än en gång under mina 14 år i kassan på Viktväktarna. Man sätter ett för lågt slutmål och orkar inte hela vägen fram utan ger upp. Man har många gånger lyckats komma till en hälsosam vikt men inte sin drömvikt och då känner man sej misslyckad. Istället för att glädjas åt framgången, stanna upp och njuta av den och sedan kanske fortsätta neråt. Kroppen är ju ingen maskin som gör som man säger när man trycker på ett kommando, den är oftast mycket klokare än vi själva är och gör det som är vettigast för oss.

Realiteten är att jag inte kommer ner i samma vikt som när jag gifte mej som 22-åring. Eller inte ens i närheten av den vikten. Ung och oförstörd vägde jag runt 50 kg när jag gick uppför altargången. Den här gången väger jag tio kilo mer, har varit gravid tre gånger, varit så stressad att jag gått in i väggen och blivit sjuk för resten av livet och har flera sjukdomar som helt enkelt sabbar för mej när det gäller viktminskningen. Dessutom är jag äldre. Sånt måste man också ta med i beräkningen. Jag har inte samma förutsättningar som för 24 år sedan, det är bara att tugga i sej.

Jag har idag en hälsosam vikt, som jag haft de senaste åren och kan hålla hyfsat bra. Nu ser läget bra ut för att kunna ta ett par kilo till och sen får vi se. Vi har alla en vikt vi absolut inte vill ligga över och min är 60, så länge det inte är en 6a först så är jag nöjd. Det är det just nu; 60,6. 5an är nära, det vet jag att jag klarar enkelt OM jag inte stressar!

Det är min tydligaste bov när det gäller min vikt; stress! Stressen är livsfarlig för mej och det vet jag om. Men vissa perioder är värre än andra och då får man göra så gott man kan. De tre senaste veckorna har varit kaotiska och vågen ökade drastiskt. Men sedan i måndags har jag haft tid för återhämtning och direkt ser jag hur sifforna på vågen minskar. Utan att jag gjort mer än tagit det lugnt. Jag har ätit precis likadant, men sovit bättre och vilat mer.

Min lösning är alltså att ta det lugnt och att äta bra förstås. Träningen är en bonus. En annan del av lösningen är alltså att sätta ett lite högre viktmål, men inom hälsosamt bmi och sedan fortsätta ner om det går och när det går. På så sätt har jag lyckats och lyckas även hålla en hälsosam vikt i längden. Det är inte min drömvikt, men jag kanske kommer dit också. Om jag inte stressar  :-)

Det måste inte gå snabbt, bara det går neråt i längden.


6 kommentarer:

  1. Jag tror det är viktigt att sätta ett realistiskt mål. När jag började gymnasiet vägde jag 56 kg till mina 170 cm. Den vikten skulle jag aldrig nå i dag!

    SvaraRadera
  2. Intressant det där du skriver om stress. Själv har jag haft turen att kunna stoppa i mig det mesta utan att lägga på mig, och rör mig ganska mycket (vilket kanske är orsaken). Men dom senaste åren har något hänt, och jag har gått upp i vikt trots jag äter som förut och rör mig likadant. Men livet har varit så sjukt stressande att jag knappt haft en näsborre över ytan ibland. Har snålat in på sömnen för att reda ut att hinna allt när det har krävts att jag ska jobba övertid för jämnan, och jag i perioder tvingats jobbas upp till 60 timmar i veckan. Kanske är det orsaken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara en del av orsakerna, men även att du blivit äldre. Försök ta det lite lugnare och satsa på sömnen!

      Radera
  3. Som alltid sunda funderingar. Jag har nu klarat av en första månad med min nya vikt och någorlunda i balans. Pendlar mellan 61,8-63,4 ca vilket känns helt ok. Mitt mål kommer vara att aldrig klättra över 65 kg till mina 160 cm.

    När jag drömmer ligger jag på ca 58 kg. D v s en vikt som faktiskt skulle kunna vara rimlig och nåbar med lite extra fokus. Men just nu vill jag ligga i energibalans och se att jag kan hålla min nya vikt. Det är prio ett! Tillsammans med min nyvunna kärlek till träningen som jag njuter helhjärtat utav 👍

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt mål har varit att inte kliva över 60 igen, men det lyckas jag inget vidare med...

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: