Barn gör som vuxna gör...

Jag har precis sträckläst en bok som jag blev rekommenderad för länge sedan; "Hörselskadad, Åtta års helvete" av Birgitta Eldbrand. Birgitta är ingen slipad författare, utan har bara skrivit ner sin egen berättelse som terapi. Att det blev en bok var inte meningen, men så blev det... en i mina ögon väldigt viktig bok!

Hennes historia visar tydligt att mobbing börjar hos de vuxna. Barn gör som vuxna gör och om en lärare utsätter en elev för orättvis behandling under lektionerna, så kommer eleverna att ta över när lektionen är slut. Birgitta gick i skolan på 60-talet och blev från klass 2 slagen av sin fröken och fick vet att hon inte dög till något. Hon fick byta skola i princip varje läsår för att hon var ett hopplöst fall. För varje år fick hon förstås sämre och sämre självkänsla.

Tyvärr var det inte bara skolan som var en plåga, man tog ifrån henne hunden som var den enda vän hon haft och sålde ett bord hon gjort i slöjden som hon var väldigt stolt över. Redan i andra klass fick hon veta att Polisen tog barn som inte gjorde som de blev tillsagda eller kom för sent, så ända upp i 30-årsåldern var hon livrädd för polisen. Detta resulterade senare i att hon slutade köra bil en period.

Tills slut uppdagades en hörselskada hos Birgitta och ytterligare tre av hennes syskon. Det var förstås en förklaring till inlärningssvårigheterna, men ingen ursäkt för alla de kränkningar hon utsattes för. Att leva med ett funktionshinder man inte känner till och sedan får reda på, brukar vara en lättnad för de flesta. Men inte för Birgitta, hon skämdes och vägrade ha hörapparaten på sej. Inte förrän hon efter många år träffade andra hörselskadade kunde hon acceptera sin hörapparat och faktiskt använda den.

Boken ger insyn i en mobbad flickas hela skolgång. Den visar också att vi vuxna måste föregå med gott exempel, se vad som händer runt oss och våga agera vid orättvisor. Boken visar också hur viktigt det är med föreningar och organisationer där många delar samma intresse. Utan gemenskapen med andra hörselskadade hade Birgitta kanske aldrig kommit ur sin ensamhetsbubbla som hon haft hela sitt liv.

Det här är inte en bok med underbara texter eller korrekt grammatik rätt igenom, det är en bok skriven med ångest direkt ur hjärtat. Man känner den lilla flickans smärta, tonåringens frustration och den vuxna kvinnans besvikelse över att livet blev som det blev. Men man känner också en otrolig kämpaglöd, en person som aldrig ger upp hur orättvist livet än är och hur mycket man än råkar ut för.

Jag avskyr all mobbing, utfrysning och utanförskap. Det är illa när det sker bland barn, det är fullständigt vidrigt när det sker bland vuxna som borde veta bättre. Vi måste vara förebilder, vi måste våga se, vi måste våga gå emellan. Det finns inget annat sätt att visa att vi alla är unika, lika mycket värda och ska ha samma respekt. Jag är fullständigt emot mobbing både på nätet och i verkliga livet. Har sett andra bli utsatta och själv delvis varit utsatt. Tillsammans kan vi bekämpa detta vidriga!