torsdag 25 april 2013

Nästan lite generad...

Ibland slumpar jag runt bland alla bloggar som finns i cybervärlden. Jag börjar hos någon jag känner, klickar runt på länkar som kompisen har och fortsätter sedan vidare till kompisar kompisar osv. Rätt vad det är så hittar man sej själv som favorit hos någon som man inte känner och då får man en liten glädjeboll i magen och blir nästan lite generad  :-)

Det är en häftig känsla att någon gillar det man skriver så pass mycket att de vill rekommendera en till andra. En konstig känsla också... vem är det egentligen som läser min text? Varför? Hur har h*n hittat hit? Vad har jag egentligen skrivit om? Borde jag tänka mej mer för när jag skriver? Är jag för öppen? Tankarna snurrar runt, men mest av allt blir jag otroligt stolt!

Jag blev rekommenderad att starta en grupp på Facebook till bloggen och även där blir jag förvånad när det trillar in folk som jag inte har en aning om vilka de är. Hur i hela friden har de hittat hit? Min blogg är ju inte jätte stor... Men jag blir glad som ett barn på julafton för varje gilla-tryckning jag får. Så gilla du med  :-)

Å nu börjar jag få lite folk som följer mej på Twitter också. Jag skriver inte så mycket där, men någon gång per dag blir det. Några ord om precis vad som helst och ingenting. Häng med där också om ni vill!

Det kanske är så att mitt ganska otypiskt svenska sätt att presentera mitt liv går hem hos folk. Jag är stolt över mitt liv och nöjd över hur jag har det. En "riktigt" svensk ska ju gnälla och vara missnöjd.... har jag hört... Jag är otroligt nöjd och stolt över hur väl jag lyckats som både ensamstående morsa till två välartade unga vuxna och numera sambo med en man som älskar mej mer än något annat. Jag har ett bra liv och det beskriver jag helt utan krusiduller. Tydligen funkar det. Annars hade jag inte haft några läsare eller fått inbjudningar till kuliga event.

Tack vare bloggen har jag fått ett helt gäng nya vänner, en del har jag träffat - en del ser jag fram emot att träffa. Just nu är det lugnt med "hatkommentarer", just nu är alla bara trevliga. Men visst kommer det förbi ett och annat surkart och skriver något elak, men nu var det länge sen. Då säger jag bara som Stampes mamma "har man inget snällt att säga kan man hålla tyst".

Bloggen ger mej alltså en hel del och jag är stolt över hur den har utvecklats. Tack alla ni som läser! Lämna gärna ett litet fotavtryck, så jag vet vilka ni är. Å ni som läser den genom Iphone och inte kan kommentera kan gå med på FB-sidan och kommentera där  :-)

Ha en riktigt fin dag allihopa!


8 kommentarer:

  1. Haha, Tack! Du gillade inlägget, men inte gruppen :-) Du kanske också skulle fixa en gillagrupp till dina fina blogg?

    SvaraRadera
  2. Oj, vad du är energisk! Fina Marlene!
    Kul. En bra dag till dig!

    SvaraRadera
  3. Tack för titten hos mig, jag räknade nog med att någon skulle reagera på VV dieten, men faktiskt så finns det många som säger att de håller diet när de är med i Viktväktarna! Att undvika socker och snabba kolhydrater blir väl också en livsstil, men nu var det inte så mycket allvar i dagens inlägg från mina sida! Men ibland tycker jag faktiskt att det går lite för långt när en del på sina bloggar skriver om socker och mjöl som om det vore giftigt! Så kan det komma ett inlägg där de dricker alkohol! Jag skäms inte över att ta en kaka ibland!
    Nog om detta, men jag tillhör dem som har hittat dig för ett bra tag sedan och tittar in här ibland!
    Ha det gott!
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men att folk har dubbelmoral visste du väl redan :-)

      Radera

  4. Märkligt hur bloggen blivit en del av vardagen. Alla härliga människor som man fått lära känna under dessa 6-7 år, hjälp har det gått så lång tid redan? Inte undra på att man är fast! :-)

    SvaraRadera
  5. :) Ja du - bloggandet är liksom en mysig ventil
    Kram kram

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: