Inte så kaxig än...

Oj, va det är svårt att hålla sej lugn! Nu har det gått 4 dagar sedan operationen och lite ont har jag. Särskilt om jag suttit mycket, då moler det i magen som vid ägglossning ungefär. Så jag försöker att ligga så mycket som möjligt och stå upp istället för att sitta.

Så tvätta är inget problem, det har jag alltså gjort. Men bara lite. I övrigt har jag bott i soffan tillsammans med Baileys. Nästa hela dagen igår och nästan hela dagen idag har vi legat där och glott på tv, jobbat lite eller kollat internet. Jag fortsätter med invigningsplaneringen och fler och fler bitar trillar på plats. Nu är snart tårtan fixad också  :-)

Idag fick jag avbryta mitt soffhäng ett par timmar för att fira Farmor som fyllde 92 år i torsdags. Hemma hos mina föräldrar bjöds det på smörgåstårta och fika. Jag tror att Farmor blev ganska nöjd med det lilla firandet. Trött var hon iallafall  :-)

Så nu ska jag krypa ner under filten igen med Baileys. Martin har åkt till Södertälje på simtävlingar. Junior har tagit ett silver hittills idag. Jag ska nog ta en liten tupplur tror jag... å sen när Junior kommer hem ska vi äta kräftor! Ska bli såååå gott!

Hoppas ni har en fin lördag, trots snön som föll och nu täcker marken. Jag ger inte upp hoppet, VÅREN KOMMER!

.

Livsöden jag mött

Sitter och funderar på de ungdomar jag mött som gjort skillnad i mitt liv. Många av killarnas kompisar har samlats hemma i mitt kök. Vi har pluggat, pratat, fikat, ätit, gråtit och skrattat. När de kommit hem till oss har mina enda krav varit att de ska sköta sej, vara ärliga och äta ordentligt innan de går hem.

Flera har varit tjejer som både skurit och svält sej. Jag har lagt om sår, tröstat och matat. Vi har delat förtroenden och pratat och pratat och pratat. Tre eller fyra av dem har etsat sej in i mitt hjärta, av dessa har jag lärt mej väldigt mycket.

Den första hade såna prestationskrav att det var helt orimligt. Hon skulle vara bästa eleven, bästa idrottstjejen, bästa dottern, bästa systern och bästa vännen. Hon pluggade ständigt, åt inte och sov nästan aldrig. Fick hon "bara" VG på ett prov var hon otröstligt och pluggade extra mycket till nästa. Under ett par år träffade jag henne regelbundet och idag vet jag att hon gått ut gymnasiet med fina betyg, inte enbart MVG, som hon är glad och stolt över. Hon har ett bra liv som hon trivs med. Hennes tidigare ätstörningar är borta och hon pressar sej inte längre till de bästa resultatet till orimlighet.

Nummer två var en väldigt ledsen tjej som inte hittade sin plats varken i sin familj eller i tillvaron. Hon skar sej illa över hela kroppen och åt inget på flera dagar. Ibland kunde hon även bränna sej med cigaretter. Det här var en otroligt vacker tjej med ett stort hjärta och väldigt smart. När jag väl fått henne att prata om hennes drömmar och såg ljuset i hennes ögon fick jag hopp om en bra framtid för henne. Hon ville något, hon ville framåt. Hon hade bara inte verktygen och ingen att prata med. Idag vet jag inte så jättemycket om henne, men jag vet att hon mår mycket bättre och att hon fortsätter att vilja och kämpa.

Den sista som jag vill berätta om var en vilsen tjej som "borde varit en abort" enligt hennes pappa. En liten blyg flicka som bara ville bli älskad. Också en liten dam som inte åt, förstås... men det var mest hennes ledsna ögon som fick mej att reagera. Det jag minns mest är när jag en dag mötte henne på gångbanan vid skolan och frågade henne om dagsläget. Då trillade hon ihop i min famn och berättade att hennes pappa skrikit åt henne att hon borde varit en abort och att hon var hans största misstag i livet. Vi satt där på gångbanan och grät tillsammans en lång stund. Idag är hon en välmående 20-åring med en 4-årig dotter som hon älskar över allt annat. Hon har gjort en rejäl resa, men kommer att klara sej alldeles utmärkt. Det är mycket skinn på näsan och jävlar-anamma i henne  :-)

Alla de här tjejerna har lärt mej väldigt mycket. De har bla bevisat för mej att det hjälper att prata. Att stängda dörrar är till för att öppnas och att alla människor förtjänar att bli älskade. De fick mej också att förstå att många av oss vuxna inte SER våra ungdomar ordentligt. Och att väldigt många inte vågar fråga de svåra frågorna pga rädsla för svaret. Svaren som gör ont och som man måste engagera sej vidare i. Man ska inte fråga om man inte har tid att göra något... De har fått mej att förstå hur viktigt det är att visa att man bryr sej.

Jag älskar att prata och lyssna på unga människor. Prata om deras drömmar och funderingar. Från början säger de väldigt lite, men när de förstår att mitt intresse är äkta, då öppnar sej oceaner av klokhet och tankar. Unga människor kanske inte har den livserfarenhet som en vuxen har, men de har så mycket annat och en del behöver de hjälp att reda ut och kanalisera. Jag önskar att fler tog sej tid och verkligen lyssna på unga i sin närhet och tog till sej av deras funderingar. Vi har så otroligt mycket att ge varandra.

Jag önskar min skyddslingar allt gott i livet. Ni vet att jag fortfarande finns här för er  :-)

.

Funderar lite...

Blev lite frustrerad över vår livs- och jobbsituation igår och låg och funderade halva natten på en idé vi haft ett tag. Vi har ju en dröm om att starta en gård för tjockisar där vi även kan ta hand om hela familjer under somrarna. Men den idén ligger längre fram i tiden, tills dess måste vi komma på något annat.

Vi har pratat om en grej en längre tid och nu har vi börjat utforska idén lite mer för att se om vi kan göra verklighet av den. Vi har jämfört priser och kollat detaljer och sakta utformas en plan som kanske kan fungera. Men än så länge är det lång väg att gå.

Jag hoppas att detta kan bli verklighet, det skulle vara så himla kul!

.

Första dagen i mitt "nya" liv

Allt gick verkligen supersmidigt igår och idag känner jag ingenting av gårdagens ingrepp. Jag är precis som vanligt och har inte blödit minsta droppe. Frossan och värken försvann efter ungefär 12 timmar och nu har även tröttheten lagt sej. Himla positivt alltså!

Jag har varit helt öppen med mitt ingrepp både här och på Facebook, just för att informera andra kvinnor. Det finns andra alternativ än att ta bort hela paketet för att slippa riklig mens och nu har iaf några blivit lite klokare av min information och det är ju jättebra! Jag vet iaf två som kommer att be om mer info från sin läkare  :-)

Nästa vecka får jag se resultatet, då är det nämligen meningen att jag ska ha mens igen... kommer den eller kommer den inte? Å om den kommer: är den då mindre än förr? Spännande...

Så nu går jag in i fas två av min livs-makeover. Nu ska de där 3 kilona bort så att jag kan få en ny bedömning och remiss till bröstförminskning. Där skulle jag ha varit till påsk, men det är jag inte... till midsommar kanske? Men det är ingen brådska, det får ta den tid det tar. Ett steg i taget  :-)

Idag får/kan jag jobba igen! Jabba!

.

NovaSure

Så va man hemma igen! Allt gick supersmidigt och ganska smärtfritt, än så länge...

Jag vakande 5.45, duschade igen... duschade och tvättade mej efter kostens alla regler igår kväll, men detta skulle göras igen nu på morgonen. Frukost fick jag inte äta, men jag åt två stora portioner mat vid 21-tiden igår - så jag var fortfarande mätt. 6.30 kom pappa och hämtade mej och 6.45 var vi framme vid Södertälje Sjukhus. Jag betalade (350 kr) och gick upp till avdelning 15.

Två jättegulliga tjejer skrev in mej och jag fick klä om till de supersexiga
kläderna. Nästan direkt fick jag smärtstillande (i förebyggande syfte), lugnande tabletter och nåt mer och fick veta att jag var FÖRST i operationskön! Jösses! Jag har väl aldrig haft så tur tidigare :-)

Så jag hann bara skicka sms till Martin och pappa och uppdatera Facebook och sen rullades jag iväg. Väl framme på operationsavdelningen presenterade sej mängder med människor och han som var min narkosläkare var otroligt nog en fd medlem och granne. Det kändes jätteskönt att ha nån man känner som sköter ens andning. Tryggt och bra! Sisådär 2 minuter senare sov jag.

Det som hände medan jag sov var följande:
Gynekologen för in ett instrument i livmodern som fälls ut ungefär som ett paraply när det väl är på plats. "Paraplyt" värms upp rejält under ca 90 sekunder och bränner på så sätt av slemhinnorna inne livmodern. Instrumentet tas ut och sen är ingreppet klart!

Sen hör jag hur någon pratar med mej och jag frågar vad klockan är och får till svar: 8.45. Nästan gång jag kollar klockan är den 9.30 och jag körs kort därefter upp på avdelningen igen. Jag har rejält ont där infarten för droppet sitter, i övrigt känner jag inget obehag alls. Jag fryser och har ett väldigt dåligt blodtryck, men annars känns allt bra. Jag får direkt en kopp te och en extra filt och får så småningom upp värmen.

Martin kommer till avdelningen runt 10.30. Då tar man bort infarten på handen och jag kan gå på toaletten. Handen känns bättre, men blodet forsar... så det blir ett nytt förband och sen får jag gå ut i dagrummet och äta frukost. Å strax därefter blir jag utskriven och får åka hem. Snabbt, smidigt och ganska smärtfritt alltså.

Restriktioner nu efter är att inte bada på ca 1 vecka och inget intimt umgänge förrän jag varit blödningsfri en vecka. Jag kan ta vanliga värktabletter vid behov och ska tillbaka på kontroll om ca 2 månader.

Statistiken säger att 85% blir av med alla blödningar helt, resterande märker en betydlig skillnad. Man blir steril, så man ska vara färdig med barnalstrandet. Jag gjorde detta eftersom jag har rikliga blödningar och inte vill ha en spiral i kroppen. Jag har letat bland alternativen som finns och hittade detta som passar mej bäst. Just detta med att bränna slemhinnorna vet nästan ingen om. Min husläkare hade inte hört talas om det utan fick googla, gynekologen på kvinnokliniken hade hört talas om det men tyckte jag skulle ta spiral istället. Gynekologen på sjukhuset tyckte det var självklart att jag skulle bränna och var rätt frustrerad över att inte fler fick reda på det alternativet.

Tjejerna på avdelningen hade aldrig hört talas om ingreppet och tyckte det lät helt fantastiskt. Så nu har nog hälften av dem redan ringt och bokat tid :-)

Just nu fryser jag och har som en molande mensvärk, åsså är jag rejält trött. Så nu ska jag bädda ner mej i sängen och tillsammans med hunden ta en tupplur. Martin får jobba själv ikväll, men imorrn är jag nog på benen igen. Jag har inte mått illa och blöder ingenting, så allt har gått otroligt bra!

Skönt att det är gjort!

.

När detta publiceras...

...har jag precis skrivits in på dagavdelningen på Södertälje Sjukhus avdelning 15. Så där ligger jag nog och funderar på när jag ska sövas och få komma ner på operationen... eller också har jag vaknat och kräks som en gris och funderar inte en sekund på vad jag får till lunch...

Ni kan väl tänka lite extra på mej under förmiddagen, så ger jag ett livstecken ifrån mej så snart jag kommit hem igen.

Ha en bra dag, själv jag ska sova större delen av tisdagen :-)

.

Om jag inte vaknar...

Imorrn är det alltså dax! Klockan 7 ska jag infinna mej på Södertälje Sjukhus sal 15. Utsvulten och nyduschad. Sen får vi se när jag blir nerrullad till operation och sövd... Det visar sej.

Jag är faktiskt inte det minsta nervös, ser mest fram emot att få det gjort. Jag tänker inte på själva ingreppet utan på när jag får åka hem igen. Pappa kör mej dit och Martin kommer till avdelningen så fort han har jobbat klart. Han kör igång en ny företagsklass imorrn och kommer ha fullt upp. Men jag hoppas han hinner tillbaka tills jag kommer tillbaka till avdelningen.

Igår pratade vi om hur allt skulle bli vid värsta tänkbara scenario... om jag inte vaknar. Sånt man inte pratar om. Men eftersom jag sett det värsta hända, så vill jag ha planen klar. Testamentet ligger i datorn, iofs inte påskrivet - men det finns där. Det finns ett snarlikt som är påskrivet, men det är några år gammalt. Martin vet vad som gäller: ungarna ska ha allt och det ska vara deras enskilda egendom. Han vet även detaljer om begravning osv. Skönt att veta att allt finns nerskrivet och att ingen behöver fundera.

Men jag är frisk, inte överviktig och ska bara sövas i kanske 10-15 minuter. Så allt ska nog gå bra. Imorrn vi den här tiden vet vi kanske...

Å medan jag väntar in morgondagen ska jag försöka få så dammfritt som möjligt här hemma. Ska jag ligga på soffan hela eftermiddagen imorrn, så vill jag ju inte se några dammråttor :-)

.

Det går framåt

Har de senaste dagarna lagt ner lite mer energi på invigningen av skytteklubben. Det går framåt sakta men säkert och en hel del är "nästan" klart. Det är väl det där "nästan" som retar mej mest...

Jag har bjudit in säkert 50 sk kändisar till vår skyttetävling, några har sagt ja, ett gäng har sagt nej och ett stort gäng har inte hört av sej alls. Men de har några dagar till på sej, så jag hoppas på det bästa. Här om dagen hade jag ett avhopp och idag fick jag vet att ett av våra huvudnummer fått förhinder, så nu står jag lite på ruta ett igen. Men jag har mailat några nya som jag kom på idag, så får vi se :-)

Runt lunch idag fick jag ett himla gulligt mail från Kalle Moreus som tyckte att vi skulle ändra datum så att han kunde vara med :-) Jag svarade att om hans grej blev inställd så var det bara att dyka upp hos oss. Jag har 15 banor minst att besätta, så det finns gott om utrymme även vid sen anmälan. Hittills är det iaf säkert att Nina Söderquist, Martin Melin, Fredrik Birging och Tomten kommer. Dogge hänger i luften... han har sagt att han kommer och även ska spela för publiken som är där, men han skulle ringa mej om det och än har jag inte hört nåt... så vi får väl se.

När jag var in på Seniors jobb här om dagen och pratade med hans chef om priser till de som ställer upp i tävlingen sa han spontant att de nog kunde fixa maten också. Så nu ska vi bara förankra detta också. Dessutom ska en kompis som jobbar på kommunen hjälpa oss med en flyttbar scen och ljudanläggning. Så det mesta löser sej nog. Bara tårtor, partytält och en del annat kvar...

Idag var jag uppe på klubben där det rådde febril verksamhet. Drygt 100 "gubbar" var där och städade, snickrade och fixade på området. Allt ser faktiskt ut att bli klart till den 10/6 då invigningen är. Jag berättade för ordförande och skytteledaren hur långt jag kommit i planeringen och de såg väldigt nöjda ut. Bara det blir mycket folk och små utgifter så är nog alla nöjda :-)

Så det är väl bara att fortsätta... å ni glömmer väl inte? Hacksjöbanan i Tullinge, söndagen den 10/6 kl 12.00. Då smäller det!

.

Avskaffa sommartiden nu!

Så var det dax igen. Klockan ska ställas om och ställa till oreda i sömn och kropp för folk. Det är ett jäkla dumt påhitt det där med sommar- och vintertid tycker jag. Man blir inte sej själv på flera veckor, utan känner sej jetleggad en ganska lång tid.

Undersökningar visar att kroppen faktiskt tar skada av tidsomställningen och att det sker fler olyckor med dödlig utgång. Dessutom får fler personer hjärtinfarkter, begår självmord och blir sjuka vid tidsomställningen. Allt talar alltså för att vi ska ta bort den där korkade grejen. Som för övrigt de flesta länder redan gjort... det är bara Sverige och någon till som är långsamma att fatta.

På måndag är trafikolyckorna som flest pga sömnbrist, så var försiktiga!

Sommar blir det ju ändå lixom, det behöver man ju inte ställa om klockan för. Så jag tycker att vi gemensamt ska arbeta för att ha samma tid året om, så att både kroppen och knoppen mår bäst!

.

Hinner inte med...

Dagarna går fort, så fort att jag knappt hinner reflektera och jag som försöker leva i nuet får väldigt svårt att hänga med. Det händer mycket på jobbet med mycket folk och stängning av en ort, öppning av en annan. Bara kul grejer, men mycket att tänka på. Badrumsplaneringen går framåt, och det är både roligt och jobbigt. Det värsta kommer ju efter påsk när badrummet rivs och vi står utan bad och dusch i två veckor... inte så roligt, men blir bra när det blir färdigt. Jag ska opereras på tisdag, Martin måste jobba ensam åtminstone då - kanske även onsdagen. Detta ska oxå planeras och förberedas inför. Killarna jobbar, har fullt upp i skolan och tränar så mycket de kan. Vi ser inte mycket av varandra mer än en kort stund på kvällen.

Men alla trivs rätt bra med tillvaron och nu när solen skiner igen, så känns det mesta rätt bra. Men det är ändå rätt så stressande när saker och ting kör ihop sej, även när det är kul grejer. När man inte hinner andas mellan grejerna och man inte vet vilken dag det är. Almanackan ligger uppslagen mitt på bordet så vi inte ska missa något och ändå känns det som man inte har kontroll på läget. Men det är ju mitt stora problem: jag vill ha kontroll, total kontroll. Och när jag inte har det, då blir jag stressad.

Idag är planen att beta av så många måsten som möjligt så att morgondagen kan bli helt fri. Jag hoppas vi lyckas med den planen, för vi behöver sitta i solen och bara koppla av. Man kanske skulle börja lyssna på en ljudbok? Det brukar vi ju göra när solen kommer fram. Jo, så får det nog bli. Den planen var bra :-)

.

Allt färdigt för operation

Då har alla prover tagit och nu på förmiddagen träffade jag narkossköterskan också. Så nu är allt klart för tisdagens operation. Jag ska vara där kl 7, fastande och osminkad, får vänta på min tur, sövs i sisådär 10 minuter, vaknar, kissar, äter och åker hem. Pappa kör mej dit och Martin kommer dit när han jobbat klart och kör mej hem. Jag hoppas allt går bra och att jag kommer hem runt lunch. Sen blir det soffläge och smärtstillande resten av dagen medan Martin åker och jobbar. Dagen efter ska jag vara på benen igen. Så får det bli. Enkelt! Det är iaf min och sköterskans plan :-)

Idag skiner solen från en nästan klarblå himmel och i min solstol är det 22 grader varmt! Jag lyfte på häcken för att plocka bort den sista hundskiten, som nu har tinat och vips hade hundskrället snott min plats. Där ligger han tydligen väldigt bra för han vägrar att flytta på sej. Jaja, jag får väl göra nåt annat istället.

Martin fixar vår lunch, kycklingsallad, och till den ska vi nog se senaste avsnittet av "30 grader i februari". Har ni sett den? Alla har trasslat till det ordentligt för sej, så nu måste man ju se hur de ska trassla ut sej... Allt utspelar sej i Thailand, ett land som jag inte tycker något särskilt om. Jag har varit där och längtar inte tillbaka. Tomten/Snickaren åker dit imorrn och när han kommer hem ska han börja jobba med mitt badrum. Så jag hoppas att han blir nöjd med resan och är laddad när han kommer tillbaka.

I övrigt njuter jag av att våren verkar vara tillbaka. Det såg ju lite tveksamt ut igår när snön värkte ner. Nu kliar det i fingrarna att få klippa bort allt gammalt i rabatterna och snygga till trädgården. Kanske i helgen, nästa vecka ska jag ju ta det lugnt. Nu börjar MIN tid på året!

.

Mycket nu...

Dagarna går i ett just nu.
Igår var det först besiktning med yngste sonen på allergimottagningen. Och efter en snabb lunch, var det dax för tandläkaren för mej. Sen skulle man ju jobba också... Kan väl säga att jag somnade ovaggad igårkväll.

Å i morse var jag uppe med tuppen för att tjänstgöra i tingsrätten hela dagen. Nu har vi lunch paus och jag kan konstatera att de åtalade som passerat oss idag varit mycket säregna och minnesvärda. Många med missbruk av olika slag och då far tankarna genom skallen... hur mår deras barn? Hur har barnens uppväxt varit och hur ser livet ut för dem i vuxenlivet?

Hur blir man av att växa upp med en missbrukande förälder? Jag har ju läst olika berättelser, men undrar särskilt över dem som INTE skrivit ner sin historia. Är det bara de som lyckats med sitt liv som skriver kanske? Ofta blir man ju ett resultat av den behandling man utsätts för. Hur många barn till missbrukare är själva missbrukare? Sånt kan jag fundera över när jag sitter och lyssnar. Å då känns det ännu viktigare att få öppna det där jourhemmet som vi drömmer om.

Snart är det dax att gå in igen och sen vidare till jobbet. Kommer nog vara ganska trött ikväll också. Men resten av veckan är ganska lugn, imorrn blir det träff med narkosläkaren och operationsförberedelser inför tisdag nästa vecka. Sen ska vi väl beställa de där grejerna till badrummet också...

Jaja, allt löser sej och imorrn ska våren komma tillbaka :-)

.

Imponerad!

Igår föll ytterligare några bitar på plats. Vi behövde bara besöka en enda butik för att hitta golv och väggar till badrummet. Det blir plastmatta både på väggarna och golvet men golvet kommer att se ut som grå-svart skiffer och väggarna är melerad pärlemor. Det kommer att bli jättefint! Och fuktsäkert! Jag är så otroligt imponerad över oss, att vi lyckades bestämma oss på bara några minuter. Så var det oxå fixat!

Åsså fick Junior veta hur han ska jobba i sommar och det var väl mindre skoj... han kommer bara att vara ledig en enda vecka tillsammans med oss. Men men, så är det när barnen blir stora och ska leva sitt eget liv. Det innebär att vi har husvakt hela sommaren, alltid nåt positivt...

Senior är på SM i luftgevär i Linköping och det har gått jättebra! Han sköt personbästa igår och hamnade på 15e plats. Om en liten stund fortsätter tävlingarna, så får vi se hur det går idag.

I övrigt känns det som det mesta faller på plats nu. Bara det där med lokal i Tumba som fortfarande trasslar. Men man kan ju inte få allt.

Om en liten stund ska vi ut och gå med våra medlemmar och sen direkt vidare till en kurs i vardagstrimning med Baileys. Ikväll är det simtävlingar, men det får Junior sköta själv. Han är lite förkyld, men inte värre än att han kan åka dit iaf. Så får vi se om han tänker simma eller inte.

Vädret är väl inte toppen, men men...
Ha en fin söndag allihopa!

.

Solresors resereporter

Jag har tävlat om att bli resereporter för Solresor. Man fick välja mellan några olika resmål och jag hade varit på alla utom ett, nämligen Kroatien. Så nu hoppas jag att få åka dit  :-)

Det skulle vara otroligt häftigt! Det skulle isf bli den första resan utan barn på 18 år! Bara jag och Martin, allt betalt... det är ju bara för bra för att vara sant. Men man kan ju alltid hoppas...

Om en månad eller nåt vet vi vem det blir.

Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

.

Ännu en knut är löst

Det har varit några olösta knutar som jag gått runt och försökt hitta lösningen på. Igår löste ytterligare en upp sej. Äntligen har jag fått offert på badrummet och exakt datum då renoveringen börjar. En stor tyngd lyftes från mina axlar, så otroligt skönt!

Det här med badrumsrenoveringar är ett kapitel för sej. Vi har haft en gäng byggföretag här och fått en mängd olika offerter. Den första skulle ha 134 000 för jobbet! Jag bara skrattade åt honom, det var ju ett skämt! Skulle vi få guldkranar med diamantutsmyckning eller??? Han fick inte jobbet...

Nästa låg på runt 96 000, jag skrattade åt honom också... sen var det ett gäng som var här men aldrig hörde av sej igen. Den måttligaste och faktiskt dittills trevligaste låg på 49 000, och sen rotavdrag på det. Nu började det bli mer rimligt, men samtidigt kändes det ändå som alldeles för mycket oförklarliga kostnader. Så det fick bli att börja tjata på Tomten, vår privata snickare  :-)

När han fick höra de andras priser sa han direkt att deras offerter var orimligt höga och att han kunde ge mej ett bättre pris. Problemet med Tomten är bara att han har så otroligt mycket jobb och lite med tid... men han kom iaf ganska snabbt hit för att titta och sa att han skulle lägga sej mycket lägre. Problemet var bara att offerten aldrig kom... och jag tjatade... datumet spikades, men fortfarande visste jag inte hur mycket det skulle kosta. Men igår kom han äntligen hit igen och några timmar senare ringde han och gav mej priset; 32 000 + ca 4000 i material, efter ROT-avdraget hamnar vi på ca 19 000 inklusive lunch  :-) Tomten är väl medveten om att den som jobbar hos oss alltid får lunch på dagarna. När man ser skillnaden i pris kan man ju undra hur de andra har räknat...

Nya duschväggar är beställda och idag ska vi iväg och kolla på vägg- och golvbeklädnad. Det blir plastväggar och plastgolv, en tät bunker! Den här gången ska vi vara skyddade mot vattenskador, hur tråkigt det än är med plast. Men så får det bli! Inte en droppe ska kunna tränga igenom!

Så den 10/4 kör vi igång! Under påsken ska vi måla tak, sätta upp nya lampor och riva ur det vi kan göra själva. Tomten river, byter golvbrunnar, flytspacklar golvet och lägger nytt värmegolv och mattläggaren sätter mattan och väggarna och sen monterar Tomten det som vi inte kan och vi gör resten. Två veckor senare ska allt stå klart igen! Å det ska bli så himla skönt! Då är nämligen hela huset genomgånget och fixat!

Inte en enda större renovering kommer att behöva göras inom de närmaste 20 åren. Å då är vi pensionärer och kan göra som vi vill  :-) Jag ser absolut inte fram emot renoveringen, men jag ser väldigt mycket fram emot att det ska bli klart!

Dax att göra lite nytta!
.

Prata med barn?

Hos Malou på TV4, pratade man idag om barn. Kan man prata med barn om allt? SKA man prata med barn om allt? Jag tycker nog att man kan det, men man får ju lägga det på en nivå som barn förstår. Sen är det klart att man inte ska hänga ut någon, men det ska man ju inte göra inför vuxna heller...

Klart man ska prata ekonomin redan när barnen är små, så de lär sej pengarnas värde tidigt. Det tycker man INTE på Malous sida på Facebook. Nä, barnen ska besparas från vuxenlivets frågor och problem. Det är väl klart att man inte ska lägga sin bekymmer hos barnen, men att berätta för dem att familjen har dåligt med pengar är väl självklart?

När jag blev ensam med killarna var de 3 resp 4,5 år gamla. De fick från början veta att vi nu skulle ha det lite knepigare med pengar och att vi skulle få spara och hjälpas åt för att få ihop allt. Veckopeng var uteslutet och nya kläder och leksaker fick man när man fyllde år eller i julklapp. När Senior ville ha en grej, kommer inte ihåg vad det var, så kom han släpandes på våra tomburkar och föreslog att vi skulle panta dem för att få råd till hans grej. Alltså hade han fattat galoppen! Han är numera väldigt ekonomisk och sparar gärna det han tjänar.

Det jag däremot inte berättade för dem var förstås när jag tyckte att deras pappa gjorde något (i mina ögon) dumt. Det är ju något som de inte behöver veta för att må bra och utvecklas. Klart man inte berättar sånt! Jag har heller aldrig tagit upp mina egna bekymmer, skitsnack eller "vuxentankar". Man ska inte göra sina barn till sina kompisar!

Sex, död, pengar, beteende... ja, jag tycker nog att man kan prata med barn om det mesta. Om man INTE gör det, hur ska de då kunna lita på att de kan prata med mej om vad som helst? Om jag inte är ärlig och uppriktigt, hur ska de då veta att jag ger dem raka svar när de behöver det som bäst? Så länge man håller sej till fakta och på en nivå som passar deras mognad så kan man prata om allt. Men man behöver som sagt inte berätta allt heller... aldrig sånt som skadar dem eller någon annan eller något någon sagt i förtroende.

Hur gör ni? Var går gränsen?

.

Min helg har börjat!

Oj, va veckan har gått fort! Det var söndag och sen blev det fredag, mysko...

Idag är jag alltså "ledig"... fredagen är ju den dag då veckans jobb ska stökas undan, veckobrev skickas, beställningar göras osv. Idag kommer även Tomten hit, så ska vi planera det sista inför badrumsrenoveringen som han ska göra. Sen ska vi handla och börja leta efter väggar och golv till badrummet. Blä!

De två kommande veckorna är rätt köriga, så jag ska på nåt sätt försöka att förbereda och styra upp inför dessa. Nästa vecka är det flera läkarbesök, en dag i tingsrätten och lite annat. Veckan efter är det dax för min operation plus inventering på jobbet som Martin alltså får göra själv ett par kvällar. Så det finns lite att göra för att underlätta alltsammans. Efter operationen har jag ju ingen aning om hur jag kommer att må och när jag kan fungera/jobba som vanligt igen.

Jag ser bara kaos de närmaste veckorna och ser väldigt mycket fram emot slutet av april. Då är operationen klar, jag har läkt, badrummet är färdigt, byggdammet har lagt sej och vi kan åka på vår Ålandstripp och bara ha kul och njuta. Måtte april gå fort och bygget smidigt.

Jaja, bäst att börja stöka så man kan ta helg sen. Ha en riktigt bra fredag everyhopa!

.

Jäkla posten!

Jag har lite problem med räkningar just nu... jag HATAR att få påminnelser! Det händer inte ofta att jag får påminnelse för obetalda räkningar, har kanske hänt 5 ggr totalt under min livstid, den här veckan har jag fått TVÅ!

Först var det från Vattenfall... jag kände igen summan och var helt säker på att jag hade betalat. Kollade. Jovisst! Den låg så fint för betalning på min internetbank, i DECEMBER! Istället för att betalas 0229, hade jag tryckt in 1229. Asch då... Jaja, mitt fel. 50 jäkla spänn åt skogen. Blä!

Så igår kom det en ny påminnelse, den här gången var det hemförsäkringen och betydligt värre. Beloppet kände jag inte alls igen. Och mycket riktigt; den räkningen har jag överhuvudtaget inte fått. Posten har helt enkelt missat att skicka den räkningen till mej. Tack o lov att Länsförsäkringar påminner om sånt, annars hade jag riskerat att stå med hela huset oförsäkrat.

Jag vet att posten slarvar bort ganska mycket, bla så har mitt röstkort försvunnit och en hel del annat. Men vi skickar ändå det mesta som vi säljer på Tradera med posten och av kanske tusen skickade grejer har bara en enda kommit bort. Så det är ju himla konstigt att de grejer som skickas TILL mej kommer bort så ofta när de vi skickar verkar komma rätt.

Man undrar ju vad man har missat lixom...
Men det är ju inte ett skit man kan göra åt saken. Så jag är sur ett tag och sen får det vara bra så.

Ha en bra dag! Idag är det en dag närmare heeelg!

.

Stoppa en dröm?

Kan man med gott samvete stoppa en annan människas dröm? Jag tycker inte det. En av Juniors kompisar tycker att jag ska adoptera honom eftersom hans mamma vägrar gå med på att förverkliga hans dröm om MC-kort. Många föräldrar kan inte förstå hur jag kunde säga ok till en sån sak.

För mej var det ganska självklart. Inte för att jag anser att det är ofarligt, utan för att jag litar på min sons omdöme och att det finns ett och annat krav som följer med körkortet. Till att börja med skulle han finansiera det helt och hållet själv. Att skaffa 10 000 kr som 16-åring är inte helt enkelt, men han körde runt på moppen med en CV i handen och skaffade ett jobb. Ett halvår senare hade han sina pengar. Första kravet uppfyllt.

Det andra kravet har varit att han ska sköta sej, både hemma, i skolan och med körningen. Skulle han busköra minsta lilla, så tar jag nycklarna till hans ögonsten. Han vet att detta inte är ett tomt hot... I söndags pratade vi om att det kunde vara dax att ställa på motorcykeln igen, då pratade vi mycket om de faror som kan uppstå med mycket grus på vägarna, mörker och vad han borde tänka på nu när han inte kört på ett tag. I måndags hämtade han hem leksaken och använde eftermiddagen till att övningsköra och testa olika balansövningar mm. Igår körde han lite längre sträckor och på kvällen konstaterade han att nu känner han sej säker igen.

Han får inte köra när det är kallare än 4 grader och när vi kom hem efter jobbet hade han alltså gått upp till träningen, det var för kallt för att köra. Han lyssnar och accepterar, han vet vad som gäller. Att kunna prata är A och O anser jag. Kan man bara prata och resonera med varandra, utan att röra upp himmel och jord, så kan man gemensamt komma fram till ett förhållningssätt där alla kan vara nöjda. Visst är det farligt i trafiken, men en person som kört motorcykel är en bättre bilförare när den dagen kommer, anser jag iaf. Han vet vilka faror som finns i trafiken för den mest oskyddade trafikanten och hur dåligt man faktiskt syns på en motorcykel.  Många gånger måste man "köra åt andra" när man sitter på en tvåhjuling.

Junior är lycklig på sin motorcykel. Vem är jag att stoppa hans lycka? Visst kan olyckor hända, men det kan det när man promenerar eller kör bil också. Ibland måste man våga säga ja även till sånt man inte riktigt tycker om. Jag gillar inte att killarna dyker heller, men det är också en av deras drömmar som jag inte har rätt att stoppa. När man ser lyckan lysa i deras ögon kan man inte vara annat än glad för deras skull. Vad jag tycker är oviktigt.

Man kan inte och man får inte stoppa andra drömmar och chansen till ett lyckorus. Så länge man inte skadar någon annan så måste man ju få ha roligt! Hur bitter skulle min son bli om jag inte gav honom chansen? Vill jag ha en lycklig eller olycklig unge? Alla växer med ansvar och det ser jag tydligt för varje dag han är ute och kör. Jag är inte oansvarig som säger ok, däremot har jag gett min son en chans att växa och utvecklas som människa. Det har han rätt till!

.

Svåraste uppgiften

Det svåraste jag någonsin gjort är att vara förälder. Barnen kommer tyvärr inte med någon handbok eller facit... man får lixom hitta på själv på vägen. Har man dessutom barn som inte är "som andra" och blir ensam med dem, ja då har man inte riktigt samma förutsättningar som andra föräldrar. Men allt går! Och jag tycker att jag har lyckats riktigt bra faktiskt  :-)

Jag tror att det har varit en fördel att vara ensam med barnen. Då har jag varit tvungen att hålla alla läkarsamtal, medicineringar, skolgrejer mm i skallen. Jag har inte missat något som man sagt till en pappa och som han kanske skulle missat att berätta för mej. Jag har haft HELA kollen lixom. Dessutom är det JAG som har bestämt här hemma. Killarna har inte kunnat spela ut mej mot en annan förälder eller fått ett annat svar om det frågat pappa. Det jag har sagt har gällt.

Jag har inte lyssnat så mycket på andra föräldrar, utan gått mycket på min magkänsla. Mina barn har varit så annorlunda, alla barn är ju unika med olika behov, men kompisarnas ungar hade iaf vissa likheter... det hade inte mina... så jag fick improvisera en hel del och många har rynkat på näsan. Men det har funkat. Jag är van att gå emot strömmen och bryr mej inte så mycket vad folk säger. Bara en sån sak som att vilja vara hemmafru... det får man ju inte! Men jag gjorde det ändå. Att sedan få ett barn med en massa bokstavsdiagnoser... det visste folk inte vad det var och sa att vi hittade på. Lite senare fick vi vet att vi hade en "modediagnos" och knarkade ner honom... Det krävs en hel del för att inte lyssna på så elaka kommentarer.

Idag har jag två otroligt fina killar, män faktiskt... Junior är 17 år och världens lyckligaste, igår ställde vi på motorcykeln igen  :-)  Senior är 18ochetthalvt och planerar sin student för fullt. Killarna är trevliga, hjälpsamma och ödmjuka. De sköter skolan, sina extrajobb och sina fritidsaktiviteter. Numera sköter de allt på egen hand, jag behöver sällan lägga mej i. Det slår mej ofta hur otroligt stolt jag är över dem.

Igår kom Junior till jobbet med en grej jag glömt hemma och han hälsade glatt på alla medlemmar och pratade med dem. Då slår modershjärtat ett extra slag av stolthet. Han sprider värme och glädje, alla tycker om honom. Att få visa upp sina barn är en otroligt glädje. Mina fina. Mina stora... snart bor de inte ens i samma hus som jag. Snart ska de börja sina egna liv och pröva sina egna vingar. Testa sina kunskaper som jag gett dem i deras förberedelse för livet. Vingarna kommer definitivt att hålla och bära dem till nya spännande platser och upplevelser. Platser där mamma inte är med men kanske blir berättad för  :-)

Vi hör ihop och är starkare än något annat. Mina barn är de finaste som finns och jag önskar dem det bästa av alla världar. Jag vet att det kommer att gå bra för dem. Å skulle nåt trassla så finns det alltid en modersfamn att hämta kraft ur.

Älskar er!

.

Vinnare i tävlingen är...

Tävlingen är avslutad!

För en stund sedan skrev jag upp alla deltagare på varsin lapp och la i en blandad hög på köksbordet. Sen drog jag tre vinnare och dessa var:

Kerstin, som ville ha Smala Italen.
Piedra, som ville ha Tills Du är mätt.
Agneta, som ville ha Smart mat.

Vinsten kommer med posten  :-)
Bon apetit!

Tack alla ni som deltog, inom kort blir det en ny tävling. Så håll utkik.

.

Härlig helg!

Igår satt jag med Junior på simtävlingar hela dagen. En mysig dag med alla simmare och tränarna, det är ett otroligt härligt gäng. Alla sporter är bra, men simning är något särskilt  :-)

Vi kom hem vid 19-tiden och köpte hem mat från favorithaket "Robbans" till hela bunten. Tre sallader och en pizza... nä, pizzan var INTE min! Medan de andra satt i soffan och kollade melodifestivalen, satt jag bredvid och bokade vår vinterresa. Så nu är allt bokat och klart! Om 289 dagar åker vi till Gambia. Jag är löjligt lycklig just nu  :-) Efter 21 år ska jag äntligen få återse mitt favoritland i världen!

Å idag har vi varit på en härlig promenad med våra medlemmar, då vi såg både blommande vintergäck och krokus. Efter promenaden ställde jag fram min solstol på baksidan och tog bort resten av ljusslingorna. Martin har spolat av bilen, så nu fäster skylten för övningskörning igen... så skitig var den... Junior är på tävlingarna även idag och har simmat hem ett silver och två DM-kval!

Glöm inte tävlingen i förra inlägget. Imorrn drar jag en vinnare per kokbok. Lycka till ni som är med och tävlar.

.

Vinn en kokbok!

Då kör vi en tävling då  :-)

I vinstpotten ligger tre kokböcker från Viktväktarna; Smart mat, Smala Italien och Tills du är mätt.

Allt du behöver göra är att skriva en kommentar här i bloggen om vilken kokbok du vill ha och sedan skriva ett eget inlägg i din blogg. Har du ingen blogg kan du istället skriva om tävlingen på din Facebook-profil eller maila ett par vänner.

Tävlingen avslutas på söndagkväll och vinnarna meddelas under måndagen.

Lycka till!

.

Viktväktarna öppnar i Haninge igen!

Då har allt ordnat sej med lokal på åtminstone ett ställe. Allt är nu klart med att vi fått lokal i Haninge och öppnar Viktväktarna där igen den 8/5. Så nu har vi precis släppt bomben för våra medlemmar att vi stänger Tullinge. Det kommer förstås att bli några ledsna/sura miner, men vi kan inte behålla en ort med ca 18-20 aktiva medlemmar när vi har chansen att få 80-100 istället. Det handlar om mat på bordet. Jag tror att medlemmarna kommer att ha förståelse för vårt val.

Då är iaf en av lokalfrågorna löst, bara Tumba kvar. Men här ska vi inte stänga, bara flytta. Det känns jättebra även om man har lite dåligt samvete för medlemmarna i Tullinge. Å andra sidan har de bara 8-10 minuter till två andra klasser, så de kan ju välja. Det har inte medlemmarna i Haninge kunnat göra. De har åkt till oss i Huddinge eller in till stan, ganska många mil alltså. Å upptagningsområdet är STORT. Tror det kan bli minst lika bra som i Huddinge, där vi har väldigt stora klasser. Igår ca 100 pers  :-)

Nu har vi alltså släppt bomben både i vårt veckobrev och på vår sida på Facebook, bara att invänta reaktionerna. Några kommer att bli besvikna, men väldigt många kommer att bli väldigt glada. Nu kan vi hjälpa fler att förändra sitt liv och det ska bli väldigt roligt! Vi vet att vi är efterlängtade.

Bor du i Haninge eller i närheten är du välkommen till Handenterminalen 3, plan 8, på tisdagar kl 16.30 resp 18.30 from 8 maj. Ta med dej alla du känner  :-)

.

Kvinnodagstankar...

8 mars = kvinnodagen. Dessutom 100 år i år. Firar ni den? Det gör inte jag... men jag firar ju knappt några dagar alls  :-) Däremot funderar jag lite över det här med kvinnokamp och jämställdhet. Går det inte lite till överdrift ibland? Självklart ska man ha lika lön för lika arbete. Absolut! Men det här med kvinnligt och manligt, hon han och hen, alla ska vara okönade på något sätt. Jag vill inte ha det tvånget.

Jag vill vara kvinnlig och gärna titta på vackra manliga män. Men den som vill får gärna vara en manlig kvinna eller en kvinnlig man, det spelar mej ingen roll och handlar inte om jämställdhet. Det handlar om att få vara den man vill vara och accepterad för det val man gör. Jag är gärna kvinnlig medan någon annan kvinna kanske är mer manlig, vad spelar det för roll? Jag har gärna kjol och nagellack, medan min kompis hellre har snickarbyxor och skit under naglarna. Kan vi bägge få bli accepterade på lika villkor, tack?!

Här hemma är vi ganska traditionella, samtidigt som vi avviker en hel del från normen. Det är jag som städar, tvättar och planerar. Det är Martin som tvättar bilen, lagar saker och bär tungt. Men det är jag som pratar med hantverkare och köper byggmaterial och det är Martin som lagar maten och kör barn. Vi är lediga nästan lika mycket och det är Martin som står som chef för vårt företag, jag är anställd av honom. Men det är jag som skriver veckobrev och pysslar med våra hemsida, medan Martin sköter bokföringen och allt "papprigt" runt företaget.

Jag är liten men tuff, Martin är stor med mjuk. Vi kompletterar varandra och respekterar varandra. Han har lite mer i lön än jag har, trots att vi delar på företaget. Å andra sidan har han ett större ansvar än vad jag har. Som anställd på Viktväktarna har man däremot exakt samma lön oavsett om man är kvinna eller man.Där gör man istället skillnad på folk på kontoret och ute på fältet, de på kontoret har högre lön (månadslön) och förmåner som kassörer och konsulenter (provisionslön) aldrig kommer i närheten av. DET gillar jag inte!

Å det är det jag menar med att kvinnokampen ibland går för långt. Ibland fokuserar man på fel saker. De som faktiskt gör jobbet och drar in pengarna och gör kunderna nöjda, de ska ha de högsta lönerna oberoende av om de är män eller kvinnor. Vi som är på fältet måste få en högre status och belönas för det jobb vi gör.

Det handlar inte om att göra oss likadana, det handlar om att vi alla har lika värde oavsett hur vi väljer att leva! Det handlar om att värdera dem högre som faktiskt jobbar och sliter "på golvet" och det är oftast kvinnorna. Det handlar också om att vi kvinnor måste ställa lite större krav på våra män när det gäller hemarbetet och uppfostra våra söner på samma sätt som vi uppfostrar våra döttrar. Hemarbetet delar man på. Punkt.

Att männen i familjen inte gör lika mycket hemma som kvinna, beror faktiskt inte bara på männen. Det beror mest på att vi kvinnor inte låter dem göra saker på sitt sätt eller släpper fram dem. Men vad spelar det för roll HUR saker blir gjorda? Bara de blir gjorda...

Det är iaf vad jag tycker  :-)

.

Fotoböckerna har kommit!

Igår kom mina efterlängtade fotoböcker och jag är så otroligt nöjd! De blev så himla fina, kunde inte blivit bättre! Jag kan bläddra i dem hur länge som helst och bara njuta. Hoppas killarna också kommer att göra det. Jag har inte bestämt när de ska få se dem än  :-)

Här kommer iaf några smakprov:

Framsidorna

Första uppslaget

Baksidan med en hälsning från mej

Fint va?!
Då är det bara att sätta igång med de resterande 9 åren...

.

Tävling?

Funderar på att ha en liten tävling... men när jag hade det förra gången blev det pannkaka. Ska jag göra ett nytt försök tro?

Vad säger ni?

.

Olycklig av Facebook?

Idag står det i tidningen om att man blir olycklig av Facebook. Bla för att man kan bli avundsjuk av andras uppdateringar om resor och lycklig kärlek. Trams, säger jag! En människa som blir avundsjuk av sånt kan ju inte ens gå på stan under våren och se andra människor hålla handen eller kramas offentligt. En sån människa är nog olycklig i grund och botten och behöver nog hjälp...

Man kan inte må dåligt av Facebook, däremot kan man må dåligt av hur vissa beter sej på Facebook. Många har "vänner" som de inte känner på sin kontaktlista, kanske personer med helt andra värderingar än en själv. Man kan vara hur glad som helst när man uppdaterar sin status, men så skriver någon ett mindre genomtänkt inlägg på min sida och dagen är förstörd. Då kan jag förstå att man kan bli olycklig, men det är ju faktiskt inte svårare än att man tar bort den personen som kontakt. Man behöver inte omge sej med elaka personer. Det valet har man faktiskt.

En födelsedag kan däremot vara en riktigt ego-boost. Man får mängder med grattis och fina kommentarer, likaså när man är sjuk eller det har hänt något tråkigt. Det tråkigaste är när man uppdaterar sin status och inte får någon respons alls... Då finns man inte känns det som.

Jag rensar min kontaktlista ganska ofta. Förr var jag noga med att där bara skulle finnas folk som jag faktiskt känner. Nu när jag ska fixa den där invigningen har det hamnat några där som jag inte känner just idag, men kommer att känna efter 10/6. Men jag har addat dem för enkelhetens skull, för att kommunicera på ett enkelt sätt.

Jag tycker att Facebook är ett fantastiskt redskap för att hålla kontakten med folk. Jag har ju tom fått utökad släkt pga FB. En syssling eller nåt sånt hittade mej och nu har vi kontakt och har träffast flera gånger. Superkul. Släkten är spridd över både Sverige och världen och jag hade absolut inte haft så bra kontakt med alla utan FB som jag har idag. Jag gillar Facebook och har sidan upp i stort sätt all min vakna tid. Å den gör mej inte olycklig  :-)

.

En himla bra helg!

Man ser att det varit en bra helg när högen med utlästa tidningar vuxit rejält. Jag har oftast en hög (som är ganska hög) med tidningar som ska läsas när det finns tid. Den högen ligger brevid min säng och ökar konstant. När tidningarna är genomgångna får Martins mamma dem, återvinning at it´s best lixom  :-)

Den här helgen har jag lyckats läsa igenom alla tidningar jag fått senaste 4-5 veckorna. Sen har jag ett gäng ännu äldre, men de ligger på ett annat ställe. Jag har dessutom nästan läst klart Babbens bok också! Det är så härligt att ha tid att göra just sånt. Ligga på soffan eller sitta i solen med en kopp te och läsa. Jag har faktiskt inte ens behövt sova middag på säkert två veckor! Alltså mår jag riktigt bra och är nog så utvilad man kan vara när man är jag.

Idag står det provtagning på agendan. Jag ska upp till vårdcentralen och lämna prover inför operationen och gör ett EKG. Men jag vet inte om man kan göra EKG på vår VC eller om jag måste åka till Södertälje. Så det ska jag ta reda på. Sen ska vi storhandla och fixa lite här hemma innan jobbet. 

Vågen visade två hekto ner, alltid nåt och bättre än två hekto upp... Det känns som det kommer att bli en bra vecka. Flera spännande beslut väntas och jag hoppas att allt vi väntar besked om ska vara positivt. Fler och fler tackar ja till Skytteklubbens invigning. Nu har vi snart fått ihop gänget som ska skjuta tävling och där ingår bla Nina Söderquist från Spamalot och Fredrik Birging från TV3. Kul kul!

Pusslet börjar ta form, alla mina pussel faktiskt. Det känns väldigt bra!

Ha en fin vecka allesammans, det är mars = första vårmånaden!

.

Soligt med kallt

Idag är en sån där dag då man lurar sej på vädret. Det ser så otroligt skönt ut när man tittar ut, men när man kommer ut är det ruskigt kallt. I förmiddags var det inte ens sol, men vi kom ut på vår VV-promenix ändå. Två hugade medlemmar mötte upp oss och tillsammans tog vi oss runt och gick ca 4,5 km. Väl hemma var det svårt att få upp värmen igen. Det krävdes både te, två filtar och hund i knät.

Nu är det ca 2 grader varmt ute och solen skiner härligt. Jag kunde inte sitta kvar inne utan drog på mej jackan och tog med mej hunden ut i trädgården. Medan han strövade runt tog jag ner några ljusslingor till. Nu är det bara ett par vi entrén kvar, de får sitta ett tag till tror jag. Det är ju fortfarande lite mörkt och tråkigt på kvällarna och då är det mysigt med lite ljus.

Senior jobbar och Junior har tråkigt. En uttråkad och rastlös liten unge är ganska lätt att sysselsätta, en 17-åring är värre. Man kan ju inte direkt sätta papper och kritor i händerna på honom... Han själv ville tvätta bilen, men det är för kallt. Jag föreslog att han kunde ta hand om sin "vertikala garderob" (kläderna som ligger slängda över hela golvet i hans rum)... men det hände inget. Så det får väl bli en film eller nåt om en stund.

Just nu är jag en riktig "sucker" på vikt-, mat-, rese- och sjukdomsprogram. Idag började en ny omgång av Amazing Race. Förmodligen det enda lekprogrammet jag skulle kunna tänka mej att vara med i. Tänk va häftigt att få åka runt i världen på tv´s bekostnad och göra en massa roliga utmaningar. Undrar hur långt man skulle komma i ett sånt program?

Sen gillar jag "Embaressing Bodys" eller hur det nu stavas... den där engelska programmet där några läkare åker runt i en buss och tar hand om folks mysko åkommor. Åsså rullar förstås Biggest Loser och Master Chef här hemma. Nu har det kommit en ny Master Chef från Australien med väldigt unga deltagare. Ungar som är 9-14 år gamla och som är superduktiga. De åker inte ut en och en som i den "vuxna" serien. Utan får samla poäng för att vara säkra på att stanna kvar. De har också veckans pris för den som utvecklats mest. Å de som åker ut gör det aldrig ensamma, utan fler på en gång och de får med sej jättefina priser hem.

De flesta program går när vi jobbar eller gör annat. Så vi spelar in och tittar när vi äter. Oftast tillsamman med killarna. De tittar gärna på en massa motorprogram också, sånt som jag inte är så intresserad av. Tv är ett bra tidsfördriv, men ingen katastrof om man missar. Anser jag iaf.

Vilket är ditt favoritprogram på tv just nu?

.

Är du en hönsmamma?

Tigermamman jag träffade i Indien

Jag är ingen Hönsmamma, jag är en Tigermamma! Jag puffar på mina ungar att prova nya saker, misslyckas, testa igen och lyckas. Visst finns jag bakom dem när de faller, men de får ta sej upp själva.

Jag säger inte att det ena är mer rätt än det andra. Bara att det är två olika typer av föräldraskap.

Jag har en kompis som har fem ungar. Hon har ångest inför att de ska flytta hemifrån en dag, vilket borde varit för länge sen då den äldste är 23 eller nåt sånt. Hon menar på att han inte klarar sej eller kan ta hand om sej själv... vems fel är det då? Om man aldrig ger dem chansen så är det klart att de inte kan öva sej...

Jag ser fram emot den dagen då mina flyttar. De är ju ett kvitto på att man faktiskt lyckats som förälder. Den enda uppgift vi har är ju att se till att ungarna blir bra medborgare med en trygg grund att stå på och som sedan ska klara ett vuxet liv på egen hand. Därför har vi låtit Senior åka till Öland själv under loven. Där har han fått klara sej med alla hushållssysslor, medicineringar, mat och sova själv. Och han klarar det alldeles utmärkt trots adhd och andra grejer. Det enda han har svårt för är att planera när han ska göra saker och ting, som tex tvätt och handling. Därför kommer han att få en tvättmaskin av oss i inflyttningspresent den dagen han flyttar. Då slipper han iaf passa tvättider  :-)

Jag pratade med Junior häromdagen om hans planer och fick veta att han vill flytta om två år. Han tar studenten nästa sommar och har sedan 40 veckors praktik med lön. Den lönen är hans och så länge det är praktik behöver han inte betala hemma. När praktiken är klar våren 2014 vill han flytta så fort han kan. Helt ok för mej!

Senior tar studenten nu i juni och har redan ett jobb. Så vi tittar lite smått på lägenhet åt honom, han är väl inte riktigt med på noterna...

Så det slog mej helt plötsligt att jag kanske inte har några barn som bor hemma om cirkus två år. Spännande! Mina ungar är flygfärdiga! Vi lyckades! Å jag kan väl säga så här: den första som flyttar kommer knappt hinna utanför dörren innan jag har ockuperat dennes rum! Där ska bli kontor med två dataplatser, så att jag äntligen får tillbaka mitt sovrum!

Så småningom kommer vi att ha nån liten tjej eller kille som bor här någon helg då och då och senare öppna jourhem för att ta hand om barn eller unga vars föräldrar kanske åkt i finkan eller så. Så barn kommer vi att ha ändå i omgångar, men inte mina  :-)

Visst kan jag väl förstå när folk säger att det blir tomt när barnen flyttar. Men jag ser det inte som ett slut, utan som en början. Början på ett helt nytt liv både för barnen och mej. Ett liv som kan bli hur spännande som helst och där jag får vara med lite sådär på en höft när jag behövs. Det ska bli så kul!

Så: är du en hönsmamma med ångest inför flyttahemifråndagen eller är du en Tigermamma som puttar ut ungarna från boet?

.

Härlig fredag!

Solen sken varmt och skönt direkt på morgonen. Blåsten gjorde dock att man inte kunde sitta ute någon längre stund, men rörde man på sej var det helt ok. Alltså har jag rört på mej  :-)

Jag har plockat lite mer hundskit på baksidan. Nu är nästan all snö borta och marken har tinat så man får upp nästan allt som Baileys lämnat efter sej under vintern. Å medan vi höll på ute såg jag att snödropparna blommar! Härligt! Då är våren här på riktigt!

Sen hjälptes Junior och jag åt att ta bort ett par ljusslingor, städa upp på altanen och röjde lite i förrådet och garaget. Å efter det blev det förstås en tur till sopen för att slänga allt. Så fick Junior övningsköra lite oxå  :-)

Medan Martin gjorde sushi åt oss började Junior att montera vår nya grill. Den gamla var så pass välanvänd att botten gick ur... det var en av grejerna vi körde till sopen. Baileys gjorde vad han kunde för att hjälpa Junior genom att pussa honom i ansiktet nu när han var på rätt höjd  :-)

Vid 15-tiden kom Senior hem från Öland. Nöjd och belåten parkerade han direkt vid sin dator och sedan dess har vi knappt sett honom... men men, alla är nöjda och mår bra det är huvudsaken.

Känns som vi fått en himla massa bra gjort idag. Just nu tvättar jag de tjockaste vinterjackorna, så kan vi lägga undan dem imorrn. Skönt att få lägga undan vintern, även om det varit en helt ok sådan. Dec- feb, rejält kallt en vecka och bara lite snö - me like!

Kvällen bjuder på avocado och räkor och nåt på tv. Det blir nog bra, alla är ju hemma igen  :-)

.

Blev lite nervös nu...

Är supertrött efter en lång dag på jobbet. Först träffade vi en av våra nya chefer som ville prata med oss och sen var han med oss hela kvällen på jobbet för att lära sej mer. Han var supertrevlig och det var helt ok att ha med honom, men han gav oss kluriga frågor att svara på och hjärnan har gått för högvarv hela dagen.

Så när vi till slut fick komma hem och sparka av oss skorna ligger det ett brev från Södertälje sjukhus i lådan. Jag har redan fått tid för operation!!! Hur fort gick inte det då? Jag var där för bedömning förra torsdagen och har fått operationstid redan den 27/3. Om fyra veckor är det gjort!!! Shit... blev nästan lite nervös nu. Men tänk va skönt. Om en månad börjar mitt nya liv  :-)

Men först ska jag ta ett gäng blodprover, göra en EKG och träffa narkosläkaren. En del behöver bara lokalbedövning, hoppas jag blir en av dem. Ingreppet tar bara 90 sekunder, det borde man väl stå ut med tycker jag. En del kan dessutom återgå till ett normalt liv direkt efter ingreppet, andra har lite ont någon dag. OCH de flesta slipper mensen helt, resterande får en betydligt mindre blödning. När jag läser detta högt säger Junior; "haha, du kommer bli en av dem som det inte funkar på". Tack för den... det tänker jag inte alls bli!

Jag ska ha min sista mens nästa vecka, så det så! I april ska jag samla ihop alla pryttlar och ha en liten "bonfire" ute på baksidan. Jag ska dansa krigsdans runt min lilla eld och låta grannarna undra vad som pågår  :-)

Det känns helt otroligt att allt gått så fort och att jag snart är FRIIIII! För alla er som vill göra samma sak; be om remiss! Varför gå runt och lida när man inte behöver?

Nu kommer jag att drömma om operationer i tre veckor...
Gonatt!

.

Inte nog med sömnproblem...

Som ni redan vet så har jag problem med sömnen och som lite grädde på moset bygger kommunen om utanför vårt område... det innebär att de sätter igång runt 6.45 på mornarna! Jag vet inte vad de sysslar med men hela huset skakar och knakar av ansträngningen. Det känns ungefär som när man sover på en finlandsbåt på vintern, när båten ska åka genom tjock is. Grejen är att då har man valt det, det har jag inte gjort nu!

Det brummar och låter konstant och jag blir helt galen av ljudet. I morse lyckades jag somna om ganska ok, men igår var det kört. Sen i måndags har det varit så här och nu känner jag att jag behöver min sömn. Så i helgen får de baske mej hålla sej härifrån annars blir det en anmälan till kommunen. De som bor ännu närmare är det riktigt synd om. Just nu känns det som vi lever med ständiga jordskalv, så mycket skakar det alltså.

Å idag måste jag vara pigg och alert. För idag ska vi äta lunch med en av våra högsta chefer. Han är ny på sin post och vill prata med 15 "arbetare" och vara med oss på jobbet under ett arbetspass. Det bästa är att han vill vara med från att vi kommer dit, inte enbart titta på under lektionen. Så han ska få vara med när vi möblerar, plockar upp, räknar kassan osv. Han ska nog få jobba  :-)

Imorrn är det iaf helg igen! Då ska vi göra alla "måsten" så att resten av helgen är helt fri. Nu är våren på väg, då måste man ha mycket ledig tid att njuta av solen  :-)

.