OS-medaljör inviger nya skytteklubben!

Som ni kanske kommer ihåg håller jag på att planera för invigningen av vår skytteklubb. Vår klubblokal brann ner totalt sommaren 2010 och efter mycket om och men kommer den nya stå klar för invigning i juni. Så förra veckan la jag fram min plan för skytteledaren som godkände allt rakt av. Då var det bara att tuta och köra och jag bjöd direkt in ett gäng av mina kontakter till att vara med i en sk kändistävling. Jag letade även fram kontaktuppgifter till de som jag önskar ska klippa bandet och nu har en av dem hört av sej!

Vi får en OS-guldmedaljör som invigningstalare! Jonas Jacobsson, Guldmedaljör i Paraolympics kommer att vara en av dem som både ska skjuta i tävlingen OCH klippa bandet. Jag har en till på lut, men inväntar svar. Skulle även denna säga ok, då är det verkligen toppen!

Jag har fått ett nej, pga tidsbrist, men flera kanske/förmodligen. Det bästa med skytte är att ALLA kan vara med och därför har jag bjudit in personer med funktionshinder, olika åldrar och kön. Det härliga är ju blandningen och att hinder undanröjs när man hjälper varandra.

I bästa fall får jag fler positiva svar de närmaste dagarna. I nuläget är alltså Tomten, Dogge och Jonas Jacobsson klara. Ska bli spännande att se vilka fler som vill möta dessa mästare i en alldeles egen tävling  :-)

10/6 kl 12.00 SMÄLLER det, rent bokstavligt  :-)

.

Knutar som löser sej...

Visst är det härligt när man tampats med ett problem ett långt tag och det sedan ser ut att lösa sej på bästa sätt? Så har det varit med vår lokalfråga. Vi har letat lokal på olika ställen under ett par år och nu ser det ut som vi hittat en lösning. Tyvärr innebär det att vi måste stänga en ort, men där vi öppnar på nytt har vi ett rejält medlemsunderlag och är efterlängtade. Jag låter lite kryptisk tills allt gått i lås.

Går det som vi vill, så måste jag trassla lite med mina pass i Tingsrätten. Just nu sitter jag var tredje tisdag, men det kommer inte att fungera med det nya stället. Så jag får helt enkelt hoppas att det finns en vakans på måndag, onsdag eller fredag istället och att det går att byta.

Men skulle allt detta gå i lås, då ser vår höst otroligt tillfredsställande ut. Då har vi bästa fall bytt ut en liten klass mot två stora och plånboken blivit mycket gladare.

Så nu får ni hålla tummar och tår att allt går vägen  :-)

.

Vår i luften

Det var länge sedan jag tog en promenad två dagar i rad, men nu har det hänt! Igår tog vi en liten promenad, men det var inte alls skönt för det regnade, blåste och snöade. Idag var det betydligt bättre!

Naturlig isskulptur

Vi mötte upp tre av våra medlemmar kl 10, men insåg ganska snabbt att vi inte kunde gå slingan i skogen. Det var ett tjockt islager över hela gångvägen, så det var helt enkelt för riskfyllt att gå där. Så vi bestämde oss för att gå upp över Hamra istället. På vägen var det sol och jätteskönt, så det var en himla bra promenad. Det blev ca 4,5 km istället för 6,5 km, men det är ju bättre än inget alls och dessutom har vi alla ben hela.

När vi kom hem slappade vi i soffan en stund med Junior. Vi tittade på två avsnitt av Glee och spelade Draw Something på våra telefoner. Det är som pictionary ungefär. Man ritar, gissar och får poäng och skrattar! Jag som är superkass på att rita får en del gliringar kan man väl säga. Kul är det och vi skrattar oss halvt fördärvade.

Efter lunch åkte utemöblerna fram. Så nu är allt klart för vårens ankomst - bring it on! Det är lite kallt att sitta där nu, men med något under baken och en filt över benen så går det faktiskt att sitta där en liten stund och njuta av vårsolen. Men snart... då sitter vi där i kortärmat och med något svalt att dricka. Det finns hopp  :-)

.

Jäkla skit!

Jag har inte haft ont i benet på ganska länge nu och inte tagit något smärtstillande på väldigt länge. När jag träffade Dr Kompis förra helgen kunde jag glatt konstatera att benet nu var bra, efter 2 års smärta. I tisdags eller onsdags var det rejält halt och vid vår brevlåda halkade jag till. Inget allvarligt alls, men jag kände hur det small till i benet. Det gjorde inte ont då, men dagen efter kände jag av det. Idag är det så pass illa att jag återigen tagit en värktablett. Jäkla skit! Jag som trodde det var över...

Men men, jag får skaffa mej annat att tänka på. Har faktiskt tänkt gå med Martin och Baileys på dagens promenad ändå. Jag har suttit stilla så mycket att rygg och nacke värker, så jag behöver röra på mej och nu är det ju inte halt ute längre. I övrigt blir det pyssel inomhus. Junior jobbar och Senior är hos mormor och morfar. Senare ska alla samlas här hemma för att äta taco innan Senior drar till Öland imorrn.

Men jag har redan fått en hel del gjort idag. Som ni kanske kommer ihåg så har jag gjort fotoböcker till killarna. Första boken med deras första tio år har varit färdiga ett tag. Jag har bara väntat på ett bra erbjudanden... och igår kom det! 50 % rabatt på fotoböcker! Perfekt! Så nu har jag skickat iväg min beställning och kommer att passa brevbäraren de följande veckorna. Det ska bli så otroligt spännande att se resultatet. Det blev ungefär 350 kr per bok efter rabatten. Mycket pengar ändå, men med tanke på att det är 60-70 sidor med deras historia, alla våra resor och personliga bilder så tycker jag att det är värt varenda krona.

Så det har jag redan fixat, och så har jag satt igång en maskin tvätt också. Dagen har alltså börjat ganska bra och jag hoppas det fortsätter så. Hoppas ni där ute också får en fin lördag!

.

Orangea kuvert...

Att prata pengar är nästan mer tabu är att prata underlivsfrågor. Så nu ger jag mej på det också  :-)

Jag fick det orangea kuvertet igår och måste säga att det ser helt ok ut. Nästan alla gnäller om hur lite de får att leva på när de blir gamla och hur länge de måste jobba. Men det beror väl på hur mycket man behöver... Jag menar: då har man ju inte barn som bor hemma, arbetsresor eller arbetsluncher. Det är ganska mycket man inte behöver när man slutar jobba och bara behöver bry sej om sej själv. Förmodligen har man betalat av boendet en bra bit också och därmed fått lägre kostnader.

Slutar jag jobba vid 61 får jag 7900 kr före skatt, slutar jag vid 65 blir det istället 11 200. Det är mer än jag tjänar just nu, så jag klagar inte. Jag hade iofs tänkt sluta arbeta när jag är 60 och har därför ett privat sparande också. Jag har räknat ut att jag då behöver få ut ca 6000 i månaden för att klara boende, mat och omkostnader. Allt över det är en bonus att resa och ha kul för.

Men visst jag har ett billigt boende. Jag prioriterar att renovera nu när jag har mer pengar och underhåller huset så mycket jag kan så att inget stort jobb behöver göras när plånboken blir tunnare och kraften inte längre finns. Man får fixa lite sånt nu och planera för framtiden lixom.

Alltså har jag 18 aktiva arbetsår kvar och borde på den tiden få ihop några kronor till. Jag började jobba när jag var 14 och det syns. Martin började jobba när han var runt 25 och han får betydligt mindre. Jag var hemma med barn i många år, men det är alltså värre att plugga länge än att vara hemmafru. Studenten får mindre, om han inte tjänar väldigt bra de arbetsföra åren förstås.

Så jag är nöjd. Jag slutar när jag är 60 och då får Martin fortsätta jobba några åt till, han är ju min toy boy  :-) 18 år... hmmmm, jag längtar tills dess. Rynkig och klok ska jag sitta på mitt soldäck om mysa med de eventuella barnbarnen. Jag blir inte rik, men har så det räcker.

Hur kommer ni att få det? Nä, just det... sånt talar man ju inte öppet om  ;-)

.

Inställt

Fick samtal från Tv4 igår, ett ganska tråkigt samtal. Vår medverkan i Kvällen är Din ställs in pga att vår väns familj inte är 100%-igt med på noterna. Nånstans hade jag detta på känn, men hoppades på det bästa. Jättetråkigt, men men, nu är det som det är...  Vi är många som lagt ner enormt mycket kraft, arbete och timmar på att allt ska klaffa. Så nu känns det lite tomt kan man väl säga.

Men jag ställer in mej på att fixa en invigning istället. Skytteklubben ska invigas 17/6 och det förslag jag lagt till dagordning har accepterats helt och hållet. Bara att börja jobba alltså! Så nu har jag mailat till en massa människor som jag tidigare jobbat med och som jag hoppas kan hjälpa mej.

Vår skyttelokal brann ner helt till grunden för snart 2 år sedan. Nu är äntligen den nya skyttehallen på plats och ett helt nytt skyttecentrum ska invigas. Det kommer att bli en sk. kändistävling, klubbmästerskap, underhållning och förstås klippning av band. Syftet är att ha en fin dag och visa upp klubbens verksamhet. Vi tappade många medlemmar efter branden och behöver få in nya för att kunna ha en bra verksamhet. Alltså behöver jag ha hjälp av sk kändisar som är beredda att ha sitt ansikte på en affisch som dragplåster. Tomten är med på noterna, han tom bad om att få vara med. Dogge är medlem i klubben och kommer att vara med både på skyttetävlingen och en del av underhållning. Sen har jag bett artister, musiker, författare, skådisar, sportstjärnor och ett gäng andra om hjälp. Nu börjar svaren att trilla in och jag hoppas förstås att alla säger JA!

Visst känns det tråkigt att tv ställde in, men nu får vi se fram emot detta istället. Det viktigaste just nu är att huvudpersonen aldrig får veta något om nomineringen. Han ska inte få veta varför allt blåstes av. Jag är besviken, det vill jag inte att han ska vara. Alltså är det bara att låssas som ingenting och köra vidare. Det ska nog gå bra, det måste det göra!

.

Nu är jag godkänd!

På uppmaning av läkaren på kvinnokliniken tänker jag nu blogga om mens, eller snarare... att slippa mens. Hon är både förvånad och förtvivlad över att de flesta kvinnor inte känner till att enkla ingrepp kan göra att vi slipper mensen och uppmanade mej att skriva, prata och informera. Så den som inte klarar av att läsa om underlivs- eller kvinnofrågor, kan sluta läsa nu.

Jag hade alltså tid på Södertälje Sjukhus idag för en sista konsultation och koll inför det ingrepp som ska göras inom kort. Det hela handlar om att bränna slemhinnorna i livmodern för att i bästa fall slippa mensen för all framtid. 75 % av kvinnorna som gör ingreppet slipper mensen helt, resten har betydligt mindre. Å iom att mensen är borta har man färre och lindriga pms-symtom också!

Men hur många vet om det här? Min husläkare hade iaf inte jättemycket koll, nu vet han betydligt mer  :-)  När man googlar hittar man inte heller särskilt mycket och det läkarna erbjuder vid problem är piller eller hormonspiral. Men är man helt säker på att man inte ska ha fler barn, så verkar det dumt att ha en massa extra hormoner inne i sin kropp. Tycker iaf jag.  I vårt fall är ju dessutom Martin steriliserad... så varför manipulera med min kropp. Bättre då att se till att ta bort det som inte behövs och dessutom är det ett väldigt enkelt ingrepp.

Jag kommer in kl 7, sövs, läkaren bränner slemhinnorna och suger rent, jag vaknar och får åka hem runt lunch. Sen gör det ont ungefär ett dygn, men smärtan ska gå bort så gott som helt och hållet med värktabletter.

Så varför pratas det inte mer om detta? Jo, för att det är tabu att prata underlivsfrågor. Det skrivs massor om sex, ställningar och hjälpmedel. Men om mens och vad man kan göra åt problemen med pms och mens, skrivs det minimalt om. Sånt ska man helt enkelt hålla tyst om. Jag vägar! Förstås, det är ju jag  :-)

De tjejer som jag hittills har pratat med har bara stirrat på mej och inte trott sina öron. Va? Kan man ta bort skiten? Så enkelt? Varför har ingen sagt nåt? Så nu uppmanar jag er alla (som tycker att mensen är ett problem alltså) att kontakta er husläkare eller kvinnoklinik och be om detta ingrepp. Jag inväntar nu ett datum för operation och ser fram emot ett helt nytt liv. Inga fler förstörda kläder, sängkläder, madrasser mm. Jag slipper fundera och planera in om jag ska bli sängliggande en del av semestern... osv. Ett helt nytt liv! Efter 30 år!

Just nu spelar det ingen roll om det tar en vecka eller ett halvår tills jag får göra ingreppet. Jag vet att jag snart är där och det räcker för mej. Snart är jag friiiii!

.

Kvällen är Din

Fler och fler detaljer faller på plats inför inspelningen av Kvällen är Din. Vår nominering vet fortfarande ingenting och jag hoppas att det får förbli så tills han sitter på plats i studion.

Vi som ska vara med bakom och till slut på scen är vidtalade och blir sisådär 20-25 personer. Det är bara ett par till som vi ska prata med så är alla på det klara med vad som ska hända. Vi som ska vara med kommer att lägga en slant var så att vi kan bjuda huvudperson och partner på middag efteråt. Han kommer ju att vara lite omtumlad och kanske inte riktigt förstå vad som händer och då kan det vara ett smart drag att åka iväg och äta tillsammans. Så får han tid att prata med oss alla i lugn och ro.

Så nu är det väl bara att invänta dagen, 11/3. Vill du vara med i studion och se hur inspelningen går till, så finns alla detaljer om hur du får biljetter på tv4.se. Det är helt gratis!

Om två veckor smäller det!

.

MIn bok håller på att födas!

- Mamma, hur gör man när man ska dö?
Min femårige son ligger på rygg på hallgolvet. En ensam solstråle skiner på honom. Han ser på mig med allvarlig min. Uppgiven.

Vad svarar man på en sådan fråga? Vad svarar man en femåring som tappat tron på livet? En femåring som vill dö.

.........


Det du precis läste är början på min bok  :-)

Äntligen har jag kommit igång att skriva! Det kommer att handla om Seniors och mitt liv med adhd och tourettes syndrom. Det finns ganska många böcker om adhd och ett fåtal om tourette, men jag har inte sett någon om kombinationen. Å den kombinationen är ganska vanlig. Senior är med på noterna. Jag skriver, han ska få läsa och korrigera. Det är är VÅR berättelse, som vi upplevt allt med läkaren, diagnoser, skola, grannar och samhället. Jag har ingen aning om hur många sidor det kommer att bli, jag bara skriver. Så får jag se vart det slutar...

Det är lite knepigt att skriva en sån här personlig berättelse eftersom man inte vet hur folk ska ta det man skriver. Jag skriver vår berättelse och har bara namn på mig och barnen, släkt och vänner har inga namn alls eller får andra namn. Det kan ju vara så att någon tar illa upp. Å andra sidan har några av dem utsatt oss för sån skit att man skulle vilja skriva namnen med stora bokstäver. Men så gör man väl inte? Lite diplomatisk måste man nog vara, tror jag...

Jaja, det är ett senare bekymmer. Just nu låter jag bara orden flyga in i datorn. Jag tar allt direkt från minnet. Sen ska jag peta i texten och lägga till och dra ifrån detaljer. Det ska in lite bilder också. Så får vi se hur det blir. Det kommer att ta tid, men tid har jag faktiskt. Jag har heller ingen brådska. Om inte det här är terapi så vet jag inte vad terapi är. Jag återupplever varenda minut och undrar om jag kunde gjort något annorlunda. Mitt svar är faktiskt nej. Jag har gjort så gott jag kunnat i varenda situation. Får man ingen hjälp så får man gå på sin magkänsla, det gjorde jag och det funkade ganska bra.

Vad tror ni? Skulle ni vilja läsa fortsättningen på texten högst upp? Finns det ett intresse att läsa en väldigt personlig bok och adhd och tourettes syndrom? Skrivet ur en mammas perspektiv.

.

1,7 NER!

Nu är vi uppe på banan igen. Födelsedagarna är ett minne blott och vi har skött oss ganska bra kan man väl säga... eller vad säger ni om minus 1,7 kilo?! Va va va? Visst är det bra! Nu är det bara 0,5 kg kvar till förra årets lägsta vikt, som jag hade i början av december. Hade ju tänkt att nå nästa delmål sista februari, men det blir nog svårt. Men har fortfarande påsk som mitt stora mål och hoppas det går vägen.

Nu börjar bitarna till badrummet falla på plats. Duschhörnan är beställd och jag har börjat titta lite smått på vägg- och golvbeklädnad. Tomten har lovat att vara på plats tisdagen efter påsk, för att börja riva. Så i slutet av april ska allt stå klart! Så skönt!

Dessutom börjar planeringen av Skyttehallens invigning också att ta form. Några har redan sagt att de vill vara med och kan vara affischnamn, bla Tomten och Dogge. Nu ska vi bara få ett exakt datum, så jag kan prata med fler och det hoppas jag få under veckan. Sen ska nog även detta pussel kunna läggas. Det ska bli kändistävling (sk kändisar som ska skjuta salongsgevär, 50 m, liggande), klubbmästerskap, prova-på, tårta, uppträdanden och en massa annat. Självklart ska det klippas band också och detta ska göras av några riktigt häftiga killar. Vilka det blir tänker jag inte tala om än...

Så det känns riktigt bra faktiskt. Jag har tom kommit på vad jag vill sätta tänderna i när det gäller skrivandet och har en början. Nu ska jag bara forma resten av tanken också och få ner orden på papper. Det är otroligt skönt att ha så mycket tid och ro att man kan tänka en hel tanke från början till slut utan att bli avbruten. Man får ju så himla mycket tänkt lixom  :-)

Många projekt samtidigt, men många pusselbitar som redan passar ihop. Snart har jag en klar bild av alltsammans. Härligt!

.

Utegångsförbud

Martin har gett mej utegångsförbud idag  :-)

Det är nämligen glashalt och halkrisken är hundraprocentig. Så vi ställde in söndagspromenaden, eftersom vi varken vill riskera våra egna eller våra medlemmars ben. Här utanför är det is under ett lager blask, så man ser ju inte var risken är störst utan får chansa vart man ska sätta ftterna. Å Martin vill inte att jag ska få ont i benet igen nu när det har varit bra så länge, så jag håller mej snällt inomhus. Ibland lyssnar jag faktiskt på honom  :-)

Senior har åkt till morfar för att mecka med sin bil och Junior hänger i soffan med oss och kollar film. Vi har snart tittat igenom de tre avsnitten av Sherlock som vi spelat in från SVT. Himla underhållande faktiskt! Men måååånga timmar i tv-soffan, varje avsnitt är 100 minuter. Vi började igår eftermiddag och har precis börjat se det sista avsnittet. Men just nu har vi avbrott för att fixa lunch, sen ska vi fortsätta medan vi äter.

Igår städade vi av här hemma, tvättade, dammsög och torkade golven. Senior torkade av i hela sitt rum och vädrade ut tonårsdofterna. Vi tände ljus i hela huset och bara myste tillsammans. På kvällen kom mamma och pappa hit, då åt vi krabba och hembakade semlor. Självklart tittade vi på melodifestivalen å det var ju ingen munter historia... asså... den där Ranelid ska nog hålla sej till att skriva böcker. Låten var kanske ok, om tjejen fått framföra den själv nu blev det mest pinsamt. Men bägge fick reklam och han tog sej till final... jaja, så kan det gå. Det är ju faktiskt inte viktigt, iaf inte i min värld. Men jag är genuint glad att vi inte har biljetter till Globen i år  ;-)

Resten av dagen tillbringas nog i tv-soffan. Jag har ju utegångsförbud... men lättar förbudet så kanske jag går med mamma på bingo ikväll. Även om man inte vinner så stödjer man idrottsföreningen och det kan behövas. En riktigt skön helg går mot sitt slut, nu ser vi fram emot nästa!

.

Fotoprojekten går framåt

Som ni kanske kommer ihåg så har jag mina fotoprojekt som jag håller på med. Här om dagen fick jag hem tavlorna som jag beställt och de blev hur fina som helst! Nu ska de bara ramas in och hitta sin plats här hemma.

För någon månad sedan gjorde jag en fotobok om min tid i Gambia. Den boken blev också jättefin, trots att bilderna var fuktskadade, gamla och inscannade. Nu kan jag ta med boken när jag åker dit och visa bilderna för dem jag känner som jag hoppas hitta där borta. Bilderna gör det förhoppningsvis lättare att hitta en del personer också  :-)

Alla grejer beställs genom Smartphoto (fd Extrafilm) som är en fotobutik på nätet. De har prisvärda fotoböcker i en mängd olika storlekar, utseenden och priser. Ganska ofta har de erbjudanden också, typ 25 % eller fraktfritt. Böckerna är enkla att göra och man kan designa dem på en mängd olika sätt. Lägga till sidor, plutta dit små figurer, skriva text osv. Instruktionerna är enkla att förstå, det enda som tar tid är egentligen bara att ladda in bilderna. Sen kan man sitta där och fnula i all oändlighet tills man är nöjd. Ska du göra en så är tipset att ta god tid på dej och verkligen titta på sida efter sida, ändra och trixa tills allt är precis som du vill. Det finns mängder med ramar, figurer och färger som man missar om man har för bråttom. Har jag lärt mej efter sisådär 5-6 böcker... Resultatet brukar bli superfint, med ett och annat stavfel som man själv orsakat förstås.

Jag har gjort canvastavlor, muggar, musmattor, pussel, tröjor... you name it! Och det är alltid lika uppskattat och roliga att ge bort.

Fotoböckerna om killarnas liv ligger lite på is just nu. Båda killarnas första 9 år är klara, det är första boken för dem bägge. Bok nr 2 är påbörjad, nu är det mest resor - foton från födelsedagar och andra högtider är det lite dåligt med. Det tar lite tid, men men, snart så!

Bilder är till för att minnas och då måste man ju på nåt sätt göra dem synliga. Eller hur?

.

Jag är bortskämd :-)

En del retar sej på att jag säger att vi försöker göra varje dag till Alla Hjärtans Dag. Men det är faktiskt så vi har det. Martin är nog den mest romantiska person som finns, med mej är det lite sämre - men jag försöker verkligen!

Martin säger ofta att jag är det finaste han vet, att jag betyder mest i världen och en massa annat. Han försitter inte en chans till en extra puss, eller att ta min hand. Så som man kan ha det de första året eller så, när man är nykär och lite galen. Han är sån fortfarande, efter fyra år. Fyra år är iofs inte jättelänge, men ändå... hur många killar är såna efter bara två år? Eller tjejer med för den delen...

När vi träffades fick jag blommor varje fredag när vi gick från jobbet. Då jobbade vi vid Hötorget och passerade alla blomförsäljare strax efter lunch. Där fick jag välja en fin bukett som sedan stod i köket ända till fredagen därpå, då fick jag en ny. Sen slutade vi jobba i stan och då föll den där fredagsbuketten i glömska. Men fortfarande kommer han hem då och då med något han vet att jag tycker om eller tar med mej på en lunchdate.

Är ena eller båda barnen lediga så är det självklart att vi alla tar en gemensam lunchdate. Då sitter vi länge och äter och pratar. På kvällarna tar han mina fötter och ger mej fotmassage, hämtar te eller skämmer bort mej på alla tänkbara sätt. Å vad gör jag då? Tvättar hans tvätt... kanske inte så romantiskt... Jag vet faktiskt inte vad jag gör som skulle vara speciellt. Men jag vet att när han läser detta så är det tillräckligt för honom, det är mitt sätt att visa min uppskattning. Att visa hela världen att MIN Martin är den finaste man som man kan ha. Den som så tydligt visar att han älskar mej och samtidigt accepterar att komma efter barnen i turordning och ändå älskar barnen... en sån man kan man ju inte låta bli att älska.

Jag är bortskämd som haft turen och lyckan att hitta just honom. Så ja... alla dagar är Alla Hjärtans Dagar för oss  :-)

.

En riktig skitvecka!

Äntligen är arbetsveckan över! Ja, nästan iaf... idag är vi iofs lediga, men ska försöka avsluta och fixa en massa grejer som har med jobbet att göra. Vi letar ju nya lokaler... det är en grej man blir riktigt frustrerad av att göra. Folk svarar inte, trasslar med dagar, försöker ta ut en hyra som är astronomisk och en massa annat. De fattar inte att sisådär 50 pers varenda vecka kommer att se deras verksamhet utan att det kostar dem ett enda öre! Superreklamen orvar, helt gratis!

Det har trasslat med leveranser, så vi har stått med nästan tomma hyllor. Jättekul när man jobbar på provision... Vi fick veta att vi skulle ha bokrea, men fick inte hem några böcker... sånt är riktigt pinsamt. Nu har vi iaf hela vardagsrummet fullt med kartonger som nyss kom med posten, så nu har vi grejer att sälja igen. Men då kom nästa problem: lagret har packat ihop alla våra orter! Så nu måste vi öppna alla kartonger och se vad som ska var. Sånt onödigt jobb! Dessutom är det mycket enklare att frakta stängda kartonger... men men. Vi har iaf fått leverans!

Så idag kommer dagen gå åt till att titta på ett par olika lokaler. Så hoppas vi på att få klart något med det. Jag ska dela upp leveransen och kanske tar vi med en del av paketen och lämnar av när vi är ute och åker. Vi ska skicka veckobrevet och göra nya beställningar. Det blev ingen sushi igår, så den tar vi idag istället - det är vi värda!

Jag är trött, frustrerad och irriterad. Jag vill bara att grejer ska lösa sej så att man kan gå in för jobbet med hela sitt hjärta och alla sina sinnen, istället för att ha en massa irritationsgrejer som ligger och gnager. Helgen är iaf helt oplanerad. Vi ska bara ligga i soffan och glo på film. Hela gänget är hemma, inga tävlingar, ingen ska jobba. Riktigt skönt!

Nähä, bäst att börja dagen så nåt blir gjort!

.

Drömmar

Jag drömmer väldigt mycket just nu. Det är inget särskilt ämne, men drömmarna är långa och detaljrika. Här om natten drömde jag att jag var ute och reste och träffade en gammal bekant som såg helt annorlunda ut mot vad han brukar. Han var smal och såg otroligt hälsosam och lycklig ut. Inatt drömde jag att Martin och jag var och tittade på ett hus. Han la bud och insåg inte hur mycket renovering huset krävde. Mitt söta lilla hus som nu var färdigrenoverat... var det verkligen värt pengarna och jobbet att flyttat till nytt som dessutom var mycket större. Vi blir ju snart ensamma här hemma när killarna flyttar. Jag fick inte riktigt ihop logiken.

Jag har ingen aning om vad drömmarna betyder. Men visst längtar jag bort, både när det gäller klimat, människor och jobb. Å visst står vi inför en renovering här hemma, badrummet ska ju få sej en uppfräschning i april. Så kanske är det allt detta som spökar i min skalle även när jag sover?

Det där med jobb är ett eget litet kapitel. Det känns som om jag står i nåt slags vägskäl. Vi letar lokaler till vår verksamhet, men hittar inget. En av klasserna måste vi lägga ner, men vi måste hitta en lokal först så vi kan flytta en annan klass pga olika anledningar. Det är dåligt med folk just nu och vi jobbar ju på provision, alltså blir plånboken lidande. Är det meningen att jag ska göra nåt annat? Satte mej och kollade på platsbanken och såg väl ett och annat som kunde vara av intresse. Men klarar jag tidiga mornar? Vem ska ta hand om Baileys? Å det finns inte särskilt många deltidsjobb, heltid fixar jag inte.

Antar att vi får ha det så här ett par år till. Tills killarna flyttar och vi kan starta vårt familjehem. Martin har iaf gott om jobb och har fått en mängd olika företagsklasser ända fram till sommaren. Det gör att vi klarar ekonomin. Så visst, det är inget akut läge. Men känns ändå som att saker och ting är på väg att förändras. Förändringar är ofta bra, men jag gillar ju att ha kontroll... Vill veta vad som ligger framför mej. Svårt när man inte kan det lixom.

Jaja, nu har det snöat hela natten - dax att ta tag i snöskottningen kanske?

.

Alla hjärtans dag

Idag tänker jag lite extra på alla som sitter ensamma. Alla tycker ju faktiskt inte om Alla Hjärtans Dag. Just den här dagen kanske är den jobbigaste av dem alla? Den kräver ju lixom att det ska finnas någon vid din sida och alla har ju inte det. Det var många år som jag satt ensam i soffan på kvällen sedan ungarna lagt sej och kände mej totalt bortglömd. Den där som absolut ingen tänkte på...

Förr om åren har jag kanske lagat lite extra god mat till oss tre och kramat ungarna en gång extra. Inget mer. Sedan Martin kom in i huset har det blivit lite mer, men inte så mycket. Han jobbar tidigt på tisdagar och åker när jag sover. Nu när han kom hem hade han en påse med gelehjärtan till mej. En puss och ett gelehjärta är alldeles lagom  :-)

Vi har nämligen alla hjärtans dag alla dagar! Vi försöker att göra varje dag till den finaste. Igår var det svårt... det hände alldeles för många tråkiga saker. Idag fortsätter en del av dem. Men det är som det är. Jag ser fram emot helgen, då ska vi hjärta som bara den istället! Då ska vi mysa i soffan hela gänget, se på film och äta skaldjur. Man behöver ju inte fira sådär överdrivet mycket bara för att någon bestämt att det ska vara just den 14 februari. Man kan väl passa på att fira när man vill och så ofta man kan istället?

Känns lite udda att en enda dag ska vara avsatt till kärlek... i min värld är det Alla Hjärtans Dag varje dag  :-)

.

Uppåner

Mitt humör går verkligen i bergådalbana just nu. Igår mådde jag riktigt bra, idag känns allt skit.

Blev väckt av telefonen med ett tråkigt besked och fick sen ett mail med ytterligare tråkiga besked. Så jag har en känsla av att den här dagen blir riktigt dålig. Eller kanske hela veckan, för imorrn är en dag jag inte ser fram emot heller.

Vem har sagt att livet är enkelt och att allt är kul? Inte jag!

.

En fin vinterdag!

Jag gillar inte vintern, men idag var det för en gångs skull en fin dag som tom jag kunde njuta av. 2 minus och sol från en klarblå himmel. Ja, då kan man ju inte lämna kameran hemma när man ska på promenad.

När vi kom hem la jag in de sista grejerna på Tradera. Jag satt halva dagen igår. Så nu har vi ca 35 grejer ute på auktion. Jag hoppas det ska bli lite klirr i kassan.

I övrigt tar vi det bara lugnt. Jag mår riktigt dåligt pga mensvärk, men försöker att tänka att det nog är näst sista gången jag har det. Snart ska jag opereras och då är lidandet över  :-)

Ska väl ändå ta ett varv med dammsugaren, nu när jag fått tillbaka vardagsrummet. Backarna med grejer är tillbaka i förrådet och vardagsrummet är återerövrat. Undan för undan får jag lite ordning igen.

Senior är på skyttetävling, Junior och Martin ligger i varsin soffa och kolla på nåt inspelat. Baileys ligger vid mina fötter och sover. Vi har en riktigt skön tillvaro just nu. Hoppas det fortsätter så lääääänge!

Love my life!

.

Skrivklåda

Jag vill skriva men vet inte var jag ska börja. Det finns många lösa trådar att nysta i: adhd, mitt liv med två barn och 10 diagnoser, romanidéer och en massa annat. Nu när fotoprojekten i stort sett är färdiga, skulle det vara härligt att sätta tänderna i skrivandet.

Just nu läser jag Morgan Allings bok om sitt liv, samtidigt som jag läser Babbens bok om hennes liv. Vill folk läsa om personliga livsskildringar, eller är det bara jag som gillar sånt? Skulle någon vilja läsa om mitt liv? Finns det något intressant att säga om mitt liv? Då är nog killarnas liv mer intressant samtidigt som deras livshistoria kan lära oss ganska mycket.

Ska man ändå skriva något och lägga ner tid, så vill man ju att någon ska ha glädje av det. En roman kanske fler har behållning av? Men det är nog en bok om adhd och tourette som behövs mest på marknanden. Folk behöver veta mer, särskilt om tourette. Jag har ett litet snack på g med en bekant som är författare och har skrivit en mängd, storsäljande böcker. Han har adhd och har en plan om en bok som vi eventuellt kan skriva ihop, men han har ju adhd... så det kan bli nu direkt eller aldrig... man vet inte så noga  :-)

Jag får väl fundera lite, men nåt ska det iaf bli!

.

Blir så less...

Är trött efter en lång dag i tingsrätten och en arbetsam vecka i övrigt. När jag kommer hem väntar mej ett mail av den tristare sorten. Jag hade tänkt svara muntligt, men eftersom avsändaren skickat kopia till fler så ville jag ge alla samma svar. Annars kanske de också får en felaktig version och bild av mej. Folk jag aldrig träffat... Jag var ledsen, irriterad och trött - då ska man absolut inte svara, men jag vill ha det gjort och kunna ta helg.

Jag gillar inte när jag blir misstrodd eller får kritik för sånt jag inte har gjort. Jag kan ta kritik om den är välriktad och relevant, inte annars. Då blir jag arg, men mest ledsen. Jag tror ju att folk känner mej och vet att jag alltid gör mitt bästa och vill allas bästa. Men så är det tydligen inte. En del väljer att tro på folk de inte känner istället och kritiserar sånt de har hört.

Så det blev till att skriva ett svar, men kopia till alla. Jag rättar till sakfel och tankefel och förklarar hur jag agerar och tänker. Jag ber Martin läsa igenom och han ger ok till att skicka iväg det. Fredagen är numera förstörd, men jag hoppas att helgen kan bli bra.

Är så trött att jag bara vill grina eller gå och lägga mej. Tror jag lägger mej i soffan med hunden på magen, det brukar hjälpa. Suck!

.

Är så trött...

Just nu har jag en dålig period då jag är väldigt trött. Nu har jag ju papper på att jag får vara trött och anledningen till varför jag är det, men det är lika irriterande ändå! Grejen är ju att jag just nu har det väldigt bra. Jag mår bra och har det bra. Då vill man ju inte vara trött. Just nu vill jag ju orka njuta av tillvaron och göra en massa saker, men jag orkar inte. Jag måste ju klara jobbet, det är prio ett, resten får jag ta när jag är piggare.

Detta innebär att jag sover till 9-9.30, sätter mej och jobbar vid datorn med min ljuslampa en stund medan Martin går ut med Baileys. Visst kunde jag väl gå med dem, men Martin vill gå fort och lyssna på sin ljudbok. Så det är bättre att han får gå själv i sin egen takt. Jag får ljuset med lampan. Motionen får jag ta en annan gång. Men det gör förstås att jag inte går ner lika snabbt i vikt och det gör mej oxå irriterad. Men men... det är som det är. Jag blir knappast piggare av att vara irriterad.

Tyvärr har jag tackat ja till ett extra pass i tingsrätten, så imorrn har jag en heldag där. Min lediga fredag... vad gör man inte för att tjäna lite extra? Extra pengar till badrummet och vintersemestern. Guuud vad jag längtar! 20 december känns oändligt långt bort just nu. Om jag bara hade bokat allt skulle det känna bättre, men de har inte ens släppt resorna än. Sol, värme, härliga människor, sand mellan tårna... härligt!

Jaja, det är bara att kämpa vidare. I övrigt är jag ju frisk och allt är bra, jag är bara lite extra trött. Men har så himla mycket att se fram emot. Detta är ju MITT år! Bäst att slänga in en tvätt och låssas som ingenting. Idag är det torsdag, då får man sushi till lunch. Allt är bra, helt säkert. Allt ordnar sej.

.

Jobba till 75?

Det gick i ett igår. Först med Tingsrätten hela dagen och sedan jobbade jag direkt efter och var inte hemma förrän vid 20-tiden. Så det fanns inte särskilt mycket tid att fira vår älskling som fyllde 5 år heller... Tänk att Baileys är hela 5 år, snacka om att tiden går fort! Mormor och morfar var iaf här med ett köttben, så han var nog nöjd  :-)

Den stora nyheten igår var väl att Reinfeldt gick ut och pratade om förhöjd pensionsålder. Å som vanligt så förvanskas allt av media och gör så att medborgarna inte fattar vad han menar. Förslaget innebär inte att man SKA jobba tills man är 75, utan att man FÅR jobba om man vill. Å det är det ju ganska många som vill faktiskt... men INTE jag! Å grejen är att Sahlin kom med ett ungefär likadant förslag för inte särskilt länge sen. Då väckte det inte alls samma uppmärksamhet. Det är inte politikerna som styr Sverige, det är MEDIA!

Å vet ni? Nu börjar det närma sej... jag har fått tid för förberedande samtal på Kvinnokliniken. Så den 23/2 ska jag till avdelningen som ska operera/bränna mej, för samtal och koll. Alltså kommer jag ha allt fixat innan sommaren, kanske tom innan påsk. ALDRIG MER MENS!!! Vilken dröm, tror knappt det är sant. Ett stort steg på vägen mot mitt nya liv  :-)

Måste fortsätta lite mer på allvar med vikten. De där 2-3 sista kilona som behöver tappas innan remiss för bröstreducering kan skickas, måste bort nu. Jag har ordentligt ont i sidorna på brösten varenda kväll nu och känner rejält av tyngden. Det kliar i vecket under och jag kan inte ligga bekvämt. Kom på att jag inte ens kan knäppa en av mina jackor själv... den är ganska tight och jag ser inte dragkedjan under bysten. Så den får Martin knäppa åt mej. Så ska det inte vara! Jag måste verkligen vara duktigare! Kanske är det här året då jag fick ett nytt liv? Hoppas det!

Just det ja! Passa er för okändas kramar. Låt inte vem som helst krama er, då kan ni bli av med mobilen. Å andra sidan låter man väl inte vem som helst krama en? Inte jag iaf.

Ha en fin dag!

.

Pysselochfixdag

Så var det måndag igen och "ledig" förmiddag. Måndagarna brukar gå åt till att fixa sånt som jag glömt eller inte hunnit under helgen, så även idag... och lite annat fix. Jag har letat fram adress och mailat Clarion Hotell. Jag hade ju några funderingar som jag ville låta hotellet ta del av, så nu blir det spännande att se om jag får något svar.

Vågen var ganska snäll i morse, plusminusnoll. Alltså har januaris födelsedagar inte inneburit någon större skada, jag har gått upp ca 1 kg totalt. Det ska väl gå ganska snabbt att få bort och sen kan man fortsätta neråt igen. 3,2 kg till remiss, hoppas kunna nå det till påsk. Går det så går det.

Vi har en platsback i förrådet där vi lägger grejer som ska ut på Tradera. Den backen står nu i vardagsrummet. Grejerna ska fotas och läggas ut, har inte haft varken tid eller lust hittills i år, men nu ska det bli! Det är inte så mycket, men några kronor kan det bli till badrummet. Badrumsplaneringen är nämligen i full gång. Funderar mycket på möbler, färger och detaljer. Badkaret ska bli större, så det gamla säljs och ett nytt ska köpas. Begagnat förstås, så vi håller utkik på Blocket. Skåp hade vi redan sett ut och hittat på Bauhaus, men man får så lite för pengarna och det finns mycket fint på Blocket... så det blir nog begagnat även där. På så sätt har vi kommit ner MÅNGA tusenlappar! Å på så sätt har vi råd med både badrum och resa  :-)

Lite tvätt, lite mail, lite pyssel och lite fix. En helt vanlig dag i mitt liv!

.

Vilket härligt dygn!

 Ni har två veckor på er! Jag menar Spamalot... har ni inte sett den, så har ni två veckor på er innan den slutar gå. Sen den för den är helt fantastisk! Är så otroligt glad att vi valde just den som julklapp till mamma, pappa och killarna. Vi allihopa tyckte den var kanon!

Vi åkte in till stan vid 15.30-tiden och checkade in oss på Clarion Hotell vid Norra Barntorget. Vi fick ett jättefint rum och efter att ha ställt upp termostaten blev där även varmt  :-)

17.30 träffade vi resten av gängen på Bamboo Palace på Kungsgatan. Kanske inte det flådigaste stället, men vi gillar ju kinamat och sushi allihop och att få en buffé med den maten för 155 kr per skalle är helt ok! Så vi åt tills vi var sprickfärdiga och pratade en massa. Sen rullade vi iväg till Oscarsteatern och såg den fantastiska föreställningen. Jag säger bara NINA SÖDERQVIST! Jag har haft lite koll på henne sedan första gången jag hörde henne och kommer definitivt att ha ögonen på henne även i fortsättningen. En av mina kompis känner henne och jag själv hade förmånen att träffa henne på Hälsomässan i oktober. Hon inte bara sjunger bra, hon är trevlig oxå  :-)

Att komma in på Oscars var en liten upplevelse i sej. Jag jobbade där i slutet av 80-talet och har bara varit tillbaka någon enstaka gång. Att gå i stentrapporna och komma in i salongen väcker väldigt många minnen. Jag jobbade med den fantastiska uppsättningen The Phantom of the Opera och kan faktiskt inte räkna hur många gånger jag såg den. Det var fler än hundra...

Efter föreställningen skjutsade mamma och pappa hem killarna. Premiär för att tillbringa natten ensamma hemma och ta hand om hunden. Jag och Martin gick först in på en liten, ursunkig pub och drack något ganska snabbt. Det var lixom inget mysställe... så vi gick till hotellbaren istället och tog varsitt glas vin. Vi var trötta och la oss ganska omgående och sov supergott i den ursköna sängarna.

Även hotellet firade 4 år  :-)

Imorse var det dax för HOTELLFRUKOST! Looooove hotellfrukost! Tyvärr så var det väldigt mycket folk och bara uppdukat på ett ställe, så köerna var långa och det blev inte alls så mysigt som det brukar vara. Men pannkaka, ägg, flera olika pålägg och en massa annat gick iaf ner. Prinsesstårtan hoppade vi dock över...

Kom hem vid 12-tiden och åkte iväg vid 13-tiden igen. Då var det dax för simtävlingar. Ett antal timmar senare kom vi hem tre medaljer rikare. Junior simmade riktigt bra och tog en medalj av varje valör. Sen vi kom hem har vi legat i soffan hela bunten och bara slappat. Nu är vi riktigt trötta, men riktigt nöjda.

Vi har haft en härlig helg, som vi kommer att minnas länge  :-)

.

4 år av kärlek

Idag är det fyra år sedan Martin jag blev tillsammans! Tiden går fort när man har kul  :-)

Respekt och kärlek. Det är grunden i vårt förhållande. Hade han inte respekterat barnen så hade jag inte ens sett honom. Så respekten har varit enormt viktig. Respekt ÄR viktigt! Oavsett vem det gäller. Jag tycker att många säger respektlösa saker till barn, handikappade och gamla. Och jag gillar det inte! Alla är värda respekt och ska behandlas på ett bra sätt. Små barn är inte dumma bara för att de är små, handikappade ska inte behandlas sämre bara för att de kanske inte förstår och äldre är inte mindre värda bara för att minnet svikit dem. Detta har Martin naturligt i sej, kanske för att han har en annan uppfostran än många andra.

För fyra år sedan gick allt väldigt fort! Vi hade känt till varandra under flera år, men kände väl egentligen inte varandra. Vi började jobba oftare tillsammans och helt plötsligt bodde han hos oss. Det tog bara några dagar så sa Senior till Martin att han lika gärna kunde stanna, han var ju ändå hos oss hela tiden. Så det gjorde han  :-)

Fyra år senare har vi fortfarande inte haft några större meningsskiljaktigheter. Klart vi tycker olika och kan bli lite irriterade. Men inte så mycket att det leder lite osämja eller dålig stämning. Att träffas när man är "lite äldre" har nästan bara fördelar. Man vet lite mer hur man vill ha de, eller kanske mer hur man INTE vill ha det. Man har en annan acceptans och ser vad som är viktigt.

Vi har det bra tillsammans. Trots att vi träffas 24/7 har vi fortfarande inte tröttnat på varandra, utan hittar hela tiden nya sidor att utveckla. Jag hoppas att vi får ett långt, lyckligt och innehållsrikt liv tillsammans många år framöver. Idag firar vi med att se Spamalot på Oscarsteatern tillsammans med killarna och mina föräldrar. Sen ska vi två stanna i stan och sova på hotell. Martin vann ju pris som Årets Pappa och fick alltså en hotellnatt.

Jag är säker på¨att vi får en helt fantastisk dag!

.

Vilken start på dagen!

Sov så himla gott i natt att jag borde insett att dagen skulle bli konstig...

Det började med att Junior försov sej lite, men inte mer än att han nästan skulle hinna i tid. Eftersom jag var ganska pigg när han gick iväg, så gick jag upp även om det var lite tidigare än vanligt en ledig fredag. Slår på tv´n och hör om nån brand  i södra sverige som hindrar tågtrafiken. Men hinner inte se hela trafikrapporten förrän Junior ringer och säger att pendeltågen står still och undrar vad han ska göra. Jag säger att han kan vara hemma och att jag kan sjukanmäla honom, men han måste till skolan och fixa en grej.

Efter lite dividerande bestämmer vi att Martin och jag kör honom till skolan och medan han gör det han ska så åker vi och handlar. Så 9.20 sätter vi oss i bilen, vägarna är glashala och på vissa ställen snöar det ymnigt. Det tog ca 40 minuter att köra de ca 3 milen till hans skola pga väglaget, det går betydligt snabbare i vanliga fall. Vi släppte av Junior och åkte till Ica Maxi i närheten och sen tillbaka till skolan. 12.30 var vi tillbaka hemma.

Inte riktigt den lugna, lediga fredagsmorgonen som jag hade tänkt mej... men men. Vad gör man inte för sina barn? Vi kom iaf igång skapligt, alltid nåt  :-)

Resten av dagen hoppas jag blir betydligt lugnare... Det återstår att se.

.

En nästan vanlig förkylning!

När killarna var små var de enormt infektionskänsliga. De kunde knappt träffa folk utan att bli sjuka och var konstant förkylda mellan oktober och mars. Så var det i kanske 10 år. De senaste åren är det mest Junior som haft kvar sina förkylningar. Medan vi andra är sjuka 7-10 dagar så kan hans förkylning stanna 7-10 veckor. Ganska hopplöst alltså...

Men i år har han varit nästan normal! Han åkte på vinterns första förkylning förra veckan, har varit hemma den här veckan men är tillbaka i skolan idag. Visst hostar han, men inte alls som förr om åren. Det är helt otroligt! Tänk om han faktiskt har vuxit ifrån det värsta nu? Det tog bara 17 år... men bättre sent än aldrig! Han har aldrig mått bra så länge och varit i så god form som i år, så jag hoppas att detta blir den enda förkylningen. Ska prata med hans läkare på måndag för rapport, hon kommer att bli så imponerad  :-)

I morse var det 17 minus när han skulle till skolan, så han har proppat sej full med astmamediciner. Förr har han inte ens kunnat ta ett steg utanför dörren när det varit så kallt. Luftrören har protesterat totalt och han har snällt fått stanna hemma. Nu vet jag inte hur mycket han hostade, men tydligen kom han iaf iväg som han skulle.

På nyheterna hörde jag att många som får diagnosen laktosintolerans inte alls har den sjukdomen. Precis så var det i Juniors fall. När han var liten fick vi veta att han var känslig för mjölkproteinet och uteslöt det förstås helt och hållet. Sen läste jag en notis om enzymbrist och krävde utredning. Läkaren höll inte med mej, men narkosläkaren var på min sida och tvingade läkaren att ta proverna. Å visst hade jag rätt. Junior hade bara 30% funktion i sin tunntarm pga enzymbrist. Den läkaren gav mej inte ens svaret, han skickade en annan... å den nya läkaren var den bästa vi haft! Han letade fram en ovanlig och svindyr medicin och efter några år av medicinering är Junior nästa ok i sin mage. Man ska lyssna på mammorna...

Usch ja, många konstiga sjukdomar har vi haft här hemma. Men nu verkar det värsta alltså vara över. Tänk att Junior kan ha en alldeles vanlig förkylning! Halleluja!

.

Hade en kanondag!

Alla som känner sej ensamma borde skaffa Facebook! Jag har kanske 200 vänner/bekanta/fdarbetskompisar som kontakter på Facebook. Jag rensar ofta ur och tar bort dem som aldrig säger något eller som jag inte har något intresse av helt enkelt. De kontakter jag har känner jag och har antingen umgåtts med eller arbetat med. Ingen är okänd och så vill jag ha det.

Vissa säger ok till alla som kontaktar dem, men jag vill ha en relation med personen i fråga. Därför säger jag nej tack till våra medlemmar som ber om vänskap. Inte för att jag inte vill prata med dem, utan pga att detta är mitt "rum" för mina vänner. För medlemmarna har vi en särskild sida, där vi kan prata.

Igår fick jag mer än 100 gratulationer på min sida på Facebook! Helt fantastiskt! Har aldrig varit med om något liknande och är både förvånad och berörd. Visst, det är ju inte så svårt eller tidsödande att slänga iväg ett grattis och sen inte bry sej mer. Men oavsett hur mycket andra bryr sej, så betydde det mycket för mej. Jag kände mej uppskattad och sedd. Till och med lite omtyckt  :-)

Kan Facebook bidra så enkelt till en sån känsla är det väl toppen! En sån liten grej som ett skrivet grattis. Ingen större ansträngning men ändå så betydelsefullt för mottagaren. Tänk på det ni som har någon som fyller år på Facebook. Ett litet grattis kan betyda hur mycket som helst!

I övrigt var gårdagen lugn. Junior låg mest i soffan och hostade, men idag mår han mycket bättre. Mina föräldrar hade inte tid att komma hit, de kommer en annan dag istället. Jag fick hemgjord sushi till lunch och gjorde inte många handtag innan det var dax att jobba. En ganska perfekt dag alltså  :-)

Ta er tid att uppskatta inte bara era närmaste, utan den som behöver det mest. Ett litet ord kan betyda så mycket. Om det skickas via mail, Facebook, brev, IRL eller sägs på telefon spelar inte så stor roll. Bara det görs!

Kram på er allihopa och tack för igår  :-)

.