För 42 år sedan...

...fick min pappa sin finaste present, nämligen mej! Mamma hade redan två barn som jag fick dela uppmärksamheten med, men för min pappa är jag ALLT! Å så ska det vara! Barn ska vara det mest betydelsefulla i föräldrarnas liv. Partnern ska alltid komma i andra hand. Ett barn kan man aldrig byta ut och inget kan bli mer värdefullt än det.

Jag har haft ett bra liv. De första åren var jag hemma med mamma och sen med pappa. Mamma vikarierade på dagis då och då och jag fick följa med dit ibland. Där var ganska rörigt och stökigt tyckte jag och kanske var det därför jag ville vara hemma med mina barn när de väl föddes. När jag började skolan, så började även min mamma i skolan och en tid efter började hon jobba JÄTTE mycket! Då var det pappa och jag som stod för ruljansen hemma eftersom båda mina bröder flyttat ut. Det var pappa som följde med på klassresor och mina klasskompisar hade stor respekt för honom. Han var nämligen ganska sträng. Precis som jag tydligen är.

Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Då köpte jag en lägenhet utan deras vetskap och skickade iväg dem på en andra smekmånad så jag kunde flytta ifred. Pappa var väl inte överlycklig, men jag klarade det över allt förväntan och för att testa lite till flyttade jag till Gambia ett par år senare. Då var han definitivt inte överlycklig... det var lite fööör långt bort tror jag  :-)

Sen blev det äktenskap och barn. Livet med barnen var ingen dans på rosor när de var små. De fick diagnos efter diagnos och efter några år gled vi föräldrar isär och skilde oss. Då blev det både enklare och svårare. Man hade mer koll, men ingen avlastning. Då fick mamma och pappa hjälpa mej väldigt mycket med en del praktiska grejer. De tog hand om barnen så jag kunde jobba eller gå på möten, och de hjälpte mej att ta hand om huset, laga, lappa, fixa. Men aldrig ekonomiskt! Det ville jag klara själv och klarade himla bra själv. Jag vet att många tror att de stack till mej pengar till tex takomläggning och större projekt, men så var det inte.

När barnen blev större behövde jag inte lika mycket hjälp och när jag träffade Martin behövde jag nästan ingen hjälp alls. Nu är det mest tips och råd och hundvakt som behövs ibland. Just nu har jag en krånglade kran i badrummet... kan du hjälpa mej med den pappa?

När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag mycket som jag borde eller kunde gjort annorlunda. Männskor jag kanske inte borde varit så öppen inför, projekt jag borde hållit mej utanför. Hade jag fått leva om mitt liv hade jag gjort på ett helt annat sätt. Jag hade nog inte ens bott i Sverige...

Idag blev jag uppvaktad på sängen av Senior. Det är faktiskt första eller kanske andra gången som han köper present helt själv till mej. Jag fick tre jättefina blockljus till vardagsrummet, precis som jag önskat. Junior sover fortfarande. Igår var han lite bekymrad över att han var sjuk och inte kunde fixa min present. Vi får väl se hur han löser det, det är iaf tanken som räknas.

Så får vi väl se hur resten av dagen blir. Jag gillar att fylla år även om det inte görs någon större grej av det. Idag är det MIN dag!

.

Gick inte i längden...

Tredje av fyra kalajshelger gick det till slut åt skogen med vikten, 1 kg upp. Men det var ju väntat. Vi klarade det bra ganska länge ändå  :-)

Den här veckan ska vi sköta oss, ända fram till lördag. Då ska vi äta ute, gå på teater och sen sova på hotell med hotellfrukost och allt vad det innebär. Myyyyyyys!

Men det är ju inte så illa ändå, 1 kg upp med ett 50-årskalas, 3 födelsedagar och mängder med stress och jobb. Nu är det bara min födelsedag imorrn och teatern i helgen, sen är allt som vanligt igen fram till påsk. 10 veckor, då ska jag väl lyckas nå min målvikt.

Idag är "lillpojken" hemma från skolan. Han har hostat hela natten, det är 14 minus ute och tågen står still pga olycka. Så det var lixom ingen idé för honom att åka iväg. Hostan gör honom trött, kylan får han astma av och han kommer ändå inte till skolan utan tåg... så han är nu sjukanmäld och ska mysa med mamma hela dagen. Kanske inte...

Nä, vi ska beställa linser till honom och jag ska göra klart hans första album så jag kan skicka iväg de första två för tryck. Det ska bli så himla spännande att se dem färdiga!

Känns som vi har en bra vecka framför oss  :-)

.

En skön söndag

Gårdagen var väldigt lyckad! Vi valde att bara bjuda in de allra närmaste, ändå kom det 13-14 personer och vi hade jättemysigt. Det roligaste var att mina fd svärföräldrar kom hit och stannade riktigt länge OCH verkade trivas helt ok. Skönt att ha en bra relation till dem  :-)

En annan rolig grej var att min Kompis R och hans sambo också kom hit. Jag har varit lite orolig för att vår kontakt var på väg att rinna ut i sanden, men igår verkade han villig att träffas lite mer igen. Härligt!

Huvudpersonen (Junior) jobbade till klockan 18. Så medan han var borta fixade vi klart maten och tårtorna. Klockan 18 blev han upphämtad av mina föräldrar och kom hem precis när maten var färdig att ätas och alla hade kommit. Vi åt taco, det är en himla bra mat när det är mycket folk tycker vi. Man lägger i det man tycker om och på så sätt blir alla nöjda och glada. Sen var det två olika tårtor till kaffet och efter hade vi smågodis,  chips och frukt.

Vi satt länge och pratade och hade riktigt mysigt. Vid 23.30 gick de sista. Då var vi fortfarande lite uppe i varv, så vi körde igång ett avsnitt av Glee och sen gick vi och la oss väldigt nöjda.

Idag var vi uppe redan vid 8.30 för att som vanligt gå ut med våra medlemmar. Idag var det fyra personer plus vi två och Baileys som tog 6,5km-varvet. Det var kanonfint väder, men jag hade ont i benet och var trött så det var inte så skönt som det borde varit. När vi kom hem åt vi rester och sen somnade jag på soffan. Inte många handtag gjorda idag alltså, men det gööööör inget  :-)

Nu väntar en ganska lugn vecka, inget annat än jobb. Å nästa helg blir kul! DÅ ska vi se Spamalot! Hoppas ni får en bra kväll och en fin vecka.

.

Junior 17 år!

Tänk att min Lillprins Bus fyller 17 år idag! Skitungen, som liten alltid var glad och hade plåster i ansiktet. Solstrålen som kunde smälta en sten, underbar och älskad av alla  ;-)

Idag blir han 17 år och jobbar hela dagen. Klockan 18 hämtas han av mormor och morfar och när han kommer hem har vi några gäster på besök för att äta taco och umgås. Vi blir inte särskilt många, bara närmast sörjande. Lite lagom komplicerat sådär.

Igår gjorde jag klart den första (av fyra) fotoboken. Eftersom maxantalet för sidor är 80, så får det bli två böcker per unge med 9 år vardera. Så igår blev Seniors första bok färdig. Då har jag även scannat in teckningar och lagt in i boken. Fram tom onsdag är det 50%, så jag hoppas få Juniors första bok klar till dess också.

Så vardagsrummet börjar så smått tömmas på fotopärmar. From 2004 ligger det mesta i datorn. Jag ska sitta en liten stund idag, men sen ska jag röja och duka så vi kan äta vid nya bordet i vardagsrummet. Där jag har datorn just nu, imorrn står den säkert där igen  :-)

Just nu är jag väldigt nostalgisk, bla eftersom jag lever bland alla våra gamla bilder. Men också för att det känns som en bra period att summera killarna småbarnstid. Igår slog det mej att Senior inom en ganska snar framtid är 20 år. Han kommer inte att vara tonåring så länge till! Häftig känsla!

Vi har haft det himla bra tillsammans, trots mediciner, läkarbesök, sjukdomar/funktionshinder, korkade lärare/medmänniskor och en massa annat. Vi är ett superteam och det kan ingen ta ifrån oss. Älskar mina ungar mer än man kan sätta ord på! Det finns inga ord som är så stora som kan beskriva hur hjärtat känns när jag tänker på dem. De betyder ALLT för mej!

Älskar er killar, Ni är finast på jorden!

.

Äntligen fredag!

Just nu är det mycket som händer och som tar tid. Det är mycket med jobbet, väldigt mycket folk och vi letar nya lokaler till två av våra orter. Vi vill starta upp i Haninge igen, nån som har en bra lokal över där?

Bara igår sa jag hej och hejdå sisådär 125 ggr... då blir man lite slut i huvet lixom. Martin jobbade med dunderhuvudvärk hela dagen igår, men så är det för oss. Vi kan inte vara hemma för att vi är sjuka, det går bara inte. Inte i början på året iaf... Ska vi vara sjuka eller kanske opereras eller nåt, då måste det bli under sommarhalvåret eller en fredag. Blir det på en fredag måste vi vara säkra på att vara på benen igen på måndageftermiddag. Att stänga är helt otänkbart! Det har varit nära en gång på fyra år, då hade Martin ryggskott och kunde inte ta sej ur sängen. Då hade jag öppet själv, men medlemmarna fick bara väga sej. Ingen lektion. Lite surt för dem, men bättre än inget alls.

Det är iofs inte lika illa om jag är borta, som om Martin är det. Det är ju trots allt han som tar hand om lektionerna. Men detta är inget som stör oss, det är bara ett faktum. Vi måste hålla oss friska, så är det bara. Detta blev extra aktuellt nu när min gynekolog ringde och sa att jag är godkänd för behandling. Så jag ska alltså få mina slemhinnor i livmodern bortbrända och slippa mensen för (förhoppningsvis) all framtid. Fattar ni va skönt! Så detta borde vara fixat inom ett par månader och efter en sån behandling har man nog lite svårt att sitta kan jag tänka mej... så det får bli en fredag oavsett om jag får vänta någon vecka extra. Har jag väntat så här länge, spelar inte en månad hit eller dit någon roll lixom.

Idag är det alltså fredag och vi är "lediga". Veckans jobb ska slutföras och veckobrev ska skickas. Vi ska handla och städa. I eftermiddag ska vi fira lilla mamma som fyller år och imorrn är det vår tur. Då ska Martin, Junior, jag och Baileys har vårt lilla kalajs. Baileys fyller jämnt!

Så det är väl bara att sparka igång dagen då? Det blir nog bra.

.

Varför Blogg?

Alla använder sina blogg för olika syften. Denna blogg är som en slags dagbok, där jag kan summera vad jag tycker, tänker och känner. Lägga ut bilder och minnen, gå tillbaka i och kanske ge tips om olika grejer. Andra använder sin blogg för att upplysa om sjukdomar, politiska tankar, sina projekt eller annat som man tycker är viktigt. Man gör helt enkelt vad man vill med sin egen blogg och tycker man det är lite halvlöjligt, jag då behöver man ju inte läsa. Eller hur?

Jag följer ett antal bloggar och de flesta av dem som skriver har jag träffat före eller efter jag började läsa dem. Vi var ett gäng som startade på Expressen och många av oss där har träffats en eller flera gånger. Jag tänker då framför allt på Ninnbeth och Geddfish. Ninnibeth som jag numera både firat födelsedagar och midsommar ihop med och som blivit en kul kompis. Å kära Geddfish som jag träffat på Öland flera gånger, som jag fått dela födelsedagar och nu senast ett bröllop med. Härliga Geddan som förlorade sin pusselbit igår. Fina Sigge. Mina tankar har varit hos henne under hela gårdagen och hela dagen idag. Gå gärna in och läsa deras bloggar, man får en härliga känsla i magen av deras ord.

Jag läser också Vimmlemamman och galna Sörens bloggar. Där belyser man cancersjukdom och Downs Syndrom. Två viktiga bloggar, men som inte bara är allvarliga utan ger en hel del skratt också. Särskilt Sörens, han är nog inte riktigt som andra på insidan av skallen  :-)

Sen finns det förstås fler ändå, några av mina andra favoriter finns här nere till höger. Där lägger jag till och tar bort lite då och då. Kolla gärna!

En blogg vill självklart ha läsare och kommentarer. Vissa ha fler läsare än andra och några får väldigt många kommentarer. Jag själv lämnar ett litet avtryck om jag tycker att jag har något att säga, annars låter jag bli. Men det är ändå ett bevis på att man berört eller upprört en person och att någon faktiskt reagerar på det man skriver. Kommentarer är inte nödvändiga, men kul!

Vilka bloggar läser du? Du får gärna ge mej tips på dina favoritbloggar. Jag vill ha fler att läsa!

.

Trött...

Igår hade jag en riktigt trött-dag. Jag fick en liten sovmorgon och sov middag, ändå var jag supertrött vid 23-tiden och när jag la mej somnade jag direkt. En dålig dag alltså. Jag storhandlade och jobbade, mer än då blev det inte. Jag orkade helt enkelt inte.

Nu känns det bättre. Tur är väl det eftersom jag ska till tandläkaren om en stund och sen direkt till jobbet. Efter jobbet ska vi upp till simklubben på en kort information. Så det blir en lång eftermiddag och kväll innan jag får lägga mej under filten i soffan igen.

Det är så mycket jag borde göra, typ städa, fixa och dona inför helgens bravader. Men det får bli på fredag. Å då har jag bara förmiddagen på mej. Sen ska vi fira mamma som fyller år och på lördag är det vår tur. Men det blir inget stort firande för oss. Junior tar hem några kompisar och så kommer våra närmast sörjande för att äta lite taco. Det räcker så. Nästa år blir det större... då fyller både Martin och mamma jämt och Junior fyller 18.

Så lite städa får räcka för den här gången, nästa begivenhet är Seniors student nu i juni. Bäst att ta det lilla lugna till dess  :-)

.

Så kom den alltså...

Den vackra, men så hatade SNÖN! Nu har vi fått ca 20 cm så nu räcker det, tack tack.

I morse hade det kommit några centimeter, men inte mer än att vi kunde ta vår VV-promenad. Tillsammans med EN medlem gick vi 3km-slingan. Det var ganska lagom och riktigt skönt, men det snöade ymnigt på vägen. Baileys tycker det är kul i snön och skuttade glatt efter snöbollar som vi kastade åt honom. Men nu är det lagom, mer snö vill vi inte ha!

Efter promenaden hängde jag en tvätt, fixade lite till med mina fotoböcker och kollade skidorna på tv´n. Nu har jag kommit fram till år 2000, så det tar sej. De fotoalbum som jag nu är färdig med åker ner i källaren, det är bara en del av våra resor som behöver vara kvar uppe. Så skönt att få lite mer plats. Papper och album är riktiga dammsamlare, så jag vill minimera dem så mycket det går.

Martin mår ungefär som igår. Han sover dåligt och har ont, men gnäller förvånansvärt lite. Han tar det lugnt och gör saker i sin takt. Vi har inga direkta "måsten" just nu, så vi tar det rätt lugnt allihopa. Jag hoppas han får sova lite mer i natt och att värken ska försvinna.

Just nu väntar vi på plogbilen, men den får vi väl som vanligt vänta ganska länge på... det brukar inte vara plogat hos oss förrän efter ett par dygn. Hoppas bara att Senior kommer ut när han ska till jobbet imorrn. Nu ska vi titta på den nya serien på ettan, Äkta Människor. Så får vi se om den är nåt att ha.

Ha en fin kväll everyhopa  :-)

.

En bra dag!

Gårdagen blev inte alls som vi hade planerat, men det blir det ju nästan aldrig...

Vi skulle storhandla, åka med skräp och en massa annat. Det var bara det att när Martin var ute med Baileys så halkade han och stöp i backen med skallen före. Så han kom in blodig i pannan och med ont i bröstkorgen. Så det var bara att plåstra om och lägga planerna på is. Martin tog det lugnt resten av dagen och jag lullade runt mest för att finnas i närheten om han skulle bli sämre.

När Junior skulle till träningen passade vi iaf på att ta hjälp av honom för att slänga skräp och sen åkte vi och handlade. Vi tog det lugnt och gick länge i affären, men fick iaf med oss allt och lite till hem igen. Under tiden hade vi bett Senior gå ut med Baileys och då halkade han och slog i svanskotan. Det är riktigt läskigt ute. En bekants gamla pappa halkade och bröt höften, illa! Så ta det lugnt!

Jag befarade det värsta när vi skulle sova, så det blev öronproppar direkt. Eftersom Martin hade så ont i bröstkorgen kunde han inte ligga på sidan och jag ville ju inte göra illa honom genom att knuffa på honom... så de där öronpropparna fick jobba istället. Å gott sov vi bägge två!

I morse var det tidigt uppgång. Vi skulle vara på Curves redan kl 9 och göra lite reklam för oss. Det var mycket folk och responsen helt ok. Klockan 12 var vi hemma igen och då mest för att trycka i oss varsin macka och byta om. För klockan 14 skulle vi vara hos min bror som firade 50 idag! Han är ju kock... så där fick vi mycket gott att äta  :-)

Vi var hemma igen vid 17 och jag satt en stund med mina bilder. Nu har jag kommit riktigt långt. Just nu håller jag på med bilderna runt jul -98. Så killarna är nu 4 och drygt 5 år gamla och det blir lite färre bilder vart efter. Man tar inte riktigt lika mycket ju äldre de blir lixom. Men jag har ändå fyllt drygt 40 sidor i bägge böckerna...

Vi har kopplat av tillsammans framför tv´n och tittat på Monty Pythons The Holy Gral. Så nu är vi uppdaterade tills vi ska se Spamalot om två veckor. Killarna har nu ett litet hum om vad de kan förvänta sej. Det ska bli riktigt kul!

Det har varit en lång dag med rikt innehåll. Dax att ha en date med John Blund och kudden tror jag minsann. Hoppas ni haft en minst lika bra dag som jag har haft!

.

Mår rätt ok ändå :-)

Igår var jag lite bekymrad över allt jag fått veta, men jag mår ju rätt ok ändå. Jag har ju ett himla bra liv! Å så länge jag följer min kropps olika signaler så funkar jag ganska bra. Tack o lov så har jag en förstående familj  :-)

Sedan jag fick veta att jag faktiskt har sömnapné, där strax innan jul, har jag försökt följa min kropp. Jag vilar när jag är trött och göra det jag orkar när jag är pigg. Enkelt! Kanske inte så enkelt om man har ett 9-5-jobb, men det har ju inte jag! Jag vaknar av mej själv vid 9, ligger en stund på soffan efter lunch, jobbar 15.30-20, ibland 21, och somnar för natten när alla kommit till ro vid midnatt.

Eftersom dålig sömn ger dåligt minne, gör jag listor på allt som ska göras så att jag inte glömmer något. Martin hjälper mej att göra listorna, så att jag ska komma ihåg allt och på kvällarna pratar vi om hur morgondagen ser ut så jag är förberedd.

Självklart har jag bättre och sämre dagar och just nu är jag inne i en period när jag är ganska pigg. Idag vaknade jag redan 8.20 trots att jag inte somnade förrän 2 eller nåt sånt. Dagens to-do-lista innehåller storhandling, en tur till sopen med skräp, färga håret, städa, tvätta och lite annat smått och gott.

Jag har ett bra liv, trots dålig sömn. Man får göra det bästa av det helt enkelt  :-)

.

Oförklarlig sömnapné

Förra året började jag ju prioritera att kolla upp och göra något åt en del grejer på min kropp. En av de grejerna var min trötthet. Jag fick börja med att samla urin under ett dygn och man kunde på så sätt utesluta fel på sköldkörtel mm. Sen fick jag göra en sömnutredning hemma, som inte heller visade något. Den 6/11 sov jag på sömlabbet på Huddinge Sjukhus och strax innan jul fick jag vet att jag lider av sömnapné.

Idag var jag tillbaka till Huddinge Sjukhus för fler undersökningar och ev påbörja behandling. Så idag fick jag träffa en läkare på Öron-näsa-hals som kollade halsen, näsan och lite annat smått och gott. Vi läste tillsammans igenom bedömningen och diagnosen. De flesta som har sömnapné är tjocka och snarkar. Jag är varken tjock eller snarkar. Mitt BMI är just nu ca 27, ska ligga på 25 inom kort! Jag sover endast 3% på rygg och kan alltså inte snarka. Mina halsmandlar är små och är inte heller orsak till varken stopp eller min trötthet.

Däremot kommer jag sällan ner i djupsömn och jag har ganska många andningsuppehåll på mer än 10 sekunder. Mina ben rycker en hel del under sömnen och jag vaknar för minsta lilla grej. Detta har alltså registrerats under tiden jag sov i sömnlabbet. I och med att det inte finns några fysiska förklaringar så kan man inte göra särskilt mycket. Så jag får nu testa de behandlingar som finns för tjocka snarkare... så nästa steg är att få en bettskena och när jag haft den ett tag ska jag in och sova igen.

Jag tog upp teorin om att mina stora titts kanske skulle kunna vara orsaken. Hur jag än ligger så känns det som jag ska kvävas. Läkaren hade inte sett någon forskning om detta, men höll med om att det borde kunna vara en förklaring. Så nu kanske jag även kan använda det som anledning till att få en operation. Man måste ju testa iaf  :-)

Jag fick iaf svar på varför jag alltid har ont i halsen. Jag sover med öppen mun och kämpar så mycket med att få in luft att slemhinnorna i halsen är överansträngda och uttorkade. Så nu ska jag få nässpray som eventuellt kan hjälpa lite. Då vet jag iaf att jag inte är på väg att bli förkyld året om... bra!

Men visst är det väl själva f-n! Så fort någon i vår familj drabbas av något, så nog sjutton är det nåt som inte går att förklara. Seniors reflux, Juniors enzymbrist och nu min mysko apné. Varför kan vi inte ha enkla och behandlingsbara diagnoser som alla andra? Visst är väl unikum ganska spännande, men sååå spännande vet jag inte om jag vill vara faktiskt.

Men men... nu vet jag varför jag är trött och att det förmodligen är så det kommer att vara. Så Herr Vardagsrumssoffa: dax för en date  :-)

.

Första delen gjord!

Killarnas mediciner under ETT dygn...

Då har jag scannat alla bilder på Senior fram till ca 5-årsålder och börjat sätta ihop hans fotobok. Jag har arrangerat allt fram till han är ca 18 månader och blivit storebror. Det första året var en himla massa bilder, nu blir det färre. Tur är väl det! Jag har redan använt nästan 20 sidor bara på hans första två år... och ska ha in 16 år till med resor och allt. Jag sa ju att det skulle bli en tjock bok  :-)

Man måste verkligen ha tid när man pysslar med detta, för när man väl sitter där så går klockan och man ska "bara" göra en sida till och så blev det sju... Men det är så kul! Snacka om att återuppleva allt igen. Men det är ju inte bara solsken, jag har bilder med medicineringar också. De hör ju lixom till vårt liv.

Fyra gånger per dag satt de i sin Aiolos. Ca 80 minuter per dygn per unge.

Konstigt ändå hur man glömmer allt jobbigt. Eller kanske inte glömmer, men skjuter undan. Det är ju faktiskt bara jag som vet hur jobbigt vi haft det, och mina föräldrar förstås. De som sett oss har nog inte uppfattat så mycket. Våra närmaste kompisar har förstås sett alla mediciner och vetat om alla läkarbesök. Visst har de väl sett mej nere i skorna och sett killarna när det varit som värst, men de har ju ändå inte upplevt det på samma sätt som jag.

Men nu är allt annorlunda. När grundskolan var slut så vände allt på riktigt. För oss har det alltid varit viktigt att ta vara på de bra dagarna och göra det bästa av det vi har. Jag har alltså varit en sån där mamma som inte brytt mej så mycket om "skolplikt" och sånt. Visst har ungarna varit i skolan och varit väldigt duktiga, men har jag velat göra något så har vi gjort det oavsett skoltid eller ej. Och skolan har faktiskt varit helt ok med det. Konstigt nog. Men det hade nog varit annorlunda om de legat efter eller haft svårt för sej, nu var det ju tvärtom.

Ibland (ganska ofta) måste man lita på sin magkänsla. Det är nog det viktigaste jag lärt mej som mamma. Jag har haft rätt hur många gånger som helst framför läkarna som vägrat lyssna på mej. Jag har stått på mej, bytt läkare mm. Å vi har fått rätt och en del läkare har slutat prata med mej. Men vad spelar det för roll? Det är ju barnen som är de viktigaste!

Idag var Senior på apoteket för första gången på egen hand och hämtade ut sin medicin. Han ringde hem när uppdraget var utfört och berättade att alt gått bra. Så nu kan han det också  :-) Han är vuxen nu och klarar sej så gott som själv med det mesta. Å det känns hur bra som helst! Jag är absolut ingen ankmamma, jag låter gärna mina barn göra misstag och lära sej av dem. Det har ju lyckats ganska bra tycker jag. So far - so good!

.

Joråsatte...

Gårdagen gick alldeles för snabbt, vet inte riktigt hur det gick till... men kort efter att jag vaknat var det lixom dax att lägga sej igen... hm....

Lite hann vi iofs med på vår vakna tid. Vi fick veta att det var lite utförsäljning på en butik här i närheten och åkte dit. Krabba för 50 spänn tackar iaf inte vi nej till. I ett hörn stod en massa grejer till halva priset, bla grillar. Vi behöver en ny så när det ändå var så stor rea var det lixom bara att slå till. När vi skulle betala  fick vi veta att de smygstartat sin totala utförsäljning, då de ska stänga inom kort. Så vi åkte dit idag igen och kolla igenom butiken ordentligt. Vi fyndade blockljus, skor till mej, underkläder, köksgrejer och lite annat. Sånt vi behöver och ändå har tänkt att köpa. Får man det till halva priset är det ju hur bra som helst.

Helgen gick alltså alldeles för fort. Efter allt scannande har jag fått ont i ryggen, så nu har jag några dagar när jag inte ska sitta vid datorn så mycket. Igår blev det istället (som vanligt) söndagspromenad med våra medlemmar. Det var jätte fint väder och en otroligt skön promenad, trots att vi gick en timme tidigare än vi gjort under helgerna.

Å idag har det snöat, blä! Det har kommit så pass mycket att jag faktiskt har skottat lite, men nu är det plusgrader igen och snön smälter bort. Nåja, lite snö får jag väl stå ut med... jag tycker den här vintern har varit perfekt ur snösynpunkt. Så nu hoppas jag att de sista två vintermånaderna också ska vara nådiga mot oss. Nu är det lite vitt på marken, det räcker så.

Trots kalaset i lördags så stod jag still på vågen. Nu är en kalashelg av fyra avklarad, bara tre kvar alltså. Undrar om jag fortfarande står på samma vikt den 6/2, när alla kalas är över...? Det återstår att se...

Nu blire nog en kopp te och en tupplur på soffan innan det är dax att jobba. Har ingen lust alls att gå ut igen, men men... inte mycket att välja på. Det är bara att gilla läget!

.

Nostalgi

Senior några minuter gammal

Som ni vet så har jag suttit de senaste dagarna och scannat bilder. Just idag har jag gått igenom killarnas första år, från magen till 2-3-årsåldern. Bilder från deras första minuter i livet, dop, ettårsdagen, första julafton, första mötet med far- och morföräldrar. Bilder jag sett hundratals gånger och som ändå känns lika nya och fantastiska.

När jag ser på bilderna minns jag känslan jag hade när de togs. Var vi var, vädret, dofterna osv. Allt kommer tillbaka. De första åren går så otroligt fort och jag är så tacksam att jag har så många foton, så många minnen i bilder. Det är ett hästjobb att gå igenom allt, men så fantastiskt roligt. Ibland hittar jag ett guldkorn, då hojtar jag till och hela familjen kommer rusande. Vi tittar och skrattar. Minns. Hjälper barnen att minnas.

Vilka fantastiska första år mina killar har haft. Senior som alltid är fotogenique och underbart fin på alla bilder. Avslappnad och lycklig, nästan "solig". Junior som är full med bus och mängder med grimaser, alltid med ett plåster i ansiktet och något galet på skallen. Glada barn. De ser friska ut, även om så inte riktigt var fallet...

Järngänget!

Två fina och lyckliga ungar. Barfotabarn. Tänk så mycket vi upplevt tillsammans. Alla våra resor. Alla våra sjukhusbesök. Alla våra samtal. Vi tre, ett starkt team. De två, tillsammans för resten av livet. Mina fina ungar som är på gränsen in i vuxenvärlden. Jag har visat dem vägen. Jag har gjort ett jäkla bra jobb om jag får säga det själv! Å det får jag, för det här är MIN blogg  :-)

130 bilder rullar i vår fotoram i vardagsrummet. Bilder av dem, oss, resor, upplevelser. Vi tittar, njuter och skrattar. En av de bästa presenter vi fått är den där digitala fotoramen. De rullar dygnet runt. Våra minnen. Vårt liv.

.

Mitt Afrika!

Arbetande kvinna utanför Tendaba

Som ni kanske kommer ihåg så bodde jag en tid i Gambia i Västra Afrika. Det absolut bästa stället jag bott på, varmt och skönt! Inte sån där fuktig värme, utan torrt och klibbfritt. Afrikansk värme, inte Asiatisk. Det är skillnad.

Igår hade jag värsta nostalgitrippen då jag gick igenom alla bilder sedan min tid där, scannade dem och gjorde en fotobok. Vilken härlig tid! Vilka upplevelser och vilka härliga människor! Att få uppleva detta som 20-åring var helt fantastiskt! Om 11 månader ska jag äntligen få visa "Mitt Afrika" för barnen och Martin och det ska bli otroligt spännande att åka tillbaka. Då ska jag ta med min fotobok så jag kan jämföra platser och kanske leta rätt på en och annan kompis. 21 år senare...

Jag, för 21 år och ett antal kilo sedan

Jag längtar!

Gambia är resmålet för dej som vill ha något annorlunda och som vill undvika mängder med svenskar och "svenskheten" på semestern.  Det tar ca 9 timmar att flyga dit och är helt perfekt under vinterhalvåret. Då är det runt 30 grader varmt och sol hela dagarna.

En av våra vilda apor, Red Colobus

Eftersom turistsäsongen är kort, bara 4-6 månader, är Gambierna väldigt angelägna om att tjäna mycket pengar på kort tid. Resten av året är detta nämligen väldigt svårt. Så man är ganska påflugen, kommer fram, vill hålla handen och guida en. Detta kan vara lite knepigt för en blyg svensk att klara och då stänger man kanske in sej på hotellområdet vilket är otroligt synd. För det finns massor att se och uppleva!

Den mest kända Gambier är väl förmodligen Kunta Kinte. Pojken som fördes som slav till Amerika och som var den första personen i släktledet i boken Rötter av Alex Haley. Man kan besöka byn, Juffre, som Kunta Kinte föddes i och även åka till den lilla ön James Fort, där man "förvarade" slavarna innan avfärd mot Amerika.

Med Atlanten som kuliss

Mitt ute i bushen finns en camp som en halvgalen svensk byggt upp. Här kan man uppleva en fantastisk natur, fågellivet i Gambia är unikt och många ornitologer åker hit. Tidigt på morgonen väcks man av en revelj och går ut i bushen för att möta morgonen i naturen. På kvällen tar man en båttur på Gambiafloden och ser solnedgången.

Jag har besökt skolor, barnhem, sjukhus, små byar där barnen aldrig rört vid en vit person, badat i Gambiafloden, lekt med delfiner och en massa annat. Gambia är i mina ögon helt fantastiskt, jag hoppas att jag tycker det även när jag besöker landet i december... En hel del kommer att ha förändrats, men samtidigt är det fortfarande ett utvecklingsland där utvecklingen går långsamt.

Maten är jättegod, oftast med innehåll av jordnötter och jordnötsolja. Mycket grytor på fisk eller kyckling. Men eftersom det varit en brittisk koloni så finns även en hel del brittiska inslag som tex fish & chips och vita bönor.

Det man fyndar i Gambia är träskulpturer och tyger, vackra batiktyger som du kan få uppsydda direkt på plats. När jag flyttade hem fick jag en stor skål i mahogny med utsnidade dekorationer, otroligt fin! Å självklart ska man köpa hem Gambisk chili och jordnötsolja!

Ni hör va? Jag kan knappt vänta på att året ska gå så jag äntligen får återse mitt kära Gambia.
.

Fotoprojekt

Som ni vet så gillar jag både att fotografera och att använda bilderna. Våra senaste resor har blivit fotoböcker till barnen, förstoringar i hallen och en del av bilderna har även använts till att göra almanackor över året. Nu har jag några STORA fotoprojekt planerade... närmare bestämt 4 stycken...

Jag ska göra varsin fotobok till barnen med hela deras uppväxt upp till 18 år. Sånt som är kul både för dem, deras blivande flickvänner/fruar/partners och eventuella barn att bläddra i. Så just nu scannar jag bilder för glatta livet och grottar ner mej i rediga nostalgitrippar. Jag är så otroligt glad att jag haft med mej kameran överallt, för jag har mängder med bra bilder. Så det blir hela deras liv i en bok, från graviditet till 18-årsdag, med högtidsdagar, resor, anekdoter och semestrar. Rubbet. Den blir tjock...

Jag vill samtidigt göra en fotobok till mej med bägge deras liv och livshistoria så här långt. En himla massa bilder blire... Den blir alltså ännu tjockare än barnens. Och sen vill jag göra en bok med alla våra resor samlade på ett ställe, så jag slipper ha 714 fotoalbum framme. Den blir nog tjockast...

Detta kommer ta tid, jag vet... och kosta lite pengar... det vet jag också... men Smartphoto (fd Extrafilm) som är en fotobutik på nätet, har prisvärda fotoböcker i en mängd olika storlekar, utseenden och priser. Ganska ofta har de erbjudanden också, typ 25 % eller fraktfritt. Böckerna där är enkla att göra och man kan designa dem på en mängd olika sätt. Lägga till sidor, plutta dit små figurer, skriva text osv. Instruktionerna är enkla att förstå, det enda som tar tid är egentligen bara att ladda in bilderna. Sen kan man sitta där och fnula i all oändlighet tills man är nöjd. Ska du göra en så är tipset att ta god tid på dej och verkligen titta på sida efter sida, ändra och trixa tills allt är precis som du vill. Det finns mängder med ramar, figurer och färger som man missar om man har för bråttom. Har jag lärt mej efter sisådär 5-6 böcker... Resultatet brukar bli superfint, med ett och annat stavfel som man själv orsakat förstås.

Jag har gjort canvastavlor, muggar, musmattor,pussel, tröjor... you name it! Och det är alltid lika uppskattat, så jag hoppas att killarna ska bli glada. Kanske får de böckerna direkt, annars blir det när de fyller år eller flyttar hemifrån.

För det är väl klart att man ska använda sina bilder! De gör ju ingen större nytta i en hög nånstans eller i en fil i datorn...

.

Det gick!

Som ni kanske kommer ihåg så kraschade vår arbetsdator i söndags. Där har vi löneprogram, lagersaldon, miljoner med bilder och en mängd annat. Vi var ganska stressade och ledsna kan man väl säga. Men när Martin pillat en stund såg han att det "bara" var datorn som lagt av, inte hårddisken - den fungerade faktiskt. Så han beställde genast hem en mojäng som man skulle kunna ladda över grejerna från hårddisken med. Och sen väntade vi och väntade vi, på att den skulle komma med posten och igår kom den. Det var en nervös Martin som kopplade ihop allt... jag sov för säkerhets skull  :-)

Han tog pulsen på sej under tiden eftersom han kände att han riskerade att få en hjärtattack. Han som annars är så lugn hade en väldigt hög puls när han till slut tryckte igång allt OCH DET FUNKADE! Han är bara bäst! Han lyckades flytta över all information från den gamla hårddisken och allt ligger nu i två andra olika datorer, inklusive den nya förstås. Nu ska vi vara lite smarta och lägga bilder på en extern hårddisk, där fanns det mesta redan - men nu ska det bli lite mer ordning.

Jag är så himla lättad! Allt finns kvar! Jag hade ju scannat en mängd bilder natten innan och även dessa finns kvar, så nu kan jag fortsätta fixa barnens album. Så i helgen vet jag vad jag ska göra  :-)

.

Saker att göra innan man dör

Självklart finns det mängder med grejer som man vill göra och uppleva innan man lägger näsan i vädret. Jag har en lista, en del är redan fixat, en del återstår.

* Bli mamma - fixat!
* Ha hund - fixat!
* Få självkänsla - på väg...
* Bo utomlands - fixat!
* Bila runt Sverige med barnen - fixat!
* Åka på safari - fixat!
* Åka på lyxkryssning - fixat!
* Uppleva: Afrika - fixat, vill ha mer! Island - fixat! Egypten - fixat, vill ha mer! Samoa - när jag fyller 50!
* Flyga luftballong
* Bli smal och hälsosam

Detta kan ju se ut som värsta lyxlistan, när det enda som är viktigt egentligen är att vara frisk och få åldras tillsammans med dem man älskar. Men man måste ju få drömma lite oxå, eller hur?

Hur ser din lista ut?

.

Resan till Holland.

Har ni läst berättelsen och resan till Holland? Det är en berättelse om hur en familj förbereder sej för att åka till paradiset i Thailand eller nåt sånt. De packar för värme, bad och sol och sätter sej på flyget. Så säger piloten "välkommen till Holland"... De har fel bagage och det är inte alls så varmt som de väntat sej. De är lite besvikna och förbaskade i början men "gillar läget" och börjar upptäcka sin nya destination och ser att Holland faktiskt inte alls är så dumt. Där finns många godbitar och mycket att uppleva. Det är inte Thailand men helt ok ändå.

Ungefär så är det att få ett barn med funktionshinder. Det är inte barnet man sett fram emot och längtat efter, men efter en tid är det helt ok ändå. Å med tiden blir det bara bättre och till slut är man faktiskt glad att man hamnade i Holland istället för Thailand. Att åka till Holland är ju lite unikt och ovanligt lixom...

Just den tanken aktualiserades för mej igår. Jag har bekanta som har en 8-9-årig dotter som har en hjärnskada. Hon är en solstråle och har en mental nivå som en 4-5-åring och kommer aldrig att kunna prata eller tänka som en frisk tjej. Man vet inte varför hon har skadan och inte heller en exakt diagnos bara något luddigt som oförklarlig hjärnskada, men på latin förstås. För ett par år sedan fick familjen en liten kille som läkarna sa var helt frisk, men det var han inte... igår fick jag veta att även han har den här hjärnskadan. "Hade vi vetat, så...." sa mamman.

Vad hon menade var att om de vetat att bägge barnen hade den här skadan så hade de valt att inte skaffa nr 2. Då hade de nöjt sej med sin fina flicka som ger dem en hel del jobb. Jag har sett dem totalt knäckta och slut av trötthet. Men jag har också sett dem lysa av stolthet och glädje. Samtidigt konstaterade jag att om detta barn nu var menat att komma till världen så kom det iaf till världens bästa föräldrar. De vet ju hur man gör lixom, har vanan inne och har accepterat sina barn till 100%. De här barnen har haft en otrolig tur som har så otroligt fina föräldrar. Men vägen dit har varit lång...

När man får ett "annorlunda" barn innebär det en sorg. Man sörjer barnet man inte fick och det måste man få göra och det måste få ta tid. Samtidigt är man glad att det blev ett barn... som lever, andas och finns hos en. Men man måste igenom sorgen innan man kan njuta helt av det barn man fick. Så var det iaf för mej och då har mina barn inga större "fel" eller handikapp som syns. Kanske är det lättare om det syns, då behöver man inte förklara så mycket.

Att få ett barn med funktionshinder eller sjukdom är en stor sorg, att få två är (i mitt fall) både enklare och svårare. Har man en som tar en massa mediciner och behöver hjälp så är det inte särskilt mycket knepigare att ha två... Samtidigt räcker man ju aldrig till för bägge, men det gör man säkert inte i vanliga fall heller. Mina killar har ca tio diagnoser tillsammans, men numera klarar de det mesta själva. Det är bara en del praktiska grejer som jag numera behöver hjälpa till med och kanske förklara lite mer ingående ibland. Oftast så klara de sej själva, men det tog 17-18 år att komma dit. Väninnans barn kommer aldrig att komma dit. Istället har de hjälp av assistenter, något jag inte kunde få eftersom mina barn inte hade de behoven.

Vad jag vill säga är att det inte är en katastrof att få ett barn som inte är som andra. Det jobbiga är när alla som väntar barn säger "Så länge h*n är frisk så...". Jag säger "Så länge det blir ett barn så..." Man kan älska även ett "annorlunda" barn och det barnet kan få ett precis lika bra liv som alla andra. Det är faktiskt helt ok! Men man måste våga prata, älta, fråga och sörja.

Sen det är bara att utforska det nya, Holland är helt ok  :-)

.

I´m back!

Morgonens vägning var helt ok: 1,6 minus sedan förra måndagen. Det måste man ju faktiskt säga är mer än bra! Så pass bra att jag nu är tillbaka på den vikt jag hade i början på december  och innan lucia, jul och nyår krånglade till allt. Så just precis idag har jag 3 kg kvar till målvikt. 2 kg för att få remiss till operation  :-)

Det bästa är att jag har ätit vanlig mat, använt sunt förnuft och försökt att bara ta det lugnt. Jag vet vad stress gör med mina kropp, alltså undviker jag stress så mycket jag bara kan. Inga soppor eller mysko dieter, bara vanlig mat men i lite mindre mängd. Åsså checklista förstås... man MÅSTE skriva upp det man äter, annars går det bara inte!

Idag är första vanliga arbetsveckan på året och idag kommer vi nog att få ganska många nya medlemmar här i Tumba. Köerna kommer att bli ganska långa, men jag är snabb i kassan så väntetiden ska inte bli alltför lång. Dessutom har vi kallat in en extra vägare, så tiden vid vågen ska gå snabbt. Jag hoppas att alla ska bli nöjda och känna sej omhändertagna.

Hela den här veckan kommer bli tuff med mycket folk och många nya. Så på fredag är vi nog ganska möra, men då är vi lediga så det gör inget. Det är kul med mycket folk men kräver förstås ganska mycket av oss. Men vi har klarat det förr och kommer att klara det galant även denna gång  :-)

Välkomna alla ni som behöver hjälp med er vikt! Idag är vi i Kunskapsskolan i Tumba kl 17.30. Kolla in vår websida för mer info! 

.

Middag, teater och natt på hotell :-)

Om några veckor firar jag och Martin fyra år tillsammans. Då ska vi se Spamalot på Oscarsteatern, äta en god middag och sen sova på hotell. Det ska bli så himla mysigt!

Så vi har funderat på restauranger av olika slag och hittade Vassa Eggen på Birger Jarlsgatan. Denna restaurang har ett ganska nytt koncept där man bokar bord via internet. I och med att man bokar via internet får man även erbjudanden och slipper köa både i telefon och för att få bord på plats. Superenkelt och tidsbesparande! Ibland finns erbjudanden att äta två för priset av en! De e bra!

Restaurangen ser riktigt fin ut och har både grillat och gourmetmat. Bra omdömen kan man också läsa om den. Tänk vita dukar, kandelabrar och silverbestik. Ska det va så ska det!

Vi får väl se var vi hamnar, men visst låter det intressant? Bara det att slippa boka via telefon lockar iaf mej  :-)

.

Åååååå va surt!

Satt i flera timmar igår och scannade mängder med bilder från när barnen var små. Jag har tänkt göra en fotobok med hela deras uppväxt som de kan få när de flyttar hemifrån eller nåt. KL 1 gav jag upp, stängde ner allt och gick och la mej. Då hade jag scannat ca 130 bilder och hade minst lika mycket kvar. I morse när vi skulle starta datorn, var den död.

Martin konstaterade efter lite mekande att hårddisken faktiskt fungerar, men datorn har lagt av. Så nu ska han köpa nån grej som man sätter mellan hårddisken och en annan dator, så kan man i bästa fall rädda det som finns. Herregud... bilder, jobb, klassrapporter, löneformulär, ALLT finns där. Vi pratade precis innan om att när jag scannat allt så skulle vi lägga över det på vår externa hårddisk för säkerhetsskull. Men det hann vi alltså inte... Tack o lov så har vi alla bilder från våra resor på flera andra datorer, så de är iaf säkra.

Så efter lunch ska Martin sätta sej och leta efter en sån där grunka för att rädda hårddisken och kolla efter en ny dator. I bästa fall har Net-on-Net något bra och prisvärt som han kan köpa redan idag. Annars blir det knepigt att jobba imorrn. Åååå jag blir så frustrerad, så jäkla sur! Varför kan saker och ting bara inte fungera?!

Jäkla skit!

.

Skrivklåda

Har de senaste dagarna haft en känsla av skrivklåda i fingrarna. Jag vill sätta tänderna i ett större skrivprojekt, men vet inte riktigt vad... Vet bara att inspirationen börjar rinna till och att den inte får något vidare utlopp.

Så vad ska jag göra nu???
Förslag mottages tacksamt!

.

Myslördag!

Jag fick alltså en dag tillgodo den här helgen eftersom jag hade lördag hela dagen igår trots att det faktiskt var fredag. Så idag är lixom en bonusdag och då behöver man väl inte göra så mycket va? Det gör vi hur som helst inte  :-)

Jag tog en rejäl sovmorgon, men det var faktiskt inte meningen. När Martin körde Junior till träningen strax innan 8 råkade jag somna om och vaknade inte förrän 9.50! Hoppsan! Det var bara att rigga datorn och kolla på Seniors tävlingar, så där satt vi närmaste timmen. Å det gick ju så bra för honom! Han persade med ytterligare 5 poäng och har nu förbättrat sitt personliga rekord med hela 12 poäng sedan tävlingarna började i torsdags. Han är supernöjd!

Sen pysslade jag lite, tvättade, hängde tvätt, vek tvätt osv. Jag har lyckats jobba ner fyra överfulla tvättkorgar till två nästan fulla. Det hänger tvätt överallt! Å när det var dax att äta lunch fastande vi framför en film på tv och såg klart den. Soffhänget är riktigt skönt idag. Junior har en soffa och jag och Martin delar på en, medan Baileys går emellan. Vi har det riktigt gött!

Martin och jag förbereder inför kaoset nästa vecka och Junior har lite ångest inför att jullovet är slut. Han är riktigt nöjd med lovet. Ska bara försöka övertala Junior att baka en kladdkaka också, så blir det perfekt  :-)

. 

Trodde det var lördag idag :-)

Har gått runt hela dagen och trott att det är lördag och blev väldigt glad när det gick upp för mej att det faktiskt bara är fredag! Jabba! Jag vann en hel dag  :-)

Dagen igår var helt galen, allt gick i ett! Vi har ju sagt att just den här veckan är väldigt oberäknelig, igår fick vi beviset. Det var ju trettondagsafton och halvdag för "normala" människor, så vi undrade om det var någon idé att ja öppet överhuvudtaget. Men men, vi var ju ändå hemma och betalar för lokalen, så varför inte. Det kunde ju vara så att folk tog chansen att skriva in sej just för att det var halvdag. Och visst blev det så! Förra veckan hade vi ca 39 medlemmar på första klassen, vilket är väldigt bra för att vara mellan jul och nyår. Igår kom det 62! Det bara vällde in medlemmar, både nya och gamla. Det tog aldrig slut. Var kom de ifrån? Hade det med artikeln att göra tro? Helt galet! Men jättekul! På andra klassen var det mer normalt och det var ganska skönt efter den chocken  :-)

Frågan är vad vi kan vänta oss nästa vecka... då när alla är tillbaka från sina ledigheter och ska ta tag i sina nyårslöften. Jag har en känsla av att vi hamnar uppåt en 80 pers eller så. Å då kommer lite ångest... klara vi att ta hand om så mycket folk så att alla ska känna sej välkomna och sedda? Jag hoppas det.

Gårdagen var alltså lite kaotisk och vi var helt slut när vi kom hem. Senior är på skyttetävlingar tom söndag och Junior var hos en kompis, så vi däckade i varsin soffa och glodde på dumburken tills vi slocknade. Å idag var det bara att ta hand om resterna från gårdagen. Vi har gjort nya skyltar till alla våra ställen, skickat veckobrev, planerat in de stängda dagarna under våren och kikat lite på semesterplaneringen. Jag tvättar maskin efter maskin... jag hade fyra överfulla tvättkorgar att ta hand om. Jag har helt enkelt struntat i att tvätta sen innan jul eller nåt. Det var alltså dax, väldigt mycket... På två dagar har jag kört fem eller sex maskiner och det hänger tvätt överallt.

Vi fiskade upp Junior vi Ekeröfärjan och åkte till Skärholmen på eftermiddagen. Hans mobilräkning börjar bli lite för hög så vi bestämde oss för att nytt abonnemang på hans telefon. Sånt är enklast att göra direkt i butik, så nu är det fixat. Vi kollade runt lite på rean och tog en glass på Mc Donalds innan vi åkte hem igen.

Under dagen idag och igår har vi dessutom haft ett extra öga på datorn och skyttetävlingarna i Sävsjö. Det har gått jättebra för Senior. Igår persade han med 7 poäng och idag matchade han det. Vi får väl se om han kan knipa ytterligare någon poäng imorrn, då det är sista dagen. Han har skitkul och trivs som fisken där borta.

Här hemma blir det myskväll med Junior. Vi ska äta räkor och avocado och kolla på nån film. Jag är väl den enda i världen som inte sett Narnia, så den ligger på väntelistan. Vi får väl se vad det blir. Jag är nöjd bara jag får vara hemma, ha mina närmaste hos mej och bara krypa upp i soffan med hunden. Mer än så behöver jag inte.

Så nu vet ni varför jag lyst med min frånvaro lite. Nästa vecka blir nog ännu värre, men det är helt ok  :-)

.

Här är jag!

Nä, jag har inte gått under jorden eller trillat av planeten. 

Jag har lite att göra bara... återkommer inom kort!

.

Allers idag!

Då var det dax att exponeras lite i media igen. Idag kommer Allers ut och vi är med både på framsidan och insidan  :-)

Vi lyckades även få med en länk till vår hemsidan, så den uppdaterades igår och nu hoppas vi på fler besökare till sidan och fler medlemmar till våra klasser. Vi får väl se... det är iaf rätt målgrupp som läser tidningen.

Å för första gången får Baileys vara med i tidningen, så nu vet alla hur VV-hunden ser ut  :-)

Det blev lite fel med våra vikter, men det spelar ingen roll.
Jag tror att det går att få bilderna större om man klickar på dem.

.

Förbjud smällare och fyrverkerier!

 Jag blir så jäkla arg! Skitungarna börjar smälla smällare strax efter julafton och håller på än... trots att lagen säger att man inte får köpa pyrotekniska grejer om man är under 18 år (och de flesta som skjuter är betydligt yngre) och det är faktiskt är förbjudet att skjuta smällare utan skriftligt tillstånd från polisen. Ändå skjuts det hejvilt överallt och ingen verkar reagera över det, mer än knyter näven i fickan och grymtar lite. Jag vill göra mer än så och har gjort mer än så redan för flera år sedan.

I mitt förra liv... när jag tillhörde ett annat parti än jag gör idag, skrev jag flera motioner angående helt eller delvis förbud mot all pyroteknisk verksamhet. Gensvaret var sådär... I Finland har man en lag, som faktiskt respekteras, som säger att man bara får avfyra mellan 18-01 på nyårsnatten. Nåt sånt skulle man väl kunna ha här med? Eller totalt förbud som bla Tanzania och Egypten. För det finns ju egentligen ingen anledning att ha smällare eller fyrverkerier över huvud taget. Visst kan det väl vara fint... men det är kinesiska lyktor också...

Det sker ca 45 000 olyckor runt om Europa som innefattar smällare eller fyrverkerier. De flesta som skadas är barn, ungdomar och män. Skadorna är oftast på händerna eller i ansiktet samt hörseln, nu under nyår var det någon som kastade in en smällare i en grupp människor och då blev en 13-åring av med sitt ben. En helt oskyldig ung människa... Helt sjukt om ni frågar mej!

Dessutom är det skadligt för miljön och detta borde ju få alla miljöivrare att göra större motstånd, men även här är det ganska ljumma reaktioner. Varför? Det finns en aktionsgrupp som heter smällarupproret som jobbar stenhårt med detta. På deras sida finns massor med läsvärt och man kan stödja dem enkelt genom att sprida deras budskap.

Jag är egentligen inte för förbud, men i detta fall behövs det faktiskt. Jag jämför det lite med vapen eftersom det är precis lika farligt, kanske farligare. Ett vapen sätter man inte i händerna hur som helst på en 7-åring, det gör man med smällare... Ett vapen hanterar man oftast inte med alkohol i kroppen, det gör man däremot oftast med fyrverkerier... Så varför har vi ett förbud mot vapen och inte mot pyroteknik?

Tänk på miljön, djur och alla skador som kan förebyggas och förhindras och arbeta med mej mot ett totalt förbud av pyroteknik (smällare och fyrverkerier)!

.

Uppåner

Sitter här och försöker få nån slags ordning på saker och ting. Jag känner inte riktigt att jag har läget under kontroll just nu och det gillar jag inte!

Medan tvättmaskinen snurrar hjälper jag Senior att packa inför hans skyttevecka i småland. Junior är hos morfar och hjälper till med ditten och datten. Martin fixar med sitt och Baileys ligger och sover.

Det känns som jag har en massa som borde göras, men vet inte riktigt var jag ska börja. Men då är det ju alltid en början att köra lite tvätt, eller hur? Men jag borde ut och leta efter en födelsedagspresent till Martin... för nu börjar de: födelsedagarna! Martin, mamma och Junior fyller år de närmaste 3-4 veckorna och sen jag. Så det är bara att förbereda sej lixom.

Killarna jobbar lite hur som helst nu under lovet, man planerar lunch och middag tillsammans med dem och helt plötsligt åker de på jobb. Igår var det Senior och imorrn är det Junior som är inringd för att jobba extra. Jättebra! Men svårt att planera då. Januarilönen för bägge två kommer att bli STOR! Deras lön kommer förmodligen att vara högre än vår... så kan det va när man jobbar på provision  :-S

Senior har köpt ny bössa + nya skyttekläder och Junior samlar pengar till en större motorcykel. Så nog behöver de pengarna alltid  :-)

Detta är alltså en dag för funderingar. Många lösa trådar väntar på att knytas ihop. Det är läkare som ska ringa mej, frågor som vill ha svar och en massa annat. Sånt som jag inte styr över eller kan påverka och det gör mej galen! Men men... jag får väl öva mitt tålamod, det mår jag säkert inte illa av  :-)

Ha en bra dag allihop!

.

Första veckan på det nya året!

Första arbetsdagen, den första veckan, på det nya året. 2012. Det känns lite som en nystart och allt är nytt och fräscht. Lite spännande nästan...

Den här veckan är lika spännande varje år. Hur många vågar komma tillbaka efter nyår? Hur många nya kommer? Har vi grejer och material så det räcker? Kan vi ta hand om alla på ett bra sätt om det kommer väldigt många? Å så kommer det att vara hela januari. Jättekul men totalt omöjligt att planera.

Dagens vägning var lite bättre än förra veckans. Jag hade gått ner 0,9 kg och är iaf på rätt väg igen. Nu kan det bara bli bättre! Så just precis idag har jag 4,7 kg kvar till min målvikt. Känns ju lite surt när det var väldigt mycket närmare för bara ett par veckor sedan. Men så kan det bli när julen kommer emellan. På´n igen bara!

Den här veckan blir det alltså fokus på JOBB! Som lite grädde på moset ska vi ju vara med i tidningen också på onsdag. Då kommer Allers ut och vi är med där. I förra numret var vi med som reklam för nästa nummer. De hade blandat ihop siffrorna lite, men men. Martin har INTE gått ner 72 kg, det har vi gjort tillsammans...

Åsså ska Senior iväg på stora skyttetävlingar i Småland. Vi har en spännande vecka framför oss helt enkelt  :-)

.

2012... vad ska hända?

Sitter här och kollar almanackan och funderar lite på hur året ska bli. I Januari är det alltid mycket, 3 av 4 i familjen fyller år - plus min mamma och bror och en fd lärare till killarna som vi också är bjudna till. Så vi ska alltså klara av 6 födelsedagar på tre veckor. Å det var ännu värre när jag var gift, då hade vi 12 födelsedagar på 4 veckor. Tror ni folk suckade när jag sa att att Junior skulle bli ett januaribarn...  :-)

Men det första roliga som händer är redan nästa vecka, när Senior ska iväg till Sävsjö med skyttet på Swedish Cup. Han ska skjuta sin första tävling där han blir rankad både i Sverige, Europa och världen. Jättespännande! I 4 dagar blir han borta och ska skjuta 1-2 ggr per dag. Å vi kan följa allt via internet, som tur är.

Å när januari och alla födelsedagar är över ska Martin och jag fira 4 år tillsammans i februari. Det ska vi göra genom att se Spamalot tillsammans med barnen och mina föräldrar. Sen stannar vi två i stan och sover på hotell (Martins vinst) medan killarna får åka hem och ta hand om Baileys. Ska bli både kul och mysigt.

Sen är det en hel månad till nästa roliga grej, förutom ett gäng tävlingar för killarna förstås. I mars är det tv-inspelning för Kvällen Är Din med den hemliga gästen som jag nominerat. Jag hoppas verkligen att allt klaffar och att ingen försäger sej. När inspelningen är slut går vi ut och äter allihop.

I början av April är det påsk och vi kommer att ta en vecka ledigt. Det ska bli så otroligt skönt. Första ledigheten sen augusti, då åker vi nog till Öland. Så får vi se hur det blir med killarna, kanske jobbar de - kanske inte...

I Juni tar Senior studenten! Tänk va! 13 år i skolan är över, som vi kämpat! Då hoppas vi att han får ett intressant jobb så fort som möjligt. Den viktigaste frågan just nu är vilken bild som ska vara på hans plakat... skämmig eller fin? Det återstår att se  :-)

I slutet av Juli går vi på semester, vi funderar på att lyxa med fyra veckor på raken men vet inte om samvetet klarar det. Oavsett hur det blir så är det bröllopsdax i mitten av augusti då kusinen ska gifta sej. Det ska bli så kul!

Sen är det 19 långa veckor av jobb innan vi den 20 december flyger iväg igen. Äntligen ska jag få återse mitt kära Gambia! Landet jag bodde i 90-91 och som jag nu ska visa min familj. 35 graders värme, sol, lata dagar... såååå härligt!

Jag har alltså ett otroligt roligt år att se fram emot. Mitt i allt detta ska badrummet renoveras och eventuellt stänger vi en ort på jobbet för att öppna en annan... men det återstår att se. Allt handlar om lokal och kostnad.

Idag är det 1/1 2012 och jag kan knappt vänta innan jag får summera det här året  :-)

.

Bästa nyårsafton!

Jag avskyr i vanliga fall nyårsafton, men i år var den faktiskt mer än ok! Vi har inget stort umgänge utan sitter oftast ensamma, därför har vi oftast valt att åka iväg. Men i år sa plånboken nej till en resa, så vi stannade hemma. Ungdomarna fick bestämma upplägget, enda grejen var att vi skulle vara hemma med Baileys. Han är nämligen livrädd för smällare sedan en flög över skallen på honom för ett par år sedan. Så Junior bestämde att vi skulle ha skaldjur och hummer som huvudtema.

Båda grabbarna jobbade större delen av dagen, så vi fixade grunderna här hemma under tiden. På kvällen fixade Junior och Martin maten, medan Senior jobbade klart och jag röjde det sista och dukade. Det  blev en gratinerad hummer var och en naturell, plus kräftor och vitlöksbröd. Å till efterrätt blev det kladdkaka. Allt var så otroligt gott! Att gratinerad hummer är kanongott!

Vi hade ätit klart vid 21.30 och fördrev sedan tiden med att spela kort och prata, TV´n hölls avstängd och bara radion höll igång för att Baileys skulle slippa höra smällarna. Vi hade supermysigt och fick ett bra snack. 23.50 gick killarna ut för att kolla på fyrverkerierna. Då ställde vi ner gratängformen till Baileys mitt i huset där det var som lugnast. Först ville han inte äta, han var rejält låg pga smällarna, men jag lockade honom och snart jobbade han frenetiskt med formen och glömde allt runt honom. På så sätt missade han när det smällde som mest! Vi är bra smarta ibland  :-)

Det smällde som sjutton ute, men avtog ganska snabbt. Så vi 00.20 satt vi i soffan igen med en ganska belåten hund. Han mådde helt ok! Så det är ett vinnande koncept inför varje nyår. Någon god matrest, som gärna sitter hårt, som man får jobba lite med. I mitten av huset där det är mest skyddat och låter minst. Då glöms det läskiga bort.

Efter midnatt satt vin uppe ganska länge och pratade lite till, så inte förrän vid 2 gick vi och la oss. En mer avkopplande och härlig nyår får man leta efter. Vi hade jättemysigt och kommer att minnas 2011-års nyårsafton som en riktigt höjdare. Trots att det bara var vi, och ingen cool fest. Vi trivs tillsammans.

Idag börjar vi dagen med promenad. Vi får väl se hur många medlemmar som kommer... kan man gissa på NOLL tro? God fortsättning på er, nu fortsätter kampen mot kilona!

.