Att se sitt barn besviken/sviken är svårt och man vet inte riktigt hur man ska lindra eller trösta. Jag vet anledningen till mitt ena barns smärta, men kan inte göra mycket åt den. Den smärtan som nu övergått i en slags tyst sorg och kanske tom förnekelse. Jag låter honom bara vara, han vet att jag finns här för honom vad som än händer.
Att själv bli besviken eller sviken är självklart också svårt, men betydligt enklare. Det som stör mej mest just nu är en person som verkar vilja förstöra vår nominering till Tv4. Denna "någon" verkar så pass avundsjuk på vår huvudperson att h*n är beredd att sabba allt för oss. Allt är negativt och denna negativa inställning sprids till andra som jag hoppas inte tar illa vid sej. Det känns som att hur jag än gör så kan det bli ännu värre, därför håller jag truten. Jag låter helt enkelt denna persons anhöriga ta striden. Skulle allt gå åt skogen är det ändå jag som framstår som den stora idioten i Tv4´s ögon.
Jag förstår inte varför någon vill sabotera ett uppvaktade för en annan person. En person som precis ALLA älskar! Är det avundsjuka? Bitterhet? Jag vet inte. Jag önskar bara att denna person kan vara tyst och låta oss andra vara. Även om h*n inte tycker att idén är bra så kan h*n väl bara låta bli att lägga sej i.
Som Stampes mamma sa: Har man inget snällt att säga ska man vara tyst.
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
onsdag 30 november 2011
tisdag 29 november 2011
Lite låg...
Allt kan man inte skriva här. Saker och ting händer som är privata och som ska vara privata, men det som hänt har fått mej lite ur balans och jag är på lite dåligt humör. Det kan jag iaf säga :-)
En av sakerna som irriterar mej och som jag kan skriva om är att jag fått fel lön från Kommunen. Jag är ju kontaktperson för två personer och får regelbundet lön för detta. Nu fick jag helt plötsligt utbetalning som familjehem och bara halva beloppet! Jag försökte ringa i fredags, men då hade löneansvarig ledigt. Igår ringde jag igen och fick ringa nästan hela dagen för att till slut komma fram. Då får jag veta att kommunen lagt om sitt lönesystem och att hon inte hade en aaaaning om vem som var ansvarig för min del. Idag ringde hon upp och sa vem jag skulle prata med och att han redan tagit tag i mitt ärende. Så nu ska jag tydligen bara vänta på att få mer pengar på kontot... jag ger honom TVÅ dagar! Vi har redan en ansträngd ekonomin, detta gör det knappast bättre.
Det strular lite med min nominering till Kvällen Är Din, men inget som inte går att lösa hoppas jag. Jag hoppas bara att ingen försäger sej... Då kommer jag att framstå som en stor idiot i väldigt mångas ögon. Det är lättare att fixa överraskningar själv lixom. Att få skit för att man gör saker för folk gillar jag inte - så jag funderar på att bli lite mer egoistisk. Det verkar enklare på nåt sätt. Att bara göra saker för min och min familjs skull, som de flesta andra. Låter ganska skönt, men är inte riktigt jag lixom. Men jag ska försöka, det ska jag verkligen!
Vädret är skittråkigt och jag är bara grinig och trött. Men idag fick jag sov ut ordentligt! Så nu ska jag väl vara lite piggare iaf. Jag vill ha lördag och ledigt!
.
En av sakerna som irriterar mej och som jag kan skriva om är att jag fått fel lön från Kommunen. Jag är ju kontaktperson för två personer och får regelbundet lön för detta. Nu fick jag helt plötsligt utbetalning som familjehem och bara halva beloppet! Jag försökte ringa i fredags, men då hade löneansvarig ledigt. Igår ringde jag igen och fick ringa nästan hela dagen för att till slut komma fram. Då får jag veta att kommunen lagt om sitt lönesystem och att hon inte hade en aaaaning om vem som var ansvarig för min del. Idag ringde hon upp och sa vem jag skulle prata med och att han redan tagit tag i mitt ärende. Så nu ska jag tydligen bara vänta på att få mer pengar på kontot... jag ger honom TVÅ dagar! Vi har redan en ansträngd ekonomin, detta gör det knappast bättre.
Det strular lite med min nominering till Kvällen Är Din, men inget som inte går att lösa hoppas jag. Jag hoppas bara att ingen försäger sej... Då kommer jag att framstå som en stor idiot i väldigt mångas ögon. Det är lättare att fixa överraskningar själv lixom. Att få skit för att man gör saker för folk gillar jag inte - så jag funderar på att bli lite mer egoistisk. Det verkar enklare på nåt sätt. Att bara göra saker för min och min familjs skull, som de flesta andra. Låter ganska skönt, men är inte riktigt jag lixom. Men jag ska försöka, det ska jag verkligen!
Vädret är skittråkigt och jag är bara grinig och trött. Men idag fick jag sov ut ordentligt! Så nu ska jag väl vara lite piggare iaf. Jag vill ha lördag och ledigt!
.
måndag 28 november 2011
Ny fettdiet... gamla Viktväktarna!
Paulun har gjort om LCHF till LCHQ och när man kollar lite närmare på den dieten är den väldigt lik Viktväktarnas program. Varför uppfinna hjulet en gång till? Den gamla GI-gurun har helt plötsligt förstått att kroppen även behöver kolhydrater och att läkarna nu börjat avråda folk från att använda framför allt LCHF. Hjärnan klarar det helt enkelt inte. Att man som Paulun påstår även omvandlar fett till muskler är ju förstås helt fel! Man får inte muskler bara av att äta annorlunda - det måste man faktiskt träna för att göra...
Så nu är vi där igen: man får äta allt, men inte hela tiden eller hur mycket som helst. Så har VV alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Å jag hävdar igen att man inte kan äta mer än man gör av med, oavsett vad man äter. Sunt förnuft och gammal kunskap helt enkelt.
Å ni som är intresserade av Viktväktarna ska absolut göra ett besök i någon av våra klasser nästa vecka. För då händer det grejer!
.
Så nu är vi där igen: man får äta allt, men inte hela tiden eller hur mycket som helst. Så har VV alltid fungerat och kommer alltid att fungera. Å jag hävdar igen att man inte kan äta mer än man gör av med, oavsett vad man äter. Sunt förnuft och gammal kunskap helt enkelt.
Å ni som är intresserade av Viktväktarna ska absolut göra ett besök i någon av våra klasser nästa vecka. För då händer det grejer!
.
Besiktad!
Då var man besiktad på Kvinnokliniken i Södertälje, så får vi se om/när man blir godkänd...
Dr Kompis skickade remiss till kvinnokliniken senast jag var hos honom. Remissen gällde om jag kan få bränna slemhinnorna i livmodern för att slippa pms och mens. Så idag var jag där, det går fort att få tid ibland :-)
Medan vi satt och väntade träffade vi en bekant och hennes man. Vi pratade och fick veta att mannen har cancer i tarmen och levern och nu går på behandling. Än en gång blev vi påminda om hur skört livet är och att vi måste ta vara på varenda minut. Det blev ett bra samtal om ett väldigt jobbigt ämne och jag är tacksam att läkaren var lite försenad så att vi kunde prata klart.
Så var det min tur. Martin var med in och vi berättade om mina problem. Sen fick han gå ut medan hon undersökte mej. Jäklar va ont det gjorde när hon skulle ta alla prover! Det är inte skoj alls att vara kvinna faktiskt! Det hon kunde se var iaf att allt ser bra ut, inga myom eller cystor. Jag är alltså förmodligen en lämplig kandidat för de behandlingar som finns. Hon försökte få mej att överväga hormonspiral och jag lovade att tänka på saken. Men jag tror ändå att jag avstår och chansar på att bränna istället.
Fördelar med spiralen är att den är enkel att sätta in och sen slipper jag "förmodligen" både pms och mens. Men det är inte säkert... Nackdelen är att jag blir knäpp av hormoner och går upp i vikt. Dessutom kan den kännas och kroppen kan stöta bort den å då är vi på ruta ett igen. Det känns lite läskigt att ha något i kroppen, som inte behöver vara där...
Fördelen med att bränna är att man gör det en gång och sen behöver man inte bry sej något mer. Alla symptom och mens försvinner. Nackdelen är att man måste sövas och att det känns lite efteråt. Dessutom blir man steril, men det spelar ju inte mej någon roll.
Jag behöver inte bestämma mej förrän hon har fått alla provsvar och ringer mej om ca 3-4 veckor. Men jag tror att jag vet vad jag vill göra. Så inom en snar framtid kommer jag att få ett helt nytt liv! Tänk att slippa må dåligt och slippa blödningar, vilken dröm! Konstigt att inte fler gör detta. Det borde vara varje kvinnas rättighet att höja livskvaliteten tycker jag! Har man inga problem är det ju förstås en sak, men för hur många är det helt smärtfritt egentligen? Men man vet ju inte vilka alternativ som finns eller var man får hjälp. Så jag uppmanar alla kvinnor som tycker att pms och mens är ett problem att faktiskt ta hand om sej själva och leta upp de alternativ som finns och få hjälp till ett bättre liv. Det är vi värda!
Nu håller jag tummarna för att detta ska gå fort. Det skulle vara härligt att må helt bra till sommaren :-)
.
Dr Kompis skickade remiss till kvinnokliniken senast jag var hos honom. Remissen gällde om jag kan få bränna slemhinnorna i livmodern för att slippa pms och mens. Så idag var jag där, det går fort att få tid ibland :-)
Medan vi satt och väntade träffade vi en bekant och hennes man. Vi pratade och fick veta att mannen har cancer i tarmen och levern och nu går på behandling. Än en gång blev vi påminda om hur skört livet är och att vi måste ta vara på varenda minut. Det blev ett bra samtal om ett väldigt jobbigt ämne och jag är tacksam att läkaren var lite försenad så att vi kunde prata klart.
Så var det min tur. Martin var med in och vi berättade om mina problem. Sen fick han gå ut medan hon undersökte mej. Jäklar va ont det gjorde när hon skulle ta alla prover! Det är inte skoj alls att vara kvinna faktiskt! Det hon kunde se var iaf att allt ser bra ut, inga myom eller cystor. Jag är alltså förmodligen en lämplig kandidat för de behandlingar som finns. Hon försökte få mej att överväga hormonspiral och jag lovade att tänka på saken. Men jag tror ändå att jag avstår och chansar på att bränna istället.
Fördelar med spiralen är att den är enkel att sätta in och sen slipper jag "förmodligen" både pms och mens. Men det är inte säkert... Nackdelen är att jag blir knäpp av hormoner och går upp i vikt. Dessutom kan den kännas och kroppen kan stöta bort den å då är vi på ruta ett igen. Det känns lite läskigt att ha något i kroppen, som inte behöver vara där...
Fördelen med att bränna är att man gör det en gång och sen behöver man inte bry sej något mer. Alla symptom och mens försvinner. Nackdelen är att man måste sövas och att det känns lite efteråt. Dessutom blir man steril, men det spelar ju inte mej någon roll.
Jag behöver inte bestämma mej förrän hon har fått alla provsvar och ringer mej om ca 3-4 veckor. Men jag tror att jag vet vad jag vill göra. Så inom en snar framtid kommer jag att få ett helt nytt liv! Tänk att slippa må dåligt och slippa blödningar, vilken dröm! Konstigt att inte fler gör detta. Det borde vara varje kvinnas rättighet att höja livskvaliteten tycker jag! Har man inga problem är det ju förstås en sak, men för hur många är det helt smärtfritt egentligen? Men man vet ju inte vilka alternativ som finns eller var man får hjälp. Så jag uppmanar alla kvinnor som tycker att pms och mens är ett problem att faktiskt ta hand om sej själva och leta upp de alternativ som finns och få hjälp till ett bättre liv. Det är vi värda!
Nu håller jag tummarna för att detta ska gå fort. Det skulle vara härligt att må helt bra till sommaren :-)
.
söndag 27 november 2011
Jodå, jag lever :-)
Det bidde inget inlägg igår. Jag hade varken lust eller tid... så blir det ibland :-)
Dagen började med att Junior åkte och tränade kl 8 och när han var klar kl 10 drog vi direkt till mina föräldrar. Där lämnade vi Junior och Baileys medan vi åkte hem till Dr Kompis. Där fick vi fika medan vi tog reda på lite grejer om den där nomineringen till Kvällen Är Din. Vi måste ha tag på lite släkt och vänner till huvudpersonen för inspelning av reklamjinglar nästa vecka. Det tog lite längre tid än vi tänkt oss, så vi var inte tillbaka hos mor och far förrän vid 12.
Då tog vi med oss Junior in till stan. Vi åt lunch på Bamboo Palace och lullade runt på stan i flera timmar. Vi tittade mest men några julklappar köpte vi. Jag var på jakt efter en grej till min kusin som jag sett på nätet men ville kolla in IRL innan jag slog till. Nöjda och belåtna och 12 000 steg senare åkte vi hem, hämtade Baileys och tillbringade resten av kvällen i tv-soffan. I reklampauserna fixade vi klart Mandisens julklapp och pratade med lite folk som ska spela in de där jinglarna. Kvällen blev lite som gott och blandat lixom...
Vi fick rapport från Senior som är i Kinna och skjuter, att allt gått bra och att laget eventuellt fått med sej en bronsmedalj hem. Han var jättenöjd med sin egen insats, trots att han själv inte placerade sej jättehögt upp på resultatlistan. Kul har han iaf haft!
I morse regnade det, men vi tog vår VV-promenad ändå. EN hel medlem vågade sej ut i ruskvädret, så vi nöjde oss med 3 km idag. Men när vi åkte hem tog medlemmen ett varv till utan oss :-)
När vi kom hem hade Junior precis lyckats ta sej ur sängen. Vi tog det lite lugnt och sen åkte vi till mamma och pappa och åt lunch. Efter lunch gick Junior till Mandisen och vi åkte hem. Baileys ligger på mina fötter och sover, ska nog lägga mej på soffan och mysa med honom och en kopp te. Vädret tillåter såna aktiviteter idag. Det blåser så det viner i knutarna och skräpet på altan flyttar sej med vindarna. Borde nog åka till sopen...
Vi har haft en otroligt skön helg! Precis som en helg ska vara; lugn, en del fixat, skrattat och bara mått gott. Idag är det första advent även om det inte ser ut så ute. 10 plusgrader och regn... jaja... hoppas ni har en riktigt fin 1:a advent ändå :-)
.
Dagen började med att Junior åkte och tränade kl 8 och när han var klar kl 10 drog vi direkt till mina föräldrar. Där lämnade vi Junior och Baileys medan vi åkte hem till Dr Kompis. Där fick vi fika medan vi tog reda på lite grejer om den där nomineringen till Kvällen Är Din. Vi måste ha tag på lite släkt och vänner till huvudpersonen för inspelning av reklamjinglar nästa vecka. Det tog lite längre tid än vi tänkt oss, så vi var inte tillbaka hos mor och far förrän vid 12.
Då tog vi med oss Junior in till stan. Vi åt lunch på Bamboo Palace och lullade runt på stan i flera timmar. Vi tittade mest men några julklappar köpte vi. Jag var på jakt efter en grej till min kusin som jag sett på nätet men ville kolla in IRL innan jag slog till. Nöjda och belåtna och 12 000 steg senare åkte vi hem, hämtade Baileys och tillbringade resten av kvällen i tv-soffan. I reklampauserna fixade vi klart Mandisens julklapp och pratade med lite folk som ska spela in de där jinglarna. Kvällen blev lite som gott och blandat lixom...
Vi fick rapport från Senior som är i Kinna och skjuter, att allt gått bra och att laget eventuellt fått med sej en bronsmedalj hem. Han var jättenöjd med sin egen insats, trots att han själv inte placerade sej jättehögt upp på resultatlistan. Kul har han iaf haft!
I morse regnade det, men vi tog vår VV-promenad ändå. EN hel medlem vågade sej ut i ruskvädret, så vi nöjde oss med 3 km idag. Men när vi åkte hem tog medlemmen ett varv till utan oss :-)
När vi kom hem hade Junior precis lyckats ta sej ur sängen. Vi tog det lite lugnt och sen åkte vi till mamma och pappa och åt lunch. Efter lunch gick Junior till Mandisen och vi åkte hem. Baileys ligger på mina fötter och sover, ska nog lägga mej på soffan och mysa med honom och en kopp te. Vädret tillåter såna aktiviteter idag. Det blåser så det viner i knutarna och skräpet på altan flyttar sej med vindarna. Borde nog åka till sopen...
Vi har haft en otroligt skön helg! Precis som en helg ska vara; lugn, en del fixat, skrattat och bara mått gott. Idag är det första advent även om det inte ser ut så ute. 10 plusgrader och regn... jaja... hoppas ni har en riktigt fin 1:a advent ändå :-)
.
fredag 25 november 2011
Klart!
Vi har hållit på precis hela dagen, men nu är det klart!
Jag började byta gardiner strax innan lunch. Dessa kom jag åt utan hjälp och kunde göra allt på egen hand. När Junior kom hem från skolan, hjälptes killarna åt att plocka upp alla plastbackar med julgrejer från källaren. Efter våra två översvämningar ligger allt väl packat i plastbackar en bit upp från golvet för säkerhets skull.
Tror det var sex fulla backar med grejer plus plastsäcken med julgranen som landade i vardagsrummet. Det kändes som jag badade i julgrejer till slut. Men back efter back tömdes och medan de andra hjälptes åt i köket, så började det bli ordning bland alla tomtar.
Julsånger och pepparkaksdoft blandades med doften från lussebullarna. Junior och Mandisen satt ihop pepparkakshuset och fnissade tillsammans. Där nånstans fick jag riktig julkänsla och kunde riktigt njuta av känsla att allt är lugnt i vårt liv just nu. Senior drog iofs iväg på tävlingar till Göteborg på eftermiddagen, men alla mår bra och är nöjda och då är det ju helt ok att vi är på varsitt håll.
Lagom när första plåten lussebullar tog ur ugnen kom mina föräldrar hit "barasådär"... eller hur? De visste precis vad vi gjorde :-) Medan de var här fick jag även granen på plats och klädde den. Så nu är allt på plats och de tomma backarna tillbaka i källaren. Om sisådär 6 veckor ska allt bort igen. Under tiden sitter vi här och myser och väntar på julafton. Klapparna ligger redan under granen :-)
.
Tror det var sex fulla backar med grejer plus plastsäcken med julgranen som landade i vardagsrummet. Det kändes som jag badade i julgrejer till slut. Men back efter back tömdes och medan de andra hjälptes åt i köket, så började det bli ordning bland alla tomtar.
Julsånger och pepparkaksdoft blandades med doften från lussebullarna. Junior och Mandisen satt ihop pepparkakshuset och fnissade tillsammans. Där nånstans fick jag riktig julkänsla och kunde riktigt njuta av känsla att allt är lugnt i vårt liv just nu. Senior drog iofs iväg på tävlingar till Göteborg på eftermiddagen, men alla mår bra och är nöjda och då är det ju helt ok att vi är på varsitt håll.Lagom när första plåten lussebullar tog ur ugnen kom mina föräldrar hit "barasådär"... eller hur? De visste precis vad vi gjorde :-) Medan de var här fick jag även granen på plats och klädde den. Så nu är allt på plats och de tomma backarna tillbaka i källaren. Om sisådär 6 veckor ska allt bort igen. Under tiden sitter vi här och myser och väntar på julafton. Klapparna ligger redan under granen :-)
.
Äntligen får jag julpynta!
Den här fredagen är årets bästa! Idag är det nämligen dax att baka pepparkakor, sätta ihop pepparkakshuset och julpynta! Senior drar till Göteborg på skyttetävlingar, men Junior, Mandisen och Martin är taggade till tänderna för att hjälpa mej. Baileys är lyckligt ovetande, än så länge... :-)
Jag hade tänkt att ta hit Farmor så hon kunde vara med och baka lussebullar med oss, men hon orkar inte riktigt. Är man 91,5 år så är man. Å andra sidan finns det pigga människor som är 100, tror inte jag vill bli så gammal faktiskt. Farmor tror numera att hon bor på hotell. "Det ska personalen göra" säger hon så fort man ber henne om något, inte ens sängen kan hon tydligen bädda själv längre. Men så kan man väl få ha det när man blir gammal? Lite inbillad lyx på gamla dar :-)
Farmor bor på ett kommunalt äldreboende som funkar bra. Hon får den hjälp hon behöver, även om hon påstår att hon inte får den. Vi bryr oss inte så mycket om i vilken regi boendet är, bara det funkar och Farmor mår bra och får den omvårdnad hon behöver. Det finns bra och det finns dåliga exempel både på privata och kommunala vårdformer. Vi vill ha BRA omvårdnad och stuntar i VEM som ger den.
Eftersom Farmor inte orkar vara med får vi väl åka över med lite bullar till henne istället. Men då får vi åka lugnt, eftersom det tydligen ska bli storm i Sverige. Men inte i Stockholm tack o lov, här blir det bara lite lagom blåsigt. Det har regnat nästan hela natten, så när vi ska ner i källaren och ta upp julgrejerna får vi kolla så det inte är vatten i källaren igen. Även om jag inte önskar snö, så skulle det vara bra med någon minusgrad så det kan bli käle i marken INNAN snön kommer. Då kanske vi klarar oss från översvämning i vår.
Det blir nog en bra dag! Jag återkommer med bilder senare, så får ni ta del av bak och pynt :-)
Ha det bäst everyhopa!
.
Jag hade tänkt att ta hit Farmor så hon kunde vara med och baka lussebullar med oss, men hon orkar inte riktigt. Är man 91,5 år så är man. Å andra sidan finns det pigga människor som är 100, tror inte jag vill bli så gammal faktiskt. Farmor tror numera att hon bor på hotell. "Det ska personalen göra" säger hon så fort man ber henne om något, inte ens sängen kan hon tydligen bädda själv längre. Men så kan man väl få ha det när man blir gammal? Lite inbillad lyx på gamla dar :-)
Farmor bor på ett kommunalt äldreboende som funkar bra. Hon får den hjälp hon behöver, även om hon påstår att hon inte får den. Vi bryr oss inte så mycket om i vilken regi boendet är, bara det funkar och Farmor mår bra och får den omvårdnad hon behöver. Det finns bra och det finns dåliga exempel både på privata och kommunala vårdformer. Vi vill ha BRA omvårdnad och stuntar i VEM som ger den.
Eftersom Farmor inte orkar vara med får vi väl åka över med lite bullar till henne istället. Men då får vi åka lugnt, eftersom det tydligen ska bli storm i Sverige. Men inte i Stockholm tack o lov, här blir det bara lite lagom blåsigt. Det har regnat nästan hela natten, så när vi ska ner i källaren och ta upp julgrejerna får vi kolla så det inte är vatten i källaren igen. Även om jag inte önskar snö, så skulle det vara bra med någon minusgrad så det kan bli käle i marken INNAN snön kommer. Då kanske vi klarar oss från översvämning i vår.
Det blir nog en bra dag! Jag återkommer med bilder senare, så får ni ta del av bak och pynt :-)
Ha det bäst everyhopa!
.
torsdag 24 november 2011
Läser morgonens nyheter...
Det var segt att vakna i morse, så jag väntade till det blev förmiddag :-)
Det första jag gör när jag vaknar är att läsa tidningarna på nätet, oftast blir jag arg och förfärad - sällan blir jag glad av nyheterna. Varför skrivs det så lite positiva grejer?
Men idag var det iaf en positiv nyhet: Lille Hugo får hjälp i Sverige och behöver inte åka utomlands för vård. Efter nyår får han den benmärgstransplantation som han så väl behöver. Då är det bara att hoppas att allt ska gå bra! Skönt att han slapp göra som Kristoffer som blev svårt skadad i en trafikolycka. Nu sitter han där med miljonskulder resten av livet... usch och fy och blä!
Har ni pyntat er ordentligt med reflexer? Vet ni hur dåligt man syns just nu på kvällarna? Jag vet! Jag har nämligen varit såååå nära att köra på folk i mörkret. Människor som tror de är odödliga och bara kliver rakt ut i vägen, ibland på övergångsställen - ibland inte... men det spelar ingen roll när man inte syns! Och vet ni? Om ni kliver ut i vägbanan utan att synas och jag kör på er, då är det JAG som är skyldig!
För några år sedan körde en av mina bekanta på en tjej som kom springande över vägen. Hon dog. Nu visade allt att han inte varit skyldig till olyckan, men att leva med vetskapen att han kört på henne och att hon dog har varit otroligt jobbigt för honom. Jag vill inte vara med om det! Därför har det hänt att jag stannat bilen och kastat reflexer efter folk som överraskat mej i mörkret.
Jag vet inte om det var fallet med den 83-årige mannen i Göteborg. Men det skulle inte förvåna mej...
Så ta hand om er! Ta på reflexer och mössa, så blir ni både sedda och håller er varma :-)
Ha en bra dag, det är ju torsdag! Imorrn har vi helg igen! Då ska vi jula till det hemma hos oss; det blir pepparkaksbak och pyntning i hela huset. Äntligen advent!
.
Det första jag gör när jag vaknar är att läsa tidningarna på nätet, oftast blir jag arg och förfärad - sällan blir jag glad av nyheterna. Varför skrivs det så lite positiva grejer?
Men idag var det iaf en positiv nyhet: Lille Hugo får hjälp i Sverige och behöver inte åka utomlands för vård. Efter nyår får han den benmärgstransplantation som han så väl behöver. Då är det bara att hoppas att allt ska gå bra! Skönt att han slapp göra som Kristoffer som blev svårt skadad i en trafikolycka. Nu sitter han där med miljonskulder resten av livet... usch och fy och blä!
Har ni pyntat er ordentligt med reflexer? Vet ni hur dåligt man syns just nu på kvällarna? Jag vet! Jag har nämligen varit såååå nära att köra på folk i mörkret. Människor som tror de är odödliga och bara kliver rakt ut i vägen, ibland på övergångsställen - ibland inte... men det spelar ingen roll när man inte syns! Och vet ni? Om ni kliver ut i vägbanan utan att synas och jag kör på er, då är det JAG som är skyldig!
För några år sedan körde en av mina bekanta på en tjej som kom springande över vägen. Hon dog. Nu visade allt att han inte varit skyldig till olyckan, men att leva med vetskapen att han kört på henne och att hon dog har varit otroligt jobbigt för honom. Jag vill inte vara med om det! Därför har det hänt att jag stannat bilen och kastat reflexer efter folk som överraskat mej i mörkret.
Jag vet inte om det var fallet med den 83-årige mannen i Göteborg. Men det skulle inte förvåna mej...
Så ta hand om er! Ta på reflexer och mössa, så blir ni både sedda och håller er varma :-)
Ha en bra dag, det är ju torsdag! Imorrn har vi helg igen! Då ska vi jula till det hemma hos oss; det blir pepparkaksbak och pyntning i hela huset. Äntligen advent!
.
onsdag 23 november 2011
Bästa grejen!
Igår kom vi på absolut bästa julklappen till Mandisen. Inte från oss, utan från Junior :-)
Vi la fram förslaget till Junior som nappade direkt! Han var med på noterna direkt och vi började planera. Så idag har jag förberett lite och sen fixar vi resten i helgen. Det kommer bli så jäkla bra! Ska bli väldigt kul att se hennes min när hon öppnar paketet, får se till att hon är här då...
Det är så suveränt kul att hitta den perfekt grejen till nån och att få göra någon riktigt, riktigt glad. Eller hur?
.
Vi la fram förslaget till Junior som nappade direkt! Han var med på noterna direkt och vi började planera. Så idag har jag förberett lite och sen fixar vi resten i helgen. Det kommer bli så jäkla bra! Ska bli väldigt kul att se hennes min när hon öppnar paketet, får se till att hon är här då...
Det är så suveränt kul att hitta den perfekt grejen till nån och att få göra någon riktigt, riktigt glad. Eller hur?
.
tisdag 22 november 2011
Privat eller kommunal?
Flera gånger har jag sett upprörda statusuppdateringar på Facebook som gäller privatiseringar. Senast idag skrev en känd svensk musiker på sin FB att vi måste stoppa alla utförsäljning och privatisering pga orättvisor mm. Men om den kommunala verksamheten inte fungerar då? Vad är det för fel på valfrihet? Min äldste son kanske inte hade levt idag om det inte funnits friskolor! Jag hade kanske fortfarande varit sjuk om det inte funnits privata vårdcentraler!
När min son skulle börja skolan fick vi välja på särskola eller ingen hjälp alls. Vi visste att han inte behöver särundervisning och "valde" därför vanlig skola utan hjälp. Han hade tack o lov en väldigt lugn och förstående fröken de första tre åren och därför fungerade det då. Sen bytte han lärare till en ganska nybakad, ung tjej och ungefär där slutade hela klassen att fungera. När han var 10 år utsattes han för en grov misshandel på skolgården som vi polisanmälde, tyvärr blev han utsatt flera gånger och skolan bara såg på... när han varken fick hjälp med undervisningen eller mobbingen så tog jag hem honom. Han var livrädd för sina klass"kompisar" och vägrade vara i skolan ensam och fick ingen förståelse från någon i hela kommunen. Efter en mängd samtal med polis, skolledning, kommunledning osv, bytte vi skola. Valet föll på en friskola i närheten som hade en suverän specialpedagog och små klasser. Visst fanns det mobbing, det gör det överallt, men här tog man tag i saken direkt! Rädslan försvann, han älskade sin skola och vi kunde slappna va. Men vad hade hänt om vi inte fått byta?
När det gäller min sjukdom gick jag till den vårdcentral som är närmast vid flera tillfällen. De kollade inte ens upp mitt blodtryck! Man menade på att "alla är lite trötta" och skickade hem mej igen. Efter drygt ett år av hopplösa besök ringde jag upp en vårdcentral långt hemifrån som direkt gav mej tid och skickade mej på ett antal undersökningar och på bara några veckor hade man konstaterat att hela min kropp var infekterad. Eftersom man inte hittat en infektion i benet hade den nu spridit sej till hela kroppen och skulle ta tid att läka. Hade jag inte bytt vårdcentral är frågan om jag fått hjälp än...
Klart att drömmen skulle vara att den kommunala verksamheten skulle fungera, men nu gör det ju inte det! Vad ska man göra då? Ska man bara nöja sej med att den är dålig och ha det så eller ska man själv leta reda på alternativ och byta till den. Jag gör ALLT för mina barn och skulle aldrig nöja mej med varken dålig skola eller dålig sjukvård - alltså är jag både glad och tacksam att det finns alternativ. Men visst, den dag den kommunala verksamheten fungerar - då kan jag förespråka den igen. Tills dess tänker iaf jag välja alternativ som fungerar och vet ni... jag skiter fullständigt i om det är en privat eller kommunal skola/vårdcentral jag väljer. Bara jag får rätt behandling!
För det är väl ändå det som räknas? Att vi får en bra vård och en bra skola eller vad det nu kan vara. Det spelar väl ingen roll vem som driver den? Så länge det fungerar är det oviktigt vad det är för verksamhet, iaf för mej!
.
När min son skulle börja skolan fick vi välja på särskola eller ingen hjälp alls. Vi visste att han inte behöver särundervisning och "valde" därför vanlig skola utan hjälp. Han hade tack o lov en väldigt lugn och förstående fröken de första tre åren och därför fungerade det då. Sen bytte han lärare till en ganska nybakad, ung tjej och ungefär där slutade hela klassen att fungera. När han var 10 år utsattes han för en grov misshandel på skolgården som vi polisanmälde, tyvärr blev han utsatt flera gånger och skolan bara såg på... när han varken fick hjälp med undervisningen eller mobbingen så tog jag hem honom. Han var livrädd för sina klass"kompisar" och vägrade vara i skolan ensam och fick ingen förståelse från någon i hela kommunen. Efter en mängd samtal med polis, skolledning, kommunledning osv, bytte vi skola. Valet föll på en friskola i närheten som hade en suverän specialpedagog och små klasser. Visst fanns det mobbing, det gör det överallt, men här tog man tag i saken direkt! Rädslan försvann, han älskade sin skola och vi kunde slappna va. Men vad hade hänt om vi inte fått byta?
När det gäller min sjukdom gick jag till den vårdcentral som är närmast vid flera tillfällen. De kollade inte ens upp mitt blodtryck! Man menade på att "alla är lite trötta" och skickade hem mej igen. Efter drygt ett år av hopplösa besök ringde jag upp en vårdcentral långt hemifrån som direkt gav mej tid och skickade mej på ett antal undersökningar och på bara några veckor hade man konstaterat att hela min kropp var infekterad. Eftersom man inte hittat en infektion i benet hade den nu spridit sej till hela kroppen och skulle ta tid att läka. Hade jag inte bytt vårdcentral är frågan om jag fått hjälp än...
Klart att drömmen skulle vara att den kommunala verksamheten skulle fungera, men nu gör det ju inte det! Vad ska man göra då? Ska man bara nöja sej med att den är dålig och ha det så eller ska man själv leta reda på alternativ och byta till den. Jag gör ALLT för mina barn och skulle aldrig nöja mej med varken dålig skola eller dålig sjukvård - alltså är jag både glad och tacksam att det finns alternativ. Men visst, den dag den kommunala verksamheten fungerar - då kan jag förespråka den igen. Tills dess tänker iaf jag välja alternativ som fungerar och vet ni... jag skiter fullständigt i om det är en privat eller kommunal skola/vårdcentral jag väljer. Bara jag får rätt behandling!
För det är väl ändå det som räknas? Att vi får en bra vård och en bra skola eller vad det nu kan vara. Det spelar väl ingen roll vem som driver den? Så länge det fungerar är det oviktigt vad det är för verksamhet, iaf för mej!
.
måndag 21 november 2011
Ny vecka!
Ibland är det extra skönt att få vända veckoblad. Idag är en sån dag. Mitt humör var riktigt dåligt igår, men nu är det mycket bättre.
Förra veckan lagade jag två tänder, en på varje sida i underkäken. Ena sidan känns jättebra, men den andra är lite för hög och hela ansiktet känns nu spänt och gör ont. Så gick jag hela lördagen och söndagen. Nu har jag äntligen kunnat ringa tandläkaren och väntar på att få komma dit snarast. Att ha konstant ont gör mej grinig, så det var tur att jag var ensam hemma. Men det var inte bara det som var fel... Bla är det en "sån" vecka, så lite pms-ig är jag också. Å när Martin fick det där priset i lördagskväll blev jag först väldigt, väldigt glad - men sen blev det en slags dubbel känsla och plötsligt var jag jätteledsen.
Jag kände mej osynlig och oviktig. Martin och jag är ett team, ingen av oss skulle kunna göra det jobb vi faktiskt gör om vi inte hade varandra. Då hade han ju fått priset innan jag kom in i bilden. Nu fick han utmärkelsen, som han ju ska ha - men jag hade väl fått kunna vara där och dela det med honom. Det hade inte ens behövt kosta något, jag hade kunnat vara där efter middagen. Bara jag fått vara med, för det är ju faktiskt till stor del min förtjänst också. Igår kväll skrev han ett långt inlägg på VV´s personalsida där han beskrev hur han kände och menade att han gärna hade avstått den gåva han fick om jag istället hade fått vara där. Våra chefer talar sej nämligen varma om teamwork och att då glömma att vi alla ute i klasserna jobbar i team är dåligt. Särskilt när man nämner veckobrevet (som jag skriver) som en stor del av vår framgång. Iom att han skrev detta kände jag mej återigen sedd och allt kändes mycket bättre. Nu får vi se om han får några spännande svar.
Det är nämligen så med VV att bara delar av personalen är värd något. Konsulenterna får gå på alla utbildningar, träffar och event. Vi som är kassörer eller vägare får snällt stanna hemma och i bästa fall få information om vårt arbete och förändringar i andra eller tredje hand. Det är inte helt enkelt att göra ett bra jobb då. Tänk er att man bjöd in alla som jobbade på Volvo på utbildning och fest, men de som monterar sätena får inte komma. Alla andra skulle vara välkomna. Hur skulle det se ut? Så gör man alltså här. Man ser oss inte alls som viktiga, trots att vi alla är precis lika viktiga för medlemmen. Men nu har han stått upp för mej och då känns allt mycket bättre!
Vågen idag visade plusminusnoll, vilket är bra en vecka som denna. Dessutom gick jag ju ner så himla mycket förra veckan. Så jag är nöjd. Hoppas kunna ta iaf 2 hekto till nästa måndag. Den här veckan är lugn, inget annat än jobb står i almanackan. Så jag ska nog kunna sköta mej :-)
Den där snön som skulle komma idag lyser med sin frånvaro och jag är glad att jag hade fel. Nu ser det ut som att snön kommer nästa vecka istället. Jag tycker den ska hålla sej borta så länge den kan!
Ge er en så bra vecka som möjligt - det ska jag göra!
.
Förra veckan lagade jag två tänder, en på varje sida i underkäken. Ena sidan känns jättebra, men den andra är lite för hög och hela ansiktet känns nu spänt och gör ont. Så gick jag hela lördagen och söndagen. Nu har jag äntligen kunnat ringa tandläkaren och väntar på att få komma dit snarast. Att ha konstant ont gör mej grinig, så det var tur att jag var ensam hemma. Men det var inte bara det som var fel... Bla är det en "sån" vecka, så lite pms-ig är jag också. Å när Martin fick det där priset i lördagskväll blev jag först väldigt, väldigt glad - men sen blev det en slags dubbel känsla och plötsligt var jag jätteledsen.
Jag kände mej osynlig och oviktig. Martin och jag är ett team, ingen av oss skulle kunna göra det jobb vi faktiskt gör om vi inte hade varandra. Då hade han ju fått priset innan jag kom in i bilden. Nu fick han utmärkelsen, som han ju ska ha - men jag hade väl fått kunna vara där och dela det med honom. Det hade inte ens behövt kosta något, jag hade kunnat vara där efter middagen. Bara jag fått vara med, för det är ju faktiskt till stor del min förtjänst också. Igår kväll skrev han ett långt inlägg på VV´s personalsida där han beskrev hur han kände och menade att han gärna hade avstått den gåva han fick om jag istället hade fått vara där. Våra chefer talar sej nämligen varma om teamwork och att då glömma att vi alla ute i klasserna jobbar i team är dåligt. Särskilt när man nämner veckobrevet (som jag skriver) som en stor del av vår framgång. Iom att han skrev detta kände jag mej återigen sedd och allt kändes mycket bättre. Nu får vi se om han får några spännande svar.
Det är nämligen så med VV att bara delar av personalen är värd något. Konsulenterna får gå på alla utbildningar, träffar och event. Vi som är kassörer eller vägare får snällt stanna hemma och i bästa fall få information om vårt arbete och förändringar i andra eller tredje hand. Det är inte helt enkelt att göra ett bra jobb då. Tänk er att man bjöd in alla som jobbade på Volvo på utbildning och fest, men de som monterar sätena får inte komma. Alla andra skulle vara välkomna. Hur skulle det se ut? Så gör man alltså här. Man ser oss inte alls som viktiga, trots att vi alla är precis lika viktiga för medlemmen. Men nu har han stått upp för mej och då känns allt mycket bättre!
Vågen idag visade plusminusnoll, vilket är bra en vecka som denna. Dessutom gick jag ju ner så himla mycket förra veckan. Så jag är nöjd. Hoppas kunna ta iaf 2 hekto till nästa måndag. Den här veckan är lugn, inget annat än jobb står i almanackan. Så jag ska nog kunna sköta mej :-)
Den där snön som skulle komma idag lyser med sin frånvaro och jag är glad att jag hade fel. Nu ser det ut som att snön kommer nästa vecka istället. Jag tycker den ska hålla sej borta så länge den kan!
Ge er en så bra vecka som möjligt - det ska jag göra!
.
söndag 20 november 2011
Blä!
Så det är bäst att jag håller mej undan och inte skriver så mycket mer...
Hoppas på en bättre dag imorrn.
.
lördag 19 november 2011
Vilken bekräftelse!
Martin är, som jag berättat tidigare, på utbildning den här helgen. Då får de en massa information, lär sej nya grejer, träffar nya konsulenter och lite annat smått och gott. På kvällen är det förstås fest med god mat och uppträdanden. Jag får inte följa med eftersom VV bara bryr sej om sina konsulenter, all annan personal är tydligen oviktig...
Den här gången hade man från början sagt att även kassörerna skulle få följa med, men när det väl kom till kritan så fick vi inte det. Tyvärr. Väldigt mycket tyvärr. Jag hade väldigt gärna velat vara med just nu ikväll... Martin blev nämligen utnämnd till Årets Guldkonsulent! Det har varit ett hårt arbete att komma till den nivån som vi just nu är på och det är ett teamwork - inget enmansjobb. Vi har gjort det tillsammans och jag skulle så gärna velat vara där och firat detta med honom. Dela HANS kväll!
Tänk bara att få sitta där, höra hans namn ropas upp, höra motiveringen, se hans glädje när han tar emot priset och sedan få fira med honom hela natten lång. Nu missar jag det. Det vi tillsammans byggt upp får han fira utan mej. Surt! Det blir ju inte riktigt samma sak att fira det hemma en annan gång lixom. Jag är jätteglad för hans skull, han har väntat så länge på detta. Men det är nu, sedan vi börjat jobba tillsammans som han kunnat lyckas fullt ut. Jag vill oxå ha lite kredit!
Han får ett diplom och ett designat armband. Jag får bara höra via sms vad som händer... Vad får jag - inte ett smack. Å andra sidan behöver jag inget, jag har våra härliga medlemmar. De bästa i Sverige. Vår Guldkonsulent har Guldmedlemmar! Kassören är inget, varken guld eller silver... bara lite bitter...
Fan! Jag ville också vara med och fira :-(
.
Den här gången hade man från början sagt att även kassörerna skulle få följa med, men när det väl kom till kritan så fick vi inte det. Tyvärr. Väldigt mycket tyvärr. Jag hade väldigt gärna velat vara med just nu ikväll... Martin blev nämligen utnämnd till Årets Guldkonsulent! Det har varit ett hårt arbete att komma till den nivån som vi just nu är på och det är ett teamwork - inget enmansjobb. Vi har gjort det tillsammans och jag skulle så gärna velat vara där och firat detta med honom. Dela HANS kväll!
Tänk bara att få sitta där, höra hans namn ropas upp, höra motiveringen, se hans glädje när han tar emot priset och sedan få fira med honom hela natten lång. Nu missar jag det. Det vi tillsammans byggt upp får han fira utan mej. Surt! Det blir ju inte riktigt samma sak att fira det hemma en annan gång lixom. Jag är jätteglad för hans skull, han har väntat så länge på detta. Men det är nu, sedan vi börjat jobba tillsammans som han kunnat lyckas fullt ut. Jag vill oxå ha lite kredit!
Han får ett diplom och ett designat armband. Jag får bara höra via sms vad som händer... Vad får jag - inte ett smack. Å andra sidan behöver jag inget, jag har våra härliga medlemmar. De bästa i Sverige. Vår Guldkonsulent har Guldmedlemmar! Kassören är inget, varken guld eller silver... bara lite bitter...
Fan! Jag ville också vara med och fira :-(
.
Solen skiner!
Det är en härlig sol ute, ser riktigt skönt ut... om man vågade sej ut alltså :-)
Martin ska iväg på personalmöte och ska sitta stilla hela dagen, så han har tagit Baileys och gått en längre runda. Allt för att gå ner yttepytte till innan våra chefer ska väga honom. Han har gått ner sen sist, men inte så mycket som planerat. Kanske till nästa möte?
Jag blir alltså ensam om några timmar. Bägge killarna är iväg på tävlingar, vet inte när de kommer hem. Så jag ska bara ta ett bad och äta frukost, sen drar jag till Skärholmen. Det var det enda jag inte hann igår, i övrigt fick jag massor gjort. Men allt går i min egen takt, ingen brådska alls. Jag bara är...
Tror att eftermiddagen ska tillbringas med Camilla Läckberg i soffan. En bok, levande ljus, filt över knäna, hunden vid fötterna och en kopp te. Kan inte bli så mycket bättre!
Vad gör ni en dag som denna?
.
Martin ska iväg på personalmöte och ska sitta stilla hela dagen, så han har tagit Baileys och gått en längre runda. Allt för att gå ner yttepytte till innan våra chefer ska väga honom. Han har gått ner sen sist, men inte så mycket som planerat. Kanske till nästa möte?
Jag blir alltså ensam om några timmar. Bägge killarna är iväg på tävlingar, vet inte när de kommer hem. Så jag ska bara ta ett bad och äta frukost, sen drar jag till Skärholmen. Det var det enda jag inte hann igår, i övrigt fick jag massor gjort. Men allt går i min egen takt, ingen brådska alls. Jag bara är...
Tror att eftermiddagen ska tillbringas med Camilla Läckberg i soffan. En bok, levande ljus, filt över knäna, hunden vid fötterna och en kopp te. Kan inte bli så mycket bättre!
Vad gör ni en dag som denna?
.
fredag 18 november 2011
Leeeedig!
Martin tjänstgör på skatteverket idag, Junior är i skolan, Senior är på sin praktik och Baileys sover. Jag är ensam. Det är tyst och lugnt. Love it!
Vi har haft ett par veckor med fullt upp och även helgerna har varit fullbokade. Den här helgen är helt ledig och den har jag verkligen sett fram emot. Imorrn ska Martin på utbildning med VV och bägge kilarna är på tävlingar, så även imorrn är jag ensam. Inte ett enda "måste" finns framför mej, bara sånt som jag borde eller vill göra. Saker jag ska göra om jag har lust och i min egen takt. Så himla skönt!
Idag ska jag bädda rent i våra sängar, tvätta en massa, gå med Baileys, handla och kanske ta en sväng till Skärholmen. Där ska jag kolla efter de sista julklapparna; till min lilla kusin och Martin. De julklappar som finns hemma är inslagna och ligger i vardagsrummet och retas med ungarna :-)
Resten av helgen går åt till ännu mer tvätt och "lull". Jag ska mest ligga i soffan och läsa och kolla på tv tillsammans med Baileys. Killarna och jag ska äta nåt gott imorrn och bara mysa, medan Martin frotterar sej med alla VV-tanter :-)
Det är så otroligt skönt att ha en tom almanacka. Jag blir mer och mer allergisk mot fulltecknade dagar. Det räcker väl med att jobba och hjälpa ungar? Varför ska det klämmas in en massa annat också när man kan vara ledig? Jag uppskattar ledig tid mer och mer och blir bara stressad när de ligger för mycket framför mej.
Å jag känner att jag mår så mycket bättre. Kilona rasar av mej, trots att jag knappt motionerar alls! Lugn och ro kan alltså vara lika bra för kroppen som motion, kanske tom bättre. Så jag fortsätter nog så här :-)
Ha en fin fredag everyhopa!
.
Vi har haft ett par veckor med fullt upp och även helgerna har varit fullbokade. Den här helgen är helt ledig och den har jag verkligen sett fram emot. Imorrn ska Martin på utbildning med VV och bägge kilarna är på tävlingar, så även imorrn är jag ensam. Inte ett enda "måste" finns framför mej, bara sånt som jag borde eller vill göra. Saker jag ska göra om jag har lust och i min egen takt. Så himla skönt!
Idag ska jag bädda rent i våra sängar, tvätta en massa, gå med Baileys, handla och kanske ta en sväng till Skärholmen. Där ska jag kolla efter de sista julklapparna; till min lilla kusin och Martin. De julklappar som finns hemma är inslagna och ligger i vardagsrummet och retas med ungarna :-)
Resten av helgen går åt till ännu mer tvätt och "lull". Jag ska mest ligga i soffan och läsa och kolla på tv tillsammans med Baileys. Killarna och jag ska äta nåt gott imorrn och bara mysa, medan Martin frotterar sej med alla VV-tanter :-)
Det är så otroligt skönt att ha en tom almanacka. Jag blir mer och mer allergisk mot fulltecknade dagar. Det räcker väl med att jobba och hjälpa ungar? Varför ska det klämmas in en massa annat också när man kan vara ledig? Jag uppskattar ledig tid mer och mer och blir bara stressad när de ligger för mycket framför mej.
Å jag känner att jag mår så mycket bättre. Kilona rasar av mej, trots att jag knappt motionerar alls! Lugn och ro kan alltså vara lika bra för kroppen som motion, kanske tom bättre. Så jag fortsätter nog så här :-)
Ha en fin fredag everyhopa!
.
torsdag 17 november 2011
Är vi lika värda?
Stackars Gunde Svan är sjuk. Det är tråkigt när någon är sjuk och man inte hittar felet, absolut. Men hur många är det inte som sitter i stugorna och är allvarligt sjuka men inte vet varför? Inte blir det några stora rubriker inte. Jag gick omkring med min sjukdom i över ett år innan jag fick veta vad som var fel och då hade jag bytt både vårdcentral och läkare flera gånger. Inte blev det några rubriker om det inte. Men det kanske är bra att det iaf blir rubriker nångång? Att inte ens en känd person kan få rätt diagnos direkt. Det visar ju ändå hur knepigt det kan vara att valsa runt inom landstingets väggar. Men det visar också att vi inte alls är lika mycket värda...
En annan grej som sjukvården måste bli bättre på är att lyssna på föräldrarna. Jag påtalade direkt på BB att Senior var annorlunda, men det viftades bort eftersom det var mitt första barn. Vad kunde jag veta om sånt? Idag sitter vi med många olika och mer eller mindre vanliga diagnoser, som tagit mycket tjat att få fram. Man MÅSTE lyssna på föräldrarna! De känner sina barn bäst, även om det är nyfödda barn det handlar om. Det ska inte vara som i Lilla Hannes fall. Hade man lyssnat och tagit föräldrarnas oro på allvar hade han kanske levt idag.
Å då är frågan hur stor del våra förtroendevalda har i detta? För mej spelar det ingen roll om man snor idéer från varandra, så länge det sker en förändring till det bättre. Vad bryr jag mej om VEM som kommer med ett förslag? Jag vill bara ha en sjukvård som fungerar. Självklart ligger de stora frågorna på politikernas bord, men det är ju ändå de som jobbar på golvet som måste vara lyhörda. Det är ju inte politikernas fel att Hannes dog. Det är personalens ansvar att ta hand om dem som behöver vård. I detta fall kan man inte prata om ekonomi, det handlar enbart om hjärta!
Idag ska vi besöka neurologen på Huddinge Sjukhus. Junior gick ju med sin huvudvärk i nästan 2 år, men nu verkar den vara nästan borta. Han får lättare ont i huvudet än andra, men fungerar ändå ganska normalt i vardagen. Vi får väl se vad läkaren säger idag. Det tog oss lång tid att bli tagna på allvar, och vi har väl inte fått så mycket hjälp. Läkarna vet inte vad de ska göra när det inte finns någon tumör, stress eller andra "fel". Men den hjälp vi fick gjorde iaf läget lite bättre och nu är han så gott som återställd.
Men man måste stå på sej och våga vara besvärlig. Är man för sjuk för att bråka själv, så måste man ha någon som kan bråkar åt en. Vi är inte värda lika mycket inom landstingets väggar, så är det. Frågan är väl om vi är lika mycket värda någon annan stans? Tror inte det faktiskt.
.
En annan grej som sjukvården måste bli bättre på är att lyssna på föräldrarna. Jag påtalade direkt på BB att Senior var annorlunda, men det viftades bort eftersom det var mitt första barn. Vad kunde jag veta om sånt? Idag sitter vi med många olika och mer eller mindre vanliga diagnoser, som tagit mycket tjat att få fram. Man MÅSTE lyssna på föräldrarna! De känner sina barn bäst, även om det är nyfödda barn det handlar om. Det ska inte vara som i Lilla Hannes fall. Hade man lyssnat och tagit föräldrarnas oro på allvar hade han kanske levt idag.
Å då är frågan hur stor del våra förtroendevalda har i detta? För mej spelar det ingen roll om man snor idéer från varandra, så länge det sker en förändring till det bättre. Vad bryr jag mej om VEM som kommer med ett förslag? Jag vill bara ha en sjukvård som fungerar. Självklart ligger de stora frågorna på politikernas bord, men det är ju ändå de som jobbar på golvet som måste vara lyhörda. Det är ju inte politikernas fel att Hannes dog. Det är personalens ansvar att ta hand om dem som behöver vård. I detta fall kan man inte prata om ekonomi, det handlar enbart om hjärta!
Idag ska vi besöka neurologen på Huddinge Sjukhus. Junior gick ju med sin huvudvärk i nästan 2 år, men nu verkar den vara nästan borta. Han får lättare ont i huvudet än andra, men fungerar ändå ganska normalt i vardagen. Vi får väl se vad läkaren säger idag. Det tog oss lång tid att bli tagna på allvar, och vi har väl inte fått så mycket hjälp. Läkarna vet inte vad de ska göra när det inte finns någon tumör, stress eller andra "fel". Men den hjälp vi fick gjorde iaf läget lite bättre och nu är han så gott som återställd.
Men man måste stå på sej och våga vara besvärlig. Är man för sjuk för att bråka själv, så måste man ha någon som kan bråkar åt en. Vi är inte värda lika mycket inom landstingets väggar, så är det. Frågan är väl om vi är lika mycket värda någon annan stans? Tror inte det faktiskt.
.
onsdag 16 november 2011
Hellre förr än senare...
Vi har länge sagt att när barnen flyttat hemifrån ska vi ansöka om att bli jourhemsfamilj och ta emot trasiga barn. Dit är det kanske 4-5 år...
Här om dagen pratade jag med Junior och sa att man kanske kunde ta emot ett avlastningsbarn någon helg ibland redan när Senior flyttat. Jag ville kolla hans reaktion lite och se om det överhuvudtaget skulle gå att diskutera. Jag vet att ingen av killarna skulle ha något emot att ta hand lite extra om någon som behöver det, men jag har ändå tyckt att vi ska vänta tills vi är ensamma. Men Junior tyckte det var helt ok att vi tog hem en liten kille eller tjej tidigare än så. Det kunde tom bli kul med en liten unge i huset, tyckte han :-)
Junior har alltid velat ha ett mindre syskon och Senior är urmysig med småttingar, så jag tror att det skulle bli hur bra som helst. Tyvärr har vi inte plats så länge bägge bor hemma, men nu vet vi alltså att ingen har något emot det och att bara en behöver flytta för att vi ska kunna ansöka. Så nu kanske det bara ligger ett par år fram i tiden.
Tänk att få rå om en busig liten kille och ge massor med tid till en liten parvel som behöver det. Att få ge trygghet och dela upplevelser eller bara mysa hemma. Kanske var tredje helg eller nåt? Jag vet att vi behövs och skulle passa. Vår Dr Kompis sa spontant att han kunde ställa upp som referens när vi pratade om det. Och vi har frågat ungdomar som "hängt" här vad de tycker. Så nu väntar vi bara på rätt tillfälle, sen kan vi äntligen göra lite nytta :-)
Jag längtar!
.
Här om dagen pratade jag med Junior och sa att man kanske kunde ta emot ett avlastningsbarn någon helg ibland redan när Senior flyttat. Jag ville kolla hans reaktion lite och se om det överhuvudtaget skulle gå att diskutera. Jag vet att ingen av killarna skulle ha något emot att ta hand lite extra om någon som behöver det, men jag har ändå tyckt att vi ska vänta tills vi är ensamma. Men Junior tyckte det var helt ok att vi tog hem en liten kille eller tjej tidigare än så. Det kunde tom bli kul med en liten unge i huset, tyckte han :-)
Junior har alltid velat ha ett mindre syskon och Senior är urmysig med småttingar, så jag tror att det skulle bli hur bra som helst. Tyvärr har vi inte plats så länge bägge bor hemma, men nu vet vi alltså att ingen har något emot det och att bara en behöver flytta för att vi ska kunna ansöka. Så nu kanske det bara ligger ett par år fram i tiden.
Tänk att få rå om en busig liten kille och ge massor med tid till en liten parvel som behöver det. Att få ge trygghet och dela upplevelser eller bara mysa hemma. Kanske var tredje helg eller nåt? Jag vet att vi behövs och skulle passa. Vår Dr Kompis sa spontant att han kunde ställa upp som referens när vi pratade om det. Och vi har frågat ungdomar som "hängt" här vad de tycker. Så nu väntar vi bara på rätt tillfälle, sen kan vi äntligen göra lite nytta :-)
Jag längtar!
.
-4,6!
Idag är det svinkallt ute och självklart är det en av de dagar då jag ska iväg tidigt. Varför är det alltid så?
Idag ska jag sitta hos tandläkaren hela förmiddagen. Jag vet inte riktigt vad hon ska pyssla med, men nåt litet hål skulle hon tydligen ta hand om. På väg hem ska jag förbi centrum och hämta upp en bok som jag ska låna av en kompis. Den boken får jag inte öppna förrän tidigast på fredag, annars får jag inget gjort :-)
Å medan Martin är och jobbar på eftermiddagen får det nog bli en liten tupplur innan vi tillsammans åker till jobbet. Det blir nog en bra dag, trots tidig morgon.
Om det bara kunde bli varmt...
.
Idag ska jag sitta hos tandläkaren hela förmiddagen. Jag vet inte riktigt vad hon ska pyssla med, men nåt litet hål skulle hon tydligen ta hand om. På väg hem ska jag förbi centrum och hämta upp en bok som jag ska låna av en kompis. Den boken får jag inte öppna förrän tidigast på fredag, annars får jag inget gjort :-)
Å medan Martin är och jobbar på eftermiddagen får det nog bli en liten tupplur innan vi tillsammans åker till jobbet. Det blir nog en bra dag, trots tidig morgon.
Om det bara kunde bli varmt...
.
tisdag 15 november 2011
Pulver, operation eller mat?
Det finns många olika sätt att gå ner i vikt, det vet vi. Man kan dricka olika pulver, operera magsäcken eller faktiskt äta helt vanlig mat. Vilket väljer du? Allt beror på om det ska gå snabbt, vara hållbart eller om man gett upp. Ska det gå snabbt, ja då är väl pulver den enda vägen. Har man gett upp, då förminskar man magsäcken med operation. Om man vill leva ungefär som vanligt, låta det ta sin tid men se ett hållbart resultat som man kan leva med resten av livet; då lägger man om kosten! Å det är den metod som jag föredrar, men det visste ni ju redan :-)
Jag har, till skillnad från många andra, bara skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång. Jag skrev in mej i augusti 2000 och blev kvar... Sedan 2001 jobbar jag där, sedan 2008 tillsammans med Martin. Han har gått ner 60,4 kg med VV, jag gick ner 12 kg. Visst går man upp och ner, så är livet... men vi vet hur vi ska göra och återgår man bara till programmet så är man snart på banan igen.
Just nu har jag 1 kg kvar till normalt bmi och 3 kg kvar till min målvikt. Martin ligger ungefär 15 kg från sin målvikt, men jobbar på saken. Vi äter vanlig mat men i begränsad mängd. Vi behöver inte pulver eller konstiga dieter, även om det kanske skulle gå lite fortare. Jag har däremot tagit till pulver när jag jobbat som personlig assistent och haft svårt att laga mat under dagen. Då har det varit praktiskt att skaka ihop en drink, men gott kan man väl knappast påstå att det är? Som kickstart kanske det kan ge en extra sporre, men nångång måste man ju äta! Å nu har även läkare börjat varna både för pulver och lchf, gi däremot är fortfarande ok. Man har inga studier om hur kroppen mår i längden av de här dieterna, däremot har man sett att många lider av näringsbrist på kort sikt. Läkarna förespråkar VV och det är jag väldigt glad för.
Frågan kvarstår: hur vill du äta medan du går ner i vikt? Hur ser din jul ut? Kommer du att äta pulver till frukost och lunch och sedan gå på värsta julbordet till middag? Eller har du en så liten magsäck att du bara får ner en skinkmacka sen är det stopp? Eller vill du faktiskt kunna äta av julbordet utan dåligt samvete? Det är upp till dej! Jag vet vad jag hade valt :-)
.
Jag har, till skillnad från många andra, bara skrivit in mej på Viktväktarna en enda gång. Jag skrev in mej i augusti 2000 och blev kvar... Sedan 2001 jobbar jag där, sedan 2008 tillsammans med Martin. Han har gått ner 60,4 kg med VV, jag gick ner 12 kg. Visst går man upp och ner, så är livet... men vi vet hur vi ska göra och återgår man bara till programmet så är man snart på banan igen.
Just nu har jag 1 kg kvar till normalt bmi och 3 kg kvar till min målvikt. Martin ligger ungefär 15 kg från sin målvikt, men jobbar på saken. Vi äter vanlig mat men i begränsad mängd. Vi behöver inte pulver eller konstiga dieter, även om det kanske skulle gå lite fortare. Jag har däremot tagit till pulver när jag jobbat som personlig assistent och haft svårt att laga mat under dagen. Då har det varit praktiskt att skaka ihop en drink, men gott kan man väl knappast påstå att det är? Som kickstart kanske det kan ge en extra sporre, men nångång måste man ju äta! Å nu har även läkare börjat varna både för pulver och lchf, gi däremot är fortfarande ok. Man har inga studier om hur kroppen mår i längden av de här dieterna, däremot har man sett att många lider av näringsbrist på kort sikt. Läkarna förespråkar VV och det är jag väldigt glad för.
Frågan kvarstår: hur vill du äta medan du går ner i vikt? Hur ser din jul ut? Kommer du att äta pulver till frukost och lunch och sedan gå på värsta julbordet till middag? Eller har du en så liten magsäck att du bara får ner en skinkmacka sen är det stopp? Eller vill du faktiskt kunna äta av julbordet utan dåligt samvete? Det är upp till dej! Jag vet vad jag hade valt :-)
.
måndag 14 november 2011
Julklapparna fixade!
 |
| Pappa och jag |
Så idag har jag gjort hennes almanacka och den blev riktigt fin. Bilder, förklarande texter och snygg layout - jag är supernöjd! Genom Vistaprint.se kostade en almanacka bara 74 kr inkl porto, helt galet billigt! Det ska bli så spännande att se den i färdigt skick :-)
 |
| Min första hund; Raska |
Det är verkligen en nostalgitripp att gå igenom gamla bilder. Så många människor, så många minnen och händelser. Ett helt liv.
Idag har jag även slagit in den första julklappen och fixat våra föräldrars julklappar. Så nu är jag så gott som klar! 40 dagar kvar till jul....
.
Snart framme!
Idag var det rena fröjden att ställa sej på vågen; hela 1,2 kg ner sen förra måndagen :-)
Det betyder att jag hittills har gått ner 6 kg sedan jag körde igång igen och bara har 1,1 kg kvar till normalt BMI. Planen har hela tiden varit att vara klar till nyår och det ser faktiskt ut som den planen håller. Då blir det direkt ett samtal till Dr Kompis och remiss till plastikkirurgen. Sen får vi se hur långt tid det tar innan nästa steg i min "personlighetsutveckling" kan tas...
Det känns så otroligt bra och är knappt ens jobbigt den här gången. Men jag har ju flera stora mål som jag har som lockbete och då är det lättare. Dessutom mår jag ju bra nu, jag är frisk! I fredags stod och gick jag på mässan i många timmar och jag hade bara pyttelite ont i benet. Igår var vi återigen ute med vår VV-grupp och då fick jag inte ont alls. Så jag hoppas att knäproblemet är över nu.
Dagens resultat innebär att jag nått mitt nästa delmål vilket är att äntligen får äta en pizza! Kanske blir det till helgen när jag är ensam med killarna, Martin ska iväg med VV - eller oxå får det vänta. Det blir när det blir, nu får jag iaf göra det :-)
Det är svinkallt ute men ganska fint. Ge er en fin dag!
.
Det betyder att jag hittills har gått ner 6 kg sedan jag körde igång igen och bara har 1,1 kg kvar till normalt BMI. Planen har hela tiden varit att vara klar till nyår och det ser faktiskt ut som den planen håller. Då blir det direkt ett samtal till Dr Kompis och remiss till plastikkirurgen. Sen får vi se hur långt tid det tar innan nästa steg i min "personlighetsutveckling" kan tas...
Det känns så otroligt bra och är knappt ens jobbigt den här gången. Men jag har ju flera stora mål som jag har som lockbete och då är det lättare. Dessutom mår jag ju bra nu, jag är frisk! I fredags stod och gick jag på mässan i många timmar och jag hade bara pyttelite ont i benet. Igår var vi återigen ute med vår VV-grupp och då fick jag inte ont alls. Så jag hoppas att knäproblemet är över nu.
Dagens resultat innebär att jag nått mitt nästa delmål vilket är att äntligen får äta en pizza! Kanske blir det till helgen när jag är ensam med killarna, Martin ska iväg med VV - eller oxå får det vänta. Det blir när det blir, nu får jag iaf göra det :-)
Det är svinkallt ute men ganska fint. Ge er en fin dag!
.
söndag 13 november 2011
Romeo & Julia på Göta Lejon
Igår var vi alltså på teater. Att FÅ biljetter bara så där, är inget man är direkt van vid så man blir ju jätteglad! Junior avstod dock, han orkade helt enkelt inte eftersom det är tävlingshelg. Så min mamma fick hans biljett och var glad för det :-)
Det var kanske lite extra kul för mej att se just den här föreställningen eftersom en av mina gamla sångarkompisar har en av de större rollerna. Att se och höra honom var riktigt kul! Vilken utveckling! Vilken resan han gjort! Rösten, kroppsspråket, ja allt satt som en smäck! Tyvärr hann jag inte få med mej någon blomma till honom eftersom allt kom väldigt plötsligt. Men han fick en hälsning på facebook iaf som jag tror han uppskattade. Jätte kul att se honom var det iaf.
Detta är en otroligt bra föreställning och ett väldigt lättsamt sätt att lära sej den gamla berättelsen och Romeo & Julia. Att Morgan Alling och Calle Norlen skrivit manuset är det absolut ingen tvekan om. Tänk er Morgan Allings kroppsspråk och humor, blandat med Calle Norlens förmåga att skriva och sätt ihop det med den gamla berättelsen så har ni det färdiga resultatet. Ett Romeo & Julia med otroligt mycket humor och akrobatik och fantastiskt bra musik! Klart värd att se för hela familjen!
Så vi var väldigt nöjda med kvällen och är hittills väldigt nöjda med även den här dagen. Vi har precis kommit hem efter vår Viktväktarpromenad. Idag var vi 8 tvåfotingar och tre fyrfotingar. Nu ska vi åka hem till mamma och pappa för lunch och farsdagsfirande. Imorrn ska jag väga mej och det blir spännande!
Ha en bra dag everyhopa och grattis alla pappor :-)
.
 |
| Johan Wennerstrand som Prins Paris. |
Detta är en otroligt bra föreställning och ett väldigt lättsamt sätt att lära sej den gamla berättelsen och Romeo & Julia. Att Morgan Alling och Calle Norlen skrivit manuset är det absolut ingen tvekan om. Tänk er Morgan Allings kroppsspråk och humor, blandat med Calle Norlens förmåga att skriva och sätt ihop det med den gamla berättelsen så har ni det färdiga resultatet. Ett Romeo & Julia med otroligt mycket humor och akrobatik och fantastiskt bra musik! Klart värd att se för hela familjen!
Så vi var väldigt nöjda med kvällen och är hittills väldigt nöjda med även den här dagen. Vi har precis kommit hem efter vår Viktväktarpromenad. Idag var vi 8 tvåfotingar och tre fyrfotingar. Nu ska vi åka hem till mamma och pappa för lunch och farsdagsfirande. Imorrn ska jag väga mej och det blir spännande!
Ha en bra dag everyhopa och grattis alla pappor :-)
.
lördag 12 november 2011
Plötsligt händer det!
Efter en väldigt kort natt sitter jag nu i Eriksdalhallen och tittar på Junior som simmar. Vi var upp 6.30, hämtade upp en simkompis 7.20 och var på badet 8.00. Tävlingarna började 9 och nu väntar vi på att han ska simma sina 100 meter bröst och sen åka hem. Kommer han till final åker vi tillbaka efter lunch.
När jag sitter här och väntar får jag ett sms. Det är från Senior som är på väg till skyttetävlingar i Nacka. Han har FÅTT fyra biljetter till Romeo&Julia ikväll på Göta Lejon. Fått! som i NOLL kronor! Sånt händer ju inte! Teaterfreak som vi är tackar vi självklart ja och får lösa knutarna på vägen... som att Junior ska upp lika tidigt imorrn och att vi kanske behöver hundvakt. Men sånt löser sej alltid när man får en sån här möjlighet.
Så vi ska alltså gå på teater ikväll! Kul!
.
När jag sitter här och väntar får jag ett sms. Det är från Senior som är på väg till skyttetävlingar i Nacka. Han har FÅTT fyra biljetter till Romeo&Julia ikväll på Göta Lejon. Fått! som i NOLL kronor! Sånt händer ju inte! Teaterfreak som vi är tackar vi självklart ja och får lösa knutarna på vägen... som att Junior ska upp lika tidigt imorrn och att vi kanske behöver hundvakt. Men sånt löser sej alltid när man får en sån här möjlighet.
Så vi ska alltså gå på teater ikväll! Kul!
.
fredag 11 november 2011
111111
Många ettor äre...
Som vanligt när det gäller oss (eller har folk gett upp kanske?) så tror alla att vi ska förlova eller gifta oss när vi gör något speciellt eller ett särskilt datum dyker upp. Så blev det inte den här gången heller :-)
Vi hade en dag på Älvsjömässan istället! Kl 10 lämnade vi Baileys hos mamma och pappa och sen körde pappa oss till mässan så vi skulle slippa betala parkering. Dessutom fick han en fribiljett så han kunde komma in på mässan lite senare och köra oss hem igen. Man får inte vara dum :-)
Strax efter 11 var vi på mässan, men vi skulle inte börja jobba förrän senare. Vi utforskade mässhallen både på längden och tvären och innan Martin skulle börja jobba kl 14.00 åt vi lunch. Då träffade vi också en av mina bästa kompisar som var på besök från Kristinehamn. Martin började jobba och jag lullade runt på egen hand; lämnade blod och var hos chiropraktorn. Kl 16.00 gick jag på mitt pass.
Några av våra medlemmar kom och sa hej, annars var det rätt så lugnt. Vår monter var chockrosa och vi var klädda i samma färg. Tur att Martin är säker i sin manlighet :-) Klockan 20 packade vi ihop och plockade upp pappa från mat(vin)mässan med vinglaset i högsta hugg. Han hade tagit med sej Senior som chaufför, undrar varför...
Nu är vi lagom trötta, men trots 11 000 steg så har benet hållit. Så skönt! Det var ett riktigt eldprov och det gick vägen. Sista kortisonsprutan visste var den satt :-)
Snart är det sängdax, vi ska upp tidigt imorrn. Kl 8 ska vi sitta i simhallen, då Junior ska tävla. Jag är ju ingen morgonmänniska, men det är smällar man får ta ibland...
.
Som vanligt när det gäller oss (eller har folk gett upp kanske?) så tror alla att vi ska förlova eller gifta oss när vi gör något speciellt eller ett särskilt datum dyker upp. Så blev det inte den här gången heller :-)
Vi hade en dag på Älvsjömässan istället! Kl 10 lämnade vi Baileys hos mamma och pappa och sen körde pappa oss till mässan så vi skulle slippa betala parkering. Dessutom fick han en fribiljett så han kunde komma in på mässan lite senare och köra oss hem igen. Man får inte vara dum :-)
Strax efter 11 var vi på mässan, men vi skulle inte börja jobba förrän senare. Vi utforskade mässhallen både på längden och tvären och innan Martin skulle börja jobba kl 14.00 åt vi lunch. Då träffade vi också en av mina bästa kompisar som var på besök från Kristinehamn. Martin började jobba och jag lullade runt på egen hand; lämnade blod och var hos chiropraktorn. Kl 16.00 gick jag på mitt pass.
Nu är vi lagom trötta, men trots 11 000 steg så har benet hållit. Så skönt! Det var ett riktigt eldprov och det gick vägen. Sista kortisonsprutan visste var den satt :-)
Snart är det sängdax, vi ska upp tidigt imorrn. Kl 8 ska vi sitta i simhallen, då Junior ska tävla. Jag är ju ingen morgonmänniska, men det är smällar man får ta ibland...
.
torsdag 10 november 2011
Nu kommer den...
En vecka till klarar vi oss, sen kommer den... jag pratar om snön. Som det ser ut på långtidsprognosen så kommer första snön nästa måndag och tisdag. Så har ni inte lagt på vintersulorna på bilen, är det dax senast nästa helg. Men halt kommer det nog att bli tidigare, för minusgraderna kommer att finnas hela nästa vecka och framåt. Det är nu jag vill gå i ide!
Jag har redan ljusmani, jag tänder ljus i hela huset på kvällarna. I lördags blev det så varmt med alla ljus och ugnen som användes flitigt att vi fick ställa upp altandörren. Men hellre för varmt än för kallt! Jag kryper upp i soffan med dubbla filtar och hunden vid fötterna och tänker "bara 4 månader, sen kommer värmen tillbaka". Nä, det här är inte min årstid alls!
Igår körde Junior över motorcykeln till mormor och morfar och ställde av den. Sorgen var stor kan man väl säga, men han fick ju en månad mer än om han tagit körkortet förra året. Så nu väntar han också på att det ska bli vår så han kan ut och köra igen.
Imorse skulle jag haft sovmorgon med så blev det inte. Jag fick trilla ur sängen tidigare än jag tänkt för att köra käre far till bilverkstaden. Så kan det gå. Nu är jag helt groggy, jag funkar inte när jag inte får vakna av mej själv lixom. Ända sedan den mysko sömnen mellan söndag och måndag har det varit "fel i kroppen". Å någon ny chans att sova ut har jag inte förrän på måndag. Jaja, jag överlever nog - men det är inte kul när det känns som kola i skallen.
Imorrn ska vi jobba på Hälsomässan som startar idag. De ska bli himla skoj! Så hade du tänkt besöka mässan, kom förbi Viktväktarnas monter imorrn från kl 14 och säg hej vettja! Jag kommer inte att vara klädd i pälsmössa och skoterkängor, även om jag skulle vilja. Inne på mässan brukar det vara kallt och ute är det kallt. Jag saknar värmen... äh, jag går och lägger mej under duntäcket en stund.
Ha de!
.
Jag har redan ljusmani, jag tänder ljus i hela huset på kvällarna. I lördags blev det så varmt med alla ljus och ugnen som användes flitigt att vi fick ställa upp altandörren. Men hellre för varmt än för kallt! Jag kryper upp i soffan med dubbla filtar och hunden vid fötterna och tänker "bara 4 månader, sen kommer värmen tillbaka". Nä, det här är inte min årstid alls!
Igår körde Junior över motorcykeln till mormor och morfar och ställde av den. Sorgen var stor kan man väl säga, men han fick ju en månad mer än om han tagit körkortet förra året. Så nu väntar han också på att det ska bli vår så han kan ut och köra igen.
Imorse skulle jag haft sovmorgon med så blev det inte. Jag fick trilla ur sängen tidigare än jag tänkt för att köra käre far till bilverkstaden. Så kan det gå. Nu är jag helt groggy, jag funkar inte när jag inte får vakna av mej själv lixom. Ända sedan den mysko sömnen mellan söndag och måndag har det varit "fel i kroppen". Å någon ny chans att sova ut har jag inte förrän på måndag. Jaja, jag överlever nog - men det är inte kul när det känns som kola i skallen.
Imorrn ska vi jobba på Hälsomässan som startar idag. De ska bli himla skoj! Så hade du tänkt besöka mässan, kom förbi Viktväktarnas monter imorrn från kl 14 och säg hej vettja! Jag kommer inte att vara klädd i pälsmössa och skoterkängor, även om jag skulle vilja. Inne på mässan brukar det vara kallt och ute är det kallt. Jag saknar värmen... äh, jag går och lägger mej under duntäcket en stund.
Ha de!
.
onsdag 9 november 2011
Lite skillnad...
Så har vi haft den 100:e snickaren här känns det som... Alla har kollat vårt badrum och det är verkligen en djungel det här med en badrumsrenovering. Alla säger olika saker och vissa känns minst sagt suspekta. Nissen som var här igår stod redan i trappen och hojtade "Men vad är det som luktar? Guuud, det är ju mögel överallt!" Han menade på att de var tvungna att bryta upp allt och byta ut även materialet i väggarna. Han var överallt, till och med inne i ungarnas rum och kollade om de hade mögel på väggarna. Allt var förfärligt och han skulle minsann hjälpa oss att få ut så mycket som möjligt på försäkringen. Han va riktigt läskig och Martin slängde hans visitkort direkt.
Nissen som var här idag, var lugn och saklig. Han mätte fukt och kollade allt väldigt grundligt och kunde konstatera att hans instrument gjorde ett yttepytte utslag för fukt, men att det mögel som finns enbart är på ytan och inte alls farligt. Han menade att badrummet behöver att renoveras pga sprickan i golvet och för att möglet inte ska bli värre, men att det inte är någon brådska.
Vi har ju haft ett gäng snickare här tidigare och fått in två olika offerter så här långt. Den första var på 134 000, den andra på 39 000... det är en viss skillnad. Nu ska vi se vad de här sista säger, vi inväntar alltså tre till. Och sen ska Tomten komma hit och säga sitt, så får vi se vem som får jobbet till slut. Men han som var här igår kommer det INTE att bli!
Nu vet vi iaf att det inte är så bråttom som vi trott och det känns väldigt skönt. Men april kvarstår som byggstart, så får vi se vad som händer tills dess. Har vi inte råd så får vi vänta. Det är ett väldigt stort jobb, så vi vill vara helt säkra på att allt känns rätt. Dessutom ska vi stå utan badrum i 2-3 veckor... inte kul!
Men men... den som lever får se vad som händer :-)
.
Nissen som var här idag, var lugn och saklig. Han mätte fukt och kollade allt väldigt grundligt och kunde konstatera att hans instrument gjorde ett yttepytte utslag för fukt, men att det mögel som finns enbart är på ytan och inte alls farligt. Han menade att badrummet behöver att renoveras pga sprickan i golvet och för att möglet inte ska bli värre, men att det inte är någon brådska.
Vi har ju haft ett gäng snickare här tidigare och fått in två olika offerter så här långt. Den första var på 134 000, den andra på 39 000... det är en viss skillnad. Nu ska vi se vad de här sista säger, vi inväntar alltså tre till. Och sen ska Tomten komma hit och säga sitt, så får vi se vem som får jobbet till slut. Men han som var här igår kommer det INTE att bli!
Nu vet vi iaf att det inte är så bråttom som vi trott och det känns väldigt skönt. Men april kvarstår som byggstart, så får vi se vad som händer tills dess. Har vi inte råd så får vi vänta. Det är ett väldigt stort jobb, så vi vill vara helt säkra på att allt känns rätt. Dessutom ska vi stå utan badrum i 2-3 veckor... inte kul!
Men men... den som lever får se vad som händer :-)
.
tisdag 8 november 2011
Pengastress
Känner pengastressen komma krypande... idag hade vi väldigt lite folk och så var det igår med. Å vi som bara har provisionslön, känns inte bra alls. Ska vi vara tvungna att se oss om efter annat jobb och sluta med det vi är bra på och tycker om? Eller kanske ett extrajobb på dagen innan vi ska jobba? Orkar man det? Till sommaren klarar vi oss, men sen måste vi se vad vi ska göra för att få ihop det.
Badrummet är en STOR utgift och det måste göras om, helst så snart som möjligt. Men eftersom allt annat i huset är fixat, så kostar det i övrigt bara i uppvärmning och allt löpande. Jag har knappt några lån kvar, så vi lever billigt. Men barn, bil och hund kostar. Maten är värst, där går mycket pengar. Tre män är dyrt att ha, så är det bara. Å då lagar vi nästan all mat från grunden.
Det sparande vi har kommer att ätas upp helt av badrumsrenoveringen och sen ska vi finansiera en resa också. Visst, det är lyx att åka på en resa. Men jag vill så gärna visa killarna var jag bodde i Gambia, det är förmodligen sista resan de gör med oss. Men det är ändå 50-60 000 som ska samlas ihop till det... har ingen aning om vi kan klara det.
Det var lättare när barnen var små och jag var ensam. Då var allt mycket billigare och jag hade större koll på vart pengarna gick. Jag säger absolut inte att jag vill vara utan Martin, bara att det var enklare förr. Då, när jag var allsmäktig och bestämde allt själv. Konstigt att jag fick mer över när jag var ensam...
Usch! Mår inte så bra just nu...
.
Badrummet är en STOR utgift och det måste göras om, helst så snart som möjligt. Men eftersom allt annat i huset är fixat, så kostar det i övrigt bara i uppvärmning och allt löpande. Jag har knappt några lån kvar, så vi lever billigt. Men barn, bil och hund kostar. Maten är värst, där går mycket pengar. Tre män är dyrt att ha, så är det bara. Å då lagar vi nästan all mat från grunden.
Det sparande vi har kommer att ätas upp helt av badrumsrenoveringen och sen ska vi finansiera en resa också. Visst, det är lyx att åka på en resa. Men jag vill så gärna visa killarna var jag bodde i Gambia, det är förmodligen sista resan de gör med oss. Men det är ändå 50-60 000 som ska samlas ihop till det... har ingen aning om vi kan klara det.
Det var lättare när barnen var små och jag var ensam. Då var allt mycket billigare och jag hade större koll på vart pengarna gick. Jag säger absolut inte att jag vill vara utan Martin, bara att det var enklare förr. Då, när jag var allsmäktig och bestämde allt själv. Konstigt att jag fick mer över när jag var ensam...
Usch! Mår inte så bra just nu...
.
Julklappar och snickare
Har fixat ungarnas julklapp idag, så nu är det klart! Vi fick bojkotta den stora julklappen som skulle blivit så perfekt, men det fanns helt enkelt inte pengar till det. Så nu får de två lite mindre grejer istället, men som är nästan lika bra :-)
Ska fixa våra föräldrars julklappar också, så är det nästan klart med julklappsfixet. Har ingen aning om vad Martin ska få bara... men några idéer finns det.
Så har vi haft en massa snickare här också. De har titta på badrummet och ska nu fixa offerter. Några tycker att hela badrummet behöver blåsas ut och göras om helt och hållet till en kostnad av minst 100 000. Andra säger att jag inte alls behöver göra ett så stort jobb, utan att det kan hålla sej runt 40-50 000. Ibland känns det som att de verkligen ser mej som en dum brud som är lätt att blåsa, OJ vad de misstar sej!
Jag vet exakt vad jag vill ha gjort och vad jag kan göra själv, så ingen ska försöka komma och blåsa mej på en massa pengar. Vi väntar på fler som ska titta och fler som ska skicka offerter och nästa vecka ska även Tomten komma och kolla. Det skulle vara absolut bäst om han kunde göra jobbet, så kan jag vara helt säker på att det blir bra och att han inte lägger till en massa extra grejer enbart för att tjäna pengar.
Men så trixigt det är! Å vissa som kommer hit känner jag direkt att jag inte vill ha i mitt hus. Slemmiga insmickrande typer. Fyyy! Tur att vi inte ska göra detta förrän till våren, vi har låååång tid på oss att bestämma oss.
Nu ska vi fika lite och sen är det dax att jobba igen. Det är redan tisdag!
.
Ska fixa våra föräldrars julklappar också, så är det nästan klart med julklappsfixet. Har ingen aning om vad Martin ska få bara... men några idéer finns det.
Så har vi haft en massa snickare här också. De har titta på badrummet och ska nu fixa offerter. Några tycker att hela badrummet behöver blåsas ut och göras om helt och hållet till en kostnad av minst 100 000. Andra säger att jag inte alls behöver göra ett så stort jobb, utan att det kan hålla sej runt 40-50 000. Ibland känns det som att de verkligen ser mej som en dum brud som är lätt att blåsa, OJ vad de misstar sej!
Jag vet exakt vad jag vill ha gjort och vad jag kan göra själv, så ingen ska försöka komma och blåsa mej på en massa pengar. Vi väntar på fler som ska titta och fler som ska skicka offerter och nästa vecka ska även Tomten komma och kolla. Det skulle vara absolut bäst om han kunde göra jobbet, så kan jag vara helt säker på att det blir bra och att han inte lägger till en massa extra grejer enbart för att tjäna pengar.
Men så trixigt det är! Å vissa som kommer hit känner jag direkt att jag inte vill ha i mitt hus. Slemmiga insmickrande typer. Fyyy! Tur att vi inte ska göra detta förrän till våren, vi har låååång tid på oss att bestämma oss.
Nu ska vi fika lite och sen är det dax att jobba igen. Det är redan tisdag!
.
måndag 7 november 2011
Gambia in my heart!
1 nov 1990 åkte vi på semester till Gambia, det var det absolut bästa jag kunde gjort! Den resan slutade med att jag åkte hem, packade om och flyttade dit :-)
Under en säsong jobbade jag på Kololi Beachclub och hade den bästa vintern någonsin. Jag hade länge drömt om att få se afrika, men kunde inte drömma om att jag skulle bo där.
Gambia är en pyttelitet land, som ligger i ett annat land; Senegal. Man har en fin strand och en ganska lång flod och det är i princip vad man har. Plus en jäkla massa bush! Jag bodde nära Fajara beach, bara kanske 100 meter från stranden. Lugna dagar kunde jag höra vågorna ända upp till mitt hus. Vågorna från Atlanten. På stranden satt jag ofta och skrev mina brev hem, det var innan internet användes där och att ringa var väldigt dyrt och krångligt.
Jag älskade att sitta där och titta ut över havet som inte hade något slut. När jag åkte hem efter ett halvår var jag övertygad om att jag skulle komma tillbaka säsongen efter, men ödet ville annorlunda. Det blev istället giftermål och två barn, inget mer Gambia... jag fick leva på mängder med bilder och minnen. Men om ett år är det dax! Vi skulle ha åkt denna julen, men eftersom julen ligger så illa till i år och pengarna inte finns så skjuter vi fram det ett år. Så den 21 dec 2012 drar vi iväg, då ska jag visa min familj hur jag bodde och vad jag gjorde där. Å jag kan knappt bärga mej, jag längtar dit så det nästan gör ont!
Vill ni åka till ett land där alla är vänliga, men ibland kanske något närgångna... där naturen är fantastiskt och upplevelserna hur många som helst. Där delfiner leker längst med båten på Gambiafloden och maten är supergod. Ja, då ska ni åka till Gambia och ni ska INTE bo på något av de större hotellen utan ta ett litet och dessutom lämna hotellet då och då.
Jag lovar - ni kommer inte att ångra er!
.
Under en säsong jobbade jag på Kololi Beachclub och hade den bästa vintern någonsin. Jag hade länge drömt om att få se afrika, men kunde inte drömma om att jag skulle bo där.
Gambia är en pyttelitet land, som ligger i ett annat land; Senegal. Man har en fin strand och en ganska lång flod och det är i princip vad man har. Plus en jäkla massa bush! Jag bodde nära Fajara beach, bara kanske 100 meter från stranden. Lugna dagar kunde jag höra vågorna ända upp till mitt hus. Vågorna från Atlanten. På stranden satt jag ofta och skrev mina brev hem, det var innan internet användes där och att ringa var väldigt dyrt och krångligt.
Jag älskade att sitta där och titta ut över havet som inte hade något slut. När jag åkte hem efter ett halvår var jag övertygad om att jag skulle komma tillbaka säsongen efter, men ödet ville annorlunda. Det blev istället giftermål och två barn, inget mer Gambia... jag fick leva på mängder med bilder och minnen. Men om ett år är det dax! Vi skulle ha åkt denna julen, men eftersom julen ligger så illa till i år och pengarna inte finns så skjuter vi fram det ett år. Så den 21 dec 2012 drar vi iväg, då ska jag visa min familj hur jag bodde och vad jag gjorde där. Å jag kan knappt bärga mej, jag längtar dit så det nästan gör ont!
Vill ni åka till ett land där alla är vänliga, men ibland kanske något närgångna... där naturen är fantastiskt och upplevelserna hur många som helst. Där delfiner leker längst med båten på Gambiafloden och maten är supergod. Ja, då ska ni åka till Gambia och ni ska INTE bo på något av de större hotellen utan ta ett litet och dessutom lämna hotellet då och då.
Jag lovar - ni kommer inte att ångra er!
.
Nattens äventyr
Natten som gick skulle jag alltså sova på Huddinge Sjukhus ihopkopplade med en massa maskiner. Martin körde mej dit och gick med mej upp på avdelningen vid 20.30. En jättegullig sköterska tog emot mej och berättade vad som skulle hända. Sen fick jag vänta... efter en stund gav Martin upp, han behövdes bättre hemma.
Strax innan 23 hade man lyckats få ihop alla sladdar och grejer och fått allt att fungera. Då såg jag ut som jag varit med om en större olycka eller operation... det var sladdar överallt och bandage över hela skallen för att hålla grejerna på plats. Tom på benen hade jag kontakter!
Efter några sms med Martin och Junior släckte jag lampan 23.15 och somnade nästan på stört. Jag hade ju inte sovit middag... De där sladdarna gjorde det svårt att vända på sej och jag brukar agera elvisp när jag sover. Så varje gång jag skulle vända på mej vaknade jag till en stund. När jag skulle väckas 5.30 var jag redan vaken och låg och väntade på sköterskan som skulle ta bort hela utrustningen.
Men lim över hela kroppen och mest i skallen drog jag sedan luvan över huvet och gick ut och väntade på Martin. Väl hemma somnade jag som en gris med Baileys tätt intill. Jag sov ända till 10.30 och vaknade med ett schysst skallebang. Så nu ska jag lägga mej i badet och se om jag kan få bort limmet och alla spritpennestreck, så man kan gå till jobbet senare. I bästa fall blir jag av med huvudvärken också.
Martin är och handlar, han har inte sovit sedan han hämtade mej kl 6. Däremot har han hunnit gå en långpromenad med hunden och säkert sett en massa film på tv. Han får nog ta en tupplur innan jobbet om han ska orka. Den här dagen blir lite mysko, men vi har inga måsten innan jobbet. Så det får bli som det blir :-)
.
 |
| Snyggt va?! |
Efter några sms med Martin och Junior släckte jag lampan 23.15 och somnade nästan på stört. Jag hade ju inte sovit middag... De där sladdarna gjorde det svårt att vända på sej och jag brukar agera elvisp när jag sover. Så varje gång jag skulle vända på mej vaknade jag till en stund. När jag skulle väckas 5.30 var jag redan vaken och låg och väntade på sköterskan som skulle ta bort hela utrustningen.
Men lim över hela kroppen och mest i skallen drog jag sedan luvan över huvet och gick ut och väntade på Martin. Väl hemma somnade jag som en gris med Baileys tätt intill. Jag sov ända till 10.30 och vaknade med ett schysst skallebang. Så nu ska jag lägga mej i badet och se om jag kan få bort limmet och alla spritpennestreck, så man kan gå till jobbet senare. I bästa fall blir jag av med huvudvärken också.
Martin är och handlar, han har inte sovit sedan han hämtade mej kl 6. Däremot har han hunnit gå en långpromenad med hunden och säkert sett en massa film på tv. Han får nog ta en tupplur innan jobbet om han ska orka. Den här dagen blir lite mysko, men vi har inga måsten innan jobbet. Så det får bli som det blir :-)
.
söndag 6 november 2011
Inatt blire Huddinge Sjukhus
Igår hade vi en riktig lulla-runt-dag. Vi städade nästan hela huset och tvättade, men gjorde det i en väldigt behaglig takt. Junior jobbade och Senior kom hem från Öland och på kvällen kom Mandisen och två kompisar hit. Då bakade vi pizza och kollade på tv. Årets upplaga av "Så mycket bättre" är faktiskt precis lika småmysig som förra årets. Laleh är helt fantastisk!
Det är en otrolig förmån att få dela kvällen med fem tonåringar. Att de väljer att vara här hemma istället för att vara hos någon annan eller ränna ute känns väldigt bra. Vid midnatt gick de andra hem till sina föräldrar och vi kunde gå och lägga oss efter en ganska lång dag.
I morse gjorde vi oss ordning ganska snabbt för att återigen gå ut med våra medlemmar. Från att ha varit en medlem första gången till fyra nästa gång, blev vi idag sex medlemmar, jag & Martin plus två hundar. Så nu är vi tio "individer" som rört på oss idag :-)
Snart är det dax för lunch, det blir gårdagens rester av pizzan. Sen ska jag INTE ta en tupplur, trots att jag kommer att behöva det. Inatt ska jag nämligen göra en sömn-EEG på Huddinge sjukhus och då får jag inte ha sovit middag eller druckit kaffe. Allt för att man ska sova bra antar jag... så kl 20.30 ska jag vara där och man ska koppla på en massa elektroder som jag sen ska sova med. Imorrn vid 6-tiden är jag klar och får gå hem.
En riktigt skön helg har vi iaf haft, avkopplande, många skratt och trevlig sällskap. Precis som det ska vara :-)
.
Det är en otrolig förmån att få dela kvällen med fem tonåringar. Att de väljer att vara här hemma istället för att vara hos någon annan eller ränna ute känns väldigt bra. Vid midnatt gick de andra hem till sina föräldrar och vi kunde gå och lägga oss efter en ganska lång dag.
 |
| Viktväktare på promenad |
Snart är det dax för lunch, det blir gårdagens rester av pizzan. Sen ska jag INTE ta en tupplur, trots att jag kommer att behöva det. Inatt ska jag nämligen göra en sömn-EEG på Huddinge sjukhus och då får jag inte ha sovit middag eller druckit kaffe. Allt för att man ska sova bra antar jag... så kl 20.30 ska jag vara där och man ska koppla på en massa elektroder som jag sen ska sova med. Imorrn vid 6-tiden är jag klar och får gå hem.
En riktigt skön helg har vi iaf haft, avkopplande, många skratt och trevlig sällskap. Precis som det ska vara :-)
.
lördag 5 november 2011
Dagens Nyheter
Idag vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Alltså började jag med att läsa nyheterna...
Idag gäller det att göra allt på Facebook så snart som möjligt, eftersom sidan kanske inte finns imorrn... Efter att ha läst om den våldsamma kraschen i Åstorp, kanske vi ska prata mer med våra ungdomar som nyss tagit körkort? Unga män är ju inblandade i flest trafikolyckor, nåt måste det beror på... Jag har varit på Senior ganska mycket om att han kört slarvigt efter att han klarat körkortet och nu verkar han ha lyssnat och kör mycket lugnare och säkrare. Han är på väg hem från Öland i detta nu.
Apropå Öland och med tanke på att höstens dokusåpa sänds från Böda Camping kan vi konstatera att det kanske gått liiiite för långt i dokusåpornas värld. Nu funderar man tydligen på att göra Livets Ord till en dokusåpa. Visserligen är det väl en såpa, men att sända det på tv? Nej tack, säger jag som iofs inte kollar på Böda Camping heller. Det finns ju en OFF-knapp på tv´n tack o lov :-)
Jag läser också om flyktingar som får bo bland döda råttor och smuts. Såg en lite del av inslaget på nyheterna igår, men greppade inte riktigt vad det handlade om då. Tydligen är våra flyktingar inte mer värda än så? Vad händer om ett barn börjar peta på råttorna? Jag menar: en råtta kan ju faktiskt dra runt på en hel del sjukdomar. Äckligt! Medan flyktingar bor i skiten skor sej Nordeas chefer på andras bekostnad. Jag har inte mycket till övers för Vänsterns politik, men i det här fallet måste jag ge Sjöstedt en eloge för att han byter bank. Nånstans måste man visa att gränsen går.
Översvämningar och skyfall har drabbat Italien och min kompis skördar Hallon i Västerås. Världen och värdet är alldeles uppåner. Jag tycker iof att det är skönt med en mild november. För att inte tala om Junior som är överlycklig att han fortfarande kan åka MC. Men normalt är det inte!
Åsså har vi hunden Diezel som fastnade i spärren till tunnelbanan. Stackars voffsingen som satt fast på mitten och inte kunde komma loss. Han var lite olycklig efteråt och hade nog lite ont i magen, stackarn.
Och en positiv nyhet mitt i allt elände! Lille Hugo får i bästa fall åka till USA på behandling! Hugo som har en ovanlig hudsjukdom där skinnet trillar av och i värsta fall får han inte ens upplev sin ett-årsdag. Men nu finns det hopp igen!
Det var nyheterna i korthet :-)
Här hemma har vi inga större nyheter att bjuda på. Senior är som sagt på väg hem från Öland och Junior jobbar sin andra dag på nya jobbet. Jag ska fixa lite med julklapparna och städa. Ikväll kommer två av Juniors kompisar hit plus Mandisen för att äta hemlagad pizza med oss. Då blir det vi, plus 5 ungdomar och "Så Mycket Bättre" på tv - HÄRLIGT!
Det blir nog en bra dag, trots tråkväder :-)
.
Idag gäller det att göra allt på Facebook så snart som möjligt, eftersom sidan kanske inte finns imorrn... Efter att ha läst om den våldsamma kraschen i Åstorp, kanske vi ska prata mer med våra ungdomar som nyss tagit körkort? Unga män är ju inblandade i flest trafikolyckor, nåt måste det beror på... Jag har varit på Senior ganska mycket om att han kört slarvigt efter att han klarat körkortet och nu verkar han ha lyssnat och kör mycket lugnare och säkrare. Han är på väg hem från Öland i detta nu.
Apropå Öland och med tanke på att höstens dokusåpa sänds från Böda Camping kan vi konstatera att det kanske gått liiiite för långt i dokusåpornas värld. Nu funderar man tydligen på att göra Livets Ord till en dokusåpa. Visserligen är det väl en såpa, men att sända det på tv? Nej tack, säger jag som iofs inte kollar på Böda Camping heller. Det finns ju en OFF-knapp på tv´n tack o lov :-)
Jag läser också om flyktingar som får bo bland döda råttor och smuts. Såg en lite del av inslaget på nyheterna igår, men greppade inte riktigt vad det handlade om då. Tydligen är våra flyktingar inte mer värda än så? Vad händer om ett barn börjar peta på råttorna? Jag menar: en råtta kan ju faktiskt dra runt på en hel del sjukdomar. Äckligt! Medan flyktingar bor i skiten skor sej Nordeas chefer på andras bekostnad. Jag har inte mycket till övers för Vänsterns politik, men i det här fallet måste jag ge Sjöstedt en eloge för att han byter bank. Nånstans måste man visa att gränsen går.
Översvämningar och skyfall har drabbat Italien och min kompis skördar Hallon i Västerås. Världen och värdet är alldeles uppåner. Jag tycker iof att det är skönt med en mild november. För att inte tala om Junior som är överlycklig att han fortfarande kan åka MC. Men normalt är det inte!
Åsså har vi hunden Diezel som fastnade i spärren till tunnelbanan. Stackars voffsingen som satt fast på mitten och inte kunde komma loss. Han var lite olycklig efteråt och hade nog lite ont i magen, stackarn.
Och en positiv nyhet mitt i allt elände! Lille Hugo får i bästa fall åka till USA på behandling! Hugo som har en ovanlig hudsjukdom där skinnet trillar av och i värsta fall får han inte ens upplev sin ett-årsdag. Men nu finns det hopp igen!
Det var nyheterna i korthet :-)
Här hemma har vi inga större nyheter att bjuda på. Senior är som sagt på väg hem från Öland och Junior jobbar sin andra dag på nya jobbet. Jag ska fixa lite med julklapparna och städa. Ikväll kommer två av Juniors kompisar hit plus Mandisen för att äta hemlagad pizza med oss. Då blir det vi, plus 5 ungdomar och "Så Mycket Bättre" på tv - HÄRLIGT!
Det blir nog en bra dag, trots tråkväder :-)
.
fredag 4 november 2011
Fredag!
Som jag sett fram emot den här dagen! Förra helgen var inte direkt avkopplande, så jag ville ha ny helg snabbt. Å nu är det fredag igen - jabba!
Idag ska vi skicka veckobrevet, som är nästan klart. Vi ska handla, fixa julklapparna till mor och far och killarna, skicka fler traderagrejer, betala sånt vi vunnit på tradera (nu är Farmor snart färdigekiperad), fixa ytterligare ett par julklappar, fika med Farmor och pyssla runt lite här hemma.
Åsså ska vi skratta mycket, för det säger Expressen att man ska göra. Men det gör vi redan, vi skrattar otroligt mycket i vår familj :-)
Det blir nog en bra dag, bara jag kommer igång så...
.
Idag ska vi skicka veckobrevet, som är nästan klart. Vi ska handla, fixa julklapparna till mor och far och killarna, skicka fler traderagrejer, betala sånt vi vunnit på tradera (nu är Farmor snart färdigekiperad), fixa ytterligare ett par julklappar, fika med Farmor och pyssla runt lite här hemma.
Åsså ska vi skratta mycket, för det säger Expressen att man ska göra. Men det gör vi redan, vi skrattar otroligt mycket i vår familj :-)
Det blir nog en bra dag, bara jag kommer igång så...
.
torsdag 3 november 2011
Myser
Tänker tillbaka till tiden för ca 4 år sedan, då jag förbannade min ensamhet som var högst ofrivillig. Då, när jag hade ångest för helger och högtider. Jag hade inget emot att vara ensam, så länge jag valde det själv - men det gjorde jag ju aldrig... jag var ensam ändå.
Just nu är Martin och jobbar och jag skrotar runt här hemma och mår riktigt bra. Junior, jag och Baileys har myst i soffan och tittat på reprisen av "Svagaste länken". Det var ganska underhållande faktiskt. Jag har kört igång en tvätt, plockat lite, skrivit lite på veckobrevet och pysslat runt lite i allra största allmänhet.
Imorrn ska vi besöka Lilla Farmor igen. Farmor som var på rymmen igår... hon skulle förmodligen gå hem till mamma och pappa, men gick lite fel och hamnade på vårdcentralen. Därifrån ringde de till min pappa som befinner sej på Öland... eftersom ingen kunde hämta henne blev hon hemkörd av färdtjänsten. Det är en bra bit att gå till vårdcentralen, så hon sov nog gott inatt :-)
Jag har ropat in en blus och två koftor till henne på Tradera och ska se om jag kan få tag på en eller två behå till henne till imorrn. Jag funderar på om jag inte ska slå in allt i ett stort paket som hon kan få öppna. Så blir det lite av julafton i förtid lixom... man vet ju faktiskt inte om hon kan vara med i år... varje dag kan ju faktiskt vara den sista i den åldern. Å hon gillar paket, så det skulle hon nog uppskatta.
Önskar det var fredag idag så jag kunde fortsätta att lulla runt här hemma. Inte för att jag inte har lust att jobba, utan för att jag har så mysigt just nu. Men Martin är snart på väg hem, då är det sushi-dax och sen jobb. Men imorrn är det fredag, då kan jag göra vad jag vill!
.
Just nu är Martin och jobbar och jag skrotar runt här hemma och mår riktigt bra. Junior, jag och Baileys har myst i soffan och tittat på reprisen av "Svagaste länken". Det var ganska underhållande faktiskt. Jag har kört igång en tvätt, plockat lite, skrivit lite på veckobrevet och pysslat runt lite i allra största allmänhet.
Imorrn ska vi besöka Lilla Farmor igen. Farmor som var på rymmen igår... hon skulle förmodligen gå hem till mamma och pappa, men gick lite fel och hamnade på vårdcentralen. Därifrån ringde de till min pappa som befinner sej på Öland... eftersom ingen kunde hämta henne blev hon hemkörd av färdtjänsten. Det är en bra bit att gå till vårdcentralen, så hon sov nog gott inatt :-)
Jag har ropat in en blus och två koftor till henne på Tradera och ska se om jag kan få tag på en eller två behå till henne till imorrn. Jag funderar på om jag inte ska slå in allt i ett stort paket som hon kan få öppna. Så blir det lite av julafton i förtid lixom... man vet ju faktiskt inte om hon kan vara med i år... varje dag kan ju faktiskt vara den sista i den åldern. Å hon gillar paket, så det skulle hon nog uppskatta.
Önskar det var fredag idag så jag kunde fortsätta att lulla runt här hemma. Inte för att jag inte har lust att jobba, utan för att jag har så mysigt just nu. Men Martin är snart på väg hem, då är det sushi-dax och sen jobb. Men imorrn är det fredag, då kan jag göra vad jag vill!
.
Byta jobb?
Igår när jag for runt och fixade en massa grejer funderade jag på hur det skulle vara om man bytte jobb. Då skulle jag jobba på dagtid som alla andra, måndag till fredag, och vara ledig på helgen och några veckor på sommaren. Det räckte för att jag skulle sluta tänka så, jag har ju världens bästa jobb med de bästa arbetstiderna. Kanske inte den bästa lönen dock...
Jag jobbar mellan kl 15-20, mån-torsdag. Sitter hemma och jobbar på dagarna och mest på fredagen. Åsså är jag ledig eller iaf hemma fre-måndageftermiddag. Vi tar semester hur mycket eller lite vi vill och när vi vill. Bättre kan man knappast ha det!
Dessutom träffar vi världens trevligaste människor och är bra på det vi gör. Särskilt igårkväll insåg jag hur bra jag har det. Då satt jag och skrev nomineringen till Årets Viktväktare till en av våra medlemmar som har gått i mål. Att få skriva i superlativer är helt fantastiskt. Att få framhäva en persons bästa sidor är skitroligt! Nu hoppas vi bara att hon blir en av kandidaterna oxå... då har hon chans att vinna 25 000 kr i nya kläder. Det behöver man när man gått ner 33 kg!
Så jag behåller nog mitt jobb ett tag till :-)
.
Jag jobbar mellan kl 15-20, mån-torsdag. Sitter hemma och jobbar på dagarna och mest på fredagen. Åsså är jag ledig eller iaf hemma fre-måndageftermiddag. Vi tar semester hur mycket eller lite vi vill och när vi vill. Bättre kan man knappast ha det!
Dessutom träffar vi världens trevligaste människor och är bra på det vi gör. Särskilt igårkväll insåg jag hur bra jag har det. Då satt jag och skrev nomineringen till Årets Viktväktare till en av våra medlemmar som har gått i mål. Att få skriva i superlativer är helt fantastiskt. Att få framhäva en persons bästa sidor är skitroligt! Nu hoppas vi bara att hon blir en av kandidaterna oxå... då har hon chans att vinna 25 000 kr i nya kläder. Det behöver man när man gått ner 33 kg!
Så jag behåller nog mitt jobb ett tag till :-)
.
onsdag 2 november 2011
Tråkdag!
Vaknade strax innan 7 av att jag hörde sopbilen och genast insåg att vi glömt ställa ut soptunnan... Irriterad över detta faktum, kunde jag förstås inte somna om. Så jag gick faktiskt upp tidigt, helt utan anledning idag. Å det börjar jag känna nu, så efter lunch får det bli en tupp lur. Så jag orkar jobba.
Förmiddagen fick gå åt till en massa fix. Så jag har packat mängder med traderagrejer som vi sålde i söndags och nu fått betalt för. Harry Potterböcker gick hur bra som helst! Så nu har vi lite mer utrymme i förrådet igen. När jag skulle till posten med alla grejer passade jag på att leta efter behå till Farmor när jag ändå var i centrum. Men se det fanns inte! Framknäppta finns inte i vanliga butiker som Lindex eller Kappahl. Så det blir till att leta på nätet istället.
Junior har bestämt lunchen idag, så det blir ratatuille. Mängder med grönsaker och nyttigheter alltså :-) Mandisen åt innan hon kom hit... för säkerhets skull alltså... å ikväll blir det kyckling med kokt potatis och tzatziki. Junior gillar när det är mycket smak och mängder med vitlök. Detta är bra gå-ner-i-vikt-mat, så det gillar vi. Hade årsbästa på vågen idag, men det är måndagens vikt som gäller. Håller detta i sej, så når jag (och kanske passerar med råge) ytterligare ett delmål på måndag.
Känner mej trött och har skallebank, kanske beror det på vädret? Eller kan man få huvudvärk av för många tankar tro? Jag tycker det snurrar lite för mycket i min skalle just nu. Mycket handlar om pengar och badrumsrenoveringen, jobb, när och kära... ja, det mesta som kallas livet. Vi har det bra, ändå finns det ju en del som behöver åtgärdas och funderas på.
Men man måste komma ihåg att vara tacksam för det man har och det är jag! Herreguuud, barnen finns i livet och mår bra. Vad kan vara viktigare? Jag har ett fint hus, mat på bordet och en man som älskar mej. Jag måste tänka mer på det när det är så här grått och trist och skallebanket infinner sej.
Jag har ett bra liv - så är det bara!
.
Förmiddagen fick gå åt till en massa fix. Så jag har packat mängder med traderagrejer som vi sålde i söndags och nu fått betalt för. Harry Potterböcker gick hur bra som helst! Så nu har vi lite mer utrymme i förrådet igen. När jag skulle till posten med alla grejer passade jag på att leta efter behå till Farmor när jag ändå var i centrum. Men se det fanns inte! Framknäppta finns inte i vanliga butiker som Lindex eller Kappahl. Så det blir till att leta på nätet istället.
Junior har bestämt lunchen idag, så det blir ratatuille. Mängder med grönsaker och nyttigheter alltså :-) Mandisen åt innan hon kom hit... för säkerhets skull alltså... å ikväll blir det kyckling med kokt potatis och tzatziki. Junior gillar när det är mycket smak och mängder med vitlök. Detta är bra gå-ner-i-vikt-mat, så det gillar vi. Hade årsbästa på vågen idag, men det är måndagens vikt som gäller. Håller detta i sej, så når jag (och kanske passerar med råge) ytterligare ett delmål på måndag.
Känner mej trött och har skallebank, kanske beror det på vädret? Eller kan man få huvudvärk av för många tankar tro? Jag tycker det snurrar lite för mycket i min skalle just nu. Mycket handlar om pengar och badrumsrenoveringen, jobb, när och kära... ja, det mesta som kallas livet. Vi har det bra, ändå finns det ju en del som behöver åtgärdas och funderas på.
Men man måste komma ihåg att vara tacksam för det man har och det är jag! Herreguuud, barnen finns i livet och mår bra. Vad kan vara viktigare? Jag har ett fint hus, mat på bordet och en man som älskar mej. Jag måste tänka mer på det när det är så här grått och trist och skallebanket infinner sej.
Jag har ett bra liv - så är det bara!
.
tisdag 1 november 2011
Oktober är en skitmånad!
Jag fick höra det för några dagar sedan och idag träffade jag av en händelse på mamma S. S har varit Juniors tränare under en tid och vi har känt varandra i många år. Hennes tre stora flickor har alla simmat tillsammans med Junior och varit på flera läger tillsammans. Nu finns bara två av dem kvar. Den tredje, dog i en hjärntumör som hon slagits emot hela sitt liv.
S frågade hur man gör för att gå vidare, för att komma igenom sorgen. Jag sa att det kan bara hon veta. Hon måste göra på sitt sätt, inte på någon annans. Det enda jag vet är att livet, för oss andra, fortsätter. Även om det känns som allt stannar upp, så gör det ju faktiskt inte det. Alla visste att dottern skulle dö i sin sjukdom, frågan var bara när. Den här familjen tog vara på varenda minut. Samma dag hon dog hade hela gänget varit på Tom Tits och haft en härlig dag. Dottern hade varit pigg och tom kunnat åka rutschbanan som finns där. På kvällen somnade hon i soffan och några minuter senare dog hon lugnt i mammas famn med hela familjen runt sej. Tänk att få dö så. Full fart in i det sista och sen avsluta hemma med familjen hos sej. Kan knappast bli mer värdigt än så.
Jag berättade om oktober förra året, då vi hade tre dödsfall på sex dagar. Jag berättade om min andra väninnan som förlorat sin son som var lika gammal som hennes dotter. Hon ville veta allt. Hur hon mått, hur hon betett sej. Allt. Jag sa att det spelar ingen roll. Det här är din kamp, din sorg, som du måste ta dej igenom på ditt sätt. Samtidigt sa jag att du förmodligen kommer att se folk byta trottoar eller försöka låtsas som de inte ser dej. Och det handlar inte om att de inte bryr sej utan att de inte vet hur de ska bete sej eller vet vad de ska säga. Döden skrämmer folk. Ändå är det en stor del av livet.
Idag går mina tankar till två fina flickor som mist sin syster. Ta hand om varandra idag, man vet aldrig vad som händer imorrn...
.
Vad retar dej?
Om jag skulle beskriva ej som en lugn och cool person skulle förmodligen min omgivning lägga upp ett stort asgarv! Lite rätt har de väl... men när det verkligen gäller och det är en krissituation, då är jag faktiskt coollugn och lyckas göra precis de rätta grejerna. Det är väl konstigt?
Jag retar mej inte så ofta på folk i trafiken, men när de ligger i häcken på mej eller kör slalom över hela körbanan pga en mobil vid örat - ja, då blir jag lite irriterad. Å då tillhör jag tydligen en ganska stor skara, enligt Expressen.
Jag går inte och drar på grejer när jag är irriterad eller sur, jag agerar. Direkt. Idag är jag varken det ena eller det andra, men jag ska agera en massa iaf. Igår upptäckte vi ju att min Farmor har krympt. Då åkte jag iväg direkt till en av våra second hand butiker, men den var stängd. Idag har alla våra tre butiker öppet, så dessa ska inventeras noga. Igår ropade jag in två tjocka koftor på tradera; 27 resp 40
kr plus porto. Helt ok tycker jag! I eftermiddag ska vi fika hos henne, då ska hon få sina nya kläder. Ska försöka ta ett behå-mått också, så hon kan få underkläder som passar.
Sitter och läser tidningarna på nätet innan det är dax för frukost. Konstaterar att att det blir damernas år nästa år. Man har satsat på tre kvinnor som programledare för Melodifestivalen. Har ni idéetorka på julklappsfronten, så kan jag verkligen rekommendera att ge bort biljetter till melodifestivalen. Det är en skitbra julklapp som alla blir glada över.
Nähä, man kanske borde börja dagen? 1 november. Junior jobbar sin första dag på nya jobbet, Senior häckar på Öland, Martin trillade ur bingen för länge sen, Baileys sover fortfarande. Snacka om splittrad familj :-)
.
Jag retar mej inte så ofta på folk i trafiken, men när de ligger i häcken på mej eller kör slalom över hela körbanan pga en mobil vid örat - ja, då blir jag lite irriterad. Å då tillhör jag tydligen en ganska stor skara, enligt Expressen.
Jag går inte och drar på grejer när jag är irriterad eller sur, jag agerar. Direkt. Idag är jag varken det ena eller det andra, men jag ska agera en massa iaf. Igår upptäckte vi ju att min Farmor har krympt. Då åkte jag iväg direkt till en av våra second hand butiker, men den var stängd. Idag har alla våra tre butiker öppet, så dessa ska inventeras noga. Igår ropade jag in två tjocka koftor på tradera; 27 resp 40
kr plus porto. Helt ok tycker jag! I eftermiddag ska vi fika hos henne, då ska hon få sina nya kläder. Ska försöka ta ett behå-mått också, så hon kan få underkläder som passar.
Sitter och läser tidningarna på nätet innan det är dax för frukost. Konstaterar att att det blir damernas år nästa år. Man har satsat på tre kvinnor som programledare för Melodifestivalen. Har ni idéetorka på julklappsfronten, så kan jag verkligen rekommendera att ge bort biljetter till melodifestivalen. Det är en skitbra julklapp som alla blir glada över.
Nähä, man kanske borde börja dagen? 1 november. Junior jobbar sin första dag på nya jobbet, Senior häckar på Öland, Martin trillade ur bingen för länge sen, Baileys sover fortfarande. Snacka om splittrad familj :-)
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)