Min "lilla" Farmor

Jag har alltid tyckt att min Farmor är mjuk, tjock och stor. Visst har hon krympt med åldern, men idag upptäckte jag att hon faktiskt har blivit liten. Hennes kläder hänger på kroppen och är alldeles för stora. Så min pappa och jag bestämde att vi ska fixa lite nya kläder åt henne. Han tittade i nacken på hennes blus och såg att det var storlek 46! Hon hävdade bestämt att det är hennes storlek och vi sa emot.

För att överbevisa henne hämtade jag en av mina skjortor och tog på henne utanpå den blus hon hade på sej och den passade perfekt! Jag visade henne att det var 38/40 och hon försökte med att den nog var uttänjd, väl tvättad osv. Men till slut insåg hon att hon faktiskt inte alls är varken tjock eller rund, hon har medium och inget annat.

Jag släpade fram alla mina postorderkataloger och lät henne titta. Jag måste ju veta på ett ungefär vad hon gillar så att jag kan kolla på egen hand. Först var hon tveksam, men sen tittade hon och visade vad hon tyckte var fint. Blått ska det vara och krage på blusar och skjortor. Byxorna ska vara mjuka med lös resår i midjan, gärna sandfärgat eller svart. Å en kofta behöver hon, den ska vara tjock, ha knäppning fram och fickor. Så nu vet jag exakt... eller hur?

Jag tänkte kolla runt lite på second hand och Tradera och har redan hittat några grejer att hålla ögonen på. I centrum hittade jag en tuff skjorta, i blått förstås... som hon ska få prova imorrn när vi åker dit. Ska bli skoj att se henne i lite nytt, med lite färg. Det hon har nu är enfärgat, lite fläckigt och det saknas knappar eller är slitet. Just nu är hon pigg och villig att förnya sej lite, så det är bäst att passa på  :-)

Imorrn ska vi passa på att "göda" henne lite också, för hon får inte bli mindre. Hon är fin nu!
.

Bra start på dagen

Det första jag gör varje måndagmorgon är att gå på toa och sen väga mej. Idag visade vågen minus 0,5 kg sedan förra måndagen. Årsbästa igen! Ett hekto från min nästa belöning och 2,1 kilo från första delmålet, då är jag normalviktig. Det borde jag vara senast nyår. Så jag har alltså gått ner 5,1 kg sedan jag satt igång igen den 21/3. Inte går det fort inte, men det är sån jag är...

Strax efter 9 trillar Junior ner för trappen, han har höstlov och sovmorgon. Men bara idag... För imorrn ska han jobba sitt första pass på en av våra Ica-butiker här i närheten! Telefonen ringde och väckte honom med det trevliga beskedet. Så nu har alla ungarna extrajobb! Va skönt!

Å lilla pappa har överlevt natten tillsammans med Farmor i nya lägenheten. Han kommer att sova hos henne de första nätterna så att hon inte ska vakna och inte veta var hon är och hjälpa henne lite innan hemtjänsten kommit igång ordentligt. Imorrn ska Martin och jag åka och fika hos henne innan jobbet. Kanske kommer de hit idag och äter lunch.

Senior och mormor är på väg till Öland, så vi får ta hand om pappa och Farmor  :-)

Dagen har alltså börjat kanonbra! Solen skiner, jag har gått ner i vikt, Junior har fått jobb och allt har gått bra med Farmor. Kan knappast bli bättre! Dessutom vann jag 600 spänn på bingo igår  :-D

... osså slipper jag få sms från sj varje sekund... stackars man...

Ha det bäst everyhopa!

.

VV-promenix!

Vi började ju med våra Viktväktar-promenader förra söndagen. Då, på premiären, fick vi med oss EN hel medlem... idag hade vi med FYRA! Så det växer  :-)

Dagens promenad tog 1,20. Det blev en hyfsad takt med mycket prat och "psyksnack".  På 6,5 km hinner man avhandla en hel del. Vi pratade om hur man pratar med barn om vikt, klädproblem när man krymper, barnlöshet/adoptioner, mat, hur dåligt en hade mått av lchf och en massa annat. En av tjejerna har som mål att springa tjejmilen nästa år och en annan kunde tänka sej att hänga på. Så nu har vi lovat att efterlysa fler som kan göra dem sällskap.

Syftet med promenaderna är att vi ska komma ut, då kan jag nämligen inte smita undan. Jag behöver dagsljuset för att må bra. Syftet är också den som inte vill ut och gå själv kan följa med oss iaf en gång i veckan. Ett resultat av detta kan bli att man hittar nån som man kan ut och gå med oftare än bara på söndagarna.

När vi kom hem var vi nöjda men hungriga. Så en kopp te och en banan fick det bli och senare rester från förrgårdagens lunch. Killarna har spelat Alfapet på eget initiativ och verkade ha skitkul. Tänk att det går att spela spel utan varken telefon eller dator...

Imorrn är det ny vecka och folk har fått lön och hunnit storhandla. Så kanske blir det några nya hos oss? Alla är välkomna till Viktväktarna i Huddinge, Tullinge, Tumba och Rönninge. Vi har Sveriges galnaste och härligaste medlemmar. Vill ni gå ner i vikt och samtidigt ha kul, så ska ni komma till oss  :-)

På söndag går vi ut igen - undrar hur många vi blir då?


.

Som ett dockskåp

Så har vi äntligen flyttat min Farmors grejer från den gamla lägenheten i Södertälje till den nya i Tullinge. Från 2 rum och kök till en etta med sovalkov och kök. Så en hel del grejer fick inte följa med, vi får väl se vilka hon saknar...

Eftersom mina föräldrar redan tagit hem en hel del och ställt i sitt garage, behövdes det bara köras en enda gång mellan Södertälje och Tullinge. Med två kombibilar och två släpvagnar, så kunde min pappa och farbror ta det som fanns kvar. Så Martin, Jag och Junior väntade vid den nya lägenheten och fixade mest där. Så småningom kom även min faster och hjälpte till att packa upp.

Efter lunch fixade vi det sista och kunde ta med oss Farmor upp och titta. Hon ska inte bo där förrän på tisdag eftersom hemtjänsten inte fungerar förrän dess. Men hon skulle iaf få se hur det såg ut och hon blev jättenöjd! Hon nästan smög in och utropade förtjust att det såg ut som ett dockskåp  :-)

Alla hennes käraste ägodelar var på plats, det var bara en liten byrå hon saknade. Det gamla köksbordet var borta och i köket stod henne finbord. "Du ska ha fingrejerna nu" sa vi när hon undrade. "Jaha" sa hon bara och såg förtjust ut. Hon har fått en jättefin lägenhet med en superfin balkong. Hennes balkonglådor är gigantiska, så jag ska rensa ur dem och sätta dit en ljusslinga så hon får lite att titta på.

Det var så otroligt skönt att se hennes reaktion och hur nöjd hon var. Till mej har hon sagt under många år att hon vill flytta, men när någon annan frågat har hon inte sagt så. Men så för något år sedan sa hon det även till övrig släkt. Då började kampen att få henne flyttad mellan kommunerna. Till slut lyckade vi! Nu får vi henne äntligen på ett vettigt avstånd, så att vi kan hjälpa henne när hon behöver och vi kan hälsa på lite när som helst.

Men hon är gammal, nästan 92 år och ganska snurrig. Min faster sover där första natten och min pappa tar nästa natt. Sen får vi se. Jag hoppas bara att hon kommer att vara så glad som hon var idag och att hon inte deppar ihop när hon lämnas ensam första gången. Tänk om hon inte vet var hon är eller inte hittar till toaletten tillräckligt snabbt. Det kan inte vara så lätt att bli gammal och glömma det mesta. 

Idag pratade jag med henne om när hon var liten och om hennes biologiska mamma som inte kunde ta hand om henne och hennes fosterfamilj som hon sedan bodde hos. Hon kom ihåg det mesta men blev rörd när hon berättade. Jag har träffat både hennes mamma och fostermor och det kom hon ihåg och gladdes åt.

Jag är väl medveten om att min lilla Farmor inte kommer att leva så länge till. Hon har betytt massor för mej under min uppväxt. Hon gick med mej till baletten när jag var 4-5 år och hjälpte mej med barnen och städningen för bara några år sedan. Nu får jag hjälpa henne, det är inte mer än rätt. Den lilla tid hon har kvar... jag hoppas hennes resterande dagar blir till belåtenhet.

Min lilla söta Farmor.

.

Avbrott

"Folk rasar" För att det blev avbrott när Skavlans program skulle sändas igår. Låter inte det lite sorgligt? Ett tv-program uteblir och folk blir upprörda. Låter som de skulle behöva en hobby eller nåt...

Ungefär som när det blir strömavbrott. Då får folk panik! Å herregud ingen ström! Jag som tycker det är så skönt när alla maskiner tystnar och man kan höra sina tankar. Jag har alltid levande ljus och tändstickor framme, så det är bara att tända ljusen och mysa i soffan med något att läsa eller ett spel. Myyys!

Klart man blir fundersam om det blir långvarigt. Hur ska det gå med maten i frysen och värmen i huset. Men i Sverige brukar sånt fixa sej ganska snabbt. Varför bli upprörd över något man inte kan göra något åt? Onödig energi kallar jag sånt  :-)

Idag ska vi göra av med en helt annan energi! Idag ska vi äntligen hjälpa min 91-åriga Farmor att flytta! Nu är hon helt med på noterna och vill bara ha det gjort. Så medan min faster tar hand om Farmor ska vi andra flytta hennes grejer och göra fint i nya lägenheten.

Å ikväll blire taco - så får vi se om det blir nån tv eller inte  :-)

.

Inget blir som man tänkt...

Jaha, å den här dagen blev ju inte alls som vi tänkt oss... som vanligt alltså  :-)

Jodå, tvätten kördes igång, precis som det var tänkt. Men ungefär där slutade vår planering att fungera. Leveransen med kylen och frysen kom inte förrän vid 15-tiden. Fram tills dess hade jag kört två maskiner tvätt och Martin hade kört en diskmaskin och röjt i köket. Sen tog vi en lång lunch framför tv´n och väntade... och väntade... lite mer fix och till slut ringer DHL och säger att han är lite försenad. Jaja... han hade ju inte glömt oss iaf. Alltid nåt!

Så kommer grejer och då först vågar vi plocka ur de gamla och ställa ut dem på altanen. In med kylen för att hänga om dörren. När Junior och Martin öppnar kartongen är det FEL FÄRG! Vi har beställt vita men har fått aluminium alltså silvergråa. Efter lite om och men så accepterar vi färgen och försöker skruva loss handtaget för att byta sida på det. Det går inte! En av skruvarna sitter benhårt och efter en del funderande och prat med kundtjänst beslutar vi oss för att låta den hänga som den gör. Har vi fel färg så kan den ju lika gärna vara felhängd också... man vänjer sej väl? Grejen är att om vi hänger om dörren så passar skåpen inte ihop och det skulle bli en glipa mellan dem, så vi lät det vara.

Efter mycket om och men så har vi nu ändå en fullt fungerande kyl och frys. Den vi hade förut fungerade men läckte kondensvatten och samtliga lådor i frysen var sönder och omöjliga att stänga. Nu har vi fryslådor på hjul som är hur enkla som helst att skjuta in. Dessutom har vi belysning i "ryggen" på bägge skåpen, så man ser precis allt som finns där!

Vi hann till sopen med allt skräp precis innan de stängde, vi hade väl 3 minuter till godo. Å nu är Martin efter mycket om och men iväg och handlar. När han kommer hem ska vi laga mat, äta och sen dö framför inspelat Robinson. Vi är helt slut!

Å imorrn ska vi hjälpa Farmor att flytta... jippi...

.

Tvätta.... å tvätta lite till...

Jag har inte satt min fot i tvättstugan på över en vecka. Idag ser jag resultatet ganska tydligt, för att inte säga väldigt tydligt... det ligger tvätt preciiiiis överallt! Så nu har jag iaf kört igång en maskin och det kommer att bli mååånga fler...

Idag blir det en pysselochfixdag. Jag hoppas att DHL kommer vilken minut som helst med vår nya kyl och frys, så vi kan installera och "flytta" in i de nya direkt och sen åka och handla. De gamla ska antingen ner till huset på Öland eller säljas. Jag ska jobba klart lite av veckans arbete, beställa och skicka veckobrev. Jag har också en del mail att svara på. Packa och skicka traderagrejer. Jaja, lite fix helt enkelt.

Imorrn ska vi hjälpa min 91-åriga Farmor att flytta. ÄNTLIGEN! Ska bli så skönt att få henne närmare så man kan hälsa på henne ofta. Så imorrn blir det nog många steg vilket kanske inte är så toppen med tanke på att kortisonsprutan jag fick igår gör skitont. Men men... det får lösa sej.

Så medan tvättmaskinen snurra ska vi alltså försöka pyssla runt med en massa annat här hemma. Det regnar ute, så man kan vara inne utan dåligt samvete. Det blir nog en bra dag ska ni se  :-)

.

Fixa fixa fixa

Jag sov urdåligt inatt. Först kunde jag inte sova utan låg och vände och vred på mej till 2.30 eller nåt... och sen vaknade jag igen vid 5 för att gå på toa och sen vaknade jag igen vid 6.15 när Junior gick upp. 7.30 var jag själv tvungen att trilla ur bingen, eftersom jag skulle till Dr Kompis. Så jag är lite seg nu lixom...

Hos Dr Kompis var det som vanligt trevligt och effektivt. Jag fick en ny kortisonspruta i knät och så pratade vi om det där med att bränna slemhinnorna. Han visste inte så mycket om just den metoden, men skulle remittera mej till en kvinnoklinik som han tycker är bra. Så nu är även den bollen i rullning  :-)

Sen kollade han snabbt på en knöl som Martin har i nacken och skulle fixa remiss även till honom för att ta bort den. Så det blev en hel del fixat, smidigt och bra!

På vägen därifrån ringde telefonen och vi fick ett mycket roligt besked. Vad det handlar om kan jag inte berätta än, men ni kommer att få veta. Det hamnar iaf inom området, mycket roliga och oegostiska handlingar... Älskar när sånt händer!

Å en stund senare ringde DHL och berättade att de kommer med vår nya kyl och frys imorrn. Å jag som skrev för några dagar sedan att det är så tråkigt just nu... Jag tar tillbaka det  :-D

Nu ska jag försöka sova lite medan Martin är och jobbar. Sen blir det sushi och jobb i eftermiddag. En bra dag helt enkelt! Idag spelar det ingen roll att himlen är grå och vädret är trist. Där ovan molnen finns solen!


.

Hackat eller malet...

Är Din sida hackad? Hur vet man det? Jag har en kompis vars blogg blivit hackad, hon upptäckte det genom att den såg mysko ut. Men efter någon dag var allt som vanligt igen... Min sida ser ut som jag lämnade den senast. Jag är nog för ointressant för att hacka  :-)

Frågan är ju varför? Varför vill man gå in och förstöra andras sidor? Jag menar... min blogg är ju min offentliga dagbok. Här skrivs en massa dravel mest för min egen skull, men även för att de som inte finns nära mej ska kunna hänga med i vad som händer i min familjs liv. Vem skulle vara intresserad av att förstöra det? Det är iofs en annan sak om det är en offentlig person, vars mail man kanske kan vara intresserad av att läsa eller skicka fejkad information ifrån. Men vi som inte är särskilt kända borde ju klara oss, tycker jag...

Ändå har jag varit inne och bytt lösenord lite här och där. Det är väl lika så bäst lixom? Det kanske du oxå borde göra?

.

Debatten är igång igen!

Den sk Hemmafrudebatten återkommer sisådär var femte år eller nåt. Nu är den här igen!

Tydligen har en ny undersökning visat att det är väldigt många som (om det var möjligt) skulle vilja vara hemma och ta hand om sina barn själva. Det finns alltså ganska många som frivilligt vill bli sk hemmafruar eller hemmamän. Särskilt bland våra unga tjejer är detta en stark önskan. Men frågan är om man förstått vad det innebär att vara hemma och ta hand om sina barn? Det handlar definitivt inte om ett liv med gott om egen tid eller god ekonomi. Nån Hollywood-fru blir man knappast i Sverige iaf.

Jag var hemma med mina ögonstenar i 10 år. Det var helt frivilligt och jag var vid mina sinnes fulla bruk när beslutade mej för detta (i mångas ögon) mysko val. Barnens pappa var helt med på noterna. Han jobbade skift och jag hade möjlighet till extrajobb när maken var ledig. Så vi gick omlott och pusslade med hjälp av våra föräldrar. Vi tjänade pengar (inte så mycket) och betalade skatt precis om alla andra. Ändå fick vi veta att vi hade gjort ett konstigt val, att vi var egoistiska och en massa annat.

Det är tydligen fullt legitimt att ifrågasätta en hemmafru och kalla henne en mängd olika saker. Jag har fått veta att jag är skattesmitare, att jag är en parasit, att det är synd om mina barn, att jag är lyxhustru, att jag tar hand om frisk man i hemmet osv osv. Det är så otroligt tröttsamt. Särskilt som jag räknade ut att vi inte bara betalade lika mycket i skatt som alla andra utan att vi dessutom besparade kommunen flera miljoner i outnyttjad barnomsorg.

Jag var hemma med mina barn i 10 år, de har inte varit på dagis en enda dag i sitt liv. Å vet ni? Det blev ändå fullt fungerande medborgare! Otroligt va? Efter att ha tillbringat nästan all sin vakna tid med mej eller sin pappa så blev det faktiskt inget större fel på dem. Trots att de inte fick en enda pedagogisk leksak eller timme med utbildad förskolepersonal. En av våra ledande kommunpolitiker kallade mina ungar för B-laget... Enbart för att de inte gick på dagis! Men vems ungar är det som haft MVG i slutbetyg i nian eller har fast jobb sedan 15-årsåldern? Jo, mina! Tji fick du Herr Fd Ordförande i Socialnämnden i Botkyrka! De blev inte så misslyckade ändå, trots dina varningar!

Å även om min pension kommer att vara bedrövlig så är jag otroligt stolt och glad över mitt val. Jag lyckades göra det jag önskade och trodde på. Jag följde mitt hjärta. Jag älskade varenda minut av min tid med barnen, trots att det var SKITJOBBIGT många gånger. Det är ett jäkla slit att ta hand om barn dygnet runt. Men det där att kunna mysa på mornarna, ta det lugnt, se alla framsteg och vara med om alla vardagliga saker är belöning nog. Vi är supertighta mina killar och jag, men det kanske vi hade varit ändå?

Idag är vi precis som alla andra. Jag jobbar igen, killarna går i gymnasiet, jobbar och sportar. Det syns förstås inte på dem att de inte varit på dagis. Men pratar man med dem så märks det... de ifrågasätter om de ska ha sina barn på dagis eller ej. Å det ska bli väldigt spännande att se hur den tanken utvecklas. Jag har redan erbjudit mej att ta hand om deras ungar den dag de ev får några, om de vill... De skulle verkligen vara superkul  :-)

För det spelar ju ingen roll vem som gör jobbet! Bara den som tar hand om barnen älskar dem över allt annat på jorden. Precis som vi gjorde med våra ungar. Dagis kan nog vara bra, men inget överträffar en mamma eller en pappa. Ingen kan älska mitt barn mer än jag!

Å nu kommer jag få en massa elaka kommentarer, men det är ok. Jag fick ett dödshot när jag gick ut i den offentliga debatten 1996, så det är lugnt. Jag är van. Den här frågan retar folk något helt otroligt. Det handlar ju om det känsligaste och viktigaste vi har; våra barn!

.

Tråååååkigt!

Har en period när jag tycker det mesta är lite segt och tråkigt. Det händer inte särskilt mycket just nu och det finns inte så många roliga grejer inplanerade att se fram emot. Å det är vääääldigt långt till våren och värmen. Men men, jag borde ju vara nöjd. Jag har egentligen inget att klaga över. I vanliga fall tycker jag det är skönt när det inte händer något eftersom mitt liv brukar vara en enda röra med händelser  :-)

Å när jag tänker efter så händer det ju faktiskt en del, även om det inte är jättestora grejer. Ta bara idag: klockan 15.30 ska Junior vara på anställningsintervju för ett extrajobb. Det är ju jättespännande! Jag hoppas verkligen att han får det och chansen är nog ganska stor. När han lämnade sin ansökan för ett par veckor sedan och frågade efter någon att ge brevet till så var det chefen han frågade - så det blev en miniintervju direkt där på plats. Å butikschefen ringde upp häromdagen och ville träffa honom idag. Så han har nog redan jobbet som i en liten ask i bästa fall. Å det är ju hur kul som helst!

Det går bra på jobbet. Av våra fem klasser ligger fyra på tio-i-topp i Stockholm. Även om vi tycker att vi har lite dåligt med folk i klasserna så är vi alltså ändå mest välbesökta i hela Stockholm. Å kan vi bara behålla de medlemmar vi redan har och få en massa nya efter nyår så kommer även plånboken att få sitt. För jag har en hel del penningastress... så är det att enbart har provisionslön... Just nu äter vi av vårt sparande och det känns inte alls bra.

Jag går ner i vikt, även om det går såååå långsamt! Går det i den här takten så når jag min målvikt vid nyår. Så segt, men det går ju ändå åt rätt håll.

Så jag har egentligen inget att gnälla över, utan borde enbart vara tacksam. Men ibland känns det inte så bra ändå. Ibland har man mindre bra dagar lixom och en sån dag är det idag. Men eftersom man ska se saker från den ljusa sidan, så är det väl bara att tänka om. Jag har det bra, så är det bara - jag ska bara tänka på det också. En tråkdag som denna  :-)


.

Killer Queen!

I lördags var det alltså dax att uppleva Seniors 18-årspresent. Av en slump såg jag redan den 1 februari att biljetterna hade släppts till Killer Queen. Det är en slags fejkupplaga av den riktigt gruppen Queen och som Queen gett sina lovord. Som stor Queen-fan visste jag att detta ville Senior uppleva!

Skulle vi ge honom det i present så skulle platserna vara bäst, så jag trodde att loppet var rätt kört. Men jag ville kolla och la in alla uppgifter som behövdes för beställning. Snacka om att jag bara gapade när skärmen visade fyra platser längst fram vid scenen. Inte helt i mitten, men ganska så... Jag ropade på Martin och berättade hur jag tänkte och visade honom platserna. Det var självklart att detta var den perfekta 18-årspresenten till Senior som är ett av de största fansen Queen har.

Så blev det och i dryga 6 månader hade vi biljetterna hemma innan Senior till slut fick dem. Han blev överlycklig! Smilet nådde upp till hårfästet  :-)  Sen fick han vänta ytterligare 2 månader och i lördags var det alltså dax.

Först fick han välja matställe att äta på, det blev den lokala pizzerian. Martin och jag åt sallad, medan de andra slafsade i sej pizza och kebab. Gott var det iallafall. Sen körde min pappa oss till Globen vid 17-tiden. Det är ett enda stort kaos i hela Globenområdet, så det var skönast att få skjuts och slippa leta parkering osv. Klockan 20 var det dax! Vi satt bara någon meter från scenen och hade full koll på ALLT!

Konserten/showen var klart godkänd. Jag vet inte om det var en konsert eller show eftersom detta egentligen ju är skådespeleri. De som gör Killer Queen har ju sina roller, var och en gestaltar någon i ursprungsgruppen. Jag har sett den riktigt gruppen och hade lite svårt att se det som något annat än som en show, även om det var en bra show. Freddie Mercury är slående lik, även om denne hade en liten ölmage och var lite väl utstuderad i sina rörelser. Men tänderna, mustachen och rörelserna fanns där, precis som de skulle. Gitarristen var kanske inte slående lik, men otroligt skicklig! Trummisen har alltid varit min favorit och hans var inte alls lik, men skitduktig! Basisten hade rörelserna, mao stod helt still, precis som originalet.

Sen har vi ju musiken! Jag tror inte att det finns en enda människa som inte känner till något av det Queen har gjort och tycker att det är bra. Precis som vid originalkonserterna så avslutade man med We are the Champions där Mercury kommer in med cape och kungakrona. Innan dess hade man spelat alla favoriter, Radio gaga, We will rock you, Kind of magic, Who wants to live forever  och självklart Dont stop me now. Allt förvånansvärt likt både i sång, musik och rörelser.

Senior var nöjd och sken igenom hela showen. Vi hade gott om plats att dansa på och detta uppmanades vi också till konstant. Efter två timmar var det slut och vi blev upphämtade igen. Junior hade ont i händerna och blåmärken på låret efter att ha klappat takten på låret  :-) Jag fotade och filmade massor, så nu har vi både minnet och inspelad musik att se och lyssna på.

Detta var den ultimata presenten till Senior. Å är du eller någon i din närhet ett fan av Queen så är ett hett tips att se dem nästa gång de är i Sverige. Det är inte äkta vara, men så gott som. Har man inte sett riktiga Queen så kan jag garantera att man blir mer än nöjd. Vi som sett den riktiga upplagan får ändå en riktigt fin upplevelse och suverän musik  :-)

.

Härlig promenad!

För att ha press på oss själva och locka med våra medlemmar, hade vi bestämt att den som ville from idag kan följa med oss ut och gå varje söndag kl 10.00. Vi utgår från vår orienteringsstuga och går 6,5 km. På så sätt kunde vi (läs: jag) inte smita ifrån utan var tvungen att följa med Martin och Baileys ut och gå. Vi berättade detta för våra medlemmar både på vår sida på facebook och i vårt medlemsbrev och många var positiva...

Dagens skörd

Så det var med spänning vi åkte iväg i förmiddags... den kom EN  :-) Av våra 400 medlemmar, orkade alltså EN hel ta sej ut och gå med oss. Jaja, bättre än ingen! Så vi gick vår slinga och under tiden hittade vi mängder med svamp. Så när promenaden var slut föll det sej så att den här medlemmen följde med oss hem och åt också. Det blev förstås mat med vår svamp, risotto. Jättegott!

Nu har vi suttit och pratat, fikat och pratat lite till. Baileys har nöjt gått mellan oss och blivit ompysslad, tills nyss när han somnade i soffan under min filt.

Även om vi "bara" varit ute och gått idag och inte fått ett smack gjort, så är jag väldigt nöjd med dagen. Jag har fått frisk luft, massor med svamp, 11500 steg hittills och inte så jätteont i benet. Sämre kan man ha det  :-)

Vi gör ett nytt försök att ta ut vår medlemmar på promenad även nästa söndag, så får vi se hur många som hänger på då. Å vill du också följa med så är du självklart välkommen  :-)

.

Dagen Senior väntat på :-)

Regnet hänger i trädtopparna och en del letar sej även ner på marken. Det är grått och trist. Senior är och hjälper morfar byta däck på bilen, Martin är ute med Baileys, Junior tränar och Mandisen sover. Å här sitter jag och kollar nyheterna, läser bloggar och kollar runt lite som jag brukar varje morgon.

Idag ska vi nog röja det där garaget som vi pratat om ett tag. Det skulle vara väldigt skönt att få in bilen nu när det är kallt på mornarna. Dagen får bli lite som den blir... det är kvällen som är viktig! Ikväll ska vi nämligen fira Seniors 18-årsdag... asså... han fyller ju inte idag, men när han fyllde år fick han biljetter till Killer Queen som vi ska se idag.

Så ikväll ska vi gå ut och äta och sen åka till Globen för att se Queen. Inte de riktiga förstås, det går ju inte. Men detta ska vara en ruskigt bra kopia som tydligen är helt i klass med originalet. Vi får väl se. Jag har sett originalet.

Det ska hur som helst bli riktigt kul och mysigt. Så vi ska göra vårt bästa att få en bra dag och en fantastiskt kväll. Hoppas ni också får det  :-)


.

3 timmar senare...

Då är vi äntligen klara!
Efter att ha provat säkert 15 olika toppar, bestämde jag mej till slut för en rosa skjorta som döljer valkarna ok... Jag hann städa av köket, hallen och vardagsrummet, stryka skjortan, dammsuga och sminka mej lite snabbt innan fotograf och reporter dök upp strax efter 9.30.

Vi satt och pratade i köket över en kopp kaffe/te medan fotografen knäppte och knäppte... Baileys blev snabbt fotomodellen för dagen  :-)  Fotografer som gillar hundan tycker vi extra mycket om. Hon skulle skicka över bilder som blev bra.

Fotografen och reportern från Allers

Efter att ha berättat om nästa hela vårt liv, hur vi började på Viktväktarna och hur vi träffades, skulle vi ta ännu fler bilder utomhus. Det var kallt! Vi skulle göra "stina-hopp", pussas, gå, se söta ut... och en massa annat. Ska bli väldigt spännande att se vilka bilder hon väljer...

Men men... allt gick bra. Junior är ledig idag, så han var med också. Tills han fick nog och drog iväg på en av sina sista utflykter med motorcykeln. 12.00 åkte reportern iväg och 12.30 var fotografen färdig. Då hade hon tagit de sista bilderna i köket, när Martin lagar mat. Bägge är inbjudna att vara med på en lektion för att se vad vi sysslar med. Trådsmala bägge två.. så de behöver nog lite mer insikt för att fatta helt vad vi jobbar med.

Så nu övergår vi i en vanlig fredag med storhandling och lite jobb. Snart kommer Mandisen, så vi ska nog tillbringa eftermiddagen i tv-soffan. Hon har nog massor att berätta eftersom hon började jobba i måndags! Så det ska bli spännande att höra vad hon har att säga  :-)

Sen blir det eventuellt en tur till minneslunden. Senior har fått blommor av en lärare som han vill lägga i minneslunden. Det är klart att han ska göra det! I övrigt blir det lugnt... det är en speciellt dag och kommer att vara så några dagar framöver. 3 årsdagar, varav 2 är lite tyngre... för ett år sedan levde vi i nån slags bubbla. Nu har tiden gått och bubblan är borta, men fortfarande finns tankarna på att saker kunde varit så mycket annorlunda.


Livet går vidare...

.

Ett år sedan...

Idag är det svårt att tänka på något annat än Fredrik. För ett år sedan åkte han iväg med kompisar, 20 år gammal... han kom aldrig hem mer... han föll under ett tunnelbanetåg och kommer för alltid att vara 20 år. Just precis vid den här tiden visste vi inget mer än att graffiti och att åka mellan vagnarna var en vardagsgrej för honom. Det spelade ingen roll vad någon sa. Det var hans grej och han struntade i vilka konsekvenserna kunde vara. Han var ung och odödlig. Han hade hela livet framför sej.

På kvällen chattade jag med min väninnan som skrev att hon hört om en tunnelbaneolycka och var säker på att det var han... henne son. Vi pratade via datorn i flera timmar, ville inte uppehålla någon av hennes telefoner. Så blev det tyst och jag visste. Några timmar senare, vid 2-tiden på natten, ringer min väninnan och säger att polisen kom. Det visste jag redan. Jag kände precis vad som hände, varenda minut. Det var inte min son och ändå var det tungt att andas.

Hur hanterar man förlusten av ett barn? Jag har stått bredvid min väninna och sett hur de hanterat sorgen. Alla på sitt sätt. Det finns inget rätt eller fel i sorgearbete, alla måste hitta sin egen väg. Även vi som står bredvid. Vi hade känt Fredrik i nästan hela hans liv, vi är också drabbade men på ett helt annat sätt. För oss är det också en årsdag som ska passera och idag är det svårt att få ihop tankarna och tänka på något annat än Fredrik och hans familj. Jag vet att även mina barn tänker mycket på det som hänt och vi pratar ofta om honom.

Samtidigt fortsätter vårt liv. Idag ska vi träffa en journalist och en fotograf från Allers. Vi ska få lite uppmärksamhet för vårt arbete, för Martins viktminskning på 60,4 kg och att vi träffades på jobbet och har stora klasser där vi gör ett bra jobb. Kan låta ytligt att ta itu med en sån uppgift just idag, men det är vårt liv och det fortsätter ju.

Så med Fredrik i bakhuvet (och Queens låt Dont Stop Me Now som spelade på begravningen) ska jag ta itu med dagen. Jag ska hitta passande kläder, städa av lite och invänta våra gäster. Lite vemodigt kan det tänkas bli, men det kanske är bra. Man behöver vara lite eftertänksam ibland och fundera över de värden vi har i livet. Inget är självklart. Lycka och trygghet kräver hårt arbete. Jag har bägge och är tacksam.

Krama era barn lite extra idag! Var tacksam för att ni kan krama dem...

.

Funderar lite...

Martin är ute med Baileys och jag sitter här nyduschad och funderar på vart och med vad jag ska börja. Jag måste ta en tur till apoteket, högkostnadskortet går ut imorrn och vi behöver fylla på en del mediciner. Dessutom behöver jag städa av lite... imorrn ska vi ju bli fotograferade och det blir säkert i vardagsrummet eller köket. Så där ska vi väl snygga till lite.

Å när jag tänker på städning får jag inte längre panik. Förr var städning något nödvändigt ont och jag visste inte vart jag skulle börja. Hela hemmet var rörigt. Så är det inte längre  :-)

Tänk så mycket vi gjort under året och vilken otrolig skillnad det är! Mycket av grejerna är borta, alla rummen är uppfräschade och allt är väldigt lättstädat. Röra ger stress, det har undersökningar visat. Å trivs man inte i sitt hem kan stressen bli sjuklig. Under året har vi skapat ett hem som vi verkligen trivs i och som numera är väldigt lättstädat. 

Så idag får det bli att plocka av det som ligger framme, dra ett varv med dammsugaren och eventuellt torka golven. Det borde inte ta mer än nån timme att få allt ok. Sånt som tog flera dagar förut och jag blev ändå aldrig klar...

När badrummet blir renoverat till våren kommer allt att vara perfekt! Å då menar jag inte "heminredningsperfekt" utan bara ett "heltvanligthemperfekt"   :-)

Jag trivs verkligen hemma och det känns otroligt skönt att äntligen kunna säga det efter att ha bott här i 18 år!

.

Våra tips!

På fredag kommer alltså en journalist och fotograf från Allers hit. Vi ska berätta om vår viktminskning och lite annat runt vikt , kost och hälsa antar jag... Idag när jag funderade lite på vad vi borde säga kom jag på att vi förmodligen kommer att få frågan om våra bästa råd. Vilka är våra bästa råd till den som ska gå ner i vikt? Så jag frågade Martin och vi kom fram till följande:

1. Tro på dej själv!
Man kan inte gå ner i vikt med inställningen att det nog inte kommer att fungera. Då är det kört från början. Att istället intala sej att "Jag kommer att klara det här" tar en långt på vägen.

2. Se det på långsikt.
Det tog inte en kvart att gå upp i vikt och kommer heller inte gå på en kvart att gå ner. Låt viktminskningen ta tid så är det lättare att hålla den nya vikten när man väl kommer dit.

3. Planera!
Det låter jättetråkigt att planera veckomatsedel och storhandla, men det är en av nycklarna för att lyckas. Att veta vad man ska äta och veta att allt finns hemma i god tid innan man ska äta sparar tid och minskar stress.

4. God sömn och tid för vila.
Motion är viktigt, men återhämtning är minst lika viktigt och det glömmer många. Att sova ordentligt minskar stressen och ger bättre förutsättningar för att gå ner i vikt.

5. Unna dej!
Man kan inte leva på en strikt diet under en väldigt lång tid och samtidigt må bra. Ibland måste man tillåta sej att spåra ur och äta vad man vill. Det är inte vad jag äter på julafton som gör skillnad, det är de andra 364 dagar det gäller...

Dessa är våra knep. Har du några andra?




AF

En helt vanlig onsdag...

Sitter och väntar på två olika byggfirmor som ska komma hit och ge offert på vårt badrum. Den ena skulle varit här 9.15... har inte sett röken av honom. Så den tänker vi inte använda, om han inte har en MYCKET bra ursäkt! Den andra ska vara här 11.00, så det är väl bara att vänta... Jag tycker verkligen illa om folk som inte passa tider!

Medan jag väntar läser jag nyheterna. Idag kan man läsa om 91-årige Gannas liv i Ukraina. Hon var gift med en tysk och allt som det förde med sej på gott och ont. Nu kan hon iaf andas ut ett tag, innan EU-domstolen har tagit beslut i hennes ärende.

Sen läser jag om blixthalkan som ska komma ikväll. Med en färsk körkortsinnehavare och en motorcykelåkare är det en mardröm att läsa om halkvarningar. Senior som åker på fyra hjul är väl ganska ok, även om han är nybörjare... men Junior som åker på två hjul och som tycker att jag är en hönsmamma som inte vill att han åker när det är under 3 grader... svårt att få honom att förstå hur farligt det faktiskt kan vara.

I övrigt har jag en pysseldag. Jag har snabbstädat lite, kör en tvätt- och en diskmaskin. Martin ska iväg och klippa sej. Det ösregnar ute och är riktigt pestigt höstväder. Igår när vi jobbade fick vi strömavbrott mitt under vägningen. Vi har vårt förråd på tredje våningen och jobbar på första... inte ström - ingen hiss... så vi var smått oroliga medan vi väntade på att strömmen skulle komma tillbaka. I skenet av levande ljus klarade vi av vägningen och en del av lektionen, sen kom strömmen tillbaka. Tack o lov! Vad skulle vi annars gjort med skåpen och alla grejer...?

Just idag känns det väääääldigt långt till sommaren...

.

Ghanna får stanna :-)

Det var ett härligt besked vi fick på eftermiddagen, att Ghanna får stanna. I sista minuten grep Europa domstolen in och stoppade utvisningen. Det är inte över än, men Sverige kan inte säga mer - nu är det upp till EU Domstolen att avgöra vad som ska hända.

Så får vi väl hoppas att även den svenska lagen kan ändras. Lycka till V och Kd, som redan för många år sedan protesterade mot lagens formulering. En av få frågor som de två partierna (som annars står låååångt ifrån varandra) är överens om  :-)

.

Rätt eller fel?

91-åriga Ghanna ska idag återbördas till sitt gamla hemland Ukraina. Trots överklagande och utrymme för olika tolkningar av lagen, och att hon dessutom är dement och sjuk - så är hon på väg till flyget i detta nu. Det känns lixom fel...

Jag provade på att sitta i migrationsdomstolen vid ett par olika tillfällen, men klarade det inte. Oavsett om jag hade lagen på min sida eller inte, så klarade jag inte att ta ett så stort beslut om en människas framtid. Jag klarade inte ens att sitta i Länsrätten och dra undan sjukpenningar, a-kassa mm för folk. Tjänstemännen är luttrade, de träffar oftast aldrig människan bakom ansökan eller överklagandet - allt är bara pappersprodukter. Att avslå ett ärende kan förstöra livet för den drabbade och jag ville inte vara en del i detta. Så jag avsa mej uppdraget och har nog aldrig varit så lättad som när jag skrev under det pappret. Jag kan inte låta bli att engagera mej och detta var fel plats för mej. Att ha ont i magen vid varje beslut är inte sunt.

Nu har jag uppdrag i Tingsrätten och det är en helt annan sak. Här låser vi in folk som begått brott. De VET att de har gjort något felaktigt och ska därför ha sitt straff och avtjäna detta. Inga konstigheter även om det kan bli otäckt och man kan bli illa berörd. Men inte alls som att utvisa en person, kanske ett barn...

Att utvisa Ghanna verkar de flesta tycka är helt fel. Damen är gammal och sjuk. Hon bor hos anhöriga här i Sverige och belastar inte det svenska samhället särskilt mycket. Vad gör det om hon stannar? Så lång tid kan det knappast heller handla om, om man ska vara krass... Men lagen har sagt sitt, rätt eller fel? Jag och många med mej verkar tycka att det är riktigt fel. Jag önskar Ghanna allt gott, så mycket det bara går.

.

Höstdeppig?

Enligt Expressen ska man äta choklad och festa för att motverka depression under hösten. Hmmm... säger jag... Hur ser man då ut till våren...?

Jag blir trött, orkeslös och håglös under hösten. Det är mörkt, kallt, regnigt och allt känns såååå tråkigt och jobbigt. Sedan ett par år har jag använt gryningslampa för att vakna och dagsljuslampa när jag sitter vid datorn och jag mår mycket bättre!

Så i stället för att deppa ihop totalt eller acceptera tröttheten, har jag försökt att göra något åt det. Jag tycker det fungerar och kan bara råda andra att prova själva.

.

Jäklar va jag e bra!

0,7 kg ner!!! * dansar en vinnardans runt vågen* Jag är så jäkla glad! NU är jag på g, inget kan stoppa mej! Hade det varit 3 hg till hade jag varit framme vid nästa belöning: PIZZA! Visst låter det konstigt att belöna sej med nåt som är så onyttigt? Men jag är sjuuukt sugen på en riktigt restaurangpizza och istället för att vräka i mej en bara sådär, så sätter jag upp det som en belöning så jag får kämpa lite för den. Hade tänkt att klara det till helgen, så vi kan käka pizza innan vi åker och ser Queen på Hovet på lördag.

Nu har jag alltså lyckats gå ner 4,9 kg sedan jag satte gång i slutet av mars. Jag har 0,3 kvar till nästa belöning och 2,3 kvar till första målet. Då är jag normalviktig och kan få remiss till bröstreduceringen. Det går långsamt, men planen är att jag ska nå målet i år. Jag ska tillbaka till Dr Kompis om 10 dagar, så jag kanske kan ta ytterligare 1 kg tills dess. Nu är jag supermotiverad!

Sen ska jag ta ytterligare 2 kg för att nå min målvikt hos ViktVäktarna. Allt utöver det är en superbonus. Till mina 156 cm är allt under 62 normalt å jag vet att min kropp tycker att 58 är bra. Själv tycker jag 56, men det var svårt att hålla när jag vägde det på 1800-talet...

Så vi får se var vi landar. Huvudsaken är att jag når 62 så fort som möjligt!

.

Så vare söndag igen!

Sov inte alls bra inatt. Hund ville ut, sambo lät... Son skulle upp tidigt. Så när Senior gick upp vid 7, gick jag också upp. Det får kanske bli en tupplur i eftermiddag istället.

Igår hann vi nästan klart med det vi skulle, men auktionerna som ska ut på Tradera blev kvar. Så det ska vi pyssla med under dagen. Vi har tre fulla plastbackar med grejer och kläder som ska läggas ut och sen ställas ut i förrådet igen. Där får de vara tills de säljs.

Vi ska ner i källaren och lägga ner höstjackorna och ta fram vinterjackorna istället. Nu börjar det. Vi har haft frost nästan varje dag den senaste veckan. Så det är lika bra att ta fram allt så man är beredd. Blir det som förra året, har vi snö på lördag. Usch!

Å ikväll blir det Bingo med lilla mamma. I bästa fall kommer vi hem med storvinsten som just nu är 38 000 kr! Min insats är 130 kr och 3 timmar... oftast vinner jag iaf igen insatsen. Men nu har jag inte vunnit på ett par veckor, så ikväll tycker jag att det är dax. Nån som vill följa med?

.

Mässan och IKEA

Vi har hunnit nästan allt som vi skulle idag  :-)

Ljusslingorna är på plats, men alla är inte tända än.
Grejerna som ska ut på Tradera står i vardagsrummet och är fotograferade. Ikväll ska vi lägga in auktionerna när vi kollar på tv. Förrådet är inte helt städat, men på g...

Vi har varit på IKEA och fixat det vi skulle där. Men vi höll på att glömma det vi kom dit för  :-S När vi hade betalat och gick mot bilen kom Martin på att vi ju skulle till "reklamationer" och be om beslag som vi inte fått med när vi köpt en grej. Å det var därför vi åkte dit lixom... tur han kom på det!

Självavfrostande och med lådor på hjul!

17.40 kom vi till Mässan, de stänger 18.00. Det var hur enkelt som helst att hitta parkering  :-)
Vi fick snabbt tag i en säljare, eftersom det knappt var några besökare kvar, och gjorde det vi skulle. Åtskilliga tusenlappar fattigare, men en kyl & frys rikare, tog vi en snabb runda i mässhallen innan de stängde. Å 18.05 var vi ute i bilen igen. Smidigt!

Nu ska vi ha mysmiddag, ikväll blire avocado och räkor. Lagom komplicerat! Vi har bara Senior hemma och han ska upp tidigt imorrn för att åka till Eskilstuna på skyttetävling. Så det blir lite gott och lite tv och tidigt i säng för honom. Vi sitter väl upp tills vi har fått ut så många auktioner vi kan innan vi somnar.

Nu gäller det att få ihop lite pengar, det blev ett djupt hål i vårt sparande. Men men... vi säljer av lite grejer på tradera och när vi fått de nya vitvarorna säljer vi de gamla. Det går ingen nöd på oss även om vi inte har det fett. Vi får väl försöka äta upp det som finns i frysen så spar vi både pengar och slipper flytta över så mycket när den nya kommer :-)

Det ordnar sej alltid, det brukar det göra.

.

To-Do

Dagens To-Do-lista ser ut så här:

* Röja förrådet
* Ta fram grejer som ska ut på Tradera
* Fota grejer
* Börja lägga ut auktioner
* Sätta upp de sista ljusslingorna
* Åka tillbaka till mässan och köpa kyl/frysen vi såg igår
* Ta ett varv på IKEA

Förutom promenad med hunden och lite tvätt och disk alltså...
Gör jag allt idag så kan jag pilla mej i naveln imorrn  :-)

.

Pengarna inte värst!

Nog för att det är illa att Juholt gjort en massa fel med arvoden och annat. Men det är inte det värsta tycker jag. Visst är det illa att sitta med 144 000 kr i lön per månad och snylta till sej ännu mer av våra skattepengar... MEN det är ännu värre, anser jag, att inte respektera demokratin som råder i Sverige.

Att hoppa av en tv-sänd debatt pga att man inte vill stå bredvid SD är värre. SD är invalda i riksdagen och ska ges precis lika mycket utrymme som alla andra partier. Även SD ska få föra fram sina åsikter och föra sin politik. Det spelar ingen roll vad Juholt och Ohly anser om saken - det är det som är demokrati! Att då hoppa av en debatt för att SD medverkar och för att de dessutom står med oppositionen är pinsamt. Juholt och Ohly respekterar alltså inte hur svenska folket ha röstat, utan anser sej ha rätt att göra sina egna regler.

I och med att de hoppade av debatten gav de SD fritt utrymme att driva oppositionens politik. De kunde i princip säga precis vad de ville utan att bli motsagda. Visst, Mp gjorde väl så gott de kunde... men S och V har ett stort ansvar att representera sina väljare. Det ansvaret tog man inte!

Att inte respektera vår demokrati är värre än att försöka mygla till sej några tusenlappar extra. Att mygla är inte bara omoraliskt utan även patetiskt när man sitter med såna inkomster som Juholt gör. Att svika hela sin väljarkår är däremot oförlåtligt. Alliansen kan bara tacka och ta emot, med en sån motståndare är valet 2014 redan vunnet. Men vilken tråkig valkampanj...

Nu är frågan den:
1. Kommer Juholt att avgå. Han har inte mycket val, men vill inte...

2. Vem väljer man då? Vem vågar?

Enligt mej finns det bara EN och det är Margot Wallström. Men hon vill ju inte och jag förstår henne. Hon är för bra och för smart för att bli partiledare. Hon är det bästa S har.

.

Favorithotell?

Det har kommit en ny sajt; Topphotell, där man kan hitta olika typer av hotell och annorlunda boenden. Jag kollade runt lite där och började fundera på var vi bott och vad som är mitt favorithotell... svårt när man rest mycket... men ett var i Dubai. Tror stället hette Starhotell eller nåt sånt... det hade iaf pool på taket som ungarna älskade! Att ta hissen upp till poolen på taket var hela semesterns höjdpunkt och dessutom fick vi göra det varenda dag i två veckor! Utsikten var fantastiskt, man såg hela stan från solstolen  :-)

Utsikt från Kitchanga Lodge

En annan favorit finns i Tanzania, ute i bushen hos Pepe! Där bodde vi i tält som man hade byggt in i små hyddor. Vattnet var iskallt i duschen men det gjorde inget när man visste att elefanter och lejon passerade hyddan. Att vakna till soluppgången där var helt fantastiskt! Å andra sidan var hotellet på Zanzibar inte heller helt fel. Kichanga Lodge låg ganska högt över havet och från killarnas lilla "annex" hade man en otroligt utsikt över det turkosblå vattnet. Där trivdes vi himla bra!

Det finns många coola ställen att bo på; man kan bo i olika trädkojor i Sverige. Det skulle jag vilja testa  :-)  Något som kanske inte är en favorit men som var ett kul ställe var Circus Circus i Las Vegas. Hela hotellet var utformat som en circus med föreställningar dygnet runt och clowner överallt. Helt galet, men det mesta är galet i Las Vegas...

När vi letar hotell brukar vi surfa runt på olika sidor på internet. I vårt fall handlar det mest om pris och tillgänglighet. Det ska ligga centralt och ha frukost i priset. Många av mina vänner har jobbat som reseledare och har många bra hotell på lager. Så genom att fråga och sedan leta själv brukar vi lyckas hitta bra ställen att bo på för en inte alltför dyr penning.

Hur hittar du bra boende och vilket är ditt favorithotell?

.

Torsdagspyssel

Martin jobbar å jag har varit riktigt effektiv. Först var jag ute med Baileys på en skapligt lång promenad i ganska rask takt, nu jäklar ska kilona bort! Sen har jag satt igång en maskin med disk och en med tvätt och vikt en massa ren tvätt. Jag har dessutom suttit i solen en liten stund och plockat hundskit i trädgården! URK! Så nu kan jag sitta här vid datorn med gott samvete en stund  :-)

Jag gillar torsdagar. Det är sista arbetsdagen på veckan, jag ska bara jobba ett långpass och sen är jag ledig i 3,5 dag. På torsdagarna brukar vi äta sushi, men idag är det jag som fixar lunch istället. Vi tar sushin imorrn innan vi ska till mässan. När vi ändå är på språng lixom...

Så idag jobbar vi; först hemma sen borta  :-)
Imorrn ska vi på mässan, Hus & Hem. och i helgen ska vi röja förrådet och fixa resten inför vintern. Måste ta fram alla vantar och tjocka jackor, det var skiiiitkallt att gå med hunden idag! Så det får helt enkelt bli en pyssel&fixhelg! I lugnt tempo  :-)

.

Dax att avgå!

Att göra en pudel är för sent, nu finns det inte mer kvar för Juholt än att avgå. Blir han den partiledare som suttit kortast tid tro? Han kan helt enkelt inte vara kvar efter det sista man hittat å andra sidan är han den bästa valarbetare för Alliansen...

Men såna valarbetare som Juholt, Sahlin och Ohly har Alliansen valet 2014 som i en liten ask. Det är nästan så att Oppositionen lämnar Walkover. Fusk med ersättningar, att inte delta i tv-debatter och ge Sd fritt utrymme mm. En bredare gräddfil går knappt att ge Alliansen, både på gott och ont förstås.

Frågan är vem som är partiledare för S i valet 2014? Helt plötsligt är partiledarbråket inom KD en bagatell...

.

Lycklig?

Sitter och tittar på Oprah medan vi äter lunch, hon pratar om lycka. Vad är lycka? Hur blir man lycklig? Goldie Hawn berättar om lycka och hur hon som 11-åring svarade att hon ville bli lycklig på frågan vad hon ville bli som stor. En otroligt klok 11-åring måste jag säga. En kvinna i publiken säger att hon inte känner lycka alls, eftersom hon hela tiden väntar på katastrofer och alltid ser glaset som halvtomt istället för halvfullt.

Jag tror att lycka till viss del handlar om självkänsla. Utan självkänsla är det nog svårt att känna lycka. Då är man ju lixom inte värd att känna lycka utan ska nöja sej med att bara vara. Man VILL förstås känna lycka, men tycker att den är för andra. Med självkänsla kommer också ett egenvärde som gör att man fattar att lycka även är till för just mej.

Undersökningar visar att man blir lycklig av att känna sina grannar, upplevelser, ha nära till jobbet, ha sex ofta, ha barn äldre än 18 år, ett jobb man trivs med, några få men nära vänner, 600 000 i årsinkomst för en familj på fyra personer och egen bostad. Det handlar INTE om miljoninkomster, många prylar, mängder med kompisar och en fulltecknad almanacka.

Jag kan numera känna lycka, det tog "bara" sisådär 40 år... Jag befinner mej nu i ett skede i livet när jag lärt mej att jag faktiskt duger som jag är, att jag lyckats helt ok med barnen och de klarar sej själva. Jag har ett bra förhållande, där jag känner mej älskad och får ge kärlek tillbaka. Vi har pengar så vi klarar oss (men inga 600 000!) och ett fint boende. Jag har några få kompisar och ett jobb jag tycker om. Jag verkar uppfylla de flesta kriterier för att vara lycklig och det stämmer iaf på mej  :-)

Vad är lycka för dej? Är du lycklig?

.

Arga lappen?

Jag har själv bara tvättat i sån där stor tvättstuga under ett par år i mitt liv, och just där jag bodde var det faktiskt inga arga lappar. Men man har ju hört talas om hur det kan gå till... Därför har jag lovat ungarna varsin tvättmaskin den dag de flyttar hemifrån  :-)

Lappen här vid sidan såg jag på Facebook, en variant av "arga lappen" men lite mer diplomatisk. Den säger en hel del om hur jag brukar angripa ett problem, men det är inte jag som skrivit den. Mina barn brukar säga att folk inte fattar att jag skällt på dem, just för att jag kan säga som den där lappen. Genom att inte gapa och skälla på folk brukar man faktiskt få en bättre effekt, även om det ibland kan vara nödvändigt att gapa och skälla.

Men jag tror mest på att resonera om ett problem. Att påtala problemet och säga hur jag upplever det. Att få folk att dra egna slutsatser och prata om saken. Det brukar fungera bäst.

Min kontaktpojke som har Asperberger syndrom tycker det här är lite knepigt. Han blir superarg, brusar upp och kan älta en sak ganska länge. Min äldste son som har adhd blir inte arg, han blir bara ledsen, men det går över ganska snabbt. Jag som har ntv (normal tills vidare) blir förstås också förbannad, men försöker att hålla igen och istället för bråk få ett bra snack. Min kontaktpojke förstår inte hur jag gör och är mycket förundrad. Hur kan man hålla igen? Kan man lära sej det?

Jag antar att man kan lära sej det, det måste ju jag ha gjort. Men då får man nog inte vara konflikträdd utan lixom öva på de konflikter som uppstår. Å då måste man alltså utsätta sej för konflikter och det är ju inte så kul. I mitt liv har det inte varit något problem... Både som fritidspolitiker och med barn som har särskilda behov så dras man ständigt till konfliktsituationer. Så nog har jag haft tillfälle att öva. Även om uttrycket "pick your fights" alltid finns i skallen. Varför bråka när man inte behöver det?

Jag är alltså inte konflikträdd alls och jag tycker att jag idag kan ta en konflikt ganska bra, även andras har jag hjälpt till att reda ut. Allt handlar ju om kommunikation! Man måste prata med varandra! Att då ta det från en komisk sida är inte alls fel. Så länge folk förstår vad man menar.

Så läs lappen och säg mej om du tycker det är ett bra eller dåligt sätt att ta upp ett problem?

.

91 eller 3?

Att ha med en 91-åring att göra är ungefär lika enkelt som att ha med en 3-åring att göra. De är ungefär lika konsekventa och oresonabla...

Min farmor är 91, och ett halvt år, och lite lätt förvirrad. Hon har sina bra stunder när hon är helt klar i skallen och går att resonera med, för att helt plötsligt blir helt förvirrad och väldigt obstinat och orolig. Nu har hon fått lägenhet i närheten av mina föräldrar och ska flytta med allt som det för med sej.

Hon vill flytta, varannan dag... de andra dagarna menar hon att hon inte kan förstå hur vi kommit på de här dumheterna. Hon trivas ju jättebra där hon bor nu... säger hon varannan dag alltså. Man får bara hoppas att hon den dagen det är dax att skriva på kontraktet har en "bra" dag, annars kommer hon inte skriva på.

Idag hade hon en bra dag. Hon ska flytta redan 1 november, eller... hon får tillträde till lägenheten då iaf. Och hon har redan packat ihop alla sina grejer och ska flytta NU! I söndags när min pappa pratade med henne tänkte hon minsann inte flytta. Hon är lite ombytlig av sej kanske man kan säga.

Men hon är söt, min lilla farmor. Hon kommer att få det jättebra på det nya stället, med personal när hon behöver och restaurang i huset. Vi kan besöka henne oftare och hon kan nästa gå till mina föräldrar, så nära är det. Men det är klart att det är jobbigt för henne. Hon kommer säkert inte alltid att förstå vart hon är och kanske inte hitta hem om hon går ut. Men hon är rädd där hon bor nu och det ska hon inte behöva vara. Hon är tryggare där mina föräldrar bor och får nära till oss alla.

Hon kanske tom får fler bra dagar? Frågan är ju bara hur man får henne att ha en bra dag när det är dax för kontraktskrivning. Hur får man en 3-åring att göra något hon inte vill. Kan man muta en 91-åring tro?

.

5 kg?

Ok... Det kommer en reporter från Allers hit den 21:a. Om 10 dagar ska vi alltså fotograferas... hinner man gå ner 5 kilo på 10 dagar??? Nepp! Det gör man inte, tyvärr. Men kanske 1 kilo... nu jäkla brinner det i knutarna.

Så det där med choklad får vänta, även om man tydligen slipper slaganfall... Här ska vi istället äta maten som står på veckomenyn och inte spåra ur allt för mycket. Det ska tydligen bli ett reportage i en bilaga till tidningen som ska handla om hälsa. 

Jag säger till när den finns ute, men det blir tydligen i början av nästa år. Det passar oss alldeles utmärkt, eftersom det är då folk brukar söka sej mest till oss. Nyårslöften ni vet...  :-)

Jaja, 10 dagar... det blir nog bra!

.

Allers? Allas?

Bild från Expressen

Vi har en riktigt äcklig signal på vår hemtelefon. Den skär i öronen och kräver att man svarar snabbt. Att bli väckt av den är ingen bra starta på morgonen... å så startade min dag idag. Martin svarade och kom sakta upp för trappen medan han pratade. "Ja det ska väl gå bra" "Vi träffades på Jobbet ja... Viktväktarna". Va? Inte mycket man fattade av de snacket. Men så sa han "Jag ska bara kolla med min sambo" och tog bort luren från örat. "Är det ok att Allers gör ett reportage om oss?" Jaha! Ok, ja det är det väl antar jag. Det är ju inte direkt första gången...

Så nu ska en journalist komma hit och göra ett reportage om oss som kommer ut i början av nästa år. Så nu gäller det att ta tag ordentligt i vikten och förhala fotografen, så vi hinner gå ner några kilon till. Men vi ser iofs bättre ut än förra året när Expressen var här. Å det var tydligen den artikeln som den här journalisten sett och ville spinna vidare på.

Finns Allers fortfarande eller var det Allas tro? Jag vet faktiskt inte, men det visar sej väl  :-)

.

Håller iaf vikten

Veckans vägning var sådär... jag kan iaf hålla vikten... jag hade nämligen stått still sedan förra veckan. Martin hade gått ner ett hekto och jag stod alltså still. Så blir det när man ätit sushibuffé tre gånger på en och samma vecka och haft ett galet begär av godis under helgen. Så jag får väl vara nöjd antar jag?

Men nu måste vi verkligen skärpa oss! Jag bara måste skynda mej ner de där 3 kilona så jag får min remiss. Ska tillbaka till Dr Kompis om drygt två veckor och hade ju tänkt vara på rätt vikt då, men det kan jag glömma. På två veckor kanske jag kan ta ett kilo om jag är riktigt duktig. Vi måste helt enkelt sköta oss ALLA 7 dagar i veckan och inte bara perfekt i veckan och sedan lite halvdant på helgen. Det funkar ju bevisligen inte.

Den här veckan har vi inget att skylla på! Det enda som rubbar vår vardag är att vi ska på Villamässan på fredag, men då äter vi innan vi åker dit och försöker låta bli allt bjudgodis. Så den här veckan SKA jag ta bort 5 hekto, det ska jag! Då är jag på årsbästa. Så det är väl bara att sätta igång? Nu kör vi!

.

Hur länge blir han kvar?

Jag måste säga att jag fascineras av alla "affärer" bland riksdagspolitikerna. En del kommer fram i ljuset, men jag undrar hur mycket som göms undan? Oftast är det ju bara toppen på isberget som man ser. De flesta utnyttjar luckor i lagen. Kan man så myglar man, verkar det som. Hur många av oss som inte sitter i riksdagen försöker hitta avdrag som är mer eller mindre rimliga när vi gör vår deklaration? Ganska många tror jag...

Så jag är inte särskilt förvånad över att riksdagsmännen utnyttjar reglerna så mycket de kan. Att de sedan gör det ganska klantigt är en annan sak. Har man, som i Juholts fall, dessutom sett över reglerna och försökt förstärka dem... så är det ganska klantigt att fuska på det här sättet. Att sedan fortsätta framstå som att man missförstått allt och be om ursäkt till sina vänner på Facebook blir lite löjligt. Men det verkar även han själv tycka.

Hur länge kan han sitta kvar då? Han har ju klantat sej ganska rejält de få månader han suttit som ordförande. Har han lämnat något bestående minne som är positivt under den här tiden? Jag kan inte påminna mej om något faktiskt... Det är inte lätt att vara partiledare och det måste man väl fatta innan man tackar ja till nomineringen. ALLT man gör eller har gjort kommer att letas fram och visas upp i ljuset. Det vet alla som deltar i det politiska livet. Det är sånt man har med sej i bakhuvet även om man "bara" kandiderar till kommunvalet.

Så... vad händer med Juholt nu?

.

BINGO!!!

Min mamma har gått på bingo här i Tumba sedan slutet på 60-talet. Jag har följt med henne sedan jag var liten med ett litet avbrott i tonåren. Nu går vi tillsammans nästan varje söndag under vinterhalvåret. Ibland följer Martin eller nån av killarna med, men oftast går vi ensamma. Ibland vinner vi - ibland vinner vi inte... ikväll vann vi inte  :-(

Om man inte orkar åka iväg och spela bingo kan man göra det på nätet istället. Det är faktiskt jätte enkelt! När man registrerar sej får man en slant att spela för oberoende på vilket bingospel man väljer. MamaMia bingon tycker jag är roligast, de ordnar även resor och andra kul grejer. Men Betsson Bingo är enklast att spela och där får man två gratisspel om dagen. Vilken man än väljer så är det enkelt att förstå hur allt fungerar. De olika sidorna är lättmanövrerade och man vinner faktiskt ganska ofta.

Har man tråkigt så är det bara att köra igång ett spel. Var man än befinner sej kan man spela och fördriva tiden lite. Det är så himla spännande att sitta där med ett nummer ifrån och vänta, pulsen ökar lite... ibland kommer den å då blir man så himla glad. Ibland kommer den inte och då blir man lätt frustrerad. Frågan är vad man skulle göra om man vann riktigt mycket pengar...? Jag vet! Vet du?

.

Ljusslingorna är på plats!

Första dagen med riktigt kallt på morgonen, i morse fick Martin tom skrapa bilrutorna... usch! Nu är det alltså kört! Nu är det ett halvår tills kroppen får njuta av sol och värme igen. Suck!

Så medan Martin och Junior var iväg på simtävlingar på förmiddagen började jag så smått att pyssla med mina ljusslingor. Två fick jag på plats vid trappen så att gången in mot huset inte är så mörk längre. Eftersom alla glömmer att tända lampan på trappen så är det alltid kolmörkt när vi kommer från jobbet, så man knappt hittar nyckelhålet. Nu går slingorna på timer så att de tänds när det blir mörkt och ingen behöver komma ihåg att tända. Bra!

Ljusslingor gör att jag överlever vintern! Men som sagt; bara två är på plats. Imorrn ska fler sätta upp, men bara två till ska tändas redan nu. Resten sätter vi bara upp, men kopplar inte in förrän det närmar sej advent. Knappt två månader dit...

Idag klippte Senior gräset för sista gången i år och imorrn ska vi ställa undan de två sista solstolarna och röja i garaget så bilen får plats. Det är med stor sorg och vemod som jag städar undan sommaren. Jag älskar verkligen sommaren, solen och värmen. Det är en kär vän som man får rå om under några korta månader och sedan ha som ett varmt minne resten av året. När vännen återkommer i maj är lyckan total. Det kan låta banalt, men jag blir lycklig av sol och värme.

Men mina ljusslingor och all juldekoration som jag snart får ta fram gör att jag överlever ett tag till. Å när julgrejerna ska bort, ja då ska vi fylla år - så jag ska nog överleva även den här vintern. Men jag ber på mina bara knän att vi inte ska få så mycket snö som de senaste två åren. Det pallar jag faktiskt inte! Det räcker väl med sisådär 70-80 cm till jul, snälla? Jag tycker det kan se ut så här: 12 december kan det börja snöa. Snön kan bättras på lite pö om pö tills den tar helt slut v10, då sportlovet är över. Under hela den här tiden ska det vara 3-5 minus och sol, så att det gnistrar så där fint i snön. Sen ska det bli vår direkt och i maj ska det bli sommar med 25 grader varmt fram till sista augusti. Det låter väl bra?

Så vill iaf ja ha det, men tills dess får jag väl nöja mej med mina ljusslingor...

.

Det blåser i politiken

Först var det KD, nu är det S som är i blåsvädret. Alf Svensson sa för några år sedan att det kunde tänkas att folk fuskade med de olika bidrag som finns, han möttes av ett ramaskri. Jag tycker att vi på senaste tiden har sett att fusket är ganska stort och att de som kan fuskar... några som inte kan försöker oxå och blir påkomna.

När det gäller Juholt så handlar det alltså om att han låtit skattebetalarna stå för hans hyra, trots att han bara kunde få ersättning för halva (som är nog så mycket kan man tycka). Regler är regler, tror inte att de är alltför svåra att följa. Men finns det kryphål så försöker man och blir man påkommen betalar man tillbaka - svårare är det inte. Säger man att det var ett misstag så blir man oftast förlåten... men den här gången blev det en polisanmälan. Så nu kanske det även blir böter.

Juholt ligger nog lite risigt till, å då har han inte suttit länge på stolen som partiordförande. I partiledardebatten på SVT imorrn vägrar han att vara med om S är tvungna att stå på samma ställe i studion som Sd. Då sa även V ifrån och sprang efter S... vilket innebär att Mp själva ska försvara oppositionens ståndpunkter och hindra Sd från att säga för mycket. Vore det inte bättre om S och V försvarade sin politik och inte lät Sd få större utrymme än de redan har? När blev principen viktigare än politiken för en partiordförande???

Som jag skrivit tidigare: det är väldigt skönt att stå utanför maktens korridorer just nu  :-)

.

Prioriteringar

Barnen är det viktigaste i livet! Så är det för mej och jag hoppas att det är så för er också...

Jag blir upprörd när man säger att ens partner är det finaste eller bästa som finns. Det måste ju vara barnen som är det finaste. Vad menar man när man säger så? Menar man att partnern betyder mer än barnen? Tänk om barnen ser eller hör det, hur ska de känna att inte vara det viktigaste i mammas eller pappas liv? Det är ju lixom föräldrarnas "fel" att man finns... Jag dömer inte, jag förstår bara inte - förklara gärna.

Jag har sett statusar på Facebook där man skriver just att "Du är det finaste som finns" eller Världen går under utan dej" eller "Utan dej är jag inget", "Du är mitt allt" osv. Jag har också sett deras barn kommentera dessa statusar med "Men jag då?", "Så h*n är mer värd än vi barn", "Tycker du inte att jag är finast", "Tack, så j-a mycket" osv. Detta är alltså inte taget ur luften. Å det är inte bara hos en jag läst detta, utan hos flera.

Mina barn betyder allt för mej, de har ingen konkurrens alls. I Martins liv kommer jag först, sen barnen och Baileys i tät följd. Han har inga biologiska barn, men har tagit till sej mina som sina egna. Han accepterar fullt ut att komma på andra plats i mitt liv. Han ser det som fullt naturligt att barnen kommer först och anser själv att barnen ska komma först i mitt liv.

Ingen av dem är utbytbara, men barnens liv ansvarar jag över. Martin klarar sej alltid, han behöver mej inte för att överleva. Jag vill heller inte vara någons ALLT, jag vill vara en bonus. Martins guldkant i livet. Han är nämligen min guldkant i livet. Någon som jag egentligen inte behöver, men som jag väldigt gärna har i mitt liv.

.

Ros & Ris

Funderar lite på det här med beröm och kritik och hur vi utvecklas av det ena eller det andra. En person som bara får beröm och har ja-sägare runt sej har förmodligen ett bra självförtroende och vågar föra sin talan. Men är det utvecklande? Att aldrig behöva argumentera innebär ju att man inte behöver fundera på varför man tycker/gör si eller så.

Att däremot enbart få kritik för det man gör eller tycker måste vara oerhört frustrerande och kanske göra en person till en elak hårding som vägrar att lyssna på andra.

När jag tänker tillbaka på skolåren så ser jag ett mönster. De söta flickorna som var duktiga i skolan möttes bara av beröm och leenden. De lekte "tjejlekar" och var ganska bra på att manipulera. Det var de här flickorna som killarna drog i flätorna för att de var så söta  :-)  Flera av dem jobbar idag inom barnomsorgen eller sjukvården. De söta killarna såg man inte så mycket av... de var lixom osynliga.

Sen hade vi de tuffa tjejerna som sa emot och rökte bakom skolan, de som struntade totalt i skolan och föraktade de som försökte plugga. De här tjejerna tog för sej, syntes och hördes. Några gick det riktigt illa för, några är idag framgångsrika företagsledare.

Jag själv hamnade nånstans mittemellan. Jag var den snälla tjejen som ändå vågade sticka ut näsan och som kom på att man kanske borde ha en utbildning nångång i 8:an sådär.. Jag höll mej till de snälla killarna, spelade fotboll och höll på med musik. Samtidigt så gick jag mellan alla bråk och vägrade se någon bli mobbad. Jag valde aldrig sida utan höll mej i nånslags mittfåra. Jag visste det inte då men kan idag se att jag ville ha lugnt runt mej samtidigt som jag sökte bekräftelse. Samtidigt ville jag ha rättvisa och att folk skulle må bra.

När jag idag frågar folk hur de såg på mej i grundskolan säger de flesta att de inte kommer ihåg mej. De kommer ihåg några av de andra som jag umgicks med, men inte mej. Men de kommer i håg någon som fanns där och som protesterade när något hände på skolgården. Jag var alltså ganska osynlig under hela lågstadiet, men syntes desto mer i högstadiet. I högstadiet umgicks jag med de äldre killarna och höll mej mest i musiksalen.  I efterhand har jag fått veta att en del tjejer var avundsjuka på mej för att de äldre killarna släppte in mej och ville umgås med mej. De var mina kompisar och accepterade mej som jag var, det var absolut inte frågan om något annat.

Jag vägrade ta skit och tog avstånd från mina klasskompisar. Jag gick inte ens på avslutningen i nian, utan hämtade bara mitt betyg och gick. Jag tyckte inte om dem. Enligt mej så strulade de bara och hade inga framtidsplaner. Jag ville något med mitt liv och hade inte tid för deras strul. Jag hade en plan och den tänkte jag genomföra. Idag vet jag att många tappade bort hela högstadiet men att några kommit igen rejält och pluggat vidare efter högstadiet. Jag gjorde vad jag kunde och pluggade vidare efter gymnasiet ytterligare ett år. Jag fick den utbildning som jag strävade efter och blev trafikassistent inom flyget, men jag har aldrig jobbat som det. Jag hoppades på en flygplats på F18, men det blev ingen och min dröm förblev en dröm.

Istället har jag haft andra otroligt roliga och utvecklande arbeten och sedan kom det två barn som tog upp all min tid och som varit min bästa skola i personlig utveckling. Barnen har lärt mej att figthas, ödmjukhet, diplomati, list och en massa annat. Jag har försökt lära dem att först lyssna och sedan agera, det som jag själv aldrig kunnat...

Å jag tror att de blivit en bättre version av mej. Jag vet att de är vänliga människor, som vågar stå upp för orättvisor och säga vad de tycker. De är kloka grabbar som har framtidsdrömmar och planer för sitt liv. De har fått mer beröm än vad jag fått men även en del kritik för att få dem att tänka själva. Jag tror att jag lyckats blanda det där ganska bra med tanke på hur de kan utveckla saker vi pratar om.

En människa behöver både beröm och kritik för att växa och utvecklas - det går inte att utesluta varken det ena eller det andra. Jag har lätt för att ge beröm och ser det som otroligt viktigt, men jag är heller inte rädd för att säga ifrån eller ge kritik. Jag tror att jag dessutom är ganska bra på att ta emot bägge, även om kritik förstås är jobbigt att få. I Sverige är det ovanligt att både ge ros och ris, man håller hellre tyst. Har man något att säga så är det ofta kritiskt och då skriver man "Dagens tistel" i nån tidning. Skulle man våga sej på att ge kritik på tex internet och kanske en blogg så skriver man oftast anonymt.

Jag får en del beröm men även mycket kritik för det jag skriver på bloggen och det får mej att fundera lite till. Kanske leder det till ytterligare ett blogginlägg, något som beröm kanske inte gör så ofta... Så jag hävdar fortfarande att man måste ha lite av bägge. Ros för att växa - Ris för att utvecklas!

.

Är alla lika osjälviska?

Har ni skrivit samboavtal? Eller äktenskapsförord? I Aftonbladet kan man läsa om Camilla Läckberg och Martin Melin som skrivit äktenskapsförord. Detta innebär att Camillas pengar är hennes egna och Martins pengar är hans egna, oavsett vad som händer. Tydligen var detta på Martin Melins initiativ och det tycker jag att han ska ha all heder för.

Jag undrar hur många som tänker som de två? De som har väldigt mycket pengar antar jag... men även jag faktiskt. Jag har skrivit testamente och där framgår klart och tydligt att mina barn ska ärva mej och deras blivande partners inte får ett öre. Martin står faktiskt också på bar backe... å det är han helt ok med. Om vi skulle gifta oss har vi redan kommit överrens om att skriva äktenskapsförord så att han inte får med sej något av barnens arv vid ev skilsmässa eller dödsfall.

Det kanske låter hemskt att tänka och göra så. Men det är ju faktiskt mitt hus som barnen har störst rätt till. Eftersom Martin förstår hur jag tänker och tänker likadant så finns det ingen konflikt i detta.

Hur tänker ni? Har ni skrivit några papper? Vågar ni ens tänka tanken om skilsmässa eller död?

.

Måste bara...

... få säga att jag har världens finaste ungar, gulligaste hunden och bästa sambon  :-)

Jag har världens finaste familj helt enkelt och är så otroligt stolt över allihopa!

Mina ögonstenar  :-)

.

Hösttrött

Vi hann inte alls det vi ville under helgen som gick och därför vill jag att den här veckan skulle gå fort så jag kan få helg igen. Å nu är det redan onsdag! Hur gick det till? Martin frågade igår vart September tog vägen och jag kan bara hålla med honom; dagarna går så otroligt fort! Snart är det alltså fredag och ledigt igen  :-)

Men först ska vi jobba lite. Idag ska vi åka till Älvsjömässan och besöka mässan för egna företagare. Kan vara bra att uppdatera sej lite. Vi käkar nog lunch där och sen åker jag hem och vilar lite medan Martin jobbar på ett företag och innan vi ska åka och jobba i Rönninge. Just nu behöver jag mycket vila, vet inte om det beror på hösten eller kommande förkylning... det innebär att jag går och lägger mej så fort jag kan på kvällarna, men kommer man inte hem förrän vid 20-21 och sen ska äta middag... Ja, då kommer man inte i säng förrän vid 22.30-23. Sen låter Martin mej sova tills jag vaknar av mej själv och det blir oftast vid 8-tiden. Så det blir 8-9 timmars sömn per natt, men inte ostörd... jag vaknar av att Baileys bökar och hör när killarna går upp vid 6.30-7. Just nu är jag dessutom trött på eftermiddagarna, men försöker att hålla mej sysselsatt - annars somnar jag  :-)

Eftersom jag är så pass trött försöker jag att inte boka in särskilt mycket. Max en tidig morgon per vecka är nog. Kommande helger är det simtävlingar på helgerna och då är det förstås väldigt tidiga mornar. Så man får planera lite och se till att vara ute så mycket det går. Jag har oftast min dagsljuslampa på när jag sitter här vi datorn och den hjälper nog en del också. Så det är nog hösten och mörkret som påverkar mej och då är det ändå bättre i år. Man kanske borde kolla om man kunde få sån där ljusterapi?

Jaja, många har det värre än jag - nu är jag ju iaf frisk. Vad jag vet... jag ska läggas in snart och få göra en sömn-EKG. Då ska man kolla hela hjärnan och se vart mitt dåliga minne tagit vägen. Trodde man kunde göra det utan att bli inlagd, men men. Alltid är det nåt  :-)

Njut av solen och de vackra färgerna, det ska jag försöka göra!

.

Kvinnor och män...

Att kvinnor och män ser på sina kroppar på olika sätt är väl ingen nyhet.

Men att det var så här illa...

.

Var inte så illa...

Hade en liten klump i magen när jag åkte till Tingsrätten i morse. Väntade mej avspärrningar och journalister, men det var lugnt. Nästan onaturligt lugnt... lite spöklikt faktiskt. Det brukar alltid vara full rulle med polisbilar och väktare, idag var det ingenting. Inte en människa varken utanför polishuset/häktet eller Tingsrätten... konstigt... men hellre det en ett uppbåd journalister och hysteriska människor.

När jag såg uppropslistan kunde jag konstatera att det sista målet på eftermiddagen var inställt. Men det skulle varit ett mål med en häktad man, åtalad för misshandel mm... kanske han som dödade kriminalvårdaren igår... vad vet jag? När vi var på plats inne i salen fick vi veta att hela eftermiddagen var inställd, skönt!

Så det blev bara ett mål, men det tog sin lilla tid. En mamma som slagit sin lille son... sånt tar tid att gå igenom särskilt som vi hade tolk också. En tanke som slog mej under rättegången (och som inte har något alls med målet att göra) är hur otroligt arg man kan bli på sina barn. Jag har nog aldrig varit så arg på någon som jag varit på mina barn och det har ju med att göra att man älskar dem så oändligt mycket! Å att man är så otroligt rädd om dem. Men steget från att bli arg till att slå är ju ganska långt, trots det så händer det nog oftare än vi tror. Å alla vet ju heller inte var gränsen för misshandel går. Att daska till en unge i baken, är det att misshandla? Ja, det är det faktiskt. OM avsikten är att det ska göra ont, så är det misshandel. Å varför skulle man annars slå om det inte vore för att det ska göra ont, som en slags markering att man ska sluta "med-vad-man-nu-gör".

Men tänk om man skulle åtala alla som daskar till någon så det gör lite ont eller uppstår rodnad... då skulle nog varenda människa över 15 år stå inför domstol. Ungdomar som nyper till varandra titt som tätt... men som förälder till ett barn är man ju i en slags maktposition som kan misstolkas och utnyttjas. Därför måste man tänka sej lite för om man har de här tendenserna att vilka markera genom en dask. Jag tycker nog att "krammetoden" verkar funka bättre. Hellre en kram än ett slag, det kanske tom har mer effekt  :-)

.

Måste ventilera lite...

Efter allt som händer överallt så bara måste jag samla tankarna och få ventilera lite. Det händer mycket inom politiken och särskilt inom Kd. Jag lämnade partiet för ett par år sedan och just nu känns det otroligt skönt att inte vara intrasslad i något politiskt sammanhang. Det skulle helt enkelt gå åt för mycket energi känner jag. Det är skönt att luta sej tillbaka och se på allt lite sådär från sidan lixom...

Sen var det det där med mordet på en kriminalvårdare idag på häktet i Flemingsberg. Asså... Tingsrätten ligger vägg i vägg med häktet och där ska jag vara hela dagen imorrn. Jag har ALDRIG haft ångest eller tyckt det är jobbigt att åka dit, men det har jag just nu. Inte pga rädsla för att något ska hända just mej, utan mest för att det kommer vara en massa media och skit vid tingsrätten. Jag har helt enkelt ingen lust att tränga mej förbi en massa journalister. Och här talar vi alltså om mej! Jag som aldrig haft något emot att synas i media, men heller inte strävat efter det. Jag som tagit varje tillfälle i akt att föra fram mitt budskap. Men jag har ingen lust med det just nu, jag vill bara ha lugnt!

Om några veckor är det ett år sedan den värsta veckan i mitt liv. En vecka då det hände alldeles för många sorgliga saker på en gång. Kanske är det det som påverkar mej? Hur som helst så har jag en väldigt okladdad almanacka just nu och precis så vill jag ha det. Om det är hippt att vara fullbokad och stressad så är jag väldigt ohipp och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan hur mycket tid som helst för den som vill och behöver det - glöm inte det om du har behov av mej. Bara att hojta  :-)

Har egentligen inget emot att jobba heller... men helst av allt skulle jag vilja innesluta mej i nån slags kokong med familjen och bara stänga världen utanför. Bara ha lugnt, tyst och fridfullt. Bara vi. Världen är galen - vad ska vi göra? Vad KAN vi göra?

.

I´m back!

Efter några veckor med lite sämre koll på maten och dåligt med motion så måste jag säga att jag är väldigt nöjd med veckans resultat. Jag hade faktiskt gått ner 0,7 idag! Så nu är jag tillbaka till en vikt jag hade när semestern var slut, innan födelsedagar och annan skit kom i vägen. Så nu är det bara att fortsätta...

Om 6 veckor ska jag respresentera Viktväktarna på Hälsomässan och då vill jag verkligen inte se ut så här. Så nu ska vi sköta oss så ska det nog kunna bli ytterligare något kilo mindre tills dess. Problemet är att jag är sååå sugen på en pizza, har inte ätit det på ganska länge nu. Så jag har lovat mej själv att när jag tagit ytterligare ett kilo då ska jag åka till vår favvopizzeria. Jag blir så dålig i magen att den förmodligen inte kommer att fetta till mej ändå, så det är ingen större fara. Man måste faktiskt unna sej ibland!

Martin hade gått ner 0,5 och Baileys stod still. Nästa vecka hade jag tänk att ta minst 0,3 för då har jag tagit årsbästa... det skulle sitta fint!

.

Nyhetsvärlden

Varje morgon går jag igenom nyheterna som finns på nätet och idag hittade jag en del intressant grejer som jag vill kommentera. Mycket handlar om politik, särskilt med tanke på partiledarstriden inom KD. Göran Hägglund må vara en trevlig person och bra politiker, men sanningen är att siffrorna för partiet blivit sämre och sämre. Då tycker iaf jag att man borde tänka på ett ledarbyte. Igår meddelade Mats Odell att han ställer upp som motkandidat och idag kan vi se att Marcus Birro ger sej in i "leken". Jag har min egen kandidat: David Lega! Tänk att vara den första partiledaren med funktionshinder. Då borde ju de frågorna äntligen hamna i fokus å det skulle sannerligen vara på tiden David är dessutom en otroligt intelligent person som kan "ta" människor på rätt sätt. Så nu tycker jag att valberedningen ska fråga honom  :-)

Jag läser också om orättvisor när det gäller kvinnor respektive mäns löner inom bla hockeyn. Männen får en ordentligt lön, medan kvinnorna får betalt i klubbor... ett kan man iaf konstatera om riksdagens löner; de är helt och hållet jämställda. Varje riksdagsledamot får exakt samma lön! Att den sedan är ganska hög och höjs orimligt mycket varje år, är en annan sak... Samma sak inom Viktväktarna faktiskt iaf vi som jobbar på "golvet". Oavsett om man är man eller kvinna så har man samma provision. Jobbar man däremot på kontoret har man nog individuell lönesättning och då har man dessutom friskvårdspeng... det är konstigt! Som anställd på VV, men inte arbetande på kontoret så har man ingen friskvårdspeng - och då är det ett företag som jobbar med friskvård! Vissa saker förstår man inte...

Idag är det måndag och vi har veckans vägning framför oss... den som kommer tillbaka lite senare kan läsa hur det gick. Det borde vara ett positivt resultat för jäklar i mej vad jag skött mej  :-)


.

Uppårnervända världen

Igår var det nästan sommarvärme på några ställen, vi hade ok väder - men hann tyvärr inte att vara ute så mycket. Idag skulle vi ta igen det... å då blev det såklart molnigt... suck!

Junior & Mandisen

Vi tog iaf med oss Junior och Mandisen på promenad. Vi åkte upp till Harbro och gick 6,5km spåret, som vi brukar göra. 15-16 grader varmt är ju helt ok, även om solen inte skiner. Efter bara några 100 meter hittade vi de första kantarellerna. Jag hade med mej en liten plastpåse om och ifall att vi skulle hitta något. När vi gått samma slinga förut har vi hittat tillräckligt för ett par mackor och då har vi plockat i en oanvänd bajspåse. Nu var jag lite mer förberedd och tur var väl det. Vi hittade MASSOR! Min lilla påse fylldes snabbt och även en bajspåse, resten av svamparna fick vi lämna kvar... de finns där till nästa gång  :-)

I vanliga fall tar vår promenad ca 1 timme, idag tog den 2! Vi gick ganska långsamt och plockade svamp, så det tog sin lilla tid. I slutet fick jag ont i benet igen och kunde knappt ta mej till bilen. Jag som trodde att benet var helt bra nu... skit!

Hinner jordgubbarna bli färdiga?

Väl hemma tog jag ett varv i trädgården med kameran. Jag var lixom tvungen att dokumentera våra jordgubbar som är inne på andra varvet. Lite mer sol, så kan vi skörda ytterligare en gång i år. Helt otroligt! Klimatet är lite uppånervänt å det kanske inte är så bra ur miljösynpunkt, men jag gillar det! Vik hädan vinter, jag vill inte ha dej! Men... snart är det sommar igen och om 6 månader tar Senior studenten... tiden går fort!


.