Rätt inställning!

Idag sitter jag i Tingsrätten. De här dagarna ser jag nästan alltid fram emot, det är bara vid vårdnadstvister som jag har lite ångest för att åka hit. Idag är det en massa strömål, lite skåprensning verkar det som...

I förmiddags hade vi en person som kört drogpåverkad och dessutom utan körkort. Förstås... höll jag på att säga, men det sa jag inte... Grejen med den här personen var att det fanns ett långvarit missbruk i botten, men att h*n nu försökte få ordning på sitt liv. H*n försvarade sej själv och var förvånansvärt begåvad, vältalig och trevlig. Såvida h*n inte var en riktigt bra skådis, så trodde iaf jag på det som sas.

Det fanns en utarbetad vårdplan som personen skulle genomgå. En kbt-behandling om 20 träffar, till en början. Vissa ser man på direkt att de inte vill bli av med sitt missbruk, men så var det inte den här gången. De här personen hade helt enkelt ingen lust att missbruka längre. Missbruket hade lett till allt för många sjukdomar och problem som h*n nu ville komma till bukt med.

På åklagarens fråga om programmet verkligen skulle hjälpa till att få ordning på livet, blev svaret: "Nä, programmet kommer inte få ordning på nåt alls... det är JAG som ska få ordning på allt. Programmet ska hjälpa mej att komma till insikt, sen får jag göra resten". Det var så klockrent! H*n hade till slut förstått att man faktisikt måste jobba på sej själv för att åstadkomma en förändring som kan leda till en förbättring av sin situation. Det kan ingen annan göra åt en.

Jag hoppas verkligen att det går vägen för den här personen. Visst kommer det säkert ett och annat bakslag, men jag tror faktiskt att h*n kommer att lyckas.

.

Äta bör man annars...

Igår när jag hämtade Junior från träningen fick jag veta att en av tjejerna var nära att svimma medan hon simmade. Hon kunde ha drunknat mitt framför ögonen på sina träningskompisar! Hon var helt utmattad och det var inte av hård träning, utan av näringsbrist. De här simmarna är 13-17 år ungefär och simmar 5 gånger i veckan och har ofta tävlingar på helgerna. Trots att tränaren berättar om hur viktigt maten är så är det flera tjejer som inte äter. Snart får de träningsförbud av sin tränare.

Hur har det blivit så här? Deras föräldrar äter bra och månar en hel del om sin hälsa. Det är inga föräldrar som är kroppsfixerade, svälter sej själva eller ställer orimliga krav på sina ungdomar. Vad har gått fel? Vilka signaler ger detta till de andra simmarna som faktiskt äter som de ska? Men det viktigaste av allt: hur kommer man till rätta med problemet?

Vi som vuxna och som förebilder MÅSTE ger våra barn en sund inställning till mat från första början. Det är vår skyldighet och borde ingå i föräldrautbildningen. Att äta frukost, lunch och middag är det normala och ska göras av ALLA i familjen från det att barnen är små. Så att de från början får in vanan av måltidsordningen. Att se mamma eller pappa strunta i frukosten eller äta minimala matportioner ger fel signaler.

Våra barn och ungdomar måste få kunskapen om mat och näring när de är små så att de förstår att man måste äta för att orka. Visst klarar man sej på ett litet intag, men inte om man vill prestera bra i skolan eller överträffa sej själv i sin sportutövning.  Och det är VI som föräldrar som måste ge dem den kunskapen, visst kan skolan hjälpa till – men det är vår plikt och vårt ansvar som föräldrar att se till att de tar till sej informationen.

Å hur gör vi då detta? Jo, genom att låta barnen vara delaktiga i köket när de är små. Genom att se familjemedlemmar äta ordentligt och regelbundet. Genom att placera kokböcker med härliga bilder i deras knä och säga ”välj mat”. Genom att låta dem smaka och utforska olika smaker, konsistenser, kryddor, frukter, bär och grönsaker. Genom att tillsammans med dem upptäcka butikens sortiment och handla tillsammans. Det finns massor att göra! Huvudsaken är att vi inte väntar utan tar tag i det direkt, så att vi slipper se magra tjejer som nästa svimmar av näringsbrist när de gör något de faktiskt älskar.

Detta är ett problem som inte borde finnas! Vi måste se till att eliminera problemet och hjälpas åt att få våra ungdomar att förstå hur viktigt det är att ÄTA! 

.

Snart Juni

Den här tiden på året älskar jag! När maj går över i juni, blommorna blommar och det är låååångt till vintern, då mår jag bra! Synd att man inte kan pausa tiden lite...

Från mitt hus hör jag hur studenterna jublar, idag tar de studenten på Tumba Gymnasium. Nästa år är det Seniors tur. Jag kommer ihåg när jag själv stod där; klädd i vitt och så lycklig över att skolan var slut. Där och då började livet. Livet som inte alls blev som man tänkt sej eller drömt om, men som blev bra ändå  :-) 

Jag har precis klippt gräset och gått runt tomten och noterat hur pionerna blommar eller har stora knoppar. Rhododendron slår snart ut och syrenerna doftar ljuvligt. Igår när det regnade gick jag runt och tog några bilder, håll till godo.

Vilket sammanträffande!

Som några av er vet så besöker jag numera Tandläkarhögskolan för att fixa mina tänder. Det är billigt och man gör en insats för blivande tandläkare. Förr gick jag hos en privat tandläkare vid Globen där en ingift släktning CB och hans fru B har skött om mina tänder i flera år.

Idag när jag sitter i tandläkarstolen dyker helt plötsligt CB upp som lärare! Jag hör hans norrlänska stämma på lång väg och när han närmar sej säger jag "nämen hej C!" Han tar mina händer och kramar mej så gott det går när jag ligger där i stolen. Sen ber jag lite lamt om ursäkt för att jag lämnat hans praktik utan förklaring. Men han skrattar bara och säger att han förstår varför folk väljer Tandläkarhögskolan, dessutom är det ju mycket närmare för mej. Å jag kom ju inte undan, nu kan han ju kolla mej ändå  :-)

Min student såg lite förvirrad ut, men hon fick en förklaring av släktbanden och förstod hur allt hängde ihop. Så idag blev jag inte bara fixad i truten, jag fick även en uppdatering av släkten på exets norrlänska sida. Två flugor på smällen alltså  :-)

.

Varför fixa hemma?

När man ska sälja sin bostad så fixar man allt sånt som man inte hunnit eller kommit sej för att göra. När visningsdagen kommer är bostaden superfin och man undrar nästan varför man vill sälja. Så fint vill jag ha det utan att fundera på försäljning. Å det är svaret på frågan om varför jag ligger i som en galning och gör om halva hemmet.

Jag vill för en gångs skull göra fint för min skull, inte för att vi ska ha folk hemma eller något annat skäl. Å snart har jag det  :-)

Vi har fortfarande inte fått upp alla grejer på väggarna igen eftersom jag inte jag bestämma mej för var jag vill ha väggbelysningen. Men det kommer! Mandisen var här igår, hon visste inte så mycket om renoveringen och blev riktigt förvånad. Hon såg iaf ut som hon tyckte det var fint och det är väl ett bra betyg från en 15-åring?

Idag fortsätter jakten på bil, den här gången tillsammans med mina föräldrar. Så kanske vi åker och köper ett bord som jag hittat på blocket också. Hoppas någon ringer på det jag satte ut igår... annars blir det lite trångt ett tag.

.

Bidde bara en tumme...

Vi hade en lång lista på allt vi skulle kolla på och eventuellt köpa idag, av detta bidde det bara en tumme... typ alltså...

Vi skulle kolla på matbord x2, det lyckades vi med och hittar vi inget begagnat så har iaf IKEA något som kan passa oss.Vi tittade på matta till vardagsrummet och hittade en som vi nog åker tillbaka och köper, vi var bara tvugna att åka hem och kontrollmäta golvet först. Några gardiner hittade vi inte, så jag rotade fram några gamla och beställde nya från Jotex. MEN vi lyckades faktiskt hitta precis det vi ville till årets student, plus en morsdagspresent till min mamma. Dessutom kom vi på vad min pappa ska få på sin födelsedag, medan vi gick runt i Skärholmen. Så även om det inte är inköpt finns det iaf en plan  :-)

Imorrn blir det också en shoppingdag. Då ska vi storhandla, kolla igenom våra fyra secondhandbutiker som finns i närheten. Vi ska besöka Hornbach på jakt efter snygga bårder till Juniors rum och ev köket. Dessutom ska vi till Spånga och kolla en bil och kanske åka och köpa den där mattan vi såg idag. Imorrn har jag också världens lyckligaste son... han ska åka och köpa en MC som han tittat på tidigare i veckan. Den är inte beisiktad och han har inget körkort än, så han kan inte använda den. Men han kan ju alltid titta på den och pyssla med den så länge. Imorrn ska vi också få upp resten av grejerna på väggen i vardagsrummet. Sen kan det nog bli en bild här på bloggen  :-)

I bästa fall har alltså vi vid den här tiden imorrn köpt en ny bil! Jag hoppas verkligen det för Martin sitter halva nätterna igenom och letar bilar på nätet. Han är superstressad över detta och vill bara ha det överstökat. Han dräglar inte längre av tanken att titta på bilar kanske man kan säga...

Ska vi fixa allt detta måste jag nog sova nu - gonatt!

.

Junior har lagt in protest!

Nu är vardagrsrummet klart! Listerna och möblerna är på plats igen, det är bara grejerna på vägarna som ska upp igen. Men det blir en utrensning av en del som satt uppe. Jag vill ha enkelt, rent och inte en massa tjafs. Jag vill dessutom ha så lite som möjligt som ska dammas...

Killarna är precis lika nöjda som oss med resultatet, men när vi började prata om att anväda resterande färg i köket sparkade Junior bak ut. Nu är det mörkröd tapet på nedre delen av väggen och naturvit på övre delen, detta delas med en bård på mitten. Vår plan var att peta bort bården, måla hela väggarna och sen sätta en annan bård på mitten för att dölja spåret av den gamla. Men se den gubben gick inte! Det var inget fel på färgen... nä inte alls. Däremot vill Junior ha två färger "som det alltid har varit". Han kunde inte säga varför, bara att det skulle va så. Punkt!

Så nu blir det nog så att vi anväder färgen till att grundmåla, eftersom det nog behövs ett par strykningar. Sen får vi se vilka/vilken färg det blir. Men i det här fallet var han benhård, det SKA va två färger. Så det är väl bara att göra som han säger antar jag... Det är inte ofta han opponerar sej, men när han väl gör det och intresserar sej för planeringen av vårt faktiskt gemensamma hem då tycker jag nog att man får ta lite hänsyn. Så vi får kolla runt lite, så får vi se vad det blir i slutändan.

Dagens planering går mot Skärholmen. Där ska vi kolla Myrornas butik efter ett matbord och ett matsalsbord. Sen ska vi gå på jakt efter en studentpresent och en födelsedagspresent. En tur till IKEA för att kolla gardiner blir det också... tur att det regnar  :-)

.

Nästan klar!

Tack vare eller på grund av... en snarkande sambo, klev jag upp redan 6.40 imorse. Junior som var på väg till skolan blev MYCKET förvånad över att se mej. Jag är inte den som kliver ur sängen så tidigt i onödan precis  :-)

Men istället för att ligga där och vara irriterad tänkte jag göra lite nytta. Om jag började måla 7, kunde jag ta nästa varv redan vid 10 och då skulle jag fixa två strykningar innan lunch! Och då skulle ju rummet vara klart! Så fick det bli. När Martin kom ner vid 8.30 hade jag nästan målat klart och kände mej mycket nöjd.

Nu har jag tagit ett bad och ska äta lite sen frukost innan jag kör igång igen. Vid 12 kommer jag att vara helt färdig både med målningen och i kroppen. Men då väntar veckans belöning; sushi! Sen tar vi nog en sväng till vår ena secondhand för att kolla på matbord.  Sen blir det jobb några timmar och när vi kommer hem vid 21-tiden kan vi börja sätta tillbaka alla lister och möbler. Så imorrn är allt klart!

Å det blir ju så jädra bra!

.

Halva färdigt!

Jag hann faktiskt måla halva vardagrsrummet två gånger igår, så där är det redan klart! Det är svårt att se hur färgen ska se ut när den ligger i burken, men det blev verklgen jättesnyggt! I burken såg det vitt ut, men på väggen skiftar det mellan ljust ljust grått och ljust ljust lila, beroende på hur ljuset faller på väggen.

Idag ska vi sätta de sista listerna på plats och flytta dit möblerna. Vi ska spegelvända hela vardagsrummet så att vi får tv-hörnan i den mindre delen och umgängesdelen med piano och matbord i den lite större delen.

Imorrn hinner jag nog bara måla en gång, men på fredag ska det hela vara klart! Det verkar bli väldigt mycket färg kvar så vi går nog vidare mot köket direkt och använder samma färg men lägger till en bård eller nåt. På så sätt får vi två helt nya rum för 500 spänn! Det gillar jag  :-)

Det är nog ingen som kan förstå hur skönt det här känns för mej. Äntligen vet jag hur jag vill ha det och kan få det så. Inga små barn som behöver funktionella lösningar eller råkar ha sönder/smutsar ner. Ett enheltigt utseende i hela huset, en slags harmoni.  Äntligen! Röra är stressande för både kropp och själ, nu blir det ordning och jag får lugn. Härligt!

.

Det tog 18 år...

Jag har bott i mitt hus i drygt 18 år och först nu vet jag vad jag har för smak och hur jag vill ha det. När barnen är små ska det mest vara funktionellt och man har inte så mycket tid att bry sej om vad man tycker när det gäller inredning. Senior fyller 18 snart... helt plötsligt insåg jag att nu finns det tid, nu börjar jag veta vad jag vill.

I lördags åkte whiteboardtavlan ner. Den där tavlan har räddat mitt förstånd många gånger. Hur skulle jag hållit reda på alla läkarbesök, träningstider, möten och allt annat utan min kära tavla? Nu sitter där istället en stor bild av en lejoninna i skymningen, ett foto vi tog på safarin för 1,5 år sedan. Någon sa att den bilden är synonym med ägaren av witheboardtavlan... nog har man varit en lejoninna alltid  :-)

Iom att tavlan åkte ut, hände något i mej. Där och då insåg jag att småbarnsåren är över. Senior fyller 18 i augusti, han är vuxen. Den här sommaren kommer allt att förändras. Junior ska bo borta hela sommaren, Senior blir myndig - mitt alldeles egna vuxenliv kan börja. Jag kan planera mitt liv och mitt boende precis som jag vill. Å det tänker jag göra!

Jag börjar med att ta bort en del möbler och ersätter dem med nya. Möbler som införskaffades när barnen var små för att de var praktiska... nu ska de ut! Köksbordet och vitrinskåpet i köket ska säljas. De tar för stor plats. Dessutom blir det nog en ommålning även av köket... har ingen aning om vad jag vill ha för färg bara.

Så nu har jag en total orkan i skallen. Det känns nästan som ett nytt liv. Jag vill så mycket och jag vill göra det nu! Men vi börjar med vardagsrummet och sen Seniors rum... sen fixar vi köket när vi ändå är på g. Vi har massor med ledig tid i sommar och eftersom vi förmodligen inte åker på någon solsemester till jul finns även pengarna.

Känns som en nystart och det känns riktigt spännande! Nu börjar mitt liv som vuxen och som bara mej! Jag är inte längre en småbarnsmamma som har två småttingar hängandes runt benen. Jag är en självständig individ med två snart vuxna barn som klarar sej alldeles utmärkt på egna ben. Någon jag lärt dem och lyckats otroligt bra med. Nu börjar min tid!

.

Väntar på regn...

Jag kan inte vara helt frisk... jag, soldyrkaren, har nämligen inget emot lite dåligt väder just nu. Men det får bara bli dåligt väder när jag har gott om tid... då ska jag nämligen MÅLA!

Igår var vi och köpte tapeter till Seniors sovrum och målarfärg till vardagsrummet, så nu finns allt hemma. Å då vill jag ju bara sätta igång! Men jag vill inte jobba inne när det är fint väder ute och jag vil inte sätta igång och sen stå med livet mitt i alla färgburkar  flera veckor. Så jag väntar tålmodigt på regn och ledig tid och planerar hur jag ska gå till väga.

På fredag har jag tid! Tills dess hinner jag ta bort grejer från väggarna och vädret ser ut att bli halvtaskigt. Då borde jag hinna måla den första delen två gånger. Jag har delat upp vardagsrummet i 4 delar och tänkte ta en i taget. På så sätt behöver vi bara flytta på möblerna lite, inte ta bort dem helt.

Jag älskar min gula tapet som sitter där nu, men den har varit halvt omöjligt att hitta gardiner till. Nu kommer det bli nästan vitt, inte kritvitt, å då kan jag ha vilka gardiner och andra tillbehör som helst. Det ska bli så spännande att se hur det kommer att bli.

Så det där regnet är jag helt ok med för en gångs skull... jag har nog renoveringsfeber eller nåt  :-)

.

Ny planering på g :-)

Nu har dammet lagt sej från den senaste renoveringen som var den värsta hittills. Vi höll på med trappen i 2,5 år och det är väldigt skönt att den är färdig. Men nu börjar det rycka lite i renoveringstarmen igen...

Vi har en hel del grejer som måste fixas av ett eller annat skäl. Så i kristihimmelhelgen gör vi ett nytt ryck, men det är inte så stort. Då ska vi byta altantaket som bröts sönder av snön förra vintern. Vi orkade inte fixa det förra sommaren, men nu ska det göras! Så vi har bokat Junior och mutat honom med en slant. Han är den som är lättast och smidigast av oss, så han får ligga på taket och skruva  :-)

Sen ska vi leta tapeter till Seniors rum. När Junior är borta i sommar får Senior flytta in i Juniors rum så vi kan snygga till hans. Vi bytte fönster där för 5-6 år sedan och har inte ens fixat tapeterna som är trasiga runt fönstren. Men nu ska det bli fint! Tror vi tar en ljusgrå tapet där. När han flyttar hemifrån om kanske 2-3 år ska vi ha det som kontor och då vill jag ha en ganska neutral tapet.

OCH... jag har ett nytt projekt... jag ska måla över tapeten i vardagsrummet! Vi har beställt nya fönster dit, som kommer att bytas under juni. När man ändå har plockat bort lister och fönsterfoder tänkte jag måla i en ljust beige nyans. Vi vill möblera om där, men det är så fula fläckar efter bla soffan att vi inte kan flytta vissa möbler. Alltså måste man tapetsera eller måla om för att det ska bli fint. Tar man en vägg i taget blir jobbet inte så arbetsamt.

Särskilt dyrt blir det inte heller. Seniors rum är litet, så det behövs bara 2-3 rullar. Jag har sett en tapet på Bauhaus som är fin och inte kostar särskilt mycket. En stor burk målarfärg kostar inte heller många kronor. Det är fönstren som kostar, men det blir samtidigt en energibesparing. Fönstrena är original sedan huset byggdes 1965, tvåglas och dragigt, så det är dax.

Detta är alltså sommarens projekt. Tur vi är lediga mycket och har hjälp av killarna. Det är viktigt att ha ett hem att trivas i och det har tagit mej nästan 18 år att komma dit. Men nu känns det verkligen bra!
.

Inte som andra mammor?

Junior har haft ett snack med sin kompis som också vill ta mc-kort. Kruxet är bara att kompisens mamma inte går med på det förrän han fyller 30 typ... Frågan är nu varför jag säger ok, viket tydligen fler frågat.

Till att börja med så litar jag på min son till 100%. Jag vet att han inte buskör eller missköter sej i trafiken. Han har haft moppekort ett år ganska precis och övningskör för bil. Jag tycker nog att han är ganska säker i trafiken numera.

Dessutom betalar han det själv. Körkortet för bil står jag för, moppekortet bjöd mormor på - dessa två ger honom frihet och det vill vi ge honom. Mc är i mina ögon ganska onödigt och då får han stå för det själv. Alltså får han fixa pengarna själv också. Vill man ha något så får man kämpa för det, vilket han också gjorde. Som han letade sommarjobb! Han åkte runt med sitt ansökningsbrev och CV på moppen och pratade med företag av alla slag och fick till slut napp! På Öland  :-)

Han fixade jobbet på egen hand och ska nu bo på Öland i fyra veckor, långt från flickvännen... alltså vill han ha det där körkortet ganska mycket. Han har fått ta reda på vilka kurser han måste gå, kollat/jämfört priser och bokat. Han har fixat allt själv och vem är jag då att säga nej?

Som sagt vill man ha något så får man kämpa för det och det har han gjort. Han har vuxit, mognat och hjälper till mer hemma. Hade han varit sur, tvär och ohjälpsam vete sjutton hur jag hade ställt mej till det hela. Men nu är han en skötsam grabb och det tycker jag att man ska uppmuntra.

Ok, jag vet att jag inte är som andra mammor. Visst, han kan köra ihjäl sej... men det kan hända olyckor på andra sätt också, det vet vi av erfarenhet... Han tar ansvar och det vill jag att han ska fortsätta med. Jag hoppas förståss att det hela ska gå bra utan olyckor, men man vet ju aldrig. Men hade jag sagt nej pga olycksrisken så hade jag ju aldrig kunnat säga ja till något och hur kul hade då livet varit? Ibland måste man gå på magkänslan och våga lita på sina barn. Det gör jag och det enda jag kan göra nu är att hoppas att han är så ansvarsfull som jag tror han är.

.

Blir inte alltid som man tänkt sej...

Idag skulle vi förberett inför helgens tävlingar i Linköping, men eftersom Juniors fot inte är ok så blir det inget av med det för oss. Lite surt, eftersom vi älskar att åka dit och träffa alla härliga människor. Men nu är det som det är och då får man försöka acceptera detta och göra det bästa av situationen.

Så istället för att se på simtävlingar, träffa härliga människor och äta hotellfrukost tar vi nu en pyssel- och myshelg. Vi ska bädda rent i alla sängar, röja, umgås, äta nåt gott ikväll och kanske kolla en film. En stund i solen blir det nog också... eller två...

Martin har precis hjälpt mej att flytta alla inlägg från den gamla bloggen till den här. Jag hade min första blogg på Expressen, men de har bestämt sej för att ta bort alla bloggar. Jag har bloggat sen 2006, många tankar och bilder som jag inte vill ska försvinna. Det är ju en del av mitt liv. Efter en hel del trassel lyckades Martin iaf att flytta alla inlägg hit, så nu finns hela 5 år av mitt liv här. Man kanske tycker att det inte är så mycket att lägga energi på, men det är ju en slags dagbok eller dokumentation. Å den vill iaf jag ha kvar!

Jag läste en del nu när vi höll på och man blev ju riktigt nostalgisk. Hela valrörelsen 2006 var helt galen. Jag hade glömt hur det var, att vi hade polisbevakning vid vår valstuga pga hot och en massa annat. Kul att gå tilbaka till. Så nu är jag glad! Killarnas bloggar har jag bara sparat ner som ett dokument, de skriver inget längre men är synd om inläggen försvinner helt. Till Baileys startade jag en ny blogg och lyckades flytta alla inlägg själv. Den är mest till för att uppfödaren ska kunna se hur han utvecklas. NU finns allt sparat till eftervärlden  :-)

Strax dax för sushi! Iaf nåt som blir som man tänk...

.

Världens roligaste jobb!

Jag säger ganska ofta att vi har världens roligaste jobb. Å så är det faktiskt! Våra ca 400 medlemmar ger oss så mycket att det nästan alltid är en fröjd att gå till jobbet. Det kan kännas tungt innan vi börjar jobba, men efteråt är vi alltid fyllda av energi.

Det slog mej igen när jag skrev veckobrevet idag, att det inte är många som får uppleva det vi får. Alla jobb har väl sin tjusning, men det här att få vara med och förlänga livet på en människa är inget mindre är häftigt! Å detta blev så tydligt när jag idag skrev om en av våra medlemmar, jag har skrivit om henne här också förut.

För precis ett år sedan "konfronterade" jag en annan "simmarmamma". Hennes 160 cm bar på en alldeles för tung vikt och jag sa till henne att jag såg hur ont hon hade och hur svårt hon verkade ha att röra sej. Jag erbjöd henne vår hjälp. Jag kunde fått en käftsmäll tillbaka, men istället tog hon chansen och kom till oss. Nu i veckan, precis ett år senare, har hon gått ner nästan 27 kg. Hon kan röra sej igen, mår bra, är frisk och det viktigaste av allt: hon orkar med sina barn på ett helt annat sätt och kommer att finnas där för dem en lång tid framöver.

Att få vara med på hennes resa och veta att man gjort skillnad i en persons liv är otroligt! Hon har fortfarande en bit kvar, men nu behöver vi inte oroa oss för att hon ska bli sjuk pga övervikten eller faktiskt dö i förtid. Vi brydde oss och vågade ge henne hjälpen, hon tog chansen och lyckades. Jag vet inte vem som är gladast för detta; vi som en en gång sett att vi vet vad vi snackar om och vågade erbjuda henne hjälp... eller hon som numera har ett friskt liv. Att se henne nu är en ren fröjd  :-)

Att se alla våra medlemmar växa som människor ju mindre de blir är häftigt! Att höra hur de berättar om mediciner som de kunnat sluta med, IVF-behandlingar som kunnat påbörjats och lyckats, brudklänningar som numera passar och en massa annat är fantastiskt!

Enda kruxet är att vi enbart har provisionslön. En provision som inte ändrats på väldigt många år... Vi kommer inte att kunna leva på detta i längden, tyvärr. Man får trolla med knäna under sommaren då medlemsantalet är som lägst och inkomsten nästan lika med noll. Så rika blir vi inte, på pengar - men vi är rika på bekräftelse och förtroenden! Tyvärr kan man inte köpa mat för bekräftelser, men vi har världens bästa jobb ändå.

Så det så!

.

Öronproppar is da shit :-)

Jag har börjat sova med öronproppar och jösses va gott jag sover  :-)

Den store herrn som sover brevid mej i sängen har en förmåga att dra timmerstockar på nätterna, i en sån frekvens att det är omöjligt att göra något annat ät stirra upp i taket och vara irriterad. Jag dänger till honom och då slutar han, en stund... sen kör han igång igen. Den lille lurvige herrn som ligger mellan oss låter iofs gulligare, men har även han en ganska hög ljudnivå...

Så för några dagar (nätter) sedan testade jag att trycka in öronproppar när det var som värst. Å helt plötsligt hade jag sovit gott i flera timmar! Så nu trycker jag in dem när timmerstockarna kör igång och tar ut dem några timmar senare. Det där skogsarbetet är tydligen som värst precis i början på natten... sen tar de väl rast eller nåt? Å när det är tyst behöver jag ju inte ha dem.

Så numera vaknar jag riktigt utvilad på morgarna och behöver inte slåss på nätterna  :-)

.

Gäster med gester

Förra helgen satt jag och kollade runt efter något kul att hitta på. Alla tv-kanaler söker publik till sina inspelningar och det är gratis - superbra! Då hittade jag att SVT skulle spela in Gäster med gester idag, vilket passade oss utmärkt. Alltså skickade jag iväg ett mail och idag var det dax.

Gäster med gester är ett program som jag såg som liten och älskade! Därför var det extra skoj att få se inspelning av just det och ytterligare lite extra skoj var det att en bekant var studioman, vilket jag inte visste förrän häromdagen.

Vid 14.30 var det dax. Då fick vi komma in i studion och inspelningen startade. Å va vi skrattade! Jag skrattade så jag nästan fick astma, jag hostade som sjutton när vi gick därifrån. Junior och Mandisen tyckte att det var precis lika skoj som jag och Martin. Tyvärr jobbade Senior  :-(

Hade det inte varit för att vi skulle äta med Senior och sen se melodifestivalen, så hade vi nog stannat på nästa progran också. Det var så jäkla kul, men vi var tvugna att åka hem.

Att åka på en tv-inspelning är ett himla bra sätt att roa sej för några timmar. Man träffar roliga människor och det är helt gratis. Perfekt! Jag fick tillfälle att hälsa på min kompis och sno åt mej en kram.

Nu funderar vi på om vi kanske ska kolla om det finns plats för inspelningen på "Kvällen är din", men det är ända ute i Gustavsberg... lite långt att åka, så vi får se hur det blir. Men kul har vi iaf haft idag. Nu ska vi bara lyckas hålla oss vakna till omröstningen i melodifestivalen är över... vem vinner?


.

Mitt nya uppdrag :-)

Som ni alla vet så brann vår skyttehall upp förra sommaren. Nu ska det byggas en ny hall som ska stå färdig under vintern 2012. Jag har tagit på mej att fixa invigningen...

Många av er skulle sucka tungt nu och tycka att det är ett omöjligt uppdrag, men jag älskar ju sånt och brukar få ihop det riktigt bra! Så nu är planeringen i full gång  :-)

Skyttehallen är till för våra ungdomar och då måste vi locka dit just den målgruppen. Dessutom har klubben tappat hälften av sina aktiva skyttar under den här tiden och nu måste vi få in lite nytt blod som kan föra klubben framåt.

Så jag hade tänkt att vi skulle ha en hel dag med öppet hus. Då man kan prova att skjuta med hjälp av instruktör, en skyttetävling på kul med några kända ansikten från bla kommunen, inbjudna gäster, allmänt mingel, bandklippning av någon känd skytt, tårta förståss och en del annat skoj. Det ska vara en kul dag för hela familjen där skyttet är i centrum.

Så nu kontaktar jag folk och roddar. Jättekul! Det är sånt här jag kan och som jag gör bra. Så nu hoppas jag bara att allt ska gå i lås och att skyttarna blir nöjda. Har ni fler idéer får ni gärna hojta. Detta ska bli en dag som skytteklubben sent ska glömma  :-)

.

AJ!

Så var äntligen helvetesveckan över!
Det har varit alldeles för mycket med läkarbesök x 100 (känns det som), möten, jobb och en massa annat. Idag avslutades allt med ett läkarbesök för mej och ett tandläkarbesök för Baileys.

Dr Kompis tyckte att läget för en kortisonspruta var perfekt nu och laddade med ett leende. Jag höll inte med honom, men lät honom hållas... själva injektionen var väl ok och efteråt var det ok... men nu! Nu gör det ONT!!! Men han lovade att det skulle kännas bättre under helgen och han kunde nästan garantera att jag skulle bli bra nu. Men jag ska fortsätta med medicinen ett tag till.

Vi hade lite tid innan vi skulle till veterinären så då passade vi på att åka förbi djuraffären och köpa säkerhetsbälte åt Baileys. Han HATAR sin bur och kan nu istället sitta bältad i baksätet när vi åker. Men han hittade låsknappen till bältet ganska snabbt och lyckades knäppa upp det... Så nu får vi se hur vi löser det.

Hans första tandläkarbesök gick iaf bra. Baileys lät veterinären titta i hans mun och peta på hans tänder utan någon större protest. Å när han fick godis efteråt var han riktigt nöjd  :-) Hans tänder var fina och nästan utan tandsten.

När vi kom hem hann jag lägga i en tvätt och vi skickade iväg veckobrevet innan vi åkte iväg och åt veckans sushi. Mätt och belåten stöp jag sen i säng, men fick jag sova? Klart jag inte fick! Senior kom hem och ville absolut prata om en massa mer eller mindre viktiga saker i hans liv och sen ringde telefonen ett par gånger... sen somnade jag som en död! Jag sov någon timme och vaknade med ONT i benet.

Nu ska vi bara ligga i soffan och glo på tv, tills Junior ringer och vill bli hämtad hos sin kompis som fyller år. Färdtjänsten går varm... foten är bättre, men han kan fortfarande inte stödja på den alls.

Det händer massor just nu; tv-inspelningar, planering av invigning, picknick och en massa annat. Om detta får jag berätta senare... nu mat!

.

Vilken dag!

Igår fick jag ett sms från Junior "Kan nån köra hem min moppe?" Vadårå? var förståss mitt svar... Då visade det sej att den lille klanten hade stukat foten och inte kunde gå, ännu mindre kicka igång en moppe och köra den hem. Men Martin har ingen hjälm och jag vet inte hur man kör en växlad kross-hoj. et skulle väl vara barnens pappa som kanske kunde köra hem den... samtidigt så vet jag att när man är nyskadad så går man fortfarande på nån slag extra kraft och han skulle nog kunna köra hem om han bara försökte. Vilket han också gjorde...

Väl hemma trycker vi ner honom på en stol och undersöker en MYCKET svullen fot. På med förband och is och sen högläge resten av kvällen. Två alvedon och lite gott att äta och dricka fick han också. Sen var det vila som gällde och övertalning om att inte ens försöka gå till skolan på måndagen (idag). Här är nämligen ungen som gillar skolan och vägrar vara borta. Efter att ha sutkat fötterna en milon gånger, minst, så vet jag att det gör ondast dag 2. Han skulle helt enkelt inte kunna gå, inte ens med kryckor som den foten såg ut. Efter en del muttrande gick han iaf med på det.

I morse vaknade han med en smärta som fick honom att må illa, så det blev en tur till vårdcentralen. Där blev vi direkt hänvisade till röntgen. Det tog sin lilla tid, förståss, men till slut visade det sej att han iaf inte har någon skelettskada. Skööönt! Nu kanske han kan åka till Linköing och tävla om två veckor... Jaja, han fick iaf äta sushi med oss till lunch innan jag hastade vidare till en annan läkare med Senior som skulle skrivas in på vuxenmottagningen för astma och allergi idag.

Så det blev en nätt rundvandring hos läkare idag, ca 5 timmar eller nåt... roligare kan man ha en dag när det är 23 grader varmt och sol. Simmare ska hålla sej i vattnet, inte utöva fyspass på torra land, så enkelt är det!

.

Så kul!

Vilken härlig dag det bev igår!
Efter att ha fixat klart allt här hemma droppade min lunchgäster in. Först kom J som jag umgått mycket med sedan skolan slutade för 26 år sedan. Vi hann bubbla lite om barnen och världsläget innan H dök upp. H har jag bara sett som hastigast under de här 26 åren, så den uppdateringen fick vänta. När maten var klar och vi var redo att äta kom L, som jag träffat två-tre gånger men gått i samma gymnasium som.

Vi åt, pratade och skrattade. Var och en fick berätta om de här 26 åren och L visade bilder från skoltiden. Det är mycket som hänt i fyra människors liv under en så lång tid. Äktenskap som gått i kras, barn som fötts, livsöden och arbetsutveckling. Det var otroligt intressant att höra allas berättelser och se hur livet nu ser ut för oss alla. L har iaf lyckats bäst när det gäller äktenskapet, hon har haft samma man sedan 19-årsålder och i dagens läge är väl det nästan en bragd. Särskilt som de har fyra söner också  :-)

Vi andra har två barn och lyckats både gifta och skiljas oss nån gång var. Det lustiga var att vi alla valt att skaffa barn tätt och jag och J tidigt. Tre av oss bor kvar i Tullinge/Tumba medan L har rymt till Vändelsö. Efter 3 timmar bröt vi upp, men konstaterade att vi måste ses snart igen. Nu ligger bollen hos J att fixa något åt oss. Så nu får vi se när nästa träff blir.

Strax efter att alla hade gått kom Martin hem. Under dagen hade bägge barnen lyckats passera hemmet och hälsat på vännerna. Junior åkte sen till flickvännen och Senior åkte till morfar, ingen av dem skulle komma hem på kvällen. Så när Martin kom hem lyssnade vi på en skiva till av ljudboken och sen tog vi en promenad med Baileys. Middagen bestod av krabba framför tv´n. Bara vi två. Vi hade massor att prata om eftersom han varit på personalmöte hela dagen och nu skulle uppdatera mej på allt som hade sagts.

Jag var så himla trött när jag gick och la mej, men såååå nöjd. Vilken härlig dag! Vilka härliga människor! Jag fick lite att tänka på under dagen, reflektioner som jag ska ta upp i ett annat inlägg. Jag är så glad att jag fick tummen ur och bjöd hit dem!

.

8000 so far...

Martin är på personalmöte, Senior på skyttetävlingar och Junior är iväg på sitt. Baileys och jag är ensamma och har så varit sedan 8.30 ungefär. Då skulle man ju kunna tro att vi bara ligger i solen och göttar oss, men inte idag. Idag har vi viktigare saker för oss  :-)

Gräsklipparen som inte ville vakna ut vinteridet stod helt plötsligt utanför grinden och väntade. Så strax efter 9 klippte jag äntligen hela min gräsmatta och allmäningens också, Baileys tittade på så det blev bra. Sen krattade jag upp allt gräsklipp och samlade ihop. Efter 2 minuters vila i solen fortsatte jag städa inne.

Köket, hallen och sovrummet röjdes av och sen tog jag tag i uteplatsen. Stolar och bord torkades av och ställdes på plats. Efter yterligare 2 minuters vila fick Baileys sin promenad och var nöjd och glad att få gå en promenad med matte för en gångs skull :-)

Innan 11.30 hade jag lyckats få ihop hela 8000 steg, så idag lyckas jag nog ta de där 10 000 som jag strävar efter varje dag. Nu ska jag dammsuga och förbereda lunchen. Klockan 13 kommer mina lunchgäster och då vill jag inte stå i köket.

Det ska bli så kul att träffa dem igen!

.

Imorrn blire kul!

Just nu fejar jag och donar i största allmänhet här hemma. Jag skulle klippa gräset, men gräsklipparen förstod inte att den skulle vakna ur sitt ide utan fortsatte sin vintersömn utan att skämmas alls. Så då får jag väl städa inne istället tills någon kan hjälpa mej att väcka den late jäkeln!

Imorrn händer det kul grejer och då vill jag ha ordning här hemma. Då kommer nämligen tre "gamla" klasskompisar hit för att äta lunch och snacka lite... förmodligen ganska mycket  :-)

Det är L som jag bodde granne med som liten och även gick ettan till nian tillsammans med, J som började i vår klass i tvåan och som jag umgått med sedan vi blev vuxna eftersom våra barn haft gemensamma intressen, osså H som gick i vår klass mellan trean och nian (har jag för mej). Vi alla höll oss lite för oss själva och var väl inte direkt i "innegänget". Vi har inte träffats tillsammans sedan vi slutade nian 1985, men hittat varandra på Facebook och haft kontakt där. Trevliga tjejer, på ungefär samma våglängd och med ungefär samma värderingar, som jag gärna träffar.

Vi har pratat om att träffas ganska länge och till slut lyckades vi hitta ett datum som funkade för alla. Vi bor ju inte heller i Tullinge längre allesammans, utan har spritt ut oss lite över Stockholm, vilket gjorde det lite knepigare. Men imorrn ska vi alltså ses igen och det ska bli så himla kul. Jag har funderat på meny och bestämt mej för grillad kyckling med en matig sallad med mathavre och fetaost. Till efterrrät blir det en lite annorlunda hallonpaj med kokos och vaniljkesella till.

När man kommer på mat hos oss är de flesta ganska osäkra, kan jag väl erkänna. Att äta lunch hos människor som jobbar med vikt, kan ju innebära precis vad som helst. En och annan äter säkert innan * fniss*. Man kanske inte får så mycket att man blir mätt! Haha! Eftersom jag inte ens tycker om att laga mat så hålls det alltid enkelt och för det mesta blir det både gott och nyttigt. Å jag kan lova att blir man inte mätt eller tycker om maten finns det alltid knäckebröd i skåpen  :-)

I bästa fall kan vi sitta ute i solen, den har jag nämligen beställt. Annars får vi sitta inne och då måste jag ju ha ordning. Så det är bara att sätta igång! Ett trollspö vore inte så dumt just nu...

.

Det "tjöckade" ihop sej lite...

Jag brukar inte vända blad i almanackan förrän i slutet av veckan och har därför oftast ingen aning om hur nästa vecka ser ut. Detta är medvetet, eftersom jag vill leva NU och har ganska svårt att göra det. Jag planerar ofta låååångt i förväg och för att hjälpa mej själv att leva i nuet så försöker jag att inte se vad som ligger framför mej.

Men igår vände jag sida, eftersom jag bokade in en läkartid till mej. Å då blev jag varse hur nästa vecka faktiskt ser ut... det var ingen munter upptäckt. Jag har lyckats peta in alldeles för många grejer, å andra sidan är det väl lika bra att "tjöcka" ihop saker, så det blir lugnt sen. Eller?

Iaf, så ser det ut så här:
Mån: Läkarbesök med Senior. Jobba.
Tisdag: Tingsrätten. Jobba.
Onsdag: Tandläkaren. Jobba x 2.
Torsdag: Jobba.
Fredag: Läkaren 8.45. Baileys till veterinären 10.45. Ledig.
Lördag: Ev. Tv-inspelning. Melodifestival. Ledig.
Söndag: Picknick med våra medlemmar, vet inte om det är jobb eller ledigt  :-)

En sån vecka är det knepigt att planera bra mat. En del luncher blir nog på restaurang har jag en känsla av. Men men... sen blir det lugnare  :-)

.

Gnäll över vädret

Har ju sett på vädret att det skulle bli skitväder idag och några dagar framöver... men det är va väl inte nödvändigt? SNÖ!

Vi har fönstret i sovrummet lite på glänt och jag kände hur det drog kallt och svepte täcket mer noggrant runt mej. Baileys kröp ner brevid mej, så det blev lite extra varmt. Kroppen ville inte alls vakna och när jag efter mycket om och men tittade ut genom fönstret förstod jag varför. 4 grader, grått, snöblandat regn... inte blir man på bästa humöret.

Vi hade ganska lite folk igår och då var det "bara" kallt och blåsigt. Idag kommer det väl inte en människa! Om jag inte behövde skulle jag inte gå ut! Väderomslaget har gett Junior migrän, så han är hemma idag. Så jag ska mysa lite med honom, kanske kolla ett avsnitt av Glee? Han sover fortfarande, Martin äter frukost, Baileys sover också och jag sitter här. Det börjar bli dax för min frukost, en äggmacka som vanligt. Idag gör faktiskt inte benet ont, så det hade ju varit trevligt med en promenad... i ett bättre väder!

Men men... vilken dag som helst skiner solen igen  :-)

.

Längtan efter en valp

Visst är det väl gulligt med valpar? Så fort man ser en lite valpis så blir man alldeles till sej, även om det bara är en på bild... Visst skulle det vara mysigt att ha en, tänk va kul Baileys skulle kunna ha med en kompis som fanns här hela tiden. Eller??? 

Nej tack, säger jag! Jag kommer alldeles för tydligt ihåg hur jobbig Baileys var när han var liten och nu när en bekant skaffat sin tredje älskling och jag kan läsa i hennes blogg hur livet med valp ter sej... ja, då längtar jag inte en endaste liten millimeter längre.

Det där med en liten parvel som bits, äter saker han inte ska/borde, har sönder, uträttar sina behov inne, den ständiga kollen osv är inget jag längtar efter. Att gå valpkurs, vara sämst och skämma livet ur sej var nästan värst. Hundjäkeln lärde sej ju inget och när tränare efter tränare sa att de aldrig sett något liknande... ja, vad säger man då...

Sen kastrerades banditen och allt förändrades! Nu är han världens goaste kille, som faktiskt oftast gör som man säger. Han hade lite för mycket stress i sej för att orka lyssna och lyda. Ett typiskt ADHD-fall alltså  :-)

Men jag kan mycket väl tänka mej en hund till! Så länge jag slipper valpstadiet. Men det går ju inte säger ni då. Klart det gör! Det finns många hundar som behöver ett nytt hem som inte är valpar. Hundstallet har många hundar som behöver hjälp och på varje hemsida för olika raser finns efterlysningar efter nya hem. Så den dagen jag bestämmer mej, då ska jag ta en omplaceringshund. En hund som någon annan fått uppfostra åt mej. En hund som verkligen behöver ett nytt, tryggt hem.

Nog är de där valpisarna söta, men jag vill faktisk inte ha någon  :-)

.

Vi har lite flyt nu

Så har maj kommit och sommarmånaderna ligger öppna framför oss. April har varit riktigt bra, ja... hittills har faktiskt 2011 varit riktigt bra. Skönt att kunna konstatera det efter ett katstrofalt 2010.

Senaste veckan gav oss många glädjeämnen, men det bästa var förståss att Junior fick jobb som han dessutom tackade ja till. Så nu är det bestämt att han ska bo på Öland och jobba på Ica from midsommmar och fyra veckor framåt. Det kommer nog bli både kul och nyttigt för honom. Nu hoppas vi på positivt besked inom ett par dagar för Mandisen. Senior fixade jobbintervju åt henne, på sitt jobb, som hon var på i onsdags. Hon har inte fyllt 16 och då är det lite knepigare, men Mc Donalds tar i vissa fall in så unga. Så vi håller tummarna.

Jobbet går bra, vi får väldigt mycket gott från våra medlemmar just nu. Å det märks ju på deras viktnedgång att vi vet vad vi sysslar med och har en förmåga att både behålla medlemmar och få dem ända in i mål. Sånt syns i plånboken, så nu har vi kunnat lägga undan pengar både till fönstren som vi har beställt, bilen vi behöver och resan i jul. Ingen pengapanik alltså, men för den skull ligger vi inte på latsidan. Det är alltid bra att ha en buffert.

Vi är friska och mår bra. Mitt ben är väl sisådär, men det funkar. Juniors huvudvärk är under kontroll. Han går på akupunktur 2 ggr per vecka och det verkar hjälpa. Dessutom råder en harmoni här hemma som är påtaglig. Man riktigt njuter när man kommer hem och får träffa familjen. Det är lugnt och skönt.

Så på det hela taget känns allt bra! Jag är tacksam över hur allt blivit, men också stolt över att vi har kommit till den punkt som vi är. Det handlar inte om tur, det är ett ganska hårt jobb att få både arbete och familjeliv att fungera. Särskilt när man ska sätta ihop en ny familj, med ungdomar och allt. Det är aldrig självklart att alla ska samsas och trivas tillsammans. Men det gör vi!

Det är bara att hoppas att resten av 2011 blir lika bra  :-)

.