Så härligt!

Solen skiner och jag har varit ute och gått lite utan att gå under av smärta  :-)

Martin körde mej till centrum när han ändå skulle förbi där. Jag flanerade runt en bra stund, gick nog in i varenda butik på jakt efter något skoj att lägga i påskägget till ungarna och Martin. Hämtade en paket och promenerade hemmåt. Träffade lite folk på vägen som jag stannade och pratade med, det var så himla härligt i solen!

När jag kom hem släppte jag ut Baileys så han fick vara med mej ute medan jag pysslade lite på tomten. Det är bara lite snö kvar nu, så snart kan man kratta gräsmattan och ta upp den sista hundskiten. Sen är det faktiskt vår på riktigt!

Efter 3300 steg (det är inte så mycket, jag vet) känns det inte alls farligt i benet. Tabletterna gör susen, inflammationen i kroppen är nog nästan borta nu. Benet är bara lite svullet och gör mest ont på kvällen. Jag kan röra mej, är frisk i kroppen och går ner i vikt. Äntligen! Att det skulle ta ett år och ett byte av vårdcentral är faktiskt inget mindre än skandal! Men nu lägger jag det bakom mej och bara njuter av att må bra.

Det är som man säger: De flesta har många önskningar, den sjuke bara en...

Ska sätta mej i solen med Baileys och invänta Martin som varit och jobbat. Sen äter vi veckans sushi (som blivit två ggr denna vecka) och åker till jobbet. Om två veckor har vi hela 11 dagar ledigt! Snacka om att se fram emot det! Livet leker, solen skiner, familjen och jag mår bra. Kan knappast bli bättre  :-)

Ha en fin torsdag!

.

Tillbaka på ruta ett...

Senior ska flyttas över från allergimottagningen för barn till allergimottagningen för ungdomar. Han har blivit stor  :-)

För några veckor sedan fick vi tid för besök den 19 april. Då är vi på Öland på påsklov, så jag ringde telefonsvararen och ändrade tiden. Vi fick en ny som krockade med något annat, så jag ringde igen och meddelade telefonsvararen att det inte passade. Vi fick en ny tid som inte heller passade och jag ringde igen och fick faktiskt PRATA med en MÄNNISKA den här gången. Vi hittade en tid som funkade och skulle dit den 11/4.

Idag fick jag ett brev att tiden är flyttad till... den 19:e!!! Så nu är vi på ruta ett igen. Bara att börja ringa...

.

Var ska man vara trygg om inte i hemmet?

Tänk er ett litet barn, sisådär 7-8 år, som utsätts för sexuella övergrepp av en närstående person i sitt eget hem. Hur ska en sådan person någonsin kunna vara trygg någonstans?

Idag sitter vi med just ett sånt mål och jag förfasas över det jag hör, läser och ser. Förfasas över hur en sådan person växer upp med de skador som åsamkas denne. Det gör så otroligt mycket skada både fysiskt och psykiskt. Så myckt lidande för hela familjen och dess omgivning.

Sen funderar jag på "den andra sidan". Hur KAN man göra något sånt mot ett barn? Hur kan man ens komma på tanken att utföra sexuella handlingar på en liten unge? Dessutom under flera år! Jag fattar det inte! Å hur kan de närmaste låta bli att se... de misstänkte men frågade inte...

Å här ska vi alltså sitta och dömma. Vi ska höra allt som alla säger och sedan vända och vrida på fakta och ta ett beslut, avkunna en dom. Det finns lixom inget som gottgör det denna person utsatts för, vare sej dommen av den åtalade eller ev skadestånd. Det går inte att göra ogjort eller lindra smärtan. Det går inte att läka.

Om man inte ens kan vara trygg hemma, var ska man då hitta trygghet. Några hittar dem i droger och kan jag faktiskt inte klandra dem.

.

Fascineras av Earth Hour

Igår uppmanade man att släcka ner mellan 20.30-21.30. Det gjorde inte jag. Å när jag tittade ut var det inte många av mina grannar som gjorde det heller... Det var många fler förra året.

Jag förstår värdet av att få folk att förstå att vi måste ta hand om vår planet och se till att vår miljö blir bättre. Men jag tycker att just Earth Hour tjänat ut sitt syfte. Särskilt som folk tror att man bara ska släcka lamporna under en timme. Botkyrka Kommun hade värsta jippot med erbjudanden i butikerna, fackeltåg och en massa annat. Men släcker man ner skolorna om nätterna? Låter man kommunelhusets fläckt gå på sparlåga nattetid? Gör man något mer än bara uppmanar folk att släcka en timme per år?

Ja, Botkyrka Kommun kör faktiskt miljöbilar och är ganska bra på att lära elever om miljön. Men är det nog?

Vad gör vi själva? Många skrev på Facebook vid 20.30 att nu skulle de minsann tända ljus och ha det mysigt och delta i Earth Hour och det kan väl vara bra. Men det räcker inte! Vi alla måste ta ansvar HELA ÅRET! Från början hanldade Earth Hour om att uppmärksamma miljöproblemen genom att just släcka ner. Men då uppmanades man att stänga av ALLT som gick på el, tv, lampor, standby-grejer, datorer mm. I år verkar allt handlat om lampor och diskussionen uteblev. Det mest fascinerande var att de som skrivit att de skulle släcka ner, satt uppkopplade på Facebook och chattade... Då har man lixom inte tagit till sej syftet med kampanjen.

Jag släckte inte. Jag satt och kollade sista-minuten-auktionerna på Tradera för att se om jag kunde hitta något kul. Jag deltog inte eftersom jag försöker vara miljömedveten resten av årets 365 dagar. Att släcka ner är inget jag behöver göra för att bli medveten. Här tänder vi så lite som möjligt, enbart energilampor förståss. Våra vitvaror är utbytta till miljövänliga alternativ. Vi köper mycket begagnat och handlar nästan all mat i vår närbutik. Vi kör bil så lite som möjligt och ska så småningom byta till miljöbil. Vi sopsorterar och slänger så lite som möjligt. Vi tvättar och diskar fulla maskiner osv. Det finns mycket mer man kan göra och sakta men säkert blir vi mer och mer miljömedvetna. Vi är långt ifrån de mets medvetna miljöproffsen, men vi gör så gott vi kan och det innebär så mycket mer än att släcka lamporna en timme om året.

Ni som faktiskt släckte ner igår: Jag hoppas ni gör mer än så och lär era barn ett sunt miljötänk och inte enbart fokuserar allt på en enda timme om året. Men jag tror nästan att barnen är mer miljömedvetna än vi själva är...

.

Arbetsledare :-)

Här är übereffektivt!
Martin och Senior byter däck på bilen. Junior slipar trapp. Jag är pådrivande arbetsledare  :-)
Nä, jag piskar inte bara, jag gör faktiskt lite nytta jag också. Jag har städat köket och plockat hundskit, det kommer lixom fram mer och mer vartefter snön smälter...

I tvättmaskinen snurrar vinterjackorna och trädgårdsmöblerna är på väg fram. Nu är det vår!!!
Om en stund ska vi äta kasslersallad och sen blir det våfflor till fikat lite senare. Ikväll när alla sysslor är gjorda blir det nåt gott kött, kanske grillat...? Å sen ska Martin och grabbarna gå på bio, utan mej! De ska se nåt som inte alls intresserar mej, så jag stannar hemma och myser i mitt förhoppningsvis nystädade hem. Hoppas får bort allt slipdamm så man kan andas här hemma. Det är därför slipningen av trappen ska vara klar idag! Är trött på att ha slipdamm överallt, det kliar både på kroppen och i halsen.

Så medan killarna är på bio ska jag bara mysa, tända lite ljus och kanske läsa något. Det var inget skoj på tv så det blir nog mys i soffan med Baileys x 2, hund och dricka  :-)

Tror det blir en riktigt bra dag. Imorrn ska vi bara lata oss - heeeela dagen. Eller.... har faktiskt inte så ont i benet idag, så imorrn kanske jag kan ta en promenad? Hoppas!

.

Snö!!! ... och lite våfflor...

För en stund sedan var det halv snöstorm utanför fönstret. Varför? Jag har då inte bett om det!

Idag är det våffeldagen och det verkar som att hela sverige äter våfflor nu. Vi ska äta våra imorrn. Då blir det som belöning för väl utfört arbete. Imorrn har vi nämligen planerat in en hel städ/pyssel-o-fix-dag. Egentligen skulle Junior iväg på tävlingar, men han är lite för förkyld för att vara med. Kanske på söndag, men inte imorrn. Så igår när vi kom hem från jobbet samlade vi ihop ungdomarna (våra två plus Mandisen) och la fram våra planer.

Imorrn ska trappen slipas och helst bli klar. Jag vill kunna städa bort allt slipdamm för gott och slippa göra det i omgångar. Därför är det prio1 imorrn. Medan Junior fixar trapp, ska Senior städa ute och hjälpa Martin att byta däck på bilen. Jag ska fixa ute, finslipa trappen och städa av dammet. Martin ska ev tvätta bilen och lagar vår mat. Efter det så är vi väl värda lite våfflor! Dessutom ska grabbarna och Martin gå på bio på kvällen. Så först jobbar man, sen får man belöningen  :-)

Killarna såg väl inte överförtjusta ut över arbetsinsatserna, men insåg att loppet var kört när det gällde att protestera. Å när bio-förslaget kom på bordet var saken biff. Mandisen däremot har en gräsänke-mamma som hon ska ta hand om. Så hennes hjälp får vi klara oss utan.

I bästa fall har vi gjort allt vi ska imorrn, så vi kan lata oss hela söndagen! Det ska bli så otroligt skönt att få trappen färdig! Jag ska måla den två gånger och sen målar min pappa den en sista gång när vi är på Öland i påsk. Enklaste sättet att slippa tassavtryck är att vi håller oss borta lixom  :-)

.

Hur mår jag idag då?

Idag är en sån där dag, så om någon frågar hur jag mår så kan jag inte riktigt svara... Jag vet inte riktigt hur jag mår! Det mesta är väl ok, men känns kanske inte tipp-topp. Med Martin är det enklare, han är urförkyld!

Det där vattnet som strömmade in i källaren igår är väl en bidragande orsak, men igentligen upprörs jag inte så mycket över just det. Det är lixom som det är, vi har en viss vana av översvämningar tyvärr. Vi fick väl upp drygt 100 liter till under eftermiddagen igår. Vi hittade också ett litet hål, som min pappa fyllde med silikon. Så nu forsar det inte längre, utan droppar "bara". Men visst kan det vara vattnet som bidrar till mitt mysko mående.

Å andra sidan är det ju ett i-landsproblem! Vi har ett hem och tak över huvudet, så vad är egentligen lite vatten? Då är det väl värre med mitt ben som jag tycker borde vara bättre nu. Jag har varit duktig och tagit medicin varje dag i en vecka nu, men känner ingen större skillnad. Men det kunde ju ta 2-3 veckor sa Dr Kompis. Så det är väl bara att vänta antar jag.

Våren är här och hundbajset med den. Det märks att jag inte kunnat gå ut med Baileys (tur att Martin gjort det). Jag har bara släppt ut honom på baksidan, å nu när snön försvinner syns reslutatet... jag har plockat kassvis med hundskit! Nu ska bara resten av snön försvinna så jag kan ta det sista, sen har vi en grön gräsmatta igen UTAN bajskorvar  :-)

Nu bestämmer jag att jag mår bra! Solen skiner, vi har tak över huvet, mat på bordet, kläder på kroppen och vi har inomhuspool. Krokusen blommar och fåglarna kvittrar. Livet är skönt - så det så!

.

Då var det dax igen :-(

Ligger och gosar med Baileys tidigt i morse när Martin helt plötsligt ropar: Kan du komma ner, vi har vatten i källaren igen! Jag orkar inte ens reagera... jag bara suckar och kliver ur sängen. Så var det dax igen...

När jag kommer ner ser jag att det är ca 2-3 cm vatten direkt under hålet som vi kliver ner igenom. Vi kollade i måndags och då var det snustorrt, så på bara drygt ett dygn har det runnit in ordentliga mängder. Men det är inte överallt, utan bara på en yta av kanske 5 kvadratmeter den här gången.

8.20 ringer jag till min pappa och ber honom komma över med deras vattendammsugare. Någon timme senare har vi sugit upp ca 100 liter. Vi sätter oss och fikar, jag äter frukost och sen kolla vi ner igen och konstaterar att det runnit till en del igen. Vi tömmer ytterligare ett par hinkar vatten och nu får det stå och torka upp. Fläkten och avfuktaren går för fullt och vi tömmer i den takt vi hinner. Dammsugaren står redo att användas vid behov.

Förra året blev allt förstört; fotoalbum, julgrejer, leksaker mm. Då köpte vi plastbackar som vi ställde på tegelstenar mm. Så den här gången är iaf inget förstört, något lärde vi oss... Det är andra året vi har översvämning och det är andra året med de här snömängderna. Vi har ingen avrinning på vår gata utanför, så ett samtal till kommunen hanns också med. Vi vill ha en vattenbrunn så vattnet kan rinna ner någon annan stans än i vår källare, men T Hall på kommunen menar på att det inte finns pengar till sånt.

Jag har tjatat på kommunen i snart 17 år om detta, förrut för att förebygga risken till översvämning - nu för att inte behöva få det igen. Vattenpölen utanför är gigantiskt och konstant. Kommungubben har varit här och tittat flera gånger och lovat en massa, men inget har hänt. Så nu drar vi det ett varv igen, Mr Hall på Botkyrka Kommun.... Be Ware...

.

Det bästa med stora barn :-)

Ni som har mindre barn har inte kommit dit än... med mindre menar jag under 12-13 nånting...

Det bästa med att ha stora barn är att man kan svara lite lätt ironiskt på en hel del av deras frågor/påståenden/kommentarer. Tex:

-Mamma, alla mina kläder är smutsiga.
-Synd för dej då, du vet var tvättstugan ligger...

-Mamma, va blir det för mat idag.
-Vet ej, det beror på vad du lagar...

- Mamma, jag skulle behöva nya byxor, tröjor, bensin till moppen mm...
- Du har egna pengar!

Jag kan inte påstå att mina ungar säger de här sakerna särskilt ofta, de vet lixom att det är onödig energi  :-) Men om de någongång inte tänker sej för och frågan skulle poppa ur, så är det riktigt skönt att veta att de faktiskt kan sköta ett hem på helt egen hand utan min eller någon annans inblandning. Det är väl det som är målet med att vara förälder? Att lära dem ta hand om sej själva.

Här hemma hjälps vi faktiskt åt med det mesta. Idag är Junior hemma med ett ont öra, vi ska iväg till vårdcentralen strax och kolla läget. Efter det så ska han fortsätta slipa trappen, medan jag faktiskt tvättar hans tvätt och lagar hans mat. Jag ska väl hinna ner till apoteket en sväng också innan jobbet i eftermiddag. Benet är något bättre, så jag ska väl börja ta kortare promenader nu. Men jag ska skynda långsamt... sånt som jag inte är så bra på...

.

Alla kan bidra med något

Jag tror bestämt att alla människor är viktiga och fyller en funktion. Oavsett hudfärg, kön, religion, sexualitet osv kan man bidra med något.

Tänk om vi alla tog vår bästa egenskap och använde den. Låt säga att man är bra på att skriva, då kan man hjälpa någon att kanske fylla i blanketter. Är man bra på att spela piano kanske man kan lära någon som inte har råd med dyra lektioner. Tycker man om att gå promenader kanske man kan ta med någons hund som inte får tillräckligt med motion eller dra med någon ut som också behöver det. Är man bra på att läsa högt kan man kanske hälsa på de äldre på något boende och läsa för dem osv. Alla kan göra något!

Något så litet som att hjälpa någo att handla, tvätta bilen, skotta snö, vika tvätt, köra barn, hjälpa till med läxor, ta en promenad osv. Bara någon gång i månaden skulle göra stor nytta för den som behöver hjälpen.

Om var och en hjälpte någon som behövde det tror jag att vi alla skulle vara både vänligare och må bättre. På så sätt skulle jag hjälpa både mej själv och någon annan och göra både samhället och världen till ett lite bättre ställe att bo på. Det kanske låter naivt, men jag tror benhårt att det skulle funka. Problemet är väl bara att många inte tror att de kan något eller kan tillföra något. Det tror jag!

Alla är viktiga, behövs och gör skillnad!

.

Då kör vi igen!

Nu har jag ätit medicin sedan i fredags, så jag räknar med att värken ska börja släppa i benet. Första tabletten gav mej den värsta magknip jag haft på länge, men av de andra har jag inte känt något. Däremot funkar inte magen... Så min vikt idag är all-time-high  :-(

Martin har också gått upp en hel del, så nu är det dax att sätta igång igen. Han vet inte hur hans kropp reagerar på stress eftersom han aldirg varit utsatt för det, men troligtvis har de senaste månadernas stress påverkat honom negativt. Så i nuläget ska jag gå ner 9,2 kg och Martin 19,8 för att nå vår målvikt... många kilon är det... men vi börjar väl med 4,2 för mej och 9,8 för Martin. Det borde vi kunna klara av till midsommar, ca 13 veckor... 

Vi äter ju alltid bra mat, men för stora portioner. Jag har inte tagit en riktigt promenad sedan i somras och inte ens då kunde jag gå smärtfritt, så jag har inte en enda muskel kvar i kroppen. Martin har tagit alla hundpromenader på egen hand och oroat sej för mej. Nu ska det bli ordning på torpet! Nu börjar vi om! Från och med idag ska vi skriva checklistan ordentligt och bara ta EN portion. Sushi-haket kommer bara att få besök i nödfall, vilket förmodligen blir en och annan tisdag. Jag hoppas kunna komma igång med korta promenader under den här veckan, annars kanske det kan bli en tur på motionscykeln?

Iom att jag inte rört på mej nånting, så borde jag faktiskt rasa i vikt ganska snabbt. Så fort musklerna återbildas i kroppen bränner man mer fett, så jag måste bara få upp konditionen igen. Det känns iaf skönt att man hittat orsaken till ontet i benet, det går att fixa! En stress mindre...

Nu kör vi! 4 kg till midsommar! Är ni med?

.

Barnen gör dej aldrig ensam

När man har barn är man aldrig ensam. Därför tror jag att det finns en del människor som skaffar barn, för att aldrig mer vara ensam. Barnen är det absolut finaste jag gjort och som jag har. När ego-känslan tar tag i mej kan jag känna att jag haft det absolut bäst i världen som varit ensam med barnen mycket och att jag i många fall fått ha dem helt för mej själv. Men så klart att man borde varit två... så är det bara. Att dela bekymmer med, men framför allt: att dela glädjen med.

Att se hur de lyckas och inte dela det med deras pappa har många gånger varit tungt. Det är lättare att vara ensam med sorg än med lycka faktiskt. Just det där att vara stolt och inte dela det med någon är nästan knepigast. Visst har mormor och morfar funnits där och glatts med oss, men det är ju inte riktigt samma sak. För det ska gudarna veta; jag har varit och är otroligt stolt över mina fina grabbar!

Nu har jag någon att dela allt med! Martin är iofs inte barnens "riktiga" pappa, men för honom känns det så. Han älskar dem precis som de vore hans egna och är precis lika stolt som jag när det går bra för dem. Idag var vi på simtävlingar och Junior tog två medaljer och vem aplåderar mest; jo Martin  :-)  Vem kommer stolt in genom dörren när Senior har övningskört extra bra; Jo Martin  :-)

När man en gång fått barn är man aldrig ensam igen. Barnen finns där för alltid. Så det är bara att ta emot när de faller och glädjas med dem när allt går bra. Putta på lite för att få dem att våga och stötta när något går på tok. Det är det som är att vara mamma; att alltid finnas där, men inte nödvändigtvis göra allt för dem...

.

Polisen x 3

Igår när Martin skulle hämta min medicin tog han med sej mitt körkort för säkerhets skull. I morse när vi åkte iväg på simtävlingarna glömde jag att ta med mej det... förståss...

När vi hunnit kanske 600-700 meter ser jag att det står en massa poliser och vinkar in alla bilar. DÅ kommer jag på att jag glömt körkortet. Jag öppnar bildörren och talar om detta för poliskvinnan som säger att det är ok ändå. Jag får blåsa, allt är grönt och hon kollar med körkortsregistret att jag faktiskt har körkort. När allt är klart vänder jag och åker hem för att hämta körkortet. När jag närmar mej poliskontrollen blir jag stoppad igen! Men när hon ser att det är jag och jag viftar med körkortet får jag köra vidare.

Jag hinner bara 100 meter så vinkar nästa polis in mej. Polisen har nämligen kontroll runt en rondell och har inte sett mej bli kollad tidigare. Så jag vevar ner rutan och säger att jag redan ha blåst och nu blivit kollad TVÅ gånger. Då skrattar han bara och låter mej köra vidare.

Vi kom lite för sent till tävlingarna, men det gjorde inte så mycket. Junior simmade till sej ett silver det första han gjorde på morgonen.

Jag tycker det är jättebra att polisen kollar folk, särskilt en lördag morgon. Att man dessutom inte var nitisk och gav mej böter trots att jag glömt körkortet är jag tacksam för. Roligare kan man ha för pengar  :-)

.

En riktigt mysdag

Idag har vi haft en riktigt mysdag hela familjen. Killarna har varit lediga, så igår bestämde vi hur dagen skulle se ut och vad var å en skulle göra.

När vi åkte iväg till läkaren var Senior redan vaken, så jag skakade lite försiktigt liv i Junior och sa hejdå. Medan vi var borta fixade killarna till sej och åt frukost. Senior gick ut med Baileys ett längre varv och Junior fortsatte slipa trappen. När vi kom hem skrev vi klart veckobrevet och sa till killarna att packa ihop sej. Så tog vi oss iväg till vårt sushiställe och åt lunch tillsammans allihopa. Mysigt att bara sitta där och prata över maten.

När vi kom hem lastade Martin och Senior bilen och åkte till sopen, medan jag tömde en maskin tvätt och Junior pysslade med annat. Martin drog iväg för att handla och gå på apoteket och jag gick och la mej. När jag somnade hade det precis börjat snöa... när jag vaknade sisådär 90 minuter senare var det MASSOR med snö. Jäkla skit! Jag var ju helt inställd på vår och värme ju  :-(

När jag vaknade hade Junior och Mandisen varit och köpt bullar. Så vi fikade och kollade på ett avsnitt av Glee. Nu får vi se några avsnitt utan svenska text, tills vi kommer ikapp sändningarna på tv11. Å efter det fortsatte Junior att slipa trappen medan Senior plockade ur diskmaskinen och Martin och jag började fixa maten. Idag blir det sen middag, falukorv i ugn och potatismos. Mandisen gillar inte korv så hon åkte hem eller nåt för att äta, två rätter gör jag inte! Matsedeln ligger framme så alla kan se den, passar det inte så får man lösa det själv. Är jag elak? Kanske...

Nu blir det tv, mat och mys. En riktigt bra dag har det iaf varit!
Bara 11 trappsteg kvar...

.

Gåsfot???

Så har iaf ett av två fel hittats!
Tydligen så har man en gåsfot i benet... och min är inflammerad. Ganska mycket. Så mycket att den syntes mer än tydligt på magnetröntgen. Å alldeles för mycket för att en kortisonspruta ska räcka. Så nu blir det dyra medikamenter som jag ska tugga i mej till smärtan är väck! Försvinner det inte så blir det operation, men det är tydligen ovanligt. Så jag hoppas på det bästa.

Den där tröttheten/dåliga minnet/ont i ögonen/stickande händer/förvirringen mm hittade man ingen orsak till. Sköldkörteln mår bra, kortisolet är perfekt precis som alla andra värden. Doktor Kompis ställde ett gäng nya frågor och bestämde att det ska göras en sömnutredning och EEG för att utesluta narolepsi.

Iaf skönt att en sak kan fixas! Jag räknar iskallt med att kunna gå långpromenader igen om kanske 3-4 veckor. Det ska bli så jäkla skönt! Å vad det gäller vikten kan jag inte skylla på nånting, inga hormonrubbningar eller omsättningsfel. Så får jag bara ordning på benet och kan börja gå igen, så ska nog vikten fixa sej också. Hoppas jag...

Det kan ju vara så att inflamationen även ger upphov till en viss trötthet och med tanke på att benet varit inflammerat minst sedan 14 månader tillbaka så...? Det kanske har påverkat mer än bara benet lixom, kanske även kroppen och knoppen. Det vet man ju att man blir trött och okoncenterad när man har ont nånstans. Jaja, det visar sej väl.

Hej hopp! Nu ska jag till apoteket  :-)

.

Vad är en kränkning?

Att kränka betyder enligt wikipedia att man behandlar en annan person nedsättande i ord eller handling. Vi kom att prata om detta i nämndemanarummet igår efter ett mål vi tidigare haft. Ofta begärs ersättning för kränkning vid misshandel och övergrepp och då är det inte så svårt att se sambandet. Men ibland begärs det ersättning för kränkning i väldigt konstiga sammahang. Tex. ett gäng anställda på ett socialkontor som begärt ersättning när EN i personalen utsatts för hot. Ska alla ha ersättning då? Eller föräldrar till någon som blivit misshandlad... Ibland känns det som man tar alla chanser att få lite extra pengar.

Jag diskuterade detta med två äldre män och vi försökte hitta vår egen gräns. För mej är den glasklar! INGEN och då menar jag verkligen ingen, får kalla mej könsord eller andra nedlåtande "namn". Äldre män med stora magar som kallar mej Lilla Gumman (det har hänt) accepterar jag inte! Ungarna har någon enstaka gång kallat mej jävla kärring och det har de inte gjort om...

Männen jag pratade med kunde inte alls förstå min inställning. De menade att allt bottnade i självkänsla och mognad. "Är man bara trygg i sej själv så kan folk kalla en vad de vill". Men det handlar ju inte om det! Det handlar om att man inte har rätt att kalla någon vad som helst! Det handlar om acceptans för en annan människa. Man får helt enkelt inte säga vad som helst till folk! MEN för att det ska vara en kränkning ska det vara direkt addresserat till en person.

De flesta tar skälsordet "hora" som en kränkning, särskilt om man är över 20 kanske... ungdomar verkar inte bry sej. Men även om en person inte bryr sej så har man inte rätt att kalla henne för hora... så är det bara! Jag kanske är känslig, men jag vill verkligen heta det jag är döpt till och inget annat och jag kommer att fortsätta sätta den gränsen både för mej själv och andra! 

Vad är kränkning för dej?

.

Så trött idag...

Idag är ingen bra dag. Jag är fruktansvärt trött, sådär så jag nästan mår illa. Vet inte varför, mer än att det varit lite mycket de senaste veckorna. Den här veckan har jag haft långa dagar, med tingsrätten varje dag. Idag var jag iofs där enbart för en kort överläggning, men ändå... Det konstiga i allt detta är att jag ju tycker att det är både kul och intressant, men ändå inte kan stå emot tröttheten.

Just nu är jag på Huddinge Sjukhus. Martin har lektion och jag håller på med klassrapporten. Vi har väldigt lite folk här, vilket känns jättetråkigt. Upptagningsområdet finns ju... med så många anställda här borde vi kunna ha världens största klass. Men som det är nu får vi knappt ihop så förtjänsten täcker lunchen  :-(

Strax får vi åka hem. Då hinner vi precis äta en sen lunch innan vi ska iväg till nästa ställe. I bästa fall hinner jag lägga mej en liiiiten stund och eftersom jag somnar på en mikrosekund kan jag hinna sova några minuter. Junior är hemma och är sjuk, jättebra planering när han har tävlingar i helgen... det är så jäkla typiskt!

Det mesta känns alltså ganska surt idag. Men det kanske bara är en sån dag? Vi får väl hoppas att det är bättre imorrn.

.

Martin vann!!!

I lördags släppte jag iväg grabarna till mässan på egen hand. Jag fick snällt stanna hemma med benet och ta hand om mej, medna de andra roade sej. Efter någon timme ringde Martin och berättade att de köpt en undervattenskamera för ett riktigt brakpris, han var supernöjd!

När de kom hem pratade de glatt om allt de sett, tävlingar de varit med i och allt annat som hänt dem under dagen. Igår när jag satt i tingsrätten fick jag ett sms "Jag vann!". Va? Martin hade alltså vunnit något i någon av de tävlingar de varit med i.

Sen fick jag veta mer. Han har vunnit en dykresa till Röda Havet där allt utom flygresan ingår. För en person... Så nu får vi se hur han löser det  :-)  Ska han åka iväg på dykresa medan vi åker till Öland i påsk eller sommar? Vill han åka ensam?

Det är jätteskoj att vinna saker, särskilt en resa. Men ibland ställer det till problem också... Ett tydligt fall av I-landsproblem alltså  :-)

.        

Japan mm

Är ensam här hemma just nu. Martin och Senior är iväg på skyttetävlingar i Solna, som visst inte går så bra... Junior är lycklig! Hans moppe är påställd igen, så han är ute och kör en sväng. Han har frihet igen och kan ta sej vart han vill  :-)

Bakom mej står tv´n på med ständiga rapporter från Japan. Jag kommer så väl ihåg tsunamin i Thailand och hur några trodde att vi omkommit i vågorna. Just nu befinner sej två bekanta och deras lilla bebis i Tokyo. De har lyckats pricka in varenda naturfenomen hittills på sin resa; översvämningar, cykloner, jordbävning och tsunami och klarat sej helt oskadda varenda gång. De har en vecka kvar i Japan, sen väntar Kina och sverige. På så sätt är facebook en fantastiskt grej! De uppdaterar hela tiden sin status så att vi vet hur det går för dem. Mannen i familjen blev även intervjuad av ekot häromdagen.

Man är väldigt liten när naturen visar sina krafter. Det är något vi måste förstå och kanske börjar många fatta det nu. Det är svårt att ignorera bilderna man ser...

Medan jag följer nyhetsrapporterna ska jag fortsätta tvätta. Benet är ännu värre idag, så Baileys får vänta på sin promenad tills någon kommer hem. Får eventuellt plocka fram de där kryckorna ändå... Jag ska göra en stor gryta med korvstroganoff till lunch som vi kan göra matlådor på, osså ska jag väl finslipa de trappsteg som Junior grovslipade igår. Bara 12 steg kvar...

.

Jag och min fotboll...

Martin och killarna har åkt iväg till Vildmarks- och Äventyrsmässan i Älvsjö. Jag får snällt stanna hemma... idag är mitt knä nämligen stort som en mindre fotboll. Jag vände och vred på alternativen innan jag beslutade mej för att stanna hemma; kryckor? Jag har sån väl undanstoppade, som jag i allra värsta nödfall kan plocka fram. Rullstol? Killarna tyckte det var en urbra idé eftersom de då kunde lifta med mej å låta Martin köra...

Inget av alternativen lockade mej. Det var länge sen jag gick med kryckor, men jag vet hur irriterad jag blir när jag inte kan bära eller hur händerna gör ont. Rullstolen känns lite väl överdriven. Så jag tar min "fotboll" och stannar hemma. Martin terroriserar mej på nätterna med sina snarkningar, så jag är inte superpigg heller. Inatt tänker jag ha öronproppar! Han är 8 kg från snarkfritt, så jag hoppas att vi tillsammans ska kunna ta tag i kilona inom kort och få bra sömn igen bägge två. Jag vaknar av timmerstockarna och han vaknar av att jag slår på honom...

Så medan killarna frossar i dykgrejer och annat skoj på mässan, tar jag med mej Baileys och en tekopp ut på trappen. Vilket fantastiskt väder! Om jag tar det försiktigt kan jag nog skotta av soldäcket och ställa ut utemöblerna. Sen kan jag sitta där och sooooola  :-)

Baileys har legat på trappen hela morgonen, det var hela 15 grader där redan klockan 9. Så en dag i solen och sen melodifestivalen och taco ikväll - det blir en bra dag det! Just det ja... måste slipa trappen... 13 trappsteg kvar...

.

Vi ligger i topp!

Häromdagen fick vi veta att Martins och mina klasser ligger i topp när det gäller både medlemmar och försäljning. Vi har alltså bland de största klasserna.

Igår berättade en av våra medlemmar att hon pratat med vår närmaste chef och berättat hur mycket vi betytt för henne. Hon har gått ner en hel del med vår hjälp och funderar nu på att själv bli konsulent eftersom hon tycker att vi verkar ha så himla kul på jobbet  :-)

Vår chef bad oss fundera på vilka faktorer som gjort våra klasser så stora och vad vi tror är bidragande orsaker till att vi dessutom hela tiden ökar. Så vi satte oss ner och funderade och skrev... vi kom fram till att vi är brutalt ärliga och uppriktiga mot våra medlemmar. Tycker vi att en ny produkt är äcklig, så säger vi det - tycker vi att något är gott så säger vi det. Vi håller med våra medlemmar om att det inte är ett dugg kul att begränsa sitt matintag och hela tiden räkna vad man äter - men att det är desto roligare att se resultatet på vågen.

Dessutom är vi väldigt personliga. Vi bjuder på oss själva, berättar vad som händer i vårt liv både vad det gäller vikt och annat. Vi känner nästan varje medlem vid namn och har ofta kontakt med dem via mail. Nyckelorden tror vi är tillit och tillgänglighet. Det går att komma i kontakt med oss när som helst oavsett om vi har semester eller jobbar som vanligt och medlemmarna vet detta och litar på oss.

Självklart slutar det medlemmar även hos oss och några tycker förmodligen inte alls om oss, men vi har väldigt många som går i mål och som sen fortsätter gå hos oss även när de är klara. Alla har sina skäl till att gå ner i vikt, några för att komma i en fin brudklänning eller bli med barn och när vi får se bilder från bröllop eller får veta att någon kommer att utebli ett tag pga graviditet -ja, då är lyckan total! Tänk vad vi får vara delaktiga i!

De här siffrorna är bara ett av bevisen på att vi är på rätt väg. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Så vi fortsätter att hitta nya vägar att utveckla vår verksamhet. Men visst är det skoj med beröm  :-)

.

Ännu en helt vanligt fredag

Så är det fredag igen = ledigt = massor att fixa  :-)

Våra fredagar går mest åt till att jobba undan sånt vi inte hunnit under veckan och att göra färdigt veckans arbete. Det ska skickas veckobrev, fixas bokföring, beställas varor och en massa annat. Dessutom vill jag röja av lite, så jag trivs hemma. Det brukar bli några maskiner tvätt, en disk och ett varv med dammsugaren, sånt där vardagsgöra alltså.

Idag ska jag även beställa papperskopior på våra bilder från Egypten. Sånt brukar jag fixa direkt när vi kommer hem från en resa, men den här gången fanns det inga bra erbjudanden - förrän idag! Så ca 450 bilder ska framkallas och sättas in i album inom kort. Martin är just nu ute med Baileys och ska sen åka och handla, medan jag fixar här hemma. Sen belönar vi oss med sushi  :-)

När vi gjort alla "måsten" ska vi slipa trappen. Vi har 14 trappsteg som ska slipas för att kunna målas av min pappa när vi åker till Öland i påsk. Det blir enklast så eftersom vår lille ludne älskling har en förmåga att vilja vara i händelsernas centrum och vi vill inte ha tassavtryck på varje trappsteg. Vi har alltså ca 5 veckor på oss att slipa 14 trappsteg och grundmåla dem... det blir i ens ett steg om dagen i snitt, det borde vi ju klara av... Jag ska beställa fönster också, till vardagsrummet. Tomten (vår kompis och snickare) har lovat hjälpa oss att fixa vårt badrum i sommar och medan han väntar på att olika grejer ska torka osv, ska han byta tre fönster åt oss. Så nu ska vi kolla priser och ta hem dem, så de finns här när Tomten har tråkigt  :-)

En massa pyssel alltså, sånt som är skönt att få gjort! Så blir min dag, hur blir din?

.

Magnetröntgen gjord!

Spännande grej det där med magnetröntgen... man får klä av sej allt utom trosor och så får man en sån där snygg skjorta, jättesnygg... Så lullar man efter sköterskan in i ett helt kalt rum med en stor maskin i. Just "min" maskin behövde man inte ligga inne i, utan man kunde sitta som i en gynstol och bara stoppa in benet i röret.

Så sitter man sen där och skrevar... med ena benet i maskinen och det andra utanför. Det knäpper, dunkar och låter om maskinen och man får inte röra en fena på ca 30 minuter. Självklart börjar det klia lite här och där, självklart domar händer och fingrar efter en stund, självklart får man träsmak, börjar frysa om fötterna och snart hela kroppen. Man rör sej nog lite mer än man tror i vanliga fall...

Så kommer iaf sköterskan in igen och släpper ut en. På med kläderna och hem igen. Klart! 200 pix fattigare. Så är det bara att vänta på resultatet. Nästa fredag ska jag tillbaka till Dr Kompis igen, då får jag veta... spännande, läskigt, skönt - ja, alla känslor på en gång käns det som. Men vet ni? Det får vara precis vilket fel som helt både på mej och benet, bara jag får veta och det går att fixa!

Snart vet jag...

.

Sommarjobb

Här letas det sommarjobb till Junior. För mej är det självklart att man jobbar på somrarna så tidigt man kan i livet. Senior har haft sommarjobb sedan han var 15, då började han med att kratta kottar på min brors pensionat på Öland. Han hade blåsor i händerna och hans mobil gick sönder, men jobbade gjorde han och pengar blev det. Sen dess har han jobbat på Mc Donalds både på helger och lov och stormtrivs!

Junior har inte riktigt kommit igång. Han har jobbat på kvällar och helger som simtränare under ett par år, men sommarjobb har han inte lyckats få... än... i sommar ser det ut att vara dax. Han har lagt ut lite krokar här och där och nu verkar han ha fått napp på en elfirma.

Mitt första "riktiga" sommarjobb hade jag som 14-åring på ett dagis. Jag som trodde att jag älskade ungar insåg att även om jag tycker om barn, så tänker jag inte jobba med dem - så kul var det minsan inte! Det sommarjobbet fixade jag genom kommunen, precis som Mandisen ska göra. Hon har anmält intresse och väntar nu spänt på svar.

Men varför kan inte ungdomarna få vara lediga på sommaren då? Till att börja med så behöver man alltid pengar och när man har sommarlov i tio veckor är det väl ingen större grej att jobba 3-4 veckor av dessa? För oss handlar det också om att vi ska resa över jul och nyår, även om vi betalar killarnas resa så får de fixa fickpengarna själva. Mandisen vill följa med oss och ska få ihop 10 000 till sin biljett... inte lätt, men jobbar man så...

Det är dessutom bra både för självförtroende och för den personliga utvecklingen att jobba och tjäna egna pengar. Det finns väl inget så underbart som när man kvitterade ut sin första lön? Vilken känsla! Att stå där med tusenlappar i handen och veta att man förtjänat dem helt på egen hand! Härligt! Å jobb finns det faktiskt, kanske inte när man är under 15 och lite svårare när man är under 18. Men vågar man bara höra sej för, så finns det ganska stora möjligheter. Snabbmatkedjorna, vården, kommunen... kolla föräldrarnas kontaknät, kompisars föräldrar osv. Vill man så kan man!

Ska era ungar jobba nåt?

.

Tingsrätten igen :-)

Så var det dax för en dag i tingsrätten igen. Å nu är allt preciiiiis som vanligt  :-)

När vi började kl 9 dök inte vittnet upp, så det var bara att ställa in. Målet skulle ta två timmar, så nu har vi fikarast till kl 11.00. Sen har vi ett kort mål och nästa är också inställt, så vi får en lång lunch också. Sen är det meningen at sista målet för dagen är kl 15.15, så får vi se om nån kommer och när det är slut.

Martin har två företag innan vi ska jobba i Tullinge. Han kommer att vara på plats lite tidigare än vanligt och förbereda allt, så kommer jag när jag kommer...

Idag sitter jag med två jättetrevlig damer, en kvinnlig notarie och en kvinnlig ordförande - så på självaste kvinnodagen är vi en helt kvinnlig panel. Dessutom är det semmeldag, men den går nog ganska obemärkt förbi. Tyvärr... Jag ÄLSKAR semlor!!!

Så... vad gör ni idag då?

.

Att resa är att leva!

Kollar på resor till jul/nyår. Vi hade redan bestämt att vi skulle åka till Gambia och att Mandisen skulle följa med oss. Men vi har en väldigt begränsad period att åka och resorna till Gambia avgår enbart torsdagar... vi skulle behöva åka på julafton eller senast juldagen, annars hinner vi inte hem som vi ska. Å då krånglar det genast till sej...

Så nu kollar vi på alternativ, som gärna får vara lite billigare oxå  :-)
Alltså går våra ögon till Egypten... fina, härliga Egypten! Åker vi dit kan vi i stort sett åka vilken dag vi vill, det är lite billigare, vi stödjer landet och killarna kan dyka. Men vi fortsätter att kolla, det kan bli något helt annat. Men jag har ingen lust att resa jättelänge, helst inte Asien och det ska kosta mindre än 12 000 per skalle! Jag skulle kunna tänka mej Kerala eller Goa, som iofs är Asien... men ändå... kanske Oman, USA... Jaja, vi får se vad det blir.

Innan dess blir det iaf Öland, Linköping, Åland, Göteborg/Ullared och Öland igen  :-)

.

Glee!

Har ni sett tv-serien Glee? Om inte: gör det!

Det handlar om en gymnasieskola nånstans i USA. Om både ungdomarna, lärarnas och föräldrarnas olika problem. Här finns alla; nördarna, idrottsfreaken, snyggingarna, töntarna, bögarna, tjockisarna mfl. Det handlar om vardagsproblem, relationer, ätstörningar, ofrivilliga graviditeter, tonårstankar och mycket mer!

Det är en ganska snabb handling med ungefär lika mycket musik som snack. Å vilken musik sen! Alla som är med i serien kan verkligen sjunga och man blandar musikstilar hejvilt. All musik för handlingen framåt och man slutar aldrig förundras över hur mycket bra musik det finns och hur mycket texterna faktiskt betyder.

Jag hade bara sett att det fanns ett program som hette Glee, inte mer än så. Trodde det var något i stil med High School musical och det var jag inte särskilt intresserad av. Men så hade Oprah besök i sitt program av Glee-gänget och jag blev lite nyfiken. Flera kompisar på bla Facebook hade också skrivit en del om Glee, så jag kollade med Mandisen om hon visste vad det var och det visste hon ju självklart! Så Martin skakade fram första säsongen och hela familjen bänkade sej. Sen var vi fast!

Nu sitter hela familjen , utom Senior, och kollar avsnitt efter avsnitt. Vi har nu nästan plöjt igenom första säsongen och kan inte vänta till vi får se nästa och nästa program. Eftersom vi vill se avsnitten tillsammans blir det inte så ofta eftersom vi inte lyckas sätta oss ner samtidigt så ofta. Man blir glad av den här serien och får nya samtalsämnen. Jag tror att vi alla kan rekommendera alla med tonårsbarn att se serien tillsammans.

Testa! Ni kommer inte att ångra er  :-)

.

Redan söndag!

Satt och bläddrade igenom almanackan och konstaterade att mars är lite körig. Det har varit och kommer att vara en del läkarbesök för både mej och killarna. Martin har tandläkaren ungefär en gång i veckan och så ska vi jobba också. From nästa helg är det simtävlingar några helger i sträck oxå... det blir några grejer extra varje vecka, plus jobb och Martins företagsklasser. Bara nästa vecka startar han två klasser till, då är han uppe i 10 klasser i veckan. Å däremellan ska jag planera in så jag hinner sova... det är just nu viktigare än att äta  :-S

För att underlätta lite satt vi och gjorde matsedel för flera veckor framåt, medan vi tittade på Vasaloppet och åt frukost. Bara att ha fixat matplaneringen minskar stressen massor! Sen att den kommer att ändras vart efter dagarna går, är en helt annan sak. Vi har iaf en grund att gå efter.

Igår kom killarna hem, de har haft några härliga dagar uppe på Åre Skutan. Någon timme efter att de kom hem kom Mandisen och hennes familj hit för att äta kräftor. 3 kg kräftor och 1 kg räkor senare var vi rejält mätta. Medan vi åt tittade vi på melodifestivalen och förundrades över hur illa skött det varit i år... när kräftorna tagit sej längre ner i magen fixade ungdomarna efterrätt i form av varm fruktsallad och glass. Sååå gott! Åsså ett avsnitt av Glee och sen åkte Mandisens familj hem och vi stupade i säng. En skön dag!

Idag har vi inga bestämda planer. Vi kollar Vasaloppet och skidtävlingar i största allmänhet. Jag ska nog plöja igenom lite tidningar. På ett av våra ställen där vi jobbar har de pappersinsamling och där hittar jag alltid mängder med veckotidningar som jag tar hem och läser. Men högarna börjar bli VÄLDIGT stora nu, så det är väl bara att försöka läsa undan lite. Sen går tidningarna vidare till mamma och svärmor. Visst är vi miljövänliga och ekonomiska? Alltid nåt!

Solen skiner, det är plusgrader och takdropp. Kanske blir en fika på trappen idag?

.

Jag var visst lite trött...

Igår eftermiddag skulle jag bara gå och vila lite... å sov i TVÅ timmar!!! Då kan man ju tro att det ska bli lite svårt att sova på kvällen... inte ett dugg! Jag somnade 23.30 och vaknade vid 8, å kände mej faktiskt riktigt utvilad. Skönt!

Men jag kan förstå att jag är lite extra trött. Veckan har ju innehållit en hel del, kanske man kan säga.Tre turer till Järna och prat med läkare som såg bekymrad ut... en hel del blod fattigare oxå... Ett tandläkarbesök som ockå gav mej en del att tänka på... jag har roddat bland remisser, tider och läkarbesök och fått ihop det ganska bra tror jag. Och en massa annat!

Jag är van att jobba, trixa lite med barnen och hunden. Thats it! Jag är inte van att ta hand om mitt egna eventuella sjukdomstillstånd. Det tog lixom luften ur mej lite att läkaren blev bekymrad... jag undrar vad det är för fel på mej? Så lite extra trötthet är nog befogad   :-)

Idag ska vi ta det ganska lugnt. Martin ska klippa sej och banka pengar. På vägen ska han hämta en jacka som jag ropat in på Tradera. Jag ska städa och tvätta. Ikväll kommer Mandisen med familj hit för att äta kräftor. Killarna är på väg hem från Jämtland just nu och beräknas väl vara hemma vid 17-tiden. De har haft några toppen-dagar med sin pappa. De har åkt skidor, sett norrsken och umgåtts med farfars lillebror. Skönt att de sluppit alla mina läkarbesök och konstiga provtagningar.

Så det är väl bara att börja dagen! Frukost med Amazing Race på tv, ett bad och sen köra igång. Man kanske kan ta en fika i solen idag? Så får det bli!

.

Lite sönderstucken...

Igår var vi alltså till Järna igen, för att hämta en dunk på vårdcentralen. Nu har jag kissat i dunken i ett dygn, så idag var det dax att åka tillbaka och lämna den. Då skulle jag också ta ett gäng blodprover. Tanten som tog proverna var duktig på att sticka, det kändes nästan inte alls... men sen slutade det rinna! Det har aldrig hänt mej förr, det har alltid varit superlätt att ta blodprov på mej. Nu fick hon sticka flera gånger till och sen byta arm för att få ut blod till resten av proverna. Nåt blev helt fel i första armen, för den gör rejält ont nu. När hon var färdig med den andra armen fick vi inte stopp på flödet istället! Jag blödde igenom plåstret direkt och fick sitta med armen i högläge och nytt förband.

Nu har jag iaf gjort mitt! Det bekymmersamma i detta är, vad jag kan se, att min urinmängd var ganska sparsam. Under ett dygn har jag inte lyckats producera mer än ca 1 liter och då har jag ändå druckit normalt. Kan det vara nåt vajkalle med njurarna? Det borde ju vara iaf uppemot 2 liter tycker jag...

Jaja, nu ligger resten i laboratoriets händer. Jag vet att Doktor Kompis kommer att höra av sej så fort han vet något. Jag lyckades få en tidigare tid till magnetröntgen, så det blir redan på torsdag. Så inom ett par veckor borde jag veta både vad som är fel på benet och resten av kroppen. Det ska bli skönt att veta, även om det känns lite oroligt... tänk om benet måste opereras... om jag har något fel i kroppen som inte går att fixa... å det värsta av allt; om man inte hittar något! Men så oroad som doktorn såg ut, så kan jag nog vara ganska säker på att han inte kommer att ge upp. Han kommer leta tills han hittar felet och sen får vi bara hoppas att det är lätt att fixa.

Om ett par veckor vet jag...

.

Det händer en del nu...

Jag kan knappt gå och längtar efter en långpromenad så jag håller på att bli tokig! Men det är väl alltid så? Det man inte kan få eller göra vill man extra mycket... Jaja, snart så!

Igår hade Martin och jag tid hos studenterna på tandläkarhögskolan. Martin skulle laga hål och ta avgjutning av munnen och jag skulle på en allmän undersökning mm. Det där mm visade sej vara borttagning av tandsten och den stenen var väl mer som ett berg eftersom man var tvungen att bedöva hela överkäken och "vibrera" bort det. Tydligen är det lika illa i underkäken, men det blir nästa gång...

Så i tre timmar satt jag med munnen på vid gavel och blev snygg. 150 kr gick kalaset på! Fick veta av en bekant att hon varit och gjort samma sak på folktandvården och betalat 850 pix! Visst, för henne gick det kanske på 30-45 minuter, men jag sparar hellre pengar än tid på en sån sak. Tid har jag och dessutom gör man ju studenterna en god gärning  :-)

Idag ska vi tillbaka till Järna Vårdcentral och lämna en massa blodprover. Jag ska tydligen även få med mej en dunk hem, som jag ska kissa i under ett dygn. På så sätt ska man mäta hormonerna i min kropp för att se hur jag egentligen mår. Imorrn ska vi alltså tillbaka och lämna dunken igen... mycke åka blire... Men det är det värt om jag får veta vad som är fel. Å dessutom får jag veckans sushibehov tillfredställt när vi är ute och åker  :-)

Killarna är i fjällen och åker skidor. Vi har haft så mycket att göra den här veckan att vi knappt märkt att de är borta. Eller jo... vi har mjölk kvar i kylen! Det är ett tydligt tecken på att Kalvarna är bortresta  :-)

.

AJ!

Om jag trott att jag haft ont förut, så är det inget emot vad jag har idag  :-(

Kanske gick något sönder på riktigt igår när Doktor Kompis tryckte, klämde, vände och vred på benet? För idag känns det itne alls bra, idag gör det ONT! Så ont att jag till och med plockat fram mina utprovade knäskenor som jag hade när jag var 15... å vet ni? Jag kan fortfarande ha dem! Så benen är iaf inte fetare  :-)

Med skenan känns det faktiskt mycket stabilare och bättre, så jag kan iaf gå normalt här hemma. Jag kan inte böja benet, men det spelar ju ingen roll. Kanske avlastar det lite, så jag kan fungera normalt på jobbet sen.

Planen var att jag skulle gå till centrum och hämta grejer på posten och apoteket, men det kan jag alltså inte. Så istället har jag packat mängder med grejer som vi sålt på tradera, så vi kan skicka dem innan vi åker till jobbet i eftermiddag. När vi röjde garderoberna hittade vi en hel del som vi nu sålt iväg; gamla kassettband, lite skor mm. Inte blev vi väl rika, men nån 500-ring blev det iaf  :-)

Nu ska jag faktiskt lägga benet högt och ta nåt att läsa. Är jag duktig då? 

.