Ensam kan bli sjuk

I Expressen idag kan man läsa att ensamhet kan göra oss sjuka. Detta har konstaterats genom forskning... en totalt onödig forskning måste jag. Detta har jag nämligen sagt i flera år!

Självvald ensamhet är helt ok! Då kan man upptäcka och lära känna sej själv och bara ta det lugnt. Då trivs man ofta med sin ensamhet. Men med ofrivillig ensamhet är det något heeeelt annat! Det är då lugnet kan bli stressande.

Jag var ensam i 10 år. Då menar jag ensam med barnen, jag var alltså frånskild. Självvalt kanske... men alternativet var inte till det bättre. Som frånskild behöver man ju inte uppleva sej som ensam, då det oftast finns ett nätverk av släkt och vänner runt en. Men jag hade inget stort nätverk av vänner - jag hade mina föräldrar. Thats it!

När jag var helt ensam, varannan helg, då barnen var hos sin pappa, försökte jag höra mej för om någon ville göra något. Jag fixade fester, middagar, biobesök osv. Men det blev inget napp. Jag kunde bjuda 50 per och i bästa fall tacka en ja... vet inte alls vad jag gjorde för fel. Men man ville helt enkelt inte umgås med mej. Då blev ensamheten stressande. Jag trivdes med mej själv och njöt av lugnet, när jag själv valde det. Men de gånger som jag verkligen ville göra något tillsammans med någon annan, men ändå hamnade ensam framför tv´n - då var det riktigt jobbigt. De här gångerna blev fler och fler och jag mådde allt sämre av det. Jag bävade för de ensamma helgerna och framförallt helgdagarna. Det var då vi började resa bort över nyår. Att se alla grannar och fd kompisar (som var mina när jag var gift) festa på nyårsnatten var jobbigt. Alla visste att jag satt ensam, jag hade tom försökt bjuda in mej till dem eller dem till mej. Utan resultat. Så vi bojkottade nyår och åkte till värmen istället.

Så träffade jag Martin. Nu är jag inte ensam längre. När han är borta någon gång, njuter jag av tystnaden. Men hans umgänge sträcker sej inte längre än till föräldrarna, han har inte heller något stort nätverk. När vi nån gång vill göra något tillsammans med någon annan, så får vi tji... att vi blev bortbjudna på midsommarafton var otroligt roligt! Även om vi trivs i varandras sällskap, så är det skönt att någon gång bli inbjuden till någon. Det är en slags bekräftelse på att någon tänkt på en och faktiskt orkat göra något mer än bara tänka. Någon har faktiskt gjort sej besväret att kontakta mej också.

Som när jag hade min särbo i Skåne. Han ringde mej varje kväll kl 23.00 och sa godnatt. Han tänkte på mej och slog mitt nummer, varje dag. Bara den känslan av att ha någon som brydde sej så mycket var otroligt mycket värd. Jag fanns! Någon ville prata med mej! Jag var inte helt ensam iaf...

Jag har varit nere i depressioner när jag känt att ingen brytt sej eller tyckt om mej. Jag har rannsakat mej själv och ändrat på det som jag själv tyckt varit fel eller som jag själv stör mej på hos andra. Trots detta har kontaktnätet inte blivit större. Förr kunde jag se mej själv utifrån och inte alls tyckt om det jag såg. Nu kan jag se att jag faktiskt är helt ok och att jag kan vara ganska kul att umgås med. Synd att andra inte ser det bara. Så visst kan man bli sjuk av ensamhet. Jag blev det - men nu är jag inte ensam längre. Jag har Martin!

.

Allt löser sej :-)

Allt brukar lösa sej så småningom, så blev det även den här gången. Jag befarade att vi skulle stå utan toalett under mina föräldrars semester, men så illa blir det inte. Pappa kom på en lösning :-)

Igår kom elektrikern och la värmegolvet. Så när vi kom hem från jobbet låg slingan där! Då kom pappa hit och hjälpte oss att flytspackla hela kalaset. Så nu ligger det en grå massa över slingan och torkar. Ikväll lägger vi dit en träskiva och ställer toastolen provisoriskt på denna. Då kan vi använda toan som vanligt, om än något försiktigare... När pappa sen kommer hem igen, brun och utvilad, hjälper han oss med klinkersen. Så det blir inte klart, men det blir användbart redan nu. Det räcker för mej!

Idag är det riktigt kallt. Så där kallt så Baileys får problem att gå ut. Vi måste nog fixa en jacka med ben åt honom. Martin är hos tandläkaren och killarna är i skolan, så jag och Baileys tog en rejäl sovmorgon. Baileys sover än... Men jag ska väl ta lite frukost och köra igång en tvätt. Sen ska vi åka och köpa toalettsits, annars blir det kallt om rumpan. Tre arbetspass till, sen har vi en HELT oplanerad helg! Det ska bli så skönt!

Just precis nu är jag extra glad över att jag har biljetter till värmen :-)

.

Bra för vikten :-)

Att bygga om är iaf bra för vikten! På en veckan har jag gått ner 2 KILO!!! Så mycket har jag aldrig gått ner förr på så kort tid - härligt! Men jag väger fortfarande för mycket, jag kommer inte att vara snyggast på stranden i Egypten. Lilla M slår mej med hästlängder... men så är hon 22 år, relativt tränad, har aldrig varit gravid osv. Hennes förutsättningar är något bättre än mina... lixom... :-S

Just nu målar jag väggarna på gästtoan sista varvet. Tänk er blåbär med mjölk, sån färg är det numera på väggarna. Istället för vitt, kallt kakel. Pappa kommer hit lite senare och ska hjälpa oss att sätta upp spegelskåpet, så vi får tillbaka belysningen där inne. Då minskar också risken för att skåpen går sönder, eftersom det just nu står ganska oskyddat i garaget. Det vi kan ska vi göra, så kommer elektrikern när han kommer. Sen kan vi inte gå på golvet på 24 timmar.

Så får vå se om vi kan hitta någon som kan lägga klinkers och hjälpa oss att installera toaletten. Annars blir det efter lucia... men men. Sånt är livet.

Jag har gått ner 2 kg, sug på den!

.

Så besviken :-(

Jag var uppe 5.30 imorse, till ingen nytta... Visst, vi hann allt vi skulle - men kom inte dit vi ville ändå :-(

Morgonen började med att jag hängde en tvätt och körde igång ytterligare en. Helt plötsligt fanns inga högar med smutstvätt på golvet längre. Jag var ikapp! Efter en snabb frukost hängde jag nästa maskin också. Sen började jag med att sätta upp väv på gästtoan. Detta var ju anledningen till att jag skulle upp tidigt. Jag satte en våd, men det kändes inte helt ok så jag vågade inte fortsätta med nästa utan inväntade mamma och pappas hjälp.

De kom hit vi 9.30 och då hjälptes vi åt med resten och självklart så fattades det liiite, så vi fick åka till Bauhaus en sväng och köpa en ny rulle. Då passade vi också på att köpa toastol, så fick vi det gjort också. Bra bra! Hem igen, sätta sista väven, börja måla! Vi kanske skulle hinna ändå... Å det gjorde vi! Iofs 2 timmar sena, men kl 15.00 var det målat och primat och nu skulle det bara torka i 4 timmar. Elektrikern meddelades att han var välkommen efter 19.00. Vi var ikapp - vi skulle hinna fixa allt så vi kunde få en fungerande toalett innan onsdag. YES!

19.10 kommer ett sms. Elektrikern har fått förhinder, hans kompis har fått problem. Han kan hjälpa oss först imorrn eftermiddag... shit! Det var nästan så jag började grina. Jag har alltså gått upp 5.30 en söndagmorgon och slitit som ett djur hel dagen - helt förgäves! Nu hinner vi inte klart och får vänta till mamma och pappa kommer hem från semestern innan vi kan få dit toaletten. Flera veckor med bara en toa... vi som var så nära. Det hängde lixom bara på timmar och nu är det kört. Hade vi fått värmegolvet lagt idag, så hade vi spacklat ikväll och det hade fått torka till imorrn. Då hade vi lagt klinkers imorrn eftermiddag och sent tisdagkväll hade vi kunnat ställa toan på plats. Sen hade mamma och pappa åkt på onsdagmorgon... nu blir det ingen toa förrän 16 december.

Inget verkar fungera för oss - det är inte meningen att det ska gå bra en endaste gång! Suck!

.

Klockan 7 en söndag

Idag är det första advent. Jösses va tiden går fort! Det var ju midsommar nyss...

Idag är jag uppe med tuppen. Herrarna i huset skulle ju ändå gå upp, så då gjorde jag också det. Allt för att hinna så mycket som möjligt innan elektrikern kommer ikväll. JA! Han gör ju faktiskt det! Egentligen skulle allt vara färdigt innan han kom; tak, väggar... ja rubbet - förutom golvet då... men nu får vi göra klart väggarna i efterhand. Allt för att få en toalett igen, innan mamma och pappa smiter iväg på semester.

Så jag hade tänkt att göra en massa grejer färdigt innan pappa kommer hit och fixar det sista med golvet. Jag hade planen klar... vi har en värdelös dammsugare, så mission nr1 var att byta dammsugarpåse INNAN den sprack... mission nr1 sprack... den hade redan spruckit. Så det första jag fick göra var att göra rent en dammsugare :-(

Sen slipade jag det sista och började rengöra hela gästtoaletten från slipdamm. Jag kommer halvvägs sen lägger dammsugaren av. Den blir överhettad ibland och behöver vila en stund, får hoppas att detta är läget just den här gången. Så jag skriver en blogg medan jag väntar...

Mission nr2 har alltså en liten paus just nu... Mission 3 är att skruva ner lampan som sitter där och ta bort den sista kakelplattan och kolla läget under den. Eventuellt behöver jag jämna till något där under, men jag hoppas på det bästa.

När allt är städat och golvet torkat, ska jag sätta igång mission nr4. Sätta upp väv på väggarna! Men nu har jag konstaterat att jag har ungefär 2,5 meter för lite väv, så jag måste åka och köpa en rulle till. Men de första två våderna kan jag sätta upp iaf. Sen måste pappa komma hit med sån där remsa att sätta i de nyspacklade hörnen innan jag kan fortsätta med väven. I absolut bästa fall hinner jag sätta hela väven, kantmåla och rolla hela skiten INNAN 12.00. Då ska nämligen golvet primas och torka i 4 timmar innan elektrikern ska dit och peta vid 17-tiden. Har jag då lyckats måla en sväng så hinner hela rummet, golv och tak, att torka. Och då är det värsta gjort lixom!

När värmeslingan till govet ligger där ska den täckas med flytspackel och det ska torka bra länge innan man kan börja lägga klinkers. Å när väl klinkersen ligger där ska toastolen på plats. Går allt väl (vilket det inte brukar göra) så hinner jag måla en sväng INNAN toan sätts dit. Det är lixom enklare att komma åt då... Å får jag bara tillbaka toan så är jag nöjd och belåten :-)

Så det är väl bara att gå och kolla om dammsugare funkar igen... wish me luck!

.

Pysselipyssel...

Grabbsen drog alltså iväg i gryningen och lämna mej ensam igen. Mej gör det inget! Jag trivs i ensamhet, så länge den är självvald å det är den nu :-)

Pappa kom hit på förmiddagen och hjälpte mej med gästtoan. Då hade jag hunnit måla taket en andra gång, så nu är det klart! Iaf en grej mindre :-)

Medan han fixade några hål i den gamla väggen tog jag hand om kök och tvättstuga. Den aldrig sinande högen med smutstvätt har växt till mängd som jag aldrig sett förr... Nu är jag iaf på god väg att övervinna den. Två maskiner vikta och ytterligare två tvättade och hängda. I den takten kanske jag är igenom imorrn. När hålen var tätade åkte vi till sopen med gamla toastolen och en massa annat skräp från gästtoan. Det blev en släpvagn full... igen... Sen åkte vi och köpte den där gipsskivan som jag väntat på i flera dagar nu. Med gemensamma krafter formade vi till rätt storlek på bitarna och satte dit dem. Medan pappa skruvade och spacklade röjde jag ute och fick otroligt nog hela gången utanför ren från grejer!

Så nu har jag till slut fyra intakta väggar på toaletten igen! Allt är spacklat och ska bara torka, slipas och spacklas lite till. Imorrn kan vi sätta väven och måla, men vi hinner nog inte färdigt så pass att elektrikern kan komma hit och fixa värmegolvet. Surt! Han hade tid imorrn kväll, sen vet jag inte när han har tid igen...

På onsdag drar mamma och pappa iväg på semester i två veckor och har vi inte toastolen på plats då så har vi ingen toa på två veckor till. Om ingen annan kan hjälpa oss att göra klart alltså...En toa på fyra personer går, men är ingen hit... Tur man inte har tonårstjejer ;-)

Känns iaf skönt att ha kommit så här långt. Nu är det ju inte så himla mycket kvar. Vi är definitivt klara innan jul!

Nähä... om man skulle slänga sej i soffan en stund - jag är helt slut!

.

Tre lyckliga pojkar :-)

Vid 12 i natt trillade det in 3 trötta, men lyckliga pojkar. Martin var helt lyrisk, Senior och Junior var helt uppe i varv och pladdrade på om hur bra allt varit. De har verkligen fått en drömstart på sin dykutbildning. De är ensamma med en instruktör! Snacka om perfekt upplägg, särskilt för Senior som behöver en liten grupp och lugn och ro. Så de var jättenöjda!

De fick inte sova många timmar förrän det var dax igen. 5.30 hörde jag hur de började röra på sej. De skulle vara tillbaka kl 7 och kommer väl hem runt 17-18 eller nåt...

Jag vaknade 8.40, det gjorde inte Baileys. Han ligger fortfarande i min säng och snarkar högt! Jag ska klä mej, äta frukost och vänta på pappa. Vi ska åka och hämta gips och köpa en roller. Sen blir det en sväng till sopen när vi ändå har släpet. Den gamla toalettstolen och en del annat byggmaterial ska slängas.

Sen blir det att sätta gips, spackla och slipa. Vi ska sätta upp väven på väggen och sen hoppas jag att jag ska hinna måla första varvet. Pappa tror inte alls att vi ska komma så långt... men jag försöker ju bara att vara positiv! Jag målade taket igår och lyckades att inte bli vit i hela huvet :-)

Det är väl bara att sätta igång?!

.

Drömmar ska uppfyllas!

Martin har haft många saker att drömma om som han inte kunnat göra som tjock. Flera har vi redan uppfyllt, bla att köra gocart, flyga litet flygplan och simma med delfiner. Just i detta nu, förverkligar han ännu en :-)

Klockan 18 startade killarnas dykutbildning! Martin ska tillsammans med killarna ta dykcert. Fram till och med söndagkväll ska de gå intensivutbildning i den teoretiska delen och lite av den praktiska. Uppdyken görs i Egypten i slutet av december. Han har knappt kunnat sova inatt och betett sej som ett barn dagen innan julafton. Han har sett fram emot detta så otroligt mycket!

Efter detta vet jag faktiskt inte om vi har så mycket mer att förverkliga... men han kan säkert göra om allt vi gjort hittills några gånger till :-)

Jag är alltså ensam större delen av helgen. Herrarna i huset kommer bara hem för att äta middag och sova. Så jag ska fixa här hemma, med städning och renovering. Idag har vi inte gjort så mycket eftersom min pappa inte varit tillgänglig. Men elektrikern har iaf varit här och förberett för värmegolvet. När pappa kom hit nu på kvällen konsterade vi bägge två att det inte går att ta bort elementet just nu. Det är för riskabelt att stänga av vatten och såga av rör nu när det är så kallt. Skulle något gå fel, så står vi utan både vatten och värme... inte så smart kanske? Så elementet får vara kvar till i vår/sommar. Vi får försöka fixa väggarna ändå och hoppas att möbeln vi köpt får plats... får den inte det så vet jag inte riktigt hur/vad vi gör.

Så det enda jag kan göra just nu är att måla taket. Så det ska jag göra! Jag kommer att vara vit och fin lite överallt när jag är färdig. Man brukar bli det när man målar tak. Sen ska jag titta på tv och sova. Baileys kan inte gå ut när det är så här kallt, hans ena ben/höft låser sej. Så han får bara snabbt gå ut och kissa på baksidan och sen krypa ner under mitt täcke och värma sej. Jag tror vi kan få det riktigt mysigt utan några killar i huset!

Ta hand om er därute. Får ni tråkigt kan ni komma hit och hejja på mej i mitt målande :-)

.

Sista tunga dagen...

Så var triologin över. Idag är det sista begravningen för den här gången, men vi kommer inte att närvara. Om 30 minuter börjar begravningen för Pappa K och våra tankar går idag till hans familj och då särskilt hans två barn. Pappa K som bara skulle gå ut och leta efter katten, trillade och bröt nacken. Sånt händer inte...

Vädret är helt fantastiskt! Solen skiner och snön glittrar, det är kallt men ser riktigt inbjudande ut. Då gör mitt ben ondare än vanligt - självklart! Nu har jag ätit antiinflamatorisk medicin i snart två veckor och då borde det ju vara bättre. Eftersom det inte är ett smack bättre slutar jag med den där medicinen idag! Så kanske jag kan gå ner i vikt igen också. Alltså blir det varken hundpromenad eller storhandling, det får Martin göra. Får väl ställa mej ute en stund, bara rakt upp och ner och insupa solen och ljuset så jag på nåt sätt får i mej D-vitaminet.

Annars blir det mest hemmafix. Veckobrev ska skickas, tvätt ska tvättas och gästtoan ska jobbas lite mer med. Pappa är ute och flyger med nån elev, men när han är klar ska vi koppla bort elementet. Sen kommer elektrikern och förbereder för golvvärmen i eftermiddag. Kanske, kanske, kan vi sätta väven ikväll. Annars blir det i morrn. Jag borde iaf ha målat första svängen imorrn eftermiddag! Som sagt... det går framåt... sakta men säkert.

Å medan vi pysslar på tänker vi på Pappa K. Du fattas oss...

.

Testköra en ny Opel

Jag har chansen att bli uttagen för att ha en sprillans ny Opel Astra Sports Tourer under en hel vecka! Eftersom vi funderar på att köpa ny bil, så skulle ju det vara en toppengrej! Vi fick ju testa två andra bilmodeller när jag hade hyrbil i våras och nu kanske det kan bli en till.

Det är ju ganska lyxigt att få köra runt i en helt ny bil och skulle vara särskilt bra nu när det är halt och kallt ute. Man vill ju gärna veta att bilen klarar värsta möjliga underlag och det kan man väl nästan säga att det är nu.

Man kan läsa mer om just denna modell här. Jag har ingen aning om vad vi kommer att byta till, så alla tester är välkomna. Så nu får vi se om jag blir uttagen :-)

.

Julmusiksfrossandet börjar NU!!!

Är det vitt - så är det jul!

Alltså ska det spelas jullåtar, så jag börjar med denna :-)

.

Vitt!

Visst är det jättefint? Allt blir så rent. Jag menar förståss SNÖ. Jag tycker INTE om hösten, inte om vintern heller - men den är inte riktigt lika illa som hösten. När snön kommit är det iaf ljusare igen och det är ju alltid nåt. Hösten är bara mörkt, regnig och trist. Så nu känns det lite bättre även om jag bävar för kylan som är på väg.

Idag ska bägge killarna representera sina olika skolor på Gymnasiemässan. Ska ni dit kan ni alltid hälsa på dem vid Solna- och Tumba Gymnasiums monter. Martin ska iväg till ett företag och jobba en sväng mitt på dagen, medan jag försöker göra något i badrummet. Tydligen får jag inte hem någon gipsskiva på förmiddagen och får inte heller elementet bortkopplat, så jag får väl försöka slipa där jag kommer åt.

Vid 14.30 är det dax att åka till Huddinge och jobba. Idag får folk lön, jag har elev i kassan och vår regionchef kommer för att "besikta" oss och vår verksamhet. Så det blir nog ganska mycket folk och en hel del att tänka på. Sista dagen på arbetsveckan...

Mycket ska fixas... jag kommer bara att hinna hälften... :-(

.

Nära nu...

Varenda dag den senaste veckan har jag sagt "Nu är det "bara de och de kvar, SEN kan vi börja bygga upp gästtoan igen". Å varje dag kan jag konstatera att vi inte hunnit det jag ville... men nu e de nära!!!

Tomten ringde och väckte mej genom att säga att han skulle vara hos oss om 20 minuter. Jag hoppade upp, klädde mej och käkade frukost lite snabbt. Efter 45 minuter kom han och hans kompis. En timme senare var fönstret bytt! Å vilken skillnad det blev. Vi kände direkt att det blev varmare därinne, så det var alltså fönstret som var den stora energiboven. Så nu är ett STORT problem löst, fönsterbytet är klart!

Nästa, och det sista, problemet innan vi kan börja återställa allt, är ett element som ska kopplas bort. Det ska pappa kolla på ikväll och i bästa fall är det väck imorrn. DÅ DÅ DÅ kan vi börja bygga! Då ska en ny gipskiva upp och allt annat fixas. Det känns bra!

I dag har vi köpt väggmaterial och färg. Så imorrn ska jag börja snygga till de väggar som finns, i väntan på att den sista väggen byggs upp. Det har inte varit väder att köra gipsskivor i, men imorrn ser det bättre ut. Så i helgen blir det till att måla :-)

Guuuud va skönt det blir när det är klart! Tack Tomten för att du kunde klämma in en timme hos mej - du kanske kan få en julklapp eftersom du varit så snäll...

.

Tack Tomten!

Nu är hela lilla toaletten riven! Toan är borta, golvet är bortslitet ända ner till betongen, en vägg riven och av de andra syns bara gipset. Nu kan vi äntligen börja återställa eländet!

Idag har vi varit runt på olika byggvaruhus och kollat väggbeklädnad. Till slut bestämde vi oss för att måla väggarna i en ljus lila färg. Så imorrn åker Martin och köper hem det som behövs. Vår närmaste färgbutik tar nästan dubbelt så mycket som Bauhaus, därför ville vi jämföra lite priser och landar nu på en överkomlig summa.

Vi lyckades hitta det golv vi ville ha, det blir grafitgrå klinkers. Så det har vi köpt hem! Mot det ljuslila blir det nog himla bra. Osså vita möbler till det.

Problemet just nu är att vi måste få fönstret bytt innan vi kan börja bygga väggen. Å den snickare som vi pratat med skulle återkomma " i mitten-slutet av veckan"... vi kan inte vänta längre! Därför ringde jag Tomten, ja... alltså vår kompis som även är auktoriserad Tomte men också snickare. Jag bad det finaste jag kunde och han kunde inte säga nej, så imorrn kommer han och hjälper oss. Det är ett litet fönster som inte är öppningsbart, så det tar inte så lång tid att byta. Han får väl frukost eller lunch eller nåt när han kommer hit, som tack :-)

Så fort fönstret sitter på plats kan vi börja bygga ihop allt. Då ska vi sätta nytt gips på väggen som är riven, slipa och spackla allt och sen sätta väv som vi ska måla. Taket ska målas och golvet förberedas för elvärmen. Just det ja... ett element ska monteras bort också... det glömde jag... men sen är det värsta över!

Det ska nog bli en toalett att använda igen... nån dag... Tack vare Tomten! ... och pappa...

.

Skönt att ha lämnat

I Expressen kan man läsa att en Kd-Politiker sticker ut näsan och rakt ut säger att Göran Hägglund bode kliva åt sidan och lämna sin ordförandestol till någon annan. Göran Hägglund själv säger att de han talat med står på hans sida. Något en fd utfryst (iofs bara fritids-)politiker kan berätta är att väldigt många inom politik och föreningsliv gärna sticker en i ryggen. Det borde Göran Hägglund känna till... han vet allt om vad som hänt bla mej.

Varken politiken eller övriga föreningslivet är ren och ärlig. Skitsnacket är omfattande och hirarkierna starka. INGEN får vara bättre än en själv, lik kliver man gärna över så länge det gynnar ens egen position. Programserien "Starke Man" på SVT visar faktiskt en ganska bra bild av hur en maktgalen politiker kan se ut och bete sej. Hans karaktär må vara påhittad, men hans förebild finns faktiskt...

Jag gick ur KD i februari i år, efter att ha varit med och jobbat stenhårt i 15 år. Den som orkat läsa igenom partiprogrammet förstår att det faktiskt är ett parti med väldigt många bra ideer. Tyvärr gick det inte att förändra de frågor som jag inte tyckte man behandlade på rätt sätt bla HBT-frågorna. Jag har försökt att jobba framåt trots att jag blev utfryst av den egna lokalavdelningen vid valet 2006. Men till slut orkade jag inte längre och insåg att jag nog hörde bättre hemma i ett annat parti som hade en annan syn på bla HBT.

Men det var inte pga Göran Hägglund som jag hoppade av. Göran är en "hyvens" kille! Han är trevlig och glad för det mesta och han har humor! Mej har han alltid behandlat väl och vad jag vet och hört har ingen något ont att säga om honom. Han kanske har förändrats sedan jag träffade honom kort i somras, men jag tror inte det. Även om han gjort mysko utspel gällande partiets hjärtefrågor, så kan han inte ensam ställas till svars för partiets låga siffror.

Skulle han hoppa av så har jag ingen aning om vem som skulle vara bäst lämpad att ta över. Jag skulle själv gärna se Stefan Attefall som en av kandidaterna. Eller varför inte låta Emma Henriksson växa till sej lite... Det finns flera namn; Robert Halef, Maria Fält eller varför inte David Lega? Tänk att få den första partiordförande på hjul...

Den här gången kommer jag iaf inte att välja in en ny ordförande. Jag och barnen var på plats när Göran Hägglund valdes in, jag var en av dem som valde in honom. Festen efteråt var skoj :-)

Men jag saknar inte alls mitt gamla parti. Det var rörigt när jag lämnade och verkar ännu rörigare nu. Jag gå mot nya uppdrag i mitt nya parti!

.

Vad skulle du göra?

Vad skulle du göra om du bara hade två år kvar att leva? Det frågar Expressen sina läsare idag. Jag vet direkt vad jag skulle göra: ta med hela familjen och dra iväg på en låååång semester!

Många drömmer om pengar, karriär och en massa annat som i mina ögon är ganska ytligt. Jag vill bara att mina närmaste ska ha det bra och att vi får vara tillsammans. Behöver man nåt mer?

Mitt mål är att starta familjehem, men det kan jag inte göra förrän barnen flyttar eftersom vi bor för trångt. Det är ett mål, kalla det en dröm om ni vill... Min dröm är att starta en fond som folk kan söka pengar ur. Mål är till för att uppnås, drömmar är lite svårare att förverkliga...

Jag strävar efter att nå mitt mål om kanske 3-4 år. Då får Martin dra in pengarna och jag stannar hemma och tar hand om en eller flera barn/unga som behöver lite extra stöd i livet. Jäklar va jag längtar!

.

Får nog lägga på ett kol...

Sliter med klinkersen på lilla toan. Det sitter som berget och jag gör mej illa hela tiden. Allt kakel är borta och det enda som är kvar där inne är toaletten och en bit av golvet. Idag kommer fönstret som jag hoppas ska vara bytt inom kort. Det där fönstret är en riktigt energibov och läcker som ett såll.

Har precis insett att vi har mer bråttom än jag trott. Min pappa åker på semester nästa onsdag, så ska vi ha hans hjälp får vi lägga på ett kol. Väggar och tak ska vara helt klart innan vi kan börja jämna till golvet för elektrikerns jobb. Å detta skulle vara väldigt bra att få pappas hjälp med och vi vill ju inte vänta tills han kommer hem efter lucia!

Så det blir till att slita idag, så att vi kan börja slipa och spackla väggarna imorrn. Det enklaste är nog att lägga väv på väggarna och måla. Vi hittar iaf ingen tapet som vi vill ha... men en av väggarna ska byggas upp från grunden eftersom den ska isoleras rejält och nu är helt riven. Jag hoppas vi har kommit en bit imorrn så att vi på ett ungefär kan se hur vi ligger till. Men mycket beror på snickare och rörmokare också... har inte de tid så är det kört ändå. Mycket kan vi göra själva, men byta fönster och koppla bort element är väl inte riktigt vår grej.

Just nu knackar jag bort bit för bit av golvet med hjälp av kofot och hammare. Det lossnar i småbitar och tar en jäkla tid. Tur det inte är så stort. Jag har iaf kommit en fjärdedel ungefär... bäst att sätta igång igen!

.

Fixar-söndag

Gick faktiskt upp ganska skapligt idag, utan tvång... jag vaknade 8 och kunde inte somna om. Så jag var väl färdigsoven eller nåt...? Iaf så drog vi iväg till IKEA på förmiddagen. Vi skulle beställa skåpluckor till köket. Allt var noga förberett och uträknat, så det skulle gå snabbt att beställa. Vi valde bort att beställa på nätet eftersom man inte kunde ange att man ville hämta grejerna själv och inte få det hemkört. Att betala för något man enkelt kan göra själv är inte riktigt vår stil.

Det var en jäkla massa kunder före oss, men till slut kom vi iaf fram till disken och kunde utföra vårt ärende. Då får vi vet att man inte alls kan hämta grejerna själv, det blir hemkört vare sej man vill eller ej. Jag blir förbannad och undrar hur det kan komma sej och om man inte kan välja. Jo, det kan man... på de vara som finns på tag-själv-lagret. Jamen, de här luckorna och de flesta andra är beställningsvaror. Då blir det alltså tvångshemkörning. Ja, säger killen vid disken... om man ser det så så.... Preciiiis så ser JAG det! Så vi måste alltså betala 500 spänn för något vi kunde göra själv och hade alltså lika gärna kunnat beställa grejerna över nätet...

Men men, vi plockade ihop lite annat som vi skulle ha till köket; nya handdag till luckorna, kärl till årevinning mm. En liten stund senare hade vi blåst 6000 spänn, det var hur enkelt som helst! Med tanke på att de nuvarande luckorna suttit i 15 år, och de här kanske håller lika länge - så blir ju årskostnaden inte så jättestor. Men ändå! Jag tycker inte om att göra av med pengar!

Sen tog vi ett varv på Ica Maxi så vi skulle slippa imorrn plus att vi hade några rabattkuponger att utnyttja som gick ut idag. När vi kom hem gick jag loss på kaklet i lilla toaletten, så nu är det så gott som rent därinne. Nu ska bara en kvadratmeter kakel till ner och toaletten kastas ut, sen är det bara ett skal kvar. Imorrn kommer det nya fönstret och då ska jag ringa Mr Snickare som har lovat att byta det åt oss. Så i veckan ska vi måla taket och börja bygga upp väggarna igen. I bästa fall har vi dessutom fått hjälp av en rörmokare att koppla bort elementet som ska kastas ut också. Då är vi på god väg!

I övrigt har jag tvättat en massa och plockat. Just nu väntar vi på att lite Tradera-auktioner ska ta slut och sätta ut lite nytt. Under tiden har jag betalat räkningar och lite sånt. Så vi har hunnit en hel del idag och ska försöka hålla det tempot hela veckan. Hemmet ser ut som ett bombnedslag och jag trivs verkligen inte med att ha det så. Röra stressar och av stress går man upp i vikt... Jag behöver ordning, men har det ganska sällan.

Imorgon är en ny dag, tom nu vecka - skönt!

.

We Will Rock You!

Så bra! Detta var precis vad vi behövde! Jag talar om eftermiddagens musikupplevelse i form av We Will Rock You på Cirkus. Handlingen var väl kanske inte världshistoriens bästa, men musiken... Queens musik är nästintill oslagbar!

Det flesta hitsen och en och annan favorit fanns där, inte min favorit nr1... men en hel del av dem. Man spelade inte Dont Stop Me Now, och det var lite synd eftersom den hade knytit ihop säcken på ett bra sätt. Men det kanske var meningen att den skulle stanna hos Fredrik?

Senior var mer än nöjd. Han har sett fram emot detta sedan han fyllde år i augusti och fick biljetterna. När första låten tonade fram hade han ståpäls på armarna :-) Han sjöng med och njöt till 100%. Att han dessutom fick programmet av Mandisens pappa gjorde ju inte saken sämre.

Efter musikalen åt vi buffé på Bamboo Palace. Sushi i mängder, olika woker och galssbuffé. Alla rullade stönande därifrån proppmätta. Det var nästan tur att vi parkerat en bit bort, så vi var tvugna att gå ner maten lite innan vi satte oss i bilen. Imorrn ska vi börja räkna Points igen... kanske...

Det känns iaf skönt att avsluta en riktigt rutten höst med detta. Året har varit riktigt pestigt, men nu är det inte många veckor kvar och så mycket till kan bara inte gå fel. Nu kan det bara bli bättre! Capice?! ´couse we are the champions! we´ll keep on fighting til the end!

.

Döden är ett projekt

När någon dör blir hela livet ett projekt för ett tag. Först ska man förstå vad som hänt och samtidigt leva vidare själv, världen stannar ju inte... sen ska det till rent praktiska saker planering och genomförandet av begravning. Är man lite vid sidan om, som vi varit, så ska man vara en god vän, stötta och hjälpa så gott man kan. Så över en period av ungefär fyra veckor är hela livet ett projekt som man måste ta sej igenom. Det har vi gjort nu. Visserligen har vi en begravning till på fredag, men där är vi inte lika nära.

Idag går vi in i en ny fas och den börjar vi med att åka till Cirkus och se musikalen om Queen. Det är Seniors födelsedagspresent som han fick när han fyllde 17 i augusti. Då hade vi ju ingen aning om vad som väntade oss och hur rätt vi hade bokat dagen. Det sista man spelade på begravingen igår, var just Queen. Så det knyter ihop säcken på något vis.

När Mandisens familj hörde att vi skulle gå, så bokade även de biljetter. Så vi är nu 8 personer som ska gå tillsammans och sen äta efteråt. Det blir bra det! Vi behöver lite mys och umgänge, det har varit lite dåligt med det.

Så i eftermiddag blir det Queens härliga musik för hela slanten och det ska bli så otroligt kul! Vi kommer att sjunga med och verkligen njuta :-)

.

Klockrent

Begravningar är ingen rolig historia, men det finns begravningar osså finns det begravningar. Som jag skrev tidigare så är en begravning av en ung människa väldigt annorlunda mot när en äldre ska begravas. I det här fallet var det alltså en 20-åring och vän till familjen som vi skulle ta avsked av. Å det blev klockrent, helt och hållet han till 100%!

Fredrik var en spjuver. När han log glittrade ögonen och han såg full i fan ut. Han var en retsticka som levde sitt liv i 180, hela tiden! Kastade han sej inte ner på en cykel för brantaste backen, retade han sin familj till vansinne eller gjorde dumheter som att surfa på tåg. Han levde fort, kanske för att hinna så mycket som möjligt?

Att då avsluta begravningsakten med Dont Stop Me Now av Queen, var så rätt. Den texten är helt och hållet han. En stund som varit full av allvar och många tårar, blev helt plötsligt lite lättare och framkallade ett igenkännande leende på mångas läppar. Flera sjöng med, bla Senior och Fredriks mamma. Ibland kan man känna att musik man hört på en begravning är svår att höra i efterhand. Men jag tror att just den låten kommer att ha ljusa minnen i fortsättningen.

Visst var det en jobbig begravning på många sätt, men den var ändå mycket ljusare och finare än jag hade förväntat mej. Mina två fina killar reagerade på helt olika sätt, de satt på var sida om mej. Visst var vi alla ledsna, men de kunde ändå prata med Fredriks familj och ge dem sitt stöd. Precis som vi alla gjort hela tiden. Vi är inte anhöriga, men väldigt nära... en knepig sits faktiskt.

P3 har gjort ett program om Fredrik, första avsnittet sändes igår. Lyssna gärna här... Andra avsnittet sänds ikväll 19.03. Lyssna gärna tillsammans med era ungdomar, de kan behöva höra detta... Programmet heter Verkligheten i P3.

En tung dag kommer att avslutas med mys för hela familjen. Godispåsen är inköpt och pizzan ska bakas. Vi ska rå om varanda. Tillsammans. Det är extra viktigt just idag. Samtidigt går våra tankar till Fredriks familj som nu ska gå vidare, en person för lite. Det går, men det är fruktansvärt svårt!

.

Så var det dax...

Idag är det alltså fredag, den kom till slut... Dagen D när det gäller begravning... begravningar... Idag har vi en begravning här och en på Öland. En ung och en gammal människa, en frisk och en svårt sjuk, en som precis börjat sitt liv och en som levt ett helt liv, en som känns totalt onödig och en som kom som en lättnad. Bägge lika saknade.

Just nu känns det väldigt tungt.

.

Olust är en stark känsla

Jobbigt läge. Det kryper under skinnet. Orosmasken slingrar sej runt i kroppen och gör det svårt att leva normalt. Imorrn är det begravning... Fredrik ska begravas...

Fick precis ett sms att jag behövs på lunchklassen som vägare i Södertälje. Skönt! Då får jag något som skingrar tankarna en stund. Sen är det lunch med Martin, SUSHI, och jobb resten av dagen. Barnen är lediga hela dagen imorrn och det känns skönt att få en lugn förmiddag innan begravningen.

Tankarna är många. Idag landar begravningsgäster på Arlanda. Den sörjande modern ska möta en förkrossad flickvän och hennes familj vid flyget. Det enda bra som kan komma ut av morgondagen är att det blir ett fint avsked. Men döden är väl aldrig fin när det handlar om en ung människa? Den känns bara fruktansvärt orättvis!

Samtidigt kommer tankar som: tänk om det var mitt barn. Nu har mina barn inget direkt riskbeteende som Fredrik hade. Men det kan ju hända en olycka. Junior kan halka med moppen... krocka... Ska jag ha dåligt samvete för att jag är tacksam över att mina barn lever? Så kan man ju inte leva. Men självklart dyker tanken upp...

Nä, bäst att äta frukost och klä sej. Sitter man här så blir tankarna så konstiga. Ni kan ju tänka lite extra på oss imorrn kl 13.00. Det kommer vi alla att behöva, särskilt vänninan och hennes familj. Usch!

.

Yes! Hittat felet!

Var uppe med tuppen i morse för att ringa vårdcentralen på deras telefontid. Å jag lyckades faktiskt komma fram till en läkare och tom få en tid idag! Så klockan 14 hade jag en date med världens längsta doktor :-)

Jag har alltså haft ont i benet sedan i januari. Då trodde man att jag fått en propp och skickade mej akut till Huddinge Sjukhus. Men där hittade man inget fel och sa att man inte kunde göra mer för mej. Det skulle gå över... å det gjorde det! I Oktober!!!

I fredags när vi kom hem från mässan hade jag svinont igen. Det hade varit halt ute några dagar och jag vet att jag tagit ett par felsteg och halkat till. Förmodligen satte det igång ontet igen och med 12 000 steg på mässan blev det för mycket.

Idag fick jag göra en massa grejer och läkaren klämde och höll på. Sen sa han som den mest självklara sak i världen "Du har en inflammerad sena som går från låret ner under knät". Förmodligen hade jag fått en bristning eller sträckt senan förra vintern och av detta blev det en inflammation. Sånt kan ta år att läka och nu har jag alltså sabbat det igen...

Ordinationen blev antinflammatoriska tabletter som jag i pricip vägrar att ta. Inte överanstränga mej och hålla benet varmt. Jag lovade att iaf överväga de där tabletterna och han kunde gå med på en mix av behandling med gel + tabletter. Alla nöjda och glada :-)

Jag kan varken ta Naprosyn, voltaren eller diklofenak. Jag samlar vätska direkt och ökar flera kilo på vågen på bara några dagar. Men ok... några dagar kanske då och en lägre dos... inte 3 tabletter om dagen i 10-15 dagar iaf! Idag har jag tagit 3 och kanske imorrn... men sen får det nog räcka med bara gelen. Jag får gå hur mycket jag vill, så länge det inte gör ont. Läkaren suckade lite, men han vet hur jag funkar :-)

Nu vet jag iaf vad det är, det tog "bara" 11 månader att få veta. Innan 2012 har det nog blivit bra...

.

Är du viktig?

Har precis skrivit veckobrevet till våra medlemmar och veckans brev handlar en hel del om att se sej själv som viktig och om att göra familjen delaktig i ens viktkamp. Ja menar... har man fått "hjälp" av sambon/maken/partnern att lägga på sej kilon, så får de väl baske mej hjälpa till att ta bort dem också! Men så resonerar långt ifrån alla...

Många av våra medlemmar berättar om motvilliga män som gnäller på den nya kosten, som tycker att hans kvinnan slösar bort tid hos oss en kväll i veckan, som köper hem snacks till förbannelse osv osv. Män, skriver jag... jag har nämligen inte hört från en enda man att deras fruar gör samma sak. Varför vill inte män att deras kvinnor ska gå ner i vikt och få en bättre hälsa?

Vi har också sett att kvinnor som går ner mycket, då handlar det alltså om 40-50 kilo, ofta skiljer sej. De har varit tjocka hela sitt liv och haft dålig självkänsla.Vart efter kilona försvinner ökar självkänslan och man kanske inser att man är värd ett helt annat liv. Kvinnan begär skilsmässa och mannen skyller allt på... oss! Som om vi hade den makten...

Att se sej själv som den viktigaste personen i sitt liv är svårt, men nödvändigt. Om inte jag respekterar mej själv, varför ska då andra göra det? Om inte jag ser mej själv som viktig, varför ska då andra göra det? Om inte jag tar hand om mej, vem ska då göra det?

Jag är viktig, men har lite svårt att förstå det... men jag övar! Martin talar också om det för mej och det börjar gå in. Jag måste ju visa för mej själv att jag duger, är bra och är en viktig del i familjen och samhället. Om jag nonchalerar mej och förminskar mej, innebär ju det att jag gör detta agerande ok även för andra. Å hur många kvinnor är det som gör så? Måååånga! Det är väl därför kvinnomisshandel finns? Man ger någon rätten att behandla en på ett sätt som inte är ok. Man måste lära sej att sätta ner foten och visa var gränsen går.

Det är svårt - men jag övar :-)

.

Never ending story

Några av er kanske kommer ihåg mitt ben?

Alltså... i januari fick jag ont i benet, rejält ont och man gjorde alla möjliga undersökningar men hittade inget fel. Nu i oktober var smärtan nästan borta. I fredags gick vi på mässan, länge... och gissa vad jag haft sen dess. Just det! Ont i benet igen! Men den här gången har ontet lixom flyttat sej lite och är mycket värre. Förut gjorde det bara ont när jag belastade benet, nu göra det mer eller mindre ont hela tiden och då och då känns det som någon sticker små citronpreparerade knivar i muskeln ovanför knät. T o m jag inser att jag nog ska ringa vårdcentralen imorrn... DÅ är det illa!

Jag trodde verkligen att 10 månaders ont var borta och så kommer det tillbaka 7 gånger värre. Det är faktiskt inte rättvist! :-(

.

Ingen rolig vecka framför oss...

På söndag är det en månad sedan katastroferna började hagla runt oss. Då är det exakt en månad sedan väninnan fick besök av polisen som meddelade att henne son omkommit i tunnelbanan. Två dagar senare fick vi veta att en av våra bekanta gått ut för att leta efter katten, halkat och brutit nacken och dött direkt. Och ett par dagar efter det ringer min mamma och berättar att min moster dött.

På fredag är de första begravningarna, grabbens och min mosters. En här i Tumba och en på Öland, vi väljer att stanna hemma och stötta väninnan. Det är ju killarnas barndomskompis som ska begravas, så självklart ska vi alla vara där. Jag har varit på många begravningar och de ungas är värst, förståss. Det känns så onödigt att en ung människa fått avsluta sitt liv innan det knappt ens börjat... Men ungas begravningar brukar ändå vara ljusa och mer äkta på något sätt, än när äldre begravs. Det är en helt annan musik, oftast ljus klädsel och en präst som pratar så alla förstår. Den här begravningen är borgerlig och då blir det också en helt annan sak. Men självklart kommer det att bli skitjobbigt!

Samtidigt ska jag tänka på min mamma och alla andra som sitter i kyrkbänken på Öland och tar farväl av min moster. Tyvärr missar jag att träffa min kusin från Göteborg, men det får väl bli en annan gång. Min moster var 80 år och väldigt sjuk i cancer. Då är det lixom mer normalt att man dör.

Så fram till fredag ska jag ha lite ångest, det är ju inte direkt skoj att gå på begravning och inget man ser fram emot. Men det ska göras! Jag får väl knacka lite kakel när det blir för jobbigt att tänka på. Det är två väggar kvar att ta bort i lilla badrummet. Alla grejer står i vardagsrummet i ett enda stort kaos. Vårt första projekt är alltså att ta bort all vägg- och golvbeklädnad och sen köpa ett nytt fönster och hitta någon som kan byta detta. Sen ska vi fixa väggarna och taket, innan golvet ska fixas för elektrikern. Så vi har nog att göra.

Å nästa vecka ska vi börja tänka på den tredje begravningen, som är fredagen efter... blä!

.

Sahlin - det bästa som hänt Alliansen!

Sahlin avgår! Hon har försökt hålla sej kvar länge, men till slut gick det inte längre. Klokt av henne att meddela sin avgång, även om det låter som om medlemmarna tvingat henne (mer eller mindre). Vem vill leda en grupp människor när man inte har deras förtroende? Jag ville det inte och avgick som ordförande i februari. Minsta bristande förtroende, så lämnar jag över till någon annan. Varför skulle jag sitta där och bara få skit, när man gör sitt allra bästa? Tyvärr verkar det som att Sahlin kämpat sej fast med näbbar och klor och då blir det lite sorgligt alltsammans. Det verkar lixom som om hon inte har något annat än sin titel och vägrar att ge upp den.

Tyvärr är det väl lite så inom Socialdemokratin, att man blir uppfostrad av rörelsen in i makten och sen vet och kan man inte så mycket annat än politik. Vad gör man då när allt tar slut? Klart man blir vilsen och inte vet vad man ska göra eller ta vägen. Det borde vara ett krav att ALLA som har en riksdagsplats ska ha ett arbetsliv bakom sej, inte bara jobbat fackligt eller inom en politisk organisation. Ingen av mina bekanta som sitter i riksdagen för andra partier har fostrats inom partiet, de har alla haft "riktiga" arbeten tidigare. De flesta inom skolan eller vården. Dessutom borde man bara få sitta max tre mandatperioder efter varandra för att sedan ha ett avbrott och gå ut i arbetslivet igen. Först då har man den verklighetsförankring som behövs för att göra ett bra jobb som riksdagspolitiker!

Jag önskar verkligen Mona Sahlin lycka till! Passa på att göra något som inte alls har med politik att göra, ta vara på livet, familjen och vännerna. Politik är arbetsamt och otacksamt, men oftast jäkligt roligt. Men när det inte är roligt längre, måste man göra något helt annat ett tag. Bli nyfiken på livet igen!

Vi andra ser med spänning fram emot att få veta vem som tar över... Wallström är i mina ögon den ende som kan rädda Socialdemokraterna. Men det kanske finns någon därute som vi inte vet om än... Min kusin kanske; Kommunalrådet i Kalmar...? Tänk att vi som har samma morfar kunde hamna så långt ifrån varandra politiskt :-)

.

Då vare dax igen...

Började känna lite i halsen igår... men det går väl över tänkte jag. Inatt vaknade jag av att det gjorde rejält ont, så ont att jag fick ta en halstablett mitt i natten. Å i morse var det lixom kört, det var bara att erkänna att jag åkt på en ny förkylning. Vi som skulle följa med och titta på Seniors skyttetävlingar idag :-(

Så nu har Martin och Senior dragit iväg på egen hand. Baileys och jag får snällt stanna hemma. Junior är och tränar, sen åker han till Mandisen en stund. Jag har pysslat vid datorn, bla slutbetalat resan. Har sällan sett fram emot semestern så mycket som jag gör i år, det ska bli så skönt med SOL! Bara 6 veckor kvar!!!

Medan gänget är borta ska jag röja ur lilla toaletten. Pappa kommer hit och hjälper oss att ta bort toastolen och handfatet, sen är det bara att röja. Medan han är här ska han hjälpa oss att sätta upp de sista listerna i hallen både uppe och nere. Kanske börjar vi slipa trappen också... sen blire mat med hela gänget. Fläskfilé i ugn med sparris och champinjoner och potatismos, yummie!

Men innan dess är det frukost som gäller för mej, och ett bad... sen ska väl Baileys få komma ut också... det kommer nog gå väldigt långsamt att få något ur händerna idag... snörvel!

.

Hälsomässan

Har redan kommit upp i 12 200 steg! Vilket iofs inte är så konstigt kanske, vi har nämligen både handlat och gått på mässan. 4-5 timmar och sammanlagt 3 mässhallar blir måååånga steg :-)

Vi hade biljetter till Hälsomässan, men tyckte vi kunde unna oss 60 kr för att kunna gå på mat- och båtmässan också. Med facit i handen hade vi gott och väl kunnat hoppa över dessa... men men.

Först på morgonen, nästan mitt i natten för att vara oss, så skulle vi besikta bilen. Redan klockan 8 skulle vi vara på bilprovningen. Alldeles för tidigt för min smak. Men vi kom i tid, tyvärr fick vi en tvåa och måste alltså komma tillbaka inom 4 veckor. Surt!

När vi ändå var ute och körde så passade vi på att handla och när allt det var klart så åkte vi hem, lastade ut, skickade vårt veckobrev och lite annat innan vi drog iväg till mässan. Först gick vi till Viktväktarnas monter och hängde av oss. Sen tog vi ett grundligt varv på hälsomässan. Vi träffade en gammal klasskompis som varit med och startat fitnessmagasinet Blossom och flörtade lite med honom. Så nu ska vi få en massa tidningar att dela ut till våra medlemmar :-)

Det fanns en del att se och göra, men det mesta var en repris från förra året. Så det gick ändå ganska snabbt att ta sej igenom. Sen fortsatte vi in på båtmässan, men det gick fort - inte riktigt vår grej lixom... matmässan däremot var roligare. Men det borde nog heta vin och spritmässan, eftersom mer än halva hallen är en enda stor vinprovning. Å kör man bil dit så... inte riktigt vår grej alltså. Så vi gick tillbaka till Viktväktarna, träffade vår chef och pratade lite.

Efter drygt 4 timmar var vi färdig, helt färdiga! Benen gjorde ont och vi tog oss hemåt och trillade ihop i soffan. Ett inspelat avsnitt av Hells Kitchen gjorde susen så nu kan vi göra lite nytta igen. Jag ska strax köra Junior till träningen, han har inte fått sina vinterdäck till moppen så den får han inte köra och då får mamma agera taxiservice. Eventuellt ska jag röja lilla toaletten så vi kan börja riva där, om benen orkar hålla mej uppe alltså. Blir det inte ikväll så blir det iaf imorrn! Då ska vi komma igång där, måste måste måste!

Hepp! Nu ere freda´!

.

Ibland vill man hinna en hel del...

Jag har sovit uselt inatt och det var ingen bra planering alls... nu hade jag iofs inte planerat att sova dåligt, det bara blev så...

På torsdagarna åker Martin iväg och jobbar på ett företag inne i stan. Han åker vid 10 och kommer tillbaka ca 13. Då brukar vi åka och äta lunch och sedan ta oss direkt till jobbet. Under de här timmarna i ensamhet ser jag till att fixa hemma och jobba undan lite, så var tanken även idag. Men dagens lista var så lång att det inte känns som jag gjort ett smack! Å då har jag ändå inte tagit tid till frukost... jag tog ett kokt ägg på stående fot och ett glas c-vitamin vid datorn.

Jag har gjort ett utkast till morgondagens veckobrev, beställt affischer på våra öppettider, packat ett paket som ska i retur till Viktväktarna, skickat kort till medlemmar som varit borta ett tag och någon som gått i mål, jag har delvis packat ur bilen som var full med tomma kartonger och kollat Tradera-inbetalningar samt påmint de som inte betalat.

Jag borde hinna dammsuga, köra igång en tvätt- och en diskmaskin och lämpligtvis tömma diskmaskinen som det nu är ren disk i... lixom enklare att få in den skitiga disken då... jag borde också gå en längre promenad med Baileys och inte bara släppa ut honom på baksidan. Jag borde också packa de tradera-grejer som är betalda och packa ur resten av grejerna som inte ska vara i bilen...

Jaja, jag kanske hinner några grejer till och sen ska vi äta sushi och då får jag energi för minst 20 personer så jag hinner resten av grejerna innan vi måste åka till jobbet. Japp, så får det bli!

.

Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra om din man
* pratade nedsättande om dej inför dina vänner?
* tog hand om alla dina pengar och knappt ens gav dej så det räcker till matinköp?
* ifrågasatte varje kvitto och varje inköp?
* favoriserade er son framför er dotter och visade detta tydligt?
* la sej i ditt arbete, ringde dina kollegor för att se hur du sköter dej på jobbet?
* säger att du lurar honom på pengar?
* kallar er dotter för bitch?
* vägrar göra det minsta hemma, inte ens plocka ihop sin egen smutstvätt?
* inte pratade med dej, ens vid matbordet?

Så här har en av mina vänninor det och nu har hon faktiskt fått nog. Problemet är att hon är rädd för sin man och samtidigt har dåligt samvete för att hon funderar (och har bestämt sej) på skilsmässa. Problemet är också att hon är sjuk och inväntar diagnos och behandling.

Men sedan jag påtalade för henne att dottern mår riktigt dåligt och att hon iaf måste tänka på henne, så har hon iaf kollat på lägenheter. Men hon vill ha sin diagnos, fira jul och nyår innan hon släpper bomben hemma. Å när den väl är släppt finns ingen återvändo, då måste hon ha ett boende färdigt. Dotterna väntar ivrigt och pushar på, mamma känner sej pressad och rädd. Bägge är otroligt rädda för mannen, även om han inte utsatt dem för något fysiskt våld.

Å här står jag, mitt i, och vet inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa dem. Jag finns för dottern och har funnit för henne i många år, vi träffas ungefär varannan vecka. Det är min kontaktflicka :-) Hon har ett funktionshinder som trasslar till det lite för henne när hon ska förstå hur andra människor fungerar och reagerar. Men vi kör med öppna kort och pratar om allt. Å nu har jag alltså även pratat med mamman, som jag också känt länge.

Jag har svårt att förstå hur man kan leva i ett förhållande i 30 år när man blivit dåligt behandlad hela tiden. För så har det faktiskt varit. Hennes man var inte ens snäll från början... men en kvinna med dålig självkänsla tror väl hon är värd att ha det så? Så min första uppgift har varit att berätta för henne hur fin hon är som person och hur mycket bättre hon är värd att ha det. Jag har också guidat henne igenom hur man rent praktiskt skiljer sej, med alla papper och bodelningar och annat som ska göras. Nu är resten upp till henne. Jag kan inte göra mer än stötta och peppa.

Å om ett år kommer hon säga precis som alla andra frånskilda kvinnor: Varför gjorde jag inte detta tidigare? Det är ett jäkla skitjobb att skilja sej, men när man väl är igenom så undrar man varför man inte gjorde det tidigare.

.

Curlingföräldrar

Såg ni det där programmet med ett gäng söndercurlade ungdomar som ska bo ihop i ett hus och helt plötsligt ta hand om sej själva? Jag har inte sett det, men såg lite på Debatt och har läst artiklar... här finns en...

Det är ju faktiskt helt sjukt! Det är ju inga småungar, utan 22-23-åringar som det handlar om. De har ett beteende som passar en 5-6-åring, där föräldrarna fixar deras mat, tvätt och städning. Är det inte meningen att man har en läroperiod upp till sisådär 17-18 när man sen enligt lag ska anses som vuxen? Att i vuxen ålder ha folk som plockar efter en, tom städar ens rum eller den egna lägenheten är ju helt sjukt! Sånt kallas slavgöra om det inte betalas för! Det är bara att ringa "Husfrid" eller nåt annat ställe så utförs samma tjänster mot betalning.

När jag var 23 hade jag flyttat hemifrån för länge sen, jag hade eget hus och mitt första barn föddes. Jag säger inte att jag var eller är mästare på att städa - låååångt ifrån! Men jag tog iaf hand om min egen skit och tog ansvar för mitt liv. De här ungdomarna har ju ingen aning om vad det betyder att vara vuxen! Men det är ju inte deras fel! Det är ju föräldrarna som gjort dem till vad de är. Precis som tillfället gör tjuven har de här ungdomarna utnyttjat sina "snälla" (korkade) föräldrar. Klart man inte gör något när man inte behöver! Men vad skulle de göra om det hände deras föräldrar något...?

Jag var självständig när jag växte upp och har försökt att fostra mina barn i samma anda. Har de behövt pengar har de fått fixa det själva, de har sålt blåbär, pantat flaskor, sålt jultidingar osv. Bägge skaffade extrajobb tidigt och har nu haft sina jobb så pass länge att det ser bra ut i en CV. Ingen av oss är särskilt bra på att städa, så det har vi oftast gjort tillsammans. Däremot var de tidiga med att fixa och förbereda mat till oss alla. Det vet vad som ska göras i ett hem och klarar av det alldeles utmärkt och de är 16 och 17 år gamla. Mina ungar är inte extra duktiga eller så, det vet lixom inget annat.

Klart ungdomarna i programmet vet att de är ute och cyklar, annars hade de väl inte varit med? Klart de vet att de utnyttjat sina föräldrar, bara för att de är bortskämda och lata behöver de ju inte vara dumma... Frågan är bara hur förbaskade de kommer att vara på sina föräldrar när de inser hur mycket de borde kunna och särskilt när de får egna barn? När de inser hur mycket de borde fått lära sej som små och som de nu borde kunna sköta på egen hand. För vem vill egentligen be mamma om hjälp med allt i sitt nya, egna hem? Jag hoppas att svaret är: ingen!

.

Har Du tänkt ett steg längre...?

För 7 år sedan skrev jag mitt första testamente. Då hade min bästa kompis dött och jag skulle ut på långresa, jag ville vara säker på att mina tillgångar hamnade i rätt händer. Mycket har förändrats sedan dess och nu var det dax att göra lite ändringar i texten.

2003 levde jag ensam med mina barn och hade det ganska kämpigt. Jag såg inte då hur jobbigt det var, men så här i backspegeln kan jag se att det var riktigt tufft. Idag lever jag tillsammans med Martin och har det jätte bra! Vi är inte gifta och kommer kanske aldrig att bli. Jag vill inte heller att han ska ärva mej så länge mina barn finns i livet även om vi skulle vara gifta. Allt detta vet han och detta står även i mitt nya testamente. Skulle vi gifta oss blir det äktenskapsförord.

Jag vet att många tycker att man inte ska tänka på det värsta, dödsfall, skilsmässa osv. Men det är ju en viktig del av livet. Det enda vi kan vara helt säkra på är att vi ska dö! Å det kan ju bli mycket tidigare än vi tänkt oss... det har ju den senaste tidens händelser visat oss ganska tydligt.

Så nu är mitt testamente uppdaterat. Nu ska bara någon (två vittnen) skriva under det också. Det känns tryggt att ha ordnat detta och jag rekommenderar er andra att göra det också. Man vet ju aldrig vad som händer...

.

Vi gjorde ett ryck!

För ungefär två veckor sedan gjorde vi ett ryck med Tradera igen. Vi har alltid grejer ute, men oftast är det sånt som går runt, runt tills de säljs. Men nu la vi ut en massa nya grejer som vi rensat ur eller fått av våra föräldrar. Vi hade nästan 80 auktioner ute och dessa tog slut i söndags. Det gick bra kan man väl säga... jag har 30 grejer att packa!

Så medan Martin är iväg och jobbar, packar jag grejer. Jag hittade en massa gamla symönster och tyger, dessa var väldigt enkla att sälja. På Öland hade vi rensat ut prydnadsgrejer och dessa var inte heller svåra att bli av med. Grejer som vi haft på loppis för 5-10 kr sålde vi för 30-40 kr eller mer. Så vi fick ihop till en halv toastol kanske man kan säga, en bra helg till så kanske vi kan köpa en hel :-)

Det som slår mej när jag skriver adresser på alla paket är att det mesta ska till Skåne! Varför är det så? Av 30 grejer som ska säkert 25 till Skåne. Är man mer miljövänlig där? Eller har man sämre med pengar där? Eller är man bara ekonomisk tro? Lite intressant är det iaf.

Nu är iaf nästan allt som är betalt för, packat. Nu ska det bara sättas på frimärken eller bokas frakt med schenker. Lite pyssel, men klart värt besväret!

.

10 minus!!!

Det är måndag, kallt och vi ska till tandläkaren! Det kan ju inte bli värre!!!

I morse var det 10 minus ute. När Junior skulle gå hade han pälsat på sej ordentligt med mössa, vinterjacka och allt annat som behövs i nordpolen. Senior däremot tog sin höstjacka och kunde inte förstå varför jag ifrågasatte det...

Nu är klockan 11 och det är fortfarande 5 minus... blä! Friskt, säger någon... kallt, säger jag. Men solen skiner, säger någon... för lite, säger jag... Men nu är det iaf "bara" 5 månader kvar till våren!

Jag får drömma mej bort lite: om två månader sitter jag i solen i Egypten och om ett halvår sitter jag i solen på baksidan igen. Vaddå mindfulness... jag har ingen som helst lust att leva i nuet idag! Jag vill ha värme - basta!

Å medan jag väntar på solen och värmen tar jag en tur till tandläkaren i kylan... den här måndagen. Så får det bli!

.

Här ska rivas!

Då var trappen grundmålad och bilen har fått vinterskor :-)

Dessutom har en kompis som är elektriker varit här och kollat på vår lilla toalett. Han skulle ge oss kostnadsförslag på vad det skulle kosta att fixa värmegolv där inne. Som det är nu så är det kanske 13-14 grader där på vintrarna, man kissar isbitar... så det behöver fixas snarast! Så nu vet vi var prislappen ligger på, bara att börja riva!

Alltså blir det en nya toa innan jul ser det ut som...

Dessutom räknade Martin ut vad det skulle kosta att byta våra skåpluckor i köket. Jag hade räknat på 15-16 000 när jag kollade sist, men han kom fram till ca 5 000 och genast blev det lite mer överkomligt. Jag har hittat en svart skåplucka som är intressant, frågan är bara hur blank den är och hur mycket feta fingeravtryck syns...? Så det ska vi åka till IKEA och ta reda på. Ser det bra ut så kanske vi köper det direkt!

Känns så skönt att orka göra något igen! Det var inte ens jobbigt att ta tag i spackling och målning. Det var bara kul och det är ju så det ska vara! En eller två strykningar till så är iaf trappräcket klart. Då kan vi sätta upp listerna i trappen också. Sen ska vi slipa trappstegen ett i taget, och måla. Men det blir i den takt det blir. Att byta skåpluckorna i köket går ganska snabbt. Då har man ett nytt kök nästan direkt. Lilla toan tar lite längre tid, men själa rivandet går ju ganska snabbt. Sen ska golvet jämnas till innan H kan komma och fixa golvvärmen och sen är det bara att bygga upp allt igen. Men det är bara 3 kvm att leka på... ska väl kunna vara färdigt innan jul iaf?

Så vi borde ha en hel del fixat snart faktiskt! Kul! Sen är vi panka igen...

Pappa? Har du tid :-) Det är några grejer vi behöver hjälp med som du kanske kan lära oss....?

.

Så där ja!

Man hinner inte allt man tänkt sej, men bra mycket!

Listan idag var inte särskilt lång, men det vara såna där "långliggare" som vi borde gjort för länge sen men inte gjort. Så alla här hemma sattes i jobb, Senior har tur... han är på rymmen med mormor och morfar :-)

Junior röjde i sitt rum och när han var färdig med det hjälpte han mej att slipa trappräcket. Jag röjde vårt sovrum och körde sen oxå igång med trapptäcket. Mandisen tittade på... och då satte jag även henne i jobb. Hon fick leta fram bilder på Baileys sedan han var liten som vi ska använda till en grej. Martin smet från sovrumsstädningen, men tog istället tag i köksröjningen och sen även badrummet.

När vi slipat klart räcket fortsatte jag med ena kanten på trappen. Å efter det spacklade jag alltihop. Torktiden är 8-10 timmar, så imorrn blir det en ny slipning och sen ska jag grundmåla. Skönt att få det gjort!

Det blev ingen fönstertvätt, men det tar vi nog imorrn. Då måste vi byta till vinterdäck också. Tydligen ska det bli rejält med blötsnö på tisdag och riktigt kallt på kvällar och nätter. Så det är väl bara att acceptera att vintern är på ingång. Blä!

Just nu känner jag hur dofter sprider sej i huset. Vi har en stek på gång i ugnen, Junior har önskat mat igen. Så om någon timme blir det fransyska med pommes och bearnaise. Jodå, både pommes och bearnaise är ok när man är Viktväktare. Det finns pommes med bara 2,5 % fett och bea med 8% fett. Sen beror det förståss på hur mycket man tar av det... men jag måste få plats med chokladpuddingen som vi ska ha till efterrätt också :-)

Jag har haft en mycket bra dag idag! Mycket gjort men i ett lagom tempo - härligt!

.

Ge bort 80 miljoner!

Ett par i Kanada har vunnit 80 miljoner och gett bort det mesta till välgörenhet. Om detta går det att läsa här. Först såg de till att deras närmaste hade det de behövde och sen gav man bort resten till dem som vårdat kvinnan i hennes cancer. Rätt eller fel? Vad tycker ni?

Jag spelar på lotto varje vecka och väntar förståss på den stora vinsten :-)
Hade jag vunnit så mycket pengar, så är planen helt klar hur jag skulle göra. Först skulle jag ta kontakt med en snickare och berätta om allt jag ville ha gjort hemma. Burspråk i köket, renovering av alla rum osv. Sen skulle jag boka en resa till hela familjen, åka iväg och vara borta under hela renoveringen!

När vi kom hem skulle vi ha ett fint boende och kunna sätta oss ner och fördela resten av pengarna. Självklart skulle vi byta ut bilen och köpa en till, så vi hade varsin. Sen skulle en del pengar sättas undan till killarnas boende och framtid. Våra föräldrar skulle få vad de behöver och även alla mina extrabarn.

Sen kommer den spännande biten... jag vill ju upprätta en fond som man kan söka pengar ut. Med så mycket pengar kunde jag iofs ha fler fonder... en för dem som vill vara hemma med sina barn istället för att ha dem på dagis och en för familjer med NP-diagnoser, särskilt adhd och tourettes syndrom.

Sen skulle jag köpa en gård så vi kunde starta vår fetmaklinik och vårt tjockiskollo. En gård dit folk kan komma för att få hjälp med sin övervikt och dit barn kan komma på sommaren för att gå ner i vikt tillsammans med sin familj.

Detta får bli mitt välgörenhetsprojekt. Vi behöver egentligen inte så mycket pengar, bara så vi klarar oss. Att kunna ge bort pengar till mina hjärtefrågor skulle ju vara jättehäftigt! Och att sen kunna öppna den där kliniken skulle vara en dröm. Men först ska man ju vinna de där pengarna... ikväll händer det kanske!

.

Varierad kost

Hur äter ni egentligen? Tar ni från hela kostcirkeln och äter enligt tallriksmodellen? Eller blir det mest korv och makaroner...

Här hemma äter vi nog ganska varierat. Hela familjen tycker om både fisk, kött och vegetariska rätter. Så vi försöker blanda husmanskost med andra rätter så mycket vi kan. Det är egentligen bara Senior som är lite knepig med maten, han gillar inte sås och vissa grönsaker. Nu har vi ju även Mandisen som är ännu knepigare... om hon fick välja skulle hon nog välja att leva på köttbullar och taco :-)

När vi var på Hambuger Börs i onsdags fick vi chans att prata och då berättade hon att hon bestämt sej för att leva lite sundare och äta en mer varierad kost. Jättebra! Alla behöver prova nya smaker och berika sitt kök lite. Grejen är ju bara den att Mandisen är 15 år och kanske inte har så många smakerfarenheter att plocka ifrån. Så jag frågade henne om hon är beredd att smaka det vi serverar även om det i hennes ögon kan vara lite mysko mat. Hittills har vi tagit en hel del hänsyn till hennes smaklökar och valt bort sånt som hon inte tycker om. Men jodå! Hon lovade att vara mer öppen för mat hon inte är van vid och erkände att hon numera tycker att vitlök är helt ok. Det gjorde hon inte förut.

Så ikväll blir det första testet. Vi ska ha pilgrimsmusslor! Här hemma är det hittills bara killarna som ätit det och nu är det på beställning av Junior som tycker det är jättegott! Både jag och Mandisen är lite skeptiska, men vi ger det en chans. Det skulle ju kunna vara jättegott! Det kan man ju inte veta om man inte vågar smaka - eller hur? Man kanske missar mängder med god mat bara för att man inte vågar testa...

Det ska bli väldigt spännande att se vad Mandisen tycker och hur hennes smaklökar mår om sisådär ett par månader. Hon kanske har hittat en massa nya maträtter och smaker som hon upptäckt bara genom att våga testa. Den som vågar vinner ofta mer än han förlorar...

.

Bara-vara-helg

Så var det helg igen och vi har inte en enda grej inplanerad! Den här gången hoppas vi att vår bara-vara-helg får vara ostörd... det är nämligen den sista lugna helg vi har på ett tag. Sen är det begravningar, simtävlingar och kurser omvartannat.

Det enda som vi MÅSTE göra är att handla och hjälpa Martins pappa att byta däck på bilen. Sen har vi en massa grejer som vi VILL göra, men som inte finns någon tidsplan på. Bla tänkte vi äntligen få klart i trappen i hallen. Vi ska slipa trappräcket som byggdes åt oss innan sommaren och sedan måla detta. Eventuellt ska vi också slipa och måla ledstängerna som ska sitta i trappen också. Men som sagt vi hinner det vi hinner...

Sen ska vi plocka lite, städa, tvätta och allt annat som man försummar under veckorna. Nu ska väl de följande veckorna bli lugnare och lugnare vart efter folk hoppar av sin viktresa. Just nu har vi VÄLDIGT mycket folk i våra klasser, mer än vi brukar ha på höstarna. Visst skulle det vara kul om det fortsatte, men oftast så slutar folk under november - december. Att som vi, sitta med 40-50 pers per klass är inte alls vanligt. Men våra medlemmar verkar gilla oss, de skriver uppmuntrande mail och ger oss härliga kommentarer. Det måste ju betyda att vi gör något rätt. Men jag vågar knappt tänka på hur mycket folk det blir efter nyår om vi har så mycket nu... Men det är ett härligt problem :-)

Just nu är det bara så skönt att ha en ledig helg framför sej!

.

R E A

Jag hade turen att vinna biljetter till första publikrepet med R E A - Roligt, Elakt, Aktuellt. Ni vet gänget med Anders Lundin och Sussie Eriksson, nu har de dessutom fått "hjälp" av Ola Forssmed och Charlotte Strandberg. Martin har länge velat se dem och nu var det dax.

Det var dock några små hinder i vägen... vi jobbade... men det löste vi genom att Martin fick jobba själv :-) Så medan han tog hand om våra medlemmar i Rönninge, satt jag, Junior och hans flickvän Mandisen och mumsade på tornedous och hjortfilé. Där var nästa krux... det var bara föreställningen jag vunnit, inte middagen och den måste man äta för att få se showen... vet ni vad maten på Hamburger Börs kostar??? Det fanns hela fyra rätter att välja mellan och den billigaste kostade 245 kr! Tur att Martin inte skulle äta...

Men men, showen var ju gratis och vi behövde få skratta - så det var bara att äta, se glad ut och betala. Å vi fick skratta! Vi kom dit strax efter 18, eftersom platserna skulle intas senast 18.30. Maten hade vi ätit upp strax efter 19, showen började 21.30... där satt vi och väntade och väntade... Tur att Senior inte var med, han hade blivit galen! Men vi spelade spel på mobiltelefonen, kollade Facebook och pratade. Vi fick ett himla bra snack och kom fram till en massa bra saker.

Martin dök upp vid 21-tiden och sen började alltså showen 21.30. Eftersom det var första publikrepet så hade man inte sållat bort några nummer. Så istället för 90 minuter show fick vi 120 minuter. Ett publikrep innebär att det kan bli fel, man får göra om, saker hakar upp sej osv. Det brukar vara mycket roligare än på den "riktiga" föreställningen. Men igår hände inte så många incidenter mer än en mikrofon som började trassla.

Numren var många och de flesta riktigt roliga. Ola Forsmed är dock den som utklassar de andra. Han är outstanding som Anna Anka och i ett nummer om "Halv åtta hos mej". Helt suverän. Tejerna gjorde en sjukt rolig grej på Lady Gaga och klädbyten som borde få Lill Lindfors att bli grön av avund. Helt klart sevärt alltså!

Showen slutade 23.30, sen skulle vi få våra jackor och gå till bilen. Efterrätten var för dyr på Hamburger Börs, så det fick bli en glass på Mc Donalds på vägen hem. Alltså kom vi hem ganska sent, men men.

Det var så skönt att få skratta, det behövde vi!

.

Vi har bestämt oss!

Just för tillfället har vi faktiskt lite pengar ihopsamlade, trots att en resa ska betalas och att dykkursen kostat lite mer än väntat. Så Martin och jag satte oss ner och funderade på vilka projekt som behöver göra. Vi har några "måsten": skåpluckorna i köket är slut och behöver bytas, hela badrummet på övervåningen behöver renoveras, lilla toan nere behöver göras om helt pga utebliven isolering, Seniors rum behöver tapetseras, trappen göras klart.

Det är alltså några grejer som finns att fixa, frågan var hur stort jobb vi mäktar med och hur mycket det får kosta. Det är också en fråga om vad som lönar sej mest att fixa också. Vi kom fram till att lilla toan ska prioriteras. På vintern är det ca 13-14 grader där inne, eftersom elementet sitter på fel vägg och att både golv och yttervägg verkar saknar isolering. Vi har fixat golvet provisoriskt med frigolit, men det värmer inte särskilt mycket.

Så i helgen kommer en kille för att titta på golvet och ge kostnadsförslag för att lägga värmeslingor där. Vi får riva allt, knacka ner kaklet som sitter på väggarna och klinkersen på golvet. Men utrymmet är litet, bara någon kvardatmeter stort i golvytan. Så ner med kakel, isolera ordentligt, upp med tapet istället. Ny klinkers på golvet, ny toa och nytt skåp under handfatet. Att riva tar inte så lång tid, sen får vi se hur långt id det tar att återställa allt. Men som sagt; utrymmet är inte så stort så det är ju inget jätteprojekt. Men när det väl är gjort så kommer det nog att synas på elräkningen... på ett positivt sätt alltså!

Så nu är det bara att börja leta tapet, klinkers, toa och skåp :-)

.

Vi har det bra!

Tack för alla era kommentarer igår. Det var många som tyckte att vi såg ut att ha det bra tillsammans och visst har vi det. Trots allt som hänt här hemma så råder en harmoni som jag sällan känt. Vi har det väldigt bra tillsammans, alla fem. Eller sex eller sju, lite beroende på hur många barn som är hemma för stunden :-)

Vi har inte det mest välstädade designerhemmet. Vi har inte heller de senaste prylarna eller coolaste inredningen. Här är trasiga grejer, spår efter diverse översvämningar och andra små katastrofer. Damm och hundhår. Simväskor som ligger slängda och jobbgrejer som vi inte vet var vi ska ha. Allt i ett enda virrvarr.

Vi kanske inte trivs med röran, men vi trivs tillsammans. Vi är fyra individer som är enormt självständiga som lever tillsammans i en harmoni som jag sällan sett eller känt. Det finns en respekt och ett samförstånd och en kärlek som övervinner det mesta. En kärlek som blivit mycket starkare de senaste veckorna.

Jag är tacksam över mina fina barn, mina otroliga Martin och min underbara hund Baileys. De är alla ljuset och syret i mitt liv. Jag är också tacksam över att min förra särbo och hans ex låter mej ha en del av deras tre tjejer som jag tagit till mej som mina egna. Lilla M, T och Stora M - ni tillhör också familjen och det vet ni. Å Mandisen... Du är alltid välkommen hos oss!

Jag har en fin familj! Alla mina två, tre... sex barn är de finaste som finns! Jag har ett bra liv! VI har ett bra liv. Tillsammans. Det är allt man behöver.

.

Så här blev det!

Idag var det alltså dax, Martins dagstidningspremiär :-)

Det första vi såg var Expressens löpsedel på nätet, jag var med på den. Med bild och allt! Jaha... tycker att Martin hade passat bättre, det är ju faktiskt han som gjort det stora jobbet. Men det var alltså mej man satte där.

Vi åkte till centrum för att handla och gå på banken. Då ser vi ett helt annat löp med mej sisådär en meter stor utanför ICA. Martin fick gå ensam på ICA, jag gick på banken istället. Förr var det ganska kul att se sej själv i tidningen, men den här gången var det mest småjobbigt faktiskt. Kan ju bero på att jag såg ut som en risbuske i håret, men mest beror det nog på att man inte mår sådär hejsanhoppsan bra.

Artikeln blev iaf helt ok och Martin är jättefin på bilderna, förutom på den bilden där han väger 170 kg då... där är han inte särskilt fin. Det står också klart och tydligt att vi jobbar på Viktväktarna och det ska väl dra en och annan ny medlem?

Nu finns artikeln även ute på nätet, så det är bara att läsa och begrunda. Men bortse gärna från min snygga frissa :-)

.