Lediga förmiddagar...

Visst ger våra arbetstider oss mycket ledigt på dagtid, så är det ju... men att kalla det ledigt är väl att ta i. I perioder har vi helt ledigt på förmiddagarna, precis som "vanliga" familjer har på kvällarna. Men oftast, särskilt i början av terminer och månadskiften, har vi häcken full med jobb även på vår sk. lediga tid.

Just nu fokuserar vi på att få tag på medlemmar som inte varit hos oss efter sommaren. Alla dessa ska få ett vykort och kommer de inte tillbaka efter det ska dessa avregistreras. Så just nu sitter vi och skriver kort till ca 150 medlemmar. Att skriva 150 adresser, klistra in ett meddelande och sedan klistra ihop kortet (som är dubbelt) och sätta frimärke på - tar sin lilla tid. De har tre veckor på sej att komma tillbaka och kanske 10-20 % av dessa kommer att göra det. Roligare än så är det inte... Detta gör jag varje vecka, men då blir det ju inte lika många att skriva till som nu efter sommaren.

Nu när vi skickar nyhetsbrev varje fredag är utgångsläget bättre. Vi skickar mail till ca 300 av våra medlemmar och det märks. De som får mailet går ner mer i vikt och stannar längre hos oss. Hade vi inte haft nyhetsbrevet hade vi nog haft dubbla mängden kort att skicka.

Sen ska det skötas bokföring, planeras för kommande lektioner, beställas varor och en massa annat. Bara att skriva nyhetsbrevet tar sin lilla tid, det är inte särskilt svårt att komma på ett ämne - men sen ska man ju formulera sej så att det passar alla. Jag har precis skrivit fredagens brev och denna vecka handlar det om tålamod... det tar tid att lägga av sej gamla vanor, lära sej nya och vänja sej vid en ny livsstil. Det är inte enkelt att gå ner i vikt!

Vi avsätter nog ett par timmar varje dag till jobb, innan vi faktiskt går till jobbet på eftermiddagen. Trots detta hinner vi en massa annat, sånt som ni andra säkert gör på kvällen eller helgen. Då talar jag om tvätt, städ, disk, gräsklippning mm. Idag har jag iaf kört en maskin tvätt och färgat håret! Man måste ju ta hand lite om sej själv också, det är ju några som ska orka se mej varje dag :-) Så nu har jag täckt de gråa stråna och har nån slags rödbrun färg istället för den urblekta sommarfärgen. Skönt att se liiiite fräschare ut.

Dax för lunch, idag har Martin gjort räkrisotto åt oss - yummie!

.

Planeringssnack

"Ok, vem äter hemma på tisdagkväll", "Hur ser träningen ut för dej på torsdag", "Vem sätter igång maten på lördag". Så låter det hemma hos oss på söndagkvällarna, så planerar vi nämligen veckans mat.

Nu har vi äntligen fått alla skolscheman och träningarna har kommit igång. Senior skjuter två kvällar och jobbar 1 eller 2. Junior tränar 4-5 ggr och ska dessutom passa ihop sina tider med flickvännens. Flickvännen är lite petig med maten, så vi vill dessutom veta när hon är hos oss så vi kan göra något som även hon äter. Vi jobbar måndag - torsdagkväll, och ska ha lunch innan vi åker. Det är lite som att lägga pussel att få ihop allt, men det är väl värt det.

Så på söndagarna planerar vi veckans mat och på måndagförmiddag handlar vi inför hela veckan. Så vet man precis hur matveckan ser ut, vad som ska handlas hem och vem som ska fixa maten. Det är mycket stress som försvinner på det sättet. Alla vet vad som ska ätas och ingen behöver stå med näsan i frysen och fundera en kvart innan middagen... skönt!

Så det är väl bara att göra sej iordning och åka till Ica Maxi... kommer man tidigt på måndagarna har man chans att köpa kött till halva priset. Det e bra!

Ge er en fin vecka som ni kan vara nöjda med till helgen. Det ska jag göra!

.

Helga vilodagen... skulle inte tro det!

Idag är det alltså söndag och vädret är inget vidare. Det regna iofs inte än, men det kommer nog snart... Så idag blir det att fixa inne och det behövs!

Igår lyckades jag iofs dra ett varv med dammsugaren och köra en tvätt, men mycket mer blev det inte. Vi stod i Salem i 8 timmar och var helt slut när vi kom hem. Men jag tror att det kan bli en hel del nya medlemmar på onsdag... det var vädligt många som pratade med oss och inte hade en aning om att Viktväktarna fanns i Rönninge. Och med tanke på att många inte vill skylta med att de försöker gå ner i vikt så var det ett antal som gick omvägar runt oss också. Men nu vet de att vi finns och det brukar ge ringar på vattnet. Så kommer de inte på onsdag kommer de kanske någon annan vecka...?

Kroppen känns alltså ganska mör efter att ha stått upp mycket igår, så det är lite svårt att komma igång. Men klockan 14 får vi besök så vi ska röja på nedervåningen och fixa något att fika på. Baileys ska få sina klor klippta och vi ska gå en promenad med honom. Vi behöver gå lite för att få fart på kroppen, så det ska bli skönt. Men jag måste verkligen hitta botten i tvättkorgarna, den har varit försvunnen lite för länge nu. Senior jobba, men Junior får hjälpa till.

Så det får bli en dag i städningens tecken. Jag plockar, tvättar och röjer, Martin och Junior får ta varsitt badrum tror jag. Ska nog gå och servera dem deras uppgifter nu :-)

.

Soooool och leeeedig!

Idag blir det en bra dag, det känner jag i hela kroppen!

Det är fredag, jag är alltså ledig och dessutom skiner solen! Det var inte igår, inte i förrgår heller... och till råga på allt så fyller min favorit-svärdotter år :-) Jag har iofs bara en, men iaf... dessutom var det igår hon fyllde men då var hon inte hemma så vi ska fira henne idag.

Dagen börjar med en dusch och frukost. Sen ska Martin in till stan och betala killarnas dykkurs och hämta allt studiematerial medan jag går ut med Baileys och sen åker och handlar. I bästa fall har vi gjort allt vi ska innan lunch och kan sen sätta oss och smaka lite på solen.

Tvättmaskinen och dammsugaren ska få jobba lite idag, det behövs kan jag säga... funderar lite på om jag faktiskt skulle göra ett rejält ryck med städning, men det kan man ju göra när det regnar... Vi får se hur det blir. Jag är ledig och gör vad jag vill!

Ge er en fin dag allihopa!

.

Så man nästan spricker!

Som ni alla vet så är killarna det finaste och bästa som hänt mej och jag är otroligt stolt över dem. Ibland kan jag titta på dem och känna att jag älskar dem så mycket så jag nästan spricker!

Det är mina barn som gjort mej till den jag är. Utan dem hade jag förmodligen varit en stressad kvinna ganska högt upp på karriärstegen. En person som jag inte alls skulle tycka om. Idag är jag istället en person som är mest mamma, som tycker att karriär är oviktigt och som helst av allt skulle vilja ta ledigt ett år och bara vara med min familj. Jag arbetar för att leva - inte tvärtom. Pengar måste man ha för att bo och leva, alltså måste man jobba... i övrigt anser jag att pengar är oviktiga. De visar inte vem man är som person.

Just den här veckan är kärleken till barnen extra stor. Jag ser mina nöjda killar komma hem från sina första skoldagar i gymnasiet. Senior har flera nya ämnen som han verkligen gillar. Han ska nu läsa Latin, Kriminologi och lära sej html-kodning. Allt detta ser han fram emot. Junior började ny skola igår och han tycker redan att det är toppen. Det är så otroligt skönt att se att de mår bra och trivs med sina liv. Jag fungerar inte när de är olyckliga och har det svårt.

Vi har det bra helt enkelt och det är jag så tacksam för.

.

Ordningen är återställd

Efter ett alldeles för kort (i barnens ögon iaf) sommarlov, började Senior i skolan i onsdags och Junior idag. Numera har jag alltså en son i tvåan på gymnasiet och en som idag börjar i ettan på gymnasiet, dock i olika skolor.

Det var en förväntansfull son som gick iväg till tåget idag, tror han tyckte det skulle bli ganska kul att kolla in en ny skola och få helt nya ämnen. Junior ska gå elprogrammet med elitidrott, så han kommer alltså att simma på skoltid. Också... I fortsättningen tränar han 3 gånger i veckan i skolan och 3-6 gånger efter skoan... det blir mycket bada det :-)

Det känns lite tomt här hemma, men nu kan vi återgår till ordningen vad gäller mat och jobb. Jag brukar ju sitta och jobba på förmiddagarna en stund, sen går vi med hunden, äter en sen lunch och fikar lite, sen åker vi och jobbar. Rutinerna har inte riktigt suttit där under sommaren, men nu så!

Oj! Där öppnade sej himlen! Regnet bara värkte ner en kort stund! Det är nåt med oss och vatten, men nu kanske det där j-a vattnet faktiskt har gett oss nåt positivt. Jag kan inte säga vad det är riktigt än, mer än att man ringt från tv... sug på den ni! :-)

Idag ska jag träffa min kontaktflicka och ta en fika. Ska bli kul att höra om hennes sommar. Förmodligen träffar jag fler än henne i centrum, det brukar bli så och är bara trevligt. Så det är väl bara att börja snygga till sej... en dusch kanske... det var ju det där med vatten...

.

Som gubben i lådan...

Jag startade min blogg när jag fick veta att jag var nominerad till riksdagen 2006. Sedan dess har jag skrivit ett eller flera inlägg så gott som dagligen. Jag ville nämligen inte vara en politiker som dök upp som gubben i lådan en månad innan valet.

Facebook började jag med för kanske 2-3 år sedan och har även varit aktiv där. Jag har skrivit insändare och försökt att vara synlig under hela mandatperioden fram till att jag hoppade av karusellen i februari i år. Jag har varit synlig både för att jag tycker det är viktigt att folk runt omkring ser att jag gör något och för att jag faktiskt varit väldigt aktiv i min roll som fritidspolitiker och har velat visa det. Så tänker låååångt ifrån alla.

Av mina politikervänner är det ett fåtal som hållit sina bloggar vid liv under HELA mandatperiodens fyra år. Statusuppdateringarna på Facebook har också varit ganska glesa från de flesta. Man kan ju hoppas på att de haft viktigare saker för sej än att hänga vid en dator...

Nu är det knappt en månad kvar till valet och vad händer? Jo, helt plötsligt har ALLA skaffat sej en profil på Facebook där de uppdaterar som galningar vad de gör och finns att träffa varje dag. De twittrar och delar med sej av tankar och bilder. Jättebra tycker jag, om de bara kunde göra detta året om... jag vill nämligen veta vad MIN politiker pysslar med, vilka beslut h*n deltar i, hur funderingar kring olika ärenden ser ut och hur vardagslivet är.

Jag röstar inte på en person som poppar upp som gubben i lådan strax innan valet och först då visar vad h*n vill. Jag röstar på en person som är engagerad i politiken varje dag, året om, under alla fyra år och som är beredd att visa det!

.

17 år sedan idag...

Om en timme, 12.26, är det precis 17 år sedan jag fick upp min förstfödde på bröstet. En graviditet som varit långt ifrån komplikationsfri, men en lätt förlossning som bara tog 6 timmar. Guuuud vad jag hatade att vara gravid! Jag mådde illa och kräktes flera gånger om dagen i 9 långa månader, dagen efter förlossningen var sista gången jag fick springa och spy. Ändå gjorde jag om det!

När Senior föddes såg han ut som seriefiguren Acke. Han hade en likadan guldfärgad lock i pannan och var alltid glad. Men han krävde väldigt mycket av mej och alla runt honom och efter några år skulle vi förstå varför. Jag kände direkt att allt inte stod rätt till, men som förstagångs mamma blir man inte lyssnad på. Det skulle ta lång tid innan bitarna föll på plats.

Senior var lyckan i vårt liv efter att vi vid första försöket fått ett sent missfall. Han var pusselbiten som fattades i mitt livspussel och var någon jag längtat efter så många år. Jag hade äntligen fått ett barn och lyckan var fullständig.

Idag fyller han 17 år. Han är fortfarande en glad kille som vill vara alla till lags. Han är en smart, intresserad och allmänbildad person som alla berörs av på ett eller annat sätt. Igår hade vi en liten tillställning med goda vänner och kräftor. Redan då fick han presenter från oss, han fick välja och kunde inte vänta. Han är nog sveriges mest nyfikna person. Ledtråden till vår gåva var: något du önskat dej - men inte behöver... han fattade inte ett smack :-) Men när han såg vad det var spred sej ett lyckligt smile över hela hans ansikte... det var biljetter till musikalen We Will Rock You med Queens låtar. Något han sagt länge att han ville gå på.

Direkt gick det iväg ett sms till hans pappa som är Queen-galen. Hans pappa var beredd att ta en av våra biljetter om vi ångrade oss... tror inte det va?! Men nu får han vänta, länge, inte förrän om 3 månader ska vi dit. Men den som väntar på något gott... precis så var det ju för oss när vi väntade på vår Senior. Första försöket var en katatstrof och vi var osäkra på om det överhuvudtaget skulle bli något barn. Sen kom han, hett efterlängtad och så välkommen.

Tänk att han varit med mej i 17 långa år. Tiden går fort när man har kul :-)
Grattis älskade ungen min!

.

Idag blire kräftor!

I vår familj älskar vi skaldjur och idag är en av höjdpunkterna på hösten. Imorrn fyller Senior 17 år och hans födelsedag firas alltid med kräftskiva. Eller ja... kräftskiva och kräftskiva... vi är några stycken som ska äta kräftor tillsammans. För som vanligt så kommer inte folk när man bjuder hit dem... Å den här gången var vi ändå ganska restrektiva när vi bjöd in och tog bara såna som kommit till oss förr som närmaste släkten och några till. Men men... bara en gång kvar för honom nu... efter 18 får de fixa sina bjudningar på egen hand.

Så ikväll kommer mina föräldrar hit, Seniors skytteledare med fru och en gammal kompis till mej och hennes familj. Martins föräldrar åkte till Polen igår, så de firar honom genom oss. Vi blir 11 personer viket iofs är ganska lagom för vårt vardagsrum, men ändå... jag hade hoppats på några fler som Senior särskilt ville skulle komma.

Innan kvällen ska vi röja här hemma. Staketet kom inte upp igår, men portalen och grinden är nästan på plats. Kanske kan bli klart innan kvällen... vem vet? Om en liten stund ska vi åka iväg på bakluckeloppis här i närheten, så passar vi på att gå in på secondhand också. En höstjacka till Senior är första prioritet just nu.

Hör det kostiga ljud från vårt hus ikväll, så är det bara vi som slörpar kräftor :-)

.

Love fredagar!

Så är det fredag och min helg har börjat. Det är verkligen så skönt att ha den där extradagen på helgen, värt hur mycket som helst!

Veckan har varit bra med lite "spänd" eller vad man kan kalla det. Första öppna veckan för hösten vet man lixom aldrig vad man ska vänta sej. Det kan komma massor med folk, som insett att sommaren varit lite för "god". Det kan också vara så att medlemmarna uteblir eftersom de vill "fixa" till sommarens goda innan de ställer sej på vågen igen... Man vet aldrig hur det blir. Måndagen och tisdagen var ganska mycket folk och en hel del nya, onsdagen var mest nya och några "gamla" medlemmar. Torsdagen blev ett enda stort kaos, men ett trevligt kaos... där hade vi hela 32 nya medlemmar!

De nya är självklart hjärtligt välkomna, men eftersom vi vill ge dem en bra start tar det lite extra tid och vi kunde inte alls öppna klassen efter så tidigt som vi ville. Jag tog hand om 100 personer på ett par timmar och var helt slut när jag kom hem. Det blev en halvtimme framför tv´n, en halvtimmes efterarbete med beställning av mer material mm och sen slocknade jag när jag la huvet på kudden. Å nästa vecka blir det ännu mer folk...

Men nu har jag alltså helg :-)
Jag ska iofs jobba lite idag med, men gör det i min takt. Ett veckobrev ska skrivas och skickas, nu har vi över 300 medlemmar som får vårt brev varje vecka. Vi ska sätta upp staket och grind på vårt trädäck, pappa kommer hit och hjälper oss. Vi måste handla inför helgens bravader; Senior fyller 17!!! Och vi ska vinka av Martins föräldrar som åker till Polen i eftermiddag och blir borta i 5 veckor.

Borde ta ett ryck i trädgården också... jaja, vi får väl se hur det blir med det :-)

Nu är det helg!

.

Nu går det åt rätt håll igen!

Förra veckan var en katastrof för vågen. 2 bufféer, pizza och glasscafé x 2 var ingen höjdare, men det var gott! Resultatet var bedrövligt; 1,3 kg upp... men efter en strikt vecka har jag faktiskt lyckats gå ner allt och lite till redan :-)

Vi började jobba i måndags och har idag sista passet innan vi får helgledigt. Det är så otroligt skönt att ha 4-dagarsvecka! Visst tjänar man lite mindre, men det är det faktiskt värt. Idag börjar Senior skolan, det ser han fram emot. Han börjar inte förrän kl 13.00 så först blir det en gemensam lunch och sen går han åt sitt håll och vi åker och jobbar. Junior kom hem från Jämtland igår, så han får passa hunden. Han börjar inte i skolan förrän på onsdag.

Det regnar och har värkt ner hela natten. Jag har sovit dåligt och när det regnade som värst var jag uppe och stängde fönstret som stod vidöppet. Tydligen ska det regna en vecka i streck nu... tråååkigt! Men det hindrar oss inte från att vara produktiva :-) När vi är lediga imorrn ska vi sätta upp staketet på vårt nya trädäck. Min pappa kommer hit och hjälper oss, så allt blir rätt. Vi vill ha allt klart tills på lördag, då vi får kräft-gäster. Senior fyller år på söndag, så i helgen blir det till att fira!

Alltså gäller det att gå ner i vikt ordentligt tills dess, eftersom det nog blir en hel del "köra i dikte" då. Jag menar... det är ju inte bara kräftor på bordet... det är ju bröd, sallad, såser, vitlökssmör mm. Å sen toppar man med tårta på söndag :-)

Men men... man är bara en förlorare om man ger upp! Eller hur?

.

Skönsjungande son :-)

Senior ligger och sjunger i badkaret :-)

När han mår bra bubblar det ur honom och han sjunger gärna, helst julsånger... men det var länge sen vi hörde honom sjunga. Förklaringen till att han mår så bra nu är att vi bytt medicin för honom. Sedan 2003 har han haft en kombination av centralstimulansia (CS) och antidepressiva tabletter, en inte helt lyckad kombination då han gått upp i vikt och varit lite låg eller dämpad kanske man ska säga. Men vi har inte haft mycket annat att välja på förrän nu.

När vi åkte på semester tog vi bort hans mediciner för att kolla lite vem och hur han egentligen är. Det funkar att vara utan medicin så länge det bara är vi och det är lugnt runt oss. Så efter ett tag fick han börja med CS´en igen när Martins bror skulle komma. Vi satte inte igång med den antidepressiva tabletten eftersom jag ville ha ner honom i vikt lite först och han blir hungrig av just den tabletten. Men han mådde ganska ok... fast inte helt... så jag ringde hans läkare och frågade om det inte fanns något annat vi kunde testa, nu när han var så gott som "ren" från mediciner och med på att testa något annat.

Å visst gjorde det det! Så from i lördags har han fått en annan CS-medicin som han inte behöver ta i kombination med något antidepressivt. Å han mår så bra! Han är glad, sjunger, äter normalt och njuter av livet. Det är sån skillnad att han själv känner av och kommenterar det. Det är så härligt att se honom!

Så nu ska vi ringa hans läkare och säga att hon kan skriva ut detta på recept och att provburken fallit ut till stor belåtenhet. Det är dessutom väldigt skönt att han nu slipper ta en av medicinerna, den som jag ogillade mest. Han var ju tvungen att ta antidepressivt för att han inte riktigt klarade CS´en... inte för att han var deppig. Så det är ett piller mindre som förpestar hans kropp. Nu tar han "bara" losec för hans reflux, allergitablett och CS. Det känns som en miljonvinst på lotto, minst!

Tänk att man kan bli så glad av att ta bort en medicin och att höra sin son sjunga :-)

.

Allt som vanligt igen!

Så var vi igång med jobbet igen! Jag såg faktiskt fram emot att jobba efter att ha haft en riktig skitsemester. Den första veckan är alltid spännande, man har ingen aning om hur många som kommer. Det kan bli lite hur som helst...

Igår hade vi 31 "gamla" medlemmar och 6 nya, helt ok. Tror det kommer att öka rejält nästa vecka då folk har fått barnbidraget och dessutom "fixat till" sin vikt lite. För så är det... medlemmarna vill gå ner en del av det som de gått upp under sommaren, innan de ställer sej på vår våg. Å det är det som gör att många inte kommer tillbaka. Kommer de istället tillbaka direkt och kan acceptera ett plus, ja - då kommer de också igång direkt och kan få hjälp av oss.

Vi har ett veckobrev som vi skickar ut till 260 av våra medlemmar varje fredag. Där har vi poängterat betydelsen av att återkomma direkt och inte vänta. Tack vare veckobrevet var det många som kom igår som inte tänkte komma... det var många som sa att det var just det som gav dem en extra kick. Men visst hade de gått upp, av de där 31 hade hela 24 stycken gått upp... sommaren kan vara ett fördärv...

Det var iaf kul att träffa alla igen och komma igång. Tyvärr sinkar "helvetes-maskinen" (kassaapparaten) en hel del, så det tar lite längre tid i kassan. Men det är ju inte mycket jag kan göra något åt, reglerna är som de är. Dessutom minskar den vår omsättning och därmed vår lön och det är ju inte så kul när det är något som är oss påtvingat.

Men jag ser fram emot hösten! Jag tror att vi kommer att ha mängder med medlemmar, många är just nu på väg att bli klara och det är extra kul. Vår ekonomi kommer nog att se helt ok ut, så vår resa borde inte vara några problem. Men vi måste köpa ny bil och jag vägrar ta lån till en sån grej, så det blir till att spara, spara, spara och kanske ta lite extrajobb.

Får vi bara en lång, solig och varm höst kommer jag att vara helt nöjd. Vinter och snö får gärna dröja...

.

Återgå till ordningen igen

Det gick ju så bra... vi var så himla duktiga. Jag hade gått ner 0,9 de två första semesterveckorna, och den senaste veckan har jag gått upp allt och lite till... surt! Så nu har jag 6 kg till mål, jag som bara hade 4 kg för mycket innan midsommar. Det som brukar vara så mycket enklare att ta tag i vikten på semestern... men den här gången gick något fel, väldigt fel...

När Martins bror kom till oss förra Söndagen brakade allt. Det har under veckan blivit två buffér, ett antal restaurangbesök, glasscafé x2 och ett pizzeriabesök. När vi väl varit hemma har vi skött oss ganska bra, men vi har inte varit hemma så mycket... Det är alltså MAT som gjort att vi ökat i vikt, inget annat. Inte ett enda glas vin har intagits under semestern och vi har rört på oss ordentligt.

Men nu börjar jobbet igen och man kan få lite ordning på dagarna. Nu har vi haft uppehåll från checklistan en vecka, idag börjar vi skriva igen. Det man lägger på sej snabbt, brukar gå nästan lika snabbt att ta bort. Så jag räknar med att gå ner minst 1 kg den här veckan. Nu gäller det att ligga i, så jag hinner bli den jag vill innan jul.

Ska bli härligt att träffa alla medlemmar igen och väldigt spännande att se hur många nya som kommer. Tror vi kan räkna med kanske 40-50 personer ikväll och ännu mer imorrn. Kul kul!

Du som läser detta och behöver gå ner i vikt är hjärtligt välkommen till Kunskapsskolan i Tumba kl 17.30 idag. Imorrn kör vi i Tullinge, på onsdag i Rönninge och på torsdag i Huddinge. Det är bara att komma! Så hjälps vi åt att fixa vikten!

.

Vaddå inte råd?

Det är en del som säger att det är så synd om deras barn eftersom föräldrarna inte har råd att ta med dem på någon semester. Jag frågar mej genast vad som ligger i begreppet "semester"?

För mej är semester att vara ledig och ladda batterierna. En person som är arbetslös eller sjukskriven har iofs inte någon betald semester, men lediga är de väl ändå? Att ha semester behöver ju inte betyda att resa bort till något annat land eller hyra en stuga någonstans. Det kan ju faktiskt vara att bara vara hemma och ta det lugnt.

Men om man nu ändå vill ge sina barn en upplevelse så behöver det inte kosta så mycket. Att packa en matsäck och ta bussen eller tåget till slutstationen och se vad som finns där kostar bara en biljett. Ta cykel, så blir det helt gratis. Har man ingen cykel... fråga någon bekant om man får låna. Att ta cykeln och cykla dit näsan pekar, slå upp ett tält och antingen fortsätta cykla nästa dag till nästa ställe eller cykla hem igen är ett äventyr som vilken unge som helst tycker är spännande. Dessutom får man motion och natur på köpet - helt gratis.

Är vädret dåligt eller man faktiskt inte klarar att ta sej ut, så funkar det att slå upp tältet på den egna tomten eller tom i vardagsrummet alternativt garaget. Här har vi haft koja över köksbordet och tält i vardagsrummet och sovit där. En annorlunda grej som ungarna tycker är kul. Visst det blir lite stökigt, men vad gör det? Det är ju semester :-)

Man måste inte besöka Gröna Lund eller Liseberg varje år. För oss kostar ett sånt besök ca 2000 kr för bara en dag, det går helt enkelt inte. Då gör vi hellre något annat som kostar mindre, som gör att vi får råd att göra fler grejer. Att åka in till stan och titta på vaktavlösningen eller Kungsträdgårdens alla olika evenemang kostar bara tågbiljetten.

Alla har råd med semester, frågan är bara vad man lägger för värdering i begreppet.
Vad betyder semester för dej?

.

Världens bästa mamma?

Jag hävdar bestämt att det inte finns någon som kan titulera sej "Världens bästa mamma" eller "Världens bästa pappa". De finns nämligen inte!

Alla föräldrar gör så gott de kan med de förutsättningar de har, så enkelt är det. Jag är den bästa mamman för just mina barn, men jag är inte världens bästa mamma. Det finns muggar, tröjor och en uppsjö grejer man kan köpa med just den texten och jag har alltid tyckt att det är superlarvigt. Sånt som någon av föräldrarna köper som gåva från barnet på fars- eller morsdag. Barnet får inte ens valmöjligheten...

Jag önskar att alla föräldrar kunde känna sej trygga i att de gör, och har gjort, sitt allra bästa med sina barn och önskat dem det allra bästa, istället för att ha dåligt samvete över allt de borde ha gjort. För vem skull borde de gjort det då? Barnens? Omgivningens? Jag vet inte, jag vet bara att många föräldrar ständigt går runt och mår dåligt över alla saker de borde göra.

Du som är förälder vill jag nu uppmana att verkligen se allt det som du faktiskt gör. Jämför dej inte med andra, utan se ditt eget engagemnag och dina barn. Skrattar dina barn? Känner de sej älskade? Får de mat på bordet, en säng att sova i och medicin när de behöver? Ger du dem kärlek och uppskattning? Jamen dåså! Var spelar det då för roll att biobesöket och den häftiga cykeln uteblir? Dina barn har allt de behöver; kärleksfulla föräldrar som gör så gott de kan!

Det behövs inte mer... faktiskt!

.

Jag lever!

Nu var det några dagar sedan jag skrev senast, jag har helt enkelt inte hunnit!

I onsdags drog vi iväg ganska tidigt för en dag i Borgholm. Martin och broderns familj åkte till Slottsruinen medan jag och Junior åkte in till Borgholm. Vi gick runt och myste, fixade ärenden på banken och shoppade. Vi satt på en bänk och drack läsk och tittade på människor och hade hur kul som helst :-)

Efter ett par timmar kom Martin och gänget till oss och vi gick iväg och åt på ett ställe som vi sett ut åt oss. Efter lunch visade vi dem Borgholm och de fick shoppa några smågrejer innan vi avslutade turen på glasscaféet. Yummie!

Sen åkte vi hem och packade. Jag och Martin röjde runt som tornados och packade ihop alla grejer som vi skulle ha med oss hem. Det var en hel del skulle det visa sej... så pass mycket att vi fick lämna kvar en del som mina föräldrar får ta hem senare. Vi har ju köpt en trädgårdsmöbel, men den visste vi att vi inte skulle kunna ta hem, och ganska mycket kläder. Så när bilen var full var det fortfarande grejer kvar i vårt rum... hoppsan... Jaja, grejerna kommer hem så småningom.

Sista kvällen åt vi kräftor tillsammans med min kusin och hennes man. Att kräftor kan vara så gott! Härligt att det bara är en vecka till nästa tillfälle :-)

Igår morse åkte vi från vårt hus på norra Öland kl 9.20. Vi tog det lugnt och stannade på ett par ställen på vägen. Det viktigaste stoppet var i Söderköping, där finns Smultronstället. Inte vårt smultronställe, utan glasscaféet som heter Smultronstället. Här finns sveriges största och godaste glassar! Det var nästa så jag trodde att Martins brorson skulle svimma när han insåg hur myckt glass han skulle få äta :-)

Vi åt varsin glass och även Baileys fick en som vi blandade lite hundmat i. Alla var mycket nöjda och belåtna när vi åkte vidare. När vi var nästan hemma var det en olycka på vägen som stoppade oss en del. Men vi var iaf hemma vid 17-tiden och hamnade direkt vid matvordet hos Martins föräldrar. Sen kunde vi koppla av hemma och bara sjunka ner i soffan. Vi la oss ganska tidigt och sov så otroligt gott hela natten.

Idag har vi jobbat ikapp nästan hela förmiddagen. Jag har ringt en massa samtal till läkare osv. Fått en hel massa gjort helt enkelt medan Senior klippt gräset och Junior varit hos sin tjej och smitit undan alla sysslor. Efter lunch åkte vi till poolen i Tullinge och hade en mysig eftermiddag. Sen fördrev vi en del av fredagkvällen med att storhandla på Ica Maxi... jättekul! Å nu sitter vi och kollar inspelade avsnitt av Master Chef samtidigt som vi planerar nästa vecka. Känns som vi ligger lite efter när det gälelr det mesta just nu...

Men men, det löser sej väl?

.

En SOLIG dag!

Tänk att vi faktiskt fick en solig dag till innan vi skulle åka hem. Så solig att vi till och med kunde vara på stranden en stund :-)

Men vi tar det från början:

Marknaden har kommit till "stan"! Mängder med knallar ställde upp sina marknadsstånd redan igår, men idag vid 10-tiden var alla redo för den stora "massan". Man ur huse kan man nog säga att det var, en väldans massa folk strängdes iaf på marknadsplatsen. Vi handlade lite bra-å-ha-grejer som strumpor, bajspåsar och lite annat smått gott. Plus ett besök på den lokala restaurangen för sista kroppkaksorgien. Härligt när även våra gäster uppskattar de lokala läckerheterna! Sen blev det den obligatoriska munken till fikat.

På marknaden hände en himla kul grej. Jag stötte till en herre med en ursöt lite valp i famnen. Valpen var en 4-månders borderterrier, så det var ganska självklart att vi började prata. När jag frågade vilken kennel de tagit lille Kasper ifrån så var det otroligt nog samma som vi fått vår Baileys ifrån. Så killarna är alltså kusiner :-) Hur söt som helst och lite valpsjuk blir man ju...

Efter lunch packade vi ihop oss för stranden, men innan strandbesöket skulle grabbsen/gubbsen åka gocart. Äntligen tyckte nog M som nog var den som såg fram emot detta mest. Jag och K satt brevid och titta, jag var dessutom förste fotograf. SEN blev det stranden! Men tyvärr blåste det ganska mycket, så det var inte helt njutbart. Men vi fick sol på kroppen och killarna badade. Vi stannade bara en dryg timme, den var det lite för kallt. Så vi åkte hem och solade på vår baksida istället, där var det riktigt varmt och skönt.

Nu är det svensk-polska gänget och spelar mini-golf. Jag höll på att frysa ihjäl, så jag gav upp och gick hem. Baileys blev iaf lycklig att någon kom hem till honom, så vi fick en liten mysstund ensamma. Nu har vi bara en dag kvar här, imorrn ska vi till Borgholm och slottsruinen. Sen är det bara att börja förbereda hemfärden, packa och allt annat som hör till att lämna Öland.

Lite vemodigt känns det, eftersom vädret inte varit det bästa. Men men... sånt är livet...

.

Upptäcksfärd på norra Öland

Som vanligt, höll jag på att säga, så var det molnigt och småregnigt när vi vaknade i morse. Igår vi 18-tiden kom Martins bror I, hans fru K och I´s son M hit till Öland efter att ha åkt hela vägen från Polen. Enkla människor som är lätt att trivas med, trots att vi har lite problem med språket. I pratar en hel del svenska, men inte de andra och hos oss är det bara Martin som pratat Polska... så det blir lite knepigt ibland, men det funkar. M har lärt sej massor med svenska när han lekt med Baileys, så om två veckor kommer han att prata svenska med oss allihopa :-)

I förmiddags var det tänkt att vi skulle åka gocart, men eftersom vädret var lite kasst så tog vi en biltur runt norra udden i väntan på bättre väder. Vi åkte först förbi vårt favorit shoppingställe som nu har 50% rabatt och hittade en hel del kläder till oss alla. Nu är vi nog färdiga vad det gäller shorts och sånt.

Sen åkte vi upp till Långe Erik, fyren på norra udden. I, M, Senior och Martin gick upp för alla 138 trappsteg eller vad det nu är och fick coola bilder från toppen. Vi andra strövade runt på stranden och tittade på fina stenar. Junior lekte med kameran och tog över 100 bilder på allt och alla. Några blev riktigt bra. Sen åkte vi till hamnen i Byxelkrok, gick en sväng, tittade på båtarna och åt sen lunch på Sjöstugan. Innan vi skyndade hem till Baileys hann vi visa upp våra Öländska Raukar. Jupp, för vi har faktiskt såna - de finns inte bara på Gotland. Våra är inte så många bara...

Medan jag och Junior pustade ut hemma, förberedde Martin maten och de andra stack ut och fiskade. De lånade en av min brors roddbåtar och befinner sej just nu någonstans på Hornsjön... jag hoppas att de får något, men helst inte en gädda och det är ungefär det enda som finns där... Jaja, det blir som det blir :-S

Om någon timme är huset fullt, för då kommer även mina föräldrar hit. Sen ska alla vi 9 personer samsas här tills på torsdag, tror jag, då åker vi hem till Tumba igen. Om en vecka har vi precis öppnat första vägningen för hösten...

.

En vecka kvar av semestern

Så var det söndag igen och bara en vecka kvar av semestern. Hittills har vi haft hela 2,5 dag med sol, på två veckor... jättekul... INTE! Jag kan inte påstå att jag har någon större semesterfeeling och har inte det minsta emot att börja jobba igen.

Men veckan som kommer händer det lite roliga saker iaf. Martins bror I med fru K och son M kommer hit någongång i eftermiddag/kväll. De åkte från Polen via Tyskland igår och hamnade i Köpenhamn för att fortsätta därifrån idag. I har varit i Sverige förut, men inte de andra - så det ska bli skoj att visa dem Öland. Men då är man ju genast lite väderberoende igen...

Som det ser ut så ska vi få bäst väder på tisdag och det passar bra, för då är det marknad här i Löttorp. Måndagen får nog bli en sightseeing-dag med gocart och Byxelkrok. Tisdag blir alltså marknad och eventuellt en shoppingtur till Borgholm. Och på onsdag hoppas vi få en solig dag på stranden... jaja, hoppas kan man ju alltid.

Fläkten i bilen har gått sönder så vi måste dessutom planera hemresan lite mer noggrant. Vi kan därför inte köra när det regnar för mycket eftersom hela bilen immar igen eller när det är för varmt för då kommer Baileys få panik. Så det ska vara sådär lagom gråtråkigt som det varit nästan hela vår semester och det verkar som att torsdagen blir sån. Men vi får se dag för dag.

Idag ska vi bara pyssla runt här hemma i väntan på besöket. Å imorrn kommer mina föräldrar hit. Ska bli skoj att träffa alla igen :-)

.

Som filmjölk

För andra dagen i rad tänkte vi åka till stranden, tänk att vi iaf skulle få två soldagar på semestern... men eftersom det var väldigt kallt i vattnet vid "vår" strand, så åkte vi istället till andra sidan.

Vi la ut våra filtar och fällde upp våra stolar. Jag la mej till rätta med min bok och grabbarna gick ner i vattnet med en boll. Ganska precis DÅ gick solen i moln. Men inte som vanligt, utan det var mer som en hinna som gick över hela himlen. Men men, tänkte jag - solen är ju där... jag ser den ju... så den är väl snart tillbaka.

Sen gick allt väldigt fort! Man kunde se den där hinnan lägga sej över hela stranden och hur den "rullade" in över alla som var där och alla som badade. På bara några minuter var hela himlen som filmjölk och man såg knappt handen framför sej. Mysko. Mäktigt. Magiskt.




Vi packade ihop oss och körde försiktigt hemåt, men då försvann dimman. Eller... nä, den försvann inte utan flyttade sej. Så när vi kom hem var det fortfarande sol, men på bara några minuter var det helt vitt ute. En stund senare kunde vi se hur dimman "rullade" vidare.

Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var otroligt häftigt och fascinerande. Frågan är bara vad det var? Finns det ett namn på ett sånt här naturfenomen?

.

Lammet & Grisen

Har ni varit på Lammet & Grisen någongång? Inte? Restaurangen finns på Öland sommartid och i Sälen vintertid. Här äter man helstekt lamm eller gris med en massa god tillbehör. Vi går den 4 augusti varje år, det är nämligen vår halvårsdag den dagen. Igår hade vi alltså varit tillsammans i 2,5 år. Tiden går fort när man har kul :-)

Proceduren är densamma varje år också. Vi klär upp oss lite lagom, godkänner varandra och sen ställer vi oss på vågen. Vi åker dit och kommer till sittningen 18.00, äter gott, lyssnar på musik, äter lite till, stönar och äter lite till. Sen tar vi oss mödosamt upp på takterassen där vi ber någon ta en bild på oss i kvällssolen. Vi brukar faktiskt ha tur med vädret just den kvällen och det hade vi i går också. Sen stönar vi lite till och åker hem till Baileys och ställer oss på... just det... VÅGEN! Det är nästan skrämmande att se hur mycket "vissa" kan trycka i sej i KILON!

Junior och Martin är alltså värst, sen turas jag och Senior om att ta sista platsen. Igår hade Martin ätit 3,4 kilo, Junior 2,3, jag 1,6 och Senior 0,8. Junior la sej till slut ner på en bänk för att kunna äta liiiite till. Själv sparade jag lite plats för att kunna äta något jag aldrig sett förut till efterrätt: lakritspannacotta. Den var supergod!

Så nu kommer resten av veckan gå åt till att ta bort de där Lammet&Grisen-kilona igen. Låter ju ganska korkat att äta så mycket när man försöker gå ner i vikt, men vaddå? Livet stannar väl inte av bara för att man ska gå ner, detta tillhör livet som bör levas också. Så vi ger inte upp, det är bara att fortsätta. Idag skriver vi checklista och motionerar igen.

Vuxenrelation med sina barn

Mina barn är nu 15,5 resp 17 år, ibland beter de sej som sin ålder - ibland inte. Det svåra när de närmar sej vuxenlivet är hur relationen förändas, och ska förändras, mellan oss. Nu är det inte längre två barn man ska umgås med, utan två blivande vuxna. Å det är inte så lätt alla gånger.

Ibland är de jättemogna och visar att de kan ta ansvar. Jag skickade utan tvekan iväg Junior på språkresa redan förra sommaren. Som 14-åring klarade han sej alldeles utmärkt på egen han i Spanien i tre veckor. Varför har jag då svårt med att han är ute här hemma när det blir mörkt?

Ibland beter de sej som 3-åringar och bara tjafsar och gnäller och är inte alls mogna knappt ens att bestämma vilka kläder de ska ha på sej. Lite överdriver förståss...

Jag har aldrig pratat "barnspråk" med mina ungar utan de har fått hänga med i vuxnas diskussioner och komma med egna argument. Vilket resulterat i att de är väldigt bra på att argumentera, inte bara en positiv egenskap kan jag tycka alla gånger... deras pappa tycker definitivt inte om det :-) De har svar på det mesta helt enkelt!

Inatt pratade jag och Junior ända till 2.30! Han tycker att jag är för sträng och jag försöker förklara hur jag haft det under min uppväxt och hur mycket jag försöker att släppa taget. Jag tror att han fattade. Jag lovade att försöka släppa taget mer och han lovade att vara mer förstående. Men va sjutton har igentligen 15-16-åringar för regler? När ska era ungar vara hemma? Får de sova hos flickvänner? Får de studiebidraget och isf vilka regler gäller kring det? Hur mycket hjälper de till hemma vs SKA hjälpa till hemma?

Det enda jag vill är att ha ett fungerand familjeteam här hemma som hjälps åt och respekterar varandra. Måste det vara så svårt?

.

Första veckan = -0,7 kg!

Så var vi igång igen då med vår viktminskning och det gick ju faktiskt helt ok. Ner 0,7 på en vecka, det kan man inte klaga på. Det innebär att jag iaf lämnat en förhatligt viktplatå som jag helst vill undvika att hamna på igen.

Vi har faktiskt varit skitduktiga! Vi har tagit minst en promenad om dagen, trots regn. Har det varit bättre väder har vi tagit minst två eller cyklat. Man märker att Baileys börjar få upp smidigheten i kroppen igen och verkligen njuter av att vara ute och få springa fritt. För så kan man göra här; låta hundarna springa löst. Efter kastreringen är han inte lika intresserad av att dra iväg heller som han gjorde förut. Men man får hålla koll, det är en hel del rådjur i rörelse och hör man ett brak i skogen är det bara att koppla hunden. Han är trots allt en jakthund och vill gärna springa efter de där skönheterna.

Maten har vi också lyckats bra med, trots dåliga alternativ i butikerna. Nu har vi, efter en del letande, hittat en butik som har lite att välja på. Så vi storhandlar där och fyller på från butiken här i närheten.

Så vi är på g! Tyvärr är det ändå 4,9 kg kvar innan jag är nöjd, men men... får väl se om jag lyckas bli klar den här gången. Förmodligen inte eftersom det brukar gå åt skogen när jag jobbar. Så det blir väl 3-4 kg till och sen får jag börja om nästa sommar igen, suck! Att man aldrig lär sej... och då jobbar vi ändå med detta och borde veta hur man gör. Men det här med vikt är svårt, det kan ingen förstå som inte haft en övervikt.

Imorrn ska vi till Lammet & Grisen och äta. Vi går alltid dit 4/8 för att fira vår halvårsdag. Imorrn har vi varit tillsammans 2,5 år och det är återigen dax att smaska i sej helstekt lamm och gris. Så gott! Men jag hoppas att det inte ska förstöra veckan helt, vi klarade det förra året - det ska vi göra även i år.

Må så gott, så hörs vi när dimman lättar. Det ser ut som grädde utanför fönstret...

.

Vem läser?

Igår när vi var i Borgholm så var det en och annan som sådär i förbifarten sa "jo, jag har sett det på din blogg". Hmmmm... en blogg är offentlig och jag vet att jag har hyfsat många läsare, men man vet ju inte vilka de är.

Jag uppdaterar på Facebook när jag publicerat ett nytt blogginlägg, men de som sa detta igår har jag inte på FB. Så hur har de hittat den och varför läser de den? Vem skriver jag för?

Jag började blogga när jag var nominerad till Riksdagen för 4 år sedan. Det var ett sätt att synas och samtidigt visa inifrån hur valarbetet går till. Då var det inte särskilt många som hade en blogg och Expressen tryckte gärna en del av det jag skrev. Nu har ALLA blogg, FB och twittrar, man är inte alls ensam om att uttrycka sej elektroniskt.

Nu skriver jag mest för att lufta mina egna tankar, som nån slags dagbok som den som vill kan läsa. Numera handlar det inte så mycket om politik även om del sånt också kommer in här och där. Så länge det handlade om politik kan jag förstå en del av intresset, men nu? Nu när det bara är JAG och mitt liv det handlar om. Då är det svårare att förstå att folk hänger kvar och läser.

Mitt liv är väl inte särskilt intressant eller ovanligt? Eller? Å andra sidan läser ju jag såna bloggar själv... om helt vanlig människor. Jag tror iofs att ALLA har en historia att berätta. Skulle man på måfå välja någon i telefonkatalogen, så skulle den personen förmodligen ha något alldeles speciellt att berätta. Tänk vilka spännande samtal man kunde ha. Vilka livsöden man skulle få dela.

Oavsett vem som läser och varför, så är det iaf väldigt hedrande att lilla jag kan vara intressant för någon. Men ni får gärna lämna en kommentar så jag vet vilka ni är - då blir det ännu roligare :-)

.

Min farewell tour

Igår var vi till Borgholm och där höll Göran Hägglund (KD) sitt sommartal. Det är imponerande att kunna hålla ett tal i 45 minuter utan att ha ett papper framför sej... jag förstår varför han inte var på Pride... han måste ha pluggat massor!

Jag åkte dit för att träffa fd partikollegor och för att förklara mej för Göran. Jag kanske verkar som en i mängden och att han inte skulle bry sej om jag la av eller inte. Men faktum är att vi hade kontakt långt innan han blev partiledare och jag vill att han ska veta att det är sättet jag blivit behandlad på som orsakat mitt avhopp - inte han eller partiledningen. Dessutom tycker jag att han ska veta hur det går till i lokalavdelningarna och vad som händer nu i mitt politiska liv.

När vi kom dit var där många fler som samlats där än jag nånsin kunde tro. Kollegor som jag aldrig trodde jag skulle få träffa igen, som var ditresta både från Göteborg och Jönköping. Jättekul! Jag berättade att detta var min egen farewell-tour och varför, informationen emottogs på olika sätt men mest med en ledsen blick och ett "jag förstår, lycka till". Jag var mycket tacksam att även Maria Larsson var där. Henne fick jag tillfälle att prata lite längre med och hon var inte glad över det hon fick höra. Men förstod och sa att jag är välkommen tillbaka när jag vill.

Efter Görans tal, ett gäng tv-intervjuer och en del ytterligare väntan, fick jag några minuter med Göran på tu man hand. Först ville han prata med Junior, som också var med. Han ville veta allt om hur killarna mådde och hur vi hade det på semestern. Sen berättade jag vad jag egentligen kommit för och då såg han mest förvånad ut. "Så du slänger in handduken?". Ja, jag gör väl det... Han beklagade men önskade mej välkommen åter, även han.

Lite vemodigt kändes det, men samtidigt som en lättnad. 15 år i mitt liv är över och ska nu övergå i något annat. Det känns som mitt liv går i 15-års intervaller på något sätt. Jag var tillsammans med barnens pappa i nästan 15 år innan vi gick skilda vägar. Det skulle ta 15 år innan den största röran skulle lägga sej med barnen och nu är det 15-års politik som går i graven, eller iaf ändrar riktning.

Så lite vemodigt, men samtidigt spännande. Vad ska hända nu? Vad har livet planerat för mej i framtiden? Det är väl bara att vänta och se antar jag...

.