Mindfulness

Det här med mindfulness är ju ganska poppis och många pratar om det. Jag har försökt att leva så under ganska lång tid, men det är inte lätt.

Bara en så enkel grej som att ta en promenad och känna in dofter, synintryck, känslor mm är faktiskt inte så enkelt. Oftast tänker jag på helt andra grejer när jag är ute med Baileys och går, tyvärr. För det är ju ändå så att man ska njuta av det man har just precis nu, om det är bra alltså. Det är ju inte så smart att njuta av en dålig dag kanske...? Å andra sidan handlar det ju inte om att njuta utan att bli medveten om allt som händer runt en och lära sej av det.

Jag brukar säga att man lär sej något av varje människa man möter. Det kan vara något bra och det kan vara något dåligt. Oavsett så har mötet lärt oss något. Det är samma sak med "nuet", man lär sej något om sej själv varje ögonblick man lever.

För att hitta sej själv måste man (enligt mej) lyssna inåt och verkligen ta reda på vad man känner, tycker och tänker. Ofta är det enklare att känna av vad man INTE tycker om, än att känna vad man tycker om. Men då har man ju ändå börjat någonstans.

Jag var sjukskriven länge pga utbrändhet och det tog mej många år att förstå att det var jag själv som skulle göra mej frisk. Det kunde ingen annan göra åt mej. När min bästa kompis dog bara 43 år gammal insåg jag att allt hänger på mej själv och att jag måste börja nu. När jag såg hennes ledsna dotter som bara var 6 år gammal rannsakade jag mej själv. Om jag skulle dö tidigt så ville jag iaf inte att mina barn bara skulle komma ihåg en ledsen och trött mamma. Jag ville ge dem minnen av oss tillsammans, ljusa minnen. Där började min förvandling.

Ibland måste man tvinga sej själv att le för att lära sej le på riktigt. Jag började se på mej själv utifrån och frågade mej själv om jag skulle vilja vara min kompis. Svaret blev nej. Numera är svaret ja. Jag har förändrats och slipat av en hel del kantiga bitar. Numera är jag helt ok och accepterar mej själv nästan helt och hållet. Skulle jag dö nu skulle killarna komma ihåg en glad mamma som de hittade på en hel del galna saker med. Jag har gett dem minnen, ljusa minnen.

Numera lever vi i nuet. Vi skjuter inte längre idéer på framtiden, utan hittar på saker mest hela tiden. Många säger "När jag blir pensionär, då ska jag..." Men jag kanske aldrig blir pensionär. Jag kanske blir påkörd av en bil imorrn. Vi hittar på saker nu, medan killarna fortfarande vill göra dem tillsammans med oss. Om jag lever när jag blir pensionär så gör jag allt annat, som jag kanske inte visste att jag ville göra. Men nu gör jag det jag vill göra!

Nu ska jag gå och klippa mej och jag lovar att njuta av varenda minut som frisören plockar med mitt hår. Sen ska jag njuta av solen och värmen både när jag går dit och hem. Idag ska jag leva i nuet - gör det du med!

.

Allt som vanligt igen

Efter mycket om och med kom då killarna äntligen hem sent igårkväll.

De var försenade från Miami och missade därför anslutningsflyget i Paris med kanske 10 minuter. Alla flyg direkt till Sverige var fulla men det fanns plats på flyget till Amsterdam senare på eftermiddagen och därifrån kunde de ta sej till Arlanda. Så istället för att komma hem 12.15 landade de 22.40. Å då var alla väskor försvunna... men det var väl nästan självklart?

Jag hade förbeställt taxi, så de hade iaf bara att gå ut och sätta sej i bilen och rulla hemåt. Strax efter 24 inatt kunde jag ta emot dem. Baileys fattade ingenting först, det brukar inte drälla in folk hos oss på nätterna... men när han fattade vilka det var blev han helt galen. Han har ju letat efter dem på kvällarna och nu var de helt plötsligt på plats igen.

Vi pratade inte särskilt mycket utan gick och la oss nästan direkt. Killarna hade knappt kunnat sova något på flyget så de hade varit vakna över ett dygn. Jag tror att vi alla somnade rätt snabbt. Å de sover fortfarande... Martin och jag gick upp vid 9. Baileys gick ut och kissade och solade lite, men nu ligger han hos Senior och sover igen.

Ska nog snart skaka liv i dem så att dygnet vänds rätt. Sen blir det nog mest att ligga vid poolen hos mormor och morfar idag. Solen skiner från en klarblå himmel, då verkar det dumt att inte ha vatten runt sej. Martin och jag jobbar iofs en stund ikväll, men det är i närheten där mormor bor så vi gör bara ett snabbt avbrott i solandet och kommer tillbaka några timmar senare.

Så skönt att alla är på plats igen!

.

Baileys badar

Det är himla kul att bada med hund.
Kolla in Baileys när han och Martin badar :-)
(Klicka var som helst på det svarta området)

.

Jäkla skit!

Killarna missade planet :-(

Så nu är de tydligen ombokade för att åka vid 17-tiden till Amsterdam, byta där och landa i Stockholm vid 22-tiden. Där står en taxi och väntar och i bästa fall är de hemma strax innan midnatt.

Så nu hinner vi packa grejer och skicka en del. Sola och städa, jobba 16-20 och kanske packa fler grejer. Inte en lika bra plan som innan, men ändå...

Jag har en liiiten känsla av att jag har två väldigt trötta killar som kommer att sova läääänge imorrn. Jag har pratat med Senior som är väldigt olycklig just nu, han vill bara hem!

Varför kan saker och ting aldrig gå smärtfritt?

.

6 timmar kvar!

Igår fick jag sms från Senior att deras flyg från Miami var försenat och att de i värsta fall skulle missa anslutningflyget i Paris. Nyss fick jag ett nytt sms där det stod att de just nu springer mellan gaterna. Så om ca 6 timmar är de hemma och jag får krama om dem! Det är flera år sedan jag längtade så här mycket efter dem... känns sunt tycker jag :-)

Så nu har vi alltså 6 timmar på oss att fixa det sista här hemma. Eller, rättare sagt, det vi hinner... Igår sålde vi mängder med större grejer på Tradera, rattar till dataspel, kaffebryggare, saftmaja och tom en bäddsoffa! Så nu står alla dessa nysålda grejer i vardagsrummet i en STOR hög (inte soffan då - den står hos Martins föräldrar) och väntar på att bli betalda så vi kan skicka dem. Folk brukar betala ganska omgående, så vi kan nog skicka ganska mycket redan i eftermiddag och imorgon.

Men det innebär ju att vardagsrummet blev stökigt igen.... å andra sidan så blev det en väldans massa plats i förrådet. Martin ska iaf städa lilla toaletten och jag ska torka alla golv på nedervåningen. När killarna kommer hem ska vi försöka få dem att fatta att skorna numera ska ställas på skostället... undrar hur länge det håller...? Men nu har hallen känts jättestor under en veckas tid och så vill jag att det ska vara. Utan skor på golvet är det rena dansbanan där.

Så det är väl bara att sätta igång? Städa, pussa barn, jobba - låter som en helt ok plan tycker jag :-)

.

Bara ett dygn kvar

Snaaaart får jag krama om killarna igen! 10 dagar går fort! Känns nästan som det är vi som haft semester här hemma. Jag kan inte påstå att mina ungar tar någon större plats eller märks särskilt mycket, men det märks ju när de är hemma lixom...

Skillnaden är att nu när det bara varit Martin och jag här hemma är hallen inte full med skor. Man kommer faktiskt fram i hallen och folk behöver inte tro att det är en skoaffär de kommit in i. Sen har vi vardagsrummet som inte är belamrat med glas som ingen orkar ta ut... nu är det två stycken och det är våra. Annars kan det stå 5-6 stycken där efter en dag, när det åkt fram glas lite då och då under dagen. Men den största skillnaden är tvättkorgarna. De är nästan tomma och har varit det hela veckan! Jag tvättade ALLT de första dagarna och har sedan bara kört en eller två maskiner vid behov.

Imorrn kommer mina två juveler hem och då förändras allt. Då kommer tvättkorgen att svämma över, hallen fyllas av skor; Juniors 46:or, Seniors 42:or och flickvännens (juniors) 36:or. Å förmodligen blir det två par av varje, minst! Allt blir preciiiis om vanligt igen :-)

Å städningen? Hann vi allt? Nääää, nedervåningen är långt ifrån klar. Men vi har hunnit mycket ändå. Övervåningen är klar, detta har varvats med stunder i solen. Nästan alla Traderagrejer är ute, bara 15-20 grejer kvar. Det vi satte ut igår ska flyttas till förrådet i väntan på nya bud. Jag strök all tvätt sedan senaste halvåret igårkväll. Fy sjutton vad det är tråkigt att stryka, en stoooor anledning att skaffa städerska. Men nu är det gjort och iom detta kan jag städa tvättstugan klart.

Men först åker vi till sopstationen, sen städa lite och äta lunch. Klockan 15 ska vi fira min lilla kusinvitamin som fyller 30! Hem igen, fortsätta städa, lägga in sista auktionerna, städa mera, äta middag, städa lite till. Sen har vi förmiddagen imorrn på oss oxå. Nästa vecka ska vi utnyttja solen så mycket vi kan och eventuellt börja fundera på vårt nästa projekt: trädäck.

Fyra veckor kvar till semestern. De ska tillbringas ute så mycket som möjligt, när vi städat klart inne och kan vara nöjda med det.

Tänk att man kan längta så mycket efter sina barn, det är nästan så hjärtat sprängs. Undrar om föräldrar som flytta ifrån sina barn känner så... de som "frivilligt" lämnat dem alltså... Jag hade dött!

.

En himla fin låt

Den här hörde jag när den var alldeles ny och fastnade för, sen har jag knappt hört den spelas på radio alls. Så nu ger jag den till er, så ni får höra hur fin den är :-)

.

Lite dagen efter...

Igår var det midsommarafton och vi var alltså hembjudna till Ninnibeth och hennes familj. "Familjen" var en smula utökad med ett gäng kubaner, tyskar, en rumänska och hela EN svensk förutom Ninni :-) Så var det alltså jag och Martin som är polack. En härlig samling människor av alla de slag och ett helt kompani med ungar!

Vi kom dit vid 16-tiden, umgick och åt gott. ALla var otroligt trevliga och gästvänliga. Jag "connectade" ganska snart med tjejen från tyskland, som det visade sej hade en son under utredning. Självklart pratade vi om skola, hemmet, utredning och diagnoser. Så pass att vi säkert ansågs som asociala och ganska tråkiga, men det var viktigt ju!

Vid 23.30 drog vi oss hemåt, Baileys skulle inte få vara ensam för länge. Han är nämligen lite mörkrädd... På väg hem pratade jag med killarna som då befann sej i Mexico. Det mesta har varit bra, men en del irritationsmoment har smugit sej in i deras semester och de ville lufta sina känslor lite. Så det blev ett litet peppsamtal och många "ses snart", "älskar er". Nu är det ju bara helgen kvar, sen är de hemma igen. På måndag vid 14-tiden får jag krama om dem igen!

Lite seg är man minsann, även om det inte blev jättesent eller särskilt mycket att dricka. Sovmorgon blev det iaf, för oss alla, men mest för Martin och Baileys. Vädret är lite ostadigt, så vi fortsätter att städa. Det går lite långsamt, men det gör inget. Idag ska nedervåningen röjas, det blir väl klart imorrn eller nåt...

.

Första midsommarfesten

Idag är det midsommarafton och Martin och jag har blivit bortbjudna. Det är första gången vi går på fest tillsammans sedan vi blev ett par för 2,5 år sedan. Ok, vi var på ett glögg-party i december, men det var mer som en liten sammankomst. Så ofta vill folk alltså ha med oss att göra... Är det konstigt att man börjar undra vad som är fel på oss?

Hur som helst. Idag är det iaf dax och det ska bli jättekul! Vid 14-15-tiden börjar vi röra oss mot Kista. Tur att vi har GPS som kan vägleda oss, annars skulle vi kanske hitta fram till jul eller nåt. Men idag ska vi hitta rätt direkt. Vi ska ta med oss mat och dryck och ska därför marinera en fläskfilé, fixa en potatissallad och blanda ihop en zatziki på keso. Testa, det är jättegott!

I eftermiddag ska jag ringa killarna också, första gången jag pratar med dem på en vecka. Stämningen i ressällskapet är tydligen inte på topp längre, så jag tror att ett litet snack med mamma kan behövas. Det är iaf en sak som jag aldrig oroar mej över när vi är ute oss reser. Vi blir nästan aldrig irriterade eller sura på varandra, utan har roligt och avslappnat under våra resor. Det har aldrig slagit mej in att det ska bli dålig stämning mellan oss, men så kan det tydligen bli... nåja, när vi åker till Egypten är jag övertygad om att vi får precis lika skoj som vanligt om inte ännu roligare eftersom en av extradöttrarna ska med.

Efter frukost ska vi åka och handla, sen är det dax att börja fixa ordning sej. Det blir klänning dagen till ära. Baileys blir hämtad av farmor och ska vara där till ikväll. Imorrn fortsätter städningen :-)

Glad midsommar på er allihopa!

.

Halvtid

Det är redan torsdag och killarna har varit borta halva sin semester. De hör av sej från varje ställe de besöker, så sms har droppat in från Miami, Haiti, Jamaica och idag kommer det från Grand Cayman. De har en jättebra resa men Junior har fortfarande ont i huvudet :-(

Under tiden städar vi. När jag städar så gör jag det ordentligt, så det tar tid. Allt ska gås igenom; slängas eller sparas. Sparas det ska det rengöras. Ska det slängas är det en fråga om slängas eller säljas... det mesta säljs på Tradera. Så dagarna går åt till städning/rensning och kvällarna (efter jobbet) till att lägga ut auktioner på tradera. Vi har dessutom varit iväg med grejer till second hand och ska till soptippen på söndag.

Så övervåningen är iaf klar. Martin har putsat alla fönster och ångtvättat hela badrummet. Det är RENT! Seniors rum var fullt med verktyg och grejer efter renoveringen. Men där är fint nu, ska bara sätta upp en hylla och byta lampa åt honom. Idag jobbar vi, men jag ska försöka hinna klippa mej iaf och sola lite. Vi har inte varit i solen många minuter alls, vi har bara städat. Men idag ska vi nog unna oss det eftersom vi kommer att vara inne och jobba en stor del av dagen.

Imorrn är det midsommarafton. Å vi är bortbjudna! Jabba! Då ska vi till bloggkompisen i Kista och ha skoj. Men vi ska inte vara där förrän vid 15-tiden, så vi ska nog hinna lite innan. Sen kommer heeela helgen att gå åt till fortsatt städning, men precis som jag misstänkte så kommer vi nog inte att hinna klart. I bästa fall är vi färdiga inne, men trädgården och garaget kommer nog inte att hinna med. Men men, det får jag väl leva med :-)

När killarna kommer hem nästa vecka ska vi bara sola och bada!

.

Det här med saker...

En bekant funderar över vad hon ska göra med sitt liv. En kvinna, mycket duktig på sitt jobb och som är mitt uppe i karriären. Men ändå söker hon något annat... kanske meningen med livet? Hennes mening, med hennes liv alltså?

Jag föreslog att hon skulle göra en resa. En resa som fullständigt ruckar på hennes invanda liv med lyxkonsumtion och bekvämligheter. Jag anser nämligen att det är först när man lämna allt man är van vid som man ser sej själv. När man inte längre har el dygnet runt eller tunnelbanan runt husknuten, då kan man se vad som är viktigt i livet. Jag föreslog att hon skulle göra en resa, helt ensam, kanske till Indiens fattigaste kvarter i New Dehli. Där barnen letar mat längst tågspåret.

Det visade sej att hon redan varit där och fattade precis vad jag menade :-)

Nu kunde vi påbörja ett väldigt bra snack om värden i livet. Vad är viktigt? Enligt mej är det inte att ha en massa saker eller producera en massa och tjäna mycket pengar. Nej, enligt mej är det största värdet att omge mej med folk som jag tycker om och bete mej mot dessa på bästa möjliga sätt. Att visa mina närmaste att de är viktiga för mej och mitt liv, så att de förstår att de är älskade för vilka de är. Att ge kärlek och värme är det viktigaste för mej.

Ju äldre jag bli desto färre grejer vill jag ha, de är inte viktiga! Grejer tar plats och samlar damm, bort med dem! Jag behöver inte ha fina grejer för att visa att jag är bra och har lyckats. Enligt ganska många är jag en misslyckad människa som inte jobbar heltid eller tjänar 500 000 om året. Jag tycker mer och mer om det minimalistiska och enkla.

När jag bodde i Gambia på 90-talet hade vi el ungefär en halvtimme varje förmiddag och kväll. Varmvatten fanns inte, men jag fick duscha på hotellet där jag jobbade. Jag hade två tjejer som hjälpte till med tvätt, städning och matlagning. Det var ingen hjälp jag behövde, men de behövde jobbet och alltså fick de hjälpa mej och mina 5 sambos. De fick 200 kr var i månaden av oss och var överlyckliga för det. Min tid i Gambia gav mej perspektiv på tillvaron på många sätt. Jag har inte burit klocka sedan dess, men passar alltid tiden ändå på nåt sätt. Det finns alltid andra som har klocka eller också har man mobilen att titta på. Klockor är ganska stressande.

I Gambia är livet väldigt enkelt, precis som det varit i många andra delar av världen där vi rest. Att träffa och prata med människor på Sri Lanka som förlorat allt de äger i Tsunamin och ändå är tacksamma för att de lever ger en ett och annat att tänka på. Att se familjer bo i kåkstäder på bergväggarna i Kairos utkanter får en att inse värdet av ett eget hem.

Jag har ett fint hem och en underbar familj. Mina föräldrar är friska och har ett bra liv. Jag har ett jobb som jag trivs med, som är tillräckligt för att ställa maten på bordet och ge oss en och annan resa och som ffa inte är heltid utan ger mej tid med min familj. Det räcker för mej. Jag behöver inga saker.

.

Ge oss ett svar!

Som ni vet så brann vår skyttehall upp för ett par veckor sedan. Idag var vi och pratade med vår underbara skjutledare Arne Borg. En mycket ledsen man med ett mycket stort hjärta. Det är inte för inte som jag nominerade honom till Eldsjälspriset för några år sedan (som han vann) och dessutom nominerade honom till Sveriges snällaste person (som han förståss också vann).

Arne berättade att allt gått som smort med försäkringsbolaget och att man kommer att få den ersättning som yrkas. Med 20 förstörda bössor och alla inventarier borta, så kommer man behöva vart enda öre. Klubben har dessutom fått bidrag från en annan skytteförening med hela 50 000 kr. Så pengarna är inte problemet i nuläget. Det stora problemet är lokal!

Vi har ett hundratal Botkyrkaungdomar som står utan skjuthall. Ungdomar som i värsta fall slutar med det bästa de vet och kanske trillar dit på annat som inte är riktigt lika lämpligt. Botkyrka Kommun säger att man prioriterar ungdomarna, nu är det upp till bevis! Ge oss åtminstone ett löfte om att hallen ska byggas upp igen! Ge oss och våra ungdomar ett hopp att hålla fast vid.

I nuläget har vi inget! I nuläget vet vi inte om kommunen kommer att bygga upp lokalen, hjälpa oss att hitta en ny eller bara strunta i allt sammans. Det enda vi vill ha är ett svar. Kan vi få det?

.

Idag börjar vi!

Frukosten är genomförd och uppskriven, nu räknar vi points igen. Jag fick ett psykbryt igår på alla kläder som jag inte kan ha, så nu jäklar är det dax att jobba bort några kilo igen och den här gången ska de inte komma tillbaka. Inte för att det handlar om någon större övervikt, men det är ändå tillräckligt för att jag ska må dåligt av det. Å jag om nån borde ju både kunna ha en idealvikt OCH hålla den... kunskapen finns iaf.

Idag fortsätter "Projekt städning". Igår hann vi nästan klart i vårt sovrum. Det var så skönt att lägga sej i helt rena sängar. Jag har sovit så gott! Ska bara fixa den sista dammtorkningen av tavlor och plocka undan lite papper. Sen fortsätter jag i Seniors rum. En del av Martins böcker står där och dessa ska fotas och sättas ut på trader. Så nu samlas ratade grejer i vardagsrummet för fotografering och sen ska de auktioneras ut. Jag hoppas vi hinner börja med det ikväll.

Killarna hörde av sej från ett 35-grader varmt Miami igår. Allt hade gått bra även om resan var lång. Så det känns bra. Jag är helt ok med att de är iväg, men Baileys däremot har varit lite orolig och letat efter dem. När han insåg att Junior faktiskt inte kommer att sova i sin säng, intog han den nöjt. Så nu har han en hel vecka utan konkurrens i vattensängen :-)

Om jag börjar med en dusch och sen torkar i solen, då kän väl resten av dagen inte blir annat än bra? Eller?

.

Vår första barnfria dag

Inatt skickade vi iväg killarna till USA. 3 gick deras taxi och sen kunde vi gå och lägga oss igen. kl 5 började sms från arlanda... och höll på till 6.30. Kl 9 gick jag upp och började städa direkt. Täcken, kuddar och madrasser var första uppdraget. Tvätta, tumla, tvätta, tumla...

Vid 14 åkte vi in till stan, efter att jag fått tupjuck på mina kläder. Jag hittade inget att ta på mej som jag tyckte passade för dagen. Jag är helt enkelt för stor för mina kläder, 2-3 kg bort så är det ok igen, 5-6 kg bort - perfekt!

Vi tog oss till Operan, där det fanns en storbildstv. Då kunde vi nästan följa prinsessbröllopet direkt på plats. När vi sett brudklänningen och hört deras JA, gick vi vidare till Kungsträdgården. Där var alldeles för mycket folk, så vi gick vidare mot Sergelstorg och stannade där för att se kortegen. Det är ett problem att vara kort i folksamlingar... jag såg itne mycket alls. Så när brudparet åkt förbi och jag bara sett kuskens mössa, åkte vi hem och såg allt på tv istället. Men vi fick iaf känna på atmosfären i Stockholm idag, alltid något att berätta för barnbarnen.

Sovrummet städas klart medan tv´n stod på. Efter att alla sängtillbehör var tvättade, torkade och ilagda igen kunde golvet dammsugas grundligt och sen våttorkas. De dammråttor jag hittade på vissa ställen är inte värda att kallas råttor, det var inte ens flodhästar - det var mammuttar!!! Bläää va äckligt det var. Efter alla renoveringar, spackling och slipning hade det samlats alldeles för mycket skit i vissa hörn. Imorrn kanske jag vaknar utan täppt näsa...?

Vid 20-tiden var vi rejält hungriga, men hade ingen lust att fixa nån mat. Så det blev hämtmat för sista gången på ett bra tag hoppas jag. Nu sitter vi mest och tar det lugnt. Efter nattens dåliga sömn kommer det inte att bli svårt att sova och nu är ju dessutom sovrummet rent :-)

Killarna har precis hört av sej. De har landat tryggt och säkert i Miami och har 30 grader varmt. Imorrn kliver de på båten som ska ta dem runt i den Väst Indiska övärlden. De roar sej och vi städar och jobbar - rättvist? Nä, men ok ändå :-)

.

Prinsessa för en dag

Idag gifter sej Victoria och Daniel, det har ingen kunnat missa. Jag gillar bröllop. Det är nog den största dagen som en liten flicka drömmer om någon gång i sitt liv. Dagen då man får vara prinsessa för en dag. För det är ju så; alla som älskar varandra har sin prins eller prinsessa. Daniel och Victoria är inget undantag :-)

När jag giften mej 1992, 22 år gammal, hade jag regisserat bröllopet i många, många år. Jag visste exakt vad jag ville ha och så blev det. Jag skulle ha vit, fluffig, klänning och lång slöja. Mina föräldrar köpte vitt siden i Kina och min kompis sydde klänningen. Jag köpte tyll och sydde en sidenkant runt, broderade pärlor i mängder och fick en jättefin slöja. Jag såg ut som en riktigt gräddbakelse :-)

Allt blev precis som jag ville!

Tyvärr skilde vi oss 6 år senare, då hade vi fått våra juveler; Senior och Junior. Man kan aldrig försäkra sej mot en skilsmässa. Klart man tror och planerar för att äktenskapet ska hålla resten av livet. Men det händer saker på vägen som man inte kan styra själv, man utvecklas och får andra värderingar. Man kämpar tills det inte går längre.

Nu har jag en ny prins och den här gången tror jag att vi har bättre förutsättningar. Jag är äldre och vet mer vad jag vill ha ut av livet. Den här gången hoppas jag att det är livet ut, men man kan aldrig vara säker.

.

Årets viktkamp börjar imorrn!

Så har vi ställt oss alla på vågen idag. Planen i januari var att vi skulle nå vår målvikt till midsommar, för mej var det bara 3,9 kilo det handlade om och för Martin 8 eller nåt sånt. Det skulle ju inte vara någon omöjlighet på något sätt. Om inte OM fanns...

Det hände lite för mycket under vintern och våren för att vi skulle kunna fokusera på vikten. Det var annat som kom ivägen som var mycket viktigare och som tog energi av oss. Så det blev nästan ett noll-resultat, vilket inte är helt tokigt ändå.

Killarna ska på kryssning med all-inclusive i en vecka. När jag var på en sån för 18 år sen gick jag nog upp 5-7 kilo... det ska bli spännande att se hur mycket det blir för dem. Tisdagen den 29:e blir det en ny vägning för oss alla. Killarna har tippat på att de kommer gå upp 10 kilo var, så illa ska det väl inte bli...

Jag hoppas att jag har gjort tvärtom och gått ner kanske 1-1,5 kilo. Jag startar på 65 prick, vilket iaf är drygt 2 kilo mindre än förra sommaren. Men det betyder alltså att det är 5,1 kilo till mål... jag som var så nära... skit oxå! Martin börjar lite högre, på 103,1 det betyder att han ska tappa 8,1 kilo. Så nu sätter vi igång!

Ska bli spännande att se vad vi alla väger om 11 dagar...

.

Sista dagen med barnen

Idag är det faktiskt bra att solen inte skiner, jag har nämligen inte tid att sola :-)

Idag ska vi till att börja med åka och handla, sen blir det en tur till soptippen. Det sista ska packas ner i ungarnas väskor, innan vi stänger dem och ställer dem åt sidan. Vi ska börja städa av här hemma, vi börjar med vårt sovrum och jobbar oss neråt. Ikväll blir det en god middag tillsammans med barnen och Juniors flickvän innan vi tar en tidig kväll. Klockan 3 inatt går deras taxi till arlanda och sen ses vi inte förrän den 28:e igen.

Det ska verkligen bli skittråkigt! Det är inte så att jag inte klarar av att ungarna åker ifrån mej, Junior var ju faktiskt borta tre veckor förra året. Det är mer att jag gillar att ha dem runt mej eftersom vi har så himla kul tillsammans. Men som sagt; nu är de ur vägen ett tag så vi kan städa och i bästa fall hinna städa klart överallt och faktiskt njuta av det. På 10 dagar hinner man ganska mycket, men vi ska faktiskt göra lite annat också... vi ska segla nästa vecka! Baileys ska också med... det blir spännande att se honom och Martin i en segelbåt :-) Å midsommar firas hos blogg kompisar - skiiitkul!

Det kommer bli jättebra! Ungarna får komma bort och ha kul, vi får en massa gjort men också ha kul. Sen kommer de hem och alla är glada att ses igen :-)

.

Livet runt poolen

Tredje dagen med sol, ovant men så härligt! Vi släpper alla "måste" och åker och badar. Baileys skriker nästa innan han får komma ur bilen och kastar sej i på en gång. Han simmar och simmar, tills han knappt orkar skaka av vattnet ur pälsen till slut.







Det är bara 21 grader i poolen, så Martin och Senior vågar inte mer än att doppa sej. Modigt nog... men det där riktigta badet får vänta tills det är varmare. Vi myser vid poolkanten, jag och Martin läser, Baileys badar, ungdomarna sitter och myser eller leker med Baileys.

Så härligt!

Alltid händer det nåt hos oss

Jag som tyckte att det mesta gick ganska bra just nu... då händer det förståss nåt. Kanske inte så allvarligt, men sånt som ändå tar sin lilla tid att reda ut.

Junior var med sin tjej på skolavslutning. Han tog moppen dit, parkerade utanför skolan (trots att jag sagt att han kunde ställa den hos mormor som bor i närheten för säkerhets skull) och var med på flickvännens avslutning inne i skolan. När flickvännen ska kliva på moppen efteråt upptäcker hon att registreringskylten är borta. Junior vet inte om den saknades när han parkerade eller inte...

Han lämnar flickvännen hemma hos sej och kör sedan tillbaka den väg han kom för att leta efter skylten. Men han hittar den inte förståss. Då börjar mitt jobb! Anmäla skylten som förkommen hos polisen. Beställa en ny skylt hos Transportstyrelsen. Hämta en provisorisk skylt hos polisen. Inte särskilt komplicerat, men onödigt!

Hos Polisen var det ganska lång telefonkö, medan det hos Transportstyrelsen gick snabbt. Innan vi åkte till Polisen för att hämta skylten kollade vi att de inte skulle ha lunchstängt, eftersom detta var 11.45. Nej då, de skulle ha öppet 9-15 utan avbrott... eller hur? Klart det var lunchstängt när vi kom, så vi fick sitta där och vänta en stund och sen tog det ytterligare en stund att fixa skylten. Eftersom det nu var väldigt hög tid för lunch tog vi med oss Junior till vårt snabbmatshak och åt lunch där istället för hemma.

Nu är vi tillbaka i hemmets lugna vrå igen, en skylt rikare och magen full med mat. Skylten monteras nu för fullt på moppen och får sitta där tills vi har en i original igen. Då blir Junior 80 kr fattigare, det är nämligen vad en ny regskylt kostar nu för tiden.

Så mycket jobb för en så onödig grej. Undrar om den är snodd eller tappad???

.

Redan onsdag!

Tiden går så jäkla fort just nu! Å det kanske är bra? Men det känns som jag inte hinner med hälften av det jag borde. Killarna åker på lördag och vi har inte ens börjat fundera på en packning. Nu är de så pass stora att de får packa det mesta själva, men jag måste ju ändå se till så att mediciner, intyg och annat viktigt finns med. Kläder och sånt är deras problem, sånt går att komplettera på resan.

Junior är nästan aldrig hemma, han hänger med flickvännen varenda minut. Vilket förståss är självklart när han ska vara borta ett tag. Senior jobbar konstant och tycker det är tråkigt att vara ledig. Men rätt vad det är så kommer de hem allihopa, man vet aldrig när och hur många vi är hemma och därför är det svårt att planera mat. Idag krävde jag ett svar av dem och fick veta att jag och Martin äter lunch ensamma men har Senior hemma till middagen.

Just precis nu är jag ensam. Martin har åkt iväg med sin pappa till IKEA. Jag borde packa gerjer som vi sålt på tradera, men har ingen lust. Gör det sen... vi säljer fortfarande mycket där trots att det är sommar. Aktiviteten på tradera brukar ta slut runt midsommar, så det är bara att hänga på så länge det funkar. Sen sätter man igång igen i slutet av augusti. Vi har fortfarande mängder med böcker kvar att sälja och vi hittar nya grejer här hemma hela tiden som vi inte behöver.

Idag är det sol, för andra dagen i rad faktiskt! Så jag ska nog ta en dusch nu och sen lägga mej i solen en stund innan jag gör något vettigt. Bäst att passa på när man är ensam :-)

.

Är ni bjudna?

På expressen kunde man idag läsa om gästerna till Prinsessbrölloppet, eller iaf till riksdagen- och regeringens fest som väl är dagen innan eller nåt? På listan står en himla massa av mina gamla bekanta bla Inger Davidsson, Yvonne Andersson, Emma Henriksson och flera andra.

Medan jag läste listan så började jag fundera... skulle jag vilja vara inbjuden? Både och... Visst är det kul att gå på fest och ffa bröllopp, men snacka om klädproblem! Va sjutton har man på sej på ett prinsessbröllopp? Å det är ju faktiskt inte brölloppet de är inbjudna till utan festen innan, typ möhippa då eller?

Jag har varit på fiiiina tillställningar och tycker det är ganska kul. Fördelen är att det ofta är så mycket folk att ingen ser vad man har på sej. Å andra sidan vill man ju vara extra fin, men jag har aldrig haft så mycket pengar att göra mej kanonfin för... förutom när jag själv gifte mej förståss. Då får det ju kosta lite mer. Å tredje sidan så har jag en massa fina galaklänningar som bara är använda någon enstaka gång, ingen skulle ju märka om jag hade en sån på mej. Jag köpte ju en helt ny märkesklänning på tradera för bara 1 kr! Den kunde man kanske haft?

Nä, jag tror jag hoppar den där festen faktiskt. Det verkar mest krångligt att hitta på något att ha på sej. Men in till stan ska vi nog och då blir det på lördag. Om inte annat så för att insupa atmosfären. Nån annan som inte är bjuden som ska dit? Ska vi ses?

.

Min polska hemhjälp :-)

Någon har sagt att man inte ska få säga polack längre. Vad ska man då säga? Å får man isf säga Finne eller Turk? Jag hoppas verkligen att min "källa" har fel...

Martin är född i Polen, men numera svenska medborgare. För att reta folk och få dem att reagera brukar han presentera sej som min polska, svarta, hemhjälp. Folk vet inte riktigt vad de säga och deras reaktioner brukar vara skitroliga :-)


Här är därför en bild på min polska hemhjälp när han tvättar mina fönster... För att underlätta lite för honom har vi köpt en fönstertvätt (på tradera förståss). Den är suverän och det blir inte en enda rand! Han är ganska billig i drift, kostar bara mat... hemhjälpen alltså - inte fönstertvätten :-)

.

Tvätta, tvätta, packa

På lördag åker killarna på semester med sin pappa. Det är första gången på många år som de är borta mer än 3-4 dagar. Den här gången ska de till USA och blir borta 10 dagar. Vi ska alltså vara barnlediga i nästan två veckor! Hur gör man då?

Jag kan inte påstå att det ska bli skönt, däremot kan jag säga att det blir enklare... och svårare... det är ju iaf två personer färre att planera mat och handla för å andra sidan har vi ingen naturlig hundvakt. Jag gillar att ha killarna runt mej, vi har kul tillsammans. Men jag unnar dem verkligen en fin semester och att de får skoj. När de kommer hem ska vi göra nåt tillsammans som vi gillar.

Medan de är borta ska Martin och jag försöka äta ur frysen och samtidigt gå ner i vikt. Dessutom ska vi förståss STÄDA! Ett rum i taget ska städas från grunden, med början uppe i vårt sovrum. Vi brukar nämligen inte hinna med alla rum, så nu börjar vi med det viktigaste. En del frågar mej hur jag kan se fram emot att städa när vi väl är barnfria, men jag ser inget konstigt i det. Nu kommer vi att ha tid och i bästa fall göra helt klart innan det blir stökigt igen. Nu kan vi ju bara skylla på oss om vi inte blir klara. Och vi får göra det i vår takt.

Vi tänker inte bara städa, vi kommer att ta promenader, åka in till stan och mysa, sitta och dricka vin på uteplatsen om kvällarna och allt sånt som man "ska" göra. Men å andra sidan kommer vi att jobba som vanligt, så vi har inte semester om nu någon trodde det. Det har vi först i slutet av Juli och det var länge sen jag längtade så efter att få komma till Öland.

Så jag tvättar och tvättar lite till och lägger fram det rena så att killarna kan packa sina väskor. På fredagkväll ska väskorna stå klara och då ska vi mysa, innan de kliver på flyget på lördagmorgon kl 06.50. Sen blir kontakten via sms och internet, himla bra grejer :-)

.

Bara tjejer???

Martin och jag tröttnade på det oberäkneliga vädret och på att städa, så vi åkte på bilbingo. Vi gör det någon gång per sommar och oftast vinner vi, iaf Martin...

Idag har vi gjort en revolutionerande upptäckt! Vi har ca 11 bilar närmast, runt oss och i dem sitter kanske 3-4 personer per bil. 10 av dessa är rökare, enbart tjejer! Hälften av dessa har vunnit och då har vi bara kommit igenom första halvan... intressant... kanske behöver de vinna för att finansiera sin rökning, för det kan väl inte vara slumpen?

Jag lägger ingen värdering i själva rökandet, eller jo... det gör jag faktiskt. Jag tycker det är skitkorkat! Men det tror jag att rökarna också tycker, innerst inne iaf. Visst kanske det smakar gott osv, men vem sjutton eldar upp pengar? Hade man tänkt på varje cigg som en riktigt peng så hade det kanske sett annorlunda ut. Röker man ett paket om dagen blir det ca 15 000 kr på ett år. Att sätta fjutt på 15 000 gör man ju inte, men det är ju precis det dom gör! Därför tycker jag att det är korkat.

Iaf... vi har inget vunnit än, men Martin brukar vinna efter pausen. Tills dess studerar vi folk :-)

.

Snart är det dax... ångesthelg...

Snart är det dax för den första av två ångesthelger, nämligen midsommar. Det är inte riktigt lika illa nu som det varit förr, när jag varit helt ensam - men inte långt ifrån... Jag hatar nämligen midsommar- och nyårsafton! Dagar/kvällar när folk träffas, har kul, äter gott och umgås... alla utom jag... så har det alltid känts. Nu har jag Martin och det känns inte alls lika tråkigt, men ändå...

Förr åkte jag bort med barnen, på nyår blev det till solen och på midsommar blev det till Öland. Allt för att slippa se hur andra hade trevlig och för att inte visa andra hur ensam jag var. I år kommer barnen inte vara hemma, jag och Martin blir alltså ensamma och kan göra precis vad vi vill. Då säger folk "Jamen då kan ni ju vara riktigt romatiska och bara ägna er åt varandra". Vi umgås varje dag, dygnet runt, vi kan ta vara på tiden och vara romantiska när vi vill!

Visst kan vi sitta i trägården, äta något gott, ta en promenad och lägga oss när andra har som trevligast. Men det gör vi ju varje dag! Jag har försökt bjuda in till olika tillställningar, ibland några få utvalda, ibland alla jag känner. Trots att jag varit ute i god tid har folk varit upptagna och har sina egna traditioner. Jag har även försökt bjuda in mej, men antingen har folk inte fattat eller nonchalerat det.

Det är inte det att jag måste ha något att göra, det handlar mer om känslan av att få välja själv om man faktiskt vill sitta ensam eller komma ut bland folk. Att veta att varmöjligheten finns...

Ja, jag är bitter! Jag vill också ingå i ett socialt sammanhang med socialt umgänge. Träffa andra och ha trevligt. Det är faktiskt inte för mycket begärt!

.

Städångest... igen...

När Senior slutade grundskolan fick han välja hur han ville firas. På Öland firar man nian mer än studenten eftersom man flyttar hemifrån för att gå i gymnasiet. Så killarnas kusiner har firat stort och vi ville ge dem samma grej. Senior ville ha en kall buffé där vi bjöd in alla till Öppet Hus. Junior fick samma val, men ville hellre ha en mindre tillställning med skaldjur och bara närmaste familjen. Så igår var vi och köpte kräftor, krabba och räkor. Bröd och sallad mm. Idag kom jag på att man faktiskt måste städa vardagsrummet för att vi ska kunna sitta där... smart att komma på det samma dag, när man dessutom ska iväg på eftermiddagen... Men vem har sagt att jag är smart???

Den sista tapetvåden sattes upp hallen/trappen här omdagen, nu skulle alla taperester ut i förrådet tillsammans med annat byggmaterial och annan "skit". MEN för att kunna ställa in det i förrådet måste det städas där först. Martin börjde röja där i början av veckan och tog tag i det igen nu på förmiddagen. Medan han höll på där röjde jag vardagsrummet. När jag städar, städar jag ordentligt. Då handlar det inte om lite småplock och en dammsugning, nä då röjer jag lådor, skåp, slänger och tar bort så mycket jag kan. Jag gillar ju att slänga och skapa mer utrymme.

Nu ska vi sälja en skänk som tar för stor plats i vardagsrummet. Men för att kunna fota den måste den plockas ur och torkas av, annars blir det ju ingen bra bild. När den är såld, ställer vi tillbaka pianot på ursprungsplatsen och köper ett mindre skåp som får bättre plats. Jag har hittat ett på Tradera som jag vill ha.

Iaf... naturligtvis hann vi inte städa klart. Klockan 14.00 skulle vi nämligen sitta på simtävlingar resten av eftermiddagen. Vi hade iofs inte behövt åka bägge två, jag kunde ju ha stannat hemma och städat. Men nu blev det så. Nu är det ju ändå så att det "bara" är mina och Martins föräldrar som kommer och äter hos oss. De vet ju hur vi har det. Men det skulle ju vara trevligt om det fanns plats att sätta ner häcken och sitta ner och äta... eller hur? Nu kan man det hjälpligt, resten får vi hjälpas åt att röja när vi kommer hem.

Städångesten är total. Det blev lördag lite för fort... blä!

.

Så vare slut!

Idag avslutades en epok; epoken grundskolan :-) Idag slutade Junior nian och därmed har jag inga barn kvar i grundskolan längre, from nu är det ingen skolplikt utan frivillg skolgång som gäller för bägge två. Tror ni att jag tycker det är skönt? SUPERSKÖNT!

Redan i höstas kunde jag släppa taget om Senior och hans skola. Visst har jag hela tiden kolla på hur det går och är med på utvecklingsamtal osv, men nu är det lixom upp till dem själva att sätta sitt eget mål och ta ansvar för studierna. Jag tycker det är ganska viktigt att gå ut grundskolan med hyfsade betyg, eller åtminstone så höga betyg att man kan välja exakt den utbildning man vill. I gymnasiet är ju inte betygen alls lika viktiga, då "räcker" det med att nå sina egna uppsatta mål.

Junior satte tidigt sina mål inför nians slutbetyg. Han skulle ha full pott! Nåt annat fanns inte. Å de fick han! Han har varit närvarande och gjort så gott han kunnat och har det inte räckt har han bett om extra uppgifter. Han har inte pluggat livet ur sej, men gjort det man krävt av honom. Å det räckte, 320 poäng = MVG i samtliga ämnen. Han var glad, mycket glad och lättad, man vet ju inte förrän man faktiskt står där med betyget i handen om det gick vägen eller ej. Kunskapsskolan har dessutom ett stipenium för elever med full pott, så han fick även ett diplom och ett presentkort på Akademibokhandeln.

När skolan var slut fick han välja lunchställe. Det var meningen att även Senior skulle följa med, men han valde att jobba istället. Så vi åkte till Grekiska Kolgrillen och åt och tog efterrätten hos Senior på Mc Donalds :-)

Jag är lättad och glad och STOLT! Killarna är i land, de är stora nu. Båda har lämnat grundskolan med strålande betyg och valt de utbildningar de velat. Senior går Media med inriktning på ljud, Junior ska gå el och bli elektriker. Båda är nöjda och ser med spänning fram emot sitt vuxna liv. Tänk att de är mina! De är vackra, trevliga, intelligenta grabbar som vet hur man uppför sej och beter sej bland folk. De kan föra sej bland både kända och okända människor, för dem har det ingen betydelse. Jag har försökt lära dem att inte göra skillnad på folk oavsett om de är gula eller svarta, tjocka eller smala, friska eller sjuka, rika eller fattiga... å jag har lyckats!

Mina killar är de finaste som finns!

.

Min fina pojke!

Det var inte bara tråkigheter igår.

Junior var på 9:ornas bal och var så himla fin!

Trodde inte det kunde bli värre...

Efter allt tjafs med skolan idag, så trodde jag inte att dagen skulle bli värre... men det blev den...

Vi åkte och jobbade, hade inga nya, så vi kom hem redan 7.30. På väg hem åkte vi och lämnade traderapaket på ett av schenkers ombud här i närheten. Ombudet ligger alldeles i närheten av vår skyttehall och jag känner hur det luktar rök. Vi ser inget, men konstaterar att rökdoften är ganska stark.

Väl hemma ser jag att en vän skrivit på sin facebook att skolan brinner. I skolan ligger vår skyttehall!!! Vi tittar ut och ser en rökpelare som ser ut som hiroshima-svampen. Kolsvart och täcker hela himlen. H-e!

Vi får snart veta att byggnaden är övertänd och förmodligen kommer hela skyttehallen gå upp i rök. Vår skyttehall som precis fått elektroniska tavlor och som både farbror Arne och skyttarna jobbat häcken av sej för att få i gott skick. Vi ringer skytteledare Arne och berättar, han blir bestört och åker dit direkt. Efter en stund får vi veta från honom att det otroligt nog verkar som att skyttehallen faktiskt kommer att klara sej...

Under den här tiden har Senior brutit ihop totalt. Inte enbart för att hans gevär finns där i lågorna, utan hur Arne mår nu och hur de ska kunna fortsätta sin verksamhet. Just nu skjuter de ute, men till hösten? Vi försöker trösta, men det går väl inget vidare. Nu börjar det komma upp bilder på aftonbladet och expressen, den ena värre än den andra. Senior tar till slut moppen och åker dit, han vill bilda sin egen uppfattning. Han har turen och får tag på en schysst polis som ger honom tillåtelse att åka förbi avspärrningarna för att titta. Han får prata med en brandman som säger att hallen nog kommer att klara sej från branden, men kommer att vara mycket vattenskadad. Han blir lugn, det kommer att ordna sej.

Nu ligger han i badet. Han har haft en lång och jobbig dag. Känslorna har hoppat upp och ner i kroppen på oss alla, men det har tack o lov löst sej till det bästa. I det långa loppet är det ju ändå så att så länge ingen människa kommer till skada är ju allt annat betydelselöst. Vi är lite omskakade av allt som hänt idag, men ok.

Bilden har jag lånat från Vivianne Swedberg, vars pappa bor i närheten och har dokumenterat allt.

.

NU kan sommarlovet börja!

Senior traskade glatt iväg till skolan i morse. Han såg fram emot att få sitt betyg och se avslutningsshowen. Det tog bara en liten stund så ringde han och var helt förstörd. Han hade fått IG i matte, hans favoritämne... vi förstod ingenting!

Jag skickade omedelbart ett mail till berörda lärare samt rektor för att få en förklaring. Någon timme senare ringer telefonen och hans mattelärare förklarar att Senior klarat minst G på alla moment och tom VG på vissa, men att han missat ETT av kriterierna för G. Senior har haft 100% närvaro, han har haft G eller VG på alla prov inklusive nationella. Men tydligen fanns inte detta moment med på de nationella provet. Frågan är då hur det kan räknas som betygskriterie?

Läraren menade att han hade kunnat vara "snäll" och ändå satt ett G, men han ville få eleverna att lära sej att ta ansvar och själva se när och vad som behövs jobbas mer på. Då fick jag frispel! Jag frågade om han vet att Senior har ADHD och att detta med eget ansvar och är något han behöver hjälp med. Jodå, man kände nog till det men tyckte att han är så duktig i övrigt... svammel svammel... hur som helst så fick han veta en hel del om vad jag tyckte om lärare som han och till slut så bestämdes det att Senior skulle komma tillbaka till skolan 14.30.

Jag gick med honom dit, han fick rita ett kordinatsystem och svara på några frågor. 3 minuter senare hade han sitt G. Då först fattade jag att detta dessutom är hans slutbetyg och extra viktigt. Här har vi en elev som faktiskt tycker om matte och förväntade sej minst ett G, kanske kanske kanske ett VG. Ist fick han en käftsmäll som hette duga. Nu fick han faktiskt en ursäkt från sin lärare, men ändå... tråkig start på sommarlovet.

Nu har Senior ändå tur. Han har människor runt sej som älskar honom och för hans kamp när han själv inte klarar det. Men det var en dag i mitt liv som bestod av ångest och tjafsande för att han skulle få rätt. Jag är så trött på att bråka för sånt man har rätt till... Visst, Senior har tur - men alla andra ungdomar som inte har någon som kämpar för dem då? Hur går det för dem?

.

Bisarr känsla

Var på studentuppvaktning igår hos en jättetrevlig tjej vars familj jag känt i 20 år. Vi umgicks under flera år, i perioder ganska tätt, men har sedan skilssmässan mest bara hälsat. Efter jobbet igår skyndade jag att byta om och gick dit.

När jag kommer dit hälsar jag på gamla bekanta och fd släkt (till mej). Ingen lyfter en hand, de hälsar knappt tillbaka. Studenten själv hälsar glatt när jag överlämnar en blomma och sen får jag stå i hallen och prata med henne och hennes mamma. Medan ca 30 andra personer äter gott ur dignande fat, flera stora tårtor.... så får jag stå i hallen...

Mamman lägger tom fram mer mat, men ingen bjuder mej att sitta eller frågar om jag vill ha något. De andra gästerna äter och prata, men de skrattar knappt och det är nästan tyst. Mycket bisarr upplevelse att stå där i hallen och ingen låssas se en. Nästan som om man var osynlig eller satt i nån slags box och var nåt som katten släpat in.

Ok, jag kom oinbjuden - men jag hade förvarnat föräldrarna. För mej är en oinbjuden gäst nästan mer viktig än ditbjudna. Någon som uppvaktar utan att blivit inbjuden kommer ju enbart av omtanke, denne ska man vara rädd om. Nu skulle jag ändå hem till oss och äta, så det var ju inte det att jag ville ha mat. Nä, det var mer sättet att ingen knappt hälsade eller ens kunde tänka sej att ha mej där mer än just för att lämna över blomman. Att låta mej sitta ner bland de andra och faktiskt umgås var tydligen otänkbart. Snacka om att känna sej udda...

Å det här är människor jag umgåtts med tidigare, kommer nog inte göra det något mer.

.

Ny vecka... igen!

Tycker tiden går så vansinnigt fort just nu, på både gott och ont...

Vi jobbar fortfarande månd-torsd och är borta mellan 15-21 ungefär varje dag. Sen har vi ledigt och helg i hela tre dagar. Imorrn slutar Senior sitt första år i gymnasiet, som gått över förväntan. Tänk att han knappt haft något strul alls och kunnat klara sej själv hela året. Han trivs toppenbra både i skolan och med sin klass. Junior går halvdagar hela veckan och slutar på fredag. Han har fortfarande huvudvärk och är hemma när han behöver. Man har kollat allt utom det neurologiska (väntar på tid) och allt är ok... ändå finns värken kvar. Jag hoppas det är stress och att den försvinner nästa vecka. Till helgen har vi simtävlingar och då hinner han inte tänka på det så mycket.

Så den här veckan går mest ut på att jobba och gå på skolavslutningar. Grannens tjej tar studenten idag, så jag ska gå över med en blomma. Junior ska på bal imorrn för niorna. Igentligen skulle killarna varit i Berwaldhallen och tagit emot stipendium imorrn, men vi hoppar över de och får besked med posten istället.

Allt är alltså ganska bra! Vi börjar komma ikapp med städningen, grejer säljs som smör på Tradera, vi har en helt ok ekonomi, hela familjen är harmonisk och mår bra tillsammans. Det känns väldigt bra alltså! Det är sommar och även om vi inte har semester på länge, så gör det inget. Vår tid kommer!

.

Smaka på Stockholm

Idag åkte vi in till stan för att besöka "Smaka på Stockholm". Det var meningen att killarna också skulle följa med, men så fick Senior möjlighet att jobba och Junior hade lovat bort sej på annat som han glömt bort... Så det blev en dag på tu man hand för mej och Martin, ganska mysigt faktiskt :-)







Vi gick runt på området en stund, men det var alldeles för mycket folk och för dyrt att äta där - så vi gick iväg lite och hittade ett sushiställe där vi åt.






När vi ätit gick vi ett varv till och tittade en del på det som hände på scen. Jag träffade några bekanta; bla Inger Davidsson, Riksdagsledamot för KD och hennes syster Eva Samuelsson, Äldreborgarråd. Eva skulle sitta i juryn när man smakade på mat för äldre, tillsammans med min gamle vän Bert-Åke Varg.



När de jobbat färdigt fick jag och en mycket förkyld Varg en pratstund. Det var länge sen vi sågs, så det var lite att prata om. Tur att facebook finns så man kan hålla kontakten där.



Efter en mycket trevlig, mysig och varm dag åkte vi hem nöjda och belåtna :-)

Köpa bil?

Vi har spara ihop en del pengar, har det ganska ok ekonomisk och vi har tid just nu, därför har vi bestämt oss för att byta bil. Peugeoten som vi har nu har en liten ilsken lampa som lyser då och då och ingen hittar felet, rätt vad det är har kylarvattnet läckt ut, utan att vi sett nån pöl, ratten glappar och lite annat smått och gott. Det är en 2001:a som är skön att köra, men dax för oss att byta och nu har vi ett bra tillfälle tycker vi. I höst kommer vi definitivt inte ha tid eftersom Martin ska plugga.

Så vi har börjat att kollat runt lite. Vi har inte råd med en ny bil, dessutom tycker vi att det är slöseri med pengar att köpa en helt ny bil. Efter bara en ägare och några futtiga mil har värdet halverats, så vi tänkte titta efter en 4-5 år gammal modell. Vår budget ligger runt 60-65 000... eftersom vi bägge vägrar att ta lån för att köpa bil. Sånt gör man inte i vår värld. En bil är en lyxvara, den köper man kontant! Vår gamla bil kommer min pappa att ta över, så där räknar vi inte med några pengar alls.

Med detta i bakgrunden har vi fastnat för en Skoda Octavia. Enligt oberoende källor är det mycket bil för lite pengar. Det vi dessutom behöver är ju en bil där jag kan dra fram stolen mycket och Martin kan dra bak stolen minst lika mycket. En bil som ska passa både en 156:a och en 195:a är inte så lätt, då pratar jag centimetrar... Dessutom ska vi ha plats för hundbur, ha dragkrok och bra plats för passagerare bak. Tydligen skulle Octavia passa in på allt detta.

Färg kan man ju knappast bestämma när man köper begagnat, men man kan ju önska... då skulle jag nog vilja ha en blå. Men en silverfärgad, eller tom guld är helt ok. Svart och vit går nog bort, all skit syns för bra :-) Men men, detta är en ren lyxfråga, det blir vad det blir. När, är också en bra fråga... det blir när det blir... när vi hittar nåt bra - då slår vi till!

Vi tar gärna emot synpunkter på vårt bilval och förslag på andra bilar som kan vara värda att titta på!

.

Favoritmat

En undersökning visar att vår favoritmiddag är köttfärsås och som tvåa kommer Taco. Vårt fredagsmys har blivit en mexicansk rätt, vilket jag tycker är lite charmigt. Inte köttbullar eller falukorv, utan taco! Lasagne kommer också ganska högt upp på listan, och det är ju inte heller en svensk rätt. Jag tycker det är jättebra att vår svenska mat blandas upp med andra nationaliteter och därmed specialiteter.

Många lagar olika mat till sej själva och sina barn. Ska man grilla är det korv som gäller för barnen medan föräldrarna äter en biff. Till detta får barnen pommes medan föräldrarna äter en potatissallad. Sallad existerar knappt... Är det konstigt att barnen inte får ett matintresse?

Jag HATAR att laga mat och vill göra det så enkelt för mej som det bara går. Jag skulle aldrig laga olika mat till barnen och mej och har heller aldrig gjort det. När barnen var små hade de en mängd olika allergier som kunde fått mej till att laga olika rätter till oss, men jag valde istället att laga sånt som vi alla kunde äta tillsammans. Det är inte så lätt att laga mat utan mjölk, ägg, soja och en del annat. Då fanns inga utbytesvaror, som det finns idag, mer än sojamjölk. Tycker man dessutom inte om att laga mat, så blir utbudet klent.

Halvfabrikat gick bort eftersom det oftast finns mjölk- eller äggvitepulver eller sojalecitin i. Så det blev till att laga mat från grunden och eftersom jag inte tycker om att laga mat fick killarna ofta hjälpa till redan när de var ganska små. Då var det pga lathet, idag kan jag se att det var bland det smartaste jag gjort! De kunde tidigt slänga ihop en middag åt oss OCH de tycker att det är roligare att laga mat än vad jag gör :-)

Tänk ändå va olika de blivit. Junior älskar och har alltid älskat att prova ny mat och nya smaker. Han tycker om kryddor och äter alla olika grönsaker, frukter, skaldjur och konstiga grejer som bulgur mm. Senior är tvärtom! Han vill ha "vanlig" mat, utan konstigheter, helt med bara peppar och salt. Han äter "vanlig" sallad, men tycker inte om kokta eller tillredda grönsaker eller rotfrukter. De har fått samma mat, på samma vilkor och är helt olika i sina smaker.

MEN frågar man vad de helt äter så svarar bägge fisk eller skaldjur. Senior äter helst en lax medan Junior vill ha hummer eller kräftor. Deras kompisar tycker att de är jättekonstiga...

Frågan är varför svenska barn är så dåliga på att äta varierad kost och tycker illa om grönsaker och fisk? Är det för att föräldrarna inte varierat sej eller för att fisk och grönsaker är ganska illa tillagat i skolan? Jag vet inte, däremot är jag glad att jag åtminstone har en unge som äter allt och att den andra iaf vågar smaka :-)

.

Härliga dagar i solen

Solen skiner = jag är aldrig inomhus! En av förklaringarna till varför jag inte skrivit något. En annan förklaring är att jag inte haft något att skriva... funderingarna kring det där kollot snurrar fortfarande. Det är något jag verkligen skulle vilja göra!

Igår lyckades vi städa av vår uteplats ordentligt. Vi slängde skräp och kan nu använda den som det är tänkt. Nu kan man väl säga att alla spår av översvämningen är utplånade. Äntligen! Så igårkväll satt vi där och drack varsin cider och hade det jättemysigt. Det var en otroligt härlig kväll.

Idag ska vi röja förrådet och göra fint i rabatterna, de få som är kvar :-) Förrådet ser ut som ett katastrofområde, som det nu ska bli ordning på. De sista grejerna från lägenheten i Södertälje ska in där eller ner i källaren, så man kan komma fram i garaget igen. Det känns som hela mitt liv är ett enda stort domino. Man flyttar en grej som rasar några andra på vägen lixom...

Nu känns det iaf som att vi är på rätt väg. Inne är det ok, inte välstädat, men ok... ute är det helt ok! Så det är bara förråd och garage kvar, sen kanske man kan fixa inne så det blir mer än ok? Junior har fått i uppdrag att tvätta huset nu när sommarlovet börjar. Fasaden är vit med svarta prickar och alla dessa prickar ska han skrubba bort. Sen får vi se om huset behöver målas eller om det räcker med att tvätta.

Solen skiner, allt är faktiskt ganska bra.

.

Två soldyrkare

Sådan herre sådan hund...
Vi njuter av solen så mycket vi bara kan :-)

Tjockis-kollo?

Vi har ganska många unga/ungdomar/barn som går hos oss på Viktväktarna. De får inte gå ensamma hos oss, men i förälders sällskap och med intyg från skolläkare är det ok. Idag mötte vi en av dessa föräldrar när vi var och handlade. Hon berättade att hennes barn nu börjar i ny klass till hösten och gärna vill gå ner i vikt tills dess. Tyvärr har mamman haft svårt att få iväg henne/honom under våren och det hela slutade med att jag skrev av dem. Men nu verkar det som om de faktiskt kommer tillbaka för att ta tag i vikten under sommarlovet och i bästa fall få ner vikten en del till skolan börjar igen.

Så började vi spåna i bilen hem... tänk om man kunde starta ett slags kollo för överviktiga barn/ungdomar. Eller ännu hellre ett kollo för hela familjen. För det är ju inte barnens fel att de är tjocka, det är ju faktiskt föräldrarna. Jag vet att Kalle Moreus likställer tjocka barn med barnmisshandel... ibland är det faktiskt så illa. Vi har haft 12-13 åringar som vägt 80-90 kg och det är ju knappast de som handlar hem godsakerna.

Tänk då att ha ett läger där barnen får göra kul grejer som de kanske inte provat förr; rida, klättervägg, segla mm. Medan barnen har kul kan föräldrarna sitta i skolbänken och lära sej hur de ska ta hand om sin familj. Å sen kan de tillsammans ha praktiska övningar där familjebanden stärks.

Det skulle vara så himla kul! Undrar bara om det är genomförbart?

.

Lycklig son

Här har ni en lycklig 15-åring!

Förra onsdagen klarade Junior moppe-testet, i fredags köpte han moppe och igår kom det riktiga körkortet. Mitt i all huvudvärk har han iaf fått något kul att glädjas åt.