Murphys Lag

Lagen om livets jävlighet. Så är det hos oss just nu.

Jag skulle ju inte ha tid att sitta här något innan gräsmattan var klar. Gräsmattorna är slut! Trots att jag ringde och kollade förra helgen och man sa att det skulle finnas massor... självklart var de slut nu! Det var ju JAG som skulle ha dem!

Så det blir inget gräsmatteläggande under helgen. Vi får fixa annat istället och här finns alternativ, det kan jag lova. Först och främst ska vi gräva klart och fixa underlaget till gräset. Nu kan vi göra det i ett lite lugnare tempo. Sen ska vi röja i vardagsrummet, lägga ut grejer på Tradera och kunna stuva undan de grejerna i förrådet. Sen ska vi slipa klart den sista väggen och få upp de sista tapetvåderna i trappen. SEN ska jag STÄDA!!!

Nu ska jag gå till centrum och hämta ut våra 7 förstoringar från safarin. I eftermiddag ska vi köpa ramar och sen ikväll ska vi hänga upp dem i trappen, medan byggställningen ändå står där. Imorrn kommer (i bästa fall) snickaren och fixar trappräcket. Då är iaf ETT stort projekt i hamn.

Vår Valborg blir hemma, som vanligt. Vi jobbar på och försöker få ett hem att trivas i. Ta hand om er allihopa!

.

Kommer vara osynlig

Precis som jag misstänkte så skulle mitt anrop inte ge något svar. Så jag kommer att vara osynlig tills gräsmattan är lagd. Jag och Martin kommer inte att vara tillgängliga på något sätt from imorrn.

Imorrn ska vi gräva klart, på lördag ska jorden jämnas till och gräsmattan köras hem. Eftersom den väger för mycket för vår släpvagn, kommer vi att få åka 3 ggr. 62 rullar ska lastas, lastas ur, bäras ca 30 meter och rullas ut. Varje rulle väger ca 20 kg.

Detta ska vi göra på två personer och inom 2 dygn, så att inte gräsrullarna förstörs. Så nu vet ni hur vår helg ser ut.

Överlever vi så hörs vi väl...?

.

Vi ber om hjälp...

Jag har svårt att be om hjälp, men nu inser jag att jag är tvungen. Anledningen till att jag inte längre ber om hjälp är att när jag bett om hjälp förr så har folk lovat vitt och brett att de ska hjälpa mej, men när det sedan väl gäller så har ingen tid. I ett fall bad jag om hjälp att skrapa och måla huset, jag var ensamstående med två små barn och behövde verkligen få hjälp med detta. 11 personer sa ja och vi bestämde att vi skulle ta en Krisithimmelhelg för ändamålet.

Dagen innan köpte jag en back öl och mängder med mat och förberedde alltsammans. På torsdagen stod jag där och EN enda dök upp. Någon hade sjuka barn, någon skulle jobba - men resten hörde inte ens av sej och har fortfarande inte hört av sej... Jag ville inte ha kontakt efteråt eftersom jag var så besviken. Att lämna återbud är en sak, att inte ens höra av sej är en helt annan. Där stod jag med mat för ett helt kompani, men det var inget som störde mej så mycket som att folk bara struntade i mej. Efter en sån grej är det svårt att be om hjälp.

Behöver jag hjälp ber jag mina barn eller mina föräldrar, numera även Martin förståss och i vissa fall hans föräldrar. Men det vi bheöver hjälp med nu kan våra föräldrar inte ställa upp med eftersom Martins föräldrar är gamla och lite "skruttiga" och min pappa går med brutna revben. Mamma hjälper nog till så gott hon kan...

Vi behöver nämligen hjälp att lägga vår nya gräsmatta nu i helgen, förmodligen söndag. Ca 60 rullar gräs á 20 kg skall bäras från en släpvagn på framsidan, till baksidan och sedan läggas på plats. Detta måste göras under en och samma dag eftersom gräset annars kan bli förstört. Killarna är borta hela helgen och jag och Martin ska alltså hinna detta själva... det är omöjligt! OCH vi har lite bråttom eftersom det ska regna nästan hela nästa vecka och då skulle det ju vara väldigt bra att ha gräset på plats eftersom den ska vattnas varje dag för att ta sej.

Vi ber allra ödmjukast om hjälp alltså. I utbyte får ni mat och dryck, trevligt sällskap och mängder med motion och styrketräning :-)

Är det nån som har tid att avsätta en timme, en halv dag eller mer för att hjälpa oss? Vi kommer vara er evigt tacksamma!

.

????

Allt är ett enda virrvarr här hemma!

I söndags gick ytterligare ett gäng auktioner ut på Tradera. Av 134 auktioner fick vi 53 grejer sålda! Så nu sitter vi här med grejer som är betalda som ska packas och skickas, andra betalningar som ska kollas och är de i ordning så ska även dessa grejer packas och skickas. Nog för att vi fått iväg mycket, men efter dagens skörd har vi ändå 25 grejer som ligger och väntar på att bli betalda. Vardagsrummet är ett enda stort kaos!

I trädgården går arbetet långsamt. Av våra dryga 50 kvm har vi nu grävt upp ungefär hälften, FÖR HAND! Tanken var att vi skulle vara klara imorrn och kunna lägga gräset på fredag, men så blir det nog inte... i bästa fall kan vi lägga gräset i helgen. Om jag bara orkade skulle jag gräva varenda ledig minut, men kroppen säger ifrån och man orkar inte mer än ett par timmar i taget. Det gör mej lite frustrerad!

Ikväll kommer iaf snickaren och fixar vårt trappräcke. När han är färdiga med det, kan vi iaf göra resten av tapetseringen och börja sätta upp grejer på väggarna igen. Men då ska trappen slipas... alltid är det nåt...

Så här står vi med en uppgrävd gräsmatta, som tar längre tid än beräknat att få färdig. Grejer i vardagsrummet som ligger huller om buller och väntar på att skickas iväg elller lägga ut som auktioner. Ett hem som definitivt behöver städas. Å jag måste jobba! Jag har inte tiiiiid! Men Martin tycker att jag behöver åka iväg till jobbet på kvällarna för att ta det lite lugnt... så kan man oxå se det ;-)

Imorgon är en annan dag...

.

Ner på vågen!

Jag behöver inget gym! På en vecka har jag gått ner 1,2 kg genom effektivt grävande och koll på maten. Martin hade tagit 2,5 kg!!! Så skönt att vara på rätt väg igen efter all skit som hänt här hemma under vårvintern. Nu har vi bägge samma vikt som vi hade den 18 januari... Så nu kan vi kanske gå ått rätt håll och går ner i vikt ist för upp.

Den här veckan ska vi testa en ny kokbok. Det är Viktväktarnas pinfärska kokbok som heter Familjens Lätta Rätter. Där finns väldigt mycket gott som vi ska testa och sedan redogöra för när den börjar säljas nästa vecka. Jag tror att många kommer tycka om den.

Så den här veckan blir det mer gräva och jobb i trädgården. I bästa fall kan vi börja lägga gräset på fredag, hoppas hoppas hoppas. Med rätt mat och all motion ska det väl bli iaf nåt halvkilo till tycker jag.

Vi är på gång! Vi är laddade, vi är tända!

.

Nu är den iaf såld!

Svärföräldrarnas lägenhet är såld! Till slut... det tog "bara" 3 månader från första visningen.

Vi har alltså haft flera månader på oss att flytta alla grejer och städa ur, men det har vi ju självklart inte gjort... Lägenheten har dessutom stått tom sedan 20/2, men det är inte alls sant. Svärföräldrarna flyttade 20/2 men ganska mycket blev kvar i lägenheten, sånt som skulle slängas, sälja mm. Vi tyckte det gick trögt med försäljningen och hade gott om tid på oss.

Nu är det ägarbyte redan 8/5, om mindre än två veckor, och nu har vi definitivt inte gott om tid längre. Snarare tvärtom eftersom vi har lite för mycket att göra här hemma för att kunna släppa allt och städa ur lägenheten.

Martin och Senior har iaf varit där idag och hämtat en del av Martins grejer som blivit kvar där. De har också varit och slängt en hel billass med trasiga möbler och annat. Ett lass till med Martins grejer får det bli, men sen har vi iaf hämtat allt som är hans. Sen ligger en soffa och en bokhylla ute till försäljning/bortskänkes. Får vi inte grejerna sålda blir det att köra dem till någon second handbutik. Då är det "bara" städning kvar och det hinner vi helt enkelt inte. Tur att Martins föräldrar är pensionärer så att de kan göra vad som krävs innan ägarbytet.

Nu har vi iaf ett problem mindre... tack o lov!

.

Sjukt trött!

Nu när vi fått lite ordning inne måste vi ju fortsätta ute... Jordgubbslandet blev klart i måndags och nu har vi börjat med gräsmattan. Ca 50 kvm gräsmatta ska grävas ur, ca 10-30 cm djupt beroende på var man är på den. Den är lite lätt ojämn kanske man kan säga...

Vi skulle kunna hyra en jordfräs och göra jobbet mycket snabbare, men timhyran var sjuk och då väljer vi att använda vår armkraft istället. Vem behöver gym??? Jag har delat in baksidan i 12 delar och idag har vi kommit knappt 2... fatta hur mycket vi har kvar!!!

Jorden kör vi sen hem till mina föräldrar som använder den i sin trädgård. Så jag gräver, Martin lastar skottkärran och lägger i släpvagnen, sen krattar jag till allt och jämnar till så det ser ok ut. Det kommer nog att ta lite tid, men det kommer att bli så bra! Under tiden får jag sol på kroppen och nya fräknar på näsan :-)

Snacka om motion och styrketräning i ett. Hela kroppen skriker av trötthet. I morse hade jag ont i ryggen, vågar knappt tänka på hur det kommer att vara imorrn. Men men, det brukar gå över efter en stund. Har tänkt hinna med ytterligare 2/12 imorrn, då skulle vi alltså ha gjort 4/12... en bra bit på väg. I bästa fall (allt beror på vädret) kan vi vara färdiga på fredag och kunna hämta gräset då. 62 rullar... 15-20 kg/rulle... som ska bäras från släpet till baksidan och sen rullas ut. Nån som behöver träna lite??? Välkomna hit!

.

Glädje blev inte så långvarig...

Vi fick alltså ersättning från försäkringsbolaget utan minsta knorrande... ganska mycket pengar. Vi var glada och tacksamma, nu kan vi bla köpa en ny platsgran till jul. Den blev ju förstörd. Men så kom brevbäraren och nu förstår jag varför Baileys skällde på honom... han hade nämligen med sej fakturan från saneringsfirman...

Den fakturan ska man nästan skriva med stora bokstäver: FAKTURAN! Den var rejält saltad. Så till den milda grad att jag kände mej tvungen att ringa konsumentrådgivaren här i kommunen. Jag gick igenom siffrorna med honom och han rådde mej att skriva en liten rad till någon chef på firman. Efter en stund gjorde jag som han sa och fick nog ihop ett ganska vettigt brev med argument till varför jag inte tänker betala deras fantasisummor. Bla begär de en milersättning på 103 kr!!! De vill ha betalt för 7 timmars jobb när de bara var här knappt 4 osv osv. Ska jag betala en timpenning på drygt 1000 kr PER GUBBE! Då ska baske mej resten av fakturan vara rätt!

Där försvann både det goda humöret och ersättningen på en och samma gång. Surt sa räven...

.

Tack Länsförsäkringar!

För någon vecka sedan lyckades jag få ihop alla papper och ersättningsanspråk till försäkringsbolagen angående vår översvämning. Jag bad specifikt att de skulle höra av sej så snart jag kunde kasta alla förstörda grejer. Men jag har inte hört något... Idag ringde jag och fick veta att pengar är utbetalat på kontot och att det bara är att slänga grejerna. Ingen har tvekat på att det jag angivit varit de riktiga, då var det heller ingen som ville dyka ner i de sunkiga säckarna. Så idag ska vi kasta 13 sopsäckar med grejer och återerövra vår uteplats!












Så skönt att det inte blev någon tvist eller frågetecken. Jag har haft Länsförsäkringar i 16 år och det har ALDRIG varit något strul. Oavsett om det varit olyckor, översvämnigar eller sjukdomar så har vi alltid fått snabb hjälp och ersättning. Jag kommer inte byta!

.

Hälsokatastrof?

Apropå det här med vulkaner och aska har jag börjat ifrågasätta ordet katastrof. Är det en katastrof att flygen inte fungerar? Att man inte kan flyga till eller ifrån nöjesresor? Jag tycker faktiskt inte det. Däremot är det början till en katastrof när innevånarna på tex Svalbard inte får någon proviant eller när de boende på Island tvingas överge sina hem och gårdar.

Jag har vänner och bekanta som sitter fast lite här och där i världen. Sonens flickvän skulle kommit hem från Paris i söndags, men har precis i detta nu "landat" med en buss i Stockholm efter ett dygns resa. En annan sitter fast i London, ytterligare en i Berein (heter det så) pga att hennes ersättare inte kommer från Sverige och kan lösa av henne. Sen har jag en bekant som sitter fast här hemma med inställd semester och som nu får ha en ledig vecka hemma istället. Det finns fler såna exempel, vi känner alla någon som sitter fast tror jag.

Vi är alltså tillbaka på 50-60-talet igen, när man fortfarande reste med buss genom Europa och med båt till det stora landet i väst; USA. Är detta negativt? Ja, om man har bråttom. Men tänk så mycket sonens tjej fick se, som hon inte annars skulle sett. Nu har hon inte bara sett Paris utan även hela Tyskland, delar av Danmark och halva Sverige. Inte illa, tycker jag.

Det är inte här katastrofen ligger, anser jag, det går att ta sej fram i världen utan flyg. Katastrofen i min ögon är askan, den som man inte talar så högt om mer än som flygproblem. Hur hälsofarlig är egentligen askan? Man beskriver den i termer som små partiklar glas som tar sej in i lungblåsorna och som man aldrig sedan blir av med. Det är en katastrof för mej! Vad händer med oss och vår hälsa i allt detta? Kan någon ta bladet från munnen och tala om hur farligt detta är för oss? Här har hela familjen astma, alltså en lungsjukdom, borde vi hålla oss inne? Hur vet man om man dragit i sej skiten? Vad händer i förlängningen med oss? Blir det som Tjernobyl, olika cancersjukdomar upptäcks?

Kan någon tala om detta för mej?

.

Slöseri med tid

Hur ofta letar ni efter saker? Tänk så mycket tid som går åt bara till att leta efter grejer. Åtminstone för mej...

Jag försöker ha ordning på mina grejer, men när kaos uppstår i form av översvämningar odyl så är det stört omöjligt att hålla ordning. Mest handlar det om papper eller dokument som är borta, men nu senast har det varit två hammare, en spackel, markväv, försäkringsbrev och lite annat smått och gott. En hammare hittade vi, men den andra är språlöst borta, försäkringsbrevet hittade jag när jag till slut satte in alla papper i pärmar, markväven hade trillat ner bakom en hylla när vi stuvade om grejerna som skulle ner i källaren sov osv. Så är det konstant hemma hos oss just nu och jag blir galen!

Jag har säkert letat bort flera timmar den senaste månaden. Nu har det gått så långt att jag inte längre letar, är en sak borta så får den vara det. Den kommer väl fram nångång? Förut blev jag irriterad och förbannad på mej själv som inte kunde hålla ordning på grejerna, nu har jag resignerat. Det är som det är; ingen ordning.

Men snart hoppas jag hitta grejerna lite bättre igen. Snart ska det bli ordning inne igen, det står fortfarande saker lite här och där efter översvämning och tapetsering. Inte för att jag tror att jag kommer hitta alla mina grejer på en gång ändå, men man kan ju alltid hoppas...

Hur många timmar letar du bort? Timmar du aldrig får tillbaka.

.

Iaf en sak färdig!

Såg på väderrapporten att förmiddagen skulle bli fin, men att eftermiddagen skulle bli kall och bjuda på regn. Alltså var det bara att sätta fart så att jordgubbslandet skulle vara klart innan regnet kom.

Så det blev en snabb frukost och sen ut i trädgården. Igårkväll när jag kom hem från jobbet byggde jag ramen runt landet, så det var iaf klart så långt. Nu var det bara att börja ösa jord i ramen. Många spadar blev det... landet är nu ca 30 cm högt och det går åt en jäkla massa jord för att fylla den. Men eftersom jag grävt ur gräsmattan för att få underlaget jämnt, fanns det att ta av. Sen var det bara att sätta dit rabarber, gräslök och jordgubbar. Gräva upp ur det gamla och gräva ner i det nya... och ösa på mer jord. Nu är det klart!

Nästa projekt blir att ta bort det gamla landet och börja jämna till resten av gräsmattan. När detta är gjort ska vi åka och köpa gräsmatta. Vi kommer inte att fröså gräset utan rulla ut längder, så att det går snabbare och blir klart att använda fortare. Men dit är det ett tag... det tar tid att gräva ur och jämna till den nuvarande gräsmattan. Gamla sandlådor och annat har gjort att det ser ut som "hela-havet-stormar". Men blir det bara varmt igen så är jag där med spaden.

Sen är det framsidans tur... Så länge man har ett hus och en trädgård behöver man definitivt inget gym! Så det så!

.

Känns väldigt bra nu!

Trots att vi är långt ifrån färdiga med alla projekt här hemma så känns det väldigt bra just nu! Trappen är tapetserad, men uppe i lilla hallen är det en vägg kvar. Jag hoppas att snickaren kan komma och fixa trappräcket snart, så att vi kan ta bort byggställningen. Nu behöver vi iaf inte åla oss upp till övervåningen ;-)

Igår ställde vi tillbaka allt i källaren. 21 nya fräscha plastbackar åkte ner istället för de gamla pappkartongerns som blev förstörda. Det var en jäkla massa bärande innan allt var nere igen. Men nu är det gjort! Vi har "fått tillbaka" vårt garage och allt står där det ska, nästan iaf...

Vi lyckades också "plantera" en ny portal på baksidan, med grind i. Förrut hade vi en rosenbåge och ställde för ett kompostgaller så att Baileys inte skulle ta sej ut, men så hittade vi en rosenbåge MED grind på Bauhaus och den passade perfekt! Först blev Baileys väldigt glad när vi tog bort den gamla bågen och det var fri passage genom häcken. Sen såg han riktigt förnärmad ut när vi satte dit den nya :-) Martin och Junior fixade nytt nät på insidan av häcken, så nu kommer hunduslingen ingenstans!

Å medan killarna höll på med sitt fixade jag en av rabatterna som var vind och skev. Nu är den rak och fin, men kantstenen som jag vill ha där kan jag nog inte få förrän tidigast i höst eller till nästa vår. Men det är bara den jag vill ha, så alltså väntar jag tålmodigt. Man måste ju ha projekt nästa år oxå :-D

Igår kväll sålde vi ha en massa grejer på Tradera, det har ju blivit en del nytt att sälja efter översvämningen. Å till nästa söndag har vi redan mängder med bud. Vi måste ju tjäna ihop till självrisken och lite nya grejer, så det är bara att sälja! Just nu ligger det 140 auktioner ute, jag hoppas vi kan hålla ordning på alla grejer.

Det känns alltså väldigt bra just nu. Solen skiner, nästa vecka ska det tydligen bli riktigt varmt också. Som jag väntat och längtat. Men igår åt jag frukost ute och det ska jag göra idag också. Jag är lite sen idag, men nu är det dax! Äggmacka och te i solen, ledig förmiddag och jobb ikväll - helt ok!

Ge er en fin dag och vecka!

.

Är du rädd för att bli gammal?

Alla pratat ju om åldrandet och vad man kan göra för att inte se gammal ut. Är jag den enda som ser fram emot att bli äldre och som tycker att rynkor är vackert?

Jag har inga problem med att bli äldre, tycker tvärtom att det är ganska skönt. Man blir klokare, accepterar sej själv mer som man är och lär sej vad som faktiskt är viktigt i livet.

Gick precis förbi äldreboendet här i närheten när jag var ute med Baileys. Där satt tanterna på rad och bara njöt av solen. De har förstått vad som är viktigt, det är inte att ha en massa saker utan att ta vara på det man har och njuta av det.

Jag kan se mej själv om 25 år (usch vad länge det låter) som pensionär, njutandes av min trädgård tillsammans med Martin. Jag hoppas att vi är så friska att vi orkar resa och se nya platser tillsammans. Jag har ingen dröm om barnbarn, blir det så blir det. Skulle det bli barnbarn så vill jag görna ta med dem på resorna och visa dem världen. Jag blir gärna rynkig så att mina barnbarn kan säga precis som mina ungar sa till sin gammelfarmor "Vi måste stryka dej fammo, du är lite skrynklig". Sen strök de henne kärleksfullt över kinden.

Jag hoppas de här 25 år går fort, så jag får bli pensionär snabbt. Men först ska jag njuta av mitt nuvarande liv :-)

.

Gamla foton

Efter översvämningen har jag gått igenom bilder i mängder, jag har hur många som helst. Idag har jag skannat in såna som jag vill ha nära till hands för att sedan förpassa dem till källaren igen. Å vilka bilder... ojojoj... på mej som bebis och senare tonåring, barnen som små små sötingar till något äldre... så många minnen.

Ni får gärna titta på några av dem:

Tänk va många minnen en bild kan framkalla. Killarna och jag har haft det riktigt bra tillsammans, trots att det varit kämpigt många gånger.

Finns fler sätt att valfuska på...

Moderaterna är återigen i hetluften när det gäller valfusk, men det är långt ifrån ensamma... Det finns flera sätt att se till att de egna kandidaterna får de röster man vill och behöver. Jag är fortfarande medlem i Kristdemokraterna men kommer inte att betala in nästa medlemsavgift. Jag har under många år utsatts för en behandling som de flesta aldrig skulle kunna drömma om och det sista fick bägaren att rinna över.

Innan ett riskdagsval skall alltså kandidater till de olika listorna utses, det vet alla. Vad alla kanske inte vet är att det är medlemmar som nominerar kandidater som medlemmarna själva sedan röstar på. Jag var nominerad av en mängd olika personer, men kom aldrig med i något provval och att strunta i att ha med en nominerad person i provvalet är emot alla regler som finns. Trots att personer "högre" upp var medvetna om detta, har inga åtgärder vidtagits. Alltså väljer jag att lämna partiet och allt mygel.

Jag är en obekväm person som kommer med obehagliga sanningar och som aldrig säger JA, bara för att behaga någon annan. Jag har under nästan 15 år kämpat med frågor som vissa tycker är lite känsliga och obehagliga att prata om; som tex handikappades situation, HBT-frågor, sex, självskadebeteende mm. Många Kristdemokrater tycker de här frågorna är direkt olämpliga att överhuvudtaget tala högt om. Trots att jag ombads att ta upp mer "lämpliga" frågor, vägrade jag och utsattes för en behandling som skulle få mej att hoppa av. Vilket jag alltså nu gjort.

Genom att inte ta upp en person till provvalet, utan "glömma" att han/hon finns nominerad, selekterar man direkt "lämpliga" kandidater i de egna leden. Man ser helt enkelt till att det bara går att rösta på "klubben för inbördes beundran". Man riktar rösterna så att selekterade personer får flest röster och hamnar på den lista man vill. På så sätt förs både medlemmar och väljare bakom ljuset. Nu tror ju folk att jag inte vill ha en plats i kommunfullmäktige eller riksdagen längre, när det egentligen handlar om rent mygel.

Nu när detta är sagt så är jag väl medveten om att jag kommer att få en del skit. Men jag har inte längre något att förlora. Det jag kämpade för kan jag inte längre nå, den möjligheten har egoistiska och maktgalna män tagit bort. Detta har hänt och detta är sanningen, min sanning om man vill. Men jag vet att många inom partiets väggar vet vad som hänt och ändå inte agerat på något sätt.

Så här fungerar det även inom föreningslivet och arbetslivet, så det är inget nytt. Precis som tillfället gör tjyven... De människor som vill ha makt och stå i rampljuset kommer alltid att finna en väg för sitt ändamål. Så är det bara. Jag har inte det behovet, jag väljer att lämna både makt och rampljus. Jag kämpade för frågor som var viktiga, som hade med människovärde att göra - det vill jag göra på ett schysst sätt, inte med mygel.

Lycka till på kandidatutbildningen idag alla Kristdemokrater. Leta fram era lik ur garderoben, annars gör någon annan det...

.

Det gick bra!

Igår öppnade vi Viktväktarna i Huddinge igen å det blev så bra! Folk som kom dit var väldigt glada att se oss och vi fick veta att vi var efterlängtade. Nästan 60 personer kom under kvällen och det kommer definitivt att bli fler :-)

Överhuvudtaget har veckan varit bra. Vi har fått massor gjort och haft en hel del flyt. Vår trapp har nu fått tapeter på 3 av 4 väggar och de sista småpillen i hallen sedan förra tapetsering är fixade. Så nu måste vi iväg och köpa ramar så att vi kan rama in våra förstoringar från Tanzania. De ska vara i trappen på väg upp till övervåningen och då är det ju smart att fixa det medan det står en byggställning där. Så man slipper luta en stege mot den nya väggen lixom...

Martin har monterat en ny lampa, men tyvärr var 2 glasskärmar spruckna - så vi måste till IKEA och byta dem. Att det aldrig blir helt rätt när man handlar där! Då får vi väl fixa det när vi ändå ska köpa ramar.

Så fort snickaren varit här och monterat ner byggställningen ska jag STÄDA! Det är slipdamm överallt och vi är konstant snuviga. Vi har inte kunnat ta ner tvättkorgen på en dryg vecka, så det finns ganska mycket att tvätta oxå. Det ska bli väldigt skönt att GÅ uppför trappen istället för att krypa. Martin har haft lite problem att få upp alla sina 195 cm ;-)

Ikväll åker Junior på simläger och Senior har hela sin helg planerad, så Martin och jag får klara oss själva. Ska väl så smått börja bära ner grejer i källaren och börja planera tvättsugan. Vi har att göra kan man väl säga... det tar lixom aldrig slut. Å när vi är klara inne är det bara att fortsätta ute... jaja, så är det att vara husägare :-)

.

Vikten?

Jobbar man på Viktväktarna är det lixom självklart att man ska vara smal och ha lätta att hålla vikten. Så är det inte. Det är nog nästan tvärtom faktiskt.

Vi jobbar knäppa tider, när man borde äta middag. Kvällsmaten består av en smörgås eller väldigt sen middag vid 20-21-tiden. Vi förespråkar att man ska äta på regelbundna tider och inte hoppa över någon måltid... hur enkelt är det när man jobbar som vi gör?

Som idag: jag börjar jobba vid 11 och kan ta lunch först vid 14-tiden. Vi åker vidare till Huddinge och slutar där vid 20-tiden. Det blir alltså en sen lunch och sen något framför tv´n innan läggdax när vi kommit hem. Jag hade kunnat ha med mej en macka och äta medan Martin har lektion, men hur trevligt ser det ut då och Martin måste ju ändå äta sen.

Då blir det frukt. Något att dricka, frukt och kanske någon av våra chokladbarer. Det får lixom duga. Å det har det tydligen gjort, jag har (trots avsaknad av motion) bara gått upp ca 0,5 kg sen nyår. Å nu när jag kan börja röra på mej igen, ska jag väl lyckas plocka bort de kilon som jag vill ha bort. Men inte är det lätt - ens för någon som jobbar på Viktväktarna.

.

I morrn smäller det!

Så många förberedelser! Vi har verkligen gjort allt för att starten imorrn ska bli så bra som möjligt. 100 medlemmar som fått en riktigt dålig behandling och som vi nu ska ta hand om. Jag hoppas bara att de ska bli nödja med oss.

Imorrn tar vi alltså över Huddinges Vikväktar-klasser. Vi fick erbjudandet förra torsdagen och hoppade på direkt. De här medlemmarna har haft en konsulent som ibland inte kommit till lektionerna av olika anledning. De senaste veckorna har det bara varit en stackars kassör där som fått ta en hel del smällar och en vägare som försökt vara behjälplig på alla sätt. De har verkligen hållt ställningarna, men självklart ska medlemmarna ha vad de betalar för å därför tar vi över. Nu har det varit helt stängt där vecka 13 och 14, och imorrn öppnar vi!

Självklart hoppas vi att det kommer mycket folk, men man vet ju aldrig. Vi får utrusta oss med tålamod och helt enkelt vänta in dem. I bästa fall kommer det 80-90 pers, i sämsta noll... Det blir nog så att vi får skriva ca 150 kort imorrnkväll, till alla dem som gått tidigare och som inte vet att det är öppet igen. Men det känns inte som ett problem just nu, det ska bara göras.

Så nu gäller det: I morrn öppnar Viktväktarna i ABF Huddinge kl 16.30 resp 18.30. Alla är hjärtligt välkomna! Det ska bli så kul!

.

En stor framgång!

Efter ca 18 månader har det äntligen kommit upp tapeter på väggen i trappen! Mina föräldrar har hjälpt oss under dagen med slipning och spackling. När vi stack iväg till jobbet torkade spacklet och när vi kom hem satt det två nya tapetvåder på den ena väggen! De värsta två... de är ca 5-6 m långa och riktigt jäkliga att sätta dit. Jag ville ta hjälp att sätta upp dem, men det var ingen som ville göra jobbet... så nu fixade mamma och pappa det. Med tanke på att min pappa fortfarande har svårt att röra sej med brutna revben så räknas det väl som en bragd?

Å det blir så himla bra! Bara de här två våderna gör stor skillnad och när allt är klart kommer det blir såååå snyggt! Så nu letar vi ramar till våra afrika-bilder som ska sitta i trappen, det kommer bli perfekt!

Jag lyckade också få ihop papprena till försäkringsbolaget. Det var inte lätt att sammanställa allt som blivit förstört i översvämningen, värdera det och bifoga bilder på det jag lyckats fota. 18 000 kr har jag räknat ut att det skulle kosta att skaffa nya grejer, så nu är frågan vad jag får i ersättning? Kan jag få tillbaka självrisken och kanske lite till får jag nog vara nöjd. Men pengar till en ny julgran och nya julgrejer skulle ju inte vara helt fel, de blev ju förstörda... jaja, det blir spännande att se resultatet av Länsförsäkringars resonemang. Det är bara grejer... det är bara grejer... det är bara grejer...

Det känns iaf skönt att få iväg papprena och få upp tapeter på väggen, på en och samma dag! Massor med folk hade vi också, många nya både idag och igår. Blir det lika många imorrn har vi en ny rekordvecka. Så just nu känns det väldigt bra, allt går framåt! Äntligen!

.

Nu händer det grejer!

Vi hann massor igår!

Mamma och pappa kom hit och hjälpte oss med trappen, medan Martin jobbade och jag fixade med en massa annat. Mamma stod högst upp och skrapade tapeter, medan pappa spacklade. Han har fortfarande rätt ont i sina revben av fallet för några veckor sedan, men kämpar på så gott han kan.

Vi har rätt mycket att göra inför öppningen av VV i Huddinge på torsdag, så jag fixade med öppetskyltar, vägpratare och lite sånt. Å även om det inte syns eller märks så mycket så ska det göras och hjälper oss massor för att få dit folk. Vi vill ju ge de här medlemmarna bästa tänkbara service och hjälp nu när de stått utan så länge. Så nu är allt utom en gatupratare i sin ordning, nytt och fräscht!

Insåg också att vi måste fixa tvättstugan nu när vi gör iordning trappen. Rören till luftpumpen måste döljas på något bra sätt och då kan vi lika gärna arrangera om hela tvättstugan samtidigt för att få till alla rördragningar samtidigt. Så idag ska torkskåpet ut och tvättmaskin och tumlare flyttas. Det kommer bli mer plats för att hänga kläder, nu när torkskåpet inte längre behövs. Jag ville ha en sånt när ungarna var små, men nu tar det mest plats.

Så idag ska jag:
* fixa papprena till försäkringbolaget
* möblera om i tvättstugan
* fixa sista gatuprataren
* ringa en massa samtal
* fortsätta med albumen
* städa kök
* städa sovrum
...och en massa annat...

Önskar mej bara lite mer sol, då får jag energi. Den där vårtröttheten som folk pratar om drabbar inte mej. Jag är lite tvärtom och får mängder med energi på våren. Just nu är det iofs bra att solen lyser med sin frånvaro, då får jag mer gjort inne.

.

För lite tid på dygnet

Nu har jag för lite tid igen! Iofs så väljer man ju vad man ska göra och när... men just nu har jag lite för mycket runt mej, så är det bara.

Igår började vi iaf riva tapeterna i trappen/hallen på "riktigt". Jag värmde tapeten med ångtvätten, som då släppte så snällt så det var bara att dra bort stora chok. Sen fick man köra lite finlir med fingrarna. Så nu är iaf en vägg nästan helt ren från tapet, bara 3 kvar... Vi har en byggställning i trappen som gör att vi får åla oss upp för trappen för att komma till övervåningen. Det är med anledning av denna som jag vill att vi ska bli färdiga fort! Planen är nu att vara klara med underarbetet på fredag, så att vi kan börja tapetsera och få trapräcket byggt under helgen. Så är vi iaf klara nånstans...

Jag tycker inte om när delar av huset är ett kaos och just nu är nästan hela huset (inkl trädgården) ett enda stort kaos. Vi har lyckats få ut alla grejer från källaren till garaget, men om någon vecka ska de ner i källaren igen. Just nu är fuktigheten 50% där nere, så det blir iaf bättre. I vardagsrummet står nu en stor hög med grejer som ska fotas och sättas ut på Tradera. Detta skulle vi gjort igår, men det hanns inte med eftersom vi började med trappen istället. Dessutom hade Martin fått tag i min förkylning igår och var ordentligt dålig. Senior tyckte han såg ut som ett lik...

Jag var iaf ute och gick med Baileys igår och kände nästan inget alls i benet. Så nu hoppas jag att den skiten är borta iaf. Efter ca 10 veckor kan jag äntligen gå utan att det gör ont! Det betyder hur mycket som helst. Då kan jag ta tag i trädgården också och gräva klart där. Så nu är det vädret som avgör var tiden ska spenderas; sol = trädgård, mulet = hallen/trappen. Som det ser ut just nu så blir det mest innearbete och det gör ingenting!

Jag skulle alltså vilja ha lite mer tid, eller färre grejer som behöver gäras... Jag går upp vid 8.30, äter frukost och kör igång med sysslorna. Vi äter vid 13-tiden och förbereder för jobbet. Jobbar 15.30-20.30. Äter middag och sover. Så även om jag är ledig på dagarna, så blir det ungefär lika lite ledig tid som de som jobbar "normal" arbetstid (9-17). MEN jag har ju mina helt lediga fredagar och då brukar jag få desto mer gjort. Men då måste jag ju vara frisk också och det är jag fortfarande inte helt och hållet.

Men det går framåt - på alla håll...

.

Fetmaoperationer

Hörde på nyheterna igår att sk bantningspreparat inte längre ska erbjudas till överviktiga. Detta är i mina ögon både bra och dåligt, det finns ju två sidor av allt. Bra eftersom jag är övertygad om att piller inte hjälper i längden mot något - dåligt eftersom de nu inte finns något "quick-fix" mer än operation för den som är riktigt tjock och vill ha hjälp fort. Då finns lixom bara operation kvar, om man inte vill/orkar/kan gå den långa vägen och faktiskt ta tag i sitt liv.

Operation är dyrt och i mina ögon lär man sej inget om sitt beteende och varför man blev stor från början. Visst finns det undantag, men de människorna har oftast en insikt från början. Jag har flera personer i min omgivning som opererat magsäcken och de har tappat 40-50-60 kg. Flera av dem säger att det gett dem ett nytt liv, men att det kanske gick lite för fort. Huden har inte hunnit med och det har inte heller knoppen. De kan inte förstå att vågen säger 50 kilo när de fortfarande känner sej som 100 kg. Det tar ett tag att "växa" in i den nya kroppen. Någon var så sugen på chips efter operation att hon MIXADE chips och glass för att kunna äta det... då är något generalfel!!!

Jag förstår att man väljer att operera sej eftersom det är ett konkret sätt att sluta äta stora mängder och snabbt tappa i vikt. Har man försökt allt så är det klart att man tar chansen om man får den. Men jag tror ändå att den rätta vägen att gå är att ta den långa vägen och faktiskt inte äta mer än man gör av med. Precis så enkelt och precis så svårt är det i dagen stillasittande samhälle. Man måste ändra livsstil och vara uthållig för att gå ner i vikt. Har man 50 kilos övervikt kommer det att ta tid, men det gjorde det väl att gå upp i vikt också? Jag tror inte heller på några kurer som Cambridge, GI eller andra dieter. Det enda som gäller är att äta rätt, röra på sej och låta det ta tid. Precis som Viktväktarna förespråkar. VV måste ju ändå göra något rätt eftersom de funnits så många år på marknanden medan många andra kommit som uppstickare och sedan försvunnit?

Kunde Martin gå ner 60,4 kilo så kan vem som helst gå ner sina kilon. Det tog honom 53 veckor, vilket jag tycker är väldigt snabbt. Jag vet andra som gått ner runt 65 kg och detta har tagit ca 2 år. Men så håller de vikten också och de har hunnit se sitt felaktiga beteende på vägen. Vi har folk som kommer till oss EFTER en operation, de har gått upp nästan hela sin viktminskning och nu insett att det enda riktiga är att gå den långa vägen. Det finns inga varaktiga genvägar. Jo, för vissa - men långt ifrån alla.

Visst ska det finnas alternativ, men operation är ändå ett stort ingrepp. Har ni friskvårdspeng på jobbet så gäller den hos oss på Viktväktarna, så ni är hjärtligt välkomna att testa oss och vår kunskap. Ta chansen och låt det ta tid.

.

Grabbsen är på väg hem

Om några timmar kommer killarna hem efter att ha varit i Åre med sin pappa. De verkar ha haft det jättemysigt, en riktig grabb-vecka :-)

Martin har fått min förkylning verkar det som. Han snorar och nyser och går runt och fryser. Mitt läge är konstant, det går lixom inte åt nåt håll. Kanske liiite bättre än igår, men inte mycket. Det är en himla tur att ungarna varit borta när det varit som värst, så kanske de klarar sej den här gången. Det är också tur att de varit borta när det gäller översvämningen... nu har vi hittat delar av både vardagsrums- och köksgolv igen. När de åkte var hela undervåningen täckt av grejer. Nu kan man iaf ta sej fram.

Tyvärr har vissa grejer börjat mögla, saker som vi trodde skulle kunna torka och räddas. Hela Martins skivsamling har gått åt skogen; 75 cd-skivor :-( Trodde inte att en cd-skiva kunde mögla, men det går tydligen. Så nu är detta fotat och slängt. Nu är iaf nästan alla foton räddade. Jag har torkat mer än 600 bilder de senaste dagarna, ett och ett, och satt in i nya album. Nu är det bara 4-5 album kvar som ska fixas, men häftkuddarna på Maxi är slut - så jag måste vänta in nya. Det är bla bilder från tiden när jag bodde i Gambia, de är väldigt värdefulla för mej. Så jag hoppas att de går att rädda.

Torkningen av källaren går iaf framåt. Från att ha haft nästan 90% luftfuktighet är vi nu nere på 60% och från att ha tömt apparaten var fjärde timme klarar den nu åtta timmar utan att bli helt full. Så snart så... Tack o lov att vi köpte en egen avfuktare, det skulle annars ha kostat oss ca 250 kr dygnet att hyra. Den ska ju stå några veckor till, så det hade blivit riktigt dyrt. När vi har torrt, kan vi ju alltid hyra ut vår :-)

Strax blir det lunch och sen måste vi nog vila lite. När killarna kommer hem vill vi orka umgås med dem och ikväll ska vi äta taco. Samtidigt ska vi lägga ut nya auktioner på Tradera, vi har hittat en hel del i källaren av det som inte är skadat. Lika bra att sälja iväg medan det är helt och rent. Lite surt i vissa fall, men men... det är bara grejer! Ingen blir lycklig av saker!

.

Spara pengar och miljö

Enligt en artikel i Expressen kan man spara både pengar och miljö bara genom att byta typsnitt när man skriver ut saker.

Kolla här får ni se!

Kanske kan vara idé att testa? Jag använder nästan alltid Comic Sans, men man kanske skulle byta? Vad säger ni?

.

Dagens To-Do

Imorrn kommer ungarna hem och tills dess vill jag har massor gjort! Vicken tur att man är "ledig" då...

* Alla 16 plastbackar ska ut i garaget, så kanske man åtminstone kan dammsuga undervåningen.
* Allt nytt som vi sorterat bort ska läggas ut på Tradera.
* Allt skadat ska värderas och fotas.
* Nyhetsbrev ska skickas till alla våra medlemmar
* Vi måste planera en del för öppningen av VV i Huddinge.
* Fixa jordgubbslandet, men det regnar - så det får väl vänta...
* Riva tapeter
* Städa sovrummet
* Tvätta
* Handla

Mellan allt detta ska jag snyta mej en miljon gånger och dricka hinkvis med te. Detta är en riktigt seg förkylning som jag fått, har gått sen i måndags nu och inte blivit det minsta bättre. Så jag måste nog ta en tupplur också... om jag hinner?

En helt vanlig, ledig dag alltså...

.

Plötsligt händer det!

Efter all skit som hänt på hemmafronten fick vi igår ett erbjudande som vi inte kunde tacka nej till. Helt plötsligt har Viktväktarnas konsulent i Huddinge slutat och lämnat efter sej två riktigt bra och stora klasser. Ca 100 personer som påbörjat sin viktminskning och som nu står utan konsulent. Nu kunde detta blir vårt.

Det fanns bara en hake. Jag är kassör på ett annat ställe den enda dagen vi skulle kunna ta Huddinges klasser. Alltså måste vi fixa fram en kassör innan vi kan säga JA. Jag vill ju inte ställa en god vän och kollega i skiten. Men eftersom Viktväktarna ville öppna Huddinge igen så snart som det bara var möjligt så måste detta lösa sej och all energi läggs nu på detta från kontorets sida.

Så nu är det alltså tänkt att vi ska vara i Huddinge på torsdagar! Ett nytt ställe med massor med medlemmar som inte fått någon vidare behandling som vi nu ska få förtroendet att ta hand om. Skitkul!

Problemet var alltså att det var för mycket pengar att säga nej till, samtidigt som vi inte ville ställa vår kollega i skiten. Skulle vi tänka enbart på oss själva och kanske sumpa chansen eller gick det att fixa? Å tydligen så går det att fixa, så allt kommer faktisk att gå i lås!

Vi behövde inte sätta någon i skiten och vi behövde inte vara egoistiska. Skönt! Tänk att vi för en gångs skull har lite flyt. Hur länge ska det hålla i sej...?

.

Delikata problem

Martin och jag har fått ett erbjudande vi nog inte kan säga nej till. Problemet är att vi kanske ställer till det för en och annan person som vi bryr oss om.

Så vad gör man? Ska man bara se till sitt eget bo och göra det som blir bäst för en själv eller ska man tacka nej med risk för att chansen går en ur händerna?

Just nu försöker jag fixa så att vi kan ta tillvara chansen och inte ställa till problem för någon. Men om det inte går då? Vad ska vi göra???

.

Värdera???

Nu har iaf en del av grejerna torkat. Jag har 23 fotoalbum på tork i köket och går nu igenom dem ett efter ett, snacka om nostalgikick. Tänk va smal man va en gång... tänk va fräsch man såg ut... tänk så många resor vi gjort och va mycket vi sett. Kul att återuppleva!

En del album är helt förstörda i pärmarna, så det blir till att skaffa nya pärmar och flytta de bilder som klarat sej. Några album är helt oskadda, tack och lov. Dessa packas nu ner i plastbackar för att skyddas.

Pratade med försäkringbolaget som mycket riktigt sa att jag INTE för ersättning för själva skadan, saneringen och återställningen. Men jag får ersättning för de förstörda grejerna iaf. Så nu ska allt värderas... hur uppskattar man värdet på gamla minnesgrejer som leksaker och dokument? Tyger? Julpynt? Garner? Böcker? 2 paket parkettgolv? och en massa annat...

Jag har skrivit en lång lista, med tanke på att det står 13 stora plastsäckar med förstörda grejer så är det ganska mycket som ska värderas. Jag får dessutom inte kasta något förrän försäkringsbolaget godkänt allt. De kanske vill se grejerna... suck! Det kommer börja lukta har jag en känsla av...

Jaja, Martin är och jobbar. Jag sitter här superförkyld och ska gå en sväng med Baileys. Kanske försvinner huvudvärken då? Sen blir det till att fortsätta röja... Varför skulle detta hända? Vi som gjorde allt för att skydda vårt hus. Vi som skottat bort snön från tomten och verkligen försökt hålla undan. Varför är det alltid jag som ska drabbas???

.

Mitt i kaoset

Var uppe vid 7 i morse och hjälpte ungarna att packa ihop sej. Kl 8 drog de till Åre med sin pappa, jag hoppas att de får en riktigt härlig grabb-vecka :-)

Vid 10 åkte Martin och jag runt och letade plastbackar. Vi har bestämt oss för att vi ska packa grejerna som ska vara i källaren i såna istället för pappkartonger och kassar. Så det blev en tur till Ica Maxi, Biltema, Bauhaus, Hornbach och till slut IKEA innan vi hittade det vi ville ha och till ett rimligt pris. Ska man bara ha ett par stycken har ju inte priset så stor betydelse, men vi skulle ha 16 stycken... till att börja med!

1600 kr fattigare men 16 backar och en taklampa rikare kom vi hem och kunde börja packa de torra grejerna. Efter lunch och lite packande stupade vi i säng och sov som grisar i flera timmar. Vi var uppe till 1 eller nåt sånt inatt och torkade vatten och sen upp igen kl 7, så det var inte många timmars sömn där. Det tog vi igen lite nu på eftermiddagen. Jag lyckades packa 5-6 backar innan det var dax för en väldigt sen middag och tv.

Igår avslutades en massa auktioner på Tradera också, så det är en del pyssel med det mitt i alltihopa. Men det är definitivt pengar vi kommer att behöva, så det är bara att gilla läget. Samtidigt rinner min näsa som en tappkran och jag nyser konstant. Vet inte om det är nån allergi som löst ut sej pga översvämningen och alla grejer vi plockat upp? Kanske är det förkylningen som kommit tillbaka? Var det än är så är det jäkligt olägligt!

Nu blir det Johan Falk på tv samtidigt som jag packar en back till. Julsakerna har börjat torka, så det är bara att lägga ner vartefter. Det enda positiva med detta är att jag får ordning på alla grejer och en massa slängt. Vi kommer att ha Sveriges mest välorganiserade källare efter det här!

.

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJ!

Allt som var så bra; alla mådde bra, allt var harmoniskt, vi hade sparat ihop en buffert och allt såg ljust ut. Då brakade det! Idag när jag öppnade dörren till utrymmet där vi förvarar dammsugaren möttes jag av en mycket obehaglig doft som jag genast kände igen - gammalt vatten! Översvämning!

Jag beordrade Martin och Junior att öppna luckan till källaren/krypgrunden. Där förvarar vi mest julsaker, böcker och annat som används väldigt sällan. Inte så mycket grejer, men ändå minnessaker som jag sätter värde på. När de öppnar se vi hur saker flyter runt där i ca 2-3 cm djupt vatten.

Som jag oroat mej över att snön ska förvandlas till vatten och krypa in i garaget. Källaren var inget som fanns i mina tankar, den har ju klarat sej alla de 17 år jag hittills bott här. Junior var dessutom nere där för bara någon vecka sedan och då fanns inget vatten. Grannen hade tydligen haft problem, men inte sagt något till oss. Egoistiskt tycker jag! Det första jag gjorde var att springa upp till datorn och skicka ett mail till de grannar jag hade i adressboken och sen hojta över staketet till dem jag såg. Varför kunde inte mina närmaste grannar som redan haft översvämning varnat oss?

Det var bara att ringa försäkringsbolaget och saneringsfirma. Vi fick hjälp direkt, men det kommer att bli dyrt. Det enda som går på försäkringen är de saker som blir förstörda, ingen sanering eller reparation. Så 3,5 timmes saneringshjälp plus en fläkt och en avfuktare som står och tickar pengar i XXX antal veckor blir slutsumman. Jag räknar med 10 000 och hoppas bli lite positivt överraskad när räkningen kommer. 500-600 liter vatten gör ganska stor skada...

Så nu står vi med hela vardagsrummet fullt med grejer som ligger på tork. Förstörda böcker, julgrejer, album och en massa annat. Saker som ska värderas och som vi tydligen ska få ersättning för. Men vad spelar det för roll? Jag hade gärna sluppit höjt blodtryck, stresskänslor och att bli så här ledsen och uppgiven. Allt var ju så bra. Detta var inget vi hade kunnat göra något åt, inget vi kan stoppa heller eftersom vattnet fortsätter att rinna in. Vi kan bara stå och se på.

Så mitt råd till er idag är att gå ner och inspektera era källarutrymmen eller andra utrymmen som ligger under mark. VARJE DAG! Det går skitfort!

.

En riktigt bra påskafton!

Idag har vi jobbat i trädgården nästan hela dagen. Planen var att jag och Martin skulle jobba ute medan killarna rev tapeter inne. Så blev det inte riktigt...

Martin stod i köket fram till lunch medan jag och Junior höll på ute och Senior gjorde lite allt möjligt. Baileys gick nöjt mellan oss alla och viftade på svansen.

Vi fick iaf tre buskar flyttade och en massa urgrävt ur rabatterna. Vi har börjat jämna till gräsmattan och fått bort mängder med skräp som vi ska kasta imorrn. Imorrn ska vi också börja bygga lådan till det nya jordgubbslandet och i bästa fall flytta över jordgubbarna och rabarbern. Om vi bara kan få gräsmattan jämn alltså...

På eftermiddagen kom Juniors musiklärare förbi och körde upp oss på en fika. Kul! Jag gillar när folk kommer oanmälda, tycker det blir mer "äkta" då. Norrlänning som hon är så funkar hon som jag och fattar att man inte behöver storstäda bara för att någon kommer på fika. Kommer man oanmäld får man ta det som det är lixom...

Och hos oss är det som det är... riktigt jäkla jättestökigt! Vi har alltså gått direkt utifrån och in under två dagar med leriga skor allihopa. Golvet ser ut där efter... Baileys har gjort snygga tassavtryck på hela vårt vita köksgolv :-) Tydligen ska det regna nästa vecka... DÅ ska vi städa! Om vi inte river tapeter då förståss... fast en dammsugning skulle inte skada.

I år fick jag (och Martin) påskägg av killarna för första gången! Det var så fullt med godis att det knappt gick att öppna. Bara mina favoritgodisar :-) Junior fick en gitarrupphängare i sitt ägg, Senior fick en påskprydnad och Martin fick en massa Kinderägg eftersom det skulle vara Flodhäst-tema i dem, men av 6 ägg var det bara 2 flodisar :-(

Till lunch premiärgrillade vi och nu på kvällen hade vi lite mer påskaktig mat. Till efterrätt hade Junior och hans tjej fixat fruktsallad. Så efter godis, fruktsallad och en massa annat gott är magen på väg att sprängas! Så efter en effektiv dag ska jag nu gå och lägga mej. Imorrn ska vi göra färdigt så mycket vi kan i trädgården. Så det så!

.

Mysko känsla...

Idag skulle jag ha vaknat upp i min säng på Öland om allt hade varit som vanligt. Vi firar alltid påsken där och vårens första riktigt varma sol brukar lysa på oss. Men i år blir det annorlunda...

Eftersom killarna åker iväg till fjällen på måndag så hann vi inte vara där. Vi vill inte åka ner på torsdagkvällen för att sen åka hem redan på söndagen. Åker vi ner så är vi där länge! Man tar inte 100 mil (tor) i ett nafs, tycker jag. Så vi blir hemma istället. Även om det känns lite tråkigt så är det ok det med. Vi har ju hundra projekt att jobba med och vill gärna bli färdiga så fort vi kan.

Idag är det uteplatsen som ska göras färdig, så att vi kan premiärgrilla där imorrn. Det är en alltid lika skön känsla att få lägga mattorna på plats och dammsuga av dem. DÅ är det vår på riktigt! I bästa fall är benet så pass ok att jag kan ta årets första långpromenad. Men med tanke på att jag knappt varit utanför dörren sen mitten av januari, så kanske jag ska börja med korta promenader? Jaja, vi får se hur det blir.

Bara solen skiner är jag nöjd!

.

Köpt leksak

Idag var det bara halvdag, vilket innebar att vi åkte från jobbet vid 15-tiden istället för vid 20-tiden. Så skönt! Det innebar också att vi tog oss tiden att åka förbi Moraberg i Södertälje på vägen hem och shoppa loss lite. Vi hittade faktiskt tapeter som vi båda kunde tänka oss! Vid första försöket! Så det var bara att slå till direkt.

På Jula hade de kvar ångtvätten som vi försökte köpa i Kungens Kurva igår. Så det var bara att slå till där oockså! Å sen bar det av tvärs över vägen till K-Rauta för att köpa byggtimmer till jordgubbslandet. Allt som vi skulle ha fanns och med bilen full med saker åkte vi nöjda hemåt. Vi blev sisådär 2500 pengar fattigare, men detta var en planerad utgift och då är det ok.

Väl hemma var Martin bara tvungen att testa ångtvätten direkt. Sen lattjade han med den på både fönster och väggar i flera timmar. Jag satte honom att tvätta insidan på alltanen och det blev jättefint! Skiten bara rinner av. Utan minsta gnuggande, kemikalie eller rengöringsmedel, så miljövänligt är det också. Me like!

Medan han ångade bort skit, städade jag inne på alltan och lite utanför. Imorrn ska vi nog kunna lägga ut mattorna där och ställa iordning möblerna - sen blir det grillpremiär! På lördag har vi en lång arbetslista som hela familjen får hjälpas åt med. Då ska buskar flyttas, gräsmattor jämnas till, jordgubbsland flyttas och en massa annat. Förmodligen skulle man nog byta däck på bilen också... Alla kommer att ha något att göra och blir det inte bra väder ute kan vi alltid riva tapeter inne. Det finns att göra...

Den som vill får gärna komma hit och hjälpa till!

.