Fick ett sånt där kedjebrev, med mailen idag, där man ska önska sej något. Brukar inte bry mej så mycket om dem, men detta fick mej iaf att börja fundera... vad önskar jag mej igentligen? Jag har ju precis allt just nu; hälsan (förutom en seg förkylning och ont i benet), en harmonisk familj, en man jag älskar och som älskar mej, en fint hem och mat på bordet. En galen hund och ganska friska föräldrar, beroende på hur man ser det...
Vad mer kan man igentligen önska sej?
Det enda jag kunde komma på var att jag önskade mej att alla våra byggprojekt ska gå smidigt och snabbt, att solen ska skina i helgen och att vi ska fortsätta vara en harmonisk och välmående familj. Önskar man sej "bara" detta, då har man det väldigt bra!
Å det bästa av allt är att jag inser att jag har det bra, uppskattar det och är tacksam för det. Samtidigt är jag stolt också, för vi har ju skapat detta tillsammans. Det är ingen slump eller tur att vi har det bra, det är ett ganska hårt jobb stundtals.
Alltså önskar jag att vi alltid får ha det så här bra!
Vad önskar du dej?
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
onsdag 31 mars 2010
tisdag 30 mars 2010
214 miljoner!
Vad skulle du göra om du vann 214 miljoner? Det är lite för mycket pengar i min smak, skulle hellre vinna 10 miljoner typ...
Då skulle jag iaf helrenovera huset! Köpa ny bil och resa förståss! Men det viktigaste och roligaste jag skulle göra är att starta en fond. Från den fonden skulle hemmaföräldrar och personer med adhd, as, ts mm kunna söka pengar. Tänk va coolt att få ge bort pengar! Å till folk som verkligen behöver det!
Jag är inte den typen av person som slösar oavsett hur mycket pengar jag än har. Så jag skulle nog leva som vanligt, jobba lite (men bara med det som är kul). Jag skulle kunna jobba mer ideellt bla med Rädda Barnen som jag inte riktigt hinner med nu. Förr fyllde det en viktig del i liv och skulle vara kul att ta del av igen.
Tror inte så många skulle märka att jag hade gott om pengar faktiskt. Jag skulle nog vara ungefär som vanligt... å fortfarande sälja mina grejer på Tradera, bara för att det är kul :-)
Killarna skulle inte få särskilt mycket mer av mej. Klart de skulle få hjälp med körkort och sånt, men det ska de få ändå. Det där med eget hem och möbler tycker jag att man ska fixa själv. Då först kan man vara riktigt stolt över sitt boende och över sina inköp. Man SKA tjäna sina egna pengar, så är det bara! Det är enda sättet att lära sej sakers värde. Att man sen kanske får något extra när man fyller år är en helt annan sak... tycker jag alltså...
Så... vad skulle du göra om du vann en större summa pengar???
.
.
Då skulle jag iaf helrenovera huset! Köpa ny bil och resa förståss! Men det viktigaste och roligaste jag skulle göra är att starta en fond. Från den fonden skulle hemmaföräldrar och personer med adhd, as, ts mm kunna söka pengar. Tänk va coolt att få ge bort pengar! Å till folk som verkligen behöver det!
Jag är inte den typen av person som slösar oavsett hur mycket pengar jag än har. Så jag skulle nog leva som vanligt, jobba lite (men bara med det som är kul). Jag skulle kunna jobba mer ideellt bla med Rädda Barnen som jag inte riktigt hinner med nu. Förr fyllde det en viktig del i liv och skulle vara kul att ta del av igen.
Tror inte så många skulle märka att jag hade gott om pengar faktiskt. Jag skulle nog vara ungefär som vanligt... å fortfarande sälja mina grejer på Tradera, bara för att det är kul :-)
Killarna skulle inte få särskilt mycket mer av mej. Klart de skulle få hjälp med körkort och sånt, men det ska de få ändå. Det där med eget hem och möbler tycker jag att man ska fixa själv. Då först kan man vara riktigt stolt över sitt boende och över sina inköp. Man SKA tjäna sina egna pengar, så är det bara! Det är enda sättet att lära sej sakers värde. Att man sen kanske får något extra när man fyller år är en helt annan sak... tycker jag alltså...
Så... vad skulle du göra om du vann en större summa pengar???
.
.
måndag 29 mars 2010
Längtar ut!!!
Idag fick vi äntligen upp vår köksdörr som frös och gick sönder innan jul. Den är fortfarande sönder, men nu kan vi iaf använda den och kan gå direkt ut på baksidan igen. Det har både Baileys och jag saknat.
Vi har längtat ut! Baileys går varje morgon och krafsar på dörren för att gå komma ut och sitta på trappen direkt utanför köket. Jag brukar äta min frukost och fika där, men nu har vi alltså fått gå runt huset för att komma dit. Idag kunde vi återigen gå direkt ut :-)
Jag är fortfarande förkyld. Banket i skallen är iofs borta, men jag är snorig och har börjat hosta lite. Det hindrade mej inte från att gå ut och mäta rabatterna och jordgubbslandet. Nu vet jag exakt hur många meter byggtimmer jag behöver till kanterna. Vi ska börja gräva i helgen, så att iaf jordgubbslandet är klart. Det ska flyttas någon meter och förminskas, så vi får mer gräsmatta. Gör vi det nu hinner plantorna vänja sej och i bästa fall ge frukt till sommaren.
Jag längtar verkligen tills jag får sätta spaden och händerna i jorden. Att se trädgården ta en ny form och sen få njuta av den nya. Ååå jag vill!!!
.
Vi har längtat ut! Baileys går varje morgon och krafsar på dörren för att gå komma ut och sitta på trappen direkt utanför köket. Jag brukar äta min frukost och fika där, men nu har vi alltså fått gå runt huset för att komma dit. Idag kunde vi återigen gå direkt ut :-)
Jag är fortfarande förkyld. Banket i skallen är iofs borta, men jag är snorig och har börjat hosta lite. Det hindrade mej inte från att gå ut och mäta rabatterna och jordgubbslandet. Nu vet jag exakt hur många meter byggtimmer jag behöver till kanterna. Vi ska börja gräva i helgen, så att iaf jordgubbslandet är klart. Det ska flyttas någon meter och förminskas, så vi får mer gräsmatta. Gör vi det nu hinner plantorna vänja sej och i bästa fall ge frukt till sommaren.
Jag längtar verkligen tills jag får sätta spaden och händerna i jorden. Att se trädgården ta en ny form och sen få njuta av den nya. Ååå jag vill!!!
.
söndag 28 mars 2010
Pigg klockan 5!
Från det att Senior föddes har han varit alldeles för morgonpigg för min smak. Han vaknade redan vid 5-tiden sina första 4-5 år, vi var inte särskilt lyckliga över det... Jag såg fram emot att få en tonåring i huset, de sover ju länge :-)
Men Senior blev ingen sjusovare, han vaknade vid 7 varje morgon oavsett vardag eller helg. Vilket iofs var en förbättring, men ändå... Nu är han snart 17 år och IDAG sov han längst av oss alla! Junior som brukar sova till 10 och ännu längre om han får, vaknade redan 8.30. Jag vaknade strax efter och en stund senare kom även Martin upp, Senior sov fortfarande! Nu pratar jag vintertid, eftersom klockorna inte var omställda än. Ordningen brukar lixom vara den omvända...
Otroligt nog sov Senior ända till strax efter 9! Det skulle han gärna få fortsätta med om jag får bestämma! Det innebär ju att det skulle vara lugnt i huset ända till 10, nu när det är sommartid.
Jaja, Tror det när jag ser det :-)
.
Men Senior blev ingen sjusovare, han vaknade vid 7 varje morgon oavsett vardag eller helg. Vilket iofs var en förbättring, men ändå... Nu är han snart 17 år och IDAG sov han längst av oss alla! Junior som brukar sova till 10 och ännu längre om han får, vaknade redan 8.30. Jag vaknade strax efter och en stund senare kom även Martin upp, Senior sov fortfarande! Nu pratar jag vintertid, eftersom klockorna inte var omställda än. Ordningen brukar lixom vara den omvända...
Otroligt nog sov Senior ända till strax efter 9! Det skulle han gärna få fortsätta med om jag får bestämma! Det innebär ju att det skulle vara lugnt i huset ända till 10, nu när det är sommartid.
Jaja, Tror det när jag ser det :-)
.
lördag 27 mars 2010
Många planer blire...
Vi tog en liiiten sovmorgon idag, ända till 8... Senior skulle iväg på skyttetävling och jag såg till att han kom iväg ordentligt. Sen var det lixom ingen idé att gå och lägga sej igen...
Jag vaknade snorig med skitont i halsen och skallebank. Klart jag blir sjuk just precis nu när jag hade en helt ledig helg och var ledig tom måndageftermiddag. Självklart! Å andra sidan passar det väl aldrig att bli sjuk? Men det hindrade mej inte från att göra en massa grejer som jag planerat innan:
* bädda rent i våra sängar
* lägga ut fler böcker på Tradera
* plantera en kruka på trappen
* röja alltan
* ta bort ljusslingor
* skyffla snö från tomten ut på gatan
* tvätta lite till
* röja lite allmänt inomhus
Plus att vi nu har planerat hur vi ska göra om i trädgården. Det blir inte "bara" tvätta och eventuellt måla hus, fixa nya kanter i rabatten på baksidan och förminska/flytta jordgubbslandet samt lägga ny gräsmatta. Det blir även ett bygge av ett trädäck på framsidan med nersänkta blomlådor.
Vi kommer att vara hemma så pass mycket i sommar att vi vill fixa ordentligt i trädgården. Visst kommer det att gå åt mycket tid och en del pengar, men sen kan vi njuta av en lättskött trädgård. Vi kommer inte ha några rabatter som behöver skötas, det mesta kommer att klara sej i princip utan skötsel. Å vi kommer att ha mysiga ställen att sitta och sola/njuta/läsa/koppla av/umgås på.
Planen är klar, nu ska vi bara se i vilken ände vi ska börja. Rabattkanterna finns inte i butikerna än, kanske direkt efter påsk. Så det blir nog att flytta jordgubbslandet först och sen tvätta huset så fort det blir varmt. Jag kan riktigt se resultatet framför mej och det kommer att bli såååå fint!!!
Nej, jag är inte febrig eller yrar och familjen är helt med på planerna :-)
.
Jag vaknade snorig med skitont i halsen och skallebank. Klart jag blir sjuk just precis nu när jag hade en helt ledig helg och var ledig tom måndageftermiddag. Självklart! Å andra sidan passar det väl aldrig att bli sjuk? Men det hindrade mej inte från att göra en massa grejer som jag planerat innan:
* bädda rent i våra sängar
* lägga ut fler böcker på Tradera
* plantera en kruka på trappen
* röja alltan
* ta bort ljusslingor
* skyffla snö från tomten ut på gatan
* tvätta lite till
* röja lite allmänt inomhus
Plus att vi nu har planerat hur vi ska göra om i trädgården. Det blir inte "bara" tvätta och eventuellt måla hus, fixa nya kanter i rabatten på baksidan och förminska/flytta jordgubbslandet samt lägga ny gräsmatta. Det blir även ett bygge av ett trädäck på framsidan med nersänkta blomlådor.
Vi kommer att vara hemma så pass mycket i sommar att vi vill fixa ordentligt i trädgården. Visst kommer det att gå åt mycket tid och en del pengar, men sen kan vi njuta av en lättskött trädgård. Vi kommer inte ha några rabatter som behöver skötas, det mesta kommer att klara sej i princip utan skötsel. Å vi kommer att ha mysiga ställen att sitta och sola/njuta/läsa/koppla av/umgås på.
Planen är klar, nu ska vi bara se i vilken ände vi ska börja. Rabattkanterna finns inte i butikerna än, kanske direkt efter påsk. Så det blir nog att flytta jordgubbslandet först och sen tvätta huset så fort det blir varmt. Jag kan riktigt se resultatet framför mej och det kommer att bli såååå fint!!!
Nej, jag är inte febrig eller yrar och familjen är helt med på planerna :-)
.
fredag 26 mars 2010
Lyxfällan igår
Såg ni lyxfällan igår? Om inte, gör det! Där har ni den största anledningen till att jag stannade i politiken så länge som jag gjorde. Jag engagerade mej från början för att jag tyckte att man skulle få vara hemma med sina barn och ha samma stöd från samhället som dagisföräldrana hade. Det som senare blev vårdnadsbidraget. Jag stannade i politiken för att jag såg alla problem kring personer med sk neuropsykistriska funktionshinder; adhd, tourettes syndrom mfl.
Igår tydliggjorde Tv3 och programmet Lyxfällan hur illa det kan gå för personer med tex adhd om de inte får rätt stöd med bla ekonomi. En person med adhd har svårt att greppa pengars värde och kunna planera sin ekonomiska tillvaro. Den här kvinnan var 29 år gammal, hade eget företag och funkade rätt så bra. Problemet var att de pengar hos tjänade varje dag, blåstes på vägen hem och det var inte 50 spänn direkt utan flera tusen.
Hon visste att hon hade adhd, frågan är bara vilken slags hjälp hon hittills fått? Senior sa direkt: men hon måste ju få medicin! För honom är det självklart att se problemet, prata om det och se vad som kan göras. Hans medicin hjälper honom att tänka klart och han kan med den hjälpen strukturera upp sin vardag. Men Senior har fått stöd från dag 1! Inte av samhället eller vården, utan av oss som står honom närmast. Vi har lärt honom empati, hygien, ekonomi och allt annat som har med livet att göra. Vem hade hjälpt den här kvinnan?
Vi måste tidigt våga se ett barns problem och inte blunda för det. Snabb utredning och eventuell diagnos är till stor hjälp, så man vet vad man har att utgå ifrån. Sen väljer man själv om man är villig att prova medicinering. Jag var tveksam, men gick med på att testa. Man hade ju hört så mycket... när sonen efter bara ett par dagar säger: mamma, jag kan tänka en tanke i taget! Då insåg jag att medicin var bra för honom oavsett vad jag tycker eller vilka fördommar folk har.
Idag klarar han att sköta både skola och sitt extrajobb. Han har fortfarande svårt med hygien och vi påminner honom konstant. Han är eknomisk och vet hur man sparar till det han vill ha. Om den här kvinnan hade fått samma hjälp hade hon sluppit ångesten för att hon inte kan ta hand om sina pengar, samhället hade sluppit jaga henne för obetalda räkningar och istället fått in skatter och annat som hon borde betalat. Om hon fått någon slags stödperson när hon flyttat hemifrån, som kunnat hjälpa henne att strukturera upp hennes vardag och sedan hjälpt henne igång med företaget så hade problemen aldrig funnits. För det här var ju inte en tjej som inte ville lära sej eller göra rätt för sej. Hon visste bara inte hur hon skulle få kunskapen!
Jag har slagits för att man ska förstå hur handikappande adhd kan vara, i drygt 15 år. Att de här personerna är intelligenta personer som är driftiga och ihärdiga, men kanske inte har orkat gå klart skolan eller har stora kunskapbrister från skolan. De måste få hjälp! En stödperson som kan lotsa dem fram genom snåriga regelverk skulle hjälpa mycket!
Jag är glad att Tv3 tog tag i den här tjejens liv och hoppas att de som såg programmet inser att även personer med adhd har mycket att komma med. Många av våra fängelsekunder har diagnosen och med rätt hjälp kan även de bidra i samhället. Frågan är bara när samhället och våra politiker ska fatta detta? Själv har jag gett upp...
.
Igår tydliggjorde Tv3 och programmet Lyxfällan hur illa det kan gå för personer med tex adhd om de inte får rätt stöd med bla ekonomi. En person med adhd har svårt att greppa pengars värde och kunna planera sin ekonomiska tillvaro. Den här kvinnan var 29 år gammal, hade eget företag och funkade rätt så bra. Problemet var att de pengar hos tjänade varje dag, blåstes på vägen hem och det var inte 50 spänn direkt utan flera tusen.
Hon visste att hon hade adhd, frågan är bara vilken slags hjälp hon hittills fått? Senior sa direkt: men hon måste ju få medicin! För honom är det självklart att se problemet, prata om det och se vad som kan göras. Hans medicin hjälper honom att tänka klart och han kan med den hjälpen strukturera upp sin vardag. Men Senior har fått stöd från dag 1! Inte av samhället eller vården, utan av oss som står honom närmast. Vi har lärt honom empati, hygien, ekonomi och allt annat som har med livet att göra. Vem hade hjälpt den här kvinnan?
Vi måste tidigt våga se ett barns problem och inte blunda för det. Snabb utredning och eventuell diagnos är till stor hjälp, så man vet vad man har att utgå ifrån. Sen väljer man själv om man är villig att prova medicinering. Jag var tveksam, men gick med på att testa. Man hade ju hört så mycket... när sonen efter bara ett par dagar säger: mamma, jag kan tänka en tanke i taget! Då insåg jag att medicin var bra för honom oavsett vad jag tycker eller vilka fördommar folk har.
Idag klarar han att sköta både skola och sitt extrajobb. Han har fortfarande svårt med hygien och vi påminner honom konstant. Han är eknomisk och vet hur man sparar till det han vill ha. Om den här kvinnan hade fått samma hjälp hade hon sluppit ångesten för att hon inte kan ta hand om sina pengar, samhället hade sluppit jaga henne för obetalda räkningar och istället fått in skatter och annat som hon borde betalat. Om hon fått någon slags stödperson när hon flyttat hemifrån, som kunnat hjälpa henne att strukturera upp hennes vardag och sedan hjälpt henne igång med företaget så hade problemen aldrig funnits. För det här var ju inte en tjej som inte ville lära sej eller göra rätt för sej. Hon visste bara inte hur hon skulle få kunskapen!
Jag har slagits för att man ska förstå hur handikappande adhd kan vara, i drygt 15 år. Att de här personerna är intelligenta personer som är driftiga och ihärdiga, men kanske inte har orkat gå klart skolan eller har stora kunskapbrister från skolan. De måste få hjälp! En stödperson som kan lotsa dem fram genom snåriga regelverk skulle hjälpa mycket!
Jag är glad att Tv3 tog tag i den här tjejens liv och hoppas att de som såg programmet inser att även personer med adhd har mycket att komma med. Många av våra fängelsekunder har diagnosen och med rätt hjälp kan även de bidra i samhället. Frågan är bara när samhället och våra politiker ska fatta detta? Själv har jag gett upp...
.
torsdag 25 mars 2010
Man blir lite förbannad!
Har en kompis vars dotter skrev en uppsats i skolan häromdagen. Jag vet inte vad ämnet var, men tjejen skrev iaf om ett par tjejer som blivit kära, gift sej och skaffat barn. Inget särskilt med tanke på att det ändå är 2010, tycker jag... tycker tjejens mamma... det tyckte inte skolan...
Min kompis fick nämligen ett samtal hem från läraren som tyckte det var upprörande och snuskigt! Man kan då genast anta att denna lärare är 78 år gammal och pingstvän eller nåt... men nääää, tyvärr inte kanske man ska säga... han är 40 år! En människa som ska lära våra ungar hur världen fungerar, helst utan värderingar, någon som är med ens barn många timmar per dygn. Att som lärare inte acceptera att den här tjejen är fullkomligt fördomsfri är riktigt illa!
Visst kan man vara rädd för det okända, men detta är faktiskt larvigt! Jag är glad att mina ungar haft nära kontakt med både bögar och flator sen de var små. Att en av ungarnas lärare faktiskt gjort det tjejen skrev om är inte särskilt konstigt eller äckligt på något sätt. Vi önskar henne bara lycka till med "Liten" och sitt liv i övrigt. Hur kan kärlek vara "upprörande och äckligt"? Hur kan ett barns liv vara "äckligt"? Å vem har rätt att dömma?
Jag tyckte att min kompis skulle anmäla läraren och tom prata med media. Hon börjar med att skriva ett mail till skolan, så får vi se vad som händer. Det lustiga i allt detta är att kompisen själv just utbildar sej till lärare... hon kommer definitivt inte ringa hem till några föräldrar om såna här grejer!
Jag förstår mej inte på folk ibland, rätt sällan faktiskt...
.
Min kompis fick nämligen ett samtal hem från läraren som tyckte det var upprörande och snuskigt! Man kan då genast anta att denna lärare är 78 år gammal och pingstvän eller nåt... men nääää, tyvärr inte kanske man ska säga... han är 40 år! En människa som ska lära våra ungar hur världen fungerar, helst utan värderingar, någon som är med ens barn många timmar per dygn. Att som lärare inte acceptera att den här tjejen är fullkomligt fördomsfri är riktigt illa!
Visst kan man vara rädd för det okända, men detta är faktiskt larvigt! Jag är glad att mina ungar haft nära kontakt med både bögar och flator sen de var små. Att en av ungarnas lärare faktiskt gjort det tjejen skrev om är inte särskilt konstigt eller äckligt på något sätt. Vi önskar henne bara lycka till med "Liten" och sitt liv i övrigt. Hur kan kärlek vara "upprörande och äckligt"? Hur kan ett barns liv vara "äckligt"? Å vem har rätt att dömma?
Jag tyckte att min kompis skulle anmäla läraren och tom prata med media. Hon börjar med att skriva ett mail till skolan, så får vi se vad som händer. Det lustiga i allt detta är att kompisen själv just utbildar sej till lärare... hon kommer definitivt inte ringa hem till några föräldrar om såna här grejer!
Jag förstår mej inte på folk ibland, rätt sällan faktiskt...
.
onsdag 24 mars 2010
Ett efterlängtat telefonsamtal!
Idag fick vi ett samtal som vi längtat efter länge! Mäklaren har äntligen en köpare till lägenheten i Södertälje! Nu ska det bara förhandlas med banken, så är det klappat och klart. Iofs en lite läger summa än Martins föräldrar tänkt sej, men i nuläget får vi vara glada att någon vill ha den.
I bästa fall kan de lämna ifrån sej nycklarna redan 15 april, så nu blir det till att börja städa den. Vår "lediga" helg blev helt plötsligt fulltecknad. Vi som skulle leta tapeter... jaja, allt har sin tid.
Ett problem mindre...
.
I bästa fall kan de lämna ifrån sej nycklarna redan 15 april, så nu blir det till att börja städa den. Vår "lediga" helg blev helt plötsligt fulltecknad. Vi som skulle leta tapeter... jaja, allt har sin tid.
Ett problem mindre...
.
tisdag 23 mars 2010
Tvätta händerna!!!
Hur ofta tvättar Du händerna? Tydligen är män sämre än kvinnor på att tvätta händerna och då särskilt efter toabesök. Med tanke på hur vissa män går på toa är det ju inte så fräsht att veta att de nyss hållit i pillevicken och nu kanske tar mej i handen... eller hur?
Här hemma har jag tjatat på killarna sedan de var små. Vi hade tom en lapp på toadörren hur man gjorde när man var färdig på toa; fäll ner locket, spola, tvätta händer, släck! Inte så svårt kan man tycka, men det är det tydligen.
Junior har koll, vad jag vet (som man hör iaf) tvättar han händer när han ska OCH med tvål. När det gäller Senior är det en annan femma... han drar eventuellt händerna snabbt under kranen utan att ta tvål och torkar dem sen inte heller. Så fort han varit på toa hojtar jag eller Martin: HÄNDERNA!!! Så får han gå tillbaka in och göra det under några extra tunga suckanden.
På jobbet är han tydligen väldigt noga med detta, men hemma är det ju "bara" vi...
Jag tycker det är äckligt både att ta folk i handen och att ta i deras pengar. Ledstänger är ännu äckligare och hissknappar... tänk alla som stått och pinkat i hissen.... blääää! Hur tänker ni om detta? Folk verkar inte reagera särskilt mycket, är det jag som är petig???
.
Här hemma har jag tjatat på killarna sedan de var små. Vi hade tom en lapp på toadörren hur man gjorde när man var färdig på toa; fäll ner locket, spola, tvätta händer, släck! Inte så svårt kan man tycka, men det är det tydligen.
Junior har koll, vad jag vet (som man hör iaf) tvättar han händer när han ska OCH med tvål. När det gäller Senior är det en annan femma... han drar eventuellt händerna snabbt under kranen utan att ta tvål och torkar dem sen inte heller. Så fort han varit på toa hojtar jag eller Martin: HÄNDERNA!!! Så får han gå tillbaka in och göra det under några extra tunga suckanden.
På jobbet är han tydligen väldigt noga med detta, men hemma är det ju "bara" vi...
Jag tycker det är äckligt både att ta folk i handen och att ta i deras pengar. Ledstänger är ännu äckligare och hissknappar... tänk alla som stått och pinkat i hissen.... blääää! Hur tänker ni om detta? Folk verkar inte reagera särskilt mycket, är det jag som är petig???
.
måndag 22 mars 2010
Får inte mycket gjort...
Våren gick i stå kanske man kan säga? Snön var nästan borta från rabatterna igår, men nu i morse låg ett nytt lager över hela Tumba. Å kallt är det också! Varför? Ska detta verkligen vara nödvändigt?
Helgen gick mest åt till pyssel. Jag har gjort mitt bästa för att få bort den stora snöhögen utanför ytterdörren. Förmodligen har den mosat en jättefin buske som jag har och därför vill jag ha bort snön för att kolla läget lite. Å när den var nästan borta kom det alltså mer snö... men jag har ändå fått bort det mesta och borde nå den där busken idag.
Nu har vi bestämt att trädgården ska fixas så fort snön är borta. Det ska bli nya kanter på rabatterna på baksidan, jordgubbslandet ska minskas och flyttas och en ny gräsmatta ska fixas. Så vi skulle behöva låna en jordfräs. Nån som har en?
Igår kom äntligen en snickare hit och kollade in vår trappa/hall. Inom kort ska han bygga en ställning åt oss så att vi kan nå upp och riva tapeter, slipa och spackla väggarna. Sen hjälper han oss nog att sätta upp tapeterna lät det som. När allt det är gjort ska han bygga ett nytt trappräcke åt oss. Så skönt att äntligen få det gjort, det har stått halvrivet i 18 månader nu...
Å igår avslutades nya auktioner på Tradera. Ytterligare 20 böcker sålda. Inte mycket pengar, men en hel del plats frigjordes igen. De böcker som inte såldes flyttades till nästa söndag... och så får vi hålla på tills allt är sålt. Å med tanke på att det handlar om säkert 200 böcker, så tar det sin lilla tid...
Just det ja! Pappa fick lämna sjukhuset igår. Han mår ok, men har förståss ont. Man räknar med att han ska vara ok om ett par månader. Men så länge kommer han inte kunna vara stilla :-)
.
Helgen gick mest åt till pyssel. Jag har gjort mitt bästa för att få bort den stora snöhögen utanför ytterdörren. Förmodligen har den mosat en jättefin buske som jag har och därför vill jag ha bort snön för att kolla läget lite. Å när den var nästan borta kom det alltså mer snö... men jag har ändå fått bort det mesta och borde nå den där busken idag.
Nu har vi bestämt att trädgården ska fixas så fort snön är borta. Det ska bli nya kanter på rabatterna på baksidan, jordgubbslandet ska minskas och flyttas och en ny gräsmatta ska fixas. Så vi skulle behöva låna en jordfräs. Nån som har en?
Igår kom äntligen en snickare hit och kollade in vår trappa/hall. Inom kort ska han bygga en ställning åt oss så att vi kan nå upp och riva tapeter, slipa och spackla väggarna. Sen hjälper han oss nog att sätta upp tapeterna lät det som. När allt det är gjort ska han bygga ett nytt trappräcke åt oss. Så skönt att äntligen få det gjort, det har stått halvrivet i 18 månader nu...
Å igår avslutades nya auktioner på Tradera. Ytterligare 20 böcker sålda. Inte mycket pengar, men en hel del plats frigjordes igen. De böcker som inte såldes flyttades till nästa söndag... och så får vi hålla på tills allt är sålt. Å med tanke på att det handlar om säkert 200 böcker, så tar det sin lilla tid...
Just det ja! Pappa fick lämna sjukhuset igår. Han mår ok, men har förståss ont. Man räknar med att han ska vara ok om ett par månader. Men så länge kommer han inte kunna vara stilla :-)
.
lördag 20 mars 2010
Jobbigt läge
Så kom det lite ord ändå som jag ville sätta på pränt. De senaste dagarna har bara varit tråkiga och jag har helt enkelt inte haft något att skriva om. Men så ikväll ringde telefonen.... det var min pappa. Han ringer sisådär 10 ggr om dagen, men vi har inte hörts av idag. Visst, Senior sov där inatt och sen var de ute och övningskörde, så jag visste ju att allt var ok. Men det var då det...
Nu ringde min pappa för att tala om att han var inlagd på Huddinge Sjukhus med brutet revben och punkterad lungsäck. Jabba... han hade fått för sej att skotta snö på alltantaket och ramlat igenom. Tack o lov får man väl säga. Han ramlade iaf inte ner, utan igenom, och på så sätt klarade han både skalle och ben. Ett brutet revben eller två är ju inte hela världen, värre är det med lungorna. Han har fått smärtstillande och blir kvar där minst till imorrn. Man vill väl kolla att han inte får vätska i lungorna antar jag?
Han lät mest oroad för att det är hål i alltantaket, inte för sin egen del. Å för att han missade en middag med kompisar ikväll och en lunch med sin syster imorrn. Tror han ska vara ganska glad att han känner nåt alls... det kunde gått väldigt mycket värre...
.
Nu ringde min pappa för att tala om att han var inlagd på Huddinge Sjukhus med brutet revben och punkterad lungsäck. Jabba... han hade fått för sej att skotta snö på alltantaket och ramlat igenom. Tack o lov får man väl säga. Han ramlade iaf inte ner, utan igenom, och på så sätt klarade han både skalle och ben. Ett brutet revben eller två är ju inte hela världen, värre är det med lungorna. Han har fått smärtstillande och blir kvar där minst till imorrn. Man vill väl kolla att han inte får vätska i lungorna antar jag?
Han lät mest oroad för att det är hål i alltantaket, inte för sin egen del. Å för att han missade en middag med kompisar ikväll och en lunch med sin syster imorrn. Tror han ska vara ganska glad att han känner nåt alls... det kunde gått väldigt mycket värre...
.
torsdag 18 mars 2010
Förundrad...
Vi har haft en supervecka på jobbet! Jag är väldigt förundrad men glad över medlemsutvecklingen i våra klasser. Dagarna innan barnbidrag och lön brukar inte vara särskilt välbesökta, men faktum är att vi i Tullinge och Tumba ligger stadigt och i Rönningen ÖKADE vi med 13 personer!!!
Så nu har vi ca 50 personer per ställe, men bara hjälp med vägning på ett... men det har funkat bra ändå. Ingen har klagat på köer till varken kassa eller våg, alla våra medlemmar är verkligen supertrevliga!
När vi funderade på att gå över och bli "egna" budgeterade vi med 33-35 besökare per klass för att vi skulle klara oss och nu ligger vi långt över. Det känns verkligen så skönt! I månadskiftet kan Martin dessutom ta ut sin första lön och vi kan betala tillbaka till vårt sparade som vi var tvugna att ta som startkapital. Så nu ligger vi snart på plus!
Jag har ju även haft Södertäljes klasser som "säkerhetsventil". Så visst har vi tjänat så vi klarat oss, men nu kan vi även - leva inte bara överleva. Tyvärr går inte klasserna i Södertälje lika bra, där ligger vi mellan 25-45 pers. Vi får väl se om det ökar efter påsk, det brukar det göra.
För Senior går det också bra på jobbet. Han har precis gått första steget i att bli handledare. Tänk att han med alla sina problem har blivit tillfrågad om detta och fått ett så stort förtroende! Det är så häftigt och han är såååå stolt :-) När han visat att han klarar alla uppgifter får han dessutom en fet löneförhöjning. Så snart har han ännu mer pengar som han inte kan göra av med... nåja, dykcertet kommer väl att gräva ett litet hål i kassan. Han är helt inne på att han ska bli arbetsledare efter gymnasiet och kanske öppna ett eget Mc Donalds lite senare, kanske på Öland... Vi får väl se hur det blir med det...
Allt är alltså hel ok här hemma iaf på jobbfronten och med ekonomin. Det var ett tag sen man kunde vara helt lugn när det gäller pengarna, men nu känns det bra. Det håller väl i sej fram till maj, sen blir det sämre tom september igen. Så är det att vara provisionsanställd på VV. Lite osäkert och svajigt, men man vänjer sej. Jag har ju världens roligaste jobb, så det är det värt!
.
Så nu har vi ca 50 personer per ställe, men bara hjälp med vägning på ett... men det har funkat bra ändå. Ingen har klagat på köer till varken kassa eller våg, alla våra medlemmar är verkligen supertrevliga!
När vi funderade på att gå över och bli "egna" budgeterade vi med 33-35 besökare per klass för att vi skulle klara oss och nu ligger vi långt över. Det känns verkligen så skönt! I månadskiftet kan Martin dessutom ta ut sin första lön och vi kan betala tillbaka till vårt sparade som vi var tvugna att ta som startkapital. Så nu ligger vi snart på plus!
Jag har ju även haft Södertäljes klasser som "säkerhetsventil". Så visst har vi tjänat så vi klarat oss, men nu kan vi även - leva inte bara överleva. Tyvärr går inte klasserna i Södertälje lika bra, där ligger vi mellan 25-45 pers. Vi får väl se om det ökar efter påsk, det brukar det göra.
För Senior går det också bra på jobbet. Han har precis gått första steget i att bli handledare. Tänk att han med alla sina problem har blivit tillfrågad om detta och fått ett så stort förtroende! Det är så häftigt och han är såååå stolt :-) När han visat att han klarar alla uppgifter får han dessutom en fet löneförhöjning. Så snart har han ännu mer pengar som han inte kan göra av med... nåja, dykcertet kommer väl att gräva ett litet hål i kassan. Han är helt inne på att han ska bli arbetsledare efter gymnasiet och kanske öppna ett eget Mc Donalds lite senare, kanske på Öland... Vi får väl se hur det blir med det...
Allt är alltså hel ok här hemma iaf på jobbfronten och med ekonomin. Det var ett tag sen man kunde vara helt lugn när det gäller pengarna, men nu känns det bra. Det håller väl i sej fram till maj, sen blir det sämre tom september igen. Så är det att vara provisionsanställd på VV. Lite osäkert och svajigt, men man vänjer sej. Jag har ju världens roligaste jobb, så det är det värt!
.
onsdag 17 mars 2010
Ketchupeffekten?
Ibland händer inget, inget, inget under en låååång tid. Sen händer det massor på en gång och man vet inte riktigt var man ska börja. Som en ketchupflaska alltså. Så var det igår.
Först fick jag ett mail om att det återigen var dax att jobba som valarbetare. Det var jättekul senast, så det är klart att jag vill göra det igen. En liten stund senare kommer ett nytt mail. Då är det ifrån en fd arbetsledare som nu är på ett nytt jobb och vill att jag ska jobba hos henne. Det var också ett kul jobb, så det är klart att jag hakar på :-)
Så nu har jag suttit här och fyllt i papper och skrivit brev. Samtidigt med detta kommer även en påminnelse om att det är dax att söka semester från Viktväktarna. Så jag fyllde i den lappen oxå när jag ändå höll på. Det blir bara två veckor från VV i sommar, men vi ska jag ju åka bort i jul igen så det får gå ändå. Jag kommer bara att jobba tis-ons och ev tors efter midsommar, så vi kan ändå göra en massa grejer och vara lediga.
Så nu är det bara att vänta och se... hur ser höstens arbetsplan ut? På arbetsfronten verkar iaf 2010 att bli ett bra år.
.
Först fick jag ett mail om att det återigen var dax att jobba som valarbetare. Det var jättekul senast, så det är klart att jag vill göra det igen. En liten stund senare kommer ett nytt mail. Då är det ifrån en fd arbetsledare som nu är på ett nytt jobb och vill att jag ska jobba hos henne. Det var också ett kul jobb, så det är klart att jag hakar på :-)
Så nu har jag suttit här och fyllt i papper och skrivit brev. Samtidigt med detta kommer även en påminnelse om att det är dax att söka semester från Viktväktarna. Så jag fyllde i den lappen oxå när jag ändå höll på. Det blir bara två veckor från VV i sommar, men vi ska jag ju åka bort i jul igen så det får gå ändå. Jag kommer bara att jobba tis-ons och ev tors efter midsommar, så vi kan ändå göra en massa grejer och vara lediga.
Så nu är det bara att vänta och se... hur ser höstens arbetsplan ut? På arbetsfronten verkar iaf 2010 att bli ett bra år.
.
tisdag 16 mars 2010
Inre eller yttre skönhet?
Såg du programmet som gick inatt om en hel familj som var skönhetsopererad? Jag bad Martin spela in det åt mej och tittade nu efter lunch. Jösses, säger jag bara...
Kvinnan som gjort programmet var från Brasilien, men bodde just nu i Sverige och Holland. Hennes bror var plastikkirurg i Brasilien och hade opererat om 30 släktingar plus fått en hel del ingrepp gjorda på sej själv. Där ansågs hon konstig eftersom hon vakren ville ha botox i ansiktet eller operera näsa eller bröst. Hennes föräldrar tog henne till en psykolog när hon var yngre för att hon var deprimerad, de trodde pga av hennes utseende - hon själv menade att det var för att föräldrarna hela tiden kommenterade hennes utseende. Jag tror nog mest på det sista.
Hennes pappa hade numera en 26 år yngre fru och kunde inte tänka sej en äldre eftersom det inte gav honom något bra sex. Båda var opererade flera gånger. Hennes mamma opererade om något så fort hon såg något som inte stämde med hennes självbild. Så gjorde även hennes syskon. De började påverka barnen redan när de bara var några månader gamla. 3-4 åringar lekte med bröstimplantat!
Jag ser detta som ett gäng tragiska livsöden. Självklart är det väl upp till var och en om man vill operera sej och göra om lite här eller lite där. Men att påverka barn när de är små tycker jag är helt fel. Kvinnan som gjort filmen har under hela sin uppväxt känt att hon inte duger. Att det bara är uteendet som spelar någon roll. Sånt tror jag är livsfarligt! Kan det vara därför tjejer idag inte tycker att de duger? Är det därför ungdomar skär sej eller gör sej illa på annat sätt?
Jag försöker säga till mina barn att de är älskade för vilka de är. Inte för vad de gör eller ser ut. Det är deras egenskaper som är värdefulla och viktiga. Att de är bra som personer, att de uppför sej schysst och behandlar andra människor väl.
Det är svårt det där, för man måste ju även få ändra på sånt som man inte är nöjd med - eller hur? Men det får inte gå till överdrift!
.
Kvinnan som gjort programmet var från Brasilien, men bodde just nu i Sverige och Holland. Hennes bror var plastikkirurg i Brasilien och hade opererat om 30 släktingar plus fått en hel del ingrepp gjorda på sej själv. Där ansågs hon konstig eftersom hon vakren ville ha botox i ansiktet eller operera näsa eller bröst. Hennes föräldrar tog henne till en psykolog när hon var yngre för att hon var deprimerad, de trodde pga av hennes utseende - hon själv menade att det var för att föräldrarna hela tiden kommenterade hennes utseende. Jag tror nog mest på det sista.
Hennes pappa hade numera en 26 år yngre fru och kunde inte tänka sej en äldre eftersom det inte gav honom något bra sex. Båda var opererade flera gånger. Hennes mamma opererade om något så fort hon såg något som inte stämde med hennes självbild. Så gjorde även hennes syskon. De började påverka barnen redan när de bara var några månader gamla. 3-4 åringar lekte med bröstimplantat!
Jag ser detta som ett gäng tragiska livsöden. Självklart är det väl upp till var och en om man vill operera sej och göra om lite här eller lite där. Men att påverka barn när de är små tycker jag är helt fel. Kvinnan som gjort filmen har under hela sin uppväxt känt att hon inte duger. Att det bara är uteendet som spelar någon roll. Sånt tror jag är livsfarligt! Kan det vara därför tjejer idag inte tycker att de duger? Är det därför ungdomar skär sej eller gör sej illa på annat sätt?
Jag försöker säga till mina barn att de är älskade för vilka de är. Inte för vad de gör eller ser ut. Det är deras egenskaper som är värdefulla och viktiga. Att de är bra som personer, att de uppför sej schysst och behandlar andra människor väl.
Det är svårt det där, för man måste ju även få ändra på sånt som man inte är nöjd med - eller hur? Men det får inte gå till överdrift!
.
måndag 15 mars 2010
I dag mår jag bra!
Solen skiner, jag är ledig tom 15.00, jag har sovit gott och helgen var bra. Idag mår jag bra, helt enkelt! Benet känns faktiskt lite bättre. Vi har kanske kommit på vad som orsakat "ontet... det kan vara så att mina fodrade sk "curling-kängor" är orsaken. Jag bytte till dem ett tag efter semestern, eftersom de var de varmaste skorna som fanns här hemma. Å ett tag efter fick jag ont i benet... det kan ju vara så att jag kanske inte får den ställning på fötterna eller benen som jag ska/borde ha? Hur som helst så har jag iaf kört med gympaskor sedan i torsdags, då jag kom att tänka på detta. Å inte vet jag om det är tankens kraft eller faktiskt skorna, men benet är iaf mycket bättre idag!
I går avslutades mängder med auktioner på Tradera, 31 grejer såldes och nu kan jag se betalningarna trilla in. En hel flyttkartong med loppisgrejer kunde vi plocka ut från förrådet. Grejer som jag nu packat en del av och som ska skickas i eftermiddag. Vi får grejer både från mina och Martins föräldrar, som de rensar ur vart efter men inte orkar sälja själva. Sen är det ju alla Martins böcker... en hel Agata Cristie-serie gick iväg :-) Jag har rensat ur en hel del av våra resguider. Ställen som vi inte kommer att besöka mer och böcker som därför någon annan kan få glädje av. En bok om Tunisien ska skickas till Norrköping eller var det nu var. Tycker det är suveränt att veta att någon annan kan få glädje av mina grejer. Miljövänligt och bra!
Å vilken plats det blir i förrådet! En flyttkartong och en back med böcker är nu utbytta mot en liten kartong. Kartongen innehåller grejer som ligger ute just nu och avslutas nästa helg. Hoppas det går lika bra då. När det är dax att städa förrådet kommer vi nog faktiskt att kunna röra oss där inne :-) Bara det där att kunna se vad som faktiskt finns där är höjdare!
Det känns som en bra början på en bra vecka - hoppas min känsla är rätt...
.
I går avslutades mängder med auktioner på Tradera, 31 grejer såldes och nu kan jag se betalningarna trilla in. En hel flyttkartong med loppisgrejer kunde vi plocka ut från förrådet. Grejer som jag nu packat en del av och som ska skickas i eftermiddag. Vi får grejer både från mina och Martins föräldrar, som de rensar ur vart efter men inte orkar sälja själva. Sen är det ju alla Martins böcker... en hel Agata Cristie-serie gick iväg :-) Jag har rensat ur en hel del av våra resguider. Ställen som vi inte kommer att besöka mer och böcker som därför någon annan kan få glädje av. En bok om Tunisien ska skickas till Norrköping eller var det nu var. Tycker det är suveränt att veta att någon annan kan få glädje av mina grejer. Miljövänligt och bra!
Å vilken plats det blir i förrådet! En flyttkartong och en back med böcker är nu utbytta mot en liten kartong. Kartongen innehåller grejer som ligger ute just nu och avslutas nästa helg. Hoppas det går lika bra då. När det är dax att städa förrådet kommer vi nog faktiskt att kunna röra oss där inne :-) Bara det där att kunna se vad som faktiskt finns där är höjdare!
Det känns som en bra början på en bra vecka - hoppas min känsla är rätt...
.
söndag 14 mars 2010
För eller emot kvotering?
Vill du få ett jobba eller ett uppdrag enbart pga att du är kvinna? Hur skulle du reagera om du blev uppringd och någon sa till dej att de behövde en kvinna på en styrelsepost och ringde just dej för att uppfylla den kvoten?
Jag skulle bli vansinnig! Tyvärr är detta problemet som många styrelser och arbetsplatser kommer att drabbas av om vissa politiker får som de vill. Några vill lagstifta om kvotering i styrelser och på arbetsplatser. Hur blir kompetensen om man väljer folk enbart pga kön?
Nu tänker ni säkert att det inte bara kommer att handla om kön, utan även om vad man kan. Men så är inte förslaget. Det säger enbart att det ska kvoteras. Vissa kvinnor vill så gärna ha ett uppdrag att det kommer att tacka ja och sedan i värsta fall ändå inte få något ansvarsområde eller tom upptäcka att de inte har kompetensen för uppdraget.
Som ni förstår är jag emot kvotering. Jag vill bli erbjuden ett uppdrag eller arbete pga min kompetens och för att det är just mej man vill ha. Jag förstår problemet som finns just nu, men det finns andra vägar än att lagstifta för att få in fler kvinnor. Hur vore det om kvinnorna faktiskt föreslog andra kvinnor och inte var så förbaskat rädda om sin egen post? Föreslås mängder med kvinnor, i drömscenariot fler föreslagna kvinnor än män, så måste ju fler också röstas in. Om varje kvinna i en styrelse förslog fem kvinnor var till nästa årsmöte och tog detta för vana, då skulle vi få in mängder med nya kvinnor och kvoteringen skulle vara onödig.
Det finns faktiskt kompetenta kvinnor i Sverige! Kvinnor som är mycket klokare och smartare än de flesta män, men som kanske inte vill föreslå sej själva. Vi har lite för mycket "jante" i oss för att våga säga att vi vill ha en plats. Men med andra kvinnor hjälp och lite mindre egoism skulle problemet inte finnas. Det gäller bara att öppna ögonen och kolla in kvinnorna runt oss... Kunskapen, kompetensen och viljan finns där vi minst anar det.
Tror jag alltså - vad tror ni?
.
Jag skulle bli vansinnig! Tyvärr är detta problemet som många styrelser och arbetsplatser kommer att drabbas av om vissa politiker får som de vill. Några vill lagstifta om kvotering i styrelser och på arbetsplatser. Hur blir kompetensen om man väljer folk enbart pga kön?
Nu tänker ni säkert att det inte bara kommer att handla om kön, utan även om vad man kan. Men så är inte förslaget. Det säger enbart att det ska kvoteras. Vissa kvinnor vill så gärna ha ett uppdrag att det kommer att tacka ja och sedan i värsta fall ändå inte få något ansvarsområde eller tom upptäcka att de inte har kompetensen för uppdraget.
Som ni förstår är jag emot kvotering. Jag vill bli erbjuden ett uppdrag eller arbete pga min kompetens och för att det är just mej man vill ha. Jag förstår problemet som finns just nu, men det finns andra vägar än att lagstifta för att få in fler kvinnor. Hur vore det om kvinnorna faktiskt föreslog andra kvinnor och inte var så förbaskat rädda om sin egen post? Föreslås mängder med kvinnor, i drömscenariot fler föreslagna kvinnor än män, så måste ju fler också röstas in. Om varje kvinna i en styrelse förslog fem kvinnor var till nästa årsmöte och tog detta för vana, då skulle vi få in mängder med nya kvinnor och kvoteringen skulle vara onödig.
Det finns faktiskt kompetenta kvinnor i Sverige! Kvinnor som är mycket klokare och smartare än de flesta män, men som kanske inte vill föreslå sej själva. Vi har lite för mycket "jante" i oss för att våga säga att vi vill ha en plats. Men med andra kvinnor hjälp och lite mindre egoism skulle problemet inte finnas. Det gäller bara att öppna ögonen och kolla in kvinnorna runt oss... Kunskapen, kompetensen och viljan finns där vi minst anar det.
Tror jag alltså - vad tror ni?
.
lördag 13 mars 2010
"tvärtom-familjen"
I vår familj är vi inte riktigt som alla andra. Vi har nämligen sovmornar på vardagarna, istället för på helgerna som "normala" familjer. Här går vi oftast upp innan 7 på helgerna för att åka iväg på simtävlingar som brukar börja kl 8. I morse var det alltså liiite sovmorgon då vi inte skulle vara i simhallen förrän kl 9!
Just den här helgen är vi i Vasalundshallen i Solna. Å hittills har det gått bra. På förmiddagen tog Junior ett silver och ett brons, plus ett kval till eftermiddagens superfinal i 100 bröst, som innebär att de fem bästa simmarna gör upp om prispengar. Så han kan vinna allt mellan 25 och 150 kr. Så det blir lite spännande.
Senior jobbar och Martin har stannat hemma för att hjälpa sina föräldrar. I veckan fick vi veta att hans mammas onda fot beror på gikt och ska botas eller iaf lindras med medicin. Vi fick också besked om att min pappa ska operera bort en cysta som man hoppas är ofarlig. Nästa vecka vet vi mer om Martins pappas hälsa, just nu ligger han i en långdragen flunsa. Så var det bara mitt ben kvar... ingen vet vad det är och det blir varken bättre eller sämre. Men vaddå, två-tre besked av fyra är väl inte så illa?
Ikväll blir det taco och melodifestival. Vet inte riktigt vem jag vill ska vinna, men tror att Timotej och Salem el fakir ligger bra till hos mej. Jag bryr mej faktiskt inte så mycket... sverige kommer inte särskilt långt i finalen iaf. Vi får nog skicka Alexander Bard och gänget om vi ska ha nån chans... eller vad tror ni?
Ge er en fin eftermiddag och kväll! Det ska jag göra!
.
Just den här helgen är vi i Vasalundshallen i Solna. Å hittills har det gått bra. På förmiddagen tog Junior ett silver och ett brons, plus ett kval till eftermiddagens superfinal i 100 bröst, som innebär att de fem bästa simmarna gör upp om prispengar. Så han kan vinna allt mellan 25 och 150 kr. Så det blir lite spännande.
Senior jobbar och Martin har stannat hemma för att hjälpa sina föräldrar. I veckan fick vi veta att hans mammas onda fot beror på gikt och ska botas eller iaf lindras med medicin. Vi fick också besked om att min pappa ska operera bort en cysta som man hoppas är ofarlig. Nästa vecka vet vi mer om Martins pappas hälsa, just nu ligger han i en långdragen flunsa. Så var det bara mitt ben kvar... ingen vet vad det är och det blir varken bättre eller sämre. Men vaddå, två-tre besked av fyra är väl inte så illa?
Ikväll blir det taco och melodifestival. Vet inte riktigt vem jag vill ska vinna, men tror att Timotej och Salem el fakir ligger bra till hos mej. Jag bryr mej faktiskt inte så mycket... sverige kommer inte särskilt långt i finalen iaf. Vi får nog skicka Alexander Bard och gänget om vi ska ha nån chans... eller vad tror ni?
Ge er en fin eftermiddag och kväll! Det ska jag göra!
.
fredag 12 mars 2010
Så stolt!
Så var man hemma igen, minst en meter längre :-)
Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!
Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.
Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns... öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!
Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!
Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!
Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.
Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer "tanterna" att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar :-)
En himla bra dag helt enkelt!
.
Jag är så stolt över mina barn! Tänk att mina fina grabbar har hållit ett föredrag inför publik, i en konferenshall på Älvsjömässan. De var superduktiga!
Vi kom till mässan vid 13.30 och hade jättetur med parkering. Det var fullt överallt, men blev en plats ledig precis när vi kom. Vi gick en runda inne på mässan innan Senior fick nog och gick iväg själv för att leta upp vår resebyrå. Efter en stund samlades vi hos Martin och Rachel i montern och kopplade upp vår dator till deras storbildsprojektor. Sen visade vi våra bilder från Zanzibar som de inte sett förrut. Medan våra bilder rullade gick vi runt på mässan och kollade på det som vi var intresserade av; dykning! Vi har nu en massa tips om hur vi ska arrangera vår resa på bästa sätt till nästa jul.
Sen var det alltså dax! Vi tog med oss datorn och våra papper och gick till konferensen. Där fick jag en mikrofon att fästa runt örat, men insåg att släktskapet med elefanten inte finns... öglan för örat var för stor. Så det blev vill att prata utan mick, men det gick bra det också. Jag inledde och sen tog Martin och killarna sin bit. Senior berättade om hur det är att sitta instängd i en bil 10-12 timmar per dygn och hur det är att byta hotell varje dag när man har adhd/tourettes syndrom och inte gillar små utrymmen eller förändringar. Junior berättade om hur det är att vara på safari utan kontakt med omvärlden och att umgås så tätt med familjen under en ganska lång tid. Både var superduktiga!
Tänk att stå där och berätta om sitt handikapp, och verkligen få alla att förstå, när man är 16 år! Han är beundransvärd tycker jag. Har vi bara fått en enda person att förstå mer om adhd, så är det värt hur mycket som helst. Han var verkligen superduktig!
Jag stod lite vid sidan om när killarna berättade och tittade på dem och kände en sån otrolig stolthet. Tänk att de vågar! De står och berättar om vår resa inför okända människor som den naturligaste saken i världen. De fick publiken att skratta och nicka. Mitt hjärta höll på att spricka när jag såg på dem. Mina killar, så modiga och så förståndiga. Hur många skulle våga göra en sån grej i 15-16-årsåldern? Hur många vågar göra en sån grej i vuxen ålder? Så häftigt!
Efteråt kom ett par fram och frågade lite mer och i montern pratade vi med ett par som skulle på bröllopsresa till Tanzania. Jag tror nog att bägge kommer välja vår researrangör och de kommer inte att ångra sej. Jag hoppas vi hjälpt Martin & Rachel lite med marknadsföringen, det är de värda! Vår resa blev helt perfekt, skulle vara härligt att se andra uppleva detsamma.
Nu är grabbarna på avslutningfest med buggkursen, Martin är och handlar och Baileys ligger på min kudde och är så nöjd över att vi är hemma igen. Martin och jag ska äta något när han kommer hem och sen är det bara att invänta sms om hämtning. När jag hämtar grabbarna kommer "tanterna" att ge mej mängder med komplimanger om grabbarnas dansstil. Det får jag alltid när jag hämtar dem, tanterna gillar mina grabbar :-)
En himla bra dag helt enkelt!
.
Äventyrsmässan i Älvsjö idag
Sitter och filar på föredraget som vi ska hålla idag. Det ska finslipas och justeras lite, synkas med powerpointen osv. Jag tror det blir bra, känns så iaf. Sen får ju självklart åhörarna säga sitt...
Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.
Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.
Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.
Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också ;-)
.
Tänk att min dröm uppfylldes och slutade i en föreläsning. Det kunde jag aldrig drömma om! Min dröm som började för 5-6 år sedan, som vi gnetade för att få ihop pengarna till. Vi bokade resan ungefär ett år innan vi till slut reste iväg och nu är den gjord. Det känns lite tomt, samtidigt som vi har fantastiska minnen. Å vilka bilder vi tagit. Några har vi förstorat som ska sättas upp i hallen/trappen när vi tapetserat om där.
Jag tror att resan även förstärkt oss som familj. Eftersom Martin är ganska ny i vår familj var resan lite avgörande för hur vi skulle sammaföras som individer och bilda en ny samhörighet. Nu är vi en familj oavsett biologiska band.
Det blir väldigt spännande idag, att höra killarna berätta om sina upplevelser, se åhörarnas ansikten och reaktioner, få frågorna efteråt och att få visa våra bilder som vi är så stolta över. Att locka folk till vår researrangörs monter och ge dem lite extra kredit för en fint arrangerad resa känns också bra.
Ni är självklart välkomna dit; Älvsjömässan kl 16.00!
Men då måste ni lova att hälsa på oss också ;-)
.
torsdag 11 mars 2010
Åhhh va allt trasslar till sej!
Jag som trodde att alla problem skulle hålla sej borta ett tag... så fel man kan ha :-(
Imorrn ska hela familjen hålla föredrag om vår resa på Älvsjömässan. Vi har förberett oss, gjort en powerpoint till föredraget och en som vi ska visa i montern. Kl 16 ska vi stå på scen, men tänkte vara där när de öppnar så vi hann se hela mässan innan. Det kan vi glömma! Vi har nämligen ingen hundvakt...
Martins föräldrar som har flyttat hit så lägligt kan inte hjälpa oss eftersom hans pappa ligger i nån influensa och hans mamma har nån inflammation i foten och inte ens får på sej en sko. Mina föräldrar som alltid ställer upp, ska till läkaren i Uppsala och blir borta hela dagen. Enda lösningen är att vi åker hemifrån så sent som möjligt och eventuellt missar tillfället att prata med dykklubben som vi ska ta dykcert med nästa vinter. Det var en massa grejer som vi ville veta, som vi nu kanske inte kan ta reda på enkelt. Lite surt att "jobba" på en mässa som man inte själv hinner besöka... suck!
Hemmet ser ut som ett slagfält, tack o lov så fixade Senior disken och dammsög och Junior fixade tvätten. Bägge gick med Bileys varsin gång, så lite blev iaf gjort. Men jag hinner inte göra något och mår bara dåligt av att se röran. Jag blir stressad så till den grad att jag får utslag av stressen. Så är det nu. Det är lite mycket lixom... Lägenheten som Martins föräldrar flyttat ifrån blir inte såld, det kommer inte ens folk på visningarna... Martins pappa väntar på läkarbesked, mina pappa väntar på läkarbesked, Martins mamma ska gå till vårdcentralen imorrn med sin fot, mitt ben blir inte bättre... vad är det för fel???
Jag som egentligen mår bra och borde vara glad och nöjd. Varför kan vi inte få det lugnt runt oss. Jag vill inte bli sjuk igen, då blir jag bara supertrött och kan knappt tänka. Jag vill ha en lugn period, så vi hinner komma ikapp både fysiskt och psykiskt. Inte ens några timmar på mässan kunde vi få... som vi sett fram emot det. Men det är så det blir ibland och är ingens fel. Har man hund så har man... å honom släpper vi inte!
.
Imorrn ska hela familjen hålla föredrag om vår resa på Älvsjömässan. Vi har förberett oss, gjort en powerpoint till föredraget och en som vi ska visa i montern. Kl 16 ska vi stå på scen, men tänkte vara där när de öppnar så vi hann se hela mässan innan. Det kan vi glömma! Vi har nämligen ingen hundvakt...
Martins föräldrar som har flyttat hit så lägligt kan inte hjälpa oss eftersom hans pappa ligger i nån influensa och hans mamma har nån inflammation i foten och inte ens får på sej en sko. Mina föräldrar som alltid ställer upp, ska till läkaren i Uppsala och blir borta hela dagen. Enda lösningen är att vi åker hemifrån så sent som möjligt och eventuellt missar tillfället att prata med dykklubben som vi ska ta dykcert med nästa vinter. Det var en massa grejer som vi ville veta, som vi nu kanske inte kan ta reda på enkelt. Lite surt att "jobba" på en mässa som man inte själv hinner besöka... suck!
Hemmet ser ut som ett slagfält, tack o lov så fixade Senior disken och dammsög och Junior fixade tvätten. Bägge gick med Bileys varsin gång, så lite blev iaf gjort. Men jag hinner inte göra något och mår bara dåligt av att se röran. Jag blir stressad så till den grad att jag får utslag av stressen. Så är det nu. Det är lite mycket lixom... Lägenheten som Martins föräldrar flyttat ifrån blir inte såld, det kommer inte ens folk på visningarna... Martins pappa väntar på läkarbesked, mina pappa väntar på läkarbesked, Martins mamma ska gå till vårdcentralen imorrn med sin fot, mitt ben blir inte bättre... vad är det för fel???
Jag som egentligen mår bra och borde vara glad och nöjd. Varför kan vi inte få det lugnt runt oss. Jag vill inte bli sjuk igen, då blir jag bara supertrött och kan knappt tänka. Jag vill ha en lugn period, så vi hinner komma ikapp både fysiskt och psykiskt. Inte ens några timmar på mässan kunde vi få... som vi sett fram emot det. Men det är så det blir ibland och är ingens fel. Har man hund så har man... å honom släpper vi inte!
.
Vaknade pigg!!!
För första gången på evigheter vaknade jag pigg och utvilad redan 7.30 imorse. Jag som annars är riktigt morgontrött och inte kliver ur sängen för 8.15. Då väldigt trött...
Men i morse gick jag ner och sa hejdå till Junior när han gick till skolan. Vi hann prata lite innan han var tvungen att gå. Torsdagar handlar mycket om logistik kring hundar och träningstider, så det klarade vi av innan han gick. Även Senior fick lite prat innan han skulle gå, men han började inte förrän 9.
Sen var jag riktigt effektiv; skrev veckobrevet till våra medlemmar, skickade påminnelsekort till de som inte varit hos oss på tre veckor, mailade grejer till HK och en massa annat. Sånt där som ska göras, helst innan veckan är slut och nu är det gjort!
Martin är ute med Baileys och jag ska packa ihop datorn och det vi måste ha med oss inför en lång dag i Södertälje. Strax ska vi åka och kommer inte hem förrän ca 20.30 ikväll. Imorrn är det dax för vårt föredrag på Älvsjömässan, så kvällen går nog åt till att stämma av med ungarna att de vet vad som ska sägas. Vi måste göra en powerpoint till oxå... jaja, det löser sej. Tur man aldrig blir nervös :-)
.
Men i morse gick jag ner och sa hejdå till Junior när han gick till skolan. Vi hann prata lite innan han var tvungen att gå. Torsdagar handlar mycket om logistik kring hundar och träningstider, så det klarade vi av innan han gick. Även Senior fick lite prat innan han skulle gå, men han började inte förrän 9.
Sen var jag riktigt effektiv; skrev veckobrevet till våra medlemmar, skickade påminnelsekort till de som inte varit hos oss på tre veckor, mailade grejer till HK och en massa annat. Sånt där som ska göras, helst innan veckan är slut och nu är det gjort!
Martin är ute med Baileys och jag ska packa ihop datorn och det vi måste ha med oss inför en lång dag i Södertälje. Strax ska vi åka och kommer inte hem förrän ca 20.30 ikväll. Imorrn är det dax för vårt föredrag på Älvsjömässan, så kvällen går nog åt till att stämma av med ungarna att de vet vad som ska sägas. Vi måste göra en powerpoint till oxå... jaja, det löser sej. Tur man aldrig blir nervös :-)
.
onsdag 10 mars 2010
Nu är faktiskt våren här!
Igår kom våren - så det så!
Då satt Baileys och jag och åt frukost ute på baksidan. Jag lyckades gräva fram min solstol häromdagen och igår provade vi den intenstivt. Å det var faktiskt så pass varmt i solen att jag kunde sitta i bara t-shirt en lång stund. Jag såg knoppande snödroppar och en sömnig fluga på promenad -DÅ är våren på g!
Jag lyckades gräva fram en gång i snön så man kommer fram på baksidan, men orkade inte riktigt fixa till gången på sidan av huset. Så man får fortfarande klättra över en rejäl snödriva av allt som rasat från taket. Men den ska vi nog ta itu med idag, när Martin oxå har lite tid över. Det får bli med hjälpa av spett och rejäl spade, så ska vi nog komma igenom.
Baileys är lycklig, han ligger mest hela tiden och sover på trappen på baksidan och bara njuter. Jag börjar fundera på årets trädgårdsprojekt... vi måste måla huset! Sen skulle jag vilja göra om rabatten på baksidan, så den blir enklare att sköta. Alla andra är omgjorda, så resten av trädgården är lättskött. Kanske skulle vi fixa den sista oxå? Till hösten skulle jag dessutom vilja välta gräsmattan, så man slipper köra i ett "vågspel" när man klipper gräset. Just nu ser det ut som "hela-havet-stormar" efter sandlådor och buskar som tagits bort.
Men som sagt: huset ska tvättas och eventuellt målas. Det är prio ETT! Vem känner för att hjälpa till? Vi betalar med mat och dricka :-)
.
Då satt Baileys och jag och åt frukost ute på baksidan. Jag lyckades gräva fram min solstol häromdagen och igår provade vi den intenstivt. Å det var faktiskt så pass varmt i solen att jag kunde sitta i bara t-shirt en lång stund. Jag såg knoppande snödroppar och en sömnig fluga på promenad -DÅ är våren på g!
Jag lyckades gräva fram en gång i snön så man kommer fram på baksidan, men orkade inte riktigt fixa till gången på sidan av huset. Så man får fortfarande klättra över en rejäl snödriva av allt som rasat från taket. Men den ska vi nog ta itu med idag, när Martin oxå har lite tid över. Det får bli med hjälpa av spett och rejäl spade, så ska vi nog komma igenom.
Baileys är lycklig, han ligger mest hela tiden och sover på trappen på baksidan och bara njuter. Jag börjar fundera på årets trädgårdsprojekt... vi måste måla huset! Sen skulle jag vilja göra om rabatten på baksidan, så den blir enklare att sköta. Alla andra är omgjorda, så resten av trädgården är lättskött. Kanske skulle vi fixa den sista oxå? Till hösten skulle jag dessutom vilja välta gräsmattan, så man slipper köra i ett "vågspel" när man klipper gräset. Just nu ser det ut som "hela-havet-stormar" efter sandlådor och buskar som tagits bort.
Men som sagt: huset ska tvättas och eventuellt målas. Det är prio ETT! Vem känner för att hjälpa till? Vi betalar med mat och dricka :-)
.
tisdag 9 mars 2010
Den största dagen?
Har precis ögnat igenom en artikel där Niclas Wahlgren pratar om brölloppsdagen som den största, viktigaste och lyckligaste dagen i hans liv. Har inte han barn? Är inte dagen då de föddes den lyckligaste, viktigaste och största dagen? Gifta sej kan man ju göra fler gånger, men ett barn föds ju faktiskt bara EN gång!
Visst var det en jätte kul grej att gifta sej och få vara drottning för en dag. Men den dagen mina barn föddes var det största jag varit med om. Den dagen kan aldrig göras om eller göras vackrare. Då föddes det viktigaste som går på denna jord; mina två juveler! De vackraste sönerna som går att hitta, de klokaste och trevligaste. I mina ögon förståss. De två viktigaste dagarna i mitt liv; 22/8 1993 och 28/1 1995.
Äktenskapet gick i krasch, men barnen finns alltid där. Kanske gifter jag om mej, men då blir det bara en akt mellan mej, mina blivande man och barnen. Den dagen har ingen annan med att göra, det är bara vår dag om det skulle hända.
Så vad säger du? Vilken dag är den viktigaste i livet?
.
Visst var det en jätte kul grej att gifta sej och få vara drottning för en dag. Men den dagen mina barn föddes var det största jag varit med om. Den dagen kan aldrig göras om eller göras vackrare. Då föddes det viktigaste som går på denna jord; mina två juveler! De vackraste sönerna som går att hitta, de klokaste och trevligaste. I mina ögon förståss. De två viktigaste dagarna i mitt liv; 22/8 1993 och 28/1 1995.
Äktenskapet gick i krasch, men barnen finns alltid där. Kanske gifter jag om mej, men då blir det bara en akt mellan mej, mina blivande man och barnen. Den dagen har ingen annan med att göra, det är bara vår dag om det skulle hända.
Så vad säger du? Vilken dag är den viktigaste i livet?
.
måndag 8 mars 2010
Soldyrkare nr1
Att Baileys älskar solen går väl knappast att ta miste på?
Han letar upp platserna med sol och passar in sej exakt, sen kan han ligga där och njuta tills solen försvinner. Han är väldigt lik sin matte alltså :-)
.
En spännande vecka!
Vi har en riktigt spännande vecka framför oss, eller två kanske man kan säga. Vi jobbar som vanligt måndag - torsdag, killarna går i skolan isom vanligt. Junior kommer igång med sin träning som vanligt idag, efter att simhallen varit stängd sen innan jul pga reparationer. Så from idag kommer han återigen vara i simhallen minst 14 timmar i veckan. Seniors finger är helt igen, så han kommer att tillbringa 6 timmar i veckan i skyttehallen. Att killarna älskar sina sporter kan ingen ta miste på :-)
Idag ska dessutom reparationerna av svärföräldrarnas hall sätta igång. Firman som ska göra jobbet har faktiskt ringt och bekräftat att de kommer idag, så den här gången kanske det är sant? Ska bli spännade att höra om de är på plats kl 9...
På fredag är den riktigt stora grejer för oss hela familjen. Då ska vi hålla föredrag på Äventyrsmässan om vår resa. Det ska bli jättekul! Vi satt igår och gjorde en powerpoint med våra fina bilder och kollade vad var och en ska säga. Inte illa för en 15 och en 16-åring att hålla ett föredrag inför en massa okända människor från en scen. Efter det ska killarna iväg på avslutningsfest med buggen. Vi stannar kvar på mässan så länge vi behövs.
Hela helgen går åt till simtävlingar och Senior jobbar. Baileys får vara hos mormor tror jag... om inte farmor behöver det mest. Hon behöver komma ut lite och ha en hund att kela med. Å nästa helg är det samma sak, enda skillnaden är att tävlingarna är i vår egen simhall då. Så alla får nog sin beskärda del vad det gäller mys med hund. Det finns många tillfällen att ha honom. Tävlingen i helgen är mest spännande, då ska Junior simma i den hallen där han sen kommer träna på dagtid med gymnasieklassen. Han kommer alltså träffa sin framtida tränare och en del av sina blivande klasskompisar. Tränaren känner han redan och gillar, så han tycker det ska bli jättekul!
Så jag tror inte att tiden kommer gå så långsamt den här veckan, frågan är väl bara hur hemmet kommer se ut på söndagkväll...
.
Idag ska dessutom reparationerna av svärföräldrarnas hall sätta igång. Firman som ska göra jobbet har faktiskt ringt och bekräftat att de kommer idag, så den här gången kanske det är sant? Ska bli spännade att höra om de är på plats kl 9...
På fredag är den riktigt stora grejer för oss hela familjen. Då ska vi hålla föredrag på Äventyrsmässan om vår resa. Det ska bli jättekul! Vi satt igår och gjorde en powerpoint med våra fina bilder och kollade vad var och en ska säga. Inte illa för en 15 och en 16-åring att hålla ett föredrag inför en massa okända människor från en scen. Efter det ska killarna iväg på avslutningsfest med buggen. Vi stannar kvar på mässan så länge vi behövs.
Hela helgen går åt till simtävlingar och Senior jobbar. Baileys får vara hos mormor tror jag... om inte farmor behöver det mest. Hon behöver komma ut lite och ha en hund att kela med. Å nästa helg är det samma sak, enda skillnaden är att tävlingarna är i vår egen simhall då. Så alla får nog sin beskärda del vad det gäller mys med hund. Det finns många tillfällen att ha honom. Tävlingen i helgen är mest spännande, då ska Junior simma i den hallen där han sen kommer träna på dagtid med gymnasieklassen. Han kommer alltså träffa sin framtida tränare och en del av sina blivande klasskompisar. Tränaren känner han redan och gillar, så han tycker det ska bli jättekul!
Så jag tror inte att tiden kommer gå så långsamt den här veckan, frågan är väl bara hur hemmet kommer se ut på söndagkväll...
.
söndag 7 mars 2010
Kul i köket
Junior och hans tjej fick igår till uppgift att baka pizza åt oss alla till middag. En uppgift som togs på största allvar... eller hur?! Det var ett tag där när ingen av oss trodde vi skulle få någon mat, men till slut stod pizzan på bordet och var jättegod!
Här kommer lite bilder på kökkaoset:
lördag 6 mars 2010
Man har alltid ett val...
Med risk för att än en gång göra mej osams med folk, så avger jag härmed mina egna tankar angående folks arbetstid...
Har bekanta som sitter i Riksdagen eller som är högt uppsatta chefer osv. Folk med en arbetstid som oftast är mer än 40 timmar per vecka. Men vem bestämmer det igentligen? Det finns ju en lag och sen finns min egen känsla av att någon (kanske jag själv?) kräver mer av mej. Ändå hävdar jag att man alltid har ett eget val...
När de här människorna beklagar sej över sin arbetsmängd säger jag alltid samma sak: Du väljer själv! Kanske låter hårt, men det är min fasta tro. Visst kanske man någon gång behöver jobba över eller tom ta med sej arbetet hem, men jag är övertygad om att man hinner det man ska på en normal 40-timmar arbetsvecka. Om inte, så ska man kunna visa att man har för mycket runt sej och begära hjälp. Men det är ju som sagt ett val man gör...
Man kanske VILL ha mycket att göra och kanske tom gör sej själv oumbärlig på jobbet. Då får man lite extra självförtroende när kollegorna dunkar en i ryggen. Oftast är ju hög arbetsbelastning tillfälligt, inte något man har över sej 52 veckor om året. Utslaget på dessa 52 veckorna kanske de har precis samma arbetsbörda som alla andra? Jag menar... Riksdagsledamöter har ju tom sommarlov!
Nu är ju inte riksdagsuppdraget ett jobb, utan just ett uppdrag. Man har helt ok betalt den tid man har uppdraget och när mandatperioden går mot sitt slut (som nu) vet man ingenting. Men det vet man om när man tackar jag till det. Man har gjort sitt medvetna val. Klarar man inte arbetsbördan är man inte rätt man/kvinna för jobbet. Oftast har ju Riksdagsledamöterna femtioelva uppdrag vid sidan om oxå, så det kanske inte är riksdagsjobbet som är problemet?
Jag är väl medveten om att det inte är så enkelt. Men ändå så är det ju det... Oavsett vad det gäller så har man alltid ett val. Trivs jag inte, så får jag se mej om efter ett annat jobb (det finns jobb även om det tar tid att få ett). Har jag för lite utrymme i almanackan, får jag helt enkelt välja bort något eller sluta gnälla på att tiden inte räcker till. Tycker jag att jag har för lite pengar, jag då får jag välja bort det jag kan för att få pengarna att räcka till.
De enda som egentligen har rätt att klaga på för lite pengar och för lite tid är ensamstående föräldrar utan avlastning. De har inte mycket att välja på, men ändå gnäller de oftast minst... Jag vet att jag gnäller på att jag aldrig hinner klart med något och att det retar mej enormt att jag alltid är "nästan" med allt. Nu har jag därför beslutat mej för att försöka göra EN SAK I TAGET. Jag har alltså gjort ett aktivt val att iaf försöka ro saker i land helt och hållet.
Jag gjorde ett aktivt val att aldrig mer arbeta heltid. Detta beslut tog jag efter en lång sjukskrivning pga utmattning och som ensamstående mamma. Jag insåg att hur mycket försäkringskassan än ville, så skulle jag aldrig (iaf inte på lång tid) kunna arbeta heltid igen. Det fanns helt enkelt ingen ork för det. Men hur klarar man sej på en halv lön när man är ensam med två barn? Jo, man ser över sin utgifter noga och söker bostadsbidrag! Låter ju konstigt att man får bostadsbidrag när man väljer att jobba mindre, men så är det och det tog jag fasta på. Det var lixom att välja på att jobba mindre en lång tid eller jobba helt och bli sjukskriven igen. Jag ville jobba!
Jag valde att leva på marginalen, det gick och jag mådde så mycket bättre än tidigare. Så jag hävdar fortfarande: Man har alltid ett val!
.
Har bekanta som sitter i Riksdagen eller som är högt uppsatta chefer osv. Folk med en arbetstid som oftast är mer än 40 timmar per vecka. Men vem bestämmer det igentligen? Det finns ju en lag och sen finns min egen känsla av att någon (kanske jag själv?) kräver mer av mej. Ändå hävdar jag att man alltid har ett eget val...
När de här människorna beklagar sej över sin arbetsmängd säger jag alltid samma sak: Du väljer själv! Kanske låter hårt, men det är min fasta tro. Visst kanske man någon gång behöver jobba över eller tom ta med sej arbetet hem, men jag är övertygad om att man hinner det man ska på en normal 40-timmar arbetsvecka. Om inte, så ska man kunna visa att man har för mycket runt sej och begära hjälp. Men det är ju som sagt ett val man gör...
Man kanske VILL ha mycket att göra och kanske tom gör sej själv oumbärlig på jobbet. Då får man lite extra självförtroende när kollegorna dunkar en i ryggen. Oftast är ju hög arbetsbelastning tillfälligt, inte något man har över sej 52 veckor om året. Utslaget på dessa 52 veckorna kanske de har precis samma arbetsbörda som alla andra? Jag menar... Riksdagsledamöter har ju tom sommarlov!
Nu är ju inte riksdagsuppdraget ett jobb, utan just ett uppdrag. Man har helt ok betalt den tid man har uppdraget och när mandatperioden går mot sitt slut (som nu) vet man ingenting. Men det vet man om när man tackar jag till det. Man har gjort sitt medvetna val. Klarar man inte arbetsbördan är man inte rätt man/kvinna för jobbet. Oftast har ju Riksdagsledamöterna femtioelva uppdrag vid sidan om oxå, så det kanske inte är riksdagsjobbet som är problemet?
Jag är väl medveten om att det inte är så enkelt. Men ändå så är det ju det... Oavsett vad det gäller så har man alltid ett val. Trivs jag inte, så får jag se mej om efter ett annat jobb (det finns jobb även om det tar tid att få ett). Har jag för lite utrymme i almanackan, får jag helt enkelt välja bort något eller sluta gnälla på att tiden inte räcker till. Tycker jag att jag har för lite pengar, jag då får jag välja bort det jag kan för att få pengarna att räcka till.
De enda som egentligen har rätt att klaga på för lite pengar och för lite tid är ensamstående föräldrar utan avlastning. De har inte mycket att välja på, men ändå gnäller de oftast minst... Jag vet att jag gnäller på att jag aldrig hinner klart med något och att det retar mej enormt att jag alltid är "nästan" med allt. Nu har jag därför beslutat mej för att försöka göra EN SAK I TAGET. Jag har alltså gjort ett aktivt val att iaf försöka ro saker i land helt och hållet.
Jag gjorde ett aktivt val att aldrig mer arbeta heltid. Detta beslut tog jag efter en lång sjukskrivning pga utmattning och som ensamstående mamma. Jag insåg att hur mycket försäkringskassan än ville, så skulle jag aldrig (iaf inte på lång tid) kunna arbeta heltid igen. Det fanns helt enkelt ingen ork för det. Men hur klarar man sej på en halv lön när man är ensam med två barn? Jo, man ser över sin utgifter noga och söker bostadsbidrag! Låter ju konstigt att man får bostadsbidrag när man väljer att jobba mindre, men så är det och det tog jag fasta på. Det var lixom att välja på att jobba mindre en lång tid eller jobba helt och bli sjukskriven igen. Jag ville jobba!
Jag valde att leva på marginalen, det gick och jag mådde så mycket bättre än tidigare. Så jag hävdar fortfarande: Man har alltid ett val!
.
fredag 5 mars 2010
Hittade snödroppar!!!
Lyckades få ihop alla grejer som har med föreningslivet att göra. Så nu står allt samlat på golvet i garaget. I bästa fall kan Martin köra iväg det på tisdag. En massa plats blev det :-)
Alla våra grejer som ska ut på Tradera är nu fotade, det tog halva dagen. Martin har redigerat bilderna och nu ska vi börja lägga ut auktionerna. Det är mer än 100 grejer som ska ut... så det kommer att ta sin lilla tid.
Baileys och jag var ute och skottade fram trappen på baksidan. Sen satt vi där en liten stund och kände på solen. Baileys tyckte nog att det var lite kallt om rumpan, så han satte sej i mitt knä istället. Det var faktiskt hela 10 grader i solen, så det droppade rejält från taket. Å tänk att jag hittade snödroppar intill husväggen! Våren är alltså på väg!
Vid 15-tiden kom Senior hem och Baileys blev alldeles galen av lycka. Han försvann upp till sin dator nästan på en gång, men har iaf hälsat på oss i vardagsrummet lite då och då... Strax innan 20 kom Junior hem och Baileys fick glädjefnatt igen. Nu när alla är samlade är han nöjd och har kollapsat i soffan. Vi åt tillsammans och pratade lite, innan Junior la sej i badet och Senior återgick till sin dator. Imorrn är vi nog lite mer sociala, när inte alla är så trötta.
Det känns iaf skönt att ha alla hemma igen å att vi lyckats göra så pass mycket under veckan. Huset är iofs inte alls så städat som jag hade planerat, men de där papprena är iaf ihopsamlade, alla mail som jag velat fixa är fixade, tvätten är iaf genomgången och jag har hittat botten i alla tre tvättkorgar! Imorrn ska jag nog lyckas få ut en del av Tradera-grejerna i förrådet och då lyckas torka golven på nedervåningen. En helt ok barnfri vecka, men det är väldigt skönt att få hem dem igen. Om fyra veckor är det dax igen... då åker de till fjällen :-)
Skulle nog kunna vänja mej vid att vara barnfri sisådär var 5e elle var 10e vecka eller nåt... eller vänta... igentligen behöver man bara dra ner ljudet på dem lite och strypa magsäcken. Då kan de få vara kvar hemma ;-)
.
Alla våra grejer som ska ut på Tradera är nu fotade, det tog halva dagen. Martin har redigerat bilderna och nu ska vi börja lägga ut auktionerna. Det är mer än 100 grejer som ska ut... så det kommer att ta sin lilla tid.
Baileys och jag var ute och skottade fram trappen på baksidan. Sen satt vi där en liten stund och kände på solen. Baileys tyckte nog att det var lite kallt om rumpan, så han satte sej i mitt knä istället. Det var faktiskt hela 10 grader i solen, så det droppade rejält från taket. Å tänk att jag hittade snödroppar intill husväggen! Våren är alltså på väg!
Vid 15-tiden kom Senior hem och Baileys blev alldeles galen av lycka. Han försvann upp till sin dator nästan på en gång, men har iaf hälsat på oss i vardagsrummet lite då och då... Strax innan 20 kom Junior hem och Baileys fick glädjefnatt igen. Nu när alla är samlade är han nöjd och har kollapsat i soffan. Vi åt tillsammans och pratade lite, innan Junior la sej i badet och Senior återgick till sin dator. Imorrn är vi nog lite mer sociala, när inte alla är så trötta.
Det känns iaf skönt att ha alla hemma igen å att vi lyckats göra så pass mycket under veckan. Huset är iofs inte alls så städat som jag hade planerat, men de där papprena är iaf ihopsamlade, alla mail som jag velat fixa är fixade, tvätten är iaf genomgången och jag har hittat botten i alla tre tvättkorgar! Imorrn ska jag nog lyckas få ut en del av Tradera-grejerna i förrådet och då lyckas torka golven på nedervåningen. En helt ok barnfri vecka, men det är väldigt skönt att få hem dem igen. Om fyra veckor är det dax igen... då åker de till fjällen :-)
Skulle nog kunna vänja mej vid att vara barnfri sisådär var 5e elle var 10e vecka eller nåt... eller vänta... igentligen behöver man bara dra ner ljudet på dem lite och strypa magsäcken. Då kan de få vara kvar hemma ;-)
.
Solen skiiiiner!
Vaknade av solen som sken in i sovrummet. Det är svinkallt ute, men i solen är det varmt. Så kanske man skulle skotta av runt platsen på baksidan och ta en fika där idag?
Martin och Baileys sover fortfarande. Jag ska nog börja dagen lite smått på egen hand. Ganska skönt att pyssla runt i ett tyst hus. Hela dagen kommer handla om en massa pyssel. Jag ska skriva veckans infobrev till våra medlemar, plus pepp-mail till några medlemmar som har det lite jobbigt just nu. Jag ska samla ihop lite gamla mötesprotokoll från Astma och Allergi som ska ner i den stora lådan med allt annat, det är det sista som ska ner där. Nu ska bara adressen letas fram och så får Martin köra iväg den nästa vecka.
Oj, nu vaknade visst Martin :-)
Han ska iväg till sina föräldrar med grejer han hämtade i deras gamla lägenhet igår. Sen åker han och handlar. Jag ska försöka gå ut med Baileys en kortis. Jag vet att jag inte borde, men med så fint väder är det nästan böter på att sitta inne. Vi kan ju gå en väldigt kort promenad eller fixa lite på tomten... I övrigt ska vi fixa våra tradera-auktioner. Hela vardagsrummet är fullt med böcker och grejer. Allt ska fotas, vägas och mätas och läggas ut på nätet. När vi har gjort det kan grejerna ställas ut i förrådet medan man väntar på att auktionerna ska avslutas nästa söndag. Tänk va mycket plats vi skulle få om allt såldes! Det är 5 el 6 backar fulla med böcker och en flyttkartong med prylar. Ger i bästa fall både plats och pengar :-)
Detta ska vara gjort innan kvällen, då killarna kommer hem. Jag vill ha ordning här hemma inför helgen. Så jag kan rå om dem ordentligt! Vill inte ha ett städningshot hängande över mej. Senior kommer nog vid 15.30 och Junior vid 19.30. Senior är tydligen en halv meter längre numera, detta hände efter första övningskörningen häromdagen ;-) Morfar berättade att Senior varit lite osäker och tyckt det var lite läskigt, men att han greppat tekniken snabbt och var helt lycklig när han klev ur bilen. Kul Kul! Junior är nog supertrött, han har ju sovit ihop med tre killar den här veckan varav en har snarkat ganska högljutt. Så han får nog en liten sovmorgon imorrn. Baileys kommer bli överlycklig när alla är hemma igen!
Så jag hoppas och tror på en bra dag. Det kan inte bli annat med den solen! Jag har tre lediga dagar framför mej, dem tänker jag förvalta väl! Trevlig helg på er!
.
Martin och Baileys sover fortfarande. Jag ska nog börja dagen lite smått på egen hand. Ganska skönt att pyssla runt i ett tyst hus. Hela dagen kommer handla om en massa pyssel. Jag ska skriva veckans infobrev till våra medlemar, plus pepp-mail till några medlemmar som har det lite jobbigt just nu. Jag ska samla ihop lite gamla mötesprotokoll från Astma och Allergi som ska ner i den stora lådan med allt annat, det är det sista som ska ner där. Nu ska bara adressen letas fram och så får Martin köra iväg den nästa vecka.
Oj, nu vaknade visst Martin :-)
Han ska iväg till sina föräldrar med grejer han hämtade i deras gamla lägenhet igår. Sen åker han och handlar. Jag ska försöka gå ut med Baileys en kortis. Jag vet att jag inte borde, men med så fint väder är det nästan böter på att sitta inne. Vi kan ju gå en väldigt kort promenad eller fixa lite på tomten... I övrigt ska vi fixa våra tradera-auktioner. Hela vardagsrummet är fullt med böcker och grejer. Allt ska fotas, vägas och mätas och läggas ut på nätet. När vi har gjort det kan grejerna ställas ut i förrådet medan man väntar på att auktionerna ska avslutas nästa söndag. Tänk va mycket plats vi skulle få om allt såldes! Det är 5 el 6 backar fulla med böcker och en flyttkartong med prylar. Ger i bästa fall både plats och pengar :-)
Detta ska vara gjort innan kvällen, då killarna kommer hem. Jag vill ha ordning här hemma inför helgen. Så jag kan rå om dem ordentligt! Vill inte ha ett städningshot hängande över mej. Senior kommer nog vid 15.30 och Junior vid 19.30. Senior är tydligen en halv meter längre numera, detta hände efter första övningskörningen häromdagen ;-) Morfar berättade att Senior varit lite osäker och tyckt det var lite läskigt, men att han greppat tekniken snabbt och var helt lycklig när han klev ur bilen. Kul Kul! Junior är nog supertrött, han har ju sovit ihop med tre killar den här veckan varav en har snarkat ganska högljutt. Så han får nog en liten sovmorgon imorrn. Baileys kommer bli överlycklig när alla är hemma igen!
Så jag hoppas och tror på en bra dag. Det kan inte bli annat med den solen! Jag har tre lediga dagar framför mej, dem tänker jag förvalta väl! Trevlig helg på er!
.
torsdag 4 mars 2010
Ny presentation
Tänkte ta och presentera mej igen, det kan ju ha tillkommit nya läsare som kanske vill veta vem jag är?
Jag heter Marlene och har precis fyllt 40. Fattar inte riktigt hur det gick till eftersom jag känner mej som 25 eller nåt... Jag började blogga för fyra år sedan då jag väldigt överraskande blivit nominerad till Riksdagen. Kände att jag ville dokumentera tiden fram till valet och även låta andra se hur valarbetet går till inifrån. Då låg min blogg på Expressen, men efter en del strul valde jag att flytta den hit i somras.
Jag har två barn, Senior som blir 17 i sommar och Junior som precis fyllt 15. Dessutom har vi en mycket älskad hund, Borderterriern Baileys som är 3 år. Barnen har massor med sjukdomar och diagnoserna har stundtals haglat över oss. I nuläget vet vi att Senior har adhd, tourettes syndrom, allergi, astma, en lätt hörselskada, fel på lever och sk reflux i magen. Junior har astma, allergier och en enzymbrist i magen. Bägge två är aktiva inom sina sporter; Senior skjuter luftgevär och Junior tävlingssimmar. De är väldigt duktiga i skolan och jag får alltid beröm över hur trevliga de är - ja, jag är en stolt mamma!
Jag blev tidigt ensam med barnen och levde ensam i 10 år. Under en tid hade jag en särbo i Skåne, hans tre flickor är numera som mina egna trots att förhållandet är slut sedan länge. T är snart 22 år och pluggar i USA, Lilla M är oxå 22 och pluggar i Uppsala, stora M är 24 år och har precis kommit hem efter en långresa och ska tillbaka till Uppsala och plugga färdigt. De har alltså lämnat Skåne allihopa och kommit närmare mej :-)
Jag jobbar ca 20 timmar i veckan som kassör på Viktväktarna. På jobbet träffade jag Martin som jag sedan två år bor tillsammans med. Vi har egna klasser mån-ons och sen jobbar jag tillsammans med en annan tjej på torsdagar. Ett jätteroligt jobb där man verkligen får följa folk till ett bättre, lättare och mer hälsosamt liv. Tyvärr bara provisionslön, så det är ganska sårbart. Men just nu funkar det...
Jag har alltså haft en politiskt karriär, men sa för drygt två veckor upp alla mina uppdrag. Både inom politiken och föreningslivet. Det har varit strul i lokalföreningen sedan första dagen för snart 12 år sedan och nu orkade jag inte stångas längre. Samtidigt sa jag upp alla uppdrag inom astma och allergiförbundet där jag satt som ordförande i en lokalförening. Jag kände att jag inte längre hade förtroendet och tyckte det var bäst för alla att jag lämnade posten. Då var det tungt, nu känner jag mej enbart lättad!
Som person är jag envis, är jag helt säker på att jag har rätt så ger jag mej ALDRIG! Jag försöker leva efter Stefan Einhorns devis att man ska vara snäll och det gjorde jag långt innan jag läste hans bok. Jag tror att man får tillbaka det man ger, är jag schysst mot någon så blir jag bemött på samma sätt. Har väl upptäckt att det inte alltid är så kanske... men jag fortsätter hoppas. Jag är väl relativt allmänbildad och hänger med i debatterna. Vill gärna titta på nyheterna nån gång per dag och kolla av de olika kvällstidningarna.
Eftersom jag är en ganska rak person så är det långt ifrån alla som älskar mej. Alltså hamnar jag lite för ofta i konflikt med folk, men jag kan ändå inte hålla truten när jag tycker att något är fel. Jag har dock blivit liiite bättre på att täppa till... men det måste väl ändå vara bättre att säga ifrån än att tiga och låta brister och fel fortgå?
Jaha... det var väl jag det. Andra kan säkert komplettera med mer info, välkommen att göra det i kommentarsfältet :-)
.
Jag heter Marlene och har precis fyllt 40. Fattar inte riktigt hur det gick till eftersom jag känner mej som 25 eller nåt... Jag började blogga för fyra år sedan då jag väldigt överraskande blivit nominerad till Riksdagen. Kände att jag ville dokumentera tiden fram till valet och även låta andra se hur valarbetet går till inifrån. Då låg min blogg på Expressen, men efter en del strul valde jag att flytta den hit i somras.
Jag har två barn, Senior som blir 17 i sommar och Junior som precis fyllt 15. Dessutom har vi en mycket älskad hund, Borderterriern Baileys som är 3 år. Barnen har massor med sjukdomar och diagnoserna har stundtals haglat över oss. I nuläget vet vi att Senior har adhd, tourettes syndrom, allergi, astma, en lätt hörselskada, fel på lever och sk reflux i magen. Junior har astma, allergier och en enzymbrist i magen. Bägge två är aktiva inom sina sporter; Senior skjuter luftgevär och Junior tävlingssimmar. De är väldigt duktiga i skolan och jag får alltid beröm över hur trevliga de är - ja, jag är en stolt mamma!
Jag blev tidigt ensam med barnen och levde ensam i 10 år. Under en tid hade jag en särbo i Skåne, hans tre flickor är numera som mina egna trots att förhållandet är slut sedan länge. T är snart 22 år och pluggar i USA, Lilla M är oxå 22 och pluggar i Uppsala, stora M är 24 år och har precis kommit hem efter en långresa och ska tillbaka till Uppsala och plugga färdigt. De har alltså lämnat Skåne allihopa och kommit närmare mej :-)
Jag jobbar ca 20 timmar i veckan som kassör på Viktväktarna. På jobbet träffade jag Martin som jag sedan två år bor tillsammans med. Vi har egna klasser mån-ons och sen jobbar jag tillsammans med en annan tjej på torsdagar. Ett jätteroligt jobb där man verkligen får följa folk till ett bättre, lättare och mer hälsosamt liv. Tyvärr bara provisionslön, så det är ganska sårbart. Men just nu funkar det...
Jag har alltså haft en politiskt karriär, men sa för drygt två veckor upp alla mina uppdrag. Både inom politiken och föreningslivet. Det har varit strul i lokalföreningen sedan första dagen för snart 12 år sedan och nu orkade jag inte stångas längre. Samtidigt sa jag upp alla uppdrag inom astma och allergiförbundet där jag satt som ordförande i en lokalförening. Jag kände att jag inte längre hade förtroendet och tyckte det var bäst för alla att jag lämnade posten. Då var det tungt, nu känner jag mej enbart lättad!
Som person är jag envis, är jag helt säker på att jag har rätt så ger jag mej ALDRIG! Jag försöker leva efter Stefan Einhorns devis att man ska vara snäll och det gjorde jag långt innan jag läste hans bok. Jag tror att man får tillbaka det man ger, är jag schysst mot någon så blir jag bemött på samma sätt. Har väl upptäckt att det inte alltid är så kanske... men jag fortsätter hoppas. Jag är väl relativt allmänbildad och hänger med i debatterna. Vill gärna titta på nyheterna nån gång per dag och kolla av de olika kvällstidningarna.
Eftersom jag är en ganska rak person så är det långt ifrån alla som älskar mej. Alltså hamnar jag lite för ofta i konflikt med folk, men jag kan ändå inte hålla truten när jag tycker att något är fel. Jag har dock blivit liiite bättre på att täppa till... men det måste väl ändå vara bättre att säga ifrån än att tiga och låta brister och fel fortgå?
Jaha... det var väl jag det. Andra kan säkert komplettera med mer info, välkommen att göra det i kommentarsfältet :-)
.
onsdag 3 mars 2010
Nu är det sådär kallt igen!
När jag vaknade i morse var det 9,4 MINUS igen! Ska det verkligen vara nödvändigt? Jag veeet att det bara är början av mars och att det fortfarande anses vara vinter, men det såg ju så lovande ut förra veckan med värme och sol. Jag hoppades att våren skulle komma nu och att det skulle gå att sitta med näsan i solen den här veckan. Men icke...
Röjandet här hemma går sådär... tvätten är iaf nästan avklarad :-) Har börjat rensa ur föreningspapper och lagt i en flyttlåda. Det mesta inne i huset är borta, så nu måste jag hämta in det som finns i förråd och garage. Ska köra iväg en massa grejer till Second Hand idag och sen ska vi faktiskt gå på auktion. Några företag har "konkat" och deras grejer ska auktioneras ut idag. Där finns bla ett helt kök som vi skulle kunna ha på Öland, som vi tänkte bjuda på. Eftersom auktionen är över lunch, så tänkte vi lyxa till det lite och äta ute efteråt.
Har haft en ny diskussionsrunda med Botkyrka Byggen. Hålet i hallen finns fortfarande och ingen kan säga när det ska fixas trots att det gått snart 4 veckor. Ringde värden som var med när vi tittade på lägenheten och han lovade att kolla upp det och ringa mej under eftermiddagen. Jag har dåligt samvete för att vi fått Martins föräldrar att lämna Södertälje för Botkyrka, även om jag vet att det inte är mitt fel. Men det känns inte bra att de aldrig får flytta in på riktigt, att de fortfarande inte kan sätta upp saker på väggarna osv. Nu bor de ju faktiskt där. Botkyrka Byggen lovade ju att detta skulle vara gjort innan de flyttade in, medan lägenheten stod tom...
Det var visning av lägenheten i Södertälje för tredje gången i söndags, jag hoppas verkligen att någon är mer intresserad den här gången. Vet inte hur länge de har råd att stå med dubbla hyror. Så det är några "små" stressmoment, som vi gärna skulle bli av med. Kan bara hallen fixas och lägenheten i Södertälje säljas så kommer min stressnivå att ligga betydligt lägre än idag. Jag tar nog på mej lite för stor del av ansvaret i detta, men det är sån jag är. Jag vill ju bara att de ska ha det bra!
Nåja, auktion och en god lunch blir väl ett bra upplägg för kvällen? Igår var det inte roligt alls att jobba. Vi var dubbelbokade och kunde inte använda lokalen i Tullinge som vi brukar. Inte roligt alls, när vi vet hur sårbara vi är. Minsta strul så slutar folk att komma till oss. Men det löste sej ok och ingen klagade särskilt mycket. Men vi kommer tydligen få "anpassa" oss upp till fyra veckor... det tycker jag inte om!
Nähä, om man skulle göra lite nytta innan auktionen?
.
Röjandet här hemma går sådär... tvätten är iaf nästan avklarad :-) Har börjat rensa ur föreningspapper och lagt i en flyttlåda. Det mesta inne i huset är borta, så nu måste jag hämta in det som finns i förråd och garage. Ska köra iväg en massa grejer till Second Hand idag och sen ska vi faktiskt gå på auktion. Några företag har "konkat" och deras grejer ska auktioneras ut idag. Där finns bla ett helt kök som vi skulle kunna ha på Öland, som vi tänkte bjuda på. Eftersom auktionen är över lunch, så tänkte vi lyxa till det lite och äta ute efteråt.
Har haft en ny diskussionsrunda med Botkyrka Byggen. Hålet i hallen finns fortfarande och ingen kan säga när det ska fixas trots att det gått snart 4 veckor. Ringde värden som var med när vi tittade på lägenheten och han lovade att kolla upp det och ringa mej under eftermiddagen. Jag har dåligt samvete för att vi fått Martins föräldrar att lämna Södertälje för Botkyrka, även om jag vet att det inte är mitt fel. Men det känns inte bra att de aldrig får flytta in på riktigt, att de fortfarande inte kan sätta upp saker på väggarna osv. Nu bor de ju faktiskt där. Botkyrka Byggen lovade ju att detta skulle vara gjort innan de flyttade in, medan lägenheten stod tom...
Det var visning av lägenheten i Södertälje för tredje gången i söndags, jag hoppas verkligen att någon är mer intresserad den här gången. Vet inte hur länge de har råd att stå med dubbla hyror. Så det är några "små" stressmoment, som vi gärna skulle bli av med. Kan bara hallen fixas och lägenheten i Södertälje säljas så kommer min stressnivå att ligga betydligt lägre än idag. Jag tar nog på mej lite för stor del av ansvaret i detta, men det är sån jag är. Jag vill ju bara att de ska ha det bra!
Nåja, auktion och en god lunch blir väl ett bra upplägg för kvällen? Igår var det inte roligt alls att jobba. Vi var dubbelbokade och kunde inte använda lokalen i Tullinge som vi brukar. Inte roligt alls, när vi vet hur sårbara vi är. Minsta strul så slutar folk att komma till oss. Men det löste sej ok och ingen klagade särskilt mycket. Men vi kommer tydligen få "anpassa" oss upp till fyra veckor... det tycker jag inte om!
Nähä, om man skulle göra lite nytta innan auktionen?
.
tisdag 2 mars 2010
Saknar jag inte barnen?
Har fått frågan om jag inte saknar barnen? Men hallå?! De har varit borta i två dygn bara!!! Jag kan tycka att det är tomt här hemma när de är borta, men vill jag prata med dem så är det ju bara att ringa. Sedan i söndags har jag pratat med Junior två gånger och med Senior en gång, plus ett gäng sms, facebook och msn.
Jag tror att det är viktigt för föräldrar att våga erkänna att det är skönt att kunna släppa ansvaret och faktiskt njuta av att bara vara. Att inte behöva vara någon annan än jag för några dagar. Att inte ha dåligt samvete för att man njuter av den fria tiden, utan faktiskt ta vara på tiden och erkänna att det är riktigt skönt! Att kunna vila upp sej och få längta lite gör mej ju bara till en bättre mamma. Jag vet ju att bägge har det bra och är trygga där de är, det gör ju saken ganska mycket lättare. Det var värre när Junior, 14 år gammal, var i Spanien på egen hand i tre veckor...
Dessutom tror jag att det är jätteviktigt att killarna nu får släppa taget om mej och ge sej ut på egen hand och ta eget ansvar. De får se själva att de klarar sej alldeles utmärkt utan morsan. Att de kan reda ut strul, ta reda på lösningar, ta hand om sej och faktiskt trivas med situationen trots att den inte är vad de är vana vid. Junior tränar flera timmar om dagen och är helt slut på kvällarna, men han är så nöjd. Senior har ett uppdrag som datalärare till grannen på Öland som precis köpt sin första dator. Dessutom övningskörde han för första gången igår... Bägge mår hur bra som helst!
Jag tar vara på tiden; tvättar, städar, pysslar och plockar. Allt i min egen takt. Det går abslout inte fort, men det blir lite gjort i taget. När vi kommer från jobbet äter vi gott och tar det bara lugnt. Vi behöver varva ner efter en mycket intensiv period med mycket folk, flytt och sjukdomar. Att veta att vi dessutom får en till chans v 15 är inte helt fel. Då ska killarna till Åre med sin pappa, 5 dagar till att bara vara... :-)
Vad jag vill säga är att man inte MÅSTE sakna sina ungar, då är det ju bara att ringa dem! Men man MÅSTE njuta av sin barnfria tid, annars kastar man bort ögonblicket... Iaf när det bara handlar om 5-6 dagar. MEN det ska bli jättemysigt att få hem dem igen och få krama om dem, det är svårt att göra på telefon.
.
Jag tror att det är viktigt för föräldrar att våga erkänna att det är skönt att kunna släppa ansvaret och faktiskt njuta av att bara vara. Att inte behöva vara någon annan än jag för några dagar. Att inte ha dåligt samvete för att man njuter av den fria tiden, utan faktiskt ta vara på tiden och erkänna att det är riktigt skönt! Att kunna vila upp sej och få längta lite gör mej ju bara till en bättre mamma. Jag vet ju att bägge har det bra och är trygga där de är, det gör ju saken ganska mycket lättare. Det var värre när Junior, 14 år gammal, var i Spanien på egen hand i tre veckor...
Dessutom tror jag att det är jätteviktigt att killarna nu får släppa taget om mej och ge sej ut på egen hand och ta eget ansvar. De får se själva att de klarar sej alldeles utmärkt utan morsan. Att de kan reda ut strul, ta reda på lösningar, ta hand om sej och faktiskt trivas med situationen trots att den inte är vad de är vana vid. Junior tränar flera timmar om dagen och är helt slut på kvällarna, men han är så nöjd. Senior har ett uppdrag som datalärare till grannen på Öland som precis köpt sin första dator. Dessutom övningskörde han för första gången igår... Bägge mår hur bra som helst!
Jag tar vara på tiden; tvättar, städar, pysslar och plockar. Allt i min egen takt. Det går abslout inte fort, men det blir lite gjort i taget. När vi kommer från jobbet äter vi gott och tar det bara lugnt. Vi behöver varva ner efter en mycket intensiv period med mycket folk, flytt och sjukdomar. Att veta att vi dessutom får en till chans v 15 är inte helt fel. Då ska killarna till Åre med sin pappa, 5 dagar till att bara vara... :-)
Vad jag vill säga är att man inte MÅSTE sakna sina ungar, då är det ju bara att ringa dem! Men man MÅSTE njuta av sin barnfria tid, annars kastar man bort ögonblicket... Iaf när det bara handlar om 5-6 dagar. MEN det ska bli jättemysigt att få hem dem igen och få krama om dem, det är svårt att göra på telefon.
.
Nu vet jag!
Det är nu två veckor sedan jag lämnade mina uppdrag som ordförande inom Astma och Allergi och även Politiken. Från partiet är det många som hört av sej, frågat hur det är med mej och varit allmänt deltagande. Från föreningen TVÅ... det säger väl att jag gjort rätt iaf i det fallet?
Eftersom ingen hört av sej till mej för att tala om vad som händer nu och jag inte vet ett smack om något( och inte tänker ta reda på det heller), så har jag beslutat mej för följande: Jag ska ta en flyttkartong och lägga i ALLT material jag har här hemma. Det är MASSOR och kommer ge mej halva garaget tillbaka. Nästa gång Martin jobbar i stan får han ta med sej kartongen och slänga in den på förbundets kansli. Så är iaf jag av med den!
På så sätt får jag ett ordentligt avslut som jag själv valt och mer utrymme. Jag slipper irritera mej över reklammaterial som ligger överallt och påminnas om ett uppdrag som jag faktiskt värderat väldigt högt. Jag försöker tänka på det jag åstadkommit istf det bristande förtroendet som jag nu utsattes för. Jag har dubblat medlemsantalet, fixat ett medlemsblad, sett till att vi haft representation i tre kommuner och en massa annat. Jag har varit en helt ok ordförande faktiskt, andra får säga vad de vill!
Så detta får bli dagens "mission"! Ska tömma de två kartongerna som loppisprylarna nu finns i, en hel del ska till second hand. Sedan ska jag fylla den ena kartonger med papper, banderoller och annat material. Detta ställs sedan snyggt och prydligt i garaget tills Martin kan ta hand om det. Men först blir det frukost, ett bad, hänga en tvätt, slänga i en ny och fixa lunch. Kl 16 är det jobb igen!
.
Eftersom ingen hört av sej till mej för att tala om vad som händer nu och jag inte vet ett smack om något( och inte tänker ta reda på det heller), så har jag beslutat mej för följande: Jag ska ta en flyttkartong och lägga i ALLT material jag har här hemma. Det är MASSOR och kommer ge mej halva garaget tillbaka. Nästa gång Martin jobbar i stan får han ta med sej kartongen och slänga in den på förbundets kansli. Så är iaf jag av med den!
På så sätt får jag ett ordentligt avslut som jag själv valt och mer utrymme. Jag slipper irritera mej över reklammaterial som ligger överallt och påminnas om ett uppdrag som jag faktiskt värderat väldigt högt. Jag försöker tänka på det jag åstadkommit istf det bristande förtroendet som jag nu utsattes för. Jag har dubblat medlemsantalet, fixat ett medlemsblad, sett till att vi haft representation i tre kommuner och en massa annat. Jag har varit en helt ok ordförande faktiskt, andra får säga vad de vill!
Så detta får bli dagens "mission"! Ska tömma de två kartongerna som loppisprylarna nu finns i, en hel del ska till second hand. Sedan ska jag fylla den ena kartonger med papper, banderoller och annat material. Detta ställs sedan snyggt och prydligt i garaget tills Martin kan ta hand om det. Men först blir det frukost, ett bad, hänga en tvätt, slänga i en ny och fixa lunch. Kl 16 är det jobb igen!
.
måndag 1 mars 2010
1 Mars
Då börjar alltså vårmånaderna att trilla in. Vår? Ja, igår kanske. Idag snöar det ymnigt igen. men det iaf plusgrader. Igår smälte det massor av snö hos oss och halva alltantaket är nu rent igen. Snacka om att det blir ljust i vardagsrummet när snön försvinner från taket.
Jag sitter här med min dagsljuslampa och hoppas på att få sitta ute snart. Tänkte skotta rent en liten ruta på baksidan så att jag och Baileys kan sitta där i slutet av veckan när solen tydligen ska visa sej. Även om min lampa gör susen, så är det ju den äkta solen man längtar efter. Tittade mej i spegeln igår och insåg att jag ser sjuk ut. Blek och glåmig. Nog för att jag faktiskt varit och till viss del kanske fortfarande är lite sjuk, så behöver jag ju inte se så. Jag behöver färg på kinderna, så är det!
Å apropå det så tänkte jag nog gå och klippa mej idag. Det var länge sen och jag måste ändå ner till centrum. Och jag har tid! Ska försöka locka med mej Martin också, han är inte riktigt med på noterna...
Annars blir det en rejäl dammsugning och eventuellt torka alla golv idag. Ska fortsätta leta efter botten på tvättkorgen också. Någon tyckte att vi var helt fel ute som ser det som vår grej att städa nu när vi inte har några barn hemma. Vi skulle naturligtvis passa på att hitta på något. Men vi är helt nöjda med att pyssla här hemma, eftersom vi sedan jobbar eftermiddagen/kvällen. Vi gör det mesta tillsammans. Dessutom är det svårt att gå på bio eller nåt sånt på förmiddagen...
Pratade med killarna igår och allt var hur bra som helst! Senior har det mysigt på Öland och Junior har kul på träningslägret i Älvdalen. Både lät väldigt nöjda. Baileys letar lite efter dem, så han är väl den som lider mest antar jag. Men han har ju iaf vattensängen för sej själv nu :-)
Jag har drömt mycket de senaste veckorna och sovit dåligt, kanske har det berott på att jag varit sjuk? Inatt sov jag iaf drömfritt och vädligt gott. Vi vaknade inte förrän 9, skönt med sovmorgon! Måndag betyder vägning och jag hade faktiskt gått ner ett kilo under veckan. Så nu är jag på rätt väg igen. 4,1 kilo kvar...
.
Jag sitter här med min dagsljuslampa och hoppas på att få sitta ute snart. Tänkte skotta rent en liten ruta på baksidan så att jag och Baileys kan sitta där i slutet av veckan när solen tydligen ska visa sej. Även om min lampa gör susen, så är det ju den äkta solen man längtar efter. Tittade mej i spegeln igår och insåg att jag ser sjuk ut. Blek och glåmig. Nog för att jag faktiskt varit och till viss del kanske fortfarande är lite sjuk, så behöver jag ju inte se så. Jag behöver färg på kinderna, så är det!
Å apropå det så tänkte jag nog gå och klippa mej idag. Det var länge sen och jag måste ändå ner till centrum. Och jag har tid! Ska försöka locka med mej Martin också, han är inte riktigt med på noterna...
Annars blir det en rejäl dammsugning och eventuellt torka alla golv idag. Ska fortsätta leta efter botten på tvättkorgen också. Någon tyckte att vi var helt fel ute som ser det som vår grej att städa nu när vi inte har några barn hemma. Vi skulle naturligtvis passa på att hitta på något. Men vi är helt nöjda med att pyssla här hemma, eftersom vi sedan jobbar eftermiddagen/kvällen. Vi gör det mesta tillsammans. Dessutom är det svårt att gå på bio eller nåt sånt på förmiddagen...
Pratade med killarna igår och allt var hur bra som helst! Senior har det mysigt på Öland och Junior har kul på träningslägret i Älvdalen. Både lät väldigt nöjda. Baileys letar lite efter dem, så han är väl den som lider mest antar jag. Men han har ju iaf vattensängen för sej själv nu :-)
Jag har drömt mycket de senaste veckorna och sovit dåligt, kanske har det berott på att jag varit sjuk? Inatt sov jag iaf drömfritt och vädligt gott. Vi vaknade inte förrän 9, skönt med sovmorgon! Måndag betyder vägning och jag hade faktiskt gått ner ett kilo under veckan. Så nu är jag på rätt väg igen. 4,1 kilo kvar...
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)