Vi lever!

Äntligen sol!
Vi tar det från början...

Så kom vi då iväg, till slut. Med en packning som jag knappt visste vad den innehöll och en mage som var ok, men långt ifrån bra. Resan gick bra, inga förseningar eller annat strul.När vi kom fram till hotellet var det redan mörkt, så vi packade bara upp, åt och gick och la oss. Förväntansfulla inför nästa dag...

Igår morse vaknade vi ganska tidigt och tittade förståss ut genom fönstret... moln... men va f-n. Var e solen? Jaja, det var iaf varmt, ca 20 grader redan på morgonen så vi åt frukost i godan ro. sen gick vi mot receptionen för att vänta på Apollos buss som skulle ta oss till ett annat hotell för välkomstmöte. Då kom första droppen... sen vräkte det ner resten av dagen! Detta regn förföljer oss. Vi kunde inte annat än att skratta. De sista dagarna av 2010 ska förståss ge oss vatten, vad annars???

Vi hade en bra dag ändå, åkte på stadstur till gamla Sharm och återupptäckte staden igen. På kvällen var vi inne i "stan" i Naama Bay och hade det bara mysigt, trots monsunregn. När vi kom till hotellet igen var det strömavbrott, så vi satte oss i Lilla M rum/vardagsrummet och pratade. I flera timmar satt vi där medan strömmen kom och gick och pratade om allt och inget. Myyyyys!

Det var tre förväntansfulla killar som gick och la sej igår, Martin kunde knappt sova... idag skulle de ju ut och dyka på riktigt för första gången. Jag gick med dem ut och väntade på taxin som skulle hämta dem, då var det fortfarande lite molning men uppehåll. Lilla M och jag skulle få en dag helt på tu man hand och göra ingenting. Vid 10-tiden kom äntligen solen! Vi var de första på plats vid poolen med varsin bok i högsta hugg. Äntligen! Det var otroligt skönt att ligga där och känna hur värmen intog hela kroppen. Boken var totalt överflödig, det var bara njtningen av solen som behövdes.

Ett par timmar i solstolen blev det, sen åt vi lunch på rummet och klädde om. Vi skulle ut på äventyr! En packad ryggsäck med kamera och dator, så styrde vi kosan mot havet. Vi såg det med kunde inte nå det... stränderna här runtomkring ägs av hotellen, så vi fick skippa den tanken. Så vi gick mot köpcentrumet en bit från hotellet istället och hittade Starbucks där vi sitter nu. De har IT! Så vi köpte varsin milkshake och sitter nu i solen och surfar. Vi måste ju tala om att vi lever  :-)

Killarna har hört av sej lite snabbt. De har gjort sitt första dyk i havet och är helt saliga, imorrn är sista delen av uppdyket - sen är de klara! Nästa vecka tar vi väl en dyktur som vi kan åka med på också. Vi försöker få Lilla M att iaf prova att snorkla, vi får väl se om hon törs...

Vi har det alltså hur bra som helst. Detta var första gången sedan i januari som det regnade och det brukar bara regna vartannat år... så vi borde ju klara oss resten av resan. Dessutom är det nytt år snart och bara ca 34 timmar kvar på "vatten-året". Så vädret kan ju bara blir bättre!!! Det är iaf varmt och vi får vara tillsammans. Killarna gör något de älskar. Det kan inte bli så mycket bättre.

Hoppas ni alla där hemma tar hand om er och försöker ha lite ledigt.

.

Det blir som det blir...

Har inte alls orkat mycket idag. Kräkisen slog ut mej med en rak höger och jag gick på knock-out direkt.Vid 2-tiden vågade jag mej på att ta en knäckemacka och tyckte att jag mådde ganska bra efter det. Så vid 4-tiden tog jag en liiiten taco, som de andra mumsade på igår. Sen var det kört igen... jag tyckte det var gott - det gjorde inte magen. Sen dess har jag packat lite, legat lite, packat lite, legat mycket.

Jag har ingen aning om vad jag packat, får bara hoppas att jag har så pass mycket rutin att jag kunnat packa i sömnen. Vilket jag tror att jag har... Det jag missat får vi helt enkelt vara utan eller köpa. Det viktiga som mediciner och killarnas dykutrusning och kamera är iaf med. Biljetten lyckades jag faktiskt också komma ihåg... och passen. Alltid nåt!

Klockan 5 ska vi upp, kl 6 hämtar vi min pappa som fått äran att köra oss och kl 7 hoppas vi se Lilla M som åkt från Uppsala på egen hand. Skit samma att jag mår som piss och pest och senapsgas - jag ska på semester! I två hela veckor slipper jag ha tjocka vinterkläder, långkalsonger och stövlar. Vi har lägenhet med uteplats, så det är bara att dra på sej bikinin och gå ut. Frukost ute - härligt! Mina alldeles för många kilon har dessutom drastiskt blivit färre de senaste två dagarna, alltid nåt  :-)

Ta hand om er allihopa!
Vi hörs när jag får tag i internet.

.

En mindre bra söndag...

Så var det min tur... kräkisen kom även till mej, blä!

Senior var kräksjuk i tisdagskväll och en del på natten till onsdag. Junior var sjuk hela julafton. Jag satte igång på kvällen igår. Jag var inte jättesjuk, mest illamående, frusen och sänkt. Jag spydde ur mej två gånger ordentligt, men har mått illa och frusit nästa hela natten. Nu känns det bara oroligt i magen, men det kan ju bero på att den är tom? Uppdatering: det berodde inte på att magen var tom, NU är den tom...

Alltså blev det inte alls så mycket gjort som jag trodde igår. Jag var på massage och healing av mitt ben, jätteskönt. Hoppas bara att min massör klarar sej från kräksjukan. Jag tvättade och pysslade runt lite, sen la jag mej för ankar i soffan. Hela kroppen gjort ont!

Så idag MÅSTE vi packa klart! Imorrn kl 9 går flyget. Å vi har lite annat som vi också måste fixa. Tror jag får stanna inne och fixa medan Martin får uträtta alla ärenden. Det är väl bäst att han håller sej borta från oss så mycket det går, så han inte åker på skiten? Kul att sitta på flyget och vara kräksjuk. Det ska man ju bli PÅ semestern, inte INNAN!

Med den här dåliga starten kan ju semestern bara bli bättre  :-)

.

En supermysig lördag

Igår gjorde vi ingenting känns det som... men det gjorde vi, en massa faktiskt. Men det kändes som en otroligt, lugn och skön dag. En dag i soffan  :-)

Det blev lite pyssel av varierande sort och total bojkott av julen. På kvällen låg vi i soffan hela bunten och tittade på inspelade serien om Sandhamn. Junior har repat sej efter sin magsjuka, han var dock lite seg och matt. När det var dax för middag orkade vi inte/hade vi ingen lust att fixa mat så när Martin ändå var ute och åkte köpte han hem pizza.

Killarna har packat sitt, mitt ska fixas idag. Väskorna ligger huller om buller i vardagsrummet, men ikväll hoppas jag att de ska vara packade och stängda. Även idag blir det lugnt. Jag ska iväg och se om en kompis kan få ordning på mitt ben med healing... spännande! Inget annat har ju funkat, så varför inte? Skulle vara skönt att kunna gå på semestern... Ikväll blir det väl mer tv och så ska vi ät taco till middag.

Nu har jag gått ner i nåt slags semester-läge. Visst är det en hel del att fixa innan vi åker, men det löser sej. Jag vägrar skynda, stressa, panika... jag har ledigt och på tisdag får jag värme. Allt är bra. Allt är lugnt. Killarna mår bra, Martin och jag har det bra. Det kan alltså inte bli bättre!

.

Packardax!

Idag packar vi!
Junior mår bättre, han är inte pigg men spyr iaf inte längre och Martins halsont har övergått i förkylning. Senior och jag mår bra. Baileys mår toppen!

Min pappa har varit här och fixat det sista med handfatet på gästtoan, så nu är det bara småfix kvar att göra där. Toan går att använda, det ska bara dit lister runt fönstret och sen är det klart! När vi kommer hem från semestern kan vi slå igång golvvärmen.

Toagrejerna och julklapparna i vardagsrummet har alltså bytts ut av resväskor, dykgrejer och sommarkläder. Killarna har packat det mesta av sina grejer, jag tvättar för glatta livet och packar ner mina grejer undan för undan. Martin lagar mat, fixar bokföring och utför saker som jag vill ha gjorda  :-)

Killarna fick sina julklappar i pengar och ska eventuellt åka iväg med Martin och köpa varsin kamera. Junior vill ha en lite mer avancerad vardagskamera och Senior vill ha en undervattenskamera att ha med när de dyker. Så vi får väl se om det åker iväg efter lunch och fixar det. Vi tänkte ha en väldigt lugn dag med packning, kolla på film, städa och pyssla lite. Jag vill gärna ha resväskorna i ordning och huset i ok skick imorrn. Då kan vi bara ta det lugnt på måndag och fixa det sista inför resan.

Det känns som en ovanligt bra dag idag  :-D

.

Passande julafton...

Vår julafton passade perfekt in i 2010´s alla andra skitdagar!

Förmiddagen var väl ok, den jobbade vi bort. Vi hann det mesta av det vi skulle, förutom att beställa varor till våra olika klasser. Men det kan vi göra när som helst. När jag sammanställde killarnas alla papper för att söka deras stipendier hittade jag förståss inte deras betyg. Å mitt tålamod är ju inte det bästa just nu, men efter några svordommar och ett halvt sammanbrott hittade jag dem iaf och kunde göra klart.

Killarna kom hem från farmor och farfar, skapligt nöjda iaf! De hade önskat sej varsin kamera och fick pengar för att köpa det de ville ha. De fick också veta att de ska få en veckas sportlov i Åre med sin pappa. Det var jättebra! Men Junior mådde inte toppen... han gick och la sej och tvärsomnade! Han mådde illa sa han efter en stund... kul... inte!

Vi gjorde oss iaf färdiga, packade in allt i bilen och åkte till mina föräldrar. Där orkade Junior stå på benen i kanske 20 minuter sen la han sej i mormors säng och låg där resten av dagen. Då och då gick han och kräktes... han hade feber, ont i kroppen och kunde inte ens behålla vatten. Vi åt julmiddag utan honom och bar upp hans julklappar så han kunde öppna dem i sängen. Jag höll i paketet och han drog ut grejerna.

Mitt i allt detta hade vi även min 90-åriga farmor hos oss. Hon är pigg, men virrig. Det hon gör mest är att leta efter sina nycklar och fråga efter sina stövlar... Hon har varit hos mina föräldrar ett par dagar nu och min pappa är helt slut. Jag hoppas hon får komma till ett äldreboende i Tullinge, som kan ha uppsikt över henne så hon kan bli trygg.

Här skulle vi alltså fira julafton; med en magsjuk son, en förvirrad 90-åring och ett gäng uttröttade människor som inte kände den minsta julstämning alls. Vi gjorde så gott vi kunde, åt god mat, umgicks, kolla till sonen, lugnade farmor, fikade, öppnade julklappar och allt annat som man ska göra en julafton. Det var inte särskilt många julklappar, men de som fanns verkade göra alla nöjda. Jag fick min nya telefon och ska nu alltså lyckas lära mej den... Med denna kan jag iaf läsa min mail!

Vi åkte hem tidigt, redan vid 19-tiden. Så nu sitter vi här. Kollar in min telefon, Junior försöker dricka lite, Senior chattar med nån, Martin leker också med min telefon... Känns som det blir en tidig kväll. Ingen vidare julafton alltså, men det passar ju bra ett år som detta. Man kan väl inte begära mer när resten av året varit som det varit? Nästa kan bara blir bättre!

.

Så var tydligen julafton...

Igår jobbade vi sista passet innan jul. Nu har vi hela 19 dagars ledighet! Det känns nästan lite overkligt...

Medan vi jobbade skulle killarna vara hos sin pappa på uppesittarkväll, men det blev inställt. Så iställe för att slå in de sista julklapparna och fixa det sista inför dagen, fick vi snabbt ändra planerna och hitta på nåt mysigt till kvällen. Så det fick bli en snabbtur till ICA strax innan 22 och sen sattes skinkan in sent om sider. Vid 23 åt vi första skinkmackan för året. Jag tror att killarna blev relativ nöjda med kvällen även om de var väldigt besvikna över att de inte blev som de hade väntat sej.

Nu är det iaf julafton och killarna äter som vanligt frukost med sin farmor och farfar. Här hemma ska vi avsluta veckans och årets jobb och förbereda lite inför uppstarten nästa år. Vi ska göra klart alla klassrapporter och skicka dem, fixa de sista insättningarna och åka ner till centrum och banka det, skriva och skicka veckans medlemsbrev, slå in de sista julklapparna och börja packa lite. Killarna brukar komma hem vid 11.30, då äter vi grötlunch och vid 14.30 åker vi till mormor.

Ikväll äter vi julmat tillsammans med mina föräldrar, Martins föräldrar, min farmor som är 90 år, en av mina kusiner och hennes sambo. En liten nätt skara, där samvaron är viktigare än paketen. Det är förmodligen sista julen med min farmor, hon är inte alls pigg nu. Så vi får försöka ta vara på tiden så gott vi bara kan. Jag har svårt att släppa tanken på min väninnan som ska fira sin första jul utan sin äldste son... Juniors kompis som ska fira julen utan sin pappa och min ingifta morbror som efter 60 år tillsammans ska fira julen utan sin fru (min moster). Det blir en jobbig jul för dem alla och mina varmaste tankar går till dem och alla andra som förlorat någon när och kär.

Jag önskar er alla en riktigt fin julafton. Ta vara på varandra och få folk att förstå att de är värdefulla. Det är den finaste gåva man kan ge någon och den är alldeles gratis. God Jul!

.

Är du julstressad?

Det verkar vara två läger när det gäller julen i år - ena halva är superstressade och andra halvan är coooola. Den stressade halvan far runt som en tornado för att fixa den perfekta julen. Den coola halva ser förundrat på...

Blir julen perfekt om man har egen inlagd sill, skrubbat och fejjat i alla hörn och den snyggaste julskinkan? Vad är egentligen den perfekta julen? Varför skiljer sej så många efter jul...? Varför är fallolyckor bland kvinnor vanligast strax före och under jul? Är det värt en hjärtattack/utmanning för att få den prefekta julen?

Jag har ingen som helst julkänsla i år och enligt vissa kanske det beror på att jag inte stressar runt. Jag har aldrig stressat runt inför jul, men haft en väldigt härlig julkänsla föregående år. Den här gången vill jag mest ha det överstökat så jag får åka iväg till solen. Jag älskar vanligtvis advent och julhelgerna, men hur jag än försöker så lyckas jag inte känna något alls i år. Det kan ju bero på alt som hänt under året, jag vill bara ha ett nytt år med tomma sidor att fylla med glädjeämnen.

Julen för mej är att vara tillsammans i lugn och ro med de närmaste. Inte bara familjen nödvändigtvis, utan de som jag tycker om och vill umgås med. Maten är oväsentlig, men julklappar ska det va! Jag älskar att ge bort julklappar! I år blir det minimalt med grejer eftersom svångremmen dragits åt och pengar istället lagts på killarnas dykning. Alla får någon grej, men mer än så är det inte.

Jag vägrar stressa runt som en galning i jakt på den perfekta julen! Jag ser alltför många (särskilt) mammor som förmodligen kommer stupa imorrn. De har alltså fixat den perfekta julen men kommer kanske inte själva att orka njuta av den. Är det värt det? Jag kanske låter elak, men jag förstår faktiskt inte den här julhetsen. Någon kanske kan förklara? Varför stressa inför jul, den kommer ju ändå...

.

På fredag har jag tid!

Just nu är det en himla massa som ska fixas innan vi drar iväg till Egypten. Jag ska söka några stipendier till killarna, göra beställningar till jobbet, få behandling av mina axlar och benet, göra helt klart på gästtoan, samanställa en insättning för jobbets räkning, "banka" pengar, skicka klassrapporter och lite annat smått och gott.

Jag har inte fattat att det är julafton på fredag utan säger hela tiden "Jamen, på fredag har vi inget för oss DÅ kan vi göra det eller det". Sen tittar Martin på mej med en sån där mysko blick och suckar lite... DÅ går det upp för mej att det är julafton på fredag. Detta har hänt några gånger nu... nu behöver jag inte ens säga fredag han bara tittar på mej å skrattar  :-)

Men vi har faktiskt tid på fredag! Killarna äter grötfrukost med sin farmor och farfar på morgonen och brukar bli borta till lunch ungefär. Då hinner vi nog åka och handla lite, fixa beställningar och söka de där stipendierna och lite annat. Det kommer inte se klokt ut att man sitter med detta på julafton, men vaddå? Vem har sagt att man måste fira jul HELA julafton???

Så jooooo, jag har faktiskt tid på fredag - jösses va jag kommer få mycket gjort!

.

Kräksjuka...

När vi var på jobbet igår ringde Senior "Mamma, jag har spytt ner hela badrummet!". Blä! Är det nåt jag är trött på så är det när han spyr. Han började när han föddes och höll på till han var runt 10 år pga sk reflux i magen. När han fick losec som sjuåring blev det mycket bättre, men inte helt bra. Så vi har levt med spypåsar i fickan i hela hans liv och fått springa ut från restauranger mm mer än en gång. Numera kräks han väldigt sällan, men känslan är densamma när det händer: inte nu igen!

När han får magsjuka reagerar vi alltså inte så jätte mycket, kräk som kräk lixom... problemet är bara att av det "vanliga" blir inte någon annan sjuk men när han får en magsjuka kan ju fler bli smittade i familjen. Vi har alla blivit vaccinerade för vinterns influensa, men tydligen fattade inte just det här viruset det.

Det var meningen att Mandisen skulle vara här och vi hann inte förvarna henne. Tack o lov så var det hennes mamma som körde henne hit så vi kunde varna bägge två. Så vi vände på steken och skickade med Junior hem till dem istället. Vi har fortfarande bara en toalett, så det underlättar om vi är en mindre i huset någon dag till.

Senior spydde sista gången vid 2-tiden inatt och nu mår han ok. Lite trött och slut i kroppen, men har kunnat dricka ordentligt. Så nu är faran över. Han har fått order att ta ur lakanen i sin säng för tvätt och sanering av hans rum. Så får vi se om vi andra klarar oss... det är bara att vänta och se...

.

Känns lättare nu

Igår summerade jag året genom att skicka jul och nyårshälsning till våra närmaste och jag skrev klart barnen nyårsbrev. Det var mycket vatten och död kan man nog säga... När jag satt där och skrev, och även efteråt, kändes det riktigt illa. Jag fick nästa lite ångest när jag svart på vitt såg all skit som hänt under året.

Idag känns det annorlunda. Lättare på nåt sätt. Nu har jag summerat, skrivit av mej och lagt 2010 bakom mej. Nu har jag nya fräscha ark att leva på för 2011. 2010 är nog det värsta året någonsin för mej, kan inte tro att något år framöver kan bli värre. Så jag ser med spänning framåt!

2011 innebär mycket jobb, vi får ju ta över ytterligare en klass. Mycket jobb innebär i vårt fall mer i plånboken. Vi kanske orkar ta tag i resten av huset också och få det precis som vi vill? En midsommartripp börjar så smått planeras... Göteborg blir det nog. Martin har inte varit där och han har aldrig åkt berg-å-dal-bana... så det verkar som killarna är överrens med oss om att vi ska åka till Liseberg. Nästa års julresa planeras också... Mandisen har bestämt att vi ska åka till Gambia  :-) Äntligen får jag visa killarna var jag bodde som 20-åring!

Men det viktigaste med 2011 är att ta hand om varandra. Det är en viktig läxa som vi lärt oss i år. Det är därför jag vill göra om huset så snabbt jag kan. Jag vill ha ett hus att trivas i och vara stolt över. Ett hem att vistas i, som andra känner sej välkomna till. Jag har inte haft möjlighet förrut, det har jag nu. Ledigheterna under året blir över påsk (en vecka på Öland), tre veckor i augusti (Öland) och sedan till jul igen.

Jag ser faktiskt fram emot ett nytt år. Ska bli väldigt skönt att avsluta detta... Vad har ni för önskningar av 2011? Hur summerar ni 2010?

.

Uppdatering

Jag har ju glömt att berätta hur det går med gästtoan!

I lördags la pappa golvet, jättesnygga, grå klinkers. Igår fogade vi... eller ja pappa fixade det första. Men jag gjorde faktiskt resten! Jag låg där på knä och fuktade alla fogar massor med gånger så att det inte skulle torka för snabbt och bli sprickor. När det såg ok ut tvättade jag alla plattor. Jag fick tvätta hur många gånger som helst innan de var rena igen.

Nu när allt är torkat, tvättat och listerna sitter på plats kan jag bara konstatera att vi har ett supersnyggt golv! Om en månad får vi slå på värmen, då har vi ett VARMT supersnyggt golv  :-)

Idag kom toastolen på plats igen, denna gång för gott. Imorrn ska vi sätta in handfatet och underskåpet. Får väl se om vi hinner börja med foder runt fönstret också. Sen är det klart! Å jag är så nöjd! Den där toaletten har varit en riktigt energibov. Värmen har siprat ut genom ett riktigt otätt fönster, det har varit kallt och otrevligt där. Därför har man hellre valt att gå upp en trappan för att använda badrummet istället. Nu tror jag att fler kommer att använda gästtoan, iaf på vintern. Det känns jätteskönt att få detta gjort!

Nu ska vi byta golvet i hallen på övervåningen. Det låter värre än det är... det är en yta på kanske 2 kvadratmeter som ska fixas. Sen kan vi äntligen sätta listerna runt dörrarna till våra sovrum och badrummet. När golvet är bytt kan vi börja slipa trappstegen lite smått. Det får bli ett steg i taget, så får vi se hur lång tid det tar. Ingen brådska...

Vi har fixat mycket i år! Trappen har tapetserats om, soldäcket byggdes, skåpluckorna i köket är bytta, gästoan är helt renoverad och gräsmattan på baksidan är numera jämn och fin. Äntligen börjar vi få råd att göra uppfräschningar och få det som vi vill ha det. Jag har varken haft råd eller ork förut. Det som gjorts under mina 18 år i huset har gjorts med väldigt långa intervaller och i vissa utrymmen har jag vantrivts. Nu är jag riktigt stolt över mitt hem. Kunde kanske vara lite mer städat också...

Till våren har vi alldeles för mycket jobb för att kunna göra något. Men nästa gång vi har tid, energi och inspiration så ska Senior få nya tapeter i sitt rum. Bara tapeter alltså, ingen stor renovering. Inget som kostar massor eller tar lång tid. Det värsta är gjort... till den dag badrummet ska fixas...

.

Vad gör jag nu då?

Så var det dax att få provsvaret... den läkare som jag skulle ringa var sjuk... nästa var också sjuk... så jag var tvungen att ringa den läkare som jag inte alls tycker om. Han läste upp provsvaret och vad han kunde se har jag inget som tyder på hypotyreos. TSH-värdet ska inte vara högre än 2,5 och mitt var 2,4... alla symptom stämmer, så vad kan det vara då? Till svar fick jag  "lite trött kan man ju va ändå".

Då la jag på. Det handlar inte om lite trötthet! Det handlar om att inte kunna fungera normalt!Det handlar om att vara utmattad, tappa känseln i händerna, ha konstant ont i halsen, glömma saker, frysa, ha ont i ögonen och en massa annat. Det är inte normalt att må så här!

Frågan är ju om man ska gå vidare på egen hand och be Scandlab om hjälp? Eller ska man bara acceptera att man kan må så här? Vad sjutton ska jag göra???

.

Dax för årsbrevet.

Varje år vid den här tiden sammanfattar jag året i ett årsbrev till barnen. Där står allt om hur året varit, vilka semesterar vi varit på, hur skolan och idrotten gått och lite annat som kan vara värt att komma ihåg. Årets brev är inte direkt hejsan-hoppsan-kul... det har hänt alldeles för mycket tråkigt.

Jag har skrivit de här breven sedan killarna var små. Jag skriver ca 1,5 sida, skriver ut på färgat papper och sätter in i en särskilt pärm. De läser och begrundar. Särskilt Senior gillar de här breven och han tar ofta fram dem och läser om när han var liten. Han tar ofta fram sitt fotoalbum också och tittar på bilder från hans uppväxt.

Varje brev avslutas med deras längd, vikt och skostorlek. Så man kan se hur de växt hela tiden.

Det tar inte lång tid och är inte jobbigt, bara kul att ha senare för både mej och dem. Bra att gå tillbaka till om man letar efter en händelse eller vill kolla upp något. Jag är glad att jag började med de här breven och uppmana er andra att göra samma sak. Det är väldigt uppskattat och så enkelt.

Årets brev är dock ganska jobbigt att skriva, känslomässigt alltså. Året har varit jobbigt, minst sagt. Jag är tacksam att vi kommit ur det så hela som vi gjort och är glad att det är slut. Jag hoppas och tror att nästa år blir bättre. Bara 13 dagar kvar av 2010.

.

Tänker mycket nu

Igår var jag alltså iväg och tog prover för Hypotyreos, en sjukdom i sköldkörteln. En mängd av symptomen stämmer in på mej och både jag, Martin och läkaren är övertygade om att det är det jag har. Jag får vänta ända tills på måndag innan jag får svar och tankarna är många...

Vad innebär det om jag nu får veta att jag har sjukdommen?
Då blir det ett livslångt medicinerande, så mycket vet jag. Jag vet också att det kan ta upp till ett år innan medicinen börjar göra någon verkan och att jag aldrig kan bli botad. I bästa fall kan jag bli lite mer "normal", kanske bli piggare, återfå arbetsminnet, inte frysa så mycket - må lite bättre överhuvudtaget helt enkelt. Att bli piggare och komma ihåg saker, skulle göra en enorm skillnad. Det är ju inte normalt att man efter en god natts sömn behöver sova middag eller att man måste skriva upp allt man ska komma ihåg och ändå glömmer det. Det är väl dessa två saker som är mest irriterande. Sen finns det en mängd andra saker också, men de har jag väl lyckats vänja mej vid antar jag.

Vad innebär det om jag INTE har sjukdommen?
Då är vi tillbaka på ruta ett igen. Då ska vi hitta en annan anledning till alla mina symptom...

Det enklaste vore alltså att få diagnosen och ha något att utgå ifrån. Självklart vill jag inte vara sjuk, men nåt fel är det ju oavsett diagnos eller ej... då är det ju iaf bättre att veta vad man har. Jag stämmer in på 45 av 75 parametrar, det är i mina ögon lite för mycket för att vara en tillfällighet. Många av de "konstiga" symtpomen stämmer in på mej, som tex att jag har haft ont i halsen länge, att fingrarna domnar bort, att ansiktet är svullet och lite annat. Sånt som jag känt av under flera år, men aldrig satt ihop till ett enda tillstånd.  

Hypotyreos är allvarligt med inte dödligt, om man inte får en av följdsjukdomarna och missar att behandla den; sk myxödemkoma. Jag har några av de symptomen också, men litar på att man hittar det om det finns och då får jag ju medicin. Det värsta är att det kan leda till tidig alzheimer... jag vill inte bli en gaggig människa som inte kommer ihåg något!

Som sagt... på måndag vet jag och tills dess tänker jag på för- och nackdelar. Humöret hoppar upp och ner, hela jag känns som en spänd stålfjäder. Jag är trött (förståss) och skulle vilja sova tills på måndag, men det är mycket som ska göras innan dess. Pappa började lägga golvet på gästtoan 7.30 i morse, han ska fortsätta efter lunch. Vi ska storhandla, åka med skräp, hämta mat till Martins mammas kalas (hon fyller 70 imorrn) och lite annat. Det retar mej att jag måste planera in att hinna sova middag, så jag ska orka hela dagen nu när jag gått upp tidigt och imorrn för att jag ska orka festen på kvällen. Men nu är det så! Kalla mej lat om ni vill, jag VET att det inte är så - det är total orkeslöshet.

I bästa fall kan detta även ge en förklaring om mitt ben och varför jag haft ont i snart ett år. Det KAN vara förklaringen på ganska mycket... jag kanske aldrig har varit utbränd? Eller också var det utbrändheten som startade alltihop? Det kan vara mycket som förklaras och hänger ihop. På måndag vet jag...

.

Hypotyreos - den stora tröttheten

Hypotyreos är en endokrin sjukdom som drabbar en av hundra människor. Vid hypotyreos producerar sköldkörteln för lite hormon (hypoproduktion av tyroideahormon i glandula tyroidea).

Symtom

Symtomen är varierande och oftast diffusa. Man känner att ”något är fel”, men förstår inte riktigt vad. Tidiga symtom på sjukdomen hypotyreos kan vara ökad trötthet eller nedsatt ork och en tendens till att snabbt få mjölksyra.Symtomen blir efter hand både fler och svårare.

Vanliga symtom är:
Kronisk trötthet, utmattning, depression, sömnproblem, dålig återhämtningsförmåga, dålig uthållighet....
Huvudvärk, migrän, glömska, "hjärndimma", koncentrationssvårigheter, tankesvårigheter, förvirring....
Panikattacker, fobier, personlighetsförändringar, humörsvängningar, lättare psykoser....
Låg kroppstemperatur, frusenhet, svårigheter att stå ut med kyla och/eller värme, känslighet för solljus, kallsvettningar, kalla händer och fötter....
Muskelvärk, ledvärk, muskelkramper, ledstelhet, stickningar i händer, domningar i fötter, "kuddar" under fötterna, svullnader, reumatisk värk....
Torr och fjällig hud, utslag, eksem, akne, pigmentation i hudveck, sämre hårkvalitet, ökat håravfall, bortfall av yttersta delarna av ögonbrynen, glåmigt ansiktsuttryck, svullnader under ögonen, ”tunga” ögonlock....
Syn- och hörselproblem, tinnitus, torra/grusiga ögon, överkänlighet för ljud och ljus, yrsel....
Halsont, heshet, grövre röst, muntorrhet....
PMS, värk före och under menstruation, kramper vid menstruation, rikliga menstruationer, utebliven menstruation, nedsatt fruktsamhet, återkommande urinvägsinfektioner....
Nedsatt aptit, oförklarliga viktändringar, fetma, förstoppning, IBS, saltsug, sötsug, matallergier....
Försvagad puls, hjärtklappning, långsam hjärtrytm, astma, andfåddhet....
Åderförkalkning, högt kolesterol, lågt blodsocker....

Allt som är övertsruket stämmer alltså in på mej... lite för många grejer för att det ska vara en tillfällighet. Det tyckte även doktorn och har därför tagit en miljooon prover på mej. På måndag vet jag...

.

Hur använder du facebook?

Om man använder Facebook som en slag vänskapskarta, blir gränserna helt annorlunda och väldigt intressanta. Alla som använder Facebook använder det på olika sätt. En del "samlar" på kompisar och ansluter alla som vill vara kompis med en. Några på min kontaktlista har nått övre gränsen som tydligen är 5000 vänner.

Jag har nästan bara "riktiga" kompisar på min kontaktlista. Folk som jag alltså har träffat, jobbat/jobbar eller umgås med. Jag kan inte rikigt förstå varför man ska ett gäng människor i sitt kontaktnät som man inte ens vet vilka de är? Jag rensar också ur lite då och då och raderar dem som jag aldrig har någon kontakt med. Rätt eller fel? Det är väl upp till var och en att tycka om...

Min Facebook är dessutom helt stängd för utomstående. Inte ens mina kompisars bekanta kan se min sida. Det finns lixom ingen anledning. Varför ska folk som jag inte känner kunna läsa mina statusuppdateringar och se hur jag mår? Det finns säkert en och annan som kan gå in och läsa hos mej ändå, hur mycket jag än försöker att skydda mej. Men varför skulle de? Om de nu gör sej det besväret så får det väl vara så då. Jag är inte särskilt intressant, så varför skulle man avsätta tid på att hacka sej in hos mej?

Jag använder Facebook som ett sätt att hålla kontakt med folk som jag inte har daglig kontakt med och som ett sätt att ha lite koll på hur folk mår och vad de sysslar med. Folk som jag bryr mej om. Jag skriver gärna en kommentar hos en och annan och deltar i olika debatter som uppstår. Det är ett sätt att vara en i mängden samtidigt som man kan engagera sej om och när man vill. Orkar man inte - så låter man bli. Väldigt smidigt tycker jag!

Hur använder ni Facebook? Har ni kompisar på listan som ni inte känner eller ens har träffat? Varför? Låter ni vem som helst läsa allt i er profil? Ge mej era tankar - jag är nyfiken  :-)

.

Mitt liv är ett domino...

Gick upp 4.45 för att sätta mej i bilen och åka till Arlanda kl 5.00. Planet från Bangkok skulle egentligen komma en timme senare, men det var tydligen medvind så det landade 5.15 istället för 6.05. Detta innebar att vi både hade hämtat och kört hem mina föräldrar och var tillbaka i sängen 7.30. Då somnade Martin om direkt, men jag kunde inte sova  :-(

Så jag gav upp efter någon timme och kollade på tv och drack te istället. Näsan droppar och halsen är tjock, så det är väl en snygg förkylning på g. Kanske därför jag varit så trött? Jag får försöka sova middag efter lunch, så kanske det känns bättre. Innan luch hinner jag inte, vi ska nämligen träffa klassen vi ska ta över efter nyår. Spännande!

Sen ska vi se vad min pappa säger om att fixa klart gästtoan... min plan är att vi ska kunna lägga klinkers på fredag och sen göra klart med fogning, lister osv under helgen. Frågan är bara om detta även är pappas plan...? Vi måste nämligen få ut grejerna ur garaget, så vi kan ställa in bilen. Vi har fått en ispropp i spolarvätskan och den går ju självklart inte att tina upp ute i 10 minus. Å vi kan ju inte stanna och tvätta rutan hela tiden när vi kör... så bilen måste in! Ska se om jag kan klura ut nån bra lösning på garageproblemet innan dess. Jag får kanske ta in allt i vardagsrummet?

Hela livet känns som ett domino; om jag ska kunna göra det, så måste jag fixa det först osv. Men men... nångång ska väl allt lösa sej? Eller inte...

.

Höstens trassligaste tisdag!

Gud så skönt att den här dagen är över! Det har varit strul sedan vi vaknade och hållit på och strulat hela dagen. Murhpys lag = lagen om livets jävlighet. Om något kan strula så strular det och kan det inte strula så strular det ändå...

Det började egentligen redan förra veckan med att vi inte fått flera leveranser som väntat. En vecka utan material klarar man, men inte två - då blir det lixom pinsamt och seriositeten i vår verksamhet kan ifrågasättas. Så i fredags började vi efterlysa våra varor på riktigt och fick lovat att en del skulle komma igår och resten idag. Inte kom det något igår inte...

Dagen idag började alltså med att efterlysa våra paket i panik. Alternativt försöka hitta en lösning om grejerna inte kom. Då får vi helt plötlsigt veta att man försökt lämna grejer hos oss igår, men eftersom vi inte var hemma så skulle grejerna gå i retur till Malmö!!! Det står klart och tydligt på våra paket att de ska lämnas hos oss utan kvittens om vi inte är hemma. Så jag ringer till posten fly förbannad och försöker reda ut detta då säger de helt plötsligt att det är nåt fel på datasystemet... hon kan inte se att de varit här... Nejdå, grejerna ska vara på väg!

Vi brukar får leveranser vid 8 på morgonen, klockan 13 har det fortfarande inte kommit något. Nu tvivlar vi starkt... men en ny koll med posten visar att grejerna faktiskt lastats på lastbil och ska vara på g. Vid 14.30 kommer posten gula lastbil och vi kan äntligen andas ut. Allt material och alla våra nyheter som ska presenteras den här veckan är med och vi pustar lättat ut. Packar in i bilen och åker till jobbet...

När vi möblerar lokalen kommer personalen på äldreboendet där vi är på tisdagar och snor åt sej våra stolar. När vi protesterar får vi höra att de har julfest för de anhöriga och det är väl självklart att de måste ha någt att sitta på. Viktväktarna får minsann anpassa sej! Men vi hyr faktiskt och betalar för att vara här, säger jag surt. Då skulle de prata med sina chefer... Jaja, några stolar fick de ta, men vi såg först till att vi hade tillräckligt med stolar till våra medlemmar. Sen går vi till hissen, vi har våra grejer 3 trappor upp, på vinden. Hissen är trasig!!!

Då får jag tilt! Hjärnan har gått på högvarv hela dagen med att lösa olika situationer. Nu tog det stopp! Vi kan ju inte bära ner två överfulla transportvagnar för tre trappor. Vi bara tittar på varandra. Ja, det är bara att börja bära. Vi väljer ut de grejer som vi måste ha med oss och låter resten vara kvar på vinden. Det innebär att vår försäljning blir något sämre, men känns som enda lösningen just då. Tack o lov fick vi ju de grejer som nu fanns i bilen, dem skulle vi ju ändå ta fram idag.

Vi kom iaf i ordning så vi kunde öppna i tid och även om det kanske var lite rörigare än vanligt, så märkte nog inte medlemmarna så stor skillnad. Jag är så tacksam över att det inte kom några nya idag, det tog ju ganska lång tid att få upp allt på vinden igen. Det var väldigt skönt när vi kunde låsa om oss och gå hem.

Nu blir det middag och Dr House, sen en kort nattsömn. Imorrn kl 6 åker vi till Arlanda och hämtar mina föräldrar som varit i Burma i två veckor. Ordningen är återställd  :-)

.

Bara två veckor kvar!

Om EXAKT två veckor, nästan på minuten faktiskt, lyfter vårt flygplan mot solen bokstavligt talat. Några timmar senare landar vi i 25-27 graders värme i Egypten. Det ska bli så otroligt skönt! Jag kollar vädret i Egypten flera gånger om dagen och imorrn kan jag faktiskt se hur vädret ska vara, lite mer exakt, vid vår ankomst. Jag längtar så det nästan gör ont!

Det var tydligen vid "vår" strand som den 70-åriga kvinnan blev dödad av hajen. Inte så kul att veta kanske... men nu har det varit lugnt och man har dykare som patrullerar utefter strandremsan med båtar. Så det känns ganska säkert ändå. Vi kommer att ligga vid poolen när det inte är dax att dyka, den där snorklingen får nog vara.

Dessutom ska vi inte bara vara vid hotellet, vi ska ju till Kairo också! Killarna och jag har sett pyramiderna förr, men Junior kommer inte ihåg det och ville så gärna åka tillbaka dit. Martin och Lilla M har länge drömt om att få se både pyramiderna och Sfinxen, så det var väl klart att vi skulle åka dit. Alltså bokade vi en två-dagarstur till Kairo redan när vi bokade resan. Vi har inte bestämt när vi åker dit, men det blir nog ganska direkt när vi kommer till Egypten. Så har man det gjort lixom...

Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en semester. Visst såg jag fram emot förra årets äventyr, det var ju en dröm att få åka på safari och se alla vilda djur. Men särskilt mycket semester och återhämtning var det ju inte. Vi har jobbat mer än på länge under året och vår sommarsemester regnade bort... jag behöver värme och sol på näsan! Å jag ska bara lata mej! Jag har laddat med massor med böcker och tidningar och har bestämt mej för att ligga under ett parasoll och läsa mestadelen av tiden. En del promenader ska det också bli, i bästa fall på stranden men även inne i stan.

Julkänslan lyser med sin frånvaro, inte ens lucia lyckades framkalla något... 7 arbetspass kvar och lite förberedelser för nästa år. Thats it! Sen är det semester! Å det behöver vi, nästa år kommer vi nämligen att ta över ytterligare ett ställe, på ett sjukhus med enbart sjukvårdspersonal. Kan väl tänka mej att det blir lite folk... Då har vi alltså 6 ordinarie klasser plus Martins företagsklasser. Kul, men jobbigt! Men eftersom vi enbart jobbar på provision så tackar vi och tar emot. Så det kan nog bli en semester nästa år oxå!

.

Så här ser det ut nu!

Nu är köket i det närmaste klart, iaf så pass klart att jag kan ta en bild och visa hur det ser ut.

Den övre bilden visar hur köket såg ut i fredags...

och den undre hur det ser ut idag.

Inga profiler att torka skräp ur. Ingen blank yta som lyser av fett...
helt enkelt LÄTTSTÄDAT!

Jag är supernöjd!
Vad tycker ni?

.

Så mycket bättre

"Stjärnorna på slottet" förfasas över "Så mycket bättre". Det tycker att programmet är en snodd kopia och att artisterna som medverkar är löjliga. Jag kan bara tycka att deras resonemnag är patetiskt och att jag absolut inte håller med dem!

I Stjärnorna på slottet har ett gäng avdankade skådisar mfl konflikter med varandra och man gråter ut i tv om hur synd det varit om en. Ett i mina ögon ganska sorgligt program med folk som tycker synd om sej själva i många fall.

Så mycket bättre är i allra högsta grad aktiva artister, som skapat sin egen musik och kämpat för sin framgång. Programmets sammansättning av artister kunde knappast blivit bättre, tror jag. Det har hela tiden varit en mjuk och familjär ton, inga snörvel-berättelser i "tycka-synd-klass". Man har bjudit på sej själv och framfört fantastisk musik.

Jag hoppas verkligen att det blir en fortsättning, men då måste man vara noga med artist-valet. Det får inte bli några Arja Saijonma-typer som har sin egotripp, utan ett gäng ödmjuka musikskapare. Jag har några presoner som jag gärna skulle se i programmet; Marie Frediksson, Tomas Ledin, Magnus Uggla, Dogge, Lasse Lönndal, Lisa Nilsson, Mauro Scocco, Åsa Jinder... det finns säkert fler. Men de ska ju vara lite olika och ha olika musikstil, så det kan bli svårt att få en lika bra grupp som den som var.

Vilka skulle ni vilja se i en ny säsong av Så Mycket Bättre?

.

Snart färdigt!

Hela eftermiddagen igår och hela eftermiddagen idag har Martin bytt luckorna i köket. Nu är det bara fyra lådfronter kvar, sen är det klart! Det blir faktiskt skitbra! Junior och jag var och köpte nya mattor idag och jag har budat på nya gardiner på Tradera - så snart är köket helt nytt! Snacka om att mina föräldrar kommer att bli förvånade när de kommer hem på onsdag  :-)

Dagarna går lite för fort just nu, vi hinner inte riktig med allt vi vill. Förmiddagen gick åt till insköpsrunda för mej och Junior medan Martin var med Senior på skyttetävling. Tyvärr gick det inget vidare för Senior, han har nån formsvacka just nu. Så han var lite irriterad men det försvann fort när jobbet ringde och kollade om han kunde hoppa in direkt. Så medan han har jobbat har vi andra pysslat runt här hemma.

Just nu står Junior och Mandisen och bakar pizza åt oss. Jag har tänt varenda värmeljus som går att hitta i huset, det blev ganska många... Vi ska äta och se sista programmet av "Så mycket bättre" och sen "Sex and the city". En hel tv-kväll med hela familjen, myyyyyysigt!

Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

.

I väntans tider...

Jag väntar på mina skattepengar, inget annat  :-)
Det är ju så för egna företagare att vi inte får tillbaka på skatten förrän till jul och det tycker jag är jättebra! Det är då vi brukar åka till solen, så pengarna kommer väl till pass. Men det är sista året jag får dem till jul, för nu har jag avregistrerat mitt företag. Det räcker med att Martin numera också har ett... Så nästa år får jag pengar till sommarsemestern istället.

Idag är det fredag och alltså ledigt! Skönt!
Än så länge har dagen fördrivits genom att jobba färdigt det vi gjort under veckan. Jag har skrivit 90 julkort till medlemmar som uteblivit en längre tid och så har jag haft en liten nätt diskussion med Viktväktarnas lager... vi får inte våra varor som planerat och det ställer till problem för oss. Men nu ska vi tydligen få våra grejer på tisdag och även om det ställer till nya problem för oss så har det löst en del också. Det är planerat att vi ska lansera en mängd nyheter på måndag och dessa har vi inte fått till två av våra ställen - så det blir till att ta från andra ställen och flytta runt. Knepigt för skallen när det ska redovisas, men bättre än inget. Tur vi har fler ställen som vi kan plocka från...

Resten av dagen ska gå till att byta skåpluckorna i köket. Ikväll ska det vara klart, då har köket gått från vitaste vitt till svart. Just nu är fyra luckor bytta och när man kommer in i köket påminner det om en tandlös mun ungefär; Vitt vitt och så några gluggar i mitten  :-) Men ikväll ska allt vara svart! Då blir det sopen igen! Minst två vändor blir det nog med gamla skåpluckor och kartong. Då är ytterligare ett projekt färdigt - skönt!

Sen är det nog trappens tur... slipa, spackla, måla x 2... nån dag alltså...

.

Första mötet

Som ni kanske kommer ihåg så har jag varit engagerad politiskt under ca 15 år. Redan i skolan var jag intresserad av politik, men som så många andra engagerade jag mej inte. Det var först när barnen var små och jag insåg att jag absolut inte ville ha dem på dagis som jag började slåss. Först startade jag en auktionsgrupp tillsammans med en annan mamma "Föräldrar För Valfrihet". Det gick mycket bra och vi fick en hel del uppmärksamhet. Mina femton minuter i rampljuset hade redan då blivit många timmar av uppmärksamhet.

Efter valet 1995 valde jag till slut sida. Det blev Kristdemokraterna efter en mycket moget övervägande. Det var familjepolitiken som var viktigaste och KD var mest familjevänligt. Överallt plockades jag upp i olika projekt och man lyssnade på mej, jag kände mej otroligt välkommen... ända tills jag skulle möta min egen  lokalavdelning. Redan på första mötet uppstod konflikter runt min person, som jag dessvärre inte var orsak till. De här konflikterna fortsatte under alla år och till slut blev jag helt utfryst för fyra år sedan. Jag har hela tiden haft stöd från länet och från riksorganisationen, men när ingen tog tag i valfusket inför årets val DÅ gav jag upp. Jag tappade respekten för ganska många människor och förklarade att jag lämnade partiet i början av året.

Då hade jag ingen tanke på att engagera mej igen, det var ganska skönt att vara ledig och slippa argumentera en massa. Men under valet insåg att jag faktiskt har en del att komma med. Nu är det inte längre familjepolitiken som är högst upp på listan, utan barn med särskilda behov och en del andra utsatta grupper. Det är knappt någon som slåss för just den gruppen och särskilt inte för barn med dolda funktionshinder. Så jag tog steget och skrev in mej som medlem i Moderaterna.

I måndags var jag med på första medlemsmötet. Förr när jag varit på möten med gamla partiet har jag gått dit medveten om att jag måste försvara mej från första början. Nu blev jag välkomnad! Inte en enda gång kände jag mej ifrågsatt, man var istället intresserad av att höra vad jag hade att säga! På samma möte var två avhoppare från Miljöpartiet och en från Socialdemokraterna. Så jag var inte ensam om att byta parti heller  :-)
Det känns otroligt bra! I förra veckan fick jag protokollet om att jag nu är invald som nämndeman i Tingsrätten igen. Det ska bli så otroligt roligt att få vara med igen! Än så länge vill jag inte ha en plats i någon nämnd, det är bra så här. Men jag kommer ändå att lyfta frågorna om barn med särskilda behov mfl så mycket jag kan. Den här kommunen behöver bli mycket bättre på att ta hand om våra unga överhuvudtaget!

Just nu är politiken i kommunen ganska lugn. Det är nu man tillsätter plasterna i alla nämnder och styrelser och efter nyår först, kommer arbetet igång igen. Det ska bli spännande att se vad som hänt under nästkommande fyra år och var jag befinner mej då. Jag kan iaf gå lugnt till alla möten i fortsättningen, utan att känna minsta obehag. En mycket ovan med trevlig tanke  :-)

.

Enda sättet???

I Expressen idag kan man läsa att magoperationer är enda sättet att gå ner i vikt. What?!

En gastric bypass kostar ca 140 000 kr och sedan tillkommer sjukskrivning 2-4 veckor. Jag säger ingenting om själva ingreppet, klart det fungerar! Men jag vägrar gå med på att det är det enda eller ens det bästa sättet för någon som är tjock! Ja, jag säger tjock eller rent av fet, för det är det allt handlar om. Inga omskrivningar här inte! För att få göra en operation ska man ha en stor övervikt, man är alltså fet. Man ska även ha försökt en mängd andra sätt för att gå ner i vikt. Efter operationen har man en så pass liten magsäck att man bara kan äta ytterst små mängder i taget, klart man går ner effektivt i vikt. Men magsäcken går att töja och därför är det många som ändå lyckats gå upp i vikt igen. Operationen minskar magsäcken, men den lär oss inget om vårt beteende eller hjälper oss att förstå varför personen blev tjock från början.

Martin gick ner 70 kg med Viktväktarna. Först tog han bort 10 kg på egen hand och sen tog han ytterligare 60 med VV. Det tog honom 53 veckor och under den tiden lärde han sej varför han blivit fet och hur han skulle leva resten av livet för att in blir tjock igen. Visst har han pendlat upp och ner i vikt sedan dess, men han kan äta vad han vill i den mängder han vill och sen vet han hur han ska göra för att ställa vågen till rätta igen. Han var godkänd för operation, men han vägrade! Han ville inte ha en "snabb-lösning" eftersom detta inte skulle lära honom något. Han ville inte äta en bergänsad mängd mat eller genomgå en operation med de risker den medför.

En operation kan nog lösa mycket för många, men att påstå att det är enda lösningen är ett hån mot alla dem som precis som Martin lyckats på egen hand. Jag har flera vänner som opererats och idag mår bra. Men jag har också hört om folk som mixat milkshake med jordnötter och chips för att kunna äta så mycket som möjligt av den varan, de har inte lärt sej ett smack! Några bekanta som gjort operationen har dessutom gått upp alltsammans igen... och då blir jag förbannad! De har fått en förmån som de bara kastat bort och dessutom har mina skattepengar gått till något som de inte värdesatt!

Hos oss har vi medlemar som behöver gå ner allt från 5-80 kg. De allra största blir glada och förhoppningsfulla när de ser Martins tjockis-bild. Han förstår hur de mår och vad de går igenom. De får förtroende för honom och förstår att om han kan - så kan de också! Vi har bla en liten (kort) tjej som behöver gå ner ca 40 kg, på ett halvår har hon gått ner nästan 20 och är överlycklig. Att se hennes självkänsla växa i takt som kilona rasar av henne är så häftigt! Att få vara med på hennes resa är en otroligt förmån. Vi VET att vi kan hjälpa folk om vi bara får chansen. Det är ingen "quick-fix" och det är inte alltid roligt, men det går! Vi behöver inga nålar, mediciner, operationer eller sjukskrivningar. Vi behöver bara en persons tid och tålamod. Några 140 000 kostar det inte heller, bara 350 kr per månad. Och inte en enda skattebetalare behöver bidra...

Operation är inte den ENDA metoden, men det är bra att den finns som alternativ.  Den som är beredd att prova något annat är hjärtligt välkommen till oss! Det går bra att börja redan idag, vi finns i Rönninge Gymnasium kl 17.30 ikväll. Varför vänta?

.

Jo, vi ska till Egypten...

Det är många som frågar om vi verkligen ska åka till Egypten nu när den där hajen röjer runt där. Jo, visst ska vi åka. Vi kommer att bo i ett område som heter El Hadaba, som ligger i närheten av Sharm el Sheik. Det ligger ca 2 km från stranden åt varje håll, så vi kan alltså välja vilken strand vi vill åka till och kan på så sätt undvika den stranden där hajen/hajarna härskar.

Det som hänt i Egypten är en katastrof för hela området bla ekonomiskt och därför är nu första prioritet att jaga hajen/hajarna för att skapa lugn i vattnet igen. Klart man funderar på vad som skulle kunna hända, men vi tar inga risker. Är det badförbud så är det. Det skulle innebär att killarna inte kan göra sina uppdyk och därmed inte får sina dykcert, men det kommer säkert att ordna sej på bästa sätt. Ingen dykare har blivit attackerad, hajen kanske inte gillar mat med förpackning...?

Så, visst åker vi! Den 28:e går flyget till värmen. Visst stör den där hajen en del av förberedelserna, men det är långt dit. Det kommer att lösa sej, det MÅSTE lösa sej!

.

Släpp taget om barnen

Vart efter barnen blir större måste man släppa taget mer och mer om dem. Jag har verkligen gjort vad jag kunnat för att inte bli en mamma som står gråtande och ser barnen flytta hemifrån. Jag tycker det är både roligt och intressant att se killarna blir mer och mer självständiga och våga sej utanför sin trygga sfär. Men det är inte enkelt!

Ibland går det lite för fort tycker jag... och ibland blir det helt fel. När Junior testar sånt som Senior inte alls haft behov av att testa, då blir det knepigt. Just det han vill prova och just den situationen har jag ju inte övat på än... Senior ska ju lixom vara först ut på nåt sätt. Det är ju den äldste man ska öva på, eller? Ändå tycker jag att vi lyckats ganska bra. Vi har haft en god kommunikation mestadels och kunnat prata om det mesta.

Men just precis nu känns det mest som man är nån slags hotellpiga som bara städa, tvättar, skjutsar och fixar mat. Bägge sköter skolan och är jätteduktiga. Alla talar om för mej vilka fina pojkar jag har och att de är både artiga och väluppfostrade å det gör mej självklart både stolt och tacksam. Men själv ser jag knappt röken av dem...

När Senior kommer hem från skolan sätter han sej direkt framför datorn eller är iväg och skjuter. Visst gör han det jag ber honom om, men mycket mer än så är det inte. Han strular inte eller så, men han är lixom inte med oss längre... Junior kommer knappt hem från skolan. Åker han inte direkt till sin flickvän så är han och tränar. Inte heller han trasslar på  något sätt, men man kan ju undra om han vantrivs hemma eller nåt...? Idag var bägge lediga från skolan, men man kan knappast säga att vi har umgåtts... Senior har suttit på sitt rum och Junior åkte iväg en stund efter att han vaknade. Å mamma undrar ju förståss vad som är fel med att vara hemma en liten stund tillsammans å får bara stora suckar och stön till svar.

Det kanske är en mammas lott att se till att saker och ting funkar hemma och jag borde inte klaga. Mina ungar hjälper till mer än många andra. Men vad är det för fel att vara hemma tillsammans och bara glo på tv eller äta något gott för en gångs skull? Detta är inget hotell! Visst vi går omlott iom att vi jobbar på kvällarna när killarna har "ledigt", hur ledigt det nu är när man tränar nästa varenda kväll? Men ska jag vara tvungen att sluta jobba för att få träffa mina ungar?

Har jag verkligen så stora krav? Att få ha hela sin familj hemma en stund då och då är väl inte för mycket begärt? De bor ju trots allt fortfarande hemma, tror jag iaf...

.

Sista Traderahelgen

Igår avslutades ett gäng auktioner på Tradera och även denna gång blev vi av med en massa grejer. Jag hade bla ett gäng vinterstövlar som jag ville bli av med och dessa såldes för ett helt ok begagnatpris. Nu blir det nog inga flera auktioner för i år. Så just nu packar jag och om en stund ska jag gå till centrum och skicka de grejer som redan är betalda.

Samtidigt ska jag besöka apoteket X 2... jag är jätteglad för den nya apoteksreformen som gör att man har flera apotek att välja på. Men en av Seniors mediciner kräver lite mer kunskap och då är det bäst att gå till det gamla invanda apoteket där de känner till oss. Allt annat tar jag på Ica Maxi när vi veckohandlar, supersmidigt! Anledningen till att jag måste gå till ytterlkigare ett apotek idag är att de bara hade en av tre mediciner hemma sist, så jag ska hämta resten idag.

Båda killarna är lediga idag, känns lite som en mjukstart på jullovet. Vi hämtade Junior klockan 2 inatt i Solna när han kom från simtävlingarna i Göteborg. Det var en riktigt glad kille vi fick hem, med många nya personbästa i bakfickan  :-) Så man känner sej lite mysko i kroppen när natten blev lite fel i sömn, kanske blir en tupplur innan jobbet.

Helgen känns riktigt bra! Vi fick massor gjort, men allt var utan tidspress. Alla julgrejer är på plats och huset är ok städat, inte tipptopp - men ok. Man kan ta hem folk igen... All bokföring är gjord och resterande 3 arbetsveckor är planerade. På onsdag kommer våra nya kökluckor, samma dag som Martin ska dra ut två tänder... undrar om han kan jobba på kvällen eller om jag får jobba ensam medan han har ont i munnen och byter skåpluckor?

Ikväll ska vi på vårt första medlemsmöte med vårt nya parti, det ska bli spännande! Det känns som vi har en bra vecka framför oss! Å du... glöm inte min tävling i förra inlägget...

.

Unna dej...

... eller nån annan en massage!

Min kompis Melissa har ett jättemysigt litet kryp-in där hon utför en massa grejer. Det minst "konstiga" är helt vanlig massage. Sen kan hon spå i tarot, göra healing, prata med andar och en massa annat. Hon har bla sett min bästa kompis hemma i mitt kök och då hade hon ingen aning om vem det var hon såg eller att min bästa kompis var död... lite creepy kanske, men jösses va intressant!

Iaf... jag bokade in en helt vanlig massage hos henne och idag mellan 17-18 fick jag den! Jag fick ju presentkort på en behandling hos en annan massör när jag fyllde år som jag utnyttjade för ett par månader sen. Den va ok, men jag jag vill ha en mer djupgående massage som man verkligen känner. Så nu ville jag testa Melissas... å jösses va skönt det va! Och va ont det gjorde...

Min rygg är sned och jag har ont mest hela tiden, men man vänjer sej så man tänker inte på ontet till slut. För än nån är där och klämmer... Melissa hittade både det ena och det andra... jag sa att hon fick göra vad hon ville; massera, healing och alla andra trollkonster som hon kan. Efteråt kände jag hur hon tagit bort väldigt mycket av mitt onda, men det kommer att behövas en mer regelbunden behandling för att fixa resten. Så jag ska tillbaka!

Om ni andra söker en bra massör, som inte kostar skjortan men som verkligen är värd att besöka - då ska ni ta kontakt med Melissa. Här kan ni läsa om hennes behandlingar och boka tid. Unna er själva ett besök hos henne, eller varför inte ge bort en behandling/presentkort till någon i julklapp. Jag kan lova att både du och den du ger gåvan till blir nöjda. Det var superskönt!

Nu har jag parkerat i soffan och tänker inte göra ett enda handtag till förrän imorrn :-)

.

Önskelistor

Har på flera olika håll hört diskussioner från föräldrar som pratar om sina barns julklappar. De är bekymrade över att barnen inte önskar sej något... två pappor satt brevid oss på lunchen nu i veckan och den ena pratade om alla grejer den 7-årige sonen redan hade, han hade inget mer att önska sej - han hade redan allt! De andra pappa sa att han köpt en legosats för 2000 spänn till sin son... jag hade VÄLDIGT svårt att hålla truten!

Hur kommer det sej att barnen inte önskar sej något? Jo, det behöver inget! De har redan allt! Men det är det tydligen bara ungarna som har förstått, inte föräldrarna... eller är det så att ungarna har dålig fantasi och inte kan tänka ut något som de inte redan har?

Här hemma har Junior EN önskan och det är en ny kamera. Senior har också bara EN önskan och det är att få åka till fjällen över sportlovet med sin pappa. Två helt olika önskemål, som i mina ögon är ganska sunda. De önskar inte något bara för att önska eller få mer och mer. Junior vill ha en bättre kamera för att ha med i Egypten och för att han gillar att fota. Senior vill ha en mysig vecka med pappa. Å det är där min åsikt kommer in...

Om en unge nu redan har allt, varför inte ge bort en upplevese istället? Den där 7-åringen hade säkert älskat att se Markoolio i Karlsson På Taket tillsammans med sin pappa. Eller en biopremiär på juldagen... det finns ju massor att göra och att ge bort utan att det ska vara en grej. En upplevelse kan vara mycket mera värt och blir ett bestående minne. Det uppskattas även av ett litet barn.

Min uppmaning är alltså att i år ge bort en upplevelse istället för ännu mer leksaker. Vad säger ni om det?

.

Live-timing

Junior är alltså i Göteborg på simtävlingar å vi är kvar hemma... på nåt jäkla sätt måste man ju hålla sej uppdaterad och simningen är så finurlig att man kan följa allt på nätet via sk live-timing. På så sätt ser jag direkt hur hans lopp går, vilken tid han får och vilken placering han kommer på. Himla bra!

Alldeles strax är det hans tur. Han är taggad och kommer att göra bra tider på allt idag, tror jag :-)

Här hemma fortsätter röjandet. Vi fick upp alla julsaker igår. Granen hade faktiskt klarat översvämningen! Så den står nu på plats med ljus och allt. Det enda vi fick kasta var två halmbockar som möglat ihop. Allt annat har klarat sej, men så låg allt på tork i vardagsrummet i flera veckor också. Men att granen skulle klara sej trodde jag aldrig! En utgift mindre :-)

Så medan vi följer Juniors tider ska vi köra skräp, handla smågodis och fortsätta städa. Vi ska försöka få hit Martins föräldrar på en fika också. Å sen ska jag på MASSAGE!!! Klockan 17 ska jag få njuta av massage i 45 minuter, sen hem och äta krabba och vräka mej i tv-soffan. Det ska bli så otroligt skönt! Det blir friskvårdspengen från Martin som tas ut, ibland är det bra att vara anställd. Han har dessutom lovat mej en ny telefon... så vi får väl se när vi ska fixa det.

Nähä, dax att äta frukost och dra på sej långkalsongerna kanske?

.

Snön vräker ner!

Den första snön kom redan 22 oktober. Jag kommer ihåg det så väl eftersom vi den morgonen berättade för killarna att Fredrik var död. Senior kunde inte ta det till sej utan fortsatte bara att titta på snön som kommit under natten. Sedan dess har det bara kommit mer... och mer...

Idag är det fullt snöfall med stooora fjäderliknande flingor. För en stund sedan såg man knappt handen framför sej. Vi har skottat två gånger och det syns knappt. Undrar om snön får ligga kvar till jul? Det verkar nästan så...

Idag är det exakt tre veckor kvar till jul. Jag längtar faktiskt dit. Inte till själva julafton, utan till att få vara ledig och träffa familj och släkten. Jag längtar till året är slut, så vi kan få börja ett nytt år med tomma blad i kalendern. Ett år som bara måste bli bättre än 2010. Mycket sämre kan det faktiskt inte bli... det ska bli skönt att lägga allt bakom sej och se framåt igen.

Visst brukar jag tjata om att leva i nuet, men just nu vill jag bara ha jul och ledigt. Få komma iväg till värmen, ligga i en solstol och läsa, bara ta det lugnt och njuta. Sen kommer jag orka hur mycket som helst igen. Med lite sol på näsan kommer energin tillbaka :-)

25 dagar kvar till avresa och snön vräker ner. Hela Tumba ser ut som ett vykort. Helt ok för mej!

.

Snart freeeedag!

Bara en dag kvar så är det äntligen helg! Som jag sett fram emot just den här helgen! En helt obokad helg!

Imorrnbitti åker Junior till Göteborg på simtävlingar. Den här gången utan oss, vi följer allt via internet och sk live-timing. Då är vi med, fast vi sitter hemma lixom... Han åker med skolan och den klubb som skolan tillhör. Hans egen klubb ska inte dit, så det är helt nya kompisar han kommer att umgås med. Hur spännande som helst!

Senior jobbar hela helgen på sitt Mc Donalds, så är han nöjd och glad :-)

Martin och jag har massor med grejer som vi ska fixa, men även om det är mycket så finns ingen tidspress. Vi ska ha långa sovmornar och noll stress! Imorrn är dagen avsatt till bokföring, som vi ligger lite efter med. Vi ska handla och panta ett berg med flaskor och ta en sväng till sopen.

Medan han sitter med bokföringen ska jag ge mej på att hitta vardagsrummet igen. Det står fortfarande badsrumsgrejer där och de måste stå kvar ett tag. Men all annan skit ska bort, så vi kan få plats med julgrejerna. När Martin är färdig med pappersjobbet ska han hjälpa mej upp med alla jullådorna. Sen får vi gå igenom varenda grej och se om det fungerar efter översvämningen vi hade i april. Det som fungerar ställs fram och det som är trasigt åker i soporna. Granen har nog rostat ihop...

Innan allt detta är gjort har det nog blivit lördag... då har jag bokat in lyx åt mej! På lördagkväll ska jag nämligen få massage en timme, sen äta gott kanske dricka lite vin, kolla på tv och äta lite godis. En riktigt skön kväll hoppas jag att det blir! Det är vi värda när allt det andra är gjort och efter vårt slit med ombyggnationer mm. I bästa fall har vi alltså ett städat hem på lördag, som vi bara kan koppla av i fram till jul.

Julklapparna är inköpta och inslagna. Så får vi se om vi har någon gran att lägga dem under :-)

Hur ser er helg ut?
.

Insändar-dax?

Har efter en hektisk förmiddag precis avslutat utvecklingssamtalet med Senior och hans mentor. Det är tur att man fortfarande har en unge under 18 så man har något att säga till om...

Vi valde Tumba Gymnasium bla för att vi visste att de hade en fungerande specialpedagog och kunde ta emot elever med sk särskilda behov på ett bra sätt. När Senior skulle börja fick vi träffa alla inblandade och man skulle ordna allt på bästa sätt för honom. Allt verkar helt enkelt toppen!

Alla utvecklingssamtal har varit positiva och därför kom sommarbetyget med ett IG som en kalldusch för oss alla. Detta ordnade sej dock efter några arga mail, ett ännu argare telefonsamtal och en 5-minuterskomplettering. Vis av erfarenheten är jag nu extremt noggran med vad vi går igenom och får höra på utvecklingssamtalen.

Senior har gnällt en hel del på provsituationen och på att specialpedagogen aldrig har tid. Det första var ganska enkelt avhjälpt, han får helt enkelt ha muntliga prov när han behöver. Så att läraren kan ställa följdfrågor och han kan utveckla sina svar så läraren verkligen förstår vad och hur mycket han faktiskt kan i ämnet. Det där med specialpedagogen var knepigare... han har nämligen gått och blivit vikarie för biträdande rektorn!!! Klart han inte har tid då!

Så nu är frågan om jag ska maila rektorn och fråga vad som händer och hur planen ser ut? Eller om jag ska ta kontakt med förvaltningen/nämnden? Eller maila runt till de politiker som jag känner som faktiskt bryr sej? Eller om jag ska göra allt på en gång och dessutom blanda in lokaltidningen... igen... Det känns som jag inte gör mycekt annat än klagar på kommunen just nu... men va f-n... är nåt fel så ska det fixas! Eller hur?

Först ska jag ta en fika, sen får vi se hur jag gör. Vad tycker ni?

.