Så har forskarna kommit på nåt nytt när det gäller ADHD. I Aftonbladet kan man läsa om detta. Man har forskat på 366 barn, det tycker jag är ett ganska klent underlag... men men. Huvudsaken är ATT det forskas och inte bara sopas under mattan.
I den här forskningen har man även sett ett samband med autism och schizofreni och då kan jag tycka att det börja likna något! Det är nämligen så att den som har ADHD inte tillhör någon av de grupper som får hjälp i sitt handikapp. Har du autism eller asperger tillhör du automatiskt någon av de personkretsar som finns inom LSS och då kan du få hjälp med stödperson och en massa annat. En person med ADHD kan ha precis samma svårigheter, men har ingen rätt alls till någon form av hjälp. Då får man bråka och det klarar man ofta inte. Om man nu ser ett samband kanske man kan peta in ADHD i samma personkrets?
Jag är kontaktperson till två personer med aspergers syndrom. Bägge har ekonomisk hjälp och kontaktperson som de i princip blivit serverade. Den ena har även fått hjälp med arbete och bostad. Allt detta är ju toppen, eftersom hjälpen behövts och kommit väl till pass för att få vedebörande att fungera väl. I min sons fall, som har ADHD och tourettes syndrom är det värre... vi har bråkat oss till kontaktperson - det är den hjälp vi fått. I skolan har jag bråkat för att få olika insatser, men det blev inget av med det. När vi bytte skola hade den nya skolan en suverän specialpedagog som iofs tog sej an honom. Men när hon slutade var det katastrof!
Nu i gymnasiet finns det iofs specialpedagoger som ska hjälpa honom, men de har missat att de måste söka upp honom och inte tvärtom... så den hjälpen uteblir ändå. Han ber inte om hjälp. utan man måste fråga vad han behöver hjälp med. Oavsett hur många gånger vi påtalar detta, så blir det ingen skillnad. Nu klarar han ändå av skolan helt ok, så jag är inte särskilt orolig. Men grejen är att man gör skillnad på olika diagnoser, trots att handikappen ser likadana ut. Varför är det så? Varför anses personer med ADHD mindre värda i sitt handikapp än tex personer med Asperger? De har samma problem... jag fattar det inte!
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Räkningarna är betalda!
Det är slutet på månaden och räkningarna ska sammanställas och betalas. Jag lägger oftast in räkningarna när de kommer, men ibland så läggs de på hög och ska tas tag i. Jag fixade det mesta igår och kunde konstatera att vi faktiskt kunde lägga undan pengar till resa den här gången. Det har varit lite skralt i kassan ett tag, men nu ser det ut att ljusna. Allt beror ju på hur mycket folk vi har i våra klasser och hur mycket de handlar... så är det att leva på provisionslön.
Under sommaren har vi nästan inget folk = inga pengar! I början av terminerna kommer det mängder = mycket pengar! Vi får bevis direkt på om vi gör ett bra jobb, alltså om folk vill komma till oss. Gör vi ett väldigt bra jobb, så stannar folk dessutom kvar hos oss och till slut går de i mål som normalviktiga och då får vi lite extra provision. Vi har alltså ett slags belöningssystem, vilket jag tycker är bra. Gör man inget bra jobb, ska man inte ha några pengar!
Från att ha haft ca 90-100 pers i början på året, har vi nu drygt 200. Klart det syns i kassan! Dessutom är folk mer motiverade och fler och fler går i mål. Och det viktigaste av allt: de berättar om oss och tar med sina vänner. Det är väl det högsta betyg man kan få?
Så nu känns allt riktigt bra. Vi älskar vårt jobb, medlemmarna verkar trivas med oss, det kommer in pengar, vår resa är bokad och om exakt 3 månader sitter vi med tårna i sanden och ansiktet mot solen :-) Det kan inte bli mycket bättre!
.
Under sommaren har vi nästan inget folk = inga pengar! I början av terminerna kommer det mängder = mycket pengar! Vi får bevis direkt på om vi gör ett bra jobb, alltså om folk vill komma till oss. Gör vi ett väldigt bra jobb, så stannar folk dessutom kvar hos oss och till slut går de i mål som normalviktiga och då får vi lite extra provision. Vi har alltså ett slags belöningssystem, vilket jag tycker är bra. Gör man inget bra jobb, ska man inte ha några pengar!
Från att ha haft ca 90-100 pers i början på året, har vi nu drygt 200. Klart det syns i kassan! Dessutom är folk mer motiverade och fler och fler går i mål. Och det viktigaste av allt: de berättar om oss och tar med sina vänner. Det är väl det högsta betyg man kan få?
Så nu känns allt riktigt bra. Vi älskar vårt jobb, medlemmarna verkar trivas med oss, det kommer in pengar, vår resa är bokad och om exakt 3 månader sitter vi med tårna i sanden och ansiktet mot solen :-) Det kan inte bli mycket bättre!
.
måndag 27 september 2010
En rolig vecka har börjat!
Jag ser verkligen fram emot den här veckan. Det händer något skoj varje dag!
Idag ska jag efter mycket om och men... äntligen få träffa en god gammal vän som jag gjort en mängd ideella grejer med. C och jag träffades via Rädda Barnen för många år sedan och har jobbat på olika galor tillsammans. Han kommer hit om en stund. Dagen till ära har jag, MOI!, bakat rabarberpaj!
Imorrn kommer en annan kompis hit, som jag inte träffa på säkert 10 år. Vi umgicks när barnen var små, men så flyttade hon iväg och vi tappade kontakten. Men tack vare facebook så har vi hittat varandra igen och imorrn ska hon äta lunch med oss. Martin kommer får jättetråkigt, vi har väldigt många år att ta igen :-)
Sen är det dax att gå till jobbet och imorrn firar vi ett år med Viktväktarna i Tullinge. Då ska vi bjuda på en överraskning och busa lite med våra medlemmar!
På onsdag är det lugnt. Det kan bli ett IKEA-besök antingen tisdag eller onsdag. Så får jag nog passa på att ta ett varv i Kunges Kurva också.
På torsdag ska vi äta lunch med kontaktflickan. De senaste gångerna har vi bara tagit en fika och pratat lite. Men det är mycket som snurrar i denna flickas huvud, så det blir utflykt till Huddinge och lunch. Ska bli spännande att höra vad som hänt sen sist...
På fredag ska vi på begravning, det är väl veckans dipp... det är min mammas kusins man som ska begravas. Alltså ingen närstående, men jag vill ändå ge mitt stöd och närvara. Han som ska begravas är en ganska välkänd konstnär, så det kommer väl att vara några stycken där. På kvällen blir det taco med alla barnen, myyyyys!
Höstens loppis går av stapeln på lördag! Då ska vi sälja grejer så det bara visslar om det! Tyvärr har vi viss konkurrens av en annan loppis, men de är utomhus... så blir det taskigt väder har vi en stor fördel. Junior har sitt café, vi har vårt bord och Senior jobbar. Vi har skänkt en plats till simklubben som behöver pengar, så klubben ska också vara där och i bästa fall få ihop lite pengar. Efter loppisen brukar vi åka och äta pizza, vi får väl se om det blir så även den här gången...
På söndag ska vi inte göra en enda grej! Då ska vi bara ta igen oss och sammanfatta veckan. Jag hoppas att allt blir så bra som jag tror :-)
.
Idag ska jag efter mycket om och men... äntligen få träffa en god gammal vän som jag gjort en mängd ideella grejer med. C och jag träffades via Rädda Barnen för många år sedan och har jobbat på olika galor tillsammans. Han kommer hit om en stund. Dagen till ära har jag, MOI!, bakat rabarberpaj!
Imorrn kommer en annan kompis hit, som jag inte träffa på säkert 10 år. Vi umgicks när barnen var små, men så flyttade hon iväg och vi tappade kontakten. Men tack vare facebook så har vi hittat varandra igen och imorrn ska hon äta lunch med oss. Martin kommer får jättetråkigt, vi har väldigt många år att ta igen :-)
Sen är det dax att gå till jobbet och imorrn firar vi ett år med Viktväktarna i Tullinge. Då ska vi bjuda på en överraskning och busa lite med våra medlemmar!
På onsdag är det lugnt. Det kan bli ett IKEA-besök antingen tisdag eller onsdag. Så får jag nog passa på att ta ett varv i Kunges Kurva också.
På torsdag ska vi äta lunch med kontaktflickan. De senaste gångerna har vi bara tagit en fika och pratat lite. Men det är mycket som snurrar i denna flickas huvud, så det blir utflykt till Huddinge och lunch. Ska bli spännande att höra vad som hänt sen sist...
På fredag ska vi på begravning, det är väl veckans dipp... det är min mammas kusins man som ska begravas. Alltså ingen närstående, men jag vill ändå ge mitt stöd och närvara. Han som ska begravas är en ganska välkänd konstnär, så det kommer väl att vara några stycken där. På kvällen blir det taco med alla barnen, myyyyys!
Höstens loppis går av stapeln på lördag! Då ska vi sälja grejer så det bara visslar om det! Tyvärr har vi viss konkurrens av en annan loppis, men de är utomhus... så blir det taskigt väder har vi en stor fördel. Junior har sitt café, vi har vårt bord och Senior jobbar. Vi har skänkt en plats till simklubben som behöver pengar, så klubben ska också vara där och i bästa fall få ihop lite pengar. Efter loppisen brukar vi åka och äta pizza, vi får väl se om det blir så även den här gången...
På söndag ska vi inte göra en enda grej! Då ska vi bara ta igen oss och sammanfatta veckan. Jag hoppas att allt blir så bra som jag tror :-)
.
söndag 26 september 2010
Bara-vara-helg
Den här helgen har vi inte haft en enda grej inplanerad, vi har haft en bara-vara-helg. För oss betyder det att vi gör saker i vår egen takt om vi vill... men vi bokar inget. Trots detta blev det en väldigt produktiv helg. Vi har fått massor gjort, men inte känt oss ett dugg stressade eller tvugna att göra något.
I fredags handlade vi så att vi sen skulle slippa ta oss hemifrån på hela helgen. Då var vi iväg till Försäkringskassan med en massa papper, fixade och skickade en massa post och handlade alltså. Vi hade lunchbesök och satt länge och snackade skit vid köksbordet. Fredageftermiddag blev det inget vettigt alls gjort, vi lullade mest runt och njöt av att vara lediga. Jo,jag klippte faktiskt alla gräsmattor innan jag föll in i nån slags fredagsdvala.
Igår vaknade vi tidigt av någon anledning och gick dessutom upp utan att dra oss någon längre stund. Redan innan 12 hade vi gjort massor med grejer! Vi gick ett varv med Baileys och passade samtidigt på att sätta upp lappar om vår loppis som är nästa helg. Sen gick vi själva på loppis, men hittade inget av intresse. Efter lunch tog vi tag i trädgården, det var ju ett fantastiskt väder hela dagen! Eftersom gräset var klippt, kantklipptes nu hela trädgården och allt skräp togs bort. Vi tog upp alla våra ljusslingor från källaren och gick igenom dem. Ett par stycken satte vi upp direkt, det blir så mycket mysigare med lite ljus ute nu när mörkret lägger sej på kvällarna.
Folk tycker inte att jag är klok som sätter upp ljusslingor i september, men det bryr jag mej inte om! Så nu har vi två slingor som lyser på framsidan och ett granris med ljus vid ytterdörren. Fler sitter upp men de tänds inte förrän senare. Klart det ser lite udda ut att sätta upp ljusslingor när det är sol och 18 grader varmt, men då slipper man ju frysa om fingrarna när de väl ska dit!
Igår kväll blev det krabba till middag - gott! Vi var så otroligt nöjda med dagen och fick ett ordentligt mys med bägge killarna samtidigt för en gångs skull. Båda var hemma med oss för första gången på evigheter, så vi tittade på film och bara myste.
Idag sov vi lite längre allihopa. Senior åkte till jobbet vid 11 och Junior drog iväg till tjejen vid 12. Vi passade på att sätta upp lappar om loppisen när vi ändå skulle åka till sopen med allt trädgårdskräp och annat smått och gott. Just nu lagar Martin mat, nåt recept som jag hittade i en tidning och ville testa. Det blir lunch framför tv´n och sen kommer vi nog inte resa oss därifrån på ett tag.
Får jag lust så ska jag dammsuga... vill ha det gjort innan lunch imorrn. Nästa vecka innebär nämligen flera besök av gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det ska bli sååå kul! Skulle ju vara trevligt om hemmet är i någorlunda skicka då... men å andra sidan är det mej de ska träffa - inte besikta mitt hem!
Efter en så här bra helg kan ju veckan inte bli annat än bra! Eller hur???
.
I fredags handlade vi så att vi sen skulle slippa ta oss hemifrån på hela helgen. Då var vi iväg till Försäkringskassan med en massa papper, fixade och skickade en massa post och handlade alltså. Vi hade lunchbesök och satt länge och snackade skit vid köksbordet. Fredageftermiddag blev det inget vettigt alls gjort, vi lullade mest runt och njöt av att vara lediga. Jo,jag klippte faktiskt alla gräsmattor innan jag föll in i nån slags fredagsdvala.
Igår vaknade vi tidigt av någon anledning och gick dessutom upp utan att dra oss någon längre stund. Redan innan 12 hade vi gjort massor med grejer! Vi gick ett varv med Baileys och passade samtidigt på att sätta upp lappar om vår loppis som är nästa helg. Sen gick vi själva på loppis, men hittade inget av intresse. Efter lunch tog vi tag i trädgården, det var ju ett fantastiskt väder hela dagen! Eftersom gräset var klippt, kantklipptes nu hela trädgården och allt skräp togs bort. Vi tog upp alla våra ljusslingor från källaren och gick igenom dem. Ett par stycken satte vi upp direkt, det blir så mycket mysigare med lite ljus ute nu när mörkret lägger sej på kvällarna.
Folk tycker inte att jag är klok som sätter upp ljusslingor i september, men det bryr jag mej inte om! Så nu har vi två slingor som lyser på framsidan och ett granris med ljus vid ytterdörren. Fler sitter upp men de tänds inte förrän senare. Klart det ser lite udda ut att sätta upp ljusslingor när det är sol och 18 grader varmt, men då slipper man ju frysa om fingrarna när de väl ska dit!
Igår kväll blev det krabba till middag - gott! Vi var så otroligt nöjda med dagen och fick ett ordentligt mys med bägge killarna samtidigt för en gångs skull. Båda var hemma med oss för första gången på evigheter, så vi tittade på film och bara myste.
Idag sov vi lite längre allihopa. Senior åkte till jobbet vid 11 och Junior drog iväg till tjejen vid 12. Vi passade på att sätta upp lappar om loppisen när vi ändå skulle åka till sopen med allt trädgårdskräp och annat smått och gott. Just nu lagar Martin mat, nåt recept som jag hittade i en tidning och ville testa. Det blir lunch framför tv´n och sen kommer vi nog inte resa oss därifrån på ett tag.
Får jag lust så ska jag dammsuga... vill ha det gjort innan lunch imorrn. Nästa vecka innebär nämligen flera besök av gamla bekanta som jag inte träffat på länge. Det ska bli sååå kul! Skulle ju vara trevligt om hemmet är i någorlunda skicka då... men å andra sidan är det mej de ska träffa - inte besikta mitt hem!
Efter en så här bra helg kan ju veckan inte bli annat än bra! Eller hur???
.
fredag 24 september 2010
Vad har gått fel?
Detta riksdagsval har omgärdast av en mängd olika konstigheter... valkuvert som kommit bort och missats och inte kommit med i räkningsproceduren helt enkelt. Sånt förstör folks förtroende för demokratin otroligt mycket. Förmodligen har det gått lika illa till även andra år, men då har resultatet inte varit så här jämt och då har inte så här många varit intresserade.
Jag har varit med ute i vallokalen sedan valet -98, alltså deltagit i 6-7 olika val (EU, kyrkan och riksdagsval). Jag tycker mej kunna processen ganska bra och förstår var det kan gå fel. Det är lätt att det blir fel när man suttit och jobbat sedan 7.30 på morgonen. Särskilt i år när deltagandet varit lite högre än vanligt, mycket högre i vissa vallokaler. Vi hade 20-25 meter kö i princip hela dagen där jag satt.
Problemet kan alltså vara trötthet. Men även att man tar in lite för omogna personer som inte riktigt fattar hur noggrann man måste vara och vad konsekvenserna blir om man slarvar. Här i Botkyrka har vi en bra utbildning några dagar innan det är dax. Men den är inte obligatoriskt och därför struntar vissa reserver i att gå den. På utbildningen får gamla och nya valförättare chansen att träffas och man går igenom hela valproceduren plus de förändringar som kommit. Jag vet inte om man har så i andra kommuner, men det borde man ha.
Iår funkade det bra för oss, det mesta stämde redan efter första genomräkningen och gjorde det inte det så stämde det efter andra. Vi fick hjälp av en fräsch person som kom vid 19-tiden eftersom vi hade såna otroliga mängder som skulle räknas. Det var otroligt skönt och hjälpt oss mycket! Uppsala har ett sånt system att det kommer in extra personer framåt kvällen som är fräscha i skallen, som bara hjälper till att räkna. Då är det iaf någon som ögonen inte går i kors på.
Jag tror att det finns några saker som man skulle kunna åtgärda ganska enkelt för att säkra systemet:
*Det bästa vore naturligtvis om allt kunde skötas via dator. Då skulle räkningen gå fort och rösterna kan inte komma bort. Resultatet skulle visas direkt.
*Att varje valförrättare skrev på ett dokument, ett slags kontrakt där man lovar att följa valmyndighetens regler och även delta i utbildningen. Har man inte gått utbildningen eller varit med förr får man inte jobba.
* Extra rösträknare kommer till lokalen vid 19-tiden för att hjälpa till med sammanräkningen.
* Att alla som deltagit får göra en utvärdering, inte som hos oss där det enbart är ordförande som utvärderar sin "personal".
Jag tror inte så mycket på valobservatörer, de är väl lika trötta som valförrättarna på kvällen och kan väl också missa detaljer?
Man kan tycka vad man vill om ersättningen som utgår, det kan ju låta mycket att man (i Botkyrka) får 1300 kr för en enda dags arbete plus 300 kr för utbildningskvällen. Ordförande har lite mer. Övriga år har vi varit hemma vid 22-tiden, i år vid 02... då är inte timpenningen så hög...
Oavsett ersättningens storlek och arbetsdagens längd så tycker jag ändå att det är värt jobbet. Jag tycker att alla någongång borde vara med i vallokalen under ett val och sätta sej in i hur det fungerar. Det är lixom något som alla borde veta och ha gjort. Just nu är det en handfull människor som kan proceduren och vet hur allt fungerar. Det borde alla göra!
Det enda positiva man kan säga om årets strul är väl att folk nu är mer medvetna och att en hel del rutiner behöver ändras. Folk är mer intresserade och då har det iaf kommit något gott ur det. Eller hur?
.
Jag har varit med ute i vallokalen sedan valet -98, alltså deltagit i 6-7 olika val (EU, kyrkan och riksdagsval). Jag tycker mej kunna processen ganska bra och förstår var det kan gå fel. Det är lätt att det blir fel när man suttit och jobbat sedan 7.30 på morgonen. Särskilt i år när deltagandet varit lite högre än vanligt, mycket högre i vissa vallokaler. Vi hade 20-25 meter kö i princip hela dagen där jag satt.
Problemet kan alltså vara trötthet. Men även att man tar in lite för omogna personer som inte riktigt fattar hur noggrann man måste vara och vad konsekvenserna blir om man slarvar. Här i Botkyrka har vi en bra utbildning några dagar innan det är dax. Men den är inte obligatoriskt och därför struntar vissa reserver i att gå den. På utbildningen får gamla och nya valförättare chansen att träffas och man går igenom hela valproceduren plus de förändringar som kommit. Jag vet inte om man har så i andra kommuner, men det borde man ha.
Iår funkade det bra för oss, det mesta stämde redan efter första genomräkningen och gjorde det inte det så stämde det efter andra. Vi fick hjälp av en fräsch person som kom vid 19-tiden eftersom vi hade såna otroliga mängder som skulle räknas. Det var otroligt skönt och hjälpt oss mycket! Uppsala har ett sånt system att det kommer in extra personer framåt kvällen som är fräscha i skallen, som bara hjälper till att räkna. Då är det iaf någon som ögonen inte går i kors på.
Jag tror att det finns några saker som man skulle kunna åtgärda ganska enkelt för att säkra systemet:
*Det bästa vore naturligtvis om allt kunde skötas via dator. Då skulle räkningen gå fort och rösterna kan inte komma bort. Resultatet skulle visas direkt.
*Att varje valförrättare skrev på ett dokument, ett slags kontrakt där man lovar att följa valmyndighetens regler och även delta i utbildningen. Har man inte gått utbildningen eller varit med förr får man inte jobba.
* Extra rösträknare kommer till lokalen vid 19-tiden för att hjälpa till med sammanräkningen.
* Att alla som deltagit får göra en utvärdering, inte som hos oss där det enbart är ordförande som utvärderar sin "personal".
Jag tror inte så mycket på valobservatörer, de är väl lika trötta som valförrättarna på kvällen och kan väl också missa detaljer?
Man kan tycka vad man vill om ersättningen som utgår, det kan ju låta mycket att man (i Botkyrka) får 1300 kr för en enda dags arbete plus 300 kr för utbildningskvällen. Ordförande har lite mer. Övriga år har vi varit hemma vid 22-tiden, i år vid 02... då är inte timpenningen så hög...
Oavsett ersättningens storlek och arbetsdagens längd så tycker jag ändå att det är värt jobbet. Jag tycker att alla någongång borde vara med i vallokalen under ett val och sätta sej in i hur det fungerar. Det är lixom något som alla borde veta och ha gjort. Just nu är det en handfull människor som kan proceduren och vet hur allt fungerar. Det borde alla göra!
Det enda positiva man kan säga om årets strul är väl att folk nu är mer medvetna och att en hel del rutiner behöver ändras. Folk är mer intresserade och då har det iaf kommit något gott ur det. Eller hur?
.
onsdag 22 september 2010
Bra med media ibland
Igår blev jag uppringd av vår lokaltidning "Mitt i Botkyrka". Jag skrev en insändare dit för ett par veckor sedan och har undrat lite över varför de inte tagit in den. Jag är nog lite bortskämd med att de oftast tar in det jag skriver...
Men den här gången skrev jag inte enbart en insändare utan även ett meddelande till tidningen. Jag tyckte nämligen att ett reportage var både bättre och viktigare än att ta in min insändare. De fick detaljerna i grova drag i form av min insändare och kunde sedan själva göra som de ville.
Anledningen till att texten inte kommit in var alltså att de jobbat vidare med min idé.
Allt handlar förståss om vår skyttehall. Idrottshallen brann ner i början av juni och i den fanns sonens skyttehall. Även sedan den byggts upp har kommunen sagt att skyttarna inte får komma tillbaka. Ingen får veta varför, bara att de inte är välkomna tillbaka. Min viktigaste fråga är: VARFÖR? De andra föreningarna får komma tillbaka när allt står färdigt, utom skyttarna... jag vill ha ett svar!
Igår ringde alltså en jättetrevlig tjej från tidningen och berättade att hon jagat kommunen med blåslampa men att ingen hört av sej. Hon hade på egen hand listat ut att detta var ett känsligt ämne och nu ville hon också ha svar. Alla detaljer hade hon redan fått av skytteledaren Arne, men av mej fick hon vår reaktion och ffa sonens sorg över allt som hänt. Arne gav henne detaljerna och jag gav henne vår berättelse som drabbade.
Idag var vi uppe till den nerbrunna hallen och tog bilder till reportaget. Senior fick stå utanför byggstängslet och se ledsen ut, och det var ju inte så svårt i den miljön...
Skyttarna har på egen hand hittat en väldigt tillfällig lösning och när de träffades nu på kvällen gick det rykte om att kommunen hört av sej. Tydligen blev Arne uppringd i förmiddags och erbjöds en lösning! Vi vet inte så mycket mer än.... sen ringde journalisten tillbaka till sonen och frågade om han hört något. Hon hade till slut fått tag på kommunen som gett henne minst sagt svävande svar när de hörde vem hon var.
Vår slutsats är att kommunen fick lite kalla fötter när media uppmärksammade ärendet och nu har insett att de inte bara kan lämna en fungerande förening vind för våg. Skytteklubben har funnits i drygt 30 år och har många aktiva skyttar. Många strulputtar har räddats av farbror Arne...
Nästa vecka kommer reportaget på en helsida i tidningen och sen är det väl bara att invänta kommunens reaktioner och slutgiltiga lösning för klubben. Ibland är det himla bra att veta vilka kanaler man ska använda sej av. Håll nu tummar och tår för att ryktet stämmer som säger att skyttarna ska få en helt ny lokal byggd åt sej på en annan plats!
.
Men den här gången skrev jag inte enbart en insändare utan även ett meddelande till tidningen. Jag tyckte nämligen att ett reportage var både bättre och viktigare än att ta in min insändare. De fick detaljerna i grova drag i form av min insändare och kunde sedan själva göra som de ville.
Anledningen till att texten inte kommit in var alltså att de jobbat vidare med min idé.
Allt handlar förståss om vår skyttehall. Idrottshallen brann ner i början av juni och i den fanns sonens skyttehall. Även sedan den byggts upp har kommunen sagt att skyttarna inte får komma tillbaka. Ingen får veta varför, bara att de inte är välkomna tillbaka. Min viktigaste fråga är: VARFÖR? De andra föreningarna får komma tillbaka när allt står färdigt, utom skyttarna... jag vill ha ett svar!
Igår ringde alltså en jättetrevlig tjej från tidningen och berättade att hon jagat kommunen med blåslampa men att ingen hört av sej. Hon hade på egen hand listat ut att detta var ett känsligt ämne och nu ville hon också ha svar. Alla detaljer hade hon redan fått av skytteledaren Arne, men av mej fick hon vår reaktion och ffa sonens sorg över allt som hänt. Arne gav henne detaljerna och jag gav henne vår berättelse som drabbade.
Idag var vi uppe till den nerbrunna hallen och tog bilder till reportaget. Senior fick stå utanför byggstängslet och se ledsen ut, och det var ju inte så svårt i den miljön...
Skyttarna har på egen hand hittat en väldigt tillfällig lösning och när de träffades nu på kvällen gick det rykte om att kommunen hört av sej. Tydligen blev Arne uppringd i förmiddags och erbjöds en lösning! Vi vet inte så mycket mer än.... sen ringde journalisten tillbaka till sonen och frågade om han hört något. Hon hade till slut fått tag på kommunen som gett henne minst sagt svävande svar när de hörde vem hon var.
Vår slutsats är att kommunen fick lite kalla fötter när media uppmärksammade ärendet och nu har insett att de inte bara kan lämna en fungerande förening vind för våg. Skytteklubben har funnits i drygt 30 år och har många aktiva skyttar. Många strulputtar har räddats av farbror Arne...
Nästa vecka kommer reportaget på en helsida i tidningen och sen är det väl bara att invänta kommunens reaktioner och slutgiltiga lösning för klubben. Ibland är det himla bra att veta vilka kanaler man ska använda sej av. Håll nu tummar och tår för att ryktet stämmer som säger att skyttarna ska få en helt ny lokal byggd åt sej på en annan plats!
.
Sjukhusrally
Hösten är här och då är det dax att köra igång vårt sjukhusrally! Detta innebär att vi får kallelse efter kallelse från våra olika vårdgivare och besöker Huddinge sjukhus titt som tätt.
Killarna går just nu på 6-7 olika avdelningar på HS och det är inte alltid tiderna passar ihop eller synkroniseras på ett bra sätt. Så just precis nu är det i snitt ett längre besök en gång i veckan ett tag framöver. Kan knappast påstå att killarnas lärare gillar det...
För Senior är det helt ok. Jag skickar bara ett mail till hans klassföreståndare/mentor så fixar hon frånvaron. Men Junior är det lite värre... han måste i förväg kontakta varje ämneslärare i de ämnen han kommer att missa och få en påskrift av dem. Annars får han ogiltig frånvaro. Att bara hitta varje lärare och få den där påskriften tar sin tid och att sen göra detta en eller flera gånger i veckan innebär att han antingen får offra sin lunch eller rast. I vissa fall är det alltså enklare att sjukanmäla honom på morgonen... Detta är ju helt galet när det gäller så många sjukdomar och läkartider, så jag mailade till hans mentor och hon svarade att jag kan maila till henne så fixar hon allt. Tack! Jag gillar flexibla människor :-)
Så nu ska jag "bara" fixa ett läkarintyg så att rektorn har något att visa när hans frånvaro kommer på tal om CSN skulle bli kinkiga. Det var lite enklare när killarna var yngre kan man väl säga...
Tycker ändå att det är lite konstig det här med frånvaroregler i gymnasiet. Gymnasieutbildningen är ju frivillig... då borde det väl vara upp till ungdomarna att ta igen det de missar? Har man inte tagit igen det och kommer efter så går man miste om studiebidraget, så enkelt är det. Varför då ha så stränga regler kring frånvaro, särskilt när det gäller läkarbesök?
Hur är det i era barns skolor? Hur gör ni?
.
Killarna går just nu på 6-7 olika avdelningar på HS och det är inte alltid tiderna passar ihop eller synkroniseras på ett bra sätt. Så just precis nu är det i snitt ett längre besök en gång i veckan ett tag framöver. Kan knappast påstå att killarnas lärare gillar det...
För Senior är det helt ok. Jag skickar bara ett mail till hans klassföreståndare/mentor så fixar hon frånvaron. Men Junior är det lite värre... han måste i förväg kontakta varje ämneslärare i de ämnen han kommer att missa och få en påskrift av dem. Annars får han ogiltig frånvaro. Att bara hitta varje lärare och få den där påskriften tar sin tid och att sen göra detta en eller flera gånger i veckan innebär att han antingen får offra sin lunch eller rast. I vissa fall är det alltså enklare att sjukanmäla honom på morgonen... Detta är ju helt galet när det gäller så många sjukdomar och läkartider, så jag mailade till hans mentor och hon svarade att jag kan maila till henne så fixar hon allt. Tack! Jag gillar flexibla människor :-)
Så nu ska jag "bara" fixa ett läkarintyg så att rektorn har något att visa när hans frånvaro kommer på tal om CSN skulle bli kinkiga. Det var lite enklare när killarna var yngre kan man väl säga...
Tycker ändå att det är lite konstig det här med frånvaroregler i gymnasiet. Gymnasieutbildningen är ju frivillig... då borde det väl vara upp till ungdomarna att ta igen det de missar? Har man inte tagit igen det och kommer efter så går man miste om studiebidraget, så enkelt är det. Varför då ha så stränga regler kring frånvaro, särskilt när det gäller läkarbesök?
Hur är det i era barns skolor? Hur gör ni?
.
tisdag 21 september 2010
Hetska toner på internet
Efter en nattsömn på ca 10 timmar är jag nu tillbaka till mitt gamla jag igen. Det tycker iaf jag är bra, andra kanske inte gör det...
Igår stod hela sverige still av nån slags chock. Man gjorde SD större än de faktiskt förtjänar och glömde bort att Alliansen ändå är valets vinnare. Det är Alliansen som ska styra Sverige i fyra år till, inte SD. Sossarna har styrt sverige med minoritetsregering förr, så det kan väl Alliansen också göra. Men valresultatet är ju faktiskt inte klart, inte förrän imorrn eller kanske inte förrän på torsdag är siffrorna helt färdiga. Inte förrän då vet vi helt säkert hur läget ser ut.
Tonen på debattsidor, Facebook och bloggar var minst sagt otrevlig igår. Sonen ställde en fråga på sin facebook och fick väldigt många otrevliga svar. Han pekade inte ut någon eller sa något otrevligt, inte ens antydde något... ändå var det många som skrev mycket upprörda kommentarer och vart efter blev de mer och mer aggressiva. Så har det sett ut på många ställen och hos många barn/ungdomar med politiskt aktiva föräldrar. Det har varit påhopp, personagrepp, hot och utfrysningar.
Flera säger att de kommer ta bort alla som röstat på SD på sina kontaktlistor, telefonböcker mm. Men har vi inte demokrati i Sverige? Dessutom har vi valhemlighet som gör att vi inte behöver stå till svars för det vi röstat på. Vi får faktiskt tycka precis vad vi vill! Tänk om jag skulle radera alla som röstade på Vänstern bara för att jag tycker att deras politik är helt vansinnig. Det är ju helt sjukt! Det finns faktiskt trevliga personer som röstar på V och som jag umgås med. Det är väl upp till var och en hur de röstar, även om det för mej är tämligen obergipligt hur man kan rösta både på V och SD. Men det är fortfarande mina vänner!
Inom ett par dagar vet vi valresultatet och då först vet vi hur allt blir. Oavsett detta så tar jag avstånd från alla trakasserier på internet. Som dessutom skrivs och utförs av sk. vuxna människor. Väx upp! Se till en persons egenskaper istället för hur den röstar!
.
Igår stod hela sverige still av nån slags chock. Man gjorde SD större än de faktiskt förtjänar och glömde bort att Alliansen ändå är valets vinnare. Det är Alliansen som ska styra Sverige i fyra år till, inte SD. Sossarna har styrt sverige med minoritetsregering förr, så det kan väl Alliansen också göra. Men valresultatet är ju faktiskt inte klart, inte förrän imorrn eller kanske inte förrän på torsdag är siffrorna helt färdiga. Inte förrän då vet vi helt säkert hur läget ser ut.
Tonen på debattsidor, Facebook och bloggar var minst sagt otrevlig igår. Sonen ställde en fråga på sin facebook och fick väldigt många otrevliga svar. Han pekade inte ut någon eller sa något otrevligt, inte ens antydde något... ändå var det många som skrev mycket upprörda kommentarer och vart efter blev de mer och mer aggressiva. Så har det sett ut på många ställen och hos många barn/ungdomar med politiskt aktiva föräldrar. Det har varit påhopp, personagrepp, hot och utfrysningar.
Flera säger att de kommer ta bort alla som röstat på SD på sina kontaktlistor, telefonböcker mm. Men har vi inte demokrati i Sverige? Dessutom har vi valhemlighet som gör att vi inte behöver stå till svars för det vi röstat på. Vi får faktiskt tycka precis vad vi vill! Tänk om jag skulle radera alla som röstade på Vänstern bara för att jag tycker att deras politik är helt vansinnig. Det är ju helt sjukt! Det finns faktiskt trevliga personer som röstar på V och som jag umgås med. Det är väl upp till var och en hur de röstar, även om det för mej är tämligen obergipligt hur man kan rösta både på V och SD. Men det är fortfarande mina vänner!
Inom ett par dagar vet vi valresultatet och då först vet vi hur allt blir. Oavsett detta så tar jag avstånd från alla trakasserier på internet. Som dessutom skrivs och utförs av sk. vuxna människor. Väx upp! Se till en persons egenskaper istället för hur den röstar!
.
måndag 20 september 2010
Vad händer nu?
Vi kom hem kl 2 inatt, efter en intensiv dag med mycket att tänka på. Vi hade 459 förtidsröster redan från början, vi fick 88 till lite senare och vi tog hand om nästan 1200 personer i vallokalen på 12 timmar. Med andra ord träffade vi en himla massa folk igår och hade koll på en himla massa siffror och resultat som skulle rapporteras hit och dit.
När vi stängde vallokalen kl 20 hade vi fortfarande inte hunnit ta hand om förtidsrösterna. Så klockan var närmare 21 innan vi kunde börja räkna rösterna. Varje val tog ungefär 70-90 minuter att räkna och då gick det ändå fortfare och smidigare än vanligt. Det mesta stämde vid första eller andra genomräkningen och det brukar det definitivt inte göra.
Kl 1 kunde vi åka till kommunalhuset och lämna våra resultat, äta en macka och prata lite med de andra distrikten. Vi var inte sist...När vi åkte genom kommunen kunde vi se hur det räknades i olika lokaler längs vägen. Vid 2 kom vi hem, kollade valresultatet och stupade i säng!
Visst är jag glad över att Alliansen ska styra Sverige i ytterligare 4 år, men man undrar ju vad som händer nu??? Jag tror inte att folk röstat på SD för att stödja dem, utan mer för att visa ett missnöje. Jag ser detta som en varningsklocka! Folk är missnöjda. Våra riksdagspolitiker måste analysera sej själva och sin politik och fundera på varför folk röstat på ett parti som SD. Det handlar inte om att folk blivit kallare eller mer egoistiska, tror jag... det handlar om något annat.
Valresultatet visar att folk vill ha förändring, frågan är väl vad som händer nu? Det var ju samma sak 1991 när Ny Demokrati kom in. De rörde runt i grytan, stannade i fyra år och åkte sedan ut. Blir det samma sak den här gången? Vad blir det isf för gryta?
.
När vi stängde vallokalen kl 20 hade vi fortfarande inte hunnit ta hand om förtidsrösterna. Så klockan var närmare 21 innan vi kunde börja räkna rösterna. Varje val tog ungefär 70-90 minuter att räkna och då gick det ändå fortfare och smidigare än vanligt. Det mesta stämde vid första eller andra genomräkningen och det brukar det definitivt inte göra.
Kl 1 kunde vi åka till kommunalhuset och lämna våra resultat, äta en macka och prata lite med de andra distrikten. Vi var inte sist...När vi åkte genom kommunen kunde vi se hur det räknades i olika lokaler längs vägen. Vid 2 kom vi hem, kollade valresultatet och stupade i säng!
Visst är jag glad över att Alliansen ska styra Sverige i ytterligare 4 år, men man undrar ju vad som händer nu??? Jag tror inte att folk röstat på SD för att stödja dem, utan mer för att visa ett missnöje. Jag ser detta som en varningsklocka! Folk är missnöjda. Våra riksdagspolitiker måste analysera sej själva och sin politik och fundera på varför folk röstat på ett parti som SD. Det handlar inte om att folk blivit kallare eller mer egoistiska, tror jag... det handlar om något annat.
Valresultatet visar att folk vill ha förändring, frågan är väl vad som händer nu? Det var ju samma sak 1991 när Ny Demokrati kom in. De rörde runt i grytan, stannade i fyra år och åkte sedan ut. Blir det samma sak den här gången? Vad blir det isf för gryta?
.
söndag 19 september 2010
Strid ström av väljare
Så har vi suttit av första passet i vallokalen. Med 748 förtidsröster trodde vi att det skulle bli ganska lugnt... OJ, va vi bedrog oss! Det har varit en strid ström av väljare ända sedan vi öppnade kl 8.00. Bara mellan 10-11 tog vi emot 90 personer!
Vi har fått ett bra schema och kan äta både lunch och middag hemma vid normala tider, tillsammans med barnen. Sånt är extra skönt en sån här dag som i övrigt är helt utan rutiner. Att slippa köpa och äta snabbmat är guld värt om man ska orka ända till inatt.
Innan vi åkte hem för lunch hade vi besök av tre Viktväktare i vallokalen som alla tyckte att vi kunde väga dem när de ändå var där. Vi har förvarnat om att vi ska sitta i en vallokal i närheten och kanske träffa på en och annan medlem. Så de visste vad som väntade... men så farliga är vi tydligen inte att de inte vågar gå och rösta :-)
Strax ska vi tillbaka igen. Hoppas vi får lite lugnare så vi hinner ta hand om förtidsrösterna innan nästa laddning kommer. Annars blir det en väldigt lång kväll... men det blir det väl ändå? Tur vi kan sova imorrn!
.
Vi har fått ett bra schema och kan äta både lunch och middag hemma vid normala tider, tillsammans med barnen. Sånt är extra skönt en sån här dag som i övrigt är helt utan rutiner. Att slippa köpa och äta snabbmat är guld värt om man ska orka ända till inatt.
Innan vi åkte hem för lunch hade vi besök av tre Viktväktare i vallokalen som alla tyckte att vi kunde väga dem när de ändå var där. Vi har förvarnat om att vi ska sitta i en vallokal i närheten och kanske träffa på en och annan medlem. Så de visste vad som väntade... men så farliga är vi tydligen inte att de inte vågar gå och rösta :-)
Strax ska vi tillbaka igen. Hoppas vi får lite lugnare så vi hinner ta hand om förtidsrösterna innan nästa laddning kommer. Annars blir det en väldigt lång kväll... men det blir det väl ändå? Tur vi kan sova imorrn!
.
lördag 18 september 2010
RIKTIGT valarbete!
Nu pratar vi VALARBETE - RIKTIGT valarbete! Inte så där springa runt och prata med folk eller dela ut reklam för att de ska rösta på en, näää... här handlar det om demokratiarbete på hög nivå :-)Idag har Martin och jag räknat förtidsröster! I Botkyrka har man mobila valbussar som har varit ute på skolor, köpcentrum och en massa andra platser. Detta har resulterat i MÄNGDER med förtidsröster. Förra gången vid den här tiden hade man fått in 11 000, idag 17 000!
Den som röstar vet oftast inte vad som händer med rösten man precis avlagt. Särskilt inte förtidsrösterna. Så här är det... alla röster låser man in i ett valv i kommunalhuset och sedan ska de sorteras. Det var det vi gjorde idag. När vi kom till kommunalhuset kl 8.30 i morse möttes vi av berg med valkuvert. Det var bara att grabba tag i en låda och börja sortera. I Botkyrka har vi 44 valdistrikt, så till att börja med skulle kuverten sorteras per distrikt. Det fixade tjänstemännen under veckan. Vår uppgift var att lägga alla dessa kuvert i nummerordning. Allt för att det ska gå lättare i vallokalen imorrn.
Min första låda var i själva verket tre lådor som ska till vår vallokal imorrn. Det visade sej att den innehöll 748 förtidsröster. Av de 2100 röstberättigade, hade alltså hela 748 stycken valt att rösta fram till igår. Idag har säkert några till röstat, men dessa får vi inte se förrän i morrn eftermiddag. Det innebär att vi förmodligen kommer få en ganska lugn dag i vallokalen imorrn, men väldigt mycket att göra när vi stänger röstningen kl 20.00. Man får nämligen inte ta hand om dessa förtidsröster förrän då.
Efter mitt första distrikt var det bara att ta nästa och nästa och nästa... kl 17.00 var vi färdiga. Då hade vi bara gjort ett kort uppehåll för lunch som bestod av smörgåstårta. Ingen vidare mat för en viktväktare, vilket min skadeglade granne konstaterade... det var han som kallat in oss OCH som beställt lunchen. Han vet preciiiiis vad vi jobbar med...
När vi var färdiga gick ögonen i kors och vi var riktigt trötta, men vad gör man inte för demokratin... och lite extra pengar :-)
.
fredag 17 september 2010
Valhemligheter - för vem?
Det enda vi i Sverige inte behöver redovisa i våra liv är hur vi röstar. Den sk valhemligheten. Det är väl bra att man får ha något privat i sitt liv, om man nu vill. Jag struntar totalt i om folk får veta hur jag röstar, vill folk veta - så svarar jag. Men vissa vill verkligen hålla sitt val hemligt och det tycker jag är helt ok.
Tyvärr är det inte alls lätt ändå för vissa att hålla sina val hemliga, även om de har rätt till det. Synskadade kan nämligen inte personrösta utan att be någon om hjälp. Hur i hela friden skulle det gå till? Hur ska en synskadad person hitta rätt ruta att kryssa i? De måste be någon annan att kryssa och då är valhemligheten genast borta.
Kan man lösa detta på något sätt? Ja, om det gick att rösta via internet. Synskadade har rätt till röstsyntes på sin dator, som hjälpmedel och det funkar alldeles strålande på de datorer som jag har testat. Kunde man rösta via internet så kan man höra de olika alternativen och på så sätt rösta på den person som man anser bäst. Då skulle ingen annan lägga sej i personens val och valhemligheten skulle hållas bevarad.
Man kan ju deklarera och utföra bankärenden, varför kan man då inte rösta via internet? Jo, för att man inte kan vara säker på att det är just den personen som röstat! Men ställ en dator i vallokalen då! Då får ALLA visa röstkort och gå bakom en skärm, skillnaden är ju bara att bakom en av skärmarna finns en dator med hörlurar.
Klart det går att fixa! Frågan är bara hur lång tid det ska ta?
.
Tyvärr är det inte alls lätt ändå för vissa att hålla sina val hemliga, även om de har rätt till det. Synskadade kan nämligen inte personrösta utan att be någon om hjälp. Hur i hela friden skulle det gå till? Hur ska en synskadad person hitta rätt ruta att kryssa i? De måste be någon annan att kryssa och då är valhemligheten genast borta.
Kan man lösa detta på något sätt? Ja, om det gick att rösta via internet. Synskadade har rätt till röstsyntes på sin dator, som hjälpmedel och det funkar alldeles strålande på de datorer som jag har testat. Kunde man rösta via internet så kan man höra de olika alternativen och på så sätt rösta på den person som man anser bäst. Då skulle ingen annan lägga sej i personens val och valhemligheten skulle hållas bevarad.
Man kan ju deklarera och utföra bankärenden, varför kan man då inte rösta via internet? Jo, för att man inte kan vara säker på att det är just den personen som röstat! Men ställ en dator i vallokalen då! Då får ALLA visa röstkort och gå bakom en skärm, skillnaden är ju bara att bakom en av skärmarna finns en dator med hörlurar.
Klart det går att fixa! Frågan är bara hur lång tid det ska ta?
.
Trött och trist
Nu har jag gått in i nåt slags höstläge. Jag är trött, ser allmänt sliten ut och får ingenting att fungera. Trots att jag rör på mej och äter som jag ska, så är vågen dum och vill inte peka neråt.
Jag HATAR hösten! Det vet alla ni som känner mej. Trots vackra färger och hög luft, så kan jag inte ta detta till mej utan känner bara ett stort vemod över att sommaren är slut. Jag är så in i bängen trött i hela kroppen och vill bara sova. Sover länge på morgonen, men är ändå så trött att ögonen svider vid 15-tiden.
Jag har en gryningslampa som väcker mej med soluppgång och fågelkvitter och en solljuslampa som lyser i ögonen när jag sitter här vid datorn OCH jag försöker självklart vara ute så mycket det går. Ändå är jag TRÖTT! Hittills har jag försökt tänka positivt och förtränga att hösten är här på riktigt. Men det fungerar inte längre...
Jag kan ta att hösten är här och att vintern är på gång om det inte vore för den där tröttheten. Jag ser helt sjuk ut med livlöst hår som bara hänger, grå i huden osv. Jag har därför tonat håret, men trots det ser det inte friskt ut. Får gå till frisören och ta en klippning, tror jag... Jag försöker massera huden för att få en sån där frisk rosig ton, men det är bara grått, grått... och livlöst.
Dessutom försöker jag leva i nuet och njuta av tillvaron, men det enda jag gör är att räkna ner veckorna till semestern. 15 kvar... sen får jag värme på kroppen igen!
Åsså blir jag irriterad! Allt är ju bra med mitt liv, jag borde trivas och må bra. Men trots att jag faktiskt försöker så gör jag inte det. Alltså jag trivs med livet, det gör jag. Om jag bara inte ser mej i spegeln eller har varit vaken några timmar och är trött igen. Jag har ett bra liv, kul på jobbet, en härlig familj, en ursöt hundkille osv. Men jag skulle vilja orka mer!
Bäst att ta en promenad och handla innan lunch, så jag kan stupa i säng en stund när jag ätit. Så kanske jag orkar hålla ögonen öppna i eftermiddag/kväll. Tur det är fredag och ledigt!
.
Jag HATAR hösten! Det vet alla ni som känner mej. Trots vackra färger och hög luft, så kan jag inte ta detta till mej utan känner bara ett stort vemod över att sommaren är slut. Jag är så in i bängen trött i hela kroppen och vill bara sova. Sover länge på morgonen, men är ändå så trött att ögonen svider vid 15-tiden.
Jag har en gryningslampa som väcker mej med soluppgång och fågelkvitter och en solljuslampa som lyser i ögonen när jag sitter här vid datorn OCH jag försöker självklart vara ute så mycket det går. Ändå är jag TRÖTT! Hittills har jag försökt tänka positivt och förtränga att hösten är här på riktigt. Men det fungerar inte längre...
Jag kan ta att hösten är här och att vintern är på gång om det inte vore för den där tröttheten. Jag ser helt sjuk ut med livlöst hår som bara hänger, grå i huden osv. Jag har därför tonat håret, men trots det ser det inte friskt ut. Får gå till frisören och ta en klippning, tror jag... Jag försöker massera huden för att få en sån där frisk rosig ton, men det är bara grått, grått... och livlöst.
Dessutom försöker jag leva i nuet och njuta av tillvaron, men det enda jag gör är att räkna ner veckorna till semestern. 15 kvar... sen får jag värme på kroppen igen!
Åsså blir jag irriterad! Allt är ju bra med mitt liv, jag borde trivas och må bra. Men trots att jag faktiskt försöker så gör jag inte det. Alltså jag trivs med livet, det gör jag. Om jag bara inte ser mej i spegeln eller har varit vaken några timmar och är trött igen. Jag har ett bra liv, kul på jobbet, en härlig familj, en ursöt hundkille osv. Men jag skulle vilja orka mer!
Bäst att ta en promenad och handla innan lunch, så jag kan stupa i säng en stund när jag ätit. Så kanske jag orkar hålla ögonen öppna i eftermiddag/kväll. Tur det är fredag och ledigt!
.
onsdag 15 september 2010
Vad händer med barnen om du dör?
Har du tänkt på vad som skulle hända med dina barn om du dör? Helst vill man ju inte tänka tanken, särskilt inte när man sitter med sitt nyfödda barn i famnen. Men det är just precis då, man borde fundera lite extra på det. Å andra sidan spelar det inte så mycket roll vad man vill... man kan nämlgen inte "testamentera" bort sina barn. Det är i princip det enda du inte kan bestämma över innan du dör.
Man kan skriva ner exakt hur man vill ha det med bostäder, pengar och allt annat av värde. Men det värdefullaste av allt, kan man inte göra ett skvatt åt. Det finns nämligen inga papper som går att skriva om detta, rent juridiskt. Visst kan man önska att mormor eller bästa kompisen ska ta hand om ens barn om något skulle hända, man kan tom prata med vederbörande. Men detta gäller inte juridiskt när det väl kommer till kritan. Då tar soc egna beslut utifrån vad de tycker är bäst.
Är barnen yngre än 5 år tycker myndigheterna oftast att mor- eller farföräldrar är för gamla. I soc ögon brukar ett syskon till den avlidna vara bästa alternativet, men jag kanske tycker att min bror eller syster har helt fel principer och inte ens umgås med dem. Jag kanske tycker att min bästa kompis är bästa alternativet och hon/han kanske tom har accepterat detta. Det bryr sej soc oftast inte om...
Varför finns det inget system som gäller juridiskt så att man samtidigt som man skickar in barnets nya namn till skattemyndigheten (eller var man nu skickar det) också fyller i sin önskan om förmyndare om det absolut värsta skulle hända? På nåt sätt måste det ju gå att ordna precis som med testamenten.
Men det är väl så att man vill inte ens tänka tanken och så länge ingen efterfrågar det så finns inte behovet av ett juridiskt dokument om detta. Då får vi nog börja tänka tanken, eftersom det är ganska många som faktiskt dör ifrån sina barn. Inte så vanligt att bägge föräldrarna dör samtidigt, men det händer. Det är dax att vi får upp ögonen för detta, så att vi föräldrarna faktiskt kan ta ställning innan katastrofen händer (om den skulle hända) så vi har säkrat tryggheten för våra barn.
Klart jag inte vill dö ifrån mina barn, men skulle det nu hända så vill jag definitivt vara med och bestämma i förväg vem som ska ta hand om dem. Det får jag inte idag och det måste ändras!
.
Man kan skriva ner exakt hur man vill ha det med bostäder, pengar och allt annat av värde. Men det värdefullaste av allt, kan man inte göra ett skvatt åt. Det finns nämligen inga papper som går att skriva om detta, rent juridiskt. Visst kan man önska att mormor eller bästa kompisen ska ta hand om ens barn om något skulle hända, man kan tom prata med vederbörande. Men detta gäller inte juridiskt när det väl kommer till kritan. Då tar soc egna beslut utifrån vad de tycker är bäst.
Är barnen yngre än 5 år tycker myndigheterna oftast att mor- eller farföräldrar är för gamla. I soc ögon brukar ett syskon till den avlidna vara bästa alternativet, men jag kanske tycker att min bror eller syster har helt fel principer och inte ens umgås med dem. Jag kanske tycker att min bästa kompis är bästa alternativet och hon/han kanske tom har accepterat detta. Det bryr sej soc oftast inte om...
Varför finns det inget system som gäller juridiskt så att man samtidigt som man skickar in barnets nya namn till skattemyndigheten (eller var man nu skickar det) också fyller i sin önskan om förmyndare om det absolut värsta skulle hända? På nåt sätt måste det ju gå att ordna precis som med testamenten.
Men det är väl så att man vill inte ens tänka tanken och så länge ingen efterfrågar det så finns inte behovet av ett juridiskt dokument om detta. Då får vi nog börja tänka tanken, eftersom det är ganska många som faktiskt dör ifrån sina barn. Inte så vanligt att bägge föräldrarna dör samtidigt, men det händer. Det är dax att vi får upp ögonen för detta, så att vi föräldrarna faktiskt kan ta ställning innan katastrofen händer (om den skulle hända) så vi har säkrat tryggheten för våra barn.
Klart jag inte vill dö ifrån mina barn, men skulle det nu hända så vill jag definitivt vara med och bestämma i förväg vem som ska ta hand om dem. Det får jag inte idag och det måste ändras!
.
tisdag 14 september 2010
Ytligt inlägg om kilon
Nu ska jag skriva ett sånt där ytligt inlägg igen... om vikt! En del menar ju på att jag sysslar med i-landsproblem när jag försöker gå ner mina 5 kg. Men det handlar inte om något lyxproblem tycker jag, det handlar om mitt välbefinnande och min hälsa. Vissa mår dåligt av 30 kg´s övervikt, andra av 5, andra bryr sej inte alls... alla är vi olika.
Jag står ju och stampar med mina ca 5 kg för mycket och har gjort det sedan förra hösten. Då gick jag ner nästa allt jag skulle och började må riktigt bra, men så kom vintern... jag fick ont i benet, huset svämmade över osv osv. Jag kunte inte röra på mej som jag ville och blev stressad av allt som hände runt mej, och som ett brev på posten var de 5 kg tillbaka.
Benet är inte bra än, men eftersom man inte hittar felet försöker jag ignorera det. Oftast är det ganska bra och då kör jag på som vanligt, andra dagar kan jag helt enkelt inte belasta det och då får jag sitta still. Maten sköter vi nästan perfekt! Jag har faktiskt gjort en matsedel som sträcker sej 4 veckor framåt. För om 4 veckor ska Martin på nästa personalmöte och då ska han ha gått ner 3 kg och om 5 veckor ska jag på återträff med min gamla klass. Då vill jag inte komma och säga att jag jobbar på Viktväktarna och samtidigt se ut som en hubba-bubba.
Jag vet att folk inte ser mej som tjock, men sanningen är ändå att jag ligger strax över 25 i BMI och är överviktig. Det vill jag inte va! Jag vet att bara 2-3 kg mindre får mej att må så mycket bättre och att jag då kan ha mina kläder bekvämt igen. Det är ju så att är man så kort som jag, 156 cm, så känns varje kilo och syns dessutom mycket mer än på någon som är normallång.
Men nu är vi på g! Stegmätaren sitter konstant i byxlinningen och matsedeln följs. Martin skriver upp allt vi äter och vi redovisar tom för våra medlemmar hur det går för oss. Just nu har vi inget att skylla på... men vänta bara... vi får väl snart översvämning igen eller nåt...
.
Jag står ju och stampar med mina ca 5 kg för mycket och har gjort det sedan förra hösten. Då gick jag ner nästa allt jag skulle och började må riktigt bra, men så kom vintern... jag fick ont i benet, huset svämmade över osv osv. Jag kunte inte röra på mej som jag ville och blev stressad av allt som hände runt mej, och som ett brev på posten var de 5 kg tillbaka.
Benet är inte bra än, men eftersom man inte hittar felet försöker jag ignorera det. Oftast är det ganska bra och då kör jag på som vanligt, andra dagar kan jag helt enkelt inte belasta det och då får jag sitta still. Maten sköter vi nästan perfekt! Jag har faktiskt gjort en matsedel som sträcker sej 4 veckor framåt. För om 4 veckor ska Martin på nästa personalmöte och då ska han ha gått ner 3 kg och om 5 veckor ska jag på återträff med min gamla klass. Då vill jag inte komma och säga att jag jobbar på Viktväktarna och samtidigt se ut som en hubba-bubba.
Jag vet att folk inte ser mej som tjock, men sanningen är ändå att jag ligger strax över 25 i BMI och är överviktig. Det vill jag inte va! Jag vet att bara 2-3 kg mindre får mej att må så mycket bättre och att jag då kan ha mina kläder bekvämt igen. Det är ju så att är man så kort som jag, 156 cm, så känns varje kilo och syns dessutom mycket mer än på någon som är normallång.
Men nu är vi på g! Stegmätaren sitter konstant i byxlinningen och matsedeln följs. Martin skriver upp allt vi äter och vi redovisar tom för våra medlemmar hur det går för oss. Just nu har vi inget att skylla på... men vänta bara... vi får väl snart översvämning igen eller nåt...
.
måndag 13 september 2010
Pyssel pyssel
Det är måndag och det ösregnar ute. Så jag har tänt min solljuslampa vid datorn och sitter och jobbar lite medan "solen" öser in i ögonen på mej :-)
Idag har jag en pysselförmiddag, då jag svarar på mail, skriver, ringer samtal och en massa annat. Jag har upptäckt att jag inte längre tycker om att prata i telefon, så allt sånt tar jag på en gång så det är gjort. Jag var tvungen att höra mej för om en ny tid för Juniors skallebang igen. Den där huvudvärken släpper inte oavsett vad han gör eller inte gör, så nu måste vi gå vidare ytterligare. Inte förrän i oktober fick han tid...
Mina föräldrar har åkt på en kryssning till Lofoten och Martins föräldrar är fortfarande i Polen, så det är två föräldrahem som ska ses till också. När alla är borta blir det lite problem med hundvaktandet. Killarna har två dagar var den här veckan som de har "husarrest med hund" :-) Det är iofs inget de gnäller över, de vet vad som gäller och vad som måste göras.
Vår vecka är ganska lugn förutom helgen. Då ska valet avgöras! På lördag ska vi sortera förhandsröster i kommunalhuset hela dagen. Rekordmånga har förhandsröstat och alla dessa ska ut till de olika vallokalerna. På söndag ska vi sitta i en vallokal och ta emot röster hela dagen. Å då är det verkligen hela dagen... vi ska vara på plats 7.30 och brukar inte vara hemma före midnatt. Men det är kul, intressant och ger ett bra tillskott till kassan.
Så innan helgen har jag en del som måste göras, jag kommer ju inte vara hemma många minuter sen. Men sen är det lugnt igen... då är det "bara" jobb :-)
Gör er en så bra och fin vecka som möjligt!
.
Idag har jag en pysselförmiddag, då jag svarar på mail, skriver, ringer samtal och en massa annat. Jag har upptäckt att jag inte längre tycker om att prata i telefon, så allt sånt tar jag på en gång så det är gjort. Jag var tvungen att höra mej för om en ny tid för Juniors skallebang igen. Den där huvudvärken släpper inte oavsett vad han gör eller inte gör, så nu måste vi gå vidare ytterligare. Inte förrän i oktober fick han tid...
Mina föräldrar har åkt på en kryssning till Lofoten och Martins föräldrar är fortfarande i Polen, så det är två föräldrahem som ska ses till också. När alla är borta blir det lite problem med hundvaktandet. Killarna har två dagar var den här veckan som de har "husarrest med hund" :-) Det är iofs inget de gnäller över, de vet vad som gäller och vad som måste göras.
Vår vecka är ganska lugn förutom helgen. Då ska valet avgöras! På lördag ska vi sortera förhandsröster i kommunalhuset hela dagen. Rekordmånga har förhandsröstat och alla dessa ska ut till de olika vallokalerna. På söndag ska vi sitta i en vallokal och ta emot röster hela dagen. Å då är det verkligen hela dagen... vi ska vara på plats 7.30 och brukar inte vara hemma före midnatt. Men det är kul, intressant och ger ett bra tillskott till kassan.
Så innan helgen har jag en del som måste göras, jag kommer ju inte vara hemma många minuter sen. Men sen är det lugnt igen... då är det "bara" jobb :-)
Gör er en så bra och fin vecka som möjligt!
.
söndag 12 september 2010
En vecka kvar...
Om en vecka kan de vanligtvis inaktiva politikerna krypa tillbaka under sina stenar. Om en vecka och några timmar, vet vi valresultatet. Då får vi se om allt slit som många politiker lagt ner de senaste veckorna, har lönat sej. För det är väldigt många som slitit väldigt hårt. Jag har fd kollegor som jobbat dygnet runt med valet under senaste halvåret och nu börjar de se riktigt slitna ut. Å nu i slutet så ska det valspurtas, så det där med sömn, familjeliv och egentid finns lixom inte. De kommer att vara helt utmattade på måndagen efter valet och ett par veckor till efter det. Många tar en välbehövlig semester i oktober, en semester som de offrade i somras.
Den 20/9 vet vi om vi har ett maktskifte i landet och/eller i kommunen. När det gäller landet, så tror jag att vi får behålla alliansen. Det känns ganska säkert, tycker jag. När det gäller kommunen kan vad som helst hända. Det var nära att vi fick byta förra gången och glappet har blivit mindre och mindre för varje val. Så den här gången kan det faktiskt gå vägen. Jag tror att Botkyrka skulle tjäna på ett maktskifte. Sossarna har suttit så många år nu att de verkar vara lite för trygga på sina stolar. Trygghet är ingen bra grej när det gäller politik. Det gör att man inte jobbar framåt, utan bekvämt lutar sej tillbaka istället.
Det behövs förändring och alla makt behöver skiftas lite då och då. Det gäller i både politiken och yrkeslivet. Man ska inte sitta som chef för länge och man ska inte arbeta politiskt för länge. Man behöver se lite annat, vidga sina vyer och byta position. Komma ner på golvet lixom. Hur ska man annars kunna utvecklas? Hur ska man annars kunna se vad som händer ute i det "riktiga" livet?
Inte långt kvar nu... snart vet vi.
.
Den 20/9 vet vi om vi har ett maktskifte i landet och/eller i kommunen. När det gäller landet, så tror jag att vi får behålla alliansen. Det känns ganska säkert, tycker jag. När det gäller kommunen kan vad som helst hända. Det var nära att vi fick byta förra gången och glappet har blivit mindre och mindre för varje val. Så den här gången kan det faktiskt gå vägen. Jag tror att Botkyrka skulle tjäna på ett maktskifte. Sossarna har suttit så många år nu att de verkar vara lite för trygga på sina stolar. Trygghet är ingen bra grej när det gäller politik. Det gör att man inte jobbar framåt, utan bekvämt lutar sej tillbaka istället.
Det behövs förändring och alla makt behöver skiftas lite då och då. Det gäller i både politiken och yrkeslivet. Man ska inte sitta som chef för länge och man ska inte arbeta politiskt för länge. Man behöver se lite annat, vidga sina vyer och byta position. Komma ner på golvet lixom. Hur ska man annars kunna utvecklas? Hur ska man annars kunna se vad som händer ute i det "riktiga" livet?
Inte långt kvar nu... snart vet vi.
.
lördag 11 september 2010
11 september
Dagens datum är ett sånt datum som många aldrig glömmer. Jag vet precis vad jag gjorde när tvillingtornen rasade och jag vet precis vad jag gjorde när jag fick höra att Anna Lind dött. Det är många som kommer ihåg vad de gjorde eller var de var vid de olika händelserna. Men det är inget jag fastnar i, jag bara konstaterar att så är det.
För mej är det här en helt vanlig dag, en ledig lördag. Martin är på utbildning med Viktväktarna. Han åkte tidigt i förmiddags och blir väl borta ett par timmar till. Senior är på skyttetävlingar och har ingen aning om när han kommer hem. Junior började dagen med att träna och efter det klippte han sej. Jag handlade och röjde i trädgården och när Junior kom hem hjälpte han mej att lasta bilen. Så åkte vi iväg till soptippen med skräpet och passade på att smita förbi vårt favorithak. Junior smaskade i sej en kebabtallrik och jag tog årets sista pizza. Nu ska det bli ordning på maten!
Det var riktigt mysigt att sitta där med Junior och prata om ditten och datten. Han mår bra, även om huvudvärken fortfarande stör en del. Han trivs i skolan och träningen går bra. Hans nya tränare i skolan tror att han kan komma i princip hur långt som helst med simningen. Klart han blir glad av att höra det :-)
Nu har han åkt iväg till sin tjej och jag är ensam igen. Huset är tyst, det enda som hörs är Baileys som snarkar i soffan och bruset från datorn. Tror att jag ska lägga mej och läsa lite och ta vara på tystnaden. Tänkte ta en promenad men det är kallt och ruggigt ute. Kan ju alltid börja med att läsa och sen (kanske) ta en promenix? Jupp, så får det bli!
.
För mej är det här en helt vanlig dag, en ledig lördag. Martin är på utbildning med Viktväktarna. Han åkte tidigt i förmiddags och blir väl borta ett par timmar till. Senior är på skyttetävlingar och har ingen aning om när han kommer hem. Junior började dagen med att träna och efter det klippte han sej. Jag handlade och röjde i trädgården och när Junior kom hem hjälpte han mej att lasta bilen. Så åkte vi iväg till soptippen med skräpet och passade på att smita förbi vårt favorithak. Junior smaskade i sej en kebabtallrik och jag tog årets sista pizza. Nu ska det bli ordning på maten!
Det var riktigt mysigt att sitta där med Junior och prata om ditten och datten. Han mår bra, även om huvudvärken fortfarande stör en del. Han trivs i skolan och träningen går bra. Hans nya tränare i skolan tror att han kan komma i princip hur långt som helst med simningen. Klart han blir glad av att höra det :-)
Nu har han åkt iväg till sin tjej och jag är ensam igen. Huset är tyst, det enda som hörs är Baileys som snarkar i soffan och bruset från datorn. Tror att jag ska lägga mej och läsa lite och ta vara på tystnaden. Tänkte ta en promenad men det är kallt och ruggigt ute. Kan ju alltid börja med att läsa och sen (kanske) ta en promenix? Jupp, så får det bli!
.
torsdag 9 september 2010
Lugnt och skönt i valtider
Detta är första valet sedan 1998 som jag inte engagerar mej och jobbar häcken av mej för det jag tror på. När jag hoppade på politiker-karusellen hade jag ingen aning om vad ett val innebar eller hur mycket jobb det var. Jag hade heller ingen aning om hur kul det var och hur många nya bekantskaper man skulle skaffa sej.
Under de tre riksdagsval som jag deltagit i har jag lärt mej massor! Sen har det ju varit andra val däremellan som också var en bra och lärorik skola. Under den här tiden har jag också fått förmånen att sitta som valförrättare och lärt mej organisationen bakom valen. Det är något alla borde göra.
Så jag tycker nog att jag har en ganska bra helheltsbild av hur ett val går till och hur det demokratiska arbetet fungerar. Jag har alltid älskat att vara med i valrörelsen! Att dela material, prata med människor i valstugan, sitta i debatter osv. Trodde jag skulle sakna det enormt mycket, när jag i vintras insåg att jag nog inte kommer att vara med i år. Men jag saknar det faktiskt inte ett enda dugg! Det känns däremot väldigt skönt att inte vara slagpåse i valstugan, att slippa bli hotad och ha polisen runt sej hela tiden (de är jättevtrevliga, men ändå), att inte behöva springa runt halva nätterna med valmaterial i folks brevlådor och därefter drömma om brevlådorna... Jag kan också erkänna att jag inte sett en enda debatt på tv, har ingen som helst lust faktiskt.
Ämdå är jag alltså otroligt intresserad av det som händer och det politiska livet, men debatterna tycker jag är otroligt ointressanta. Där sitter ett gäng politiker och bara kastar skit och är oförskämda. Hellre pratar jag med dem själv eller läser vad de vill åstakomma. Sen ser jag mycket på vilka som syns när det INTE är valtider. De som är aktiva även de andra 3,5 åren av mandatperioden får min röst, inte den som bara poppar upp ett par månader var fjärde år.
Jag har redan röstat. På Ica-Maxi! Vilken toppen-grej att man kan rösta när man ändå är där. Precis som att man kan gå på apoteket när man storhandlar. Super! Dagen innan valet ska jag och Martin sortera förhandsröster i kommunalhuset och på valdagen sitter vi och tar emot röster hela dagen. Det ska bli himla kul och ger ett bra tillskott i kassan. Alla kan sitta som rötsmottagare. Det är bara att kontakta valnämnden i din kommun inför nästa tillfälle.
Under den här valrörelsen har jag haft det lugnt och skönt. Jag ser mina fd kollegor blir tröttare och tröttare. Jag kan bara önska dem lycka till och hoppas att de får de resultat som de önskar och förtjänar. Nästa gång kanske jag är med i leken igen... den som lever får se...
.
Under de tre riksdagsval som jag deltagit i har jag lärt mej massor! Sen har det ju varit andra val däremellan som också var en bra och lärorik skola. Under den här tiden har jag också fått förmånen att sitta som valförrättare och lärt mej organisationen bakom valen. Det är något alla borde göra.
Så jag tycker nog att jag har en ganska bra helheltsbild av hur ett val går till och hur det demokratiska arbetet fungerar. Jag har alltid älskat att vara med i valrörelsen! Att dela material, prata med människor i valstugan, sitta i debatter osv. Trodde jag skulle sakna det enormt mycket, när jag i vintras insåg att jag nog inte kommer att vara med i år. Men jag saknar det faktiskt inte ett enda dugg! Det känns däremot väldigt skönt att inte vara slagpåse i valstugan, att slippa bli hotad och ha polisen runt sej hela tiden (de är jättevtrevliga, men ändå), att inte behöva springa runt halva nätterna med valmaterial i folks brevlådor och därefter drömma om brevlådorna... Jag kan också erkänna att jag inte sett en enda debatt på tv, har ingen som helst lust faktiskt.
Ämdå är jag alltså otroligt intresserad av det som händer och det politiska livet, men debatterna tycker jag är otroligt ointressanta. Där sitter ett gäng politiker och bara kastar skit och är oförskämda. Hellre pratar jag med dem själv eller läser vad de vill åstakomma. Sen ser jag mycket på vilka som syns när det INTE är valtider. De som är aktiva även de andra 3,5 åren av mandatperioden får min röst, inte den som bara poppar upp ett par månader var fjärde år.
Jag har redan röstat. På Ica-Maxi! Vilken toppen-grej att man kan rösta när man ändå är där. Precis som att man kan gå på apoteket när man storhandlar. Super! Dagen innan valet ska jag och Martin sortera förhandsröster i kommunalhuset och på valdagen sitter vi och tar emot röster hela dagen. Det ska bli himla kul och ger ett bra tillskott i kassan. Alla kan sitta som rötsmottagare. Det är bara att kontakta valnämnden i din kommun inför nästa tillfälle.
Under den här valrörelsen har jag haft det lugnt och skönt. Jag ser mina fd kollegor blir tröttare och tröttare. Jag kan bara önska dem lycka till och hoppas att de får de resultat som de önskar och förtjänar. Nästa gång kanske jag är med i leken igen... den som lever får se...
.
onsdag 8 september 2010
Bantar du?
I tidningarna får man ofta läsa om bantning, bantningsrecept, bantningsprogrammen på tv osv osv. Jag HATAR ordet banta! Det är värre än vilken svordom som helst och använd oftas i helt fel sammanghang.
Att banta betyder iofs att gå ner i vikt, men används för att minska något i största allmänhet tex ekonomi, företag osv. Dessutom brukar bantning vara något man gör effektivt under en kort tid. Så funkar varken Viktväktarna eller tv-programmen.
På Viktväktarna ändrar vi livsstil för att kunna leva mer hälsosamt resten av livet. Vi lär oss att äta enligt tallriksmodellen och äter oss ner i vikt. Vi äter som innan, men inte lika mycket. Vi bantar inte! Det är ingen mat som är förbjuden och vi behöver inte gå hungriga.
Min erfarenhet av bantning är pulversoppor, banandieter, flygvärdinnedieter osv. Mysko kost som man lever på under en begränsad tid. Visst förlorar man kilon... men man går upp dem lika snabbt igen när man avslutat metoden. Vad är det då för idé?
Vi som har en del, eller mycket, övervikt har ofta ett konstigt förhållande till mat. Då hjälper inte en kort period av svält, för att ta sej ur ett livslångt beteende. Det tar tid att lära sej hur man ska leva för att må bra och samtidigt gå ner i vikt och sedan även kunna hålla den nya vikten. Det är det som Viktväktarna går ut på. Det är som att lära sej ett nytt språk, fast svårare... man lär sej inte grekiska på en vecka - inte att lära sej en ny livsstil heller. Därför har vi lektioner varje vecka, med olika teman så att man hela tiden lär sej nya saker om sej själv och sitt liv.
Viktväktarna funkar! Det kan alla intyga som gått hos oss. Men det funkar bara så länge man kommer till klass regelbundet och även kommer tillbaka när man är färdig. Då går man ju gratis resten av livet. De som då kommer tillbaka någon gång i månaden, håller oftast vikten... men som i så många andra fall så "kan man själv" och då är man strax tillbaka på ruta ett igen.
Det är ganska konstigt faktiskt... man vet ju att man inte kan äta mer energi än man gör av med... ändå trillar man dit gång på gång. Man vet hur man ska göra, varför gör man inte det då?
.
Att banta betyder iofs att gå ner i vikt, men används för att minska något i största allmänhet tex ekonomi, företag osv. Dessutom brukar bantning vara något man gör effektivt under en kort tid. Så funkar varken Viktväktarna eller tv-programmen.
På Viktväktarna ändrar vi livsstil för att kunna leva mer hälsosamt resten av livet. Vi lär oss att äta enligt tallriksmodellen och äter oss ner i vikt. Vi äter som innan, men inte lika mycket. Vi bantar inte! Det är ingen mat som är förbjuden och vi behöver inte gå hungriga.
Min erfarenhet av bantning är pulversoppor, banandieter, flygvärdinnedieter osv. Mysko kost som man lever på under en begränsad tid. Visst förlorar man kilon... men man går upp dem lika snabbt igen när man avslutat metoden. Vad är det då för idé?
Vi som har en del, eller mycket, övervikt har ofta ett konstigt förhållande till mat. Då hjälper inte en kort period av svält, för att ta sej ur ett livslångt beteende. Det tar tid att lära sej hur man ska leva för att må bra och samtidigt gå ner i vikt och sedan även kunna hålla den nya vikten. Det är det som Viktväktarna går ut på. Det är som att lära sej ett nytt språk, fast svårare... man lär sej inte grekiska på en vecka - inte att lära sej en ny livsstil heller. Därför har vi lektioner varje vecka, med olika teman så att man hela tiden lär sej nya saker om sej själv och sitt liv.
Viktväktarna funkar! Det kan alla intyga som gått hos oss. Men det funkar bara så länge man kommer till klass regelbundet och även kommer tillbaka när man är färdig. Då går man ju gratis resten av livet. De som då kommer tillbaka någon gång i månaden, håller oftast vikten... men som i så många andra fall så "kan man själv" och då är man strax tillbaka på ruta ett igen.
Det är ganska konstigt faktiskt... man vet ju att man inte kan äta mer energi än man gör av med... ändå trillar man dit gång på gång. Man vet hur man ska göra, varför gör man inte det då?
.
tisdag 7 september 2010
Onödiga skällsord
Att ungar använder uttryck som "jag får damp", j-a cp-barn" "du e ju bög" osv är illa, men det är sju resor värre när man hör vuxna säga det. När jag hör unga säga ovanstående saker säger jag ifrån, alltid! Sen försöker jag ha ett snack med vederbörande, fråga om de vet vad ordet betyder och om de kan förstå hur det känns att bli kallad sånt. Oftast blir snacket väldigt bra och jag hör det inte mer från just den ungen. Unga är ibland oförstående och har inte kunskapen, därför kan jag ta att de är lite korkade ibland...
Men så har vi vuxna människor som säger samma saker. Då blir jag förbannad! En vuxen som säger att dess hund fått damp eller är "lite cp" - det gör mej galen! Jag säger ifrån då också och det är inte alltid så uppskattat kan man väl säga. Kanske är jag extra känslig? Jag tror inte det, jag har alltid sagt ifrån när folk kallat någon CP. Även när jag själv var väldigt ung.
Hur kommer det sej att vuxna säger sånt? Vet de inte vad termen innebär? Förmodligen känner de ju någon som har ADHD och borde förstå att det är ett funktionshinder. Man hör ju inte vuxna säga bög till nån, som unga gör. Men damp får man tydligen säga om allt som inte är helt normalt, eller? Damp finns ju inte ens längre...
Min grabb har flera gånger fått höra "damp-unge" eller "adhd-barn". På honom stämmer ju det sistnämnda, men varför? Inte kallar man någon "ds-barn", "allergiunge" eller "j-a epiletiker!" Varför är det skillnad på de olika uttrycken? Varför hör man inte fler vuxna som korrigerar sina ungar? men för mej är den stora frågan: Varför använder vuxna de här uttrycken?
Kan någon förklara för mej?
.
Men så har vi vuxna människor som säger samma saker. Då blir jag förbannad! En vuxen som säger att dess hund fått damp eller är "lite cp" - det gör mej galen! Jag säger ifrån då också och det är inte alltid så uppskattat kan man väl säga. Kanske är jag extra känslig? Jag tror inte det, jag har alltid sagt ifrån när folk kallat någon CP. Även när jag själv var väldigt ung.
Hur kommer det sej att vuxna säger sånt? Vet de inte vad termen innebär? Förmodligen känner de ju någon som har ADHD och borde förstå att det är ett funktionshinder. Man hör ju inte vuxna säga bög till nån, som unga gör. Men damp får man tydligen säga om allt som inte är helt normalt, eller? Damp finns ju inte ens längre...
Min grabb har flera gånger fått höra "damp-unge" eller "adhd-barn". På honom stämmer ju det sistnämnda, men varför? Inte kallar man någon "ds-barn", "allergiunge" eller "j-a epiletiker!" Varför är det skillnad på de olika uttrycken? Varför hör man inte fler vuxna som korrigerar sina ungar? men för mej är den stora frågan: Varför använder vuxna de här uttrycken?
Kan någon förklara för mej?
.
måndag 6 september 2010
Idag är ingen bra dag...
Mår inge bra ida´. Så ärlig får man inte vara i dagens Sverige, men det är jag ändå. Man ska vara glad och säga att allt är bra när/om någon frågar, oavsett hur illa det är. Varför är det så? Varför kan man inte bara uppriktigt få säga "idag mår jag skit"? Kan folk ta illa upp? Det är väl deras problem. Man ska inte gnälla eftersom andra har det värre? Så bara för att andra kan må dåligt, får inte jag göra det? Nu har jag en dålig dag och det står jag för, så det så!
Men jag vet egentligen inte varför. Eller jo, kanske. Ryggen gör förbaskat ont, förmodligen efter häckklippningen igår. Trodde jag skulle få träningvärk, men det var ryggen som tog stryk istället. Benet gör ont och har gjort i 8 månader nu. Ont i mage och bäcken har jag också, i´m a girl you know... Hösten är på gång på riktigt och det gillar jag inte! Huset är rörigt, trots att jag hela tiden försöker hålla efter. Stackars Baileys får inte så mycket motion som han borde få. Det dåliga samvetet gnager. Vågen är elak!
Jag håller på att tappa greppet känns det som. Jag hinner inte med och allt går bara fortare och fortare. Har ingen lust med nåt, vill bara ligga i sängen och sova eller läsa. Känner mej tjock och tråkig. Bläääää!
Vad kan jag göra åt det då? Förmodligen bara tuffa på som vanligt. Köra en tvätt till, förbereda jobbet och stuva in allt vi ska ha med oss i bilen, gå ett varv med dammsugaren och försöka undvika att titta på allt som borde göras/lagas, kanske ringa läkaren och be dem kolla på mitt ben igen, åka och handla, gå med Baileys... allt som jag gör en helt vanlig dag. Det är ju en helt vanlig dag. Varför kan det inte bara hända något ovanligt? Det kunde ju pigga upp...
Jaja, det är bara att klistra på sej smilet och vara "som vanligt". Den här veckan ska vi återigen hjälpa våra drygt 300 medlemmar ett steg närmare deras mål. Så det är bara att sluta gnälla och börja jobba! Så är det bara.
16 veckor kvar till semestern...
.
Men jag vet egentligen inte varför. Eller jo, kanske. Ryggen gör förbaskat ont, förmodligen efter häckklippningen igår. Trodde jag skulle få träningvärk, men det var ryggen som tog stryk istället. Benet gör ont och har gjort i 8 månader nu. Ont i mage och bäcken har jag också, i´m a girl you know... Hösten är på gång på riktigt och det gillar jag inte! Huset är rörigt, trots att jag hela tiden försöker hålla efter. Stackars Baileys får inte så mycket motion som han borde få. Det dåliga samvetet gnager. Vågen är elak!
Jag håller på att tappa greppet känns det som. Jag hinner inte med och allt går bara fortare och fortare. Har ingen lust med nåt, vill bara ligga i sängen och sova eller läsa. Känner mej tjock och tråkig. Bläääää!
Vad kan jag göra åt det då? Förmodligen bara tuffa på som vanligt. Köra en tvätt till, förbereda jobbet och stuva in allt vi ska ha med oss i bilen, gå ett varv med dammsugaren och försöka undvika att titta på allt som borde göras/lagas, kanske ringa läkaren och be dem kolla på mitt ben igen, åka och handla, gå med Baileys... allt som jag gör en helt vanlig dag. Det är ju en helt vanlig dag. Varför kan det inte bara hända något ovanligt? Det kunde ju pigga upp...
Jaja, det är bara att klistra på sej smilet och vara "som vanligt". Den här veckan ska vi återigen hjälpa våra drygt 300 medlemmar ett steg närmare deras mål. Så det är bara att sluta gnälla och börja jobba! Så är det bara.
16 veckor kvar till semestern...
.
söndag 5 september 2010
10 000 steg!
Igår rotade jag fram min stegräknare igen. Tanken är att jag ska komma upp i minst 10 000 steg om dagen i fortsättningen. Det gör jag oftast eftersom Baileys ska ut några gånger per dag och vi dessutom har trappor hemma som jag ofta springer i. Men ibland är det bra att se att det faktiskt blir så många steg som man behöver och då är ju en stegräkare ett´utmärkt mätinstrument.
Igår blev det iofs "bara" 9800 steg, eller nåt sånt. Men idag ska vi städa ute, så det borde inte vara några problem att tom överskrida de där 10 000 stegen. Idag ska jag klippa häcken på baksidan, beskära buskar på framsidan, städa alltanen, slänga skräp, kantklippa och sätta upp de första ljusslingorna. Nä, det är inte för tidigt! Det blir så jädra kallt om händerna om man väntar för länge, så jag sätter upp dem nu - men tänder dem inte förrän senare.
Senior jobbar hela dagen, hans rum röjdes igår och är nu återigen beboligt. Idag är det Juniors rum som ska fixas. Han får hålla på inne medan vi är ute och sen får vi se om han behöver någon hjälp av oss. Det ska bli skönt att få lite ordning här hemma igen, tycker det ligger saker överallt...
Imorrn är det måndag och full ös igen!
.
Igår blev det iofs "bara" 9800 steg, eller nåt sånt. Men idag ska vi städa ute, så det borde inte vara några problem att tom överskrida de där 10 000 stegen. Idag ska jag klippa häcken på baksidan, beskära buskar på framsidan, städa alltanen, slänga skräp, kantklippa och sätta upp de första ljusslingorna. Nä, det är inte för tidigt! Det blir så jädra kallt om händerna om man väntar för länge, så jag sätter upp dem nu - men tänder dem inte förrän senare.
Senior jobbar hela dagen, hans rum röjdes igår och är nu återigen beboligt. Idag är det Juniors rum som ska fixas. Han får hålla på inne medan vi är ute och sen får vi se om han behöver någon hjälp av oss. Det ska bli skönt att få lite ordning här hemma igen, tycker det ligger saker överallt...
Imorrn är det måndag och full ös igen!
.
lördag 4 september 2010
Tystnad...
Var uppe redan vid 7 för att se till att "gänget" kom iväg. Martin & Senior skulle iväg på fältskyttetävlingar nånstans utanför Södertälje och Junior och hans kompis skulle vara i simhallen kl 8 och träna. Så vid 7.40 var Baileys och jag ensamma och tystnaden la sej över hela huset.
Jag älskar att lyssna på tystnaden! Då när man bara hör Baileys snarka och värmepannan slå till och från. Nu hör jag dessutom tvättmaskinen som kör för fullt och datorn som brusar svagt.
Medan gänget är borta ska jag bädda rent i alla sängar och tvätta lakan. Jag ska börja i Seniors rum och få upp ett par hyllor så att han kan sätta upp sina grejer. Killarna bytte ju rum i somras, men det har inte blivit någon riktigt ordning än hos någon av dem. Ska försöka få det idag...
Så det blir en röjardag då mattor slängs ut, golv ska torkas osv. Vi köpte en ny skrivare igår, som är lite större än den gamla. Så en ny hylla ska sättas upp vid mitt skrivabord så att allt får plats igen. Sen har jag tre gräsmattor att klippa också... får väl se om det hinns med. Jag har ingen aning om hur länge jag blir ensam, men åtminstone till lunch antar jag. Så lite ska jag nog hinna göra iaf.
Ikväll ska vi baka pizza och bara mysa. Hela familjen ska vara hemma och bara-vara. Skönt!
.
Jag älskar att lyssna på tystnaden! Då när man bara hör Baileys snarka och värmepannan slå till och från. Nu hör jag dessutom tvättmaskinen som kör för fullt och datorn som brusar svagt.
Medan gänget är borta ska jag bädda rent i alla sängar och tvätta lakan. Jag ska börja i Seniors rum och få upp ett par hyllor så att han kan sätta upp sina grejer. Killarna bytte ju rum i somras, men det har inte blivit någon riktigt ordning än hos någon av dem. Ska försöka få det idag...
Så det blir en röjardag då mattor slängs ut, golv ska torkas osv. Vi köpte en ny skrivare igår, som är lite större än den gamla. Så en ny hylla ska sättas upp vid mitt skrivabord så att allt får plats igen. Sen har jag tre gräsmattor att klippa också... får väl se om det hinns med. Jag har ingen aning om hur länge jag blir ensam, men åtminstone till lunch antar jag. Så lite ska jag nog hinna göra iaf.
Ikväll ska vi baka pizza och bara mysa. Hela familjen ska vara hemma och bara-vara. Skönt!
.
fredag 3 september 2010
Hur ska man välja då???
Jag har ju lämnat KD och är fri att välja vad jag vill! Det var jag iofs förut också, men nu känner jag att det är dax att återigen sondera terrängen och verkligen ge min värdefulla röst åt något/någon som jag känner lite extra för.
Jag har tänkt både med hjärta och hjärna och är snart färdig att ge min röst... frågan är ju om man ska rösta på ett parti som man egentligen brinner för men som har skitstövlar på listan? Då kan det ju bli knepigt att vara säker på att "mina" frågor tillgodoses... så det går bort. Parti nr2 sitter ganska säkert och är det som jag numera är medlem i. Ska jag ge dem en röst för att kanske ge dem ett extra mandat så att jag själv kan gynnas och få en plats senare i höst? Eller blir det alternativ nr3...? Att rösta på ett liiitet parti som behöver min röst för att få stanna kvar i leken? Tror faktiskt det lutar åt alternativ 3. Där finns en duktig ung tjej som Botkyrka behöver. En tjej som fortfarande tror på människan och framtiden och som orkar stångas mot "gubbarna". En tjej som behövs i Botkyrkas kommunfullmäktige, helt enkelt!
Det får nog bli så att jag röstar för att Botkyrka ska få det bättre. Jag lägger mitt hjärta åt sidan och mitt eget intresse och hoppas istället att lilla Centerpartiet får stanna kvar med sitt enda mandat i fullmäktige. Stina Berge... du får min röst den här gången. Förvalta den väl!
.
Jag har tänkt både med hjärta och hjärna och är snart färdig att ge min röst... frågan är ju om man ska rösta på ett parti som man egentligen brinner för men som har skitstövlar på listan? Då kan det ju bli knepigt att vara säker på att "mina" frågor tillgodoses... så det går bort. Parti nr2 sitter ganska säkert och är det som jag numera är medlem i. Ska jag ge dem en röst för att kanske ge dem ett extra mandat så att jag själv kan gynnas och få en plats senare i höst? Eller blir det alternativ nr3...? Att rösta på ett liiitet parti som behöver min röst för att få stanna kvar i leken? Tror faktiskt det lutar åt alternativ 3. Där finns en duktig ung tjej som Botkyrka behöver. En tjej som fortfarande tror på människan och framtiden och som orkar stångas mot "gubbarna". En tjej som behövs i Botkyrkas kommunfullmäktige, helt enkelt!
Det får nog bli så att jag röstar för att Botkyrka ska få det bättre. Jag lägger mitt hjärta åt sidan och mitt eget intresse och hoppas istället att lilla Centerpartiet får stanna kvar med sitt enda mandat i fullmäktige. Stina Berge... du får min röst den här gången. Förvalta den väl!
.
Så vare fredag igen!
Fredag = Ledigt!
Men jag och Martin har alltid lite att jobba undan efter arbetsveckan. Jag har precis skrivit klart vårt veckobrev och Martin lägger just nu in de sista nya mailadresserna. Nu är vi uppe i hela 315 personer som varje fredag får vet mer om vårt liv, vad vi pratat om under veckan och kommer att prata om nästa vecka. 315 personer som vill gå ner i vikt och få ett friskare och mer hälsosamt liv. Ganska otroligt att dessa människor anförtror sej åt oss och ger oss förtroendet att hjälpa dem på deras viktresa. Vi har ett helt fantastiskt jobb!
Vi får ofta höra att vårt veckobrev är det som håller dem kvar och som gör att de orkar fortsätta vecka efter vecka. Några har tom sagt att de känner sej som en del av vår familj eftersom de hela tiden uppdateras om vårt liv och får "följa med" på sönernas aktiviteter, våra semesterar eller annat som vi skriver om. Det är en fantastiskt känsla att man faktiskt kan förmedla ord via mail som kan stärka en annan människa.
Strax ska alltså veckobrevet skickas och då får vi alltid ett och annat svar från någon medlem som funderar på något eller bara vill dela med sej av sina tankar. Det är alltid lika spännande att hitta ett mail i inkorgen från medlemmarna och läsa vad de skriver.
I övrigt idag blir det en del städning och handling. Martin ska iväg och köpa en ny skrivare åt oss så att Junior kan få tillbaka sin. Till lunch kommer en av mina bästa kompisar hit, hon ska få fiskgratäng den här gången. Baileys ska få sitt i form av en längre promenad, lite pälsvård och ännu mera utevistelse. Å ikväll ska Junior ha en kompis här, så då ska vi äta taco.
Vädret är okej... så det blir nog en bra dag! Nu ere helg!
.
Men jag och Martin har alltid lite att jobba undan efter arbetsveckan. Jag har precis skrivit klart vårt veckobrev och Martin lägger just nu in de sista nya mailadresserna. Nu är vi uppe i hela 315 personer som varje fredag får vet mer om vårt liv, vad vi pratat om under veckan och kommer att prata om nästa vecka. 315 personer som vill gå ner i vikt och få ett friskare och mer hälsosamt liv. Ganska otroligt att dessa människor anförtror sej åt oss och ger oss förtroendet att hjälpa dem på deras viktresa. Vi har ett helt fantastiskt jobb!
Vi får ofta höra att vårt veckobrev är det som håller dem kvar och som gör att de orkar fortsätta vecka efter vecka. Några har tom sagt att de känner sej som en del av vår familj eftersom de hela tiden uppdateras om vårt liv och får "följa med" på sönernas aktiviteter, våra semesterar eller annat som vi skriver om. Det är en fantastiskt känsla att man faktiskt kan förmedla ord via mail som kan stärka en annan människa.
Strax ska alltså veckobrevet skickas och då får vi alltid ett och annat svar från någon medlem som funderar på något eller bara vill dela med sej av sina tankar. Det är alltid lika spännande att hitta ett mail i inkorgen från medlemmarna och läsa vad de skriver.
I övrigt idag blir det en del städning och handling. Martin ska iväg och köpa en ny skrivare åt oss så att Junior kan få tillbaka sin. Till lunch kommer en av mina bästa kompisar hit, hon ska få fiskgratäng den här gången. Baileys ska få sitt i form av en längre promenad, lite pälsvård och ännu mera utevistelse. Å ikväll ska Junior ha en kompis här, så då ska vi äta taco.
Vädret är okej... så det blir nog en bra dag! Nu ere helg!
.
torsdag 2 september 2010
Arrogant miljöpartist
Igår i Tumba centrum var det full aktivitet av valarbetare, förståss och som sej bör i valtider. Jag såg att Mp för dagen representerades av fd kollega (i en nämnd jag suttit i) och tyckte det kunde vara kul att säga hej. Jag struntar i folks partitillhörighet så länge folk är trevlig och den här miljöpartisten har alltid varit en i mina ögon härlig människa.
Personen i fråga var inte alls trevlig, utan enbart arrogant med översittarattityd och tråkigt tonfall. Denne tyckte jag skulle rösta röd-grönt nu när jag hoppat av Kristdemokraterna, det tyckte inte jag. Jag hävdade att de röd-gröna enbart satsar på cirkusar och nöjesfält som ingen vill ha... då var jag genast mot all kultur över huvudtaget! Va?
Jag frågade om h*n hört något om diskussionerna angående Storvretens nya sporthall och skytteklubbens återkomst. Då såg jag enbart till egna intressen och var egoistisk... Jasså?
Ett, som jag trodde, trevligt samtal... blev en ganska otrevlig stund. Kanske beror på nervositet inför valresultatet? En dålig dag? Trötthet eller stress? Inte vet jag, jag vet bara att den här personen inte längre är någon jag kommer att besvära fler gånger. Snygg partirepresentant...
.
Personen i fråga var inte alls trevlig, utan enbart arrogant med översittarattityd och tråkigt tonfall. Denne tyckte jag skulle rösta röd-grönt nu när jag hoppat av Kristdemokraterna, det tyckte inte jag. Jag hävdade att de röd-gröna enbart satsar på cirkusar och nöjesfält som ingen vill ha... då var jag genast mot all kultur över huvudtaget! Va?
Jag frågade om h*n hört något om diskussionerna angående Storvretens nya sporthall och skytteklubbens återkomst. Då såg jag enbart till egna intressen och var egoistisk... Jasså?
Ett, som jag trodde, trevligt samtal... blev en ganska otrevlig stund. Kanske beror på nervositet inför valresultatet? En dålig dag? Trötthet eller stress? Inte vet jag, jag vet bara att den här personen inte längre är någon jag kommer att besvära fler gånger. Snygg partirepresentant...
.
onsdag 1 september 2010
Murphys Lag
Den där Murphy är ständigt närvarande i mitt liv, tyvärr. Han är inte alls välkommen, men finns runt omkring mej oinbjuden... den här gången handlar det faktiskt inte om vatten utan om en skrivare som lägger av när vi behöver den som bäst. Min fina skrivare har fungerat klockrent i flera år och det gjorde den i fredags också... men i lördags ville den inte alls vara med.
På fredagen skrev jag ut en massa grejer som vi skulle ha med till Salem Dagen osså hade jag glömt en grej som jag försökte skriva ut på lördagen. Men det gick inte... "kolla färgpatronen"-knappen lyste... vi köpte en ny färgparton - den fungerade inte ändå :-(
Martin fösökte få den att fungera under måndagen och även tisdagen, men igårkväll gav vi upp. Vi MÅSTE skriva ut hundratals med grejer för att sköta vårt jobb och nu var det lixom akut. Så det blev till att adoptera Juniors skrivare. Den skriver inte ut lika snygga grejer, men får duga som nödlösning. Så nu har vi iaf gjort klart ett av de stora jobben och får helt enkelt bita i det sura äpplet och köpa en ny skrivare. Tur det går på företagskontot... för här finns inga pengar...
Nu kan Herr Murphy få hålla sej borta ett tag tycker jag. Nån som vill ha honom?
.
På fredagen skrev jag ut en massa grejer som vi skulle ha med till Salem Dagen osså hade jag glömt en grej som jag försökte skriva ut på lördagen. Men det gick inte... "kolla färgpatronen"-knappen lyste... vi köpte en ny färgparton - den fungerade inte ändå :-(
Martin fösökte få den att fungera under måndagen och även tisdagen, men igårkväll gav vi upp. Vi MÅSTE skriva ut hundratals med grejer för att sköta vårt jobb och nu var det lixom akut. Så det blev till att adoptera Juniors skrivare. Den skriver inte ut lika snygga grejer, men får duga som nödlösning. Så nu har vi iaf gjort klart ett av de stora jobben och får helt enkelt bita i det sura äpplet och köpa en ny skrivare. Tur det går på företagskontot... för här finns inga pengar...
Nu kan Herr Murphy få hålla sej borta ett tag tycker jag. Nån som vill ha honom?
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)