Jag försöker ju!!!

Hur kan man vara stressad när man har semester? Jag lyckas iaf...

Jag försöker att leva i nuet och ta vara på dagarna. Ändå sitter jag där med almanackan i knät och planerar hösten. Igår fick jag för mej att vi åker hem redan på fredag, men det är ju faktiskt ytterligare en vecka dit. Jag försöker njuta av ledigheten, men känner mej allt annat än avkopplad och ledig. Det är frustrerande och jag vet inte varför jag inte kan koppla av.

Igår när vi var ute och gick försökte jag ta in alla dofter och synintryck och det går väl ok när jag anstränger mej, men att njuta sådär bara av mej själv går inte. Så nu är jag stressad av att jag känner mej stressad. Fattar ni? Jag blir stressad av att jag inte kan koppla bort allt och bara vara. Kanske försöker jag för mycket?

Det brukar vara en naturlig "off-knapp" att bara köra över bron, men så var det inte i år. Det kanske är vädret? Man vill ju ha fint väder när man är ledig så man kan vara ute mycket och känna värmen på kroppen. För oss började första morgonen med regn och sen har vi både haft skyfall, blixt och dunder och storm. Nu är det ok, lite vind, molnigt och 18-19 grader varmt.

Idag ska vi åka till Borgholm. Mina fd partikollegor har evenemang på torget och Göran Hägglund kommer dit för att hålla sitt sommartal. Det ska bli kul att träffa gamla bekanta och kanske få möjlighet att förklara för Göran varför jag lämnat partiet. Han vet iofs att det varit struligt i vår lokalavdelning, men det kunde ju vara schysst av mej att berätta min version.

Nu ska vi ta en promenad med Baileys och sen äta en tidig lunch. Sen åker vi till Borgholm, vi har massor att visa A på vägen dit; kamelerna i Alböke och en del annat. Kameran åker med, så det kommer bilder senare.

.

Vad menar Ohly?

Senaste opinionsundersökningen visar att de borgerliga leder och att ledningen ökat under sommaren. När media ber Ohly om en kommentar menar han att man tycker olika på sommaren än på vintern. Va?

Hur tänker han då? Att svensken blir påverkad av värmen så pass att han inte tänker klart? Att man har ett annorlunda liv på sommaren och därmed ett annat behov? Att man inte orkar bry sej utan bara svarar något?

Varför skulle man tycka olika om politik beroende på årstid? Jag tycker likadant året om! Frågan är ju då: om nu Ohly svarar så... är han sån? Ändrar han åsikt beroende på årstid, väder och vind? Skrämmande tanke isf med tanke på att han sitter i riksdagen och dessutom är partiledare. Han idiotförklarar svenskarna genom sitt uttalande och det gör mej lite irriterad.

Kan någon förklara för mej hur han tänker och vad han menar?

.

Men det går ju inte!

Vi är så duktiga och räknar points och går promenader, men så sabbar ICA och vädret allt. Här är det mesta svindyrt och det finns inga bra alternativ att välja på. Kött är hur dyrt som helst, har man tur kanske man kan hitta något till halva priset om man kommer tidigt.

Fettsnåla alternativ finns inte, oavsett hur villig man är att öpnna plånboken. Det finns EN pommesfrites sort, EN korvsort, EN ostsort osv. Då är det ändå en ganska stor ICA-butik, men han som driver den är ganska mysko. Så även om man vill och försöker, så går det inte att hitta bra alternativ i vår närmaste butik utan man får åka iväg mågra mil bort. Där finns alternativen, men hur miljövänligt är det att köra bil flera i mil istf att cykla 500 meter?

Vi handlade inte särskilt mycket i mängd, men det blev över 700 kr. Då är det inte ens kul att försöka handla vare sej billigt eller välja bra grejer. Det blir bara en tråkigt frustrerande press på en och den goda intentionen faller. Vi lyckades iaf hitta fläskkotletter till halva priset, så istället för 72,90 kg blev det 36,45 - lite mer humant. Vi skulle äta kycklingsallad men när det regnar vill man ha varm mat.

Så även regnet ställer till det för oss. Vi såg långa, härliga promenader framför oss. Nu går vi det vi måste och får parera regnaskurarna. Det känns som vi lika gärna kunde jobbat när vädret ändå är emot oss. Ja, jag är otroligt negativ - men va f-n! Här försöker man på alla sätt att göra "rätt" och så går det inte. Otroligt surt!

Nu har en vecka av semestern gått, vi har haft EN dag med sol. Vi har två veckor kvar och det skulle ju vara kul att visa A (Juniors tjej) lite mer än bara regn... Martins bror kommer hit nästa helg och jag hoppas verkligen att vi får bjuda dem på fint väder. De har åkt hela vägen från Polen för att besöka vårt paradis. Ett paradis som inte är alls roligt med dåligt väder.

Blä! Nu går jag och lägger pussel igen!

.

Då var vi fem!

Junior har gått runt som en osalig ande hela dagen och bara väntat... det är 20 dagar sedan han såg sin flickvän senast och idag skulle hon komma med bussen från Stockholm. 16.15 brukar bussen komma, han gick upp redan innan 16 till hållplatsen - bussen var sen! Men strax innan 17.00 kom de hem och Baileys blev alldeles lycklig. Junior? Jo, han är lycklig han med :-)

Junior är 15 och 1/2, flickvännen har inte fyllt 15 än. Så hur gör man med sängplatser? För mej är det sjävklart med skilda sovrum och en viss begränsning av umgänge, men jag kanske är gammalmodig? Så nu sover A i rummet brevid vårt och killarna i andra änden av huset. Å då tänker smarta du "Jamen, när ni sover kan vad som helst hända". Sant. Å när vi inte är i närheten kan, och har säkert redan allt hänt. Men måste man servera tillfällena?

Jag tycker att så länge hon inte är "lovlig" så gör man så här. Snart kanske det blir annorlunda, men nu är det så här. Jag vet inte när det passar sej att sova tillsammans, snart kanske eller när de varit tillsammans lite längre? Men jag vet att när jag var 15 var det otänkbart både från mina och hans föräldrar. Jag har för mej att det var "olustigt" så länge jag bodde hemma och jag flyttade hemifrån när jag var 19. Så länge lovar jag att jag inte ska tvinga dem att sova i skilda rum.

Jag menar: det som kan hända, kan hända när som helst; dagtid, nån annanstans mm. Vill man, så fixar man både tillfället och platsen. Jag hoppas bara att de tar hand om varandra och sej själva på bästa sätt och att de inte försätter sej i en situation som blir besvärlig. Jag tror att vi har en så pass öppen relation att vi kör med öppna kort och kan prata om det mesta.

Hur gör ni?

.

Öland är härligt!

Igår kväll åkte vi ner till "vår" strand för att Baileys skulle få bada.

Medan Martin såg till Baileys, satt jag på stranden och Junior lekte med kameran. Här är några av hans bilder:

Vi har inte tid...

Jag läste någonstans att svenskarna inte hinner begrava sina anhöriga. Man har så mycket att göra att begravningarna skjuts upp vecka efter vecka, och att bårhusen blir allt fullare. Fruktansvärt tycker jag!

I Polen ska de döda begravas inom en vecka, det spelar ingen roll om man har tid eller inte. Så är det bara. Här i Sverige är våra karriärer och semestrar (eller vad det nu kan vara) viktigare. Viktigare än att på ett respektfullt sätt ta avsked av sina döda.

Då blir min följdfråga: har vi tid med våra levande då? Å det svaret är förståss: nej. Hur många av våra äldre sitter inte ensamma och har tråkigt. Hur ofta besöker vi våra föräldrar och gamla? Hur mår våra samvete igentligen? Eller har vi inte ens tid att fråga våra samveten? Är vi kanske så upptagna att vi inte ens har något samvete kvar?

Jag träffar mina föräldrar ofta, men tyvärr inte min gamla farmor. Jag vet att min farmor är ensam och vill ha besök. När hon är hos mina föräldrar åker vi dit, men det är bara när hon fyller år som vi själva tar oss till henne. Hon bor några mil bort, så vi försöker få henne till ett boende närmare oss. Då skulle vi kunna träffa henne varje tisdag och det skulle kännas mycket bättre.

Jag kan inte säga att jag har dåligt samvete för någon. Jag håller kontakt med mina vänner, iom Facebook är ju sånt mycket enklare. Även om vi inte träffas så ofta, så finns där ändå en nästan daglig kontakt. Men det är klart att man skulle önska att vi alla träffades oftare, men jag kan ju inte gärna tvinga dem?!

Jag vet iaf att jag brytt mej om alla de som är viktiga för mej medan de lever, det är det viktiga.

Har du tid för dem som är viktiga för dej?

.

Äntligen kom solen tillbaka!

Det såg lite osäkert ut på morgonen, men solen tog sej och det blev varmare vart efter... när vi var ute och gick med Baileys började solen skina ordentligt. Nu är det varmt och skönt igen :-)

Eftersom många lämnade ön under helgen så chansade vi på att det skulle vara ganska mycket på halva priset på ICA. Här höjer man priserna rejält vid midsommar för att sedan sänka dem i slutet av augusti, men på mornarna brukar man sälja ut varor med kort datum. Å vi hade rätt! Halva priset på en mängd olika köttprodukter, så det passade vi på att köpa hem.

När vi kom hem igen tog vi med oss Baileys och gick en runda. Till hans stora glädje följde Junior med. En promenad full med bus och spring, Baileys var en mycket lycklig och trött hund efter det. Så medan Martin fixar mat, jag lägger pussel, Senior tar en tupplur och Junior solar, ligger Baileys helt utslagen under en säng och flämtar.

From idag räknar vi Points igen. Allt ska skrivas upp och minst två promenader ska vi ta per dag. Baileys har redan gått ner nästan 1 kg under våren, medan vi andra gått upp. Men han ska ner mer, så nu kör vi igen! Så får vi se hur mycket vi lyckas gå ner tills vi ska åka hem igen...

Den där riktiga semesterkänslan har inte riktigt infunnit sej än, men nu är den nog på väg. Kanske känns mer ledigt imorrn, när vi fattar att vi inte ska gå till jobbet vid 16-tiden? Jaja, jag är iaf här och jag är ledig och har familjen runt mej - allt annat saknar betydelse just nu.

.

Regn, regn och lite mer regn...

Igår var det ett riktigt oväder här på Öland. Strömmen slogs ut på hela norra delen av ön, både båten till Oskarshamn och Gotland ställdes in och det var allmänt kaos. Vi skulle besöka en marknad och dessutom var det både en jogging- och ett cykellopp under dagen. Vad som hände med joggingloppet vet jag inte, men marknaden ställdes in och cyklisterna gjorde så gott de kunde.

Vi vaknade till regn, spöregn, men tänkt att nåt ska man ju göra. Så efter lunch packade vi in oss i bilen och åkte mot marknadsplatsen. På vägen dit stannade vi till vid vårt superba godisställe, det var ju lördag och då får man äta godis! Där var det strömavbrott, så vi fick lysa med hjälp av mobiltelefonerna för att se att plocka godiset och i kassan skrev de upp allt vi handlade istället för att slå in det på maskinen. Jaja, lite strömavbrott gör ju inte så mycket.

Vi åkte vidare och parkerade utanför några bekanta. Nu öste regnet ner, men vi tänkte iaf gå ner på marknaden och titta lite. Senior hjälpte Ölands flygklubb att sälja lotter, men de gav upp och gick in i värmen istället. När vi kom sa han att de flesta redan packat ihop, men vi ville se med egna ögon och Senior följde med. Så kom vi ner i hamnen och vågorna slog in över några marknadsstånd, nu fattade vi varför inte båtarna gick... Kanske 10 av 40 knallar var kvar, men höll på att packa ihop. Det var inte så stor idé att gå där, så vi gick upp till bilen igen och åkte hem.

Vi var ute i max 10 minuter och när vi kom hem var vi dyngsura inpå bara underkläderna. Så resten av dagen tillbringades i morgonrock. Vi spelade kort, åt godis, läste och hade allmänt mysigt. Baileys tittade ut några gånger, stack ut näsan när han blev kissnödig men backade snabbt igen när han insåg att det regnade. Någon enstaka gång var han tvungen att gå ut och då gick han kortast möjliga sträcka, gjorde det han skulle och sprang in.

Vår lördag var med andra ord väldigt blöt, men väldigt avkopplande. Idag gjorde vi ett nytt försök med marknaden. Idag duggade det bara lite lätt, så vi blev inte särskilt blöta - men många knallar hade packat ihop för gott, så där fanns inte mycket att se. Men vi träffade bekanta och kom iaf ut lite. När vi kom hem gick vi en lång promenad med en nöjd Baileys och sen åkte 1000-bitars pusslet fram. Nu är det semester på riktigt!

.

Skryt :-)

Nu ska jag skryta lite, så den som inte klarar av att höra ego-grejer ska sluta läsa nu :-D

Det är skönt att få uppskattning, det tycker vi alla. I vårt jobb ser vi direkt att vi gör ett bra jobb iom att folk faktiskt går ner i vikt vecka efter vecka. Men den där extra klappen på axeln har jag inte fått så ofta under mitt tidigare yrksliv, nu däremot får vi väldigt många klappar.

När vi stängde våra klasser på Kungsholmen innan jul fick vi blommor och en väldans massa uppskattning. Det är väldigt roligt när man ser den där blomman varje gång man vattnar och veta att den är en gåva från en medlem som gillar oss.

Varje fredag skickar vi ett litet nyhetsbrev till ca 200 av våra medlemmar och varje vecka får vi tacksamma svar från några stycken som berättar hur mycket brevet betyder för dem. Nu när vi stängde för sommaren fick vi blommor och små presenter, vi fick faktiskt julklappar förra julen också.

Men så igår fick vi ett mail som var utöver det vanliga. Avsändare berättar hur mycket vi förändrat en hel ort, genom att vi tog över Huddinge och beskriver hur hon tycker att vi sköter vårt jobb och hur mycket vi betyder för henne. Snacka om egotripp! Det är så otroligt skönt och värdefullt att få veta att vi gör nytta och att vi på något sätt faktiskt hjälper folk. Människor som har en övervikt, kanske dålig hälsa och dålig självkänsla pga av sin kropp. Att kunna stötta dessa människor, se dem gå ner i vikt och växa som individer är urhäftigt!

Jag är otroligt tacksam över alla våra underbara medlemmar, att de låter oss jobba med dem och väldigt glad över att Martin och jag har ett så bra samarbete. Vi hävdar bestämt att man både kan leva och arbeta tillsammans! Vi ha ett otroligt stimulerande arbete och kan bara vara tacksamma att det vi gör verkar vara helt rätt.

Jag har världens roligaste jobb som jag dessutom är bra på! Det ni - känns härligt att kunna säga det!

Slut på skryt - over and out!

.

Strul med mobilräkning

I slutet av maj la vi till mobilsurf på våra mobiler, så att vi kan koppla upp oss var vi än är. Vi la till detta på alla våra telefoner... trodde vi... eller jo, det gjorde vi. Det står iaf så på avtalet som jag fick men av någon anledning ändrades inte Juniors abonnemang. Så helt plötsligt stod han med en telefonräkning på drygt 1500 spänn! Han försäkrade att han inte ringt för så mycket och jag kollade upp hans räkning, mycket riktigt: Tele2 hade inte lagt till hans mobilsurf.

Nu började jobbet... jag trodde det skulle vara enkelt att få detta korrigerat eftersom jag hade avtalet framför mej och såg att vi gjort det vi skulle. Så jag ringde, en gång, två gånger, TRE gånger... innan någon kunde kläcka ur sej att jag var tvungen att gå tillbaka till butiken. Att ringa till Tele2 är inte enkelt, det är nämligen en telefonkö på ca 50 minuter innan man får prata med någon.

När man sa att jag skulle gå tillbaka till butiken blev jag galen. Jag sa att jag har avtalet framför mej, jag kan kopiera detta och skicka till tjejen jag pratade med. Men nej, så kunde man inte göra. Så efter ca 6 timmar i telefon och flera mail var jag tvungen att åka till Skärholmen och fixa detta, med resultat att vi kom iväg 3 timmar senare än tänkt när vi skulle åka på semester.

Jag fixade ändringen och allt skulle vara frid och fröjd, trots att jag ännu inte fått någon bekräftelse på att räkningen var korrigerad. Men jag tyckte ändå att man skött mitt ärende så illa att jag ville att detta skulle komma fram till någon ansvarig. Så efter lunch idag skrev jag ihop ett mail med allt som hänt och skickade till några ansvariga "gubbar". Det tog inte mer än max 2 minuter, så fick jag svar från VD´n. 20 minuter senare blir jag uppringd av en supertrevlig kille som rättar till allt och som ringer upp ytterligare en gång för att försäkra sej om att allt är ok nu.

Vår räkning sjönk från drygt 1500 kr till 90 kr - en viss skillnad. Dessutom fick vi en samtalspott på 500 kr som plåster på såren. Alla nöjda och glada. Men visst är det väl sjutton att det ska krävas ett mail till en ansvarig chef för att vissa saker ska rättas till. Kundtjänst har hela tiden sagt att jag har rätt, men att de inte kunnat fixa det. Tydligen krävdes det bara rätt person för att fixa det... Jag hoppas och tror ändå att mitt mail gör nytta även för andra. Nu kommer de tydligen se över hur kundtjänst fungerar och var det brister.

Som kund hos Tele2 i 12 år eller vad det nu är så har jag alltid varit nöjd. Nu blev det trassel, som gick åt en herrans massa tid till att fixa - men som till slut ordnade sej. Jag var rejält förbannad och tänkte byta operatör, men nu när man lyssnat på mej och gett mej rätt så stannar jag kvar. Jag är inte den som är den.

All eloge till herr VD som tog sej tid, trots att han tydligen hade semester, att fixa detta. Stort plus från mej :-)

.

Två julklappar fixade!

Fick ett erbjudande jag inte kunde säga nej till och därmed var två julklappar fixade! Kanske inte så enkelt, det tog några timmar att få ihop allt också, men sen var det klart! Så nu har jag iaf två av killarnas julklappar färdiga :-)

Ni som känner mej vet att jag fixar julklappar hela året och att sommarens reor brukar vara det bästa tillfället för mej. Jag brukar vara färdig i september-oktober och inte ha minsta julångest när det närmar sej. Är himla skönt att sitta där i mitten av december, smuttandes på en glögg och bara tindra med ögonen, medan de flesta andra springer runt som yra höns och är kräkfärdiga av stress. Sån tänker jag aldrig bli!

I år ska vi ju faktiskt fira jul hemma, som "normala" människor. Vi åker inte iväg på semester förrän den 28:e. Så vi får tom smaka lite på julrean - jabba! Det passar bra eftersom nästan alla julgrejer förstördes i översvämningen. Då kan vi köpa både ny gran och pynt på julrean, billigt och bra!

Men det är låååångt dit, hela 5 månader. Innan dess ska vi faktiskt ha semester och den börjar imorrn! Så idag har jag klippt gräs, torkat golv, fixat hemma i största allmänhet, planerat höstens jobb en del och packat. Nu åker vi och jobbar om en stund och sen jobbar jag lunchklassen i Södertälje som vikarie imorrn - sen... SEMESTER!

Om mindre än ett dygn är jag på väg till ÖLAND! Äntligen!!!

.

2 dagar kvar...

Snart... väldigt snart, är det dax även för oss att ha semester! På torsdag kl 12.30 - DÅ börjar semestern! Först ska vi jobba tre klasser och förbereda lite inför hösten, SEN...

Den här sommaren har varit helt ok att vänta in de lediga dagarna. Solen har visat sej från sin bästa sida nästa varje dag och jobbar man kväll som vi gör, så hinner man utnyttja dagarna. Så det har nästan känts som semester även om vi jobbat nästan som vanligt. Men vi vet vad vi har framför oss... så vilan är välbehövig. I höst smäller det! From 16 augusti kommer vi ha häcken full fram till jul.

Så idag börjar planeringen inför Öland. Det ska städas av, torkas golv, slängas skräp, sista tvätten ska tvättas, vi ska börja packa, klippa gräs och en massa annat. Men det känns inte panikartat, utan ganska organiserat. Martin ska måla kanten på garaget och jag ska tvätta ytterdörren och olja den. Det är lugnt, vi hinner :-)

Det känns ganska bra att åka på semester nu när folk börjar trilla in i husen brevid igen, deras semester är sluuut och vår har inte ens börjat. 3 lediga veckor i paradiset. Hoppas det blir bättre väder än förra året, då var vi inte på stranden en enda gång! Men nu kommer Juniors flickvän dit och då vill vi ju visa vår ö från den bästa sidan. Så vi har beställt sol några veckor till.

Men igentligen spelar det ingen roll. Bara vi får vara på Öland så får det vara vilket väder som helst. Det går bra med regn, storm, blixt och dunder också. Paradiset är paradiset ändå :-)

.

Drunkningsdöden ökar...

Man kan ju tycka att det inte är så konstigt att fler drunkar nu när vädret är mer badvänligt än det brukar. Hittills har det drunkat 17 personer i Juli, mot 18 på hela juli förra året. Några har varit barn utan tillsyn, några har varit ensamma ute och simmat och någon har varit äldre - men flest är det som druckit alkohol och drunkat. Varför?

Under min föregående politiska karriär har jag kämpat för att skolan ska ha simundervisning från årskurs 1. Många säger då att det är föräldrarnas ansvar att barnen lär sej simma och det kan jag hålla med om till viss del. Om man har svenska föräldrar... många av våra icke-svenska barn har inte simkunniga föräldrar, hur ska de kunna lära sina ungar då? Dessutom simmar många svenska föräldrar ganska dåligt och lär kanske barnen fel. Så det kanske inte är skolans ansvar, men om föräldrarna inte vet eller kan bättre, så måste ju samhället hjälpa till och då kommer skolan in i bilden. Dessutom har ju skolan redan simundervisning, men det är från årskurs 3 oftast.

Jag skulle önska att våra barn kunde simma redan när de börjar skolan, så att de är säkrare med vatten. Om det sen är föräldrarna, simskolan, grannen, mormor eller skolan som lär dem kvittar väl? Men att sedan få folk att ta ansvar för både sina alkoholvanor och vattenvanor är en annan sak. Men jag tror ändå att om man som liten får veta riskerna och sedan pumpas full med denna kunskap genom åren, då är risken ändå mindre att just de barnen drunkar som äldre pga alkohol.

Jag kanske är naiv, men faktum är ändå att våra svenska barn inte längre har samma kunskap i vattnet som de hade för bara några år sedan. Så något måste göras.

.

Så är man tillbaka :-(

Att ställa sej på vågen idag var inte kul... men det visste jag iofs. Nu är jag i stort sätt tillbaka där jag började 14 juli förra året, jäkla skit! Gått upp 6 kilo alltså sen i oktober, f-n! Under sommaren och hösten gick det så bra, men sen sket det sej kan man väl säga. Fram till översvämningen var det ok, sen orkade jag helt enkelt inte fokusera längre. Det hände lite för mycket under våren helt enkelt. Å på bara några veckor har det gått käpprätt åt skogen.

Egentligen skulle man bara skita i vikten och låta det gå som det går. Strunta i vågen, man blir ju bara deprimerad när man ser vad man väger. Men det går ju inte. Jag har fått ont i ryggen igen, ont i händerna och är grinig. Jag kan inte ha mina kläder och trivs inte över huvudtaget med mej själv. Å på jobbet ser det ju inte särskilt förtroendeingivande ut med en fet kossa till kassör...

Så nu är det dax att sätta igång igen. Imorrn kör vi! Bra mat, två promenader om dagen = 7 kg bort! Första målet är att ta bort 3 kilo, eftersom det är där kläderna börjar sitta riktigt illa. Sen får det ta den tid det tar. Men den 16 oktober skulle jag nog vilja vara 5 kilo lättare OM jag ska på klassfesten. Den 28 december får jag gärna ha tagit de där 7 kilona, då ska jag ligga brevid en snygg, smal 22-åring och sola i två veckor...

Jaja, vi får väl se om det går vägen den här gången. Förmodligen inte... det är ju jag...

.

Ska jag eller ska jag inte?

Igår trillade det in en inbjudande med posten. Det är 25 år sedan jag slutade nian och någon har försökt samla klassen och bjudit in till klassfest den 16 oktober. Känslorna är mycket blandade kan jag väl erkänna...

Å ena sidan är det alltid kul/spännande/intressant att se vad som hänt med folk; vad de jobbar med, hur de ser ut, familj osv.

Å andra sidan gillade jag inte min klass något vidare och var inte ens med på avslutningen...

Så vad gör jag? Ska jag gå dit eller ej? Lite ångest har jag inför att visa mej för dem igen. De flesta trodde nog att jag skulle jobba med musik, eftersom jag hängde i musiksalen jämt. Å vad blev det av mej? En småfet tvåbarnsmorsa, som jobbar på Viktväktarna. Ingen vidare höjdarkarriär direkt... många tror inte ens att det är ett avlönat "riktig" jobb man har. Visst jag hade en pågående "karriär" i politiken, men det är jag väldigt glad att jag iaf slipper prata om det på en klassträff!

Jag vet att några av de andra är riktiga jet-setare som åker till franska rivieran som det vore deras egen bakficka, några som är välavlönade chefer och duktiga på de gör. Jag vet också att en sitter inne för mord... å att någon annan som haft ett riktigt skit-liv. Så varför skulle jag göra mej mindre och stanna hemma, eller skämmas för det jag gör? Jag vet att jag är bra på det jag gör, att jag har fina ungar, ett fint hem, besökt hela/halva världen och har pengar somn täcker mina utgifter. Varför skäms jag då för den jag är? För att jag inte är snygg, kan mode eller ens bryr mej om vilken klädstil som råder utan klär mej bekvämt... jag vet inte. Jag känner mej bara "mindre" än de andra, så är det bara utan någon rimlig förklaring.

Så vad gör jag? Ska jag gå dit, jag kommer säkert att ha kul på mitt sätt - eller ska jag stanna hemma och spara 400 spänn?

.

Vilken bragd!

Härmed vill jag nominera Junior och min mamma till nästa års bragdmedalj eller varför inte Victoriastipendiater? Idag kom de i mål efter 6 dagars cyklande från Tullinge i södra Stockholm till Löttorp på Öland. En nätt liten sträcka på 50 mil.

De har passerat Nyköping, Stegeborg, Gamleby, Oskarshamn och en mäng andra platser. Sovit hos bekanta, på vandrarhem och i tält. De har haft en häftig resa helt enkelt!

Storebror mötte när lillebror kom med båten från Oskarshamn i förmiddags. Ser ni vilket härligt väder även Öland har? Solen och vindarnas Ö...

Morfar och Senior välkomnade med målfålla och allt :-)

Nu tror jag att dessa två kommer att sova ett par dygn... hela kroppen behöver nog vila efter en sån här liten utflykt. Och nääää, de ska inte cykla hem också - morfar lägger cyklarna på släpet efter bilen. Nån måtta får det vara!

Så kan det gå med en tokig idé... den kan faktiskt bli verklighet!


.

Trädäcket är klart!

I vintras började jag fundera på om inte ett trädäck på framsidan skulle bli bra... nu är det verklighet! När jag la fram min plan för pappa sa han direkt "Räkna inte med nån hjälp från mej". Eller hur...? Som om min pappa kan hålla sej undan när vi ska göra något :-)

I söndags cyklade mormor och Junior iväg och pappa och Senior skulle åka efter på torsdagen, så vi hade alltså 4 hela dagar att jobba på. Planen var att vi skulle få pappa att hjälpa oss med grunden och sen fortsätta själva.

Hela söndagen och måndagen gick åt bara till att gräva och fixa ramen till bygget. På tisdagen fixades finliret och inköp av mer virke och idag skruvades trätrall för glatta livet. Alla har hjälpts åt och vi hann faktiskt klart! Martin har grävt och pappa har pekat med hela handen, Senior har skruvat och hämtat grejer och jag har fixat kaffe, mat och annan markservice. Sen har jag faktiskt grävt och fixat lite sånt också.

Nu på kvällen skruvades sista plankan fast och efter semestern ska vi sätta upp staket och grind. Å det verkar bli precis som jag tänkt mej. Till och med blomlådan, som min mamma var väldigt skeptiskt till, blev superbra!

Så nu spelar det ingen roll var vi sitter, för både fram- och baksida är hur fina som helst. Nu kan jag verkligen njuta i min trädgård!

.

Hur klär du dej på jobbet?

Många företag har nån slags dress-code. När jag jobbade på bank fick tjejerna har shorts men inte killarna, när jag demade skulle jag ha förkläde och väst med företagets logga, svarta byxor och svarta skor och när jag jobbade på bio skulle jag ha vinröd uniform.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att någon bestämmer vad jag ska ha på mej... samtidigt vill jag ju gärna se en läkare i vit rock... Men jobbar man på kontor, enbart med papper, utan att träffa folk, ja då spelar det väl ingen roll hur man klär sej? Står man i en reception och tar emot gäster, då kanske man ska ha en enhetlig klädsel med de andra som jobar där?

På vårt jobb klär vi oss i princip hur vi vill. Visst, vi träffar folk och ska väl vara ganska representativa - men vad innebär det då? Jag tycker det räcker med att vara helt och ren och klä sej efter årstid. Att ha långbyxor idag skulle ju bara se konstigt ut. Jag har shorts på jobbet, så är det bara. Däremot skulle jag inte ha en djupt urringad eller tight klänning.

Idag skulle vi eventuellt få studiebesök av nån höjdare från Kina. Det är nån överviktskonferens i Älvsjö just nu och igår blev vi tillfrågade om det var ok för kinesen att hälsa på oss och kolla in vår verksamhet. Då är det ju lite mer noga lixom... vi ska vara Viktväktarna Sveriges representanter och visa oss från vår bästa sida. Så idag tog jag faktiskt 3/4-byxor och en lite snyggare topp. Men han kom inte, så imorrn blir det nog shorts och t-shirt igen!

Arbetskläder kan man ju diskutera, men spelar det i princip ingen roll vad folk har på sej så länge det är funktionellt. Däremot tycker jag att det är vidrigt och superäckligt när killar/män/gubbar inte har tröja på sej när de handlar, står i kö eller äter på restaurang. Blääää!

.

9 dagar kvar

Nu är det bara 9 dagar kvar till semestern och jag är verkligen glad att jag har den framför mej! Detta har varit den absolut bästa sommaren på väldigt länge!

Att fortfarande jobba när alla andra är lediga är faktiskt helt ok. Vi jobbar ju på kvällarna och kan utnyttja hela dagen till att göra det vi vill eller måste. Just nu har vi lagt beslag på min pappa. Min mamma är ju ute med Junior och cyklar, så pappa är ensam och har säkert jättetråkigt... Då är det ju jättebra att han kan komma till oss, hjälpa till med trädäcksbygget och sen få mat och sällskap av oss. Tycker iaf jag... :-)

Så vi bygger trädäck för glatta livet, eller iaf Martin och min pappa. Jag pysslar runt inne, tvättar, diskar, kollar betalningar och skickar traderagrejer, röjer, möblerar om osv. Senior jobbar så mycket han får och kan. Baileys ligger och sover eller går genom vattenspridaren då och då för att svalka sej och blir överlycklig när vi frampå eftermiddagen åker och badar i poolen hos mamma och pappa.

Just nu är tempot ganska högt. Vi går upp vid 7, pappa kommer vid 8, bygger, lunch 12, fortsätter att bygga en stund till, badar 14-15, jobbar 15-20 och har sen en del efterarbete, äter och umgås med Senior och somnar vid 24. Men vi har det gärna så under en begränsad tid eftersom vi vet att när semestern kommer är vi HELT lediga. Då åker vi till paradiset på Öland och blir där i 3 veckor. (Till alla tjuvar: vi har husvakter och larm så glöm vårt hus!)

Just nu känns det helt ok att ha sen semester, det är som att få suga lite extra på karamellen. Pappa och Senior åker till Öland i slutet av veckan (de har också larm!) och då får vi en vecka för oss själva igen. Då blir det som vanligt en storstädning, vilket kan behövas efter alla snickerier och sålda grejer. Sen kan vi nöjda och belåtna ha en lugn period framför oss i mitt eget paradis. Jag älskar att vara på Öland. Det är nåt speciellt med den ön. När jag kör över bron lägger sej ett lugn runt hela mej och jag bara flyter med. Visst finns det paradisöar utomland, men inget slår Öland på sommaren - så är det bara!

Å snart är jag där... bara 9 dagar kvar...

.

Radio Stockholm idag :-)

Igår cyklade mormor och Tobias iväg. Klockan 6.15 trampade de iväg och hamnade till slut i Nyköping hos bekanta. De somnade ovaggade :-)

I förmiddags ringde Pär Fontander upp dem i direktsändning och de berättade hur ont i rumpan de har idag. Mitt i samtalet får mormor syn på en älg! Om ni klickar här och sedan på 12 Juli klockan 10.30-11.00 - så kan ni lyssna på intervjun. Tobias börjar prata ca 14.30 in i klippet.

Idag ska de "bara" cykla ca 7 mil innan de slår läger i Stegeborg.

Här hemma har vi pysslat på. Igår var vi till IKEA och köpte ett nytt skrivbord till mej. Tidigare på dagen lyckades vi sälja den stora skänken som stått i vardagsrummet. Nu är det plats i garaget igen. Morfar har hjälpt oss att påbörja bygget för vårt trädäck. Igår jämnades det till och idag grävs det stora hål. I bästa fall har vi en ram imorrn. Killarna bygger och jag pysslar runt både inne och ute. Jag tvättar, går med hunden, åker till soptippen, lagar mat, diskar, vattnar och fixar i största allmänhet. När det blir för varmt åker vi och tar et dopp i poolen.

Imorrn är det jobb igen, då ska vi tydligen få studiebesök av en kines... undrar hur mycket han kommer att fatta av lektionen? Det är tydligen nån överviktskonferens just nu i älvsjö och kinesen är där med sitt företag. Vår chef föreslog att han skulle besöka oss ;-)

Nu är lunchrasten slut, dax att pyssla på igen!

.

Mormor och Junior på tur...

Det är ganska länge sedan nu som Junior fick för sej att han och mormor skulle cykla till Öland. Från Tumba är det 48 mil, men de skulle tydligen nöja sej med att cykla till Oskarshamn och ta båten därifrån och dit är det "bara" 35 mil. OM man åker motorvägen...

Alla utom mormor tyckte att Juniors idé var ganska galen, hon hängde på och de började sin planering. Man kan väl säga som så... att in i det sista har iaf morfar tvivlat på att de ska komma iväg. Men efter en viss planering och tittande i cykelkartor så kom de iväg nu på morgonen.

I fredags cyklades Juniors cykel till mormor och igår packades det för fullt. De kommer att cykla lite som de känner för och stanna en hel del för att bada när solen ligger på. Nätterna kommer att tillbringas i tält där det ser mysigt ut. Maten ska lagas på Trangiakök, mycke nudlar blire...

De räknar med att vara framme på Öland i slutet av veckan och då ska Senior och morfar vara vid båten och möta dem. Sen kommer vi dit nästa vecka.

Jag tycker detta är en suverän grej att göra med sitt barnbarn. Snacka om kvalitetstid! Mormor är 67 år, Junior är 15 - tänk va de kan lära sej av varandra och tänk så många minnen de kommer att ha av detta. Visst är det väl jättekul att få en dator eller mobil av mormor i present, men jag tror att detta slår det mesta faktiskt. Å det tyckte tydligen Radio Stockholm också. Imorrn (måndag) vid 10.30 kommer P4 Radio Stockholm att ringa upp dem och prata lite. Lyssna då! Det ska iaf jag göra :-)

.

Duktiga vi e´!

Idag har vi legat i må ni tro!

Jag har fått för mej att byta ut lite möbler och då blir det ju lite rörigt under ett tag, så är det nu... Vår stora skänk ska få ett nytt hem eftersom jag ville ha en mindre. Men vi hittade istället ett hörnskåp på annons som skulle passa bra, kruxet var bara att man inte fick köpa bara hörnskåpet utan fick med en annan skänk också. Så helt plötsligt stod vi med två...

Jaja, Martin tyckte den nya skulle funka bra i förrådet, det vara bara ett problem: alla grejer i förrådet... Så först fick vi ta ut den gamla skänken ur vardagsrummet, flytta pianot och ställa dit hörnhyllan. Fixat och klart - blev jättebra!

Idag började Martin röja förrådet. Den nya skänken kan ju inte stå på alltan hur länge som helst. Så efter att ha tagit ut en stor del av grejerna kunde han flytta en del av hyllorna där så att den nya skänken till slut fick plats. Ungefär samtidigt som vi började fundera på förrådet fick jag för mej att vi skulle ta bort hörnskrivbordet i sovrummet och använda några av hyllorna i förrådet. Så nu står det en hurts och en hylla i vardagsrummet som ska upp i sovrummet... när vi tagit bort hörnskrivbordet alltså...

Haha, min "små" projekt blir alltid lite större än tänkt, men ofta väldigt bra! Så imorrn kommer spekulanter på den gamla skänken, de får pruta nästan hur mycket de vill bara de tar den. Sen blir det en sväng till sopstationen med en del som vi rensat ur förrådet och som inte går att sälja. Sen fortsätter vi till IKEA där en skrivbordsskiva ska införskaffas. Sen ska jag rensa ur hörnskrivbordet, sätta ihop nya skrivbordet och bära upp hurtsen och hyllan. Möblera allt igen - klart!

Samtidigt ska Martin och min pappa börja gräva för plintarna till det nya trädäcket på framsidan. När trädäcket är färdigt kommer vi att ha ett helt nytt hus känns det som. Tur att vi inte har semester än, då ska vi nämligen VILA!



PS. vi har faktiskt klippt gräset och kantklippt överallt oxå!

.

Minisemester

Vi har varit iväg ett par dagar. På minisemester.

Igår jobbade jag extra i Södertälje på lunchen. Det var lite folk, bara 18 stycken. Men men, så blir det ofta på sommaren. Nu ska jag köra extra där två torsdagar till, sen blir det inte mer Södertälje för min del. Skönt men lite tråkigt att inte få träffa vissa medlemmar.

Efter jobbet åkte vi hem och fixade i ordning lite hemma. Vi skulle dra till Åland med killarna och mina föräldrar över natten och Baileys skulle vara hos Martins föräldrar. Därför bäddade vi rent i våra sängar så att de kunde välja att bo hos oss om Baileys skulle föra för mycket oväsen hemma hos dem. Det är inte alltid så lätt för honom i deras lägenhet med alla ljud som han inte är van vid.

Vi åkte hemifrån vid 16.30, ställde bilen på terminalen och gick på båten. Vi åt, sov, åt och åt igen... kan man väl säga... nej, det är faktiskt inte riktigt sant. Vi dansade också! Jag släpades runt på dansgolvet av alla min män, skämt åsido - de kom ihåg en hel del av dansstegen och buggen flöt riktigt bra. Martin var lite blyg, så jag fick börja med Junior och sedan fortsätta med Senior innan Martin gav sej in i leken. Vid ett tillfälle fick jag och Junior nästan hela dansgolvet för oss själva. Det var en riktigt snabb låt och Junior släppte loss ordentligt. Efteråt fick han beröm av folk som stått och tittat på oss. Stolt mamma kunde konstatera att de lärt sej dansa på riktigt!

Som sagt; mycket mat vare... Först buffé på kvällen, sen frukostbuffé och innan vi klev av åt vi även lunchbuffé. Jaja, ska det vara så ska det :-)

Medan vi åkte genom stockholms skärgård satt vi på däck. Det blåste ganska mycket men var mysigt ändå. Stockholm är bra vackert ändå.

När vi hade varit hemma några minuter kom Baileys hem och han blev helt galen när han såg oss. Vi blev överfallna med pussar av en väldigt lycklig kille. Allt hade gått bra uppe i lägenheten och de vill gärna ha honom flera gånger. Å det passar oss jättebra. Martin vann nämligen en bonusresa av den lite lyxigare sorten. Vi har ett år på oss att utnyttja presentkortet och tänkte därför ta en ny tripp i maj nästan år. Då är det bra att veta att Baileys kan vara hos båda våra föräldrar i fortsättningen. Alltid finns det någon som kan ha honom.

Vi har haft en jättemysig resa. Det är första gången vi kunnat göra något tillsammans med mina föräldrar sen vi fick Baileys. Det är viktigt att göra saker tillsammans och att skapa nya minnen. Man vet inte hur lång tid man har, så det är bäst att ta vara på tiden.

.

Bränna pengar

Att Schyman brände 100 000 kronor häromdagen har väl alla sett? Hon hade tydligen fått pengarna i PR-syfte och menade på att det var väl utnyttjade slantar. Att man i vanliga fall inte alls får samma uppmärksamhet när man köper en annons för samma belopp. Men blev det verkligen som hon hade tänkt? Ville hon ha enbart negativ PR...? Tror inte det va...?

Hade hon varit riktigt smart så hade hon tagit fejkade pengar, bränt dem, inväntat kritiken och DÅ tagit fram de äkta pengarna och skänkt till Kvinnojouren eller nåt sånt. Då hade hon både fått fram budskapet OCH visat att hon har ett hjärta och egentligen vill väl.

Nu har hon kränkt varenda kotte som har eller har haft det dåligt ställt. Hon har visat att hon inte har någon som helst respekt för pengar eller för folk som inga pengar har. Hon lyckades inget vidare med sin PR-kupp och det tycker jag är väldigt bra :-)

.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten...

Kanske beror det på vädret. Kanske beror det på sömnbristen från igår. Jag vet inte. Däremot vet jag att jag är irriterad och på dåligt humör.

Idag har vi iaf fått en hel del småpyssel gjort. Junior har skrapat och grundmålat två fönster på baksidan, imorrn ska det målas en gång till - klart! Senior har tvättat tre ledstänger som sedan ska slipas och målas två gånger. I bästa fall kan de slipas imorrn och målas på lördag och kanske sätta på plats i början av nästa vecka. Martin har varit och köpt bil med sin pappa, efter många om och men... Å jag har varit och köpt en bäddmadrass till Seniors nya säng, men den får jag åka och lämna tillbaka eftersom mina föräldrar också köpte en samtidigt men på ett annat ställe... suck!

Vår luftvärmepump läcker kondensvatten, vilken överraskning va? Att vi har problem med vatten, det kan ju inte vara sant! Så nu kan vi inte använda AC´n utan får köra med öppna fönster. Då är det lixom ingen vits att ha den... men men, pappa ska kolla med nån som kanske vet vad som är fel och i bästa fall kan fixa den. När jag ska kolla lunchmat ser jag att frysen står på glänt och förmodlogen har gjort så sedan igårkväll. Vad ser jag mer? Jo, VATTEN förståss - på golvet! Senior får ett psykbryt och börjar gapa och torka vatten, Martin kommer precis hem från bilköpet och börjar torka han med. Jag bara går därifrån...

Jag är så j-a trött på vatten! Vatten som inte ska vara där vi har det! Vatten ska vara i kranen, i badsjöar och hav, på flaska eller i mitt badkar. INTE på väggen, på golvet, i källaren eller i sängen! Capice?!

.

Vatten är inte riktigt vår grej...

Igår hade vi en jättehärlig dag vid poolen igen. När vi sent omsider orkade åka hem började jag klippa vår fina avenbokhäck. Laddnigen på batteriet i häcksaxen håller inte för hela häcken, utan man får klippa en liten rest dagen efter. Där är jag alltså idag och nu har jag jordens träningsvärk i armarna, så det vete sjutton hur detta ska gå.

Medan vi ser våra tradera-auktioner asvlutas går Senior och lägger sej eftersom han ska upp och jobba. Efter någon timme hör jag honom "Mamma, min säng är blöt" Hur reagerar man då? Inte alls, om det hade varit Junior som sagt det, men nu är det en liiiten detalj som styr reaktionen... Senior har en vattensäng...

Så vid 24-tiden inatt började vi "projekt tömma vattensäng". Det tog FYRA timmar! Vi kunde ju inte vänta eftersom man inte kan lyfta på sängen och se om det finns vatten under den. Hade man kunnat göra det hade vi ju kunnat vänta till imorrn. Hade vi väntat och det faktiskt hade varit vatten under så hade ju golvet blivit förstört och i värsta fall vardagsrummet som ligger under. Så det bara att säga till Senior att lägga sej i min säng och försöka sova där medan jag, Martin och Junior tömde sängen och kastade ut den.

3.45 kunde vi konstatera att det bara runnit lite vatten på golvet och att bara en parkettskarv hade lyft sej lite. Tack o lov! Innan Senior somnade om hade killarna bestämt att de skulle byta rum, det enda som hindrade dem förut var just att det inte gick att flytta på sängen. Lite tidigare på kvällen hade min pappa varit här och satt igång "projekt bygga trädäck" så nu står vi mitt i kaoset igen.

Så idag ska vi hämta hem en av våra gamla sängar från mormor och morfar. Bädda den med Juniors lakan och börja flytta upp hans grejer. Under tiden påbörjas antagligen grunden på trädäcket, medan jag klipper klart häcken och städar upp i trädgården. Tänk att våra projekt alltid blir lite större än det är tänkt...

Vi hade iaf tur. Jag har alltid varit lite skraj för att nåt ska hända med den där sängen, jag litar inte på vatten lixom... from nu blir det en vanlig säng. Den enda vattensängen hädanefter är luftmadrassen i poolen!

.

Man-surfing

Baileys har precis fattat galoppen med madrasser som flyter. Självklart ska man stå på husses rygg och ha utsikt över hela poolen :-)

Vad husse tycker? Jodå, helt ok så länge hundskrället drar in klorna.

.

Tiden går...

Har en bekant som ska hämta sin valp idag och då kommer genast tankarna om när jag hämtade hem Baileys. Härliga minnen!

Vi hade träffat Baileys varannan onsdag sedan han föddes, för att vi skulle lära känna varandra innan han skulle flytta hem till oss. Barnen trodde att han skulle hämtas hem på tisdagen, men för att överraska dem och göra det lite lugnare för Baileys, hämtade jag honom redan på måndagen. Först jobbade jag och sen åkte jag till uppfödaren och fixade alla papper och betalning.

10 000 kr fattigare, men en hundvalp rikare, packade jag in honom i den mjuka hundburen i bilen. Han gnällde förtvivlat och jag var väldigt glad att vi bodde nära. 5 minuter senare var jag hemma med den dyrbara lasten. Jag har för mej att killarna var på övervåningen och jag vet att jag ropade på dem att komma lugn och tyst för att se vad jag hade. De smög fram och blev överlyckliga när de såg vem jag hade med mej :-)

Baileys gick runt och nosade och fattade genast tycke för vår spishandduk. Den fick sen följa med honom när han gick och la sej. Dagen efter åkte vi till Öland, där vi firade påsk och fick lära känna honom utan att mängder med bekanta skulle komma och "störa".

Nu har vi haft vår hundkille i drygt 3 år. Han är världens goaste hund, världens knäppaste och världens roligaste och han är VÅR! Jag kommer aldrig att ångra att vi köpte honom, men jag är glad över att vi väntade så länge som vi gjorde. Många skaffar hund när barnen är små för at de tjatar eller för att de ska vara ett bra sällskap för just barnen. Vi fick höra att det bästa var om barnen var minst 12 år, då kunde de ta ansvar på ett helt annat sätt. Det stämmer!

Baileys är ALLAS hund, även om han tyr sej mest till mej. Killarna gosar med honom precis lika mycket som vi gör och det går ut med honom precis som vi gör (även om man får tjata lite ibland). Hade de varit små hade de inte kunnat gå ut med honom själva och då hade det inte blivit ALLAS hund. Att ha hund innebär ett ganska stort ansvar. Han kan ju faktiskt slita sej, bita något eller bli skadad. Det klarar inte ett barn av och ska heller inte behöva ansvara för.

En av de bästa saker vi beslutat om här hemma är att skaffa Baileys, han är vår bebis, vår lillgris och vår ögonsten. Jag är så tacksam över att han är vår :-)

.

En riktigt skön dag!

Både igår och idag har jag haft fel om veckodagen. Igår trodde jag att det var fredag och idag trodde jag att det var lördag och det är ju himla bra så länge det är fel åt det hållet... då blir ju helgen ännu längre :-)

Igår hade jag ytterligare en "medlar-dag" mellan ex-särbon och dottern och nu tror jag att det mesta är löst. Inte klappat och klart, men det finns ett hopp. Igår bokade vi också vår Egypten-resa. Så nu finns det papper på att vi åker till Egypten efter jul och att vi blir några sköna tusenlappar fattigare med många upplevelser rikare. Extradottern är nu eld och lågor över att vi ska åka, trots att hon får jobba häcken av sej i sommar för att fixa det.

Dagen idag började med ytterligare ett läkarbesök. Igår var det allergiläkaren och idag var det neurologen som skulle fundera lite mer över Juniors huvudvärk som nu hållit i sej i 2 månader. Alla tester och prover är utan anmärkning så nu är teorin att det kanske kan vara en underbehandlad migrän. Han fick nån migränmedicin och huvudet blev faktiskt lite bättre på en gång, även om det inte blev helt bra. Vi får se vid nästa riktiga migränanfall om medicinen hjälper och huvudvärken släpper helt.

När vi träffat läkaren åkte vi till mormor och morfar och la oss vi deras pool. Baileys badade glatt hela tiden och vi andra gjorde honom sällskap då och då. Nästan allihopa har sköna rivmärken som Baileys givit oss eftersom han har som grej att simma rätt på oss och nästan försöka klättra upp på oss. Efter en himla skön dag åkte vi hem och bytte om och gick sen upp till Martins pappa som fyller år idag. Där fick vi god mat i mängder och gott att dricka. Jag och killarna avvek efter ett par timmar, Martin stannade kvar för att hjälpa till med datorn eller nåt.

Det är fortfarande varmt och skönt ute, så jag ska sätta mej och läsa en stund. Jag älskar varma sommarkvällar, när man kan sitta ute länge. Vilken härlig dag! Jag älskar mitt liv just nu!

.

Mitt i prick, tydligen...

Efter mitt inlägg igår fick jag både mail och telefonsamtal. Tydligen berörde jag en och annan, som började tänka lite...

Det konstiga var att hela dagen var mysko och det hängde ihop med det jag skrev om att ta vara på nuet och inte vänta med att uppfylla sina önskningar. Jag var helt oförberedd när ex-särbon helt plötsligt hörde av sej. Vi pratar kanske 1 gång vart annat år och enbart för att något hänt barnen (hans tre döttrar alltså, som jag ser som mina egna). Den här gången var han orolig för en av dem och berättade dessutom att han haft bröstsmärtor. Vi pratade nästan 1,5 timme och redde ut en hel del som han behövde höra tror jag...

I och med hans samtal var jag tvungen att även prata med Lilla M eftersom det gällde henne. Hon hade läst min blogg och tänkt till och efter samtalet mellan henne och hennes pappa fick hon nog ännu mer att fundera på. Jag hart inte hört något från någon av dem idag, men hoppas att de kunde reda ut vissa knutar och att de hade ett bra snack.

Det är tänkt att Lilla M ska med oss till Egypten över jul och nyår. Men för att underlätta för henne och familjen i Skåne så har vi idag suttit och letat resor direkt efter jul istället för före. Det blir dessutom billigare att åka efter, kruxet är bara att vi igentligen inte kan vara lediga veckan efter trettonhelgen. Men nu räknade vi på det och insåg att hur vi än ser på det så blir det bäst för alla att åka efter istället för innan. Så det ser ut som det blir avresa den 28 dec istället för den 21. Så Martin får fira sin födelsedag i värmen för första gången :-)

Så nu väntar vi bara på svar från Lilla M, så kan vi boka sen. Både Martin och Lilla M har drömt om att få se pyramiderna, killarna och jag har inget emot att se dem igen. Det ska bli himla kul att få visa dem vårt favoritland. Det blir fjärde gången för oss. Vi brukar inte besöka samma land flera gånger, men Egypten ligger så bra till och är relativt billigt - så dit kan man åka hur många gånger som helst.

Hoppas nu bara att alla blir nöjda och glada med datumen...

.