Så är Senior på väg till Öland med mormor och morfar och vi har precis lämnat av Junior på centralen för en veckas träningsläger i Dalarna. Vi är barnfria i 5 dagar!!!
Vi vande oss nästan i somras med egen tid, jätteskönt men samtidgt jättetråkigt. Killarna ska lixom va där... men nu ska vi få saker gjort! Idag ska vi röja på alltan, åka till sopen och slänga skräp, kartonger, våra gamla innerdörrar som vi bytt ut och lite annat.
Sen ska vi kolla igenom allt vi hade med oss till loppisen igår. En del (mycket) går till second hand och resten ska fotas pch läggas ut på Tradera. Har inte haft några auktioner på ett tag, men nu ska allt ut på en gång - så får vi se vad vi blir av med.
Alla sängar ska bäddas rent i och sovrummen ska STÄDAS! Ska försöka att röja rejält i resten av huset också. Med barnen borta kanske man kan ha städat och undanplockat mer än en kvart? Nu ska bara benet bli bra också, så jag kan ut och gå. Men det verkar ta tid :-(
Veckan kommer iaf att bli avkopplande, trots att jag ska försöka städa en hel del. Vi får väl se hur mycket som blir gjort och vad resultatet är på fredag... inte så mycket som jag vill antagligen. Men men... Nu ska jag lasta bilen!
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
Dax för loppis!
Så var det återigen dax för vår kombinerade Loppis - Klädbytardag!
Bilen är packad, det var inte alls så mycket som det brukar vara. Tydligen har vi sålt av mer på Tradera än vi trott. Det är bra! Men jag hoppas ändå att vi ska kunna sälja bort en del böcker idag och få med oss några nya sköna slantar hem. Vi behöver definitivt utrymmet i förrådet... Martin har en massa grejer från föräldrahemmet som står här nu.
Så om en liten stund drar vi iväg till Tumba Gymnasium. Kl 12 öppnar vi och då ska vi ha möblerat och tagit emot alla säljare. Sen blir det spännande att se om vädret avskräcker folk från att gå ut. Vi ha dimma och 2 grader "varmt". Inget direkt promenadväder...
Der kommer bli skitigt på golvet, så städningen efteråt tar nog sin lilla tid. Men vi är ganska många som hjälps åt. Sen drar killarna iväg och bowlar med sin pappa, medan Martin och jag åker iväg till Robbans Pizzeria. Har ni inte varit där så åk dit! De har världens godaste sallader och de största pizzorna man sett.
Ikväll blir det melodifestival och räkor :-)
Hur ser Din lördag ut?
.
Bilen är packad, det var inte alls så mycket som det brukar vara. Tydligen har vi sålt av mer på Tradera än vi trott. Det är bra! Men jag hoppas ändå att vi ska kunna sälja bort en del böcker idag och få med oss några nya sköna slantar hem. Vi behöver definitivt utrymmet i förrådet... Martin har en massa grejer från föräldrahemmet som står här nu.
Så om en liten stund drar vi iväg till Tumba Gymnasium. Kl 12 öppnar vi och då ska vi ha möblerat och tagit emot alla säljare. Sen blir det spännande att se om vädret avskräcker folk från att gå ut. Vi ha dimma och 2 grader "varmt". Inget direkt promenadväder...
Der kommer bli skitigt på golvet, så städningen efteråt tar nog sin lilla tid. Men vi är ganska många som hjälps åt. Sen drar killarna iväg och bowlar med sin pappa, medan Martin och jag åker iväg till Robbans Pizzeria. Har ni inte varit där så åk dit! De har världens godaste sallader och de största pizzorna man sett.
Ikväll blir det melodifestival och räkor :-)
Hur ser Din lördag ut?
.
fredag 26 februari 2010
Äntligen!
Första snön kom 17 december, sedan dess har vi inte fått ordentligt plogat där vi bor. Den första som kom hit och plogade gjorde det så slarvigt att vi sedan dess bara kunna köra en bil i taget på gatan och på vissa ställen knappt ens det. Igår när vi kom hem från jobbet hade vi nästan som en balsal utanför oss! Det var plogat hur fint som helst och våra STORA snöhögar som vi själva skottat ihop var nästan borta. Nu kan två bilar mötas och vi kan tom ta emot besök som kan ställa bilen utanför oss! Det tog bara drygt 2 månader att få ordentligt plogat... bravo Botkyrka Kommun!
Jag veeeet att det varit sanslöst mycket snö i år och att man fått sänka kraven rejält. Men ändå... 2 månader... Om den första som var här i december hade gjort sitt jobb, så hade de andra ju bara kunnat följa efter. Det var lixom han som satte normen. Han kanske var nybörjare iofs? Efter den här vintern är väl alla som kör plogbilar värsta proffsen?
Jag sk-er i vilket! Vägen är plogad, man kan både gå och köra här utanför. Jag är nöjd. Ska ta en bild vi tillfälle, så får ni se skillnaden. Den är stoooor!
.
Jag veeeet att det varit sanslöst mycket snö i år och att man fått sänka kraven rejält. Men ändå... 2 månader... Om den första som var här i december hade gjort sitt jobb, så hade de andra ju bara kunnat följa efter. Det var lixom han som satte normen. Han kanske var nybörjare iofs? Efter den här vintern är väl alla som kör plogbilar värsta proffsen?
Jag sk-er i vilket! Vägen är plogad, man kan både gå och köra här utanför. Jag är nöjd. Ska ta en bild vi tillfälle, så får ni se skillnaden. Den är stoooor!
.
torsdag 25 februari 2010
Mycket bättre!
Idag är allt mycket bättre! Kroppen känns helt ok, humöret är bättre och vågen pekar snällt neråt igen. Benet är som det varit senaste veckorna, men det kan man ta om annat blir bättre.
Idag går jag in på halvtid med penicillinet och när jag vaknade kände jag mej nästan frisk. Kan nästan kissa utan att det gör ont nu. Jag föder hellre 27 ungar än får en ny urinvägsinfektionen, det var faktiskt det värsta jag varit med om i "ont-väg". Undrar varför jag fått det?
Igår hade vi en sol som sken snällt på huset och orsakade takdropp - jippi! Äntligen ett ljus i mörkret! Vi fick tre små pölar i gången utanför huset, som idag iofs är glashala - men det är en bagatell i sammanhanget! Det försvann iaf liiiite snö! Just nu är det 4,9 minus och blir stadigt varmare. Imorrn ska vi ha runt nollan och regn, hoppas en hel del av snön packas ihop då. Jag gillar inte regn heller, men just nu vill jag hellre ha det än snö. I bästa fall packas snön ihop så man ser runt vägkurvor och i korsningar igen. Det är ju livsfarligt just nu, snöhögarna är så höga att man inte ser ett smack! Men visst, det kommer bli haaaalt...
Jag mår så pass bra idag att det tom är ok att jobba i Södertälje hela dagen! Inte illa efter att ha känt mej halvt döende i nästan en vecka :-)
Det finns alltså hopp! Takdropp, fåglar som kvittrar, sol som tydligen värmer lite om nosen och imorrn plusgrader. Sådärja! Och om 4 månader är det midsommar!
.
Idag går jag in på halvtid med penicillinet och när jag vaknade kände jag mej nästan frisk. Kan nästan kissa utan att det gör ont nu. Jag föder hellre 27 ungar än får en ny urinvägsinfektionen, det var faktiskt det värsta jag varit med om i "ont-väg". Undrar varför jag fått det?
Igår hade vi en sol som sken snällt på huset och orsakade takdropp - jippi! Äntligen ett ljus i mörkret! Vi fick tre små pölar i gången utanför huset, som idag iofs är glashala - men det är en bagatell i sammanhanget! Det försvann iaf liiiite snö! Just nu är det 4,9 minus och blir stadigt varmare. Imorrn ska vi ha runt nollan och regn, hoppas en hel del av snön packas ihop då. Jag gillar inte regn heller, men just nu vill jag hellre ha det än snö. I bästa fall packas snön ihop så man ser runt vägkurvor och i korsningar igen. Det är ju livsfarligt just nu, snöhögarna är så höga att man inte ser ett smack! Men visst, det kommer bli haaaalt...
Jag mår så pass bra idag att det tom är ok att jobba i Södertälje hela dagen! Inte illa efter att ha känt mej halvt döende i nästan en vecka :-)
Det finns alltså hopp! Takdropp, fåglar som kvittrar, sol som tydligen värmer lite om nosen och imorrn plusgrader. Sådärja! Och om 4 månader är det midsommar!
.
onsdag 24 februari 2010
En ledig förmiddag
Äntligen en ledig förmiddag när jag mår ganska ok. Det känns som hundra år sen sist... men tredje dagen på penicillin och nu kan jag faktiskt gå ganska långt från toaletten utan att bli kissnödig var femte minut. Benet däremot gör mer ont än "vanligt" med det beror säkert på allt tryckande och klämmande igår.
Hur som helst, så passade det bra att träffa kontaktflickan för en fika. Tog bilen till centrum, fast det bara tar 4-5 minuter att gå dit. Men jag skulle ju vila benet... å ibland gör jag som doktorn säger :-) Planen var att gå in på Lidl och handla festis också, men det fick vara för efter fikat var jag så kissnödig att jag nästan sprack. F-n va knepigt det är att ha urinvägsinfektion! Vill inte ha det igen!
Iaf vi fikade och pratade massor. Kontaktflickan är nära en uppkörning nu, så hon hade massor att berätta. Spännande! Efter fikat åkte jag hem, dammsög och körde igång en tvätt. Martins pappa är här och lånar vår dator eftersom de fortfarande inte fått ordning på varken telefon eller bredband. Idag har de iaf fått nytt parkettgolv, eller håller på att få... ikväll skulle det vara nylagt och fint. Men hålet i hallen finns fortfarande där... får se när jag ska ta tag i det igen. Jag hoppas strulen försvinner nu, så att jag kan börja ta hand om vårt här hemma och eventuellt mej också... Känns som allt förfaller och är ett enda kaos. Det är lite mycke lixom...
Eftermiddagen går åt i sängen. Har lovat Junior att läsa igenom hans projekt i SO, som handlar om Polen. Han har skrivit 6-7 sidor och vill ha hjälp att korrekturläsa och kolla att han fått med allt. Så det ska jag göra, i sängen! Får nog bli en tupplur också, så jag orkar jobba. Är så trött hela tiden, men det sa läkaren att jag skulle bli av penicillinet. Så det är väl bara att acceptera? Sen blir det jobb. Undrar om någon kommer till oss idag? Igår var halva skaran borta, förmodligen pga pendeltågsstrulet. Undrar om SL ersätter förlorad arbetsinkomst? Tror inte det va?
Nu: lunch!
.
Hur som helst, så passade det bra att träffa kontaktflickan för en fika. Tog bilen till centrum, fast det bara tar 4-5 minuter att gå dit. Men jag skulle ju vila benet... å ibland gör jag som doktorn säger :-) Planen var att gå in på Lidl och handla festis också, men det fick vara för efter fikat var jag så kissnödig att jag nästan sprack. F-n va knepigt det är att ha urinvägsinfektion! Vill inte ha det igen!
Iaf vi fikade och pratade massor. Kontaktflickan är nära en uppkörning nu, så hon hade massor att berätta. Spännande! Efter fikat åkte jag hem, dammsög och körde igång en tvätt. Martins pappa är här och lånar vår dator eftersom de fortfarande inte fått ordning på varken telefon eller bredband. Idag har de iaf fått nytt parkettgolv, eller håller på att få... ikväll skulle det vara nylagt och fint. Men hålet i hallen finns fortfarande där... får se när jag ska ta tag i det igen. Jag hoppas strulen försvinner nu, så att jag kan börja ta hand om vårt här hemma och eventuellt mej också... Känns som allt förfaller och är ett enda kaos. Det är lite mycke lixom...
Eftermiddagen går åt i sängen. Har lovat Junior att läsa igenom hans projekt i SO, som handlar om Polen. Han har skrivit 6-7 sidor och vill ha hjälp att korrekturläsa och kolla att han fått med allt. Så det ska jag göra, i sängen! Får nog bli en tupplur också, så jag orkar jobba. Är så trött hela tiden, men det sa läkaren att jag skulle bli av penicillinet. Så det är väl bara att acceptera? Sen blir det jobb. Undrar om någon kommer till oss idag? Igår var halva skaran borta, förmodligen pga pendeltågsstrulet. Undrar om SL ersätter förlorad arbetsinkomst? Tror inte det va?
Nu: lunch!
.
tisdag 23 februari 2010
Ingen propp iaf!
Tog mej iväg till Huddinge Sjukhus på förmiddagen. Kändes lite mysko att sitta på akuten med något man haft ont av i flera veckor, men det var ju ordern jag fick...
Så med remiss i handen stegade jag in på medicinakuten 10.09. Fick träffa TRE läkare efter 20 minuter och alla tre pillade, klämde och kände på mej. Frågade en massa och kliade sej i huvet. Ett noggrant ultraljud av benet visade att det iaf inte var någon propp, så då letade man efter en cysta istället som inte heller fanns där. Sen kliade man sej i huvet lite till och sa att jag ska vila och ta ipren+alvedon och gör det fortfarande ont om tre veckor ska jag gå tillbaka till vårdcenralen. Så nu vet iaf vad det INTE är!
De ville ge mej antinflammatorisk medicin, kryckor och sjukskrivning - det ville inte jag! Voltaren och liknande går jag bara upp i vikt av, kryckor är bara bökigt när det är snö och att vara sjukskriven verkar onödigt när jag sitter och jobbar. Läkare måste vara väldigt ovana vid att folk INTE vill vara sjukskrivna. De här tre såg precis lika förvånade ut som de två som frågade igår. Men vaddå? Bara för att man har ont i benet, kan man väl sitta i en kassa? Med urinvägsinfektionen var det väl iofs värre, men det är ju nästan bra nu iom penicillinet.
Fortfarande vet jag alltså inte varför jag har ont i benet. Det enda jag vet är att det gör ont och att det inte är en propp å det är väl bra? Det gick iaf fort, var tillbaka hemma igen 11.30.
.
Så med remiss i handen stegade jag in på medicinakuten 10.09. Fick träffa TRE läkare efter 20 minuter och alla tre pillade, klämde och kände på mej. Frågade en massa och kliade sej i huvet. Ett noggrant ultraljud av benet visade att det iaf inte var någon propp, så då letade man efter en cysta istället som inte heller fanns där. Sen kliade man sej i huvet lite till och sa att jag ska vila och ta ipren+alvedon och gör det fortfarande ont om tre veckor ska jag gå tillbaka till vårdcenralen. Så nu vet iaf vad det INTE är!
De ville ge mej antinflammatorisk medicin, kryckor och sjukskrivning - det ville inte jag! Voltaren och liknande går jag bara upp i vikt av, kryckor är bara bökigt när det är snö och att vara sjukskriven verkar onödigt när jag sitter och jobbar. Läkare måste vara väldigt ovana vid att folk INTE vill vara sjukskrivna. De här tre såg precis lika förvånade ut som de två som frågade igår. Men vaddå? Bara för att man har ont i benet, kan man väl sitta i en kassa? Med urinvägsinfektionen var det väl iofs värre, men det är ju nästan bra nu iom penicillinet.
Fortfarande vet jag alltså inte varför jag har ont i benet. Det enda jag vet är att det gör ont och att det inte är en propp å det är väl bra? Det gick iaf fort, var tillbaka hemma igen 11.30.
.
måndag 22 februari 2010
Så här är läget
När jag vaknade i morse var det 25,8 minus. Kunde snabbt konstatera att det inte skulle bli någon skola för Junior, han kan inte gå ut när det är så kallt. Då hostar han tills han i värsta fall tuppar av eller iaf kräks. När det är kallt är astman som värst för honom.
Kl 8.15 började telefontiden på vårdcentralen och jag kom fram till en jättetrevlig AT-läkare som kunde ta emot oss kl 10-10.40. Jag och Senior fick en gemensam tid så hon kunde kolla upp oss ordentligt. Vi tog faktiskt bilen dit trots att det bara tar ett par minuter att gå. Men jag har ju också problem med astma när det är kallt. Dessutom ont i det där förbaskade benet som nu var en av de saker vi skulle kolla.
Sagt å gjort! Seniors finger måste röntgas, så det ska han göra om en stund. Morfar får ta med honom till läkarhuset i Skärholmen och fixa det. Mitt urinprov visade ett klockrent exempel på urinvägsinfektion, förutom att jag inte har någon feber. Men både blod och bakterier fanns i provet, så det är lixom ingen tvekan. Det var en mycket klok doktor, hon frågade inte ens varför jag inte kommit tidigare. Mitt ben däremot blev hon inte klok på. Hon ringde någon medicinsk rådgivare och fler doktorer kom in och tittade på mej. Tydligen misstänker man en propp, men det är inte alls glasklart. Så jag ska på nån röntgen på Huddinge Sjukhus och träffa en läkare där. Men då måste jag ju klara mej utan en toalett mer än 5 minuter, så det får vänta tills penicilinet verkat.
Direkt efter vårdcentralen ville jag hämta ut penicillinet och åkte därför till centrum. Eftersom Murphys lag förföljer mej just nu, så funkade självklart inte datorerna! Men för första gången träffade jag en receptarie som faktiskt var service-minded, så hon ringde läkaren och lyckades på nåt sätt ge mej medicinen. Tack o lov! För nu har jag ont och mår allmänt dåligt. Som jag sa till Martin i morse: "Hade jag haft en vanligt kontorsjobb så hade jag faktiskt sjukskrivit mej". Då insåg han att jag nog mår ganska dåligt. Men i nuläget har jag inget "vanligt" jobb och skulle sätta Martin i en svår sits, så det blir inget av med nån sjukskrivning.
Nu har jag iaf tryckt i mej penicillin och alvedon, nu går jag och lägger mej.
.
Kl 8.15 började telefontiden på vårdcentralen och jag kom fram till en jättetrevlig AT-läkare som kunde ta emot oss kl 10-10.40. Jag och Senior fick en gemensam tid så hon kunde kolla upp oss ordentligt. Vi tog faktiskt bilen dit trots att det bara tar ett par minuter att gå. Men jag har ju också problem med astma när det är kallt. Dessutom ont i det där förbaskade benet som nu var en av de saker vi skulle kolla.
Sagt å gjort! Seniors finger måste röntgas, så det ska han göra om en stund. Morfar får ta med honom till läkarhuset i Skärholmen och fixa det. Mitt urinprov visade ett klockrent exempel på urinvägsinfektion, förutom att jag inte har någon feber. Men både blod och bakterier fanns i provet, så det är lixom ingen tvekan. Det var en mycket klok doktor, hon frågade inte ens varför jag inte kommit tidigare. Mitt ben däremot blev hon inte klok på. Hon ringde någon medicinsk rådgivare och fler doktorer kom in och tittade på mej. Tydligen misstänker man en propp, men det är inte alls glasklart. Så jag ska på nån röntgen på Huddinge Sjukhus och träffa en läkare där. Men då måste jag ju klara mej utan en toalett mer än 5 minuter, så det får vänta tills penicilinet verkat.
Direkt efter vårdcentralen ville jag hämta ut penicillinet och åkte därför till centrum. Eftersom Murphys lag förföljer mej just nu, så funkade självklart inte datorerna! Men för första gången träffade jag en receptarie som faktiskt var service-minded, så hon ringde läkaren och lyckades på nåt sätt ge mej medicinen. Tack o lov! För nu har jag ont och mår allmänt dåligt. Som jag sa till Martin i morse: "Hade jag haft en vanligt kontorsjobb så hade jag faktiskt sjukskrivit mej". Då insåg han att jag nog mår ganska dåligt. Men i nuläget har jag inget "vanligt" jobb och skulle sätta Martin i en svår sits, så det blir inget av med nån sjukskrivning.
Nu har jag iaf tryckt i mej penicillin och alvedon, nu går jag och lägger mej.
.
söndag 21 februari 2010
Låt ungdomarna jobba!
Arbetsmiljöverket har lagt ett förslag om att strypa möjligheten för ungdomar att arbeta på sin fritid. Ett otroligt korkat förslag!
Förslaget går ut på att man slår ihop skoltid och arbetstid och att dessa inte får överstiga 40 timmar per vecka. Man måste dessutom ha 5 sammanhängande semesterveckor på sommaren. De flesta gymnasieungdomar går i skolan ca 35-38 timmar, det innebär att de skulle kunna jobba 2-5 timmar per vecka. På sommaren måste de jobba i början eller slutet av sommarlovet för att kunna jobba något alls. Oftast är det väl i Juli som sommarjobben finns...?
Varför tycker jag då att förslaget är dumt? Ska inte skolan prioriteras? Klart att skolan ska prioriteras! Men det är faktiskt så att om man har något att göra på fritiden som man trivs med (hobby eller jobb) så blir skolresultaten bättre. Hur ska ungdomarna lära sej ansvar, punktlighet, få arbetslivserfarenhet och lära sej handskas med pengar om de inte får jobba? Alla arbetsgivare kräver ju arbetslivsefarenhet när de söker folk. Dessutom finns det redan nu bra och tydliga regler om vad som gäller för varje ålder.
Senior har arbetat varje fredageftermiddag sedan höstterminen i nian. Han har utvecklats enormt på den tiden. Skolarbetet har gått bättre, han har fått självkänsla och självförtroende och mognat som person. I skolan har han inte haft några kompisar eller fått uppskattning, på jobbet har han kompisar och de visar honom massor med uppskattning som gör att han växer som person. Att ta ifrån honom detta skulle innebära katastrof!
Junior har varit simtränare de senaste åren. Något som gett honom en slant på fickan, lärt honom ansvar och han har fått dela med sej av sin egen kunskap. En uppgift som han klarat galant och fått även honom att mogna som person.
Både för ensamstående föräldrar och för flera företag är förslaget ett stort hot. Som ensamstående har jag aldrig kunnat ge mina ungar månadspeng eller studiebidrag. Att de kunnat tjäna sina egna pengar genom att sälja jultidningar eller sommarjobbat har varit avgörande för oss. För bla Mc Donalds innebär det att halva personalstyrkan får gå. Ett företag som verkligen lärt många ungdomar hur det går till på jobbet!
Jag hoppas att många protesterar mot förslaget, speciellt de politiker som ska rösta om det. Detta är viktigt! Ungdomar mår bra av att jobba, göra rätt för sej och tjäna egna pengar. Ta inte bort den möjligheten! Protestera!!!
.
Förslaget går ut på att man slår ihop skoltid och arbetstid och att dessa inte får överstiga 40 timmar per vecka. Man måste dessutom ha 5 sammanhängande semesterveckor på sommaren. De flesta gymnasieungdomar går i skolan ca 35-38 timmar, det innebär att de skulle kunna jobba 2-5 timmar per vecka. På sommaren måste de jobba i början eller slutet av sommarlovet för att kunna jobba något alls. Oftast är det väl i Juli som sommarjobben finns...?
Varför tycker jag då att förslaget är dumt? Ska inte skolan prioriteras? Klart att skolan ska prioriteras! Men det är faktiskt så att om man har något att göra på fritiden som man trivs med (hobby eller jobb) så blir skolresultaten bättre. Hur ska ungdomarna lära sej ansvar, punktlighet, få arbetslivserfarenhet och lära sej handskas med pengar om de inte får jobba? Alla arbetsgivare kräver ju arbetslivsefarenhet när de söker folk. Dessutom finns det redan nu bra och tydliga regler om vad som gäller för varje ålder.
Senior har arbetat varje fredageftermiddag sedan höstterminen i nian. Han har utvecklats enormt på den tiden. Skolarbetet har gått bättre, han har fått självkänsla och självförtroende och mognat som person. I skolan har han inte haft några kompisar eller fått uppskattning, på jobbet har han kompisar och de visar honom massor med uppskattning som gör att han växer som person. Att ta ifrån honom detta skulle innebära katastrof!
Junior har varit simtränare de senaste åren. Något som gett honom en slant på fickan, lärt honom ansvar och han har fått dela med sej av sin egen kunskap. En uppgift som han klarat galant och fått även honom att mogna som person.
Både för ensamstående föräldrar och för flera företag är förslaget ett stort hot. Som ensamstående har jag aldrig kunnat ge mina ungar månadspeng eller studiebidrag. Att de kunnat tjäna sina egna pengar genom att sälja jultidningar eller sommarjobbat har varit avgörande för oss. För bla Mc Donalds innebär det att halva personalstyrkan får gå. Ett företag som verkligen lärt många ungdomar hur det går till på jobbet!
Jag hoppas att många protesterar mot förslaget, speciellt de politiker som ska rösta om det. Detta är viktigt! Ungdomar mår bra av att jobba, göra rätt för sej och tjäna egna pengar. Ta inte bort den möjligheten! Protestera!!!
.
I mitt horoskop för dagen står det: "Förmiddagen verkar fin och trevlig tills du blir varse något du gärna vill ha ändring på. Tålamod krävs dock ännu." Hur bra stämmer inte det då?
Klev upp på vågen och hade förståss gått upp, det gjorde jag igår också och i förrgår... jag, jag vet: Man ska inte väga sej varje dag! Men när man blir nojjig kan man lixom inte låta bli. Å nu mår jag bara dåligt :-(
Jag vet ju att det förmodligen beror på att jag inte kan röra mej ordentligt, att jag förmodligen har urinvägsinfektion, att jag är småförkyld och självklart för att jag ätit fel. Idag ska vi börja skriva checklista igen och imorrn ska jag se om jag kan få en läkartid och kolla upp mitt ben och ta en urinprov. Jag mår skit! När jag inte trivs i min kropp blir jag lessen och irriterad. Jag fräser och snäser och vill bara sova.
Vissa menar att vikt är ett lyxproblem. Kanske för vissa. För mej handlar det helt och hållet om självkänsla och om att trivas i sin kropp. Nu ligger jag långt över 25 i BMI igen, jag ska ner drygt 5 kg. Hur ska jag kunna vara trovärdig inför mina medlemmar om jag bara ökar i vikt? Jag måste göra något nu och det känns så tungt!
.
Klev upp på vågen och hade förståss gått upp, det gjorde jag igår också och i förrgår... jag, jag vet: Man ska inte väga sej varje dag! Men när man blir nojjig kan man lixom inte låta bli. Å nu mår jag bara dåligt :-(
Jag vet ju att det förmodligen beror på att jag inte kan röra mej ordentligt, att jag förmodligen har urinvägsinfektion, att jag är småförkyld och självklart för att jag ätit fel. Idag ska vi börja skriva checklista igen och imorrn ska jag se om jag kan få en läkartid och kolla upp mitt ben och ta en urinprov. Jag mår skit! När jag inte trivs i min kropp blir jag lessen och irriterad. Jag fräser och snäser och vill bara sova.
Vissa menar att vikt är ett lyxproblem. Kanske för vissa. För mej handlar det helt och hållet om självkänsla och om att trivas i sin kropp. Nu ligger jag långt över 25 i BMI igen, jag ska ner drygt 5 kg. Hur ska jag kunna vara trovärdig inför mina medlemmar om jag bara ökar i vikt? Jag måste göra något nu och det känns så tungt!
.
lördag 20 februari 2010
Inte bästa flyttvädret kanske...
Vi har INTE tur med vädret. Allt gick bra fram till lunch, sen började snökaoset. Snön vräkte ner och vägen blåste snabbt igen. Bara man lämnade bilen några minuter så var den en igloo.
Vi åkte till Södertälje 10.30, då var allt ok. Vi körde första lassen 12.30, då var det fortfarande ok. Nästa lass tog vi både med vår bil och lastbilen vi hyrt, vid 13.30 - då började det snöa. Nästa lass gick vid 16 och då fanns det inte mycket väg kvar att köra på. Efter sista lasset stannade jag och killarna kvar i lägenheten och fixade lite. Vi ställde lampor i rummen och tände, gjorde iordning sängarna och skruvade ihop datahörnan och ett skrivbord och lite annat smått och gott. Martin åkte tillbaka till Södertälje tillsammans med mina föräldrar och lämnade tillbaka hyrbilen. När vi var färdiga i lägenheten åkte vi hem och tog igen oss.
Martin hjälpte sina föräldrar med det sista och körde sedan deras bil till Tumba för att hans pappa skulle slippa köra i skitvädret. Sen visar det sej att hans mamma inte kan säga säkert om kaffebryggaren är avstängd eller ej, så nu är han på väg till Södertälje igen. Stackarn. Han lät både uppgiven och trött när han ringde för att säga att han skulle komma lite senare än tänkt. Men vi kan inte låta hans pappa köra i det här vädret, så är det bara.
Vi är alla ganska trötta nu. Senior ligger och titta på OS, jag sitter här, Junior och hans tjej lagar mat till oss :-) Det blir nån variant på köttfärsås. Det får bli vad som helst för min del, bara jag slipper laga det... Sen blir det melodifestivalen och efter det sååååååva! Vi kommer sova gott inatt!
Men det känns bra. Nu har de iaf flyttat, det var ett projekt som såg omöjligt ut för ett år sedan, men som fixade sej väldigt bra. Nu har vi Martins föräldrar nära oss så vi kan hjälpa dem vid behov och vi kan låna bil av dem :-) Allt har löst sej på bästa sätt. Till slut!
.
Vi åkte till Södertälje 10.30, då var allt ok. Vi körde första lassen 12.30, då var det fortfarande ok. Nästa lass tog vi både med vår bil och lastbilen vi hyrt, vid 13.30 - då började det snöa. Nästa lass gick vid 16 och då fanns det inte mycket väg kvar att köra på. Efter sista lasset stannade jag och killarna kvar i lägenheten och fixade lite. Vi ställde lampor i rummen och tände, gjorde iordning sängarna och skruvade ihop datahörnan och ett skrivbord och lite annat smått och gott. Martin åkte tillbaka till Södertälje tillsammans med mina föräldrar och lämnade tillbaka hyrbilen. När vi var färdiga i lägenheten åkte vi hem och tog igen oss.
Martin hjälpte sina föräldrar med det sista och körde sedan deras bil till Tumba för att hans pappa skulle slippa köra i skitvädret. Sen visar det sej att hans mamma inte kan säga säkert om kaffebryggaren är avstängd eller ej, så nu är han på väg till Södertälje igen. Stackarn. Han lät både uppgiven och trött när han ringde för att säga att han skulle komma lite senare än tänkt. Men vi kan inte låta hans pappa köra i det här vädret, så är det bara.
Vi är alla ganska trötta nu. Senior ligger och titta på OS, jag sitter här, Junior och hans tjej lagar mat till oss :-) Det blir nån variant på köttfärsås. Det får bli vad som helst för min del, bara jag slipper laga det... Sen blir det melodifestivalen och efter det sååååååva! Vi kommer sova gott inatt!
Men det känns bra. Nu har de iaf flyttat, det var ett projekt som såg omöjligt ut för ett år sedan, men som fixade sej väldigt bra. Nu har vi Martins föräldrar nära oss så vi kan hjälpa dem vid behov och vi kan låna bil av dem :-) Allt har löst sej på bästa sätt. Till slut!
.
Så vare flyttdax!
Lördagmorgon och vi är upp lite tidigare än vanligt igen. Men inte pga simtävlingar, utan pga flytt-jobb. Idag ska äntligen Martins föräldrar flytta in i sin nya lägenhet här i Tumba. Självklart ska det blåsa nästan storm och självklart ska det vräka ner mer snö just idag. Men vi kan inte hjälpa dem någon annan dag, så det är lixom bara att gilla läget. Eller nä föresten, det tänker jag inte alls göra! Jag gillar inte alls läget, det är bara att göra det som ska göras ändå!
Först ska vi köra Junior till träningen om en liten stund. Sen ska vi plocka ihop oss och gå ut med Baileys. 10.30 hämtar vi Junior och kör direkt till Södertälje. Vi börjar med att skruva isär alla möbler som ska med, käkar lunch och hämtar sen flyttbilen som vi bokat. Runt 12.30 kommer även mina föräldrar och hjälper oss. Pappa ska köra flyttbilen eftersom han är lite mer van än vi andra att köra stora bilar.
Då blir vi 8 personer som kan springa i trapporna och då blir det inte riktigt lika många varv i trappen som det skulle bli om det bara var jag och Martin som hjälpte dem. Jag och min pappa kan inte springa i trapporna pga våra små krämpor... Men vi kan ju göra annat (och det blir nog ett och annat varv i trappen ändå, men lite långsammare än de andra). Det ska bli väldigt skönt när grejerna väl står i bilen, för på nya stället finns det hiss. Ska nog utrusta oss med stegräknare idag :-)
Ikväll kommer vi nog att vara ganska trötta. Junior och hans tjej ska laga maten och sen blir det melodifestivalen innan vi somnar ovaggade. Imorrn är det återigen ledigt, om inte Martins föräldrar behöver mer hjälp förståss. Tror en lugnare period i vårt liv ska börja nu. Ser fram emot sportlovet, då ska Junior på simläger och Senior åker till Öland. Vi ska "bara" jobba, inte köra någon unge åt nåt håll. Då ska vi också ta långa sovmorgnar. Det ska bli väldigt skönt!
.
Först ska vi köra Junior till träningen om en liten stund. Sen ska vi plocka ihop oss och gå ut med Baileys. 10.30 hämtar vi Junior och kör direkt till Södertälje. Vi börjar med att skruva isär alla möbler som ska med, käkar lunch och hämtar sen flyttbilen som vi bokat. Runt 12.30 kommer även mina föräldrar och hjälper oss. Pappa ska köra flyttbilen eftersom han är lite mer van än vi andra att köra stora bilar.
Då blir vi 8 personer som kan springa i trapporna och då blir det inte riktigt lika många varv i trappen som det skulle bli om det bara var jag och Martin som hjälpte dem. Jag och min pappa kan inte springa i trapporna pga våra små krämpor... Men vi kan ju göra annat (och det blir nog ett och annat varv i trappen ändå, men lite långsammare än de andra). Det ska bli väldigt skönt när grejerna väl står i bilen, för på nya stället finns det hiss. Ska nog utrusta oss med stegräknare idag :-)
Ikväll kommer vi nog att vara ganska trötta. Junior och hans tjej ska laga maten och sen blir det melodifestivalen innan vi somnar ovaggade. Imorrn är det återigen ledigt, om inte Martins föräldrar behöver mer hjälp förståss. Tror en lugnare period i vårt liv ska börja nu. Ser fram emot sportlovet, då ska Junior på simläger och Senior åker till Öland. Vi ska "bara" jobba, inte köra någon unge åt nåt håll. Då ska vi också ta långa sovmorgnar. Det ska bli väldigt skönt!
.
fredag 19 februari 2010
Nu är jag faktiskt trött på det här!
www.slutasnöa.nu! Vill inte ha mer snö! Bläää!
Är ledig idag och har fortfarande ont i knät. Alltså blir det ingen promenad idag... heller... gör det ont på måndag, så ska jag ringa vårdcentralen. Eftersom vi ska hjälpa Martins föräldrar och flytta imorrn så kommer jag nog ha ondare än idag. De bor på tredje våningen, utan hiss... Dessutom kommer det nog att bli en hel del skottande under helgen och även om man har snöslunga så ska man ju gå med den. Jag kommer gå med den MÅNGA gånger under helgen... blä!
Har märkt att folk är på väg att ge upp. Sen i måndags har våra medlemmar sett ganska ledsna ut. När man går ner i vikt vill man ju gärna röra på sej och det är svårt att bara komma ut på en promenad som det ser ut just nu. Här i Tumba har vi inte fått plogat sedan förra snöfallet, vägen utanför vårt hus är nästan oframkomlig. Vet inte om pengarna tagit slut eller om snöskottarna gett upp? Väger man då lite för mycket, så vågar man helt enkelt inte ge sej ut och gå i detta, med risk för att ramla och skada sej. Särskilt igår sa folk rakt ut att de håller på att ge upp allt om inte våren kommer snart. Flera sa att de snart begraver sej inomhus och bara skiter i allt.
Jag kan inte annat än hålla med. Jag är så trött på snön och började nästan grina i morse när jag såg att det kommit ännu mer under natten. Vi fick upp ytterdörren, men mer än så var det inte. Gången ut till garaget är översnöad och syns knappt. Imorrn ska det bli mer och då har vi hyrt en stor flyttbil som vi nu får be min pappa köra. Varken jag eller Martin vill ge oss på att köra en så stor bil i det vädret. Tyvärr är det enda chansen vi har att hjälpa till, annars hade vi nog ändrat flytthelg. Men vi började lite smått med de första kartongerna igår och tar eventuellt ett par turer idag. Imorrn blir det bara möbler vi kör.
Jag är trött på snön, men mer rädd för vad den ska ställa till med när den smälter. Var ska allt smältvatten ta vägen? Vi har inte ens en avloppsbrunn utanför oss på gatan... Det kommer vara vatten överallt och i värsta fall får vi översvämning både i garage och källare. Vi får nog se till att sprida smältsnön över hela tomten för att undvika det värsta. Men vattnet på vägen kan vi inte göra något åt... det kommer bli katastrof för många som bor här. Kan det inte bara vara maj nu?
.
Är ledig idag och har fortfarande ont i knät. Alltså blir det ingen promenad idag... heller... gör det ont på måndag, så ska jag ringa vårdcentralen. Eftersom vi ska hjälpa Martins föräldrar och flytta imorrn så kommer jag nog ha ondare än idag. De bor på tredje våningen, utan hiss... Dessutom kommer det nog att bli en hel del skottande under helgen och även om man har snöslunga så ska man ju gå med den. Jag kommer gå med den MÅNGA gånger under helgen... blä!
Har märkt att folk är på väg att ge upp. Sen i måndags har våra medlemmar sett ganska ledsna ut. När man går ner i vikt vill man ju gärna röra på sej och det är svårt att bara komma ut på en promenad som det ser ut just nu. Här i Tumba har vi inte fått plogat sedan förra snöfallet, vägen utanför vårt hus är nästan oframkomlig. Vet inte om pengarna tagit slut eller om snöskottarna gett upp? Väger man då lite för mycket, så vågar man helt enkelt inte ge sej ut och gå i detta, med risk för att ramla och skada sej. Särskilt igår sa folk rakt ut att de håller på att ge upp allt om inte våren kommer snart. Flera sa att de snart begraver sej inomhus och bara skiter i allt.
Jag kan inte annat än hålla med. Jag är så trött på snön och började nästan grina i morse när jag såg att det kommit ännu mer under natten. Vi fick upp ytterdörren, men mer än så var det inte. Gången ut till garaget är översnöad och syns knappt. Imorrn ska det bli mer och då har vi hyrt en stor flyttbil som vi nu får be min pappa köra. Varken jag eller Martin vill ge oss på att köra en så stor bil i det vädret. Tyvärr är det enda chansen vi har att hjälpa till, annars hade vi nog ändrat flytthelg. Men vi började lite smått med de första kartongerna igår och tar eventuellt ett par turer idag. Imorrn blir det bara möbler vi kör.
Jag är trött på snön, men mer rädd för vad den ska ställa till med när den smälter. Var ska allt smältvatten ta vägen? Vi har inte ens en avloppsbrunn utanför oss på gatan... Det kommer vara vatten överallt och i värsta fall får vi översvämning både i garage och källare. Vi får nog se till att sprida smältsnön över hela tomten för att undvika det värsta. Men vattnet på vägen kan vi inte göra något åt... det kommer bli katastrof för många som bor här. Kan det inte bara vara maj nu?
.
torsdag 18 februari 2010
Mer snö :-(
Igår började det snöa igen. Idag ska det också snöa... och imorrn... och på lördag... ända till onsdag tydligen. Värst blir det i helgen och då ska vi hjälpa Martins föräldrar att flytta. Så det är väl självklart att vädret ska jäklas, det har ju allt annat gjort! På lördag ska det komma 1-3 dm nysnö och blåsa halv storm, den dagen ska ändå vara lindrigast. På lördag eftermiddag har vi hyrt en stor bil för att köra de större möblerna. Ska bli spännande att se hur villig den bilen är att göra som vi vill... Det är väl själva f-n att precis allt ska krångla!
Å det är inte bara flytten som krånglar. Min kropp håller på att säga upp sej verkar det som. Knät gör fortfarande ont, även om det är bättre. Andra knät är blåslaget efter mitt fall i måndags. Häromnatten vaknade jag och var kissnödig, sen kissade jag ungefär varannan minut under två timmar och det gjorde skiiitont. Det försvann dagen efter men kom tillbaka igår och då var det även blod i urinen under ett par timmar och sen försvann det. Idag är både knät och blåsan ok igen. Jag vet inte vad som händer med mej. Jag känner mej helt lugn, inte alls stressad. Det kanske är psykist, helt omedvetet?
Imorrn är jag ledig! Imorrn ska jag försöka att inte göra så mycket alls. Jag har suttit med min dagsljuslampa varje dag ett par timmar för att bli piggare, tror det funkar faktiskt. Fick först min gryningslampa förra året och får ett trevlig uppvaknande varje morgon med den. Nu när jag fyllde år fick jag en dagsljuslampa som står vi datorn och lyser starkt ljus i mina ögon. Man ska bli piggare av mina lampor och jag inbillar mej att man blir det. Tydligen håller inte kroppen med... Men det som inte dödar - härdar. Eller hur?
.
Å det är inte bara flytten som krånglar. Min kropp håller på att säga upp sej verkar det som. Knät gör fortfarande ont, även om det är bättre. Andra knät är blåslaget efter mitt fall i måndags. Häromnatten vaknade jag och var kissnödig, sen kissade jag ungefär varannan minut under två timmar och det gjorde skiiitont. Det försvann dagen efter men kom tillbaka igår och då var det även blod i urinen under ett par timmar och sen försvann det. Idag är både knät och blåsan ok igen. Jag vet inte vad som händer med mej. Jag känner mej helt lugn, inte alls stressad. Det kanske är psykist, helt omedvetet?
Imorrn är jag ledig! Imorrn ska jag försöka att inte göra så mycket alls. Jag har suttit med min dagsljuslampa varje dag ett par timmar för att bli piggare, tror det funkar faktiskt. Fick först min gryningslampa förra året och får ett trevlig uppvaknande varje morgon med den. Nu när jag fyllde år fick jag en dagsljuslampa som står vi datorn och lyser starkt ljus i mina ögon. Man ska bli piggare av mina lampor och jag inbillar mej att man blir det. Tydligen håller inte kroppen med... Men det som inte dödar - härdar. Eller hur?
.
onsdag 17 februari 2010
Nån som sett nåt vårtecken?
Det är redan mitten av februari, tiden går otroligt fort! Idag har vi haft snö konstant i två månader. När hände det senast? Jag vill ha vår nu! Har nån sett något vårtecken tro? Ge mej hopp!
I måndags var mitt liv ett enda stort kaos. Igår tog jag stora beslut och verkställde dem också... sen la jag av alla telefoner. Reaktionerna lät dock vänta på sej, inte förrän efter några timmar började det droppa in mail. Då var det främst från partikollegor som var förvånade, men förstod mej. Från föreningslivet fick jag bara en enda reaktion... alltså gjorde jag rätt där - de kommer inte att sakna mej. Tråkigt nog har jag ställt till det för kassören i föreningen. Hon som ville lägga av, men som nu inte vet vem som ska ta över efter henne eller vad hon ska göra med alla papper. Hon är dock inte det minsta lessen på mej, tack C du är en pärla!
Senior var orolig för mej och frågade väl hundra gånger hur jag mådde. Han som inte ens är född med empati, utan jag har fått lära honom det. Tydligen har jag lyckats bra :-) Martin gick runt och studerade mej så till den grad att han missade att han skulle vara tidigare på ett företag och jobba. Inte bra... men de var förstående tack och lov. Junior var inte hemma när allt satte igång i måndags och visste inte mycket om det som hänt, så han fattade ingenting. Mina föräldrar jublar, de har väntat länge på att jag ska dra mej ur. Baileys bara är...
Jag själv är enormt lättad. Stressen har varit ganska påtaglig. Jag har känt mej stressad, men inte så pass mycket som jag tydligen borde ha gjort. Nu känner jag mej som en ny människa, otroligt lättad och på två dagar har jag gått ner 1 kg! Jag har lovat mej själv att inte binda upp mej på något nytt på 6 månader. Bara ge mej själv tid och ta hand om mej och familjen. Sen får vi se... Allt kan hända.
Men först vill jag ha vår! Ge mej vårtecken!
.
I måndags var mitt liv ett enda stort kaos. Igår tog jag stora beslut och verkställde dem också... sen la jag av alla telefoner. Reaktionerna lät dock vänta på sej, inte förrän efter några timmar började det droppa in mail. Då var det främst från partikollegor som var förvånade, men förstod mej. Från föreningslivet fick jag bara en enda reaktion... alltså gjorde jag rätt där - de kommer inte att sakna mej. Tråkigt nog har jag ställt till det för kassören i föreningen. Hon som ville lägga av, men som nu inte vet vem som ska ta över efter henne eller vad hon ska göra med alla papper. Hon är dock inte det minsta lessen på mej, tack C du är en pärla!
Senior var orolig för mej och frågade väl hundra gånger hur jag mådde. Han som inte ens är född med empati, utan jag har fått lära honom det. Tydligen har jag lyckats bra :-) Martin gick runt och studerade mej så till den grad att han missade att han skulle vara tidigare på ett företag och jobba. Inte bra... men de var förstående tack och lov. Junior var inte hemma när allt satte igång i måndags och visste inte mycket om det som hänt, så han fattade ingenting. Mina föräldrar jublar, de har väntat länge på att jag ska dra mej ur. Baileys bara är...
Jag själv är enormt lättad. Stressen har varit ganska påtaglig. Jag har känt mej stressad, men inte så pass mycket som jag tydligen borde ha gjort. Nu känner jag mej som en ny människa, otroligt lättad och på två dagar har jag gått ner 1 kg! Jag har lovat mej själv att inte binda upp mej på något nytt på 6 månader. Bara ge mej själv tid och ta hand om mej och familjen. Sen får vi se... Allt kan hända.
Men först vill jag ha vår! Ge mej vårtecken!
.
tisdag 16 februari 2010
Då är det gjort!
Nu är det oficiellt; jag har lämnat alla mina uppdrag inom föreningslivet och politiken. Alla berörda har nu fått ett mail med min avgång och orsaken till den. Å det känns skönt!
Jag är inte en sån människa att jag behöver förverkliga mej själv genom ordförandeposter eller andra högre instanser. Jag vill JOBBA med frågor som jag anser är viktiga och som jag tycker behöver belysas. Bla frågorna kring barn med särskilda behov och ungdomar som har det trassligt. Ordförande i Astma och Allergiföreningen blev jag enbart för att lösa deras porblem under en period, då man hade ett lågt antal medlemmar och ingen styrelse. Hela familjen har iofs astma och allergier, men det är ingen fråga jag brinner för. Jag gjorde det för att vara schysst.
Igår fick jag veta att det kommit klagomål på mej och årsmötet ställdes in. Då insåg jag att det är läge att göra sej av med alla "ryggsäckar" på en gång. Har jag inte folks förtroende är jag den första att göra rätt för mej och lämna min post. Jag kan ju inte sitta där och låtsas som att allt är bra, då är det bättre att någon annan tar över. Då passade det bra att även meddela mitt parti sedan 12 år tillbaka att jag lämnar detta också.
Så två olika mail har gått iväg till en massa folk. Människor som jag haft ett nära samarbete med, som jag litat på och som jag trott litat på mej. Nu inser jag att jag varit ganska naiv och blåögd. Jag vill verkligen lita på folk och har alltid gjort det, men man kanske ska vara lite mer beredd på att folk faktiskt inte alltid är ärliga mot en? Så bort med de rosa glasögonen!
Igår mådde jag verkligen dåligt och var riktigt ledsen. Idag känns det mycket bättre. Jag kommer att vara helt ledig fram till 15/8 från föreningeliv och politik, sen får vi se vad som händer.
.
Jag är inte en sån människa att jag behöver förverkliga mej själv genom ordförandeposter eller andra högre instanser. Jag vill JOBBA med frågor som jag anser är viktiga och som jag tycker behöver belysas. Bla frågorna kring barn med särskilda behov och ungdomar som har det trassligt. Ordförande i Astma och Allergiföreningen blev jag enbart för att lösa deras porblem under en period, då man hade ett lågt antal medlemmar och ingen styrelse. Hela familjen har iofs astma och allergier, men det är ingen fråga jag brinner för. Jag gjorde det för att vara schysst.
Igår fick jag veta att det kommit klagomål på mej och årsmötet ställdes in. Då insåg jag att det är läge att göra sej av med alla "ryggsäckar" på en gång. Har jag inte folks förtroende är jag den första att göra rätt för mej och lämna min post. Jag kan ju inte sitta där och låtsas som att allt är bra, då är det bättre att någon annan tar över. Då passade det bra att även meddela mitt parti sedan 12 år tillbaka att jag lämnar detta också.
Så två olika mail har gått iväg till en massa folk. Människor som jag haft ett nära samarbete med, som jag litat på och som jag trott litat på mej. Nu inser jag att jag varit ganska naiv och blåögd. Jag vill verkligen lita på folk och har alltid gjort det, men man kanske ska vara lite mer beredd på att folk faktiskt inte alltid är ärliga mot en? Så bort med de rosa glasögonen!
Igår mådde jag verkligen dåligt och var riktigt ledsen. Idag känns det mycket bättre. Jag kommer att vara helt ledig fram till 15/8 från föreningeliv och politik, sen får vi se vad som händer.
.
måndag 15 februari 2010
En skitdag
Idag är det en skitdag.
Har iofs fått en massa gjort, men också fått ett ganska schysst knivhugg i ryggen.
Mår skit!
I morgon kan bara bli bättre...
.
Har iofs fått en massa gjort, men också fått ett ganska schysst knivhugg i ryggen.
Mår skit!
I morgon kan bara bli bättre...
.
Jäkla kilon!
Martin och jag hade bestämt att vi skulle ta tag i vikten igen i måndags. Å hur gick det med det då? Åt skogen, kan man väl säga :-(
Måndagen var ett kaos, sista vicket på Kungsgatan och jag var stresssssad. Tisdag och onsdag gick bra, men sen var det en riktigt pestig torsdag och lunchdate som var kul men ganska onyttig. Fredagen var helt ok, för att lösas av med en helg i en simhall med snabbmat under två dagar.
Dålig mat + ont i benet (inga promenader) = 0,7 kg upp!
Jäkla skit! Nu har jag återigen alldeles för många kilon på min lilla kropp för att jag ska må bra. Nu är det 4,6 kilo som ska bort igen, jag som bara hade 1,2 kvar... att det ska vara så svårt!!!
.
Måndagen var ett kaos, sista vicket på Kungsgatan och jag var stresssssad. Tisdag och onsdag gick bra, men sen var det en riktigt pestig torsdag och lunchdate som var kul men ganska onyttig. Fredagen var helt ok, för att lösas av med en helg i en simhall med snabbmat under två dagar.
Dålig mat + ont i benet (inga promenader) = 0,7 kg upp!
Jäkla skit! Nu har jag återigen alldeles för många kilon på min lilla kropp för att jag ska må bra. Nu är det 4,6 kilo som ska bort igen, jag som bara hade 1,2 kvar... att det ska vara så svårt!!!
.
söndag 14 februari 2010
Vad kan det vara?
Jag har haft ont i benet i flera veckor nu, måste nog snart kolla upp det... Men först tänkte jag kolla med er om ni kanske har någon bra teori om vad det kan vara?
Jag har ont högt upp i vaden, strax under knäckvecket på höger bens baksida. Det är inte svullet, rött eller varmt. Det syns ingenting. Det gör inte ont vid beröring, vridning eller tryck. Men så ont vid belastning att jag knappt kan gå. Värktablett hjälper en stund. Vila hjälper också, så på morgonen är det ganska ok för att på kvällen göra ont som f-n.
Har ni varit med om nåt liknande? Vad kan det vara tro?
.
Jag har ont högt upp i vaden, strax under knäckvecket på höger bens baksida. Det är inte svullet, rött eller varmt. Det syns ingenting. Det gör inte ont vid beröring, vridning eller tryck. Men så ont vid belastning att jag knappt kan gå. Värktablett hjälper en stund. Vila hjälper också, så på morgonen är det ganska ok för att på kvällen göra ont som f-n.
Har ni varit med om nåt liknande? Vad kan det vara tro?
.
lördag 13 februari 2010
Senior vann ett silver!
Senior skjuter luftgevär, det har han gjort länge. När man fyller 16 är det dax att börja stå och skjuta - DET är svååååårt! Idag hade han sin första tävling som ståskytt. Han fick välja vem som skulle följa med honom och valde sin skytteledare, vi blev bojkottade :-S
Imorse när vi åkte iväg med Junior hann jag prata en stund med honom. Då var han så nervös att han hade ont i magen stackarn. Men han kunde ta det lugnt på förmiddagen, mormor kom och pysslade om honom en stund innan skjutledaren kom och hämtade honom.
På eftermiddagen ringer han och berättar att det gick ganska bra och att de ska vänta till prisutdelningen för säkerhets skull. Efter en bra stund ringer det igen - "Jag vann silver!" Coooolt! Första tävlingen och han förlora med ETT poäng... men han var inte ett dugg ledsen för det :-)
Vi var på simtävling med Junior. Upp redan kl 6.30, åkte hemifrån 7.20, plockade upp hans tjej och halkade iväg mot Haninge. Det var HALT! Kom fram till en mycket tom simhall... det visade sej att vi var där en timme för tidigt! Junior hade sett fel på tiden! Vid den tiden en lördagmorgon är sånt inte kul! Men men, efter lite mutter, stånk och stön, satte vi oss och fick på så sätt en bra plats iaf. Junior har varit sjuk hela veckan och hans tider drog knappast ner något större jubel. Men imorrn är det dax igen och då simmar han grenar han tycker bättre om och har flera medaljchanser. Det går som det går... Senior är iaf lycklig :-)
.
Imorse när vi åkte iväg med Junior hann jag prata en stund med honom. Då var han så nervös att han hade ont i magen stackarn. Men han kunde ta det lugnt på förmiddagen, mormor kom och pysslade om honom en stund innan skjutledaren kom och hämtade honom.
På eftermiddagen ringer han och berättar att det gick ganska bra och att de ska vänta till prisutdelningen för säkerhets skull. Efter en bra stund ringer det igen - "Jag vann silver!" Coooolt! Första tävlingen och han förlora med ETT poäng... men han var inte ett dugg ledsen för det :-)
Vi var på simtävling med Junior. Upp redan kl 6.30, åkte hemifrån 7.20, plockade upp hans tjej och halkade iväg mot Haninge. Det var HALT! Kom fram till en mycket tom simhall... det visade sej att vi var där en timme för tidigt! Junior hade sett fel på tiden! Vid den tiden en lördagmorgon är sånt inte kul! Men men, efter lite mutter, stånk och stön, satte vi oss och fick på så sätt en bra plats iaf. Junior har varit sjuk hela veckan och hans tider drog knappast ner något större jubel. Men imorrn är det dax igen och då simmar han grenar han tycker bättre om och har flera medaljchanser. Det går som det går... Senior är iaf lycklig :-)
.
Familjen Annorlunda
Har ni sett det där programmet med de stora barnfamiljerna? Familjen Annorlunda? Nog för att det inte är så vanligt med stora barnkullar, men hur intressant är det igentligen? Jag har inte sett det så många gånger, men jag har hört diskussionerna. Någon sa "jag ska aldrig mer gnälla på mina fyra barn när vi flyger efter att ha sett familjen med 8 barn klara det galant".
Vad utmärker då en annorlunda familj? Är det bara att ha många barn eller finns det fler "annorlunda-heter"? Jag vill nog hävda att ALLA familjer är annorluna på nåt sätt, eller iaf speciella. Vi har en massa sjukdomar i vår familj, någon annan har en hemmaförälder, en tredje kanske har två mammor i familjen.
Jag skulle vilja se en tv-serie med en blandning av detta. Ta tex tre-fyra familjer, en med många barn, en med något handikapp, en med två mammor eller pappor och en med en ensamstående förälder. DÅ först skulle vi kunna få en härlig blandning och verkligen se hur det kan se ut i annorlunda familjer. MEN jag tror inte att någon kanal skulle våga ha en tv-serie med varken handikappade eller två mammor... tyvärr. Det är nog lite för kontroversiellt än. Vad tror ni?
.
Vad utmärker då en annorlunda familj? Är det bara att ha många barn eller finns det fler "annorlunda-heter"? Jag vill nog hävda att ALLA familjer är annorluna på nåt sätt, eller iaf speciella. Vi har en massa sjukdomar i vår familj, någon annan har en hemmaförälder, en tredje kanske har två mammor i familjen.
Jag skulle vilja se en tv-serie med en blandning av detta. Ta tex tre-fyra familjer, en med många barn, en med något handikapp, en med två mammor eller pappor och en med en ensamstående förälder. DÅ först skulle vi kunna få en härlig blandning och verkligen se hur det kan se ut i annorlunda familjer. MEN jag tror inte att någon kanal skulle våga ha en tv-serie med varken handikappade eller två mammor... tyvärr. Det är nog lite för kontroversiellt än. Vad tror ni?
.
fredag 12 februari 2010
Äntligen lite tid!
Efter två veckor med alldeles för hög hjärtfrekvens är jag äntligen ledig! De senaste veckorna har varit riktigt tuffa, men det visste jag innan. Jag visste också att det sen skulle komma en ledighet på 3,5 dag, varav två ska tillbringas i en simhall. Det är ganska bra att sitta fast på en simtävling, då kan man nämligen inte göra tusen grejer samtidigt. Man MÅSTE koppla av.
Igår sa jag till Martin att jag inte ville ha några "måsten" idag. Jag ville sova länge och sen fixa saker utan tidspress. Å så ska det bli! Jag sov till 8.30, kanske inte så länge - men jag sov sååå gott! När vi åt frukost tittade vi på inspelade "Mästarnas Mästare". Undrar om inte Sjöberg vinner hela kalaset? Bra på att psyka är han iaf...
Junior har fått till uppgift att fixa nästa veckas matsedel. Senior fixade förra veckans, å det blev jättebra. Nu ska vi se hur Junior klarar det :-) Ikväll hoppar vi över all matlagning. Jag vill ha skaldjur och det verkar ha gått hem hos den övriga familjen också. Junior ska inte träna och Senior jobbar, så vi behöver inte ut och köra nåt ikväll. Alltså kan jag sätta tänderna i kräftor eller nåt annat gott och ta ett glas vin till. Yummie!
I övrigt blir det att skicka veckobrevet till våra medlemmar, ringa några samtal och tvätta lite. Handla ska vi också göra, åker till Kungens Kurva och kollar läget lite idag. Men ingen tidspress! Allt får ta den tid det tar. Idag är det VVS, våga vägra stressa!
.
Igår sa jag till Martin att jag inte ville ha några "måsten" idag. Jag ville sova länge och sen fixa saker utan tidspress. Å så ska det bli! Jag sov till 8.30, kanske inte så länge - men jag sov sååå gott! När vi åt frukost tittade vi på inspelade "Mästarnas Mästare". Undrar om inte Sjöberg vinner hela kalaset? Bra på att psyka är han iaf...
Junior har fått till uppgift att fixa nästa veckas matsedel. Senior fixade förra veckans, å det blev jättebra. Nu ska vi se hur Junior klarar det :-) Ikväll hoppar vi över all matlagning. Jag vill ha skaldjur och det verkar ha gått hem hos den övriga familjen också. Junior ska inte träna och Senior jobbar, så vi behöver inte ut och köra nåt ikväll. Alltså kan jag sätta tänderna i kräftor eller nåt annat gott och ta ett glas vin till. Yummie!
I övrigt blir det att skicka veckobrevet till våra medlemmar, ringa några samtal och tvätta lite. Handla ska vi också göra, åker till Kungens Kurva och kollar läget lite idag. Men ingen tidspress! Allt får ta den tid det tar. Idag är det VVS, våga vägra stressa!
.
torsdag 11 februari 2010
Nåt positivt!
Blev uppringd av Botkyrka Byggen igår igen... den här gången av den vikarierande bovärden. Han ville berätta att renoveringen av hallen sätter igång på måndag och att han själv fixar alla småfel oxå på måndag. Schysst!
Igår var Martins föräldrar här, de åkte tillsammans med Martin till Botkyrka Byggens kontor för att välja tapeter till sovrummet och skriva avtal om de åtgärder som ska göras. Så nu kan de snart se fram emot ett nytapetserat sovrum och en snygg parkett också :-)
Istället för 140 kr får de nu betala 16 kr för parkettjobbet! Det är en ganska stor skillnad när det ska betalas i 12 år, 12 månader om året... Så de är både nöjda, glada och tacksamma för att jag orkade ta fighten åt dem. Det är väl tur att man kan vara till nån nytta?
Iaf nåt positivt. I övrigt känns allt rätt grått och trist :-(
.
Igår var Martins föräldrar här, de åkte tillsammans med Martin till Botkyrka Byggens kontor för att välja tapeter till sovrummet och skriva avtal om de åtgärder som ska göras. Så nu kan de snart se fram emot ett nytapetserat sovrum och en snygg parkett också :-)
Istället för 140 kr får de nu betala 16 kr för parkettjobbet! Det är en ganska stor skillnad när det ska betalas i 12 år, 12 månader om året... Så de är både nöjda, glada och tacksamma för att jag orkade ta fighten åt dem. Det är väl tur att man kan vara till nån nytta?
Iaf nåt positivt. I övrigt känns allt rätt grått och trist :-(
.
onsdag 10 februari 2010
Är trött...
Ni vet hur det är att var sådär trött så det känns ända in i benen. Sådär så man knappt orkar lyfta ett finger eller tänka en enda tanke till. Så känner jag idag. Det finns egentligen ingen orsak, jag orkar bara ingenting. Känns som jag går i lera och som om det finns gyttja i hjärnan.
Klart att det här med svärföräldrarnas lägenhet tagit en del kraft och jag har jobbat lite mer än normalt. Har också ett litet problem nästa vecka, då det är årsmöte och jag inte har någon direkt styrelse att välja... så jaaa, det finns väl kanske lite grus i maskineriet kan man väl säga. Men så här trött borde jag ändå inte vara.
Tror det hänger ihop med vintern. Tycker absolut inte om vinterhalvåret. Nu är det ju ändå ljust och fint ute, å det är iaf bättre än mörkret i november. Men kan vi inte det här nu? Kan inte den där jobbiga snön försvinna nu? Jag har gjort nåt med benet, så det gör ont i vaden strax under knät - har gjort ont några veckor nu. Det gör det ju knappast lättare att ta sej fram på oplogade gångvägar.
Nä, bort med snön, fram med sol och värme. Tänk att få gå barfota igen och ha bara ben, slippa vinterjackan... suck! Bara 4 månader kvar till ungarna får sommarlov igen... känns som en evighet just nu.
.
Klart att det här med svärföräldrarnas lägenhet tagit en del kraft och jag har jobbat lite mer än normalt. Har också ett litet problem nästa vecka, då det är årsmöte och jag inte har någon direkt styrelse att välja... så jaaa, det finns väl kanske lite grus i maskineriet kan man väl säga. Men så här trött borde jag ändå inte vara.
Tror det hänger ihop med vintern. Tycker absolut inte om vinterhalvåret. Nu är det ju ändå ljust och fint ute, å det är iaf bättre än mörkret i november. Men kan vi inte det här nu? Kan inte den där jobbiga snön försvinna nu? Jag har gjort nåt med benet, så det gör ont i vaden strax under knät - har gjort ont några veckor nu. Det gör det ju knappast lättare att ta sej fram på oplogade gångvägar.
Nä, bort med snön, fram med sol och värme. Tänk att få gå barfota igen och ha bara ben, slippa vinterjackan... suck! Bara 4 månader kvar till ungarna får sommarlov igen... känns som en evighet just nu.
.
Så är datorn lagad :-)
Nu har vi en fungeande dator igen! Ja, alltså... vi har ju haft vår laptop som fungerat hela tiden, men den stora datorn kom det nåt virus eller nåt i, så den gick knappt att använda. Martin blåste rent hårddisken och installerade om allt och nu funkar den klockrent!
Att man är så beroende av datorer, ganska hemskt faktiskt. Jag vill gärna läsa nyheterna, mailen och kolla en del bloggar varje dag. Just nu är det dessutom årsmötestider och en hel del papper som ska sammanställas. Alla dokument har legat i stora datorn och inte gått att jobba med, så nu börjar det bli brådis att få ihop allt tills på måndag då årsmötet är. Så ja, jag är ganska beroende av att min dator fungerar.
Däremot spelar jag aldrig, lägger inte ens patienser. Resten av familjen har sina spel som de sitter med då och då. Eftersom den trasiga datorn är huvuddator så har den gjort alla andra datorer i huset långsamma och det har hörts en hel del grymtanden från ffa äldste sonens rum. Han är nog den som tyckt att detta varit jobbigast. Han är i perioder riktigt databeroende, så det har varit skitbra för honom att det inte har fungerat. Senior är som sagt periodare, han kan spela jättemycket dataspel under en period (tills jag bryter) för att sen inee spela alls på en lång period. Jag ser när det blir för mansikt och säger till, då känner han oftast att jag har rätt och lägger av.
Nu fungerar iaf allt igen, efter 3 veckors strul. Så idag ska jag fixa alla papper som jag ligger efter med. Tur man bor ihop med en datatekniker :-)
.
Att man är så beroende av datorer, ganska hemskt faktiskt. Jag vill gärna läsa nyheterna, mailen och kolla en del bloggar varje dag. Just nu är det dessutom årsmötestider och en hel del papper som ska sammanställas. Alla dokument har legat i stora datorn och inte gått att jobba med, så nu börjar det bli brådis att få ihop allt tills på måndag då årsmötet är. Så ja, jag är ganska beroende av att min dator fungerar.
Däremot spelar jag aldrig, lägger inte ens patienser. Resten av familjen har sina spel som de sitter med då och då. Eftersom den trasiga datorn är huvuddator så har den gjort alla andra datorer i huset långsamma och det har hörts en hel del grymtanden från ffa äldste sonens rum. Han är nog den som tyckt att detta varit jobbigast. Han är i perioder riktigt databeroende, så det har varit skitbra för honom att det inte har fungerat. Senior är som sagt periodare, han kan spela jättemycket dataspel under en period (tills jag bryter) för att sen inee spela alls på en lång period. Jag ser när det blir för mansikt och säger till, då känner han oftast att jag har rätt och lägger av.
Nu fungerar iaf allt igen, efter 3 veckors strul. Så idag ska jag fixa alla papper som jag ligger efter med. Tur man bor ihop med en datatekniker :-)
.
tisdag 9 februari 2010
Grupper på Facebook
Jag trodde folk hade blivit lite mer restrektiva med att gå med i olika grupper på Facebook när det visade sej att grupperna byter namn lite hur som helst, men inte...
Just nu går många med i grupper med namn som "kan den här lyktstolpen får fler röster än Mona Sahlin" eller "Kan det här kärnkraftverket får fler röster än Maria Wetterstrand". Jag tycker det är oförskämt att starta eller gå med i grupper av den här sorten. Framförallt tycker jag att den som själv gnällt på att folk blir kränkta på olika ställen, INTE ska vara med i en sån grupp. Då tänker jag på alla dem som tyckte det var hemskt att man på pridfestivalen kastade pil på en bild av Alf Svensson, dåvarande ledare för Kristdemokraterna.
Jag tyckte den kampanjen var skitdålig och kränkande. Inte det bästa sättet att diskutera en fråga på om man vill bli tagen på allvar. Att nu samma människor som gnällde då, går med i dessa grupper har jag mycket liten förståelse för. Oavsett var det görs, så ska man inte kränka folk!
Gå ur de där grupperna! Bara för att man har en ledande postion och åsikter som alla inte håller med om behöver man inte ta att bli kränkt och förlöjligad. Det liknar ju värsta sandlådan!
.
Just nu går många med i grupper med namn som "kan den här lyktstolpen får fler röster än Mona Sahlin" eller "Kan det här kärnkraftverket får fler röster än Maria Wetterstrand". Jag tycker det är oförskämt att starta eller gå med i grupper av den här sorten. Framförallt tycker jag att den som själv gnällt på att folk blir kränkta på olika ställen, INTE ska vara med i en sån grupp. Då tänker jag på alla dem som tyckte det var hemskt att man på pridfestivalen kastade pil på en bild av Alf Svensson, dåvarande ledare för Kristdemokraterna.
Jag tyckte den kampanjen var skitdålig och kränkande. Inte det bästa sättet att diskutera en fråga på om man vill bli tagen på allvar. Att nu samma människor som gnällde då, går med i dessa grupper har jag mycket liten förståelse för. Oavsett var det görs, så ska man inte kränka folk!
Gå ur de där grupperna! Bara för att man har en ledande postion och åsikter som alla inte håller med om behöver man inte ta att bli kränkt och förlöjligad. Det liknar ju värsta sandlådan!
.
Date med Botkyrka Byggen
Blev alltså uppringd av en trevlig herre från Botkyrka Byggen igår. Idag klockan 11 var det dax att träffa honom. Jag var där 3 minuter innan utsatt tid och då var han redan där tillsammans med en vikarierande bovärd. Bra!
Jag fick veta att den förra hyresvärden inte flytta frivilligt och att man haft problem med henne. Hon har bott i lägenheten i 7 år tillsammans med sina två hundar och har inte varit den enklaste hyresgästen. De fick flytta ut hennes grejer, det vägrade hon att göra själv. När jag sa att nycklarna nog inte borde ha getts ut till Martins föräldrar, förrän lägenheten blivit städad, höll de med. De borde sluppit se förödelsen.
Vi gick igenom lägenheten och alla brister. BB ska fixa sånt där smått som lösa kontakter, sätta dit gardinfästen, ny brevlåda och lite annat som jag påpekat. Detta ska göras omgående. De kommer också att spackla och tapetsera hallen kostandsfritt, samt byta alla dörrar till nya fräscha.
Vill vi ha golvet fixat i vardagsrummet och tapetserat i ett av sovrummet, då får vi betala. Men det handlar inte om några 50+ 140 kr per månad i 8 resp 12 år, utan kanske hälften. Vi ska få offert på detta inom kort. Så jag tror att alla blir nöjda i slutändan.
De var iaf tillmötesgående och sa också att de såg brister i sin egen handläggning. Så jag hoppas detta ska gå fort att fixa, så Martins föräldrar kan börja flytta in. Skönt iaf att ha blivit tagen på allvar och att de lyssnat på oss och tagit till sej av det vi sagt. Nu är det bara att vänta på offerten.
.
Jag fick veta att den förra hyresvärden inte flytta frivilligt och att man haft problem med henne. Hon har bott i lägenheten i 7 år tillsammans med sina två hundar och har inte varit den enklaste hyresgästen. De fick flytta ut hennes grejer, det vägrade hon att göra själv. När jag sa att nycklarna nog inte borde ha getts ut till Martins föräldrar, förrän lägenheten blivit städad, höll de med. De borde sluppit se förödelsen.
Vi gick igenom lägenheten och alla brister. BB ska fixa sånt där smått som lösa kontakter, sätta dit gardinfästen, ny brevlåda och lite annat som jag påpekat. Detta ska göras omgående. De kommer också att spackla och tapetsera hallen kostandsfritt, samt byta alla dörrar till nya fräscha.
Vill vi ha golvet fixat i vardagsrummet och tapetserat i ett av sovrummet, då får vi betala. Men det handlar inte om några 50+ 140 kr per månad i 8 resp 12 år, utan kanske hälften. Vi ska få offert på detta inom kort. Så jag tror att alla blir nöjda i slutändan.
De var iaf tillmötesgående och sa också att de såg brister i sin egen handläggning. Så jag hoppas detta ska gå fort att fixa, så Martins föräldrar kan börja flytta in. Skönt iaf att ha blivit tagen på allvar och att de lyssnat på oss och tagit till sej av det vi sagt. Nu är det bara att vänta på offerten.
.
måndag 8 februari 2010
Det är över!!!
Mitt vikariat på Kungsgatan är sluuuut!!!Så skööönt!!!
Visst gav det mer slantar i kassan, men fy villken ångest det å andra sidan också gav mej. Förra måndagen hade jag oroat mej två dagar i förväg, idag hade jag bara oroat mej en dag innan. Så illa tycker jag om att jobba där. Men vi behövde pengarna (eftersom jag ju tydligen är pengagalen...) och jag ville ställa upp för en schysst kollega som var i knipa. Idag när jag skulle gå var jag såååå lättad och det kändes såååå skönt när jag stängde dörren till lokalen. Då var jag jättetrött och orkade knappt ta mej till tåget. När jag sedan fick träffa "mina" medlemmar blev jag genast pigg igen - dom är verkligen toppen!
Vid lunch fick jag lämna över allt i kassan till Martin. Min mobil ringde och jag såg att det var ett Tumba-nummer... spännande! Å det var precis det jag ville: Botkyrka Byggen! En väldigt trevligt man som ville träffa mej snarast möjligt och gå igenom lägenheten. Så imorrn kl 11.00 ska vi ses där, så får vi se vad som händer. Han lät iaf inte omöjlig, så det ska nog bli bra. Håll tummar och tår!
Nu har vi ätit, jobbat klart och skickat beställning på material och godis till lagret. Även om klockan bara är barnet så ska jag sååååva! Är skittrött ju! Man blir det av att jobba 12 timmar och träffa 150 personer som alla ska ha samma service. Bara tre dagar kvar, sen är det helg igen!
.
Visst gav det mer slantar i kassan, men fy villken ångest det å andra sidan också gav mej. Förra måndagen hade jag oroat mej två dagar i förväg, idag hade jag bara oroat mej en dag innan. Så illa tycker jag om att jobba där. Men vi behövde pengarna (eftersom jag ju tydligen är pengagalen...) och jag ville ställa upp för en schysst kollega som var i knipa. Idag när jag skulle gå var jag såååå lättad och det kändes såååå skönt när jag stängde dörren till lokalen. Då var jag jättetrött och orkade knappt ta mej till tåget. När jag sedan fick träffa "mina" medlemmar blev jag genast pigg igen - dom är verkligen toppen!
Vid lunch fick jag lämna över allt i kassan till Martin. Min mobil ringde och jag såg att det var ett Tumba-nummer... spännande! Å det var precis det jag ville: Botkyrka Byggen! En väldigt trevligt man som ville träffa mej snarast möjligt och gå igenom lägenheten. Så imorrn kl 11.00 ska vi ses där, så får vi se vad som händer. Han lät iaf inte omöjlig, så det ska nog bli bra. Håll tummar och tår!
Nu har vi ätit, jobbat klart och skickat beställning på material och godis till lagret. Även om klockan bara är barnet så ska jag sååååva! Är skittrött ju! Man blir det av att jobba 12 timmar och träffa 150 personer som alla ska ha samma service. Bara tre dagar kvar, sen är det helg igen!
.
söndag 7 februari 2010
Baileys 3 år!
Idag blir vår bebis 3 år! Han ska alltså vara"vuxen" nu...
Baileys kom in i vår familj när vi behövde honom som bäst. Jag hade två oroliga grabbar här hemma som bråkade mycket med varandra. Men när vi startade "projekt hund" lugnade allt ned sej på ett mirakulöst sätt. Då hade vi varit på Bup och en massa annat, utan att kunna lösa något. Att däremot ha en gemensamt mål att sträva efter fungerade!
Killarna fick samla pengar till sin "del" av hunden, de fick läsa på om rasen, valpar och allmän skötsel. Vi var alla väl förberedda den dag då Baileys hämtades hem för att bo hos oss.
Tyvärr skulle det visa sej att vi fått en ganska jobbig rackare... han var svårt att dressera och hade magkatarr. Jag tvivlade på mit ledarskap, men fick höra av "proffsen" att han var en svår hund. För ungefär ett år sedan tog vi beslutet att kastrera honom och han förändrades totalt. Magkatarren är borta och han lyssnar på vad vi säger! Han är världens goaste kille som vi aldrig vill vara utan.
Just nu ligger han o min säng med huvet på kudden och täcke över sej och soooover. Han har ingen aaaning om att han fyller år, men idag får han biff till middag!
.
lördag 6 februari 2010
Bläää för krånglande datorer!
Vår "huvuddator" började krångla för ungefär 3 veckor sedan. Slår man inte igång den så fungerar alla andra datorer bra och bredbandet går i den hastighet det ska. Slår man igång den så går det lååååångsamt!
Detta har gjort oss alla halvt galna, eftersom det hackar när man ska betala något och avbryts mitt i eller laddar sidor så långsamt att man aldirg får upp dem osv. Mail har knappt gått att hämta. Vi har en sk "dongel", alltså mobilt bredband som iaf jag använt istället och som har funkat ok. Men detta har inneburit att man inte haft koll på mail eller vad man lyckats betala mm. Så irriterande!
Problemet är att vi inte hunnit göra något åt det heller. Martin har letat efter felet, på den pyttelilla tid han haft över - men inte hittat något. Virussökningarna har gått i varandra utan någon större framgång. Till slut bestämde han sej för att rensa hela hårddisken, problemet var bara att jag behövde rädda mina mail. Efter att ha flyttats några gånger har de tripplat sej själva (alla fanns i tre kopior alltså) och var upp i sisådär 15000 stycken... Så först var jag tvungen att rensa "lite". Detta har gjorts lite då och då under veckan och nu finnas "bara" 1000 kvar ungefär.
Så idag har Martin lyckats rädda mailen och för nu över allt annat till en extern hårddisk och sen ska hela apparaten rensas för att få nytt operativsystem och annat som tydligen behövs. För mej är detta rena grekiskan. En dator ska bara fungera, punkt slut. Trasslar den - ropar man på hjälp! Efter de här frustrerande veckorna vill jag ha tillbaka en fungerande dator som jag kan JOBBA på. Nog för att laptop är en bra pryl, men det är ingen "riktig" dator!
Så det ska bli så skönt att få ordning på burken, så man kan jobba normalt igen och har tillgång till alla dokument. Tur man bor med en datatekniker :-)
.
Kompis-snack!
Jag har två såna där riktiga bästis-kompisar och två riktigt nära kompisar. Kanske inte är så många, men de är otroligt värdefulla för mej. Tyvärr har mina bästis-kompisar flyttat iväg, så det går inte att träffas som när de bodde i närheten och barnen var små. Men men..
Å bor iofs bara i Gnesta, det tar en halvtimme att åka dit och är inte hela världen. M å andra sidan har flyttat till Mora och rör sej nu mot Karlstad, det är lite värre.
Jag har inte prata med M på läääänge, men igår tyckte jag att det var dax och ringde upp. En timme senare hade vi gått igenom allt som skulle gås igenom :-) M har utbildat sej till lärare och knappt gått att nå de senaste terminerna. Nu är hon färdig och har återigen tid för ett liv och går att prata med!
Vi uppdaterade varandra och jag fick veta att hon precis har genomgått en gastric bypass. Så nu ska det bli väldigt spännande att se henne om några månader. Jag har lixom aldrig sett henne under 100-strecket, tror jag...
Å och M betyder väldigt mycket för mej. M och jag skilde oss ungefär samtidigt och stöttade varandra under en lång tid efter skilsmässan. Å och jag bodde grannar länge och träffades jämt. Jag bodde kvar här i Tumba, medan de flyttade iväg. M träfade en ny man och gifte sej, Å hade sin man - jag var fortfarande ensam. Men kontakten höll vi hela tiden, om än väldigt spradiskt.
Idag lever M med sin R, Å har skilt sej och träffat en ny man J och jag har Martin. Till slut har vi alla tre fått ett bra liv och har fortfrande kvar varandra. Det är väl så det ska va? Man utvecklas, stöttar varandra och bara finns där för varandra.
Vi har känt varandra i 15 år. Love you girls!
.
Å bor iofs bara i Gnesta, det tar en halvtimme att åka dit och är inte hela världen. M å andra sidan har flyttat till Mora och rör sej nu mot Karlstad, det är lite värre.
Jag har inte prata med M på läääänge, men igår tyckte jag att det var dax och ringde upp. En timme senare hade vi gått igenom allt som skulle gås igenom :-) M har utbildat sej till lärare och knappt gått att nå de senaste terminerna. Nu är hon färdig och har återigen tid för ett liv och går att prata med!
Vi uppdaterade varandra och jag fick veta att hon precis har genomgått en gastric bypass. Så nu ska det bli väldigt spännande att se henne om några månader. Jag har lixom aldrig sett henne under 100-strecket, tror jag...
Å och M betyder väldigt mycket för mej. M och jag skilde oss ungefär samtidigt och stöttade varandra under en lång tid efter skilsmässan. Å och jag bodde grannar länge och träffades jämt. Jag bodde kvar här i Tumba, medan de flyttade iväg. M träfade en ny man och gifte sej, Å hade sin man - jag var fortfarande ensam. Men kontakten höll vi hela tiden, om än väldigt spradiskt.
Idag lever M med sin R, Å har skilt sej och träffat en ny man J och jag har Martin. Till slut har vi alla tre fått ett bra liv och har fortfrande kvar varandra. Det är väl så det ska va? Man utvecklas, stöttar varandra och bara finns där för varandra.
Vi har känt varandra i 15 år. Love you girls!
.
fredag 5 februari 2010
Nu har vi själva sett lägenheten
I morse gick Martin och jag upp till lägenheten för att själva kolla läget och bilda oss en uppfattning om situationen. När hans föräldrar skulle flytta in i måndags var lägenheten smutsig och det stod en massa grejer kvar. Riktigt äckligt, tyckte Martins föräldrar, som blev riktigt besvikna.Nu när vi kom dit kunde vi konstater att det nu iaf var rent och tomt, Samhalls kille hade gjort ett bra jobb. Men det var ganska många andra brister som vi dokumenterade med bilder. Bla några lösa elkontakter, en lös fönsterbräda, hål i väggar, färgfläckar på tapeter, en dörr och hatthylla saknades osv. Men framförallt var det två grejer som störde oss; brännmärken i parketten på ett 15-tal ställen och ett hål i väggen mellan badrum och hall. Detta hål skulle ha spacklats igen, men det var inte gjort. Martins föräldrar hade förstått det som att de skulle få hålet spacklat och även omtapetserat, men det tänker inte Botkyrka Byggen alls göra. Brännhålen i parketten anser de vara normalt slitage och ska inte heller åtgärdas.
Så nu har jag skrivit ett långt brev, i en trevlig ton, med alla brister som vi hittat och bifogat bilder. Vi har skickat mailet till två olika instatser på Botkyrka Byggen samt styrelsens ordinarie ledamöter, så får vi se vad som händer. Blir spännande att se hur responsen blir... håll tummarna för att det blir bra och går snabbt så de kan flytta in snart och bli glada igen..
Att-göra-listan för dagen
Så var det dax för tre dagar ledighet igen, precis som i slutet av alla veckor. Mina "ledigheter" är inte så värst lediga...
Idag ska jag:
* tvätta
* skotta av garagetaket
* fixa nästa veckas matsedel
* handla
* kasta skräp
* ta bilder i svärföräldrarnas nya lägenhet och skriva brev till Botkyrka Byggen samt några till...
* gå med Baileys innan solen försvinner
* skicka en tradera-vinst
* fixa mat x 2
* köra Junior till träningen
... och en massa annat som jag redan glömt...
Jag får nog den här dagen också att gå :-)
.
Idag ska jag:
* tvätta
* skotta av garagetaket
* fixa nästa veckas matsedel
* handla
* kasta skräp
* ta bilder i svärföräldrarnas nya lägenhet och skriva brev till Botkyrka Byggen samt några till...
* gå med Baileys innan solen försvinner
* skicka en tradera-vinst
* fixa mat x 2
* köra Junior till träningen
... och en massa annat som jag redan glömt...
Jag får nog den här dagen också att gå :-)
.
torsdag 4 februari 2010
11:e budet...
Jag brukar inte sympatisera med Birgitta Ohlsson (Fp), hon har lite för extrema åsikter för min smak - men just nu gör jag faktiskt det.
Här har en duktig tjej blivit utnämnd till Eu-minister och henne största fel är att hon är gravid! Men herre gud! Är hon olämplig för det? Är hon en sämre människa (och ffa kvinna), för att hon väljer att tacka ja till en sån post när hon är gravid? Är inte detta hennes val?
Ibland tycker jag faktiskt att vi ska fundera lite på 11:e budet: sköt dej själv och skit i andra! Det är bara Birgitta och hennes familj som har något att säga till om, ingen annan. Hon har blivit tillfrågad och tackat ja, det har vi andra inte med att göra! Tycker hon att det är lämpligt att ha en sånt uppdrag som gravid och senare med en bebis, ja - då är väl det hennes val?
Jag hade inte gjort som hon, men det är jag det. Man måste ju göra som man själv anser är bäst! Birgitta har säkert både en partner och annan hjälp i sin närhet när bebisen väl kommer. Dessutom får man faktiskt vara föräldraledig även som minister...
Har man inget större problem än att tycka att detta är en katastrof, då har man ett ganska bra liv...
.
Här har en duktig tjej blivit utnämnd till Eu-minister och henne största fel är att hon är gravid! Men herre gud! Är hon olämplig för det? Är hon en sämre människa (och ffa kvinna), för att hon väljer att tacka ja till en sån post när hon är gravid? Är inte detta hennes val?
Ibland tycker jag faktiskt att vi ska fundera lite på 11:e budet: sköt dej själv och skit i andra! Det är bara Birgitta och hennes familj som har något att säga till om, ingen annan. Hon har blivit tillfrågad och tackat ja, det har vi andra inte med att göra! Tycker hon att det är lämpligt att ha en sånt uppdrag som gravid och senare med en bebis, ja - då är väl det hennes val?
Jag hade inte gjort som hon, men det är jag det. Man måste ju göra som man själv anser är bäst! Birgitta har säkert både en partner och annan hjälp i sin närhet när bebisen väl kommer. Dessutom får man faktiskt vara föräldraledig även som minister...
Har man inget större problem än att tycka att detta är en katastrof, då har man ett ganska bra liv...
.
2 år går fort!
Idag är det två år sedan Martin och jag blev tillsammans. Två år som gått så otroligt fort, men samtidigt känns det som vi alltid hört ihop.
När vi träffades tog det bara två veckor, sen bodde han hos oss. Barnen har hela tiden bestämt takten och de tyckte att det var onödigt att han åkte hem och sov när han ändå var hos oss hela tiden :-)
Eftersom vi jobbar hela dagen idag och Martin igentligen skulle varit på personalmöte (om inte tågen strulat) nu på kvällen, blir det inget särskilt firande. Vi tog en lunchdate och satt och pratade länge på en mysig restaurang. Snön vräkte ner utanför fönstret och vi ville inte gå tillbaka och jobba.
Vi är ganska bra på att fira mitt i vardagen och sätta guldkanter lite här och där, då och då. Särskilt viktigt nu när vintern verkar bli lång och sommaren är långt borta. Så vi kanske firar lite extra i helgen istället.
.
När vi träffades tog det bara två veckor, sen bodde han hos oss. Barnen har hela tiden bestämt takten och de tyckte att det var onödigt att han åkte hem och sov när han ändå var hos oss hela tiden :-)
Eftersom vi jobbar hela dagen idag och Martin igentligen skulle varit på personalmöte (om inte tågen strulat) nu på kvällen, blir det inget särskilt firande. Vi tog en lunchdate och satt och pratade länge på en mysig restaurang. Snön vräkte ner utanför fönstret och vi ville inte gå tillbaka och jobba.
Vi är ganska bra på att fira mitt i vardagen och sätta guldkanter lite här och där, då och då. Särskilt viktigt nu när vintern verkar bli lång och sommaren är långt borta. Så vi kanske firar lite extra i helgen istället.
.
Botyrka Byggen ligger illa till hos mej
I måndags hämtade Martins föräldrar nyckeln till sin nya lägenhet. Glada i hågen åkte de upp till lägenheten, strax var de inte lika glada längre...
Lägenheten var varken röjd eller städad. Det var skitigt, grejer kvar och de reparationer man utlovat var inte gjorda. De tog kontakt med värden som höll med om att den inte var i skick att flytta in i. Han skulle beställa en flyttstädning och höra av sej. De noterad också att en innerdörr och en hatthylla fattades, att det fanns ett hål i en vägg, att det var hål av olika former och brännmärken i parketten, ett eluttag var trasigt och brandvarnaren hängde från taket.
Igår hade föräldrarna möte med Botkyrka Byggen. De lovade att spackla igen hålet i väggen, men ville de ha målat eller nya tapeter fick de betala 40 kr extra per månad i 8 år. Golvet tänkte man inte göra något åt alls, om de inte ville betala 130 kr extra i 12 år! Skador som de inte ens själva åstadkommit, ska de alltså betala dyrt för. Behöver jag säga att jag blev vansinnig!
På Botkyrka Byggens hemsida står det att alla innerdörrar och hatthylla mm ska finnas i lägenheten vid utflytt annars får man ersätta dessa. Alltså måste det finnas dokumenterat att dessa inte fanns vid inflytt. Har man förstört något i lägenheten vid utflytt skall detta repareras eller ersättas. Tycker man inte lägenheten duger att flytta in i, har man inget att komma med eftersom "man skrivit kontrakt på den lägenhet man sett vid visningen". Men då låg en matta på golvet som dolde skadorna! Då var det fullt med möbler överallt!
Martin var med på mötet igår och kom hem ganska frustrerad. Jag blev också frustrerad, men det brukar inte stanna med det när det gäller mej. Så jag började läsa på Botkyrka Byggens hemsida och kollade Hyresgästföreningens rekommendationer. Sen kollade jag in Botkyrka Byggens styrelse... och se! Där fanns en bekant som vice ordförande. Jag sökte honom halva eftermiddagen och fick kontakt via mail. Vi ska prata mer idag.
Bara för att Martins föräldrar är äldre och inte kan svenska som ett rinnande vatten kan man inte behandla med dem hur som helst. Rätt ska vara rätt! De har sett fram emot den här flytten så länge, nu är de helt nerslagna. Detta skulle vara deras sista flytt, här ville de bli gamla. Nu vet jag inte ens om de överhuvudtaget vill bo i Botkyrka. Det har varit strul från början.
Men: Botkyrka Byggen bråkar med fel familj! Jag ger mej aldrig när jag vet att jag har rätt!
.
Lägenheten var varken röjd eller städad. Det var skitigt, grejer kvar och de reparationer man utlovat var inte gjorda. De tog kontakt med värden som höll med om att den inte var i skick att flytta in i. Han skulle beställa en flyttstädning och höra av sej. De noterad också att en innerdörr och en hatthylla fattades, att det fanns ett hål i en vägg, att det var hål av olika former och brännmärken i parketten, ett eluttag var trasigt och brandvarnaren hängde från taket.
Igår hade föräldrarna möte med Botkyrka Byggen. De lovade att spackla igen hålet i väggen, men ville de ha målat eller nya tapeter fick de betala 40 kr extra per månad i 8 år. Golvet tänkte man inte göra något åt alls, om de inte ville betala 130 kr extra i 12 år! Skador som de inte ens själva åstadkommit, ska de alltså betala dyrt för. Behöver jag säga att jag blev vansinnig!
På Botkyrka Byggens hemsida står det att alla innerdörrar och hatthylla mm ska finnas i lägenheten vid utflytt annars får man ersätta dessa. Alltså måste det finnas dokumenterat att dessa inte fanns vid inflytt. Har man förstört något i lägenheten vid utflytt skall detta repareras eller ersättas. Tycker man inte lägenheten duger att flytta in i, har man inget att komma med eftersom "man skrivit kontrakt på den lägenhet man sett vid visningen". Men då låg en matta på golvet som dolde skadorna! Då var det fullt med möbler överallt!
Martin var med på mötet igår och kom hem ganska frustrerad. Jag blev också frustrerad, men det brukar inte stanna med det när det gäller mej. Så jag började läsa på Botkyrka Byggens hemsida och kollade Hyresgästföreningens rekommendationer. Sen kollade jag in Botkyrka Byggens styrelse... och se! Där fanns en bekant som vice ordförande. Jag sökte honom halva eftermiddagen och fick kontakt via mail. Vi ska prata mer idag.
Bara för att Martins föräldrar är äldre och inte kan svenska som ett rinnande vatten kan man inte behandla med dem hur som helst. Rätt ska vara rätt! De har sett fram emot den här flytten så länge, nu är de helt nerslagna. Detta skulle vara deras sista flytt, här ville de bli gamla. Nu vet jag inte ens om de överhuvudtaget vill bo i Botkyrka. Det har varit strul från början.
Men: Botkyrka Byggen bråkar med fel familj! Jag ger mej aldrig när jag vet att jag har rätt!
.
onsdag 3 februari 2010
Rädda era tak!
Såg på nyheterna att ett stalltak rasat in och två flickor samt en häst blivit skadade. Rapporterna om raserade tak börjar komma lite för ofta nu... häromdagen var det ett köpcentrum och förra veckan fick en av våra medarbetar sin bil mosad av ett garagetak i Linköping. Nu på morgonen ser jag att en av grannarna har reparationer på sitt uterumstak, som tydligen rasade igår. Just nu är jag väldigt tacksam att min pappa tjatade på mej att skotta av mitt garagetak... vilket jag ändå inte gjorde - det gjorde HAN!
Vi hade ca 50-60 centimeter hårt packad snö på garagetaket, som är byggt 1965. Vet inte hur mycket snö väger, men det var iaf frågan om TON. Visst har vi underhållit det, men det klarar förmodligen inte ändå en tyngd av all den snön. Särskilt inte nu när det börjar bli tö och allt detta förvandlas till vatten. Jag tittar med spänning på mina andra grannars hus- och garagetak och bävar, eftersom jag vet att flera av dem haft läckage både i garage och inne i huset flera gånger under snösmältning. Jag bara hoppas att de tar tag i detta de närmaste dagarna och skottar taken, så de inte står där inom kort med helt raserade byggnader.
Jag vill alltså uppmana er alla att se över era tak! Kan ni inte skotta av dem själva, så ta hjälp. Tänk er att taket rasar in, vad är det för saker som blir förstörda? Är det värt att tänka "jag gör det imorrn" om hustaket rasar in i natt och hela ditt liv vänds upp och ner? Det är en sak att bilen blir mos, men vad händer om taket i barnens rum rasar...
.
Vi hade ca 50-60 centimeter hårt packad snö på garagetaket, som är byggt 1965. Vet inte hur mycket snö väger, men det var iaf frågan om TON. Visst har vi underhållit det, men det klarar förmodligen inte ändå en tyngd av all den snön. Särskilt inte nu när det börjar bli tö och allt detta förvandlas till vatten. Jag tittar med spänning på mina andra grannars hus- och garagetak och bävar, eftersom jag vet att flera av dem haft läckage både i garage och inne i huset flera gånger under snösmältning. Jag bara hoppas att de tar tag i detta de närmaste dagarna och skottar taken, så de inte står där inom kort med helt raserade byggnader.
Jag vill alltså uppmana er alla att se över era tak! Kan ni inte skotta av dem själva, så ta hjälp. Tänk er att taket rasar in, vad är det för saker som blir förstörda? Är det värt att tänka "jag gör det imorrn" om hustaket rasar in i natt och hela ditt liv vänds upp och ner? Det är en sak att bilen blir mos, men vad händer om taket i barnens rum rasar...
.
tisdag 2 februari 2010
Senior fixar maten
För någon vecka sedan när Senior var med oss på jobbet, började han titta i kokboken som vi säljer. Han är inte särskilt intresserad av mat och brukar inte fundera så mycket på vad vi ska äta, bara han blir mätt ett par gånger om dagen. Killarna har ju sett att vi gör veckomenyer, men de har inte brytt sej så mycket.
Medan han sitter där och tittar, frågar jag om han hittar nåt som verkar gott. Han nickar och jag säger att han får gärna göra nästa veckas mat, när han ändå sitter där. Trodde väl aldrig att han skulle orka planera för mer än ett par dagar, men jodå... en liten stund senare har han minsann gjort en hel veckas meny åt hela familjen. Å då tror man genast att han ska planera "säkert". Han är 16 år och ganska kinkig med maten, inte så att han inte vågar prova - men han håller sej gärna till gammalt beprövat. Han har nämligen lite svårt med konsistenser och vissa grönsaker.
Därför blev vi mäkta imponerade och förvånade när vi ser att han skrivit dit en rätt med paprika (som han inte alls gillar) och även en soppa! Han tycker definitivt inte om soppa. Han hade lyckats få en blandad kompott av fisk, fågel, kött och vegetariskt. En skitbra veckomeny helt enkelt!
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, låt era ungar planera nästa veckas mat! Sätt en kokbok i händerna på dem och lägg er inte i planerandet. Ni kommer få en spännande matvecka, med nya rätter och gemensam matlagning. Jätteskönt när man själv har noll idéer!
.
Medan han sitter där och tittar, frågar jag om han hittar nåt som verkar gott. Han nickar och jag säger att han får gärna göra nästa veckas mat, när han ändå sitter där. Trodde väl aldrig att han skulle orka planera för mer än ett par dagar, men jodå... en liten stund senare har han minsann gjort en hel veckas meny åt hela familjen. Å då tror man genast att han ska planera "säkert". Han är 16 år och ganska kinkig med maten, inte så att han inte vågar prova - men han håller sej gärna till gammalt beprövat. Han har nämligen lite svårt med konsistenser och vissa grönsaker.
Därför blev vi mäkta imponerade och förvånade när vi ser att han skrivit dit en rätt med paprika (som han inte alls gillar) och även en soppa! Han tycker definitivt inte om soppa. Han hade lyckats få en blandad kompott av fisk, fågel, kött och vegetariskt. En skitbra veckomeny helt enkelt!
Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, låt era ungar planera nästa veckas mat! Sätt en kokbok i händerna på dem och lägg er inte i planerandet. Ni kommer få en spännande matvecka, med nya rätter och gemensam matlagning. Jätteskönt när man själv har noll idéer!
.
Jag överlevde!
Det var en låååång och jobbig dag jag hade igår, men jag överlevde... även om jag är jättetrött idag. Jag hade förberett mej på ett halvt helvete och riktigt så illa blev det inte. Det kom inga 100 personer, utan "bara" 79. De flesta var ok, men inte på långa vägar så trevliga som våra egna medlemmar. Kul var det iaf att träffa två av våra gamla medlemmar, de blev jätteglada över att träffa oss :-)
Allt började riktigt dåligt! Inga pendeltåg gick, så vi var tvugna att ta bilen in. En mikrosekund innan vi skulle åka tog jag ut matlådan ur kylen och lyckades dra med mej lingonsyltshinken... varpå 2 liter lingonsylt spreds över köksgolvet och mina ljusa byxor. Jag lovar att det osade om mej... stressad som jag redan var. Lingonsylten torkades snabbt upp, byxorna byttes, jag svor och sen åkte vi. I stan hittade vi iaf en parkeringsplats ganska enkelt och var på plats i relativt god tid. Martin hjälpte mej att komma i ordning och vägde lite folk, innan han drog iväg till sitt.
Det mesta gick bra, kassan stämde osv. Men allt tar så lååååång tid när man jobbar på Kungsgatan. Så inte förrän 15.00 var jag på väg hem och då skulle jag vara på nästa ställe kl 16.00. Det var jag inte... kom väl dit 16.20 kanske. Men vi lyckade iaf förbereda oss ganska snabb och kunde öppna en stund i förväg. 60 pers blev det! Det mesta vi haft i Tumba, det bara ökar just nu. Fler och fler hittar oss och flyttar tom över från andra ställen för att få gå hos oss. Det är väl en komplimang om något?
Efter en lååång dag och nästan 150 medlemmar, kom jag äntligen hem vid 20.30. Så trött att jag knappt orkade varken stå eller äta något. Jag har stått i en jättmysko arbetsställning på Kungsgatan och har idag rejält ont ryggen. Måste komma ihåg andra skor nästa vecka. Så idag ska jag ta en promenad med Baileys och mjuka upp ryggen lite, innan det är dax att jobba i eftermiddag. Jag kommer vara helt död på fredag! Då jäklar ska jag vara JÄTTELEDIG!
.
Allt började riktigt dåligt! Inga pendeltåg gick, så vi var tvugna att ta bilen in. En mikrosekund innan vi skulle åka tog jag ut matlådan ur kylen och lyckades dra med mej lingonsyltshinken... varpå 2 liter lingonsylt spreds över köksgolvet och mina ljusa byxor. Jag lovar att det osade om mej... stressad som jag redan var. Lingonsylten torkades snabbt upp, byxorna byttes, jag svor och sen åkte vi. I stan hittade vi iaf en parkeringsplats ganska enkelt och var på plats i relativt god tid. Martin hjälpte mej att komma i ordning och vägde lite folk, innan han drog iväg till sitt.
Det mesta gick bra, kassan stämde osv. Men allt tar så lååååång tid när man jobbar på Kungsgatan. Så inte förrän 15.00 var jag på väg hem och då skulle jag vara på nästa ställe kl 16.00. Det var jag inte... kom väl dit 16.20 kanske. Men vi lyckade iaf förbereda oss ganska snabb och kunde öppna en stund i förväg. 60 pers blev det! Det mesta vi haft i Tumba, det bara ökar just nu. Fler och fler hittar oss och flyttar tom över från andra ställen för att få gå hos oss. Det är väl en komplimang om något?
Efter en lååång dag och nästan 150 medlemmar, kom jag äntligen hem vid 20.30. Så trött att jag knappt orkade varken stå eller äta något. Jag har stått i en jättmysko arbetsställning på Kungsgatan och har idag rejält ont ryggen. Måste komma ihåg andra skor nästa vecka. Så idag ska jag ta en promenad med Baileys och mjuka upp ryggen lite, innan det är dax att jobba i eftermiddag. Jag kommer vara helt död på fredag! Då jäklar ska jag vara JÄTTELEDIG!
.
måndag 1 februari 2010
Ångest!
Ska vikariera som kassör på Kungsgatan idag. Ni som kommer ihåg vet att både Martin och Jag jobbade på Kungsgatan (som är ett center för viktväktarna) förut. Vi hade två egna klasser där som iofs var stora och gav en bra förtjänst, men det var stressade människor som ibland var riktigt elaka mot speciellt mej som var den första de träffade. Vi trivdes inte och slutade där innan jul 2008.
Jag har knappt varit där på ett år, men besökte centret i fredag iom säljutbildningen som vi var på. Eftersom stället är ombyggt tyckte jag det kunde vara bra att åka dit lite i förväg och se hur det såg ut. Å idag är det dax!
Det är bara en klass, men den är stor. Cirka 100 personer ska tas om hand på ett proffsigt sätt, på deras korta lunchuppehåll. De är stressade och har ingen större förståelse över att de inte äer ensamma på plats... jag hoppas att något har förändrats men är rädd att det inte har det. Martin följer med till en början för att coola ner mej och se till att alt fungerar, sen åker han till nåt företag som han startar upp idag.
Jag är hyperstressad! Har bävat för detta sen jag tacka ja... varför gjorde jag det? Samtidigt vet jag att det inte finns många kassörer som fixar en så stor anstormning och jag jobbar med en bra konsulent. Det är bara två gånger... jag måste tänka så. Försöka tänka positivt, så blir det nog bättre än förväntat.
Kommer vara så trött ikväll, eftersom jag knappt hinner hem mellan Kungsgatan och nästa ställe ikväll. Men ibland blir det så, kan inte hjälpas.
Ge er en bra dag, trots tågförseningar, ryggskott och trafikelände :-)
.
Jag har knappt varit där på ett år, men besökte centret i fredag iom säljutbildningen som vi var på. Eftersom stället är ombyggt tyckte jag det kunde vara bra att åka dit lite i förväg och se hur det såg ut. Å idag är det dax!
Det är bara en klass, men den är stor. Cirka 100 personer ska tas om hand på ett proffsigt sätt, på deras korta lunchuppehåll. De är stressade och har ingen större förståelse över att de inte äer ensamma på plats... jag hoppas att något har förändrats men är rädd att det inte har det. Martin följer med till en början för att coola ner mej och se till att alt fungerar, sen åker han till nåt företag som han startar upp idag.
Jag är hyperstressad! Har bävat för detta sen jag tacka ja... varför gjorde jag det? Samtidigt vet jag att det inte finns många kassörer som fixar en så stor anstormning och jag jobbar med en bra konsulent. Det är bara två gånger... jag måste tänka så. Försöka tänka positivt, så blir det nog bättre än förväntat.
Kommer vara så trött ikväll, eftersom jag knappt hinner hem mellan Kungsgatan och nästa ställe ikväll. Men ibland blir det så, kan inte hjälpas.
Ge er en bra dag, trots tågförseningar, ryggskott och trafikelände :-)
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)