lördag 9 januari 2010

Tankar kring resan

Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.

Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare.... var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så :-)

Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!

Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte sett en enda... bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida... en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil... som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det...

Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.

På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.

Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamma i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det... Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt :-) Martin ja... han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon meter håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.

De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr - sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!

Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.

Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss - vi skulle på safari! Badrummet finns kvar...

Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala... så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?

Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari - men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag :-)

.

7 kommentarer:

  1. Hej! Har läst och konstaterat att ni är en resglad familj. En underbar och oförglömlig resa har ni gjort, fantastiskt, som en dröm!
    Sen ska ni absolut se midnattssolen! Göra den stora norrlandsresan, som kontrast. Vi gjorde den 2001, jag som var motståndare egentligen, vi fick en sagolik varm och myggfri resa, något som vi återkommer ofta till i våra prat.
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Vi gjorde den stora Norrlandsresan redan 2004, men då var ju inte Martin med. Så det får vi göra om :-)

    SvaraRadera
  3. Vilka härliga foton! Nu längtar jag till min resa ännu mer efter att sett dina härliga bilder. Hoppas din mage är bättre nu. Vi ses på måndag :)

    SvaraRadera
  4. Egypten ja... Var i egypten ska du? Jag har ju varit på flera ställen där och kan ta med blider om du vill?

    SvaraRadera
  5. Jag tror det heter El Gouna, kan det stämma tro... flyget går till Hurghada.
    Ja du får gärna ta med lite bilder om du vill. Nu är det 5 dagar kvar och nu har resfebern börjat komma krypande :)

    SvaraRadera
  6. Vilken härlig resa ni har gjort.
    Varmt o gott både i luften och i vattnet.

    Annat har det varit här i Vaplan, minus 33,2 grader som kallast... brrr!

    Ha det så bra - sköt om er alla!

    SvaraRadera
  7. Tack Gunnar! Ja, det var verkligen härligt, minnen man kan leva på länge. Att Du inte frusit ihjäl vid det här laget?! Vi har liiiiidit sen vi kom hem, men idag är det "bara" 8,3 minus. Nästan sommar efter 20 minus... brrrr!

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: