Hela dagen igår gick åt till förberedelser inför kalajset. Martin lgade mat precis hela dagen, och fick hjälp av min mamma. Jag städade och pysslade. 17.40 var allt klart och gästerna kunde droppa in. Strax innan 18 kom den första "skocken". Då hade Martins föräldrar precis kommit med tårtorna. Sen kom det folk hela tiden under närmaste timmen. Den sista som kom hade haft problem med pendeltåget - nån som är överraskad?
25 pers blev vi, så kroppkakorna räckte gott och väl. Det var väl ingen hit kan man väl säga... men några få förståndiga åt så de nästan sprack! De andra gick nog hungriga här ifrån, trots pastasallad, semmeltårta och ostbricka. Men alla var förvarnade om menyn och får faktiskt skylla sej själva om de fortfarande var hungriga när det gick hem. Kroppkakor är en delikatess som tar ca ett dygn att laga, som de flesta aldrig får smaka nykokta eller helt färska. De kostar ca 15 kr styck på Öland när de är nylagade, så det var faktiskt fin mat vi bjöd på - men det var det nog inte många som tyckte :-S
Kvällen blev iaf lyckad. Ett gäng bloggisar, bästa kompisen, föräldrar, barn, kusiner, min gamla farmor och faster mfl. Å mitt i allt detta en lycklig hund som också fick paket. Baileys var i sitt esse, öppnade paket som värsta veteranen och lekte med barnen som älskade honom. Han sov gott inatt!
Jag fick en massa fina presenter; sollampa att ha vi datorn, (jag kommer bli så pigg!), presentkort på Plantagen, Ticnet och Massage (eller annan behandling), böcker, trisslotter mm. Å inga tulpaner!!! Junior fick ett gäng kuvert som han ska öppna ikväll. Hans resultat under dagen var i vissa fall väldigt bra å i andra... nääää.... hoppas det går bättre idag.
De sista gästerna gick redan vid 22, så vi hann städa av det mesta och titta på inspelat Robinson. När vi la oss vid 1 var vi riktigt nöjda. Trevligt sällskap, inte så sent - det är ganska perfekt för oss. Idag blir det till att äta rester...
Tack alla ni som kom och tack ni som har hört av er!
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
Så var det dax för baluns!
Sov supergott inatt! Vaknade iofs lite senare än det var tänkt, men är faktiskt PIGG! Baileys har sovit hela natten mellan oss ist för på mina ben och Martin har inte snarkat - perfekt!
När vi åt frukost ringde blomsteraffären och sa att de skulle komma med blomsterbud under dagen. Kul! Det har jag aldrig fått förut. Undrar vem det är ifrån? Sen hörde Junior av sej från tävlingarna han är på och meddelade att han persat och känner sej i kanonform. En väldigt bra start på dagen alltså :-)
Nu ska jag fortsätta städningen. Vardagsrummet och delar av nedervåningen är klart, nu ska jag ta mej upp en våning och fixa med detaljerna nere. Martin ska åka med varor till lokalen i Tullinge, eftersom de inte får plats här hemma. Sen ska han fortsätta med maten. Senior får hjälpa mej, han har lovat att fixa lilla toan. Mitt i allt stök kommer min pappa hit för att skotta av garagetaket. Det är säkert en halvmeter kompakt snö där och vi vet inte hur mycket taket håller för, så snön måste bort. Senior får hjälpa sin morfar med det.
Min mamma kommer hit efter lunch för att hjälpa Martin med maten och sen kommer Martins föräldrar hit med tårtorna. Det är himla smidigt att ha en bagare i familjen :-) Klockan 18 kommer gästerna som kan bli allt mellan 23 och 31 stycken. Blir det mer än 25 får vi problem med sittplatser, men det får väl lösa sej på nåt sätt...
Dagens meny är kanske inte alltför vanlig:
Öländska Kroppkakor alt pastasallad för den som inte tycker om kroppkakor (hur nu det kan vara möjligt...)
Semmeltårta
Ostbricka
Någon sa att man inte kan ha kroppkakor som födelsedagsmat. Men vem bestämmer det? Om jag tycker om kroppkakor och inser att många inte smakat äkta öländska, utan bara icas färdiglagade... då måste jag ju få bjuda på det om jag vill. Problemet blir om alla tycker det är supergott, såååå många har vi inte gjort :-)
Semmeltårta däremot är tydligen inte alls lika konstigt...
Jag hoppas iaf att alla som kommer ska uppskatta maten och får en trevlig kväll hos oss. Baileys kommer hälsa alla välkomna, översvallade, och sen se till att bli klappad heeeela kvällen. Han kommer få en toppenkväll :-)
.
När vi åt frukost ringde blomsteraffären och sa att de skulle komma med blomsterbud under dagen. Kul! Det har jag aldrig fått förut. Undrar vem det är ifrån? Sen hörde Junior av sej från tävlingarna han är på och meddelade att han persat och känner sej i kanonform. En väldigt bra start på dagen alltså :-)
Nu ska jag fortsätta städningen. Vardagsrummet och delar av nedervåningen är klart, nu ska jag ta mej upp en våning och fixa med detaljerna nere. Martin ska åka med varor till lokalen i Tullinge, eftersom de inte får plats här hemma. Sen ska han fortsätta med maten. Senior får hjälpa mej, han har lovat att fixa lilla toan. Mitt i allt stök kommer min pappa hit för att skotta av garagetaket. Det är säkert en halvmeter kompakt snö där och vi vet inte hur mycket taket håller för, så snön måste bort. Senior får hjälpa sin morfar med det.
Min mamma kommer hit efter lunch för att hjälpa Martin med maten och sen kommer Martins föräldrar hit med tårtorna. Det är himla smidigt att ha en bagare i familjen :-) Klockan 18 kommer gästerna som kan bli allt mellan 23 och 31 stycken. Blir det mer än 25 får vi problem med sittplatser, men det får väl lösa sej på nåt sätt...
Dagens meny är kanske inte alltför vanlig:
Öländska Kroppkakor alt pastasallad för den som inte tycker om kroppkakor (hur nu det kan vara möjligt...)
Semmeltårta
Ostbricka
Någon sa att man inte kan ha kroppkakor som födelsedagsmat. Men vem bestämmer det? Om jag tycker om kroppkakor och inser att många inte smakat äkta öländska, utan bara icas färdiglagade... då måste jag ju få bjuda på det om jag vill. Problemet blir om alla tycker det är supergott, såååå många har vi inte gjort :-)
Semmeltårta däremot är tydligen inte alls lika konstigt...
Jag hoppas iaf att alla som kommer ska uppskatta maten och får en trevlig kväll hos oss. Baileys kommer hälsa alla välkomna, översvallade, och sen se till att bli klappad heeeela kvällen. Han kommer få en toppenkväll :-)
.
fredag 29 januari 2010
Hur sjutton ska vi hinna?
Nu börjar stressen komma krypande... Imorrn är det kalajs och jag har masor att fixa innan dess och nästan ingen tid. Jag är ju "ledig" idag...
För att hinna så mycket som möjligt gick jag upp vid 7.30. Pratade med Junior innan han gick till skolan, fixade frukost och väntade på att Martin skulle göra sej färdig. Min plan är att vara på Ica Maxi innan 9, så att vi handlat klart och packat in varorna innan 10. Sen ska vi lämna Baileys hos mamma för att hinna med tåget till stan 11.37. Eftersom man inte vet hur tågen fungerar, så har vi bestämt oss för att ta det tåget, trots att vi skulle kunna ta ett tåg senare.
Vi ska nämligen på utbildning i säljteknik idag och eftersom vi nästan aldrig är i stan numera, så har vi bestämt lunchdate med en fd arbetskompis också. Det ska bli jättekul att träffa henne. En arbetskompis från tiden på SF. Hon jobbade på Rival, jag på bla Draken. Vi hade en nära kontakt då, men har inte setts på nästan 15 år. Vi hittade varandra på Facebook och har hållit kontakten där ett tag. Men nu ska vi ses!
Klockan 14 börjar utbildningen och håller igentligen på till 18, men vi måste ge upp 16.30. Så vi hinner hem och vinka av Junior som ska till Eskilstuna på simtävlingar hela helgen. När han åkt ska jag städa och Martin börja med maten inför imorgon. Vi ska ha kroppkakor, så fläsket ska förberedas.
Känns som vi har lite för mycket som ska fixas och alldeles för lite tid. Den där utbildningen kom väldigt olägligt, men kan vara bra att gå även om det bara blir några timmar. Jaja, vi får väl se hur mycket vi hinner... kalajset blir ju av ändå, oavsett hur rörigt vi har det. Å tycker gästerna att det är stökigt, ja - då får de väl städa åt oss då :-)
Det blir som det blir...
.
För att hinna så mycket som möjligt gick jag upp vid 7.30. Pratade med Junior innan han gick till skolan, fixade frukost och väntade på att Martin skulle göra sej färdig. Min plan är att vara på Ica Maxi innan 9, så att vi handlat klart och packat in varorna innan 10. Sen ska vi lämna Baileys hos mamma för att hinna med tåget till stan 11.37. Eftersom man inte vet hur tågen fungerar, så har vi bestämt oss för att ta det tåget, trots att vi skulle kunna ta ett tåg senare.
Vi ska nämligen på utbildning i säljteknik idag och eftersom vi nästan aldrig är i stan numera, så har vi bestämt lunchdate med en fd arbetskompis också. Det ska bli jättekul att träffa henne. En arbetskompis från tiden på SF. Hon jobbade på Rival, jag på bla Draken. Vi hade en nära kontakt då, men har inte setts på nästan 15 år. Vi hittade varandra på Facebook och har hållit kontakten där ett tag. Men nu ska vi ses!
Klockan 14 börjar utbildningen och håller igentligen på till 18, men vi måste ge upp 16.30. Så vi hinner hem och vinka av Junior som ska till Eskilstuna på simtävlingar hela helgen. När han åkt ska jag städa och Martin börja med maten inför imorgon. Vi ska ha kroppkakor, så fläsket ska förberedas.
Känns som vi har lite för mycket som ska fixas och alldeles för lite tid. Den där utbildningen kom väldigt olägligt, men kan vara bra att gå även om det bara blir några timmar. Jaja, vi får väl se hur mycket vi hinner... kalajset blir ju av ändå, oavsett hur rörigt vi har det. Å tycker gästerna att det är stökigt, ja - då får de väl städa åt oss då :-)
Det blir som det blir...
.
torsdag 28 januari 2010
Liten blir stor!
Idag fyller min yngste son 15 år! Tänk va tiden går fort! Å detta firas med massor med ny snö...
I jämförelse med Seniors födelse, var Juniors superlätt! Han var planerad till 6 februari, men annonserade sin ankomst på kvällen den 27e januari (mormors födelsedag). Vi åkte in på natten och jag fick en petidinspruta. På morgonen satte man dropp och 20 minuter senare fick jag en krystvärk som han klämdes fram med. Mycket smidigt!
Det mesta med honom har faktiskt varit enkelt. Han lärde sej gå när han var 8 månader, eller.... han gick aldrig - han studsade fram :-) När han var 2,5 cyklade han utan stödhjul, då gav mormor honom en enhjuling som han aldrig riktigt fick kläm på. Visst var han mycket sjuk, med både astma och ganska svåra allergier plus en enorm infektionskänslighet och dålig mage. Med tiden skulle det visa sej att hans dåliga mage inte alls var mjölkallergi utan enzymbrist i tunntarmen.
Enda gången det har varit problem var när han hade sin första riktiga tjej i början av 8:an. Då hade han en period när han visste bäst och skulle göra allt på sitt sätt. Han var riktigt överjävlig och vidrig, samtidigt som jag såg att det inte var han och hur illa han mådde. Som tur var så gick det över efter ca ett halvår. Sen var han sitt vanliga glada, vänliga, mjuka jag igen.
Junior är ljuset i mitt liv! Han är alltid glad och trevlig, intelligent och vänlig mot alla. Han är omtyckt och ödmjuk. Han går sin egen väg och trygg i det. Idag fyller han 15 och ska snart söka till gymnasiet. Min bebis! Jag försöker råda alla småbarnsföräldrar till att ta vara på tiden, den går mycket fortare än man tror. Å de här 15 åren har verkligen gått fort. Jag behöver inte ens blunda för att se hans småbarnsleende med överbett och plåster i ansiktet. Den lilla grabbens leende kunde smälta allt.
Jag önskar min min yngste son allt gott idag och resten av livet. Du kan göra precis vad du vill med ditt liv, du kommer lyckas med allt du tar dej för. Jag älskar dej av hela mitt hjärta.
.
onsdag 27 januari 2010
Förintelsens minnesdag - vi får inte glömma!
Idag är det 65 år sedan fångarna i Auschwitz och Birkenau befriades från världens största begravningsplats. Då fanns 7000 fångar kvar, 600 av dem var barn. 1,3 miljoner människor hade dött där... lika många som varje år besöker lägren.Förintelsen får inte glömmas bort eller förminskas. Det var en tragedi för så många familjer och människogrupper att vi för deras skull måste föra minnena vidare. Därför har jag i många år velat ta med mina barn dit. För att de själva ska kunna bilda sej en uppfattning om det som hände och med egna ögon se platsen där miljontals människor mördades.
Vi började i Tyskland 2005, tror jag det var. Killarna och jag skulle bila ner till Italien och åkte då först igenom Tyskland för att bla besöka Bergen-Beltzen. Lägret dit Anne Frank kom och så småningom dog i strax innan krigets slut. Vi hade läst om både Förintelsen och Anne Frank, så jag tyckte detta var lagom "läskigt" för att öppna deras ögon. Senior skulle fylla 12, Junior var 10. I Bergen-Beltzen finns inga byggnader kvar, "bara" gravhögar. På varje gravhög finns en minnesplackett med en sista hälsning och antalet människor som man tror finns begravda där: 500... 2500... 7000... fruktansvärt! Junior och jag gick runt på området medan Senior såg en kort film inne i museet. Junior blev berörd av högarna och Senior blev fruktansvärt arg när han såg filmen. Han ifrågasatte "varför ingen mördat den där jävla Hitler?"
2008 träffade jag Martin som praktiskt nog kommer från Polen och alltså kan språket. Vi bestämde snabbt att vi skulle åka till Auschwitz över midsommar, eftrsom han inte heller varit där men alltid velat åka dit. Så vi "firade" midsommar och vår första gemensamma semester genom att besöka förintelselägret i Oswiecim (Auschwitz). Det var hemskt! Fruktansvärt!
När vi var där var det inte så farligt. Just Auschwitz var som vilken liten stad som helst, med kullerstensgator och små hyreshus. Man letade nästan efter biografen och närköpet... det som skillde detta från en vanlig, trivsam stad var taggtråden som löpte runt alltsammans och avrättningsplatserna som fanns här och där. Att gå runt på området, se husen och känna på atmosfären blev inte riktigt obehagligt förrän efteråt när man bearbetat allt. Att se mängderna med avrakat hår, alla tomma resväskor, kasserade tandborstar och mängerna med skor berörde men på ett overkligt sätt. Allt var svårt att ta in direkt, men efter någon dag blev det mer påtagligt och nu när jag minns tillbaka känns det riktigt obehagligt. Det är för stort för att kunna ta in på en gång poch förstå vidden av.
När vi sedan kom till Birkenau blev det med ens mer verkligt. Här fanns häststallarna där man tryckte in flera hundra människor. Perrongen där man selekterade ut vilka som skulle få leva ett tag till eller brännas direkt. Platsen där de flesta såg sina nära och kära för sista gången, utan att förstå det. Vi såg också raserade krematorier och en fantastiskt vegetation. Askan av alla brända spreds nämligen bakom området och gav näring till växter som nu omringade området och på nåt sätt gav ro åt platsen.
Medan man gick runt där fick man ett slags vemod över sej. Vi såg gamla människor, stödda på yngre, som grät tyst. Antagligen någon som själv varit där eller haft anhöriga som dött där. Allt kändes fruktansvärt overkligt, alldeles för hemskt för att kunna hända på riktigt. Men det har det ju... Därför får vi aldrig glömma! Prata med er barn, läs med dem, besök Auschwitz om ni kan. Det finns svenska guider där. Snart är ögonvittnena borta, då måste vi andra föra deras minnen vidare. Det är vår skyldighet.
.
tisdag 26 januari 2010
Byte av tandläkare och lite annat...
Var uppe alldeles för tidigt i morse eftersom jag skulle med killarna till tandläkaren. I vanliga fall går de själva, men eftersom Senior har bytt tandläkare så följde jag med. Han har tidigare gått på specialisttandvården på Huddinge Sjukhus, men de har tagit bort hans patientgrupp och han fick därför inte gå där längre. Illa, med tanke på att han gått där sen han var liten och tycker om dem. Så kan det gå när man skär ner...
Junior har en toppentandläkare som han haft i säkert 10 år. Hon är vänlig, lyssnar och lätt på handen. Alltså bad vi att få henne även till Senior, vilket vi fick! Så idag var första gången hos henne och Senior var nog lite nervös. Han kväljer VÄLDIGT lätt. Många säger att de har problem med kväljningar, men för Senior är det så illa att han knappt kan borsta tänderna eller äta mat med "fel" konsistens. Han har därför jättesvårt med tandläkarens instrument och måste sövas när det ska göra ingrepp. Inte så svårt att förstå att han var nervös. Men det gick jättebra!
Hon kunde undersöka honom utan problem och tom ta lite tandsten. Röntgen går inte, så han ska åka på ansiktsröntgen snart istället. Hon såg att hans visdomständer trängt upp en tand i gommen som förmodligen måste opereras bort, men då sövs han. Medan han är sövd fixar de resten av munnen på honom. Smidigt!
Jag är alltså uppe och igång lite tidigare än vanligt och ska försöka utnyttja det. Har redan hängt en tvätt och kör en ny. Ska gå med Baileys nu medan Martin är och jobbar och sen ska golven dammsugas och torkas. Är skittrött, så det får nog bli en tupplur efter lunch annars blir det knepigt att jobba. Det är så mycket folk nu att man knappt hinner tänka, kassan ska ju helst bli rätt... Så jag måste vara utvilad och må bra. Men det är så kul!!!
Det blir nog en bra dag!
.
Junior har en toppentandläkare som han haft i säkert 10 år. Hon är vänlig, lyssnar och lätt på handen. Alltså bad vi att få henne även till Senior, vilket vi fick! Så idag var första gången hos henne och Senior var nog lite nervös. Han kväljer VÄLDIGT lätt. Många säger att de har problem med kväljningar, men för Senior är det så illa att han knappt kan borsta tänderna eller äta mat med "fel" konsistens. Han har därför jättesvårt med tandläkarens instrument och måste sövas när det ska göra ingrepp. Inte så svårt att förstå att han var nervös. Men det gick jättebra!
Hon kunde undersöka honom utan problem och tom ta lite tandsten. Röntgen går inte, så han ska åka på ansiktsröntgen snart istället. Hon såg att hans visdomständer trängt upp en tand i gommen som förmodligen måste opereras bort, men då sövs han. Medan han är sövd fixar de resten av munnen på honom. Smidigt!
Jag är alltså uppe och igång lite tidigare än vanligt och ska försöka utnyttja det. Har redan hängt en tvätt och kör en ny. Ska gå med Baileys nu medan Martin är och jobbar och sen ska golven dammsugas och torkas. Är skittrött, så det får nog bli en tupplur efter lunch annars blir det knepigt att jobba. Det är så mycket folk nu att man knappt hinner tänka, kassan ska ju helst bli rätt... Så jag måste vara utvilad och må bra. Men det är så kul!!!
Det blir nog en bra dag!
.
måndag 25 januari 2010
Nu är jag iaf vuxen!
40 = tantkontroll = mammografi = vuxen!
Jag har varit på mitt livs första mammografi och hittat ännu flera fördelar med att ha små titts. Man står där med bar överkropp och visar sej ur alla möjliga vinklar. Sen ska man in i den där maskinen... Sköterskan tittar på mej och frågar: Är du opererad och har implantat? Ähum... Nääää, jag ser ut så här. Ok, ja, jag kunde ju inte se några ärr... säger hon då :-)
Så tar hon min högra DD-kupa och lägger in i maskinen, eller bökar in i maskinen kanske är en mer rättvist beskrivning. Det tar ett tag innan hon får allt på plats och vi konstaterar bägge två att "taxöron" är enklare att handskas med. Det ska tas fyra bilder och tar en liten stund innan behagen ligger så pass bra att bilderna är tagna. I normala fall ska det ta två veckor innan jag får svar "men eftersom Du är så hmmm..."fyllig" kanske bilderna inte blir så skarpa och då vill läkaren kanske att du kommer tillbaka för nya bilder".
Alltså är det en massa fördelar med små "behag"; de går lättare in i maskinen, ger bättre bilder, får plats i kläder, ger ingen ond rygg mm mm. Guuud va jag skulle vara snygg i en C-kupa... suck!
.
Födelsedagsvecka
Så var den här då... veckan då det bara inte går att hålla vikten. Vi börjar på onsdag, då fyller lilla mamma år, på torsdag är det juniors tur... sen kommer det riktigta förfallet på lördag när vi ska fira Martin, Junior och mej samtidigt, jag fyller ju på söndag. Nu kommer iofs inte Junior att vara hemma på sitt eget firande (!) eftersom han var tvungen att åka iväg på tävlingar i Eskilstuna. Men det innebär ju att det blir mer kvar att äta åt oss :-S
Vi har bjudit in ganska många, men som vanligt är gensvaret ganska svagt. Den här gången har 5 stycken svarat förutom oss 8 som ändå är här. Sen hänger kanske ytterligare 5 i luften som jag vet borde dyka upp och sisådär 20 som inte svarat. En familj har jag bjudit in i många år nu och de senaste 3-4 åren har de alltid tackat nej. Den här gången skrev hon ett mail som var både otrevligt och kort, så efter i år har vi en familj mindre att bjuda. Men nog är det trist att folk inte har vett att åtminstonde tacka nej, att de bara låter bli att höra av sej?
Men det innebär att vi blir drygt 15 stycken som ska smaska kroppkakor (eller pastasallad för den som inte förstår bättre...) och semmeltårta. Mums! Men i år ska vi skära bitarna, INTE Martins mamma! Hennes bitar var som dubbla semlor... de ska vara betydligt mindre!
Så det ska bli en bra början på veckan, maten ska planeras noga. Har iaf gått ner 4 hg till idag, Martin gick ner 0,2. Vi ska hitta en present till min mamma och göra färdigt Juniors. Huset ska städas och mat inhandlas och förberedas. Martin och Mamma börjar med kroppkakorna på fredag och har sen händerna fulla till folk har ätit klart på lördag. Martins pappa gör tårtan, tack o lov. Mitt i allt detta har vi ett gäng läkarbesök, vi ska på kurs på fredageftermiddag och måste få iväg Junior till Eskilstuna.
Men först ska jag på en premiär: idag ska jag nämligen göra tant-kollen...
.
Vi har bjudit in ganska många, men som vanligt är gensvaret ganska svagt. Den här gången har 5 stycken svarat förutom oss 8 som ändå är här. Sen hänger kanske ytterligare 5 i luften som jag vet borde dyka upp och sisådär 20 som inte svarat. En familj har jag bjudit in i många år nu och de senaste 3-4 åren har de alltid tackat nej. Den här gången skrev hon ett mail som var både otrevligt och kort, så efter i år har vi en familj mindre att bjuda. Men nog är det trist att folk inte har vett att åtminstonde tacka nej, att de bara låter bli att höra av sej?
Men det innebär att vi blir drygt 15 stycken som ska smaska kroppkakor (eller pastasallad för den som inte förstår bättre...) och semmeltårta. Mums! Men i år ska vi skära bitarna, INTE Martins mamma! Hennes bitar var som dubbla semlor... de ska vara betydligt mindre!
Så det ska bli en bra början på veckan, maten ska planeras noga. Har iaf gått ner 4 hg till idag, Martin gick ner 0,2. Vi ska hitta en present till min mamma och göra färdigt Juniors. Huset ska städas och mat inhandlas och förberedas. Martin och Mamma börjar med kroppkakorna på fredag och har sen händerna fulla till folk har ätit klart på lördag. Martins pappa gör tårtan, tack o lov. Mitt i allt detta har vi ett gäng läkarbesök, vi ska på kurs på fredageftermiddag och måste få iväg Junior till Eskilstuna.
Men först ska jag på en premiär: idag ska jag nämligen göra tant-kollen...
.
söndag 24 januari 2010
En svettig strumpa - det är kärlek det!
Som jag tidigare skrivit så köper jag ganska sällan saker och när jag väl köper något så sitter det ganska långt inne. Men ibland händer det och då är det oftast ganska dyrt...
Det bästa som vi köpt för pengar är det mest värdefulla vi har och det är Baileys! Vår älskade hund som kostade hela 10 000 kr. Jag visste att en hund kostade ganska mycket, men inte hur mycket! Vi började prata om att köpa hund för ganska länge sen, men efter valet 2006 började vi planera på allvar. Då kom vi överrens om att jag skulle betala halva hunden och ungarna varsin fjärdedel. Detta för att de skulle vara delaktiga i sparande men också för att de skulle förstå en hunds värde (i pengar) och på så sätt koppla ihop det med att de faktiskt bidragit med sin del och att de nu var delägare och måste ta ansvar.
När pengarna väl var ihopsparade började jakten på HUNDEN! Vi visste vilken ras vi ville ha, nu skulle vi bara hitta en uppfödare också. Vi tog kontakt med en kennel i Uppsala, åkte dit och fick veta att det precis fötts en kull i Tumba, alldeles nära oss. Då hade vi åkt 13 mil i snöstorm helt i onödan... jaja. Vi fick iaf en av valparna från kullen i Tumba och 1/4 2007 fick jag hämta hem honom. En liten brun boll, sötaste valpen i världen förståss.
Baileys är otroligt älskad av oss alla. Han är en livsglad kille som trivs bäst på mattes huvudkudde mellan husse och matte. Han vill gärna att hela familjen ska vara samlad och gärna titta på tv - för då har han koll och kan koppla av. I bästa fall får han ligga ovanpå oss alla i soffan :-) Jag ville ha en hund som sällskap och för att komma ut mer. Baileys är så mycket mer än bara ett sällskap. Han är vår bebis, vårt promenadsällskap, vår vakthund och vår stora glädjekälla. Att komma hem och mötas av honom oavsett om man varit borta en kvart eller flera timmar är oslagbart. Han blir överlycklig oavsett hur länge man varit borta och välkomnar en översvallande. Han kryper tätt intill när man fryser eller är ledsen och kommer med det finaste han kan hitta när han vill visa hur mycket han tycker om oss: en använd strumpa...
Innan Baileys fanns i vårt liv var det tomt och tråkigt. Nu kan jag inte tänka mej ett liv utan honom. Det finns helt enkelt inte ett liv utan honom. Han är vårt allt!
.
En spännande tid
Idag ska vi gå handledarutbildning med Senior för hans körkortsutbildning. Spännande! Det tog ju mer än ett år för honom att klara moppekortet, så detta får ta den tid det tar... bara att övertyga honom ATT ta körkort tog ganska lång tid. Sen fick han själv fundera ut vilka han ville övningsköra med och det tog sin lilla tid. Han har tänkt väldigt praktiskt... Han vill köra mest med Martin och Morfar, men vill ha mej som "reserv". Så numera är jag alltså reservare :-)
Klockan 10 börjar utbildningen och är slut 3,5 timme senare. Vet inte hur länge Senior orkar att sitta still och lyssna, så vi får hoppas att det är någon paus mitt i.
Under tiden har Junior tagit hand om hund och varit och tränat sina småttingar på simningen. Sen blir det en snabb och sen lunch, innan killarna ska iväg på bio. De försökte sej på att se Avatar förra helgen, men då var det fullt. Nu har de redan köpt biljetter och ska gå ikväll. Jag ska fixa matsedel för nästa vecka och ska planera för kalaset nästa lördag. Inköpslistan kommer bli låååång!
Herregud! Jag fyller 40! Fyrtio! Något som är svårt att fatta, men lättare att inse nu när vi ska gå den där utbildningen. Senior fyller 17! Alltså måste ju jag vara lite äldre än 23 som jag var när han föddes. Mina barn är snart vuxna! Nog för att jag hela tiden tyckt att de är så otroligt kloka och förståndiga... men det har gått så fort!
Nu börjar en spännande tid med övningskörning och frustration. Jag vet ju hur jag var... Men som sagt; det får ta den tid det tar. Ingen brådska alls.
.
Klockan 10 börjar utbildningen och är slut 3,5 timme senare. Vet inte hur länge Senior orkar att sitta still och lyssna, så vi får hoppas att det är någon paus mitt i.
Under tiden har Junior tagit hand om hund och varit och tränat sina småttingar på simningen. Sen blir det en snabb och sen lunch, innan killarna ska iväg på bio. De försökte sej på att se Avatar förra helgen, men då var det fullt. Nu har de redan köpt biljetter och ska gå ikväll. Jag ska fixa matsedel för nästa vecka och ska planera för kalaset nästa lördag. Inköpslistan kommer bli låååång!
Herregud! Jag fyller 40! Fyrtio! Något som är svårt att fatta, men lättare att inse nu när vi ska gå den där utbildningen. Senior fyller 17! Alltså måste ju jag vara lite äldre än 23 som jag var när han föddes. Mina barn är snart vuxna! Nog för att jag hela tiden tyckt att de är så otroligt kloka och förståndiga... men det har gått så fort!
Nu börjar en spännande tid med övningskörning och frustration. Jag vet ju hur jag var... Men som sagt; det får ta den tid det tar. Ingen brådska alls.
.
lördag 23 januari 2010
Lycka till Emma, Kalle, Maria, Malin, Jessica och Erik mfl.
Idag skulle jag suttit på Kristdemokraternas nomineringsstämma hela dagen, men av olika anledningar har jag valt att stanna hemma. För fyra år sedan vid den här tiden kom jag hem från stämman och var helt omtumlad. Då var jag helt överraskande placerad på både Riksdags- och Landstingslitan. Det var då jag började blogga :-)
Idag har jag kunnat följa mycket av det som händer via Facebook. Jag har sett hur några av de som jag verkligen bryr mej om hamnat högt upp på listorna och hur andra blivit förbisprungna och rent av illa behandlade. Spelet är säkert detsamma i alla partier, men när folk blir illa behandlade finns ändå ingen ursäkt. Å det är ju ett av skälen till att jag stannat hemma.
Jag hade gärna träffat en handfull personer idag, pratat, skrattat, plederat för deras skull och puttat dem framåt. Men jag hade också varit tvungen att träffa några av de som verkligen inte gillar mej, eller rättare sagt sett dem blänga åt mitt håll utan att säga ett ord eller tala om vad jag gjort som är så hemskt. För så är det: ca 3-5 personer av våra många tusen medlemmar tycker så illa om mej att de gärna skulle se mej död och förintad. De har i sin tur lyckats få folk osäkra på mej som person, trots att skitsnackarna knappt känner mej. Å litar inte folk på mej eller respekterar mej, trots att jag försökt bevisa vem jag är - Då vill jag inte befinna mej i de personernas närhet. Jag har kämpat i 10 år mot 3 personer, konfronterat dem och fått löften, inget har hänt - nu ger jag upp!
Pratade med två av mina äldsta vänner inom partiet i förmiddags. De är mycket upprörda över hur jag blivit behandlad och att häxjakten aldrig tar slut. Vårt parti ska vara av den förlåtande sorten och acceptera att ingen människa är fullkomling, någonstans är detta bara tomma ord. De som stötta mej under alla år har också fått utstå skit för min skull och det kan jag inte tillåta. Alltså drar jag mej ur den Kristdemokratiska politiken.
Men jag önskar Kalle & Emma Henriksson, Maria Fält, Malin Appelgren, Jessica Nyberg, Erik Sjöstedt, Lenart Nilsson och många andra ett stort lycka till! Ni behövs och kommer göra ett jättebra jobb! Kanske står jag som Er konkurrent i ett annat parti i aliansen om fyra år, kanske inte... man vet inte med mej :-)
.
Idag har jag kunnat följa mycket av det som händer via Facebook. Jag har sett hur några av de som jag verkligen bryr mej om hamnat högt upp på listorna och hur andra blivit förbisprungna och rent av illa behandlade. Spelet är säkert detsamma i alla partier, men när folk blir illa behandlade finns ändå ingen ursäkt. Å det är ju ett av skälen till att jag stannat hemma.
Jag hade gärna träffat en handfull personer idag, pratat, skrattat, plederat för deras skull och puttat dem framåt. Men jag hade också varit tvungen att träffa några av de som verkligen inte gillar mej, eller rättare sagt sett dem blänga åt mitt håll utan att säga ett ord eller tala om vad jag gjort som är så hemskt. För så är det: ca 3-5 personer av våra många tusen medlemmar tycker så illa om mej att de gärna skulle se mej död och förintad. De har i sin tur lyckats få folk osäkra på mej som person, trots att skitsnackarna knappt känner mej. Å litar inte folk på mej eller respekterar mej, trots att jag försökt bevisa vem jag är - Då vill jag inte befinna mej i de personernas närhet. Jag har kämpat i 10 år mot 3 personer, konfronterat dem och fått löften, inget har hänt - nu ger jag upp!
Pratade med två av mina äldsta vänner inom partiet i förmiddags. De är mycket upprörda över hur jag blivit behandlad och att häxjakten aldrig tar slut. Vårt parti ska vara av den förlåtande sorten och acceptera att ingen människa är fullkomling, någonstans är detta bara tomma ord. De som stötta mej under alla år har också fått utstå skit för min skull och det kan jag inte tillåta. Alltså drar jag mej ur den Kristdemokratiska politiken.
Men jag önskar Kalle & Emma Henriksson, Maria Fält, Malin Appelgren, Jessica Nyberg, Erik Sjöstedt, Lenart Nilsson och många andra ett stort lycka till! Ni behövs och kommer göra ett jättebra jobb! Kanske står jag som Er konkurrent i ett annat parti i aliansen om fyra år, kanske inte... man vet inte med mej :-)
.
Allt klart med flytt!
Så har allt fixat sej för Martins föräldrar med lägenhet. Innan vi åkte fick de veta att de fått lägenheten är i närheten och medan vi var borta skrev de avtal med Botkyrkabyggen. De har träffat mäklare för att sälja deras bostadsrätt och fotgraf har varit där och tagit fina bilder. Under veckan har det varit en mängd annonser ute och imorrn är det visning. Den första februari flyttar de!
Detta innebär att vi har grejer överallt! Alla Martins gamla grejer som fylls på efterhand med föräldrarnas utrensade prylar. Igår satt jag halva eftermiddagen och fotade och la in auktioner på Tradera. Det är säkert 7-8 Maxikassar hittills med prylar som ska säljas och som står i vägen. Grejer som är fullt funktionella men som vi inte vill ha eller får plats med. Saker som istället får bidra med att få iväg oss på nästa resa :-)
Nästa helg ska vi ha kalas här och då får vi stuva undan allt i förrådet och garaget, men sen tar de plats i vardagsrummet för att skickas iväg vart efter. Just nu ligger 29 auktioner ute, mest böcker. Efter den här helgen kommer det finnas betydligt mer till försäljning. Så får vi hoppas att folk har fått en ok lön och kan börja handla lite igen, för det har varit lite väl lugnt på Tradera ett par månader. Förra våren gick det att sälja precis vad som helst och man fick bra betalt, nu får vi se om det blir samma sak i vår. Hoppas!
Så det blir dagens pyssel: fota och lägga ut auktioner, tvätta, städa och fixa en god köttgryta till lunch!
.
Detta innebär att vi har grejer överallt! Alla Martins gamla grejer som fylls på efterhand med föräldrarnas utrensade prylar. Igår satt jag halva eftermiddagen och fotade och la in auktioner på Tradera. Det är säkert 7-8 Maxikassar hittills med prylar som ska säljas och som står i vägen. Grejer som är fullt funktionella men som vi inte vill ha eller får plats med. Saker som istället får bidra med att få iväg oss på nästa resa :-)
Nästa helg ska vi ha kalas här och då får vi stuva undan allt i förrådet och garaget, men sen tar de plats i vardagsrummet för att skickas iväg vart efter. Just nu ligger 29 auktioner ute, mest böcker. Efter den här helgen kommer det finnas betydligt mer till försäljning. Så får vi hoppas att folk har fått en ok lön och kan börja handla lite igen, för det har varit lite väl lugnt på Tradera ett par månader. Förra våren gick det att sälja precis vad som helst och man fick bra betalt, nu får vi se om det blir samma sak i vår. Hoppas!
Så det blir dagens pyssel: fota och lägga ut auktioner, tvätta, städa och fixa en god köttgryta till lunch!
.
fredag 22 januari 2010
En helt vanlig fredag
Så vare fredag igen och vi är lediga. Det är så skönt att ha en ledig vardag, så man hinner göra allt man behöver som bankbesök och sånt som inte går att göra på helgen. Veckan har varit intenstiv, minst sagt. 254 personer har passerat min kassa under fyra dagar. Människor som alla ska ha ett schysst bemötande på sin viktresa. Igår var det en hel del knepga människor och mycket strul, sånt är tröttande. När vi kom hem vid 21-tiden igår var jag helt slut och i morse när jag vaknade var jag fortfarande trött.
Så idag blir det lugnt. Jag ska skriva klart veckorbrevet till våra medlemmar. Vi hade 128 aktiva medlemmar i våra egna klasser den här veckan och 106 av dem vill ha vårt veckobrev. Denna veckas brev handlar om motion och då särskilt om dans som motionsform. Jag gillar att skriva de där veckobreven och responsen är fantastisk. Sen ska jag också planera nästa loppis som är i slutet av februari och söka ett stipendium åt killarna.
Martin får åka och handla, medan jag fortsätter med tvätten. Senior slutar redan 12, så han får gå med Baileys. Sen kommer nog kontaktpojken hit - om han kommer ihåg... Jag påminde honom via sms igår, men det är långt ifrån alltid som han lyckas ta sej hit ändå. Så står man där med alldeles för mycket mat, men det blir bra matlådor. Så det är alltid lika spännande att ha en date med honom, man vet lixom aldrig om den blir av ;-)
Kvällen blir också lugn. Senior jobbar (Mc Donalds anställer från 15 år) och Junior ska träna. Jag ska fixa en köttgryta till kvällsmat. Saknar mina andra ungar; Stora M är nu i Kina och kommer tillbaka till Sverige om några veckor, Lilla M är i Uppsala och har massor med plugg och T lever sitt liv i New York och kommer inte hem förrän i sommar. Det är jättebra att de upplever världen och sej själva, men jag saknar dem iaf! Som tur är kan man ju numera ha kontakt via Facebook, skype och msn. Värre var det när jag bodde i Gambia, då fanns bara telefon och knappt det. Min pappa var väl inte superlycklig...
Nähä, om man skulle göra nåt vettigt kanske...?
.
Så idag blir det lugnt. Jag ska skriva klart veckorbrevet till våra medlemmar. Vi hade 128 aktiva medlemmar i våra egna klasser den här veckan och 106 av dem vill ha vårt veckobrev. Denna veckas brev handlar om motion och då särskilt om dans som motionsform. Jag gillar att skriva de där veckobreven och responsen är fantastisk. Sen ska jag också planera nästa loppis som är i slutet av februari och söka ett stipendium åt killarna.
Martin får åka och handla, medan jag fortsätter med tvätten. Senior slutar redan 12, så han får gå med Baileys. Sen kommer nog kontaktpojken hit - om han kommer ihåg... Jag påminde honom via sms igår, men det är långt ifrån alltid som han lyckas ta sej hit ändå. Så står man där med alldeles för mycket mat, men det blir bra matlådor. Så det är alltid lika spännande att ha en date med honom, man vet lixom aldrig om den blir av ;-)
Kvällen blir också lugn. Senior jobbar (Mc Donalds anställer från 15 år) och Junior ska träna. Jag ska fixa en köttgryta till kvällsmat. Saknar mina andra ungar; Stora M är nu i Kina och kommer tillbaka till Sverige om några veckor, Lilla M är i Uppsala och har massor med plugg och T lever sitt liv i New York och kommer inte hem förrän i sommar. Det är jättebra att de upplever världen och sej själva, men jag saknar dem iaf! Som tur är kan man ju numera ha kontakt via Facebook, skype och msn. Värre var det när jag bodde i Gambia, då fanns bara telefon och knappt det. Min pappa var väl inte superlycklig...
Nähä, om man skulle göra nåt vettigt kanske...?
.
torsdag 21 januari 2010
Anonyma kommentarer
Jag bloggar för att lätta på trycket, kan man väl säga. Jag skriver om mina tankar och frågeställningar som jag har och om saker som berör mej. Jag delar dessutom gärna med mej av saker som min familj testat och som fallit väl ut för oss. Kanske kan det hjälpa någon annan?
Självklart är det kul med kommentarer, även anonyma. Jag är inte rädd för kritik, den som känner mej vet att jag tål en hel del och tar till mej av den kritik jag får. Men jag är inte stenhård och pallar vad som helst. Framförallt är det svårt att bemöta kritik som kommer från anonymt håll, där man inte vet vem avsändaren är. Sån kritik får jag både här, via vanlig snigelpost och via tidningarnas insändarsidor. Själv skriver jag ALLTID under mina åsikter oavsett var eller vad jag skriver. Kan jag inte stå för det jag skriver så ska det helt enkelt inte skrivas!
En sak som slagit mej är att en anonym avsändare i 99% av fallen skriver elakt eller åtminstonde kritisk. Varför skriva något alls om man inte kan visa vem man är? Om man inte kan säga samma sak direkt till en människa som det man skriver, är det då kostruktiv kritik som en mottagare ska behöva bemöta överhuvudtaget? Vem är jag att ge kritik till någon om jag inte vågar stå för det jag säger?
Så skriv gärna kommentarer, ge mej både ris och ros - men tala om vem du är! Då först kan jag bemöta dej på ett rättvist sätt och respektera din åsikt.
.
Självklart är det kul med kommentarer, även anonyma. Jag är inte rädd för kritik, den som känner mej vet att jag tål en hel del och tar till mej av den kritik jag får. Men jag är inte stenhård och pallar vad som helst. Framförallt är det svårt att bemöta kritik som kommer från anonymt håll, där man inte vet vem avsändaren är. Sån kritik får jag både här, via vanlig snigelpost och via tidningarnas insändarsidor. Själv skriver jag ALLTID under mina åsikter oavsett var eller vad jag skriver. Kan jag inte stå för det jag skriver så ska det helt enkelt inte skrivas!
En sak som slagit mej är att en anonym avsändare i 99% av fallen skriver elakt eller åtminstonde kritisk. Varför skriva något alls om man inte kan visa vem man är? Om man inte kan säga samma sak direkt till en människa som det man skriver, är det då kostruktiv kritik som en mottagare ska behöva bemöta överhuvudtaget? Vem är jag att ge kritik till någon om jag inte vågar stå för det jag säger?
Så skriv gärna kommentarer, ge mej både ris och ros - men tala om vem du är! Då först kan jag bemöta dej på ett rättvist sätt och respektera din åsikt.
.
onsdag 20 januari 2010
Hur viktigt är pengar?
Fick en kommentar om att jag alltid skriver om pengar. Är jag pengafixerad? Vet inte om jag är mer pengafixerad än någon annan? Däremot tycker jag att pengar är kul och intressant och jag gillar att ha koll. Å jag har superkoll på min ekonomi. Jag vet EXAKT hur mycket jag behöver ha in varje månad för att gå runt.
Jag jobbar för leva - inte tvärtom. Jag jobbar för att kunna ställa maten på bordet, hålla huset fungerande och kunna åka på semester. Hade jag pengar ändå skulle jag ägna mej åt ideellt arbete helt och hållet!
Många jobbar heltid och lite till. De tjänar bra och kan köpa vad de vill. Kanske är de lyckliga - kanske inte. Jag vet hur mycket jag behöver jobba för att få ihop det och tänker inte jobba mer bara för att "det är normalt". Jag lägger hellre min tid på familjen och hemmet och lever lite snålare. Är jag lycklig? YES!!!
Numera är jag ju det. Jag har ett jättebra liv och väljer hur jag vill leva. Min familj mår bra, vi har det helt enkelt väldigt bra tillsammans. Kommentarerna hör på bloggen igår lästes av hela familj och gav tillfälle till ett bra snack. Killarna (15 resp 16 år) kunde inte förstå rabaldret. De tycker inte att vi lever snålare än någon annan. Visst har de några gånger tyckt att vi ska ha Discovery på tv, men när jag sagt hur mycket extra vi skulle få betala för en enda kanal så har de accepterat och förstått resonemanget.
Tycker jag att pengar är viktigt? Nä, inte särskilt. Pengar kommer in och sen går de ut igen. Hos oss sparar vi, så de kanske stannar här lite längre än hos andra men går sen ut i en större portion. Jag vill ha en buffert om något händer och vet att det är under jan-mars jag kan skaffa den bufferten eftersom det är då jag tjänar mest pengar. Jag har levt på marginalerna och jag har tjänat riktigt bra, men jag har aldrig varit slösaktig utan alltid frågat mej om jag verkligen behöver den eller den grejen. Jag är inte matrealist, jag tycker inte om att ha en massa saker runt mej.
Enda kruxet med pengar är att man måste ha dem, på gott och på ont. Vi reser upp våra, vad andra gör med sina är deras ensak.
.
Jag jobbar för leva - inte tvärtom. Jag jobbar för att kunna ställa maten på bordet, hålla huset fungerande och kunna åka på semester. Hade jag pengar ändå skulle jag ägna mej åt ideellt arbete helt och hållet!
Många jobbar heltid och lite till. De tjänar bra och kan köpa vad de vill. Kanske är de lyckliga - kanske inte. Jag vet hur mycket jag behöver jobba för att få ihop det och tänker inte jobba mer bara för att "det är normalt". Jag lägger hellre min tid på familjen och hemmet och lever lite snålare. Är jag lycklig? YES!!!
Numera är jag ju det. Jag har ett jättebra liv och väljer hur jag vill leva. Min familj mår bra, vi har det helt enkelt väldigt bra tillsammans. Kommentarerna hör på bloggen igår lästes av hela familj och gav tillfälle till ett bra snack. Killarna (15 resp 16 år) kunde inte förstå rabaldret. De tycker inte att vi lever snålare än någon annan. Visst har de några gånger tyckt att vi ska ha Discovery på tv, men när jag sagt hur mycket extra vi skulle få betala för en enda kanal så har de accepterat och förstått resonemanget.
Tycker jag att pengar är viktigt? Nä, inte särskilt. Pengar kommer in och sen går de ut igen. Hos oss sparar vi, så de kanske stannar här lite längre än hos andra men går sen ut i en större portion. Jag vill ha en buffert om något händer och vet att det är under jan-mars jag kan skaffa den bufferten eftersom det är då jag tjänar mest pengar. Jag har levt på marginalerna och jag har tjänat riktigt bra, men jag har aldrig varit slösaktig utan alltid frågat mej om jag verkligen behöver den eller den grejen. Jag är inte matrealist, jag tycker inte om att ha en massa saker runt mej.
Enda kruxet med pengar är att man måste ha dem, på gott och på ont. Vi reser upp våra, vad andra gör med sina är deras ensak.
.
tisdag 19 januari 2010
Hur har vi råd?
Nu har jag återigen fått frågan om hur sjutton vi hade råd med en så dyr resa och hur sjutton vi har råd att ens fundera på att åka till Egypten nästa nyår. "Ni måste tjäna massor på VV!"
Tyvärr tjänar vi inte alls mycket på vårt jobb, vi har en provisionsbaserad lön och jobbar dessutom inte ens heltid. MEN som jag alltid har hävdat: det är inte inkomsterna det hänger på - utan utgifterna...
Vi tjänar inte mer än någon annan, tvärtom förmodligen. Men så har vi heller ingen morgontidning, inga betalkanaler, inga dyra vanor, vi dricker knappt alkohol och röker inte eller gör annat som drar mycket pengar. Jag är en sån som kollar alla försäkringar, abbonemang och annat som går att byta till billigare. Vi handlar på måndagmornar när Maxi säljer ut en massa grejer till halva priset med kort datum. Går vi på bio så är det med presentkort som vi fått i gåva... osv. Vi lever väldigt sparsamt helt enkelt.
3 ggr om året arrangerar jag loppisar som jag iofs inte tjänar så mycket på, men kan på ett enkelt sätt sälja av mina egna grejer och få in en slant. På loppisarna har killarna ett cafébord där de säljer kaffe och bullar. På så sätt får de ihop sina egna fickpengar, eftersom de inte får någon månadspeng... Vi säljer oxå massor med grejer på Tradera. Allt går att sälja! Kläder, elektronik, samlargrejer mm. Det som behöver handlas, går också att köpa på Tradera. I höstas blev det två vinterjackor för 1 kr styck!
Kanske låter som ett tråkigt liv, men för oss är det ett liv som vi alltid haft. Vi älskar att resa och vill fortsätta med det. Då lever vi därefter. Andra äter blodiga biffar och dricker vin på fredagkvällen, tittar på sin filmkanal och läser sin morgontidning. Vi väljer bort allt detta och mycket mer för att ha råd med våra resor. Det är faktiskt inte så svårt att spara pengar bara hela familjen vill samma sak och drar åt samma håll.
.
Tyvärr tjänar vi inte alls mycket på vårt jobb, vi har en provisionsbaserad lön och jobbar dessutom inte ens heltid. MEN som jag alltid har hävdat: det är inte inkomsterna det hänger på - utan utgifterna...
Vi tjänar inte mer än någon annan, tvärtom förmodligen. Men så har vi heller ingen morgontidning, inga betalkanaler, inga dyra vanor, vi dricker knappt alkohol och röker inte eller gör annat som drar mycket pengar. Jag är en sån som kollar alla försäkringar, abbonemang och annat som går att byta till billigare. Vi handlar på måndagmornar när Maxi säljer ut en massa grejer till halva priset med kort datum. Går vi på bio så är det med presentkort som vi fått i gåva... osv. Vi lever väldigt sparsamt helt enkelt.
3 ggr om året arrangerar jag loppisar som jag iofs inte tjänar så mycket på, men kan på ett enkelt sätt sälja av mina egna grejer och få in en slant. På loppisarna har killarna ett cafébord där de säljer kaffe och bullar. På så sätt får de ihop sina egna fickpengar, eftersom de inte får någon månadspeng... Vi säljer oxå massor med grejer på Tradera. Allt går att sälja! Kläder, elektronik, samlargrejer mm. Det som behöver handlas, går också att köpa på Tradera. I höstas blev det två vinterjackor för 1 kr styck!
Kanske låter som ett tråkigt liv, men för oss är det ett liv som vi alltid haft. Vi älskar att resa och vill fortsätta med det. Då lever vi därefter. Andra äter blodiga biffar och dricker vin på fredagkvällen, tittar på sin filmkanal och läser sin morgontidning. Vi väljer bort allt detta och mycket mer för att ha råd med våra resor. Det är faktiskt inte så svårt att spara pengar bara hela familjen vill samma sak och drar åt samma håll.
.
måndag 18 januari 2010
22 veckor och 3,9 kg
På nåt konstigt sätt har kilona smugit sej på igen. Jag som bara hade 1,2 kg till målvikt, har helt plötsligt 3,9 kg till målvikt! Hur gick det till??? Men som Martin brukar säga; man är bara en looser om man inte tar tag i det igen... så IDAG kör vi! 1,8 hg i veckan ska jag väl klara? Å andra sidan har jag ju misslyckats förr... * inte tänka så*
From idag är det checklista som gäller, jag äter - Martin skriver upp. Matsedeln för veckan är planerad, idag ska vi handla. Jag har inte gått en enda promenad med Baileys sen innan jul! Först var vi på semester, sen var jag dålig. Magen är fortfarande inte bra, men nu kan jag iaf gå en liten bit från toan. Så de dagliga promenaderna ska sättas igång igen.
Stressen ska hållas borta. Just idag är den mentala stressen extra påtaglig. Just nu ligger Senior sövd för en undersökning av hans mage. Alla narkoser medför en risk, så även om han blivit sövd kanske 10 ggr tidigare, finns där ändå ett litet sting av oro i mej. Så snart jag vet att han ligger på uppvaket är allt ok igen.
Tvättmaskin är en never-ending-story som jag fortsätter med idag. Det var länge sen jag såg botten i tvättkorgarna nu, jag fattar inte vart de tagit vägen! Ska satsa på att hitta dem imorrn tror jag...
Så är det måndag och jag får gå till jobbet igen! Varje torsdag är det så skönt att ha 3,5 lediga dagar framför sej. Men varje måndag är det precis lika kul att få gå till jobbet igen! Idag ska våra medlemmar få veta hur mycket Martin och jag ska gå ner i vikt till midsommar, så vi kämpar tillsammans allihopa. Man är alltså inte immun mot viktuppgång bara för att man jobbar på Viktväktarna, tyvärr... I wish...
Jaja, frukost, handla, gå med hund, tvätta, fixa lunch och äta - sen jobba!
Ha en fin dag och en kul vecka!
.
From idag är det checklista som gäller, jag äter - Martin skriver upp. Matsedeln för veckan är planerad, idag ska vi handla. Jag har inte gått en enda promenad med Baileys sen innan jul! Först var vi på semester, sen var jag dålig. Magen är fortfarande inte bra, men nu kan jag iaf gå en liten bit från toan. Så de dagliga promenaderna ska sättas igång igen.
Stressen ska hållas borta. Just idag är den mentala stressen extra påtaglig. Just nu ligger Senior sövd för en undersökning av hans mage. Alla narkoser medför en risk, så även om han blivit sövd kanske 10 ggr tidigare, finns där ändå ett litet sting av oro i mej. Så snart jag vet att han ligger på uppvaket är allt ok igen.
Tvättmaskin är en never-ending-story som jag fortsätter med idag. Det var länge sen jag såg botten i tvättkorgarna nu, jag fattar inte vart de tagit vägen! Ska satsa på att hitta dem imorrn tror jag...
Så är det måndag och jag får gå till jobbet igen! Varje torsdag är det så skönt att ha 3,5 lediga dagar framför sej. Men varje måndag är det precis lika kul att få gå till jobbet igen! Idag ska våra medlemmar få veta hur mycket Martin och jag ska gå ner i vikt till midsommar, så vi kämpar tillsammans allihopa. Man är alltså inte immun mot viktuppgång bara för att man jobbar på Viktväktarna, tyvärr... I wish...
Jaja, frukost, handla, gå med hund, tvätta, fixa lunch och äta - sen jobba!
Ha en fin dag och en kul vecka!
.
söndag 17 januari 2010
Drömmar?
Alla har vi drömmar. Stora eller små. I bästa fall går de att förverkliga, i annat fall får man göra sitt bästa och nå så långt man kan.
Min dröm var att åka till Afrika på safari, det har jag gjort nu. Men jag har också en dröm att barnen ska nå dit de vill och kunna förverkliga sina drömmar. Sen vill jag förståss att vi alla ska få vara friska och ha ett bra liv. Drömresorna har jag nu upplevt, har igentligen bara en kvar: Samoa! Det får väl bli när jag fyller 50 antar jag :-)
Jag tror det är viktigt att ha drömmar och något att sträva efter. Kalla det drömmar eller mål, spelar inte så stor roll. Bara man har något man verkligen vill, som man kan se fram emot. Många ungdomar som jag pratar med har inga drömmar, det är skrämmande! En ung människa utan drömmar eller mål... vad blir det av henne/honom?
Vi pratade mycket om våra drömmar när vi var i Tanzania. Junior drömmer om att få simma ett OS och Senior om att kanske öppna ett eget Mc Donalds. Martin lever sin dröm, säger han, med oss. Han hade slutat hoppas på en egen familj och drömmen hade slocknat, men så träffade han oss och nu har han allt han vill ha påstår han. När man ser honom kan man inte annat än tro på det han säger :-)
Martin fick iaf mersmak när det gäller att resa, så hans resdrömmar får vi andra vara med och förverkliga även om vi redan sett mycket av det han vill se. Först på listan står Egypten och pyramiderna - det blir nästa nyår. Han vill åka till USA, Kina och en massa andra platser. Vi får väl beta av dem vart efter. Dessutom vill han uppleva Sverige, han har inte varit längre än till Uppsala...
Jag trodde detta skulle bli sista resan med killarna, att de skulle tröttna på att åka med oss. Men de planerar vidare och vill iaf följa med till Egypten och Norrland. Jag förstår dem, vi har så himla kul på våra resor. Skrattet följer med oss hela vägen :-)
Förra veckan fick alla våra medlemmar varsin snäcka som vi plockat på Zanzibar. Snäckan skulle representera deras dröm och tas fram när motivationen var låg. Vi skickar ut ett mail till ungefär 100 medlemmar varje fredag och veckans lektion + mail fick en otrolig respons. Vi har fått så himla fina svar och förstått att vi faktiskt gör skillnad i folks liv. En medlem skrev att det var veckans höjdpunkt att få komma till oss - vicken kick man får av sånt! Att vi får vara med och förverkliga en annan människas dröm är en otrolig förmån och det får jag alltså göra varje gång jag går till jobbet och varje dag med Martin här hemma.
Så jag vet inte vilket som är bäst; att förverkliga sin egen dröm eller vara med och förverkliga någon annans? Det spelar nog ingen roll faktiskt!
Vad är din dröm(eller mål)?
.
Min dröm var att åka till Afrika på safari, det har jag gjort nu. Men jag har också en dröm att barnen ska nå dit de vill och kunna förverkliga sina drömmar. Sen vill jag förståss att vi alla ska få vara friska och ha ett bra liv. Drömresorna har jag nu upplevt, har igentligen bara en kvar: Samoa! Det får väl bli när jag fyller 50 antar jag :-)
Jag tror det är viktigt att ha drömmar och något att sträva efter. Kalla det drömmar eller mål, spelar inte så stor roll. Bara man har något man verkligen vill, som man kan se fram emot. Många ungdomar som jag pratar med har inga drömmar, det är skrämmande! En ung människa utan drömmar eller mål... vad blir det av henne/honom?
Vi pratade mycket om våra drömmar när vi var i Tanzania. Junior drömmer om att få simma ett OS och Senior om att kanske öppna ett eget Mc Donalds. Martin lever sin dröm, säger han, med oss. Han hade slutat hoppas på en egen familj och drömmen hade slocknat, men så träffade han oss och nu har han allt han vill ha påstår han. När man ser honom kan man inte annat än tro på det han säger :-)
Martin fick iaf mersmak när det gäller att resa, så hans resdrömmar får vi andra vara med och förverkliga även om vi redan sett mycket av det han vill se. Först på listan står Egypten och pyramiderna - det blir nästa nyår. Han vill åka till USA, Kina och en massa andra platser. Vi får väl beta av dem vart efter. Dessutom vill han uppleva Sverige, han har inte varit längre än till Uppsala...
Jag trodde detta skulle bli sista resan med killarna, att de skulle tröttna på att åka med oss. Men de planerar vidare och vill iaf följa med till Egypten och Norrland. Jag förstår dem, vi har så himla kul på våra resor. Skrattet följer med oss hela vägen :-)
Förra veckan fick alla våra medlemmar varsin snäcka som vi plockat på Zanzibar. Snäckan skulle representera deras dröm och tas fram när motivationen var låg. Vi skickar ut ett mail till ungefär 100 medlemmar varje fredag och veckans lektion + mail fick en otrolig respons. Vi har fått så himla fina svar och förstått att vi faktiskt gör skillnad i folks liv. En medlem skrev att det var veckans höjdpunkt att få komma till oss - vicken kick man får av sånt! Att vi får vara med och förverkliga en annan människas dröm är en otrolig förmån och det får jag alltså göra varje gång jag går till jobbet och varje dag med Martin här hemma.
Så jag vet inte vilket som är bäst; att förverkliga sin egen dröm eller vara med och förverkliga någon annans? Det spelar nog ingen roll faktiskt!
Vad är din dröm(eller mål)?
.
lördag 16 januari 2010
Viktväktare på restaurang...
Nu har vi varit och sett Hairspray! Så himla bra!
Lassgård var ju bara så himla bra, för att inte tala om tjejen som spelade Tracy (huvudrollen). Hon hade en pipa som inte gick av för hackor. Hon kommer gå långt! Dansen, sången... ja, allt var faktiskt himla bra! Så alla mina män var glada och nöjda över sin julklapp - så bra!
Efter teatern var vi på Vretastugan och åt och firade Martins födelsedag som var förra lördagen. Vi kom lite för sent, men det löste sej ändå. Det är lite intressant att vara på restaurang i sin "hembygd" när man jobbar på Viktväktarna. Vi satt nämligen brevid en gammal guldmedlem (då är man färdig och ska "bara" hålla vikten) och en aktiv medlem som går hos oss för att gå ner i vikt. Två personer som förmodligen tyckte det var lite obehagligt att vi kom in i lokalen... men men. De coolade nog ner sej när de såg våra tallrikar med biffar och bearnaissås :-)
Jag menar: även någon som jobbar på Viktväktarna måste ju få äta på restaurang utan att välja bort såser och lägga till en massa grönsaker. När jag äter ute då äter jag det jag vill ha! Så det så! Men lite intressant är det att se hur medlemmen först kryper ihop och sen lixom tar sats och säger hej. Nu får vi se om de kommer tillbaka nästa vecka...
Vi har iaf haft en supertrevlig dag. Teatern var super och maten var väldigt god. Vi har tittat på Robinson och kollar nu på "Underbar & Älskad av alla" som vi spelat in under semestern. Jag kommer sova gott inatt!
.
Lassgård var ju bara så himla bra, för att inte tala om tjejen som spelade Tracy (huvudrollen). Hon hade en pipa som inte gick av för hackor. Hon kommer gå långt! Dansen, sången... ja, allt var faktiskt himla bra! Så alla mina män var glada och nöjda över sin julklapp - så bra!
Efter teatern var vi på Vretastugan och åt och firade Martins födelsedag som var förra lördagen. Vi kom lite för sent, men det löste sej ändå. Det är lite intressant att vara på restaurang i sin "hembygd" när man jobbar på Viktväktarna. Vi satt nämligen brevid en gammal guldmedlem (då är man färdig och ska "bara" hålla vikten) och en aktiv medlem som går hos oss för att gå ner i vikt. Två personer som förmodligen tyckte det var lite obehagligt att vi kom in i lokalen... men men. De coolade nog ner sej när de såg våra tallrikar med biffar och bearnaissås :-)
Jag menar: även någon som jobbar på Viktväktarna måste ju få äta på restaurang utan att välja bort såser och lägga till en massa grönsaker. När jag äter ute då äter jag det jag vill ha! Så det så! Men lite intressant är det att se hur medlemmen först kryper ihop och sen lixom tar sats och säger hej. Nu får vi se om de kommer tillbaka nästa vecka...
Vi har iaf haft en supertrevlig dag. Teatern var super och maten var väldigt god. Vi har tittat på Robinson och kollar nu på "Underbar & Älskad av alla" som vi spelat in under semestern. Jag kommer sova gott inatt!
.
Hairspray idag!
Idag ska killarna i mitt liv, utnyttja sin julklapp. Vi ska se Hairspray!
Martin har inte (i vuxen ålder) varit på varken teater eller musikal, så det blir premiär. Jag ville ha något riktigt bra, men Cats hade slutat gå... så det fick bli Hairspray som säkert kommer vara superb med tanke på vilka som spelar. Så klockan 15 sitter vi på China Teaterna och hoppas på 2,5 timmes superunderhållning!
Efter teatern ska vi fira Martins födelsedag, en vecka för sent, med middag här i närheten. Vi har ett stället som heter Vretastugan som ligger 3-4 minuters väg ifrån vårt hem, som ska ha bra mat. Där ska vi äta ikväll och förhoppningsvis ha en mysig stund tillsammans.
Sen åker vi hem, Juniors tjej kommer hit och kollar på Robinson, blir nog bra mys resten av kvällen. Känns som det kommer bli en bra dag!
.
Martin har inte (i vuxen ålder) varit på varken teater eller musikal, så det blir premiär. Jag ville ha något riktigt bra, men Cats hade slutat gå... så det fick bli Hairspray som säkert kommer vara superb med tanke på vilka som spelar. Så klockan 15 sitter vi på China Teaterna och hoppas på 2,5 timmes superunderhållning!
Efter teatern ska vi fira Martins födelsedag, en vecka för sent, med middag här i närheten. Vi har ett stället som heter Vretastugan som ligger 3-4 minuters väg ifrån vårt hem, som ska ha bra mat. Där ska vi äta ikväll och förhoppningsvis ha en mysig stund tillsammans.
Sen åker vi hem, Juniors tjej kommer hit och kollar på Robinson, blir nog bra mys resten av kvällen. Känns som det kommer bli en bra dag!
.
fredag 15 januari 2010
Äääntligen fredag!
Så var arbetsveckan slut, iaf min :-)
Å det var en vecka som heter duga! Mängder med nya medlemmar. Människor som ska börja sin viktresa tillsammans med oss och som vi hoppas att det ska gå riktigt bra för förståss. Vi har verktygen, bara de kommer till oss så ska det nog gå bra. På Martins och mina klasser hade vi nästan 50 nya medlemmar som vi nu ska ta hand om på bästa sätt. I Södertälje igår hade A och jag ca 25 nya, så det är många som hoppas på ett smalare liv under 2010. Spännande!
Så mycket folk och så många nya innebär att man är ganska trött idag. Min mage är inte heller så mycket bättre än, så jag har en dag i soffan. Men jag latar mej inte! Jag sätter in bilder! Igår fick vi hem 470 bilder från resan som vi framkallat. Dessa sitter jag nu med och klipper och klistrar in i album tillsammans med biljetter och annat. Ikväll har vi ett album att bläddra i, titta på bilderna och minnas. Härligt!
Sen ska nog tvättmaskinen snurra även idag... att det aldrig tar slut! Nu är iaf alla sommarkläder tvättade och undanlagda igen. Suck. Om 4 månader får man ta fram dem igen... känns ganska avlägset just nu...
Vad gör ni en dag som denna?
.
Å det var en vecka som heter duga! Mängder med nya medlemmar. Människor som ska börja sin viktresa tillsammans med oss och som vi hoppas att det ska gå riktigt bra för förståss. Vi har verktygen, bara de kommer till oss så ska det nog gå bra. På Martins och mina klasser hade vi nästan 50 nya medlemmar som vi nu ska ta hand om på bästa sätt. I Södertälje igår hade A och jag ca 25 nya, så det är många som hoppas på ett smalare liv under 2010. Spännande!
Så mycket folk och så många nya innebär att man är ganska trött idag. Min mage är inte heller så mycket bättre än, så jag har en dag i soffan. Men jag latar mej inte! Jag sätter in bilder! Igår fick vi hem 470 bilder från resan som vi framkallat. Dessa sitter jag nu med och klipper och klistrar in i album tillsammans med biljetter och annat. Ikväll har vi ett album att bläddra i, titta på bilderna och minnas. Härligt!
Sen ska nog tvättmaskinen snurra även idag... att det aldrig tar slut! Nu är iaf alla sommarkläder tvättade och undanlagda igen. Suck. Om 4 månader får man ta fram dem igen... känns ganska avlägset just nu...
Vad gör ni en dag som denna?
.
torsdag 14 januari 2010
Jag ska fylla 20 x 2
40. Skulle jag vara 40, fyrtio, år? Inte jag... jag är ju knappt myndig :-) Men snart är det alltså ett faktum att jag ska fylla jämt, nolla på slutet...
Då får man frågan "Vad önskar du dej?". Jag brukar alltid svara "Din närvaro på mitt kalas". Då blir folk frustrerade för de vill verkligen köpa något. Men jag menar det, jag vill oftast inte ha saker utan bara att de ska komma. Men den här gången har jag faktiskt kommit på några grejer som jag behöver och då alltså kan önska mej.
* 3 resväskor, modellen större än kabinväska och i tyg - inte hårda. Det ska vara väskor som syns på bandet, gärna mönstrade eller i någon "knallig" färg.
* Hjälp med ommålning av huset under våren.
* Biljetter till Björn Skiffs
* Presentkort på något bra ställe där man köper tapeter
* Massagefåtölj
*Ångtvätt till fönster mm
* Presentkort på anisktsbehandling eller massage
Detta är sånt som jag jag faktiskt behöver och skulle vilja ha och det är inte ofta jag kommer på något bra - så nu är det bara att vänta och se vad som dimper ner. Det enda jag inte vill ha är tulpaner! Prydnadssakerna kan också hålla sej borta :-)
.
Då får man frågan "Vad önskar du dej?". Jag brukar alltid svara "Din närvaro på mitt kalas". Då blir folk frustrerade för de vill verkligen köpa något. Men jag menar det, jag vill oftast inte ha saker utan bara att de ska komma. Men den här gången har jag faktiskt kommit på några grejer som jag behöver och då alltså kan önska mej.
* 3 resväskor, modellen större än kabinväska och i tyg - inte hårda. Det ska vara väskor som syns på bandet, gärna mönstrade eller i någon "knallig" färg.
* Hjälp med ommålning av huset under våren.
* Biljetter till Björn Skiffs
* Presentkort på något bra ställe där man köper tapeter
* Massagefåtölj
*Ångtvätt till fönster mm
* Presentkort på anisktsbehandling eller massage
Detta är sånt som jag jag faktiskt behöver och skulle vilja ha och det är inte ofta jag kommer på något bra - så nu är det bara att vänta och se vad som dimper ner. Det enda jag inte vill ha är tulpaner! Prydnadssakerna kan också hålla sej borta :-)
.
onsdag 13 januari 2010
Mitt i veckan!
I arbetsveckan alltså...
Onsdag... sista "riktiga" arbetsdagen i veckan, brukar det kännas som. Martin och jag kör ju så det ryker i Tullinge, Tumba och Rönninge första delen av veckan och sen jobbar jag from imorrn varje torsdag i Södertälje. Då är det heeeela dagen som gäller; 10-20.30. Lååång dag, men jag får en bonus i form av lunchdate med Martin :-)
Innan vi åker till jobbet idag är det en massa smågrejer som ska fixas. Om en stund kommer killar från Kungssäng hit och ska titta på min säng och ev laga den. En bräda under i fotändan har bara tvärspruckit! Och så tung är jag faktiskt inte! Så nu ska de se om den kan ersättas eller om hela sängen måste bytas ut. Jag tror det blir det sistnämnda... suck!
Sen ska jag fixa ett par beställningar. Vi har haft grymt mycket folk de första två dagarna, så massor med grejer har tagit slut. Det är tur vi haft Senior med oss, han har verkligen hjälp oss massor de här två dagarna. Han har visat nya medlemmar till rätta och varit allmänt behjälplig. I måndags hade vi 12 nya och igår 18! Spännande att se hur det blir idag...
Baileys ska ut, det fixar Martin och jag ska fortsätta mitt evighetsarbete i tvättstugan. Jag har låååångt kvar till botten av tvättkorgarna... nu är iaf snart alla sommar/semesterkläder rena igen och kan läggas undan.
Sen är det säkert en massa annat som jag måste göra också. Det är snart årsmöte för Astma & Allergiföreningen. Alla papper dit ska sammanställas och kopieras. Ska även sammanställa tiderna för tillfällena då jag träffat mina kontakt"barn". Jag avskyr papper! Å jag hinner förmodligen bara en bråkdel av det jag vill, som vanligt...
Hur ser Din dag ut?
.
Onsdag... sista "riktiga" arbetsdagen i veckan, brukar det kännas som. Martin och jag kör ju så det ryker i Tullinge, Tumba och Rönninge första delen av veckan och sen jobbar jag from imorrn varje torsdag i Södertälje. Då är det heeeela dagen som gäller; 10-20.30. Lååång dag, men jag får en bonus i form av lunchdate med Martin :-)
Innan vi åker till jobbet idag är det en massa smågrejer som ska fixas. Om en stund kommer killar från Kungssäng hit och ska titta på min säng och ev laga den. En bräda under i fotändan har bara tvärspruckit! Och så tung är jag faktiskt inte! Så nu ska de se om den kan ersättas eller om hela sängen måste bytas ut. Jag tror det blir det sistnämnda... suck!
Sen ska jag fixa ett par beställningar. Vi har haft grymt mycket folk de första två dagarna, så massor med grejer har tagit slut. Det är tur vi haft Senior med oss, han har verkligen hjälp oss massor de här två dagarna. Han har visat nya medlemmar till rätta och varit allmänt behjälplig. I måndags hade vi 12 nya och igår 18! Spännande att se hur det blir idag...
Baileys ska ut, det fixar Martin och jag ska fortsätta mitt evighetsarbete i tvättstugan. Jag har låååångt kvar till botten av tvättkorgarna... nu är iaf snart alla sommar/semesterkläder rena igen och kan läggas undan.
Sen är det säkert en massa annat som jag måste göra också. Det är snart årsmöte för Astma & Allergiföreningen. Alla papper dit ska sammanställas och kopieras. Ska även sammanställa tiderna för tillfällena då jag träffat mina kontakt"barn". Jag avskyr papper! Å jag hinner förmodligen bara en bråkdel av det jag vill, som vanligt...
Hur ser Din dag ut?
.
tisdag 12 januari 2010
Nåt emot tjockisar?
Expressen har idag en artikel om huruvida man väljer en överviktig person som partner eller inte. För det är tydligen så att tjocka människor har svårare att hitta en käresta. Å ändå sägs det ju att skönhet sitter på insidan...
Jag har inga problem med att tycka om en tjock människa, vare sej som partner eller vän. Utseendemässigt tycker jag inte det spelar ett dugg roll om man är tjock, smal, gul, brun eller saknar en arm eller ett ben. Jag ser till insidan!
Däremot erkänner jag att jag tjatar på mina "mindre smala" vänner om att jag av rent egoistiska skäl vill att de ska gå ner i vikt. Jag vill nämligen att de ska överleva och stanna kvar hos mej! Oavsett vad folk säger så är risken större för tjocka personer att drabbas av olika åkommor och faktiskt dö tidigare än de annars skulle gjort om de varit smala. Å med tjock menar jag inte någon med storlek 42-44, utan 52-54-56... Med smal menar jag inte 34-36, utan en normal 38-40-42.
Eftersom jag jobbar med vikt och kilon, så vet jag ju att INGEN behöver vara överviktig. Kunde Martin gå ner 60 kg, så kan alla gör något åt sin övervikt. Det är inte enkelt, men vi har vertygen och kan hjälpa till. Om jag hade en bilverkstad skulle jag förmodligen vara lika intresserad av folks bilar och erbjuda min hjälp. Inget konstigt alltså. Förutom att det där med vikt är så känsligt... men det är inte så svårt att prata om bara man gör det på ett schysst sätt. Jag tror nämligen inte att någon VILL vara tjock. Jag är inte heller trådsmal och superfit, alltså kommer jag inte med några pekpinnar eller moralkakor om att det är hur enkelt som helst att sluta äta godis eller bara springa den där milen. Skulle aldrig falla mej in!
Skulle jag kunna ha en fet partner? Ja, men han skulle inte vara det så länge, jag skulle vilja ha honom länge i mitt liv och då innebär det att plocka bort kilo för kilo för att få honom att överleva. Alltså vill jag ha "mindre" tjocka vänner, för att få behålla dem riktigt länge :-)
.
Jag har inga problem med att tycka om en tjock människa, vare sej som partner eller vän. Utseendemässigt tycker jag inte det spelar ett dugg roll om man är tjock, smal, gul, brun eller saknar en arm eller ett ben. Jag ser till insidan!
Däremot erkänner jag att jag tjatar på mina "mindre smala" vänner om att jag av rent egoistiska skäl vill att de ska gå ner i vikt. Jag vill nämligen att de ska överleva och stanna kvar hos mej! Oavsett vad folk säger så är risken större för tjocka personer att drabbas av olika åkommor och faktiskt dö tidigare än de annars skulle gjort om de varit smala. Å med tjock menar jag inte någon med storlek 42-44, utan 52-54-56... Med smal menar jag inte 34-36, utan en normal 38-40-42.
Eftersom jag jobbar med vikt och kilon, så vet jag ju att INGEN behöver vara överviktig. Kunde Martin gå ner 60 kg, så kan alla gör något åt sin övervikt. Det är inte enkelt, men vi har vertygen och kan hjälpa till. Om jag hade en bilverkstad skulle jag förmodligen vara lika intresserad av folks bilar och erbjuda min hjälp. Inget konstigt alltså. Förutom att det där med vikt är så känsligt... men det är inte så svårt att prata om bara man gör det på ett schysst sätt. Jag tror nämligen inte att någon VILL vara tjock. Jag är inte heller trådsmal och superfit, alltså kommer jag inte med några pekpinnar eller moralkakor om att det är hur enkelt som helst att sluta äta godis eller bara springa den där milen. Skulle aldrig falla mej in!
Skulle jag kunna ha en fet partner? Ja, men han skulle inte vara det så länge, jag skulle vilja ha honom länge i mitt liv och då innebär det att plocka bort kilo för kilo för att få honom att överleva. Alltså vill jag ha "mindre" tjocka vänner, för att få behålla dem riktigt länge :-)
.
Jag hoppas och tror...
Jag har inte riktigt hunnit reflektera över att det är nytt år. Inte förrän jag jobbade igår och skulle skriva 2010 på allt och var tvungen att tänka en extra gång varje gång jag skrev... DÅ insåg jag att vi bytt år. Jag vaknade redan vid 5.30 nu i morse och kunde inte somna om, magen var i uppror, och då började jag fundera på året jag har framför mej.
2010.
Jag hoppas och tror och känner att 2010 är MITT år. Det ligger i luften att en hel del kommer att förändras. När det gäller jobbet är det redan en del som är nytt, bla att Martin nu är min arbetsgivare. Vi "gjorde upp" om de sista detaljerna igår och ska nu bara lyckas skriva det där anställningsavtalet. För mej blir det iofs ingen större skillnad, men det känns som att 2010 kommer vara ett bra år arbetsmässigt. Nu har vi de klasser och orter som vi vill ha, och folket verkar ha hittat oss.
Sen är det ju valår oxå.
Det innebär att jag förmodligen får jobba i nån valstuga den sista månaden innan valet och på så sätt tjäna lite extra. Ett jätteroligt jobb som bara återkommer var fjärde år och avslutas med en hejdundrande valvaka. Klart att den blir ännu roligare om man vinner valet... vi får väl hoppas att det blir så. Vad som händer med mej själv politiskt har jag ingen aning om. Jag har en känsla av att jag inte hamnar på någon lista alls den här gången. Jag är nominerad både till landsting och riksdag, men inte föreslagen av valberedningen - den 23 januari ska allt bestämmas. Visst ställer jag upp om jag hamnar på nån lista, men jag blir inte nedslagen om det inte blir så. Förr var det mycket viktigare, nu har jag ett helt annat liv och behöver inte längre den bekräftelsen. Det är jättekul att jobba politiskt, men det politiska spelet är inte alls lika roligt... Kanske hamnar jag på en lista - kanske lägger jag ner helt... den som lever får se.
Privat är allt redan nu hur bra som helst.
Killarna mår bra och är duktiga i skolan, de har ett rikt liv med intressen och extrajobb. From augusti går bägge i gymnasiet och "småbarnsåren" är över. Då ska Junior börja pendla till sin skola i Solna och simma i en ny klubb, med nya tränare. Spännande!
Martin och jag kommer att få mer och mer egen tid. I påsk får vi eventuellt en vecka ensamma när killarna är i fjällen. Veckan innan midsommar likaså... vi hade tänkt att åka till Prag, men sparar nog pengarna istället. Vi har det faktiskt precis lika bra hemma med Baileys :-)
Vi skulle behöva renovera en del, bla badrum och kök. Alltandörren gick sönder strax innan jul, eventuellt har den bara frusit och blir ok till våren igen - annars är det 10 000 kr för en ny dörr. Badrummet behöver ny väggbeklädnad och nytt golv, klinkersen har spruckit av vibrationerna i huset. Det innebär säkert minst 30 000 för att få ordning där, man måste ju anlita hjälp eftersom det är ett våtutrymme. Så det känns som om det är läge att jobba, jobba, jobba och få ihop pengar till allt som behöver fixas. Men det känns inte alls omöjligt att klara det, tvärtom!
Sen har vi då det där med vikten. Jag klarade nästan att komma ner i min målvikt under 2009, men inte helt. Under 2010 SKA det gå! Jag gick upp 1,4 kg på semestern och har nu ungefär 3,5 kg till mål igen. Det är väl sjutton att det ska vara så svårt! Men jag ger det till sommaren, på midsommarafton SKA jag vara där jag vill. Vi började om igår och har medlemmarnas ögon på oss. 23 veckor... det är väl klart att det lyckas?!
Jag känner mej väldigt förväntansfull faktiskt och tror jag har ett väldigt bra år framför mej. Kanske det bästa på länge.
.
2010.
Jag hoppas och tror och känner att 2010 är MITT år. Det ligger i luften att en hel del kommer att förändras. När det gäller jobbet är det redan en del som är nytt, bla att Martin nu är min arbetsgivare. Vi "gjorde upp" om de sista detaljerna igår och ska nu bara lyckas skriva det där anställningsavtalet. För mej blir det iofs ingen större skillnad, men det känns som att 2010 kommer vara ett bra år arbetsmässigt. Nu har vi de klasser och orter som vi vill ha, och folket verkar ha hittat oss.
Sen är det ju valår oxå.
Det innebär att jag förmodligen får jobba i nån valstuga den sista månaden innan valet och på så sätt tjäna lite extra. Ett jätteroligt jobb som bara återkommer var fjärde år och avslutas med en hejdundrande valvaka. Klart att den blir ännu roligare om man vinner valet... vi får väl hoppas att det blir så. Vad som händer med mej själv politiskt har jag ingen aning om. Jag har en känsla av att jag inte hamnar på någon lista alls den här gången. Jag är nominerad både till landsting och riksdag, men inte föreslagen av valberedningen - den 23 januari ska allt bestämmas. Visst ställer jag upp om jag hamnar på nån lista, men jag blir inte nedslagen om det inte blir så. Förr var det mycket viktigare, nu har jag ett helt annat liv och behöver inte längre den bekräftelsen. Det är jättekul att jobba politiskt, men det politiska spelet är inte alls lika roligt... Kanske hamnar jag på en lista - kanske lägger jag ner helt... den som lever får se.
Privat är allt redan nu hur bra som helst.
Killarna mår bra och är duktiga i skolan, de har ett rikt liv med intressen och extrajobb. From augusti går bägge i gymnasiet och "småbarnsåren" är över. Då ska Junior börja pendla till sin skola i Solna och simma i en ny klubb, med nya tränare. Spännande!
Martin och jag kommer att få mer och mer egen tid. I påsk får vi eventuellt en vecka ensamma när killarna är i fjällen. Veckan innan midsommar likaså... vi hade tänkt att åka till Prag, men sparar nog pengarna istället. Vi har det faktiskt precis lika bra hemma med Baileys :-)
Vi skulle behöva renovera en del, bla badrum och kök. Alltandörren gick sönder strax innan jul, eventuellt har den bara frusit och blir ok till våren igen - annars är det 10 000 kr för en ny dörr. Badrummet behöver ny väggbeklädnad och nytt golv, klinkersen har spruckit av vibrationerna i huset. Det innebär säkert minst 30 000 för att få ordning där, man måste ju anlita hjälp eftersom det är ett våtutrymme. Så det känns som om det är läge att jobba, jobba, jobba och få ihop pengar till allt som behöver fixas. Men det känns inte alls omöjligt att klara det, tvärtom!
Sen har vi då det där med vikten. Jag klarade nästan att komma ner i min målvikt under 2009, men inte helt. Under 2010 SKA det gå! Jag gick upp 1,4 kg på semestern och har nu ungefär 3,5 kg till mål igen. Det är väl sjutton att det ska vara så svårt! Men jag ger det till sommaren, på midsommarafton SKA jag vara där jag vill. Vi började om igår och har medlemmarnas ögon på oss. 23 veckor... det är väl klart att det lyckas?!
Jag känner mej väldigt förväntansfull faktiskt och tror jag har ett väldigt bra år framför mej. Kanske det bästa på länge.
.
måndag 11 januari 2010
Moppe-kortet blir en klassfråga?
Har ringt runt och kollat upp en del kring moppekortet, nu när Junior fyller 15 om ett par veckor. Reglerna ändrades första oktober och en del är riktigt bra, annat kunde man nog inte krånglat till mer...
De nya reglerna säger att man måste ha lärarledd undervisning i trafik. Mao eleven kör moppe och har en lärare på MC bakom sej. Man ska ha 12 timmar innan uppkörning. Jättebra! Tyvärr innebär ju detta att kortet blir en hel del dyrare. När Senior tog sitt moppekort i slutet av september kostade det 1850 kr. Nu kostar det 6500!!!
Det som krånglar till allt är att körskolorna måste söka ett särskilt tillstånd för att få undervisa moppe-eleverna. Det räcker alltså inte att de redan har tillstånd både för att lära ut MC och bil. Detta tillstånd verkar de flesta ha missat att ansöka om och i nuläget är det bara EN enda i söderort som har fått det - därav priset antar jag...?
Detta innebär att man inte heller kan fixa kortet på vintern. Förr kunde man läsa teroin, skriva provet och sen köra upp inomhus och ha kortet klart när snön försvann. Nu ska man ju ut i trafiken och öva och då måste det vara barmark och dessutom helt torrt. Så Junior kommer få vänta med sitt moppekort till mars/april och då är ju frågan om han inte lika gärna ska vänta till året efter och ta kort för lätt MC istället? Det kostar ca 10 000 och han får moppekortet "på köpet".
Min undran blir då: Hur många ungdomar kommer ha råd att fixa moppekortet? jag menar... 1850 kanske man kunde fixa, men 6500! Det är en ganska stor skillnad. Vilka kommer ha råd att skaffa moppekort? Visst är det bra att kraven blir högre på mopedisterna, men vad händer med dem som inte har råd? Kommer det att busköras mer? Eller blir det faktiskt färre trafikolyckor med moppar inblandade? Vad tror ni?
Jag är väldigt glad att Senior fixade sitt innan de nya reglerna. Han har verkligen haft nytta av att kunna ta sej själv mellan olika ställen och det har stärkt hans självförtroende massor! Nu när han ska börja övningsköra har han ju dessutom en viss trafikvana. Så moppekortet är faktiskt en viktig del i ungdomarnas utveckling och ett steg in i vuxenvärlden. Hur många kommer stå utanför nu?
.
De nya reglerna säger att man måste ha lärarledd undervisning i trafik. Mao eleven kör moppe och har en lärare på MC bakom sej. Man ska ha 12 timmar innan uppkörning. Jättebra! Tyvärr innebär ju detta att kortet blir en hel del dyrare. När Senior tog sitt moppekort i slutet av september kostade det 1850 kr. Nu kostar det 6500!!!
Det som krånglar till allt är att körskolorna måste söka ett särskilt tillstånd för att få undervisa moppe-eleverna. Det räcker alltså inte att de redan har tillstånd både för att lära ut MC och bil. Detta tillstånd verkar de flesta ha missat att ansöka om och i nuläget är det bara EN enda i söderort som har fått det - därav priset antar jag...?
Detta innebär att man inte heller kan fixa kortet på vintern. Förr kunde man läsa teroin, skriva provet och sen köra upp inomhus och ha kortet klart när snön försvann. Nu ska man ju ut i trafiken och öva och då måste det vara barmark och dessutom helt torrt. Så Junior kommer få vänta med sitt moppekort till mars/april och då är ju frågan om han inte lika gärna ska vänta till året efter och ta kort för lätt MC istället? Det kostar ca 10 000 och han får moppekortet "på köpet".
Min undran blir då: Hur många ungdomar kommer ha råd att fixa moppekortet? jag menar... 1850 kanske man kunde fixa, men 6500! Det är en ganska stor skillnad. Vilka kommer ha råd att skaffa moppekort? Visst är det bra att kraven blir högre på mopedisterna, men vad händer med dem som inte har råd? Kommer det att busköras mer? Eller blir det faktiskt färre trafikolyckor med moppar inblandade? Vad tror ni?
Jag är väldigt glad att Senior fixade sitt innan de nya reglerna. Han har verkligen haft nytta av att kunna ta sej själv mellan olika ställen och det har stärkt hans självförtroende massor! Nu när han ska börja övningsköra har han ju dessutom en viss trafikvana. Så moppekortet är faktiskt en viktig del i ungdomarnas utveckling och ett steg in i vuxenvärlden. Hur många kommer stå utanför nu?
.
Ska bli kul att jobba!
Har nog sällan sett fram emot att jobba så mycket som jag gör idag. Det ska bli skitskoj att träffa alla medlemmar igen! Mitt arbete är oftast kul, men just nu känns det extra kul.
Den största anledningen är att det är början av året. Då är det mycket folk, många nya och ger bra klirr i kassan. Sen är det första veckan som egna, alltså Martin har gått över från anställd till att vara egen företagare - vilket också ger mer pengar. Idag ska vi löneförhandla :-) Vi har fortfarande inte skrivit mina papper, så det ska vi fixa idag med försäkringar osv. För mej blir det ingen större skillnad, jag får bara flera arbetsgivare och fler papper att hålla reda på. Ytterligare en sak som är kul är att vi äntligen fått en babsmaskin, alltså en apparat som gör att medlemmarna kan betala med kort. Den har vi väntat på sen i juni och nu har vi den! Den kommer också att hjälpa oss att tjäna lite extra, tydligen ökar man försäljningen med minst 5%.
En hel del handlar alltså om pengar, men långt ifrån allt! Förra året var ett ganska bedrövligt år när det gäller min inkomst - jag är övertygad om att 2010 blir bättre. Allt vi tjänade förra året gick till resan, i år kommer vi fortfarande att lägga undan så mycket vi kan - men nu blir det mest till reparationer osv. Även om jag har ett jätteroligt jobb så jobbar jag för att tjäna pengar och överleva. Hade jag varit välbergad så hade jag inte haft ett "vanligt" avlönat jobb, då hade jag jobbat ideellt med ungdomar eller funktionshindrade. Jag hade alltså inte suttit och rullat tummarna, men jag hade inte jobbat som jag gör nu. Fördelen med mitt nuvarande arbete är att jag är hemma ganska mycket och kan lägga upp mitt arbete väldigt självständigt. Dessutom har vi Sveriges trevligaste medlemmar i våra klasser!
Så idag är det Viktväktarna som gäller! Å visst är det väl ganska många av er därute som också tänkt gå ner i vikt till Beach 2010? Då är ni hjärtligt välkomna till oss idag i Tumba, imorrn i Tullinge eller på onsdag i Rönninge. 23 veckor kvar till midsommar... då hinner man ta bort minst 10 kilo!
.
Den största anledningen är att det är början av året. Då är det mycket folk, många nya och ger bra klirr i kassan. Sen är det första veckan som egna, alltså Martin har gått över från anställd till att vara egen företagare - vilket också ger mer pengar. Idag ska vi löneförhandla :-) Vi har fortfarande inte skrivit mina papper, så det ska vi fixa idag med försäkringar osv. För mej blir det ingen större skillnad, jag får bara flera arbetsgivare och fler papper att hålla reda på. Ytterligare en sak som är kul är att vi äntligen fått en babsmaskin, alltså en apparat som gör att medlemmarna kan betala med kort. Den har vi väntat på sen i juni och nu har vi den! Den kommer också att hjälpa oss att tjäna lite extra, tydligen ökar man försäljningen med minst 5%.
En hel del handlar alltså om pengar, men långt ifrån allt! Förra året var ett ganska bedrövligt år när det gäller min inkomst - jag är övertygad om att 2010 blir bättre. Allt vi tjänade förra året gick till resan, i år kommer vi fortfarande att lägga undan så mycket vi kan - men nu blir det mest till reparationer osv. Även om jag har ett jätteroligt jobb så jobbar jag för att tjäna pengar och överleva. Hade jag varit välbergad så hade jag inte haft ett "vanligt" avlönat jobb, då hade jag jobbat ideellt med ungdomar eller funktionshindrade. Jag hade alltså inte suttit och rullat tummarna, men jag hade inte jobbat som jag gör nu. Fördelen med mitt nuvarande arbete är att jag är hemma ganska mycket och kan lägga upp mitt arbete väldigt självständigt. Dessutom har vi Sveriges trevligaste medlemmar i våra klasser!
Så idag är det Viktväktarna som gäller! Å visst är det väl ganska många av er därute som också tänkt gå ner i vikt till Beach 2010? Då är ni hjärtligt välkomna till oss idag i Tumba, imorrn i Tullinge eller på onsdag i Rönninge. 23 veckor kvar till midsommar... då hinner man ta bort minst 10 kilo!
.
söndag 10 januari 2010
Martin fyller år idag!
Idag fyller Martin 37 år! Vi firar inte detta särskilt mycket just idag, men på lördag ska vi gå på teater och sen äta middag nånstans i stan. Sen blir det stort kalajs när jag och Junior fyller år i slutet av månaden. Men våra föräldrar har iaf varit här och ätit, så liiite har vi firat.
Igår åt vi Taco och det behövs knappast ett geni att förstå att sån mat inte är så bra när man är dålig i magen. Men guuuud va gott det var. Eftersom jag inte får behålla någon mat i kroppen mer än max en timme, så är jag konstant hungrig. Kroppen hinner dessutom inte ta upp någon näring, så jag är supertrött också. Men idag åt vi lax och potatis till lunch och nu har jag iaf inte varit på toa och det var iaf 3 timmar sen. Jag känner hur tarmarna rör sej och hör hur magen låter, men än så läånge är det ganska lugnt. Så i bästa fall får jag behålla maten den här gången.
Förmiddagen gick åt till att städa bort julen. Igår tog jag alla tomtar (105 st) och idag åkte granen och alla ljusstakar. Efter att ha stuvat undan allt i källaren och dragit ett varv med dammsugaren, såg det faktiskt hyfsat ut här hemma. Så pass att vi kunde ta hem våra föräldrar iaf. Vi hade ju städat av innan vi åkte iväg, så jag förstår inte hur det kunde vara så stökigt nu? Nu är det iaf ok!
Nu på eftermiddagen har vi redigerat bilder som ska skickas till framkallning. Jag älskar fixa album med biljetter och annat smått och gott. Hade tänkt att sitta med detta nästa helg, så att de medlemmar som vill kan titta i det på lektionerna vecka 3. Det är många som följt vår resa och som säkert vill se bilderna också. Vi kanske är för personliga med våra medlemmar, men det tjänar vi nog bara på i längden. Vi gillar dem och hoppas att det gillar oss också :-)
Vi har tagit nästan 1000 bilder, men bara 500 skickas för framkallning. Sen ska några förstoringar beställas också och sättas upp på väggen. Ska göra en vägg i hallen med bara foton på djur från Afrika och Indien. Det har ju blivit några nu...
Men nu ska jag nog ta en lur på soffan, jag är TRÖTT och fryser!
Gonatt!
.
lördag 9 januari 2010
Tankar kring resan
Så kom vi alltså iväg, på min drömresa. Resan vi planerat i ca 5 år och sparat till i drygt 3 år. Från början var det menat att bli en resa för ett gäng kompisar, men till slut var det bara vi fyra i familjen kvar. Ganska bra tror jag. Vi har fått en oförglömlig resa tillsammans, med många härliga händelser och minnen.Vi firade jul och sen drog vi. 150 000 kronor fattigare.... var det värt det? Definitivt! Vi har sparat och gnetat, killarna har varit utan månadspeng, vi har sålt av grejer, jobbat extra, önskat pengar när vi fyllt år osv. Å till slut fick vi ihop det. Kanske låter galet att lägga så mycket pengar på en resa, men hellre än rejäl uppelvelse att dela med de man älskar än att bara köpa grejer som enbart har ett materialistiskt värde. Jag vet att vi är ganska ensamma om att tänka så :-)
Så befann vi oss i Tanzania. När guiden och ägaren från Kilimanjaro Safari Agancy träffade oss var det helt plötsligt på riktigt! Jag skulle äntligen få se alla de där djuren och naturen som man bara sett på tv. Å vi fick minsann se! Redan första 
dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt!
dagen fick vi se fyra av The Big Five. Det häftigaste var elefanterna som passerade vår bil med bara någon meter. Dagen efter fick vi se en gepard som åt. Att höra ljudet av krasande när hon tuggade slog allt jag någonsin hört, att vara så nära att man hör en gepard tugga är otroligt häftigt! Safariveckan var otrolig! Att bara sitta där i bilen och se alla djur, uppleva naturen och ta mängder med bilder kan ju låta långtråkigt. Men vi njöt av varje minut! Vi ville bara se mer lejon, leoparder och giraffer. Ändå fick vi se mycket mer än många andra. Tänk bara: 17 noshörningar! Vi träffade folk som inte 
sett en enda... bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida... en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil... som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det...
sett en enda... bla en stöddig Göteborgare som innan han ens hälsat frågat var vi kom ifrån och konstaterat beskt att vi var från Sveriges baksida... en stund senare såg vi dem stående vid sidan om vägen med en havererad bil... som Stefan Einhorn säger: man ska vara snäll! Därför säger jag inget mer om det...Att vara på safari är ingen semester! Man går upp vid 7 och är ute hela dagen. Lunchen äts ur en liten medhavd matbox och toaletter besöks när guiden hittar en av de utställda runt om i parkerna. Man får inte vara helt främmande för att kissa bakom bilen 
med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.
med en hyena bakom ryggen. Dessutom byter man hotell varje dag och måste packa smart. Martin som driver resebyrån som vi anlitat var en trevlig bekantskap, han och vår guide Didas åkte med hela första veckan. Efter en vecka så tätt tillsammans lär man känna varandra ganska bra, så jag hoppas att vi kan hålla kontakten på nåt sätt.På nyårsafton blev vi körda till Arusha Airport för flyg till Zanzibar. Nu började semestern! Vi lämnade Martin från resebyrån på planet, eftersom han skulle vidare till Sverige. Vi kom till ett jättefint litet hotell 
från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.
från början, men eftersom det var lite trassel där så flyttades vi efter ungefär halva tiden. Veckan på Zanzibar var mycket lugnare än safariveckan. Vi var uppe vid 8 på morgonen, badade, solade, kollade in ön och en massa annat och somnade helt uttröttade vid 22 på kvällen. Vi följde kroppens egen rytm och lät den styra oss helt och hållet. Vi hade ingen aning om vad klockan var utan kände när vi var hungriga eller trötta. Skönt att kunna släppa allt för en stund och bara leva.Vi hade ca 35 grader varmt i skuggan och ungefär detsamm
a i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det... Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt :-) Martin ja... han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon mete
r håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.
a i vattnet. Jag badade faktiskt jättemycket! Men min favoritsyssla är att leta snäckor, att bara gå där på stranden och må bra. Många snäckor blev det... Martin upptäckte nämligen också att det var ganska mysigt :-) Martin ja... han har upplevt så mycket den här resan, saker han aldrig gjort förut. Det har varit en förmån att få uppleva och dela allt detta med honom. Första gången han sitter i en liten motorbåt, första gången han snorklar, första gången har ser en paradisstrand osv. Man har ganska många begränsningar som tjock, han har ju vägt 160 kg, och nu som smal måste han ju ta igen allt han missat. Att simma med delfiner tillhör inte vanligheterna även om man är smal, så det var en ny grej för oss allihopa. Så häftigt att se de här stora och smidiga djuren på bara någon mete
r håll. Junior lyckades ta i dem flera gånger, men då simmade de iväg.De två veckorna var väldigt olika varandra och kompletterade varandra helt perfekt. Först äventyr - sen avkoppling. Precis som det var tänkt. Resan blev faktiskt precis som jag drömt om. Att vi fick byta hotell var faktiskt ingen nackdel, nu fick vi se en annan del av ön och hotell nr2 var mycket mysigare än det första. Så själva resan var perfekt!
Att jag blev sjuk de sista dagarna är sånt som händer och inget att haka upp sej på. Resten av fanioljen var dåliga i magen då och då, men inget allvarligare. Det enda tråkiga är väl isf att vi tappade en dag på att byta hotell och tjafsa med personalen på första stället. Jag tror att det var där jag blev sjuk, pga deras dåliga mat den sista dagen. När vi kom hem igår upptäckte killarna att de blivit av med ganska mycket pengar, men vi kan inte säga var eller när detta skett under resan. Vi får se vad försäkringsbolaget säger om detta.
Men i det stora hela så har allt varit perfekt! En resa för livet som jag verkligen kan rekommendera andra att åka på. Visst är det mycket pengar, men om hela familjen hjälps åt och man sparar långsiktigt så går det. När man väl sitter där med pengarna kan det iofs vara lockande att renovera badrummet eller något annat, men nu hade vi bestämt oss - vi skulle på safari! Badrummet finns kvar...
Jag trodde att detta skulle bli sista riktigt stora resan med killarna, de är ju stora nu och ska påbörja sina egna liv. Men de vill inte riktigt lyssna på mej, utan planerar för fler upplevelser. Närmast blir det nog en resa till Egypten så att killarna kan ta dykcert. Vi har rest och sett jättemycket och nu vill killarna visa allt detta för Martin och återuppleva allt igen med honom. En av punkterna är att bila i norrland och se midnattsolen. Coolt att killarna har det som en av de översta punkterna tycker jag. Martin har nämligen inte varit ovanför Uppsala... så det är väl dax? Sen vill han visa oss Polen och då är killarna villiga att följa med även om det inte bli förrän om några år. Så vi kommer nog att fortsätta att resa tillsammans, det gjorde ju jag med mina föräldrar. Så varför inte?
Summerar man alltsammans, så kan man säga att jag är mer än nöjd! Vi hade en önskan som uppfylldes mer än väl av vår researrangör. Vi ville ha VÅR resa och fick det precis som vi ville. Vi kunde planerat allt själva med flyg, boende och safari - men då hade det blivit svårare att reda ut trassel på vägen. Nu lämnade vi över till andra, betalade för det och allt förflöt smidigt även vid problem. Vi kan med andra ord varmt rekommendera Kilimanjaro Safari Agency. Tack Rachel och Martin för en oförglömlig resa! Vi ses på resmässan hoppas jag :-)
.
fredag 8 januari 2010
Jäklar va kallt det är!
Så är vi hemma igen, efter nästan ett dygn på resande fot. En dryyyg hemresa kan man väl säga, särskilt när magen inte är som den ska... Nä, jag har inte blivit bättre. Det är ganska ok när jag inte äter något, men ca 45 minuter efter intag av mat eller dryck vänder sej magen ut och in helt och hållet. Så har det varit i fyra dagar nu och ont gör det också. Ska testa att småäta lite de närmaste dagarna och då specifikt få i mej vätska och fibrer. Så får vi se... Jag önskade mej en lite lätt magsjuka och blev bönhörd med råge :-S
Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen... lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade :-)
15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet - skönt!
Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul... kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet... imorrn vet vi...
Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.
.
Vi tog sista doppet i Indiska Oceanen igår förmiddag, taxin hämtade oss strax innan 12. Det var lite strul innan vi kom igenom tullen. VI hade ingen aning om att man inte fick ta med sej snäckor hem och hade en hel del. Hade vi vetat att det inte var tillåtet hade vi självklart inte tagit några, men då brukar det alltid finnas anslag på hotell eller flygplatsen vid ankomst. Men det fanns det inte. När tullkillen fattade att vi inte försökt smuggla och att jag faktiskt var ganska magsjuk vid ögonblicket för kontrollen och vill ha en toa för 10 minuter sen... lät han oss gå med orden att vi inte skulle ta några snäckor nästa gång vi var på Zanzibar. Vi lovade :-)
15.45 lokal tid gick flyget till Dar er Salaam, sen vidare till Addis Abeba där vi fick vänta på nästa flyg i 4 timmar. 00.20 lokaltid (22.20 sv tid) satte vi oss på flyget till Stockholm, via Rom och landade på Arlanda klocka 9.00. När vi landar säger flygvärdinna fel och berättar för oss att det är 30 minus ute! Alla på planet drar efter andan och inser att nu kommer vi att frysa ihjäl. Men sanningen var att det var 13 minus, inget annat. Min pappa stod reda i ankomsthallen med våra vinterkläder och en varm bil, men frös gjorde vi ändå. En timme senare fick vi en galen hund över oss! Baileys visste inte vilket ben han skulle stå på eller vem han skulle hälsa på. Han hoppade mellan oss och ligger nu och sover helt slut. Vi åt lunch hos mamma och åkte sedan hem och tömde både mage och resväskor. Så nu snurrar första tvätten och resväskorna står redan i förrådet - skönt!
Jag har gått igenom all post, men inte mailen. Kollat lite bloggar och lite angånde nästa vecka på jobbet. Ska skicka veckobrevet till våra medlemmar och peppa dem lite inför nästa vecka. Första vägningen sedan innan jul... kan gå hur som helst. För mej blir det nog något kilo upp, men den här magsjukan kan ju ha hjälpt mej åt andra hållet... imorrn vet vi...
Ska försöka sätta ihop en summerande blogg med tankar och bilder från resan.
.
onsdag 6 januari 2010
En ensam liten farbror...
Vi har en ensam liten farbror här på hotellet. Han har något slags handikapp som det ser ut och jag vet att jag läst om det men kommer inte på vad det heter. Han är ca 130-140 cm lång, har en liten pojkes outvecklade kropp men man ser i hans ansikte att han är ca 50-55 år gammal. Han är väldigt lik "Iprenmannen"... Hur som helst så verkar han så ensam. Han lämnar sin bungalow varje morgon, äter sin frukost och går tillbaka till sitt rum - ensam... han kommer tillbaka, äter sin lunch och går sen ner på stranden -ensam. Han är trevlig och hälsar på alla han möter, han ler men inte med ögonen...
Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller - så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?
När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och "umgicks" med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!
Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.
.
Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller - så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?
När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och "umgicks" med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!
Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.
.
tisdag 5 januari 2010
Tudelat
Så är det näst sista kvällen här. Om bara 3 dygn sitter vi hemma i tv-soffan igen... känslan inför detta faktujm är tudelad. Å ena sidan ska det bli skönt att komma hem, träffa Baileys, äta mat vi är vana vid, sova i min egen säng och få tillbaka rutinerna. Å andra sidan så kommer jag sakna värmen, solen, sanden, stränderna, de härliga kvällarna, den lediga tiden och en massa annat. Ångest? Yes!
Jag läste att det är 16 minus hemma och jag är definitivt inte född för vinterbruk. I min drömvärld ska det vara vår 15/1-15/4, sommar 16/4-15/10, höst 16/10-12/12 och vinter 13/12-14/1. Å varje årstid ska vara på riktigt, alltså mycket värme på sommaren och mycket snö på vintern. Det låter väl bra?
Men nu är vi här; på Zanzibar i 35 graders värme. Bara en hel dag kvar... Idag har vi mest legat i solen och läst och gått på stranden och letat snäckor. Vi har tidigare köpt presenter till våra medlemmar och nu har vi plockat mängder med snäckor som de ska få. Den som vill alltså. Solbrännan börjar sitta bra nu, men magen är inte alls kul... har varit ganska dålig i magen idag så vi får väl se hur det blir till middagen nu; om jag kan äta eller inte. Men men, då kanske jag inte gått upp så mycket i vikt iaf...? Inget ont som inte har något gott med sej :-)
Imorrn ha vi tänkt att leka lite med kamera. Ta lite kul bilder på stranden och kring poolen. det är så fina färger här så det är kul att fota och många bilder blire´... På fredag ska bilderna laddas ur och skickas till framkallning och sen ska jag sätta ihop ett album. Jag älskar att sitta och pyssla med sånt och återuppleva resan.
Men nu är det strax mat... såja magen... coooool it!
.
Jag läste att det är 16 minus hemma och jag är definitivt inte född för vinterbruk. I min drömvärld ska det vara vår 15/1-15/4, sommar 16/4-15/10, höst 16/10-12/12 och vinter 13/12-14/1. Å varje årstid ska vara på riktigt, alltså mycket värme på sommaren och mycket snö på vintern. Det låter väl bra?
Men nu är vi här; på Zanzibar i 35 graders värme. Bara en hel dag kvar... Idag har vi mest legat i solen och läst och gått på stranden och letat snäckor. Vi har tidigare köpt presenter till våra medlemmar och nu har vi plockat mängder med snäckor som de ska få. Den som vill alltså. Solbrännan börjar sitta bra nu, men magen är inte alls kul... har varit ganska dålig i magen idag så vi får väl se hur det blir till middagen nu; om jag kan äta eller inte. Men men, då kanske jag inte gått upp så mycket i vikt iaf...? Inget ont som inte har något gott med sej :-)
Imorrn ha vi tänkt att leka lite med kamera. Ta lite kul bilder på stranden och kring poolen. det är så fina färger här så det är kul att fota och många bilder blire´... På fredag ska bilderna laddas ur och skickas till framkallning och sen ska jag sätta ihop ett album. Jag älskar att sitta och pyssla med sånt och återuppleva resan.
Men nu är det strax mat... såja magen... coooool it!
.
måndag 4 januari 2010
Bytt strand
Så har vi flyttat och även här finns internet!
En kille från resebyrån här nere kom förbi igårkväll och pratade med oss. Han kunde med egna ögon se att allt verkligen inte stod rätt till på hotellet och att det vi berättat var sant. Skönt att bli trodd direkt utan minsta tvivel eller misstanke om att vi försöker utnyttja läget och tjäna på det. Jag är så glad att vi efter stor tvekan och grundlig research valde Kilimanjaro Safari Agency som "vår" researrangör, allt har verkligen gått supersmidigt.
Så när vi la oss igår visste vi bara att vi skulle få ett sms under morgonen. Detta kom ca 10 och ungefär en halvtimme senare blev vi hämtade för att åka till ett annat hotell. Å det sista som händer när vi ska checka ut är att de försöker blåsa oss! När vi ska betala det vi ätit och druckit får man det till 307 dollar! Vi har halvpension, så det kan omöjligt bli så mycket. Jag ber att få se alla notor och mycket riktigt har de försökt att få oss att betala ALLA måltider. Efter en del omräkning är vi nere på 62 dollar, en ganska stor skillnad... Men mej lurar man inte så lätt!
Iaf... vi åker ca 40 minuter och hamnar på östkusten. Ett litet sött ställe med bara 24 rum/bungalows. Vi får ett hjärtligt välkomnande och får se rummen innan vi bestämmer oss för att bo här. Alla är jättegulliga och måna om att vi mår bra och trivs. Stranden är härlig och rummen är RENA! Vi äter lunch och är sedan på stranden resten av dagen.
Skönt att få landa på ett vänligt ställe efter allt strul. Dessutom finns det varmvatten! Imorrn bitti blir det en lång, varm dusch för första gången sedan safarin. Ska bli skönt att verkligen kunna skrubba sej ren.
Återigen vill vi tacka Martin på Kilimanjaro för att han rett ut allt vårt strul och att det löst sej på absolut bästa sätt. Här kommer vi att trivas!!!
.
En kille från resebyrån här nere kom förbi igårkväll och pratade med oss. Han kunde med egna ögon se att allt verkligen inte stod rätt till på hotellet och att det vi berättat var sant. Skönt att bli trodd direkt utan minsta tvivel eller misstanke om att vi försöker utnyttja läget och tjäna på det. Jag är så glad att vi efter stor tvekan och grundlig research valde Kilimanjaro Safari Agency som "vår" researrangör, allt har verkligen gått supersmidigt.
Så när vi la oss igår visste vi bara att vi skulle få ett sms under morgonen. Detta kom ca 10 och ungefär en halvtimme senare blev vi hämtade för att åka till ett annat hotell. Å det sista som händer när vi ska checka ut är att de försöker blåsa oss! När vi ska betala det vi ätit och druckit får man det till 307 dollar! Vi har halvpension, så det kan omöjligt bli så mycket. Jag ber att få se alla notor och mycket riktigt har de försökt att få oss att betala ALLA måltider. Efter en del omräkning är vi nere på 62 dollar, en ganska stor skillnad... Men mej lurar man inte så lätt!
Iaf... vi åker ca 40 minuter och hamnar på östkusten. Ett litet sött ställe med bara 24 rum/bungalows. Vi får ett hjärtligt välkomnande och får se rummen innan vi bestämmer oss för att bo här. Alla är jättegulliga och måna om att vi mår bra och trivs. Stranden är härlig och rummen är RENA! Vi äter lunch och är sedan på stranden resten av dagen.
Skönt att få landa på ett vänligt ställe efter allt strul. Dessutom finns det varmvatten! Imorrn bitti blir det en lång, varm dusch för första gången sedan safarin. Ska bli skönt att verkligen kunna skrubba sej ren.
Återigen vill vi tacka Martin på Kilimanjaro för att han rett ut allt vårt strul och att det löst sej på absolut bästa sätt. Här kommer vi att trivas!!!
.
söndag 3 januari 2010
Har sett delfiner nu!
Så har vi då äntligen varit ute på delfintur. Först såg vi en ensam delfin som hoppade framför oss, sen var det en lååååång väntan tills nästa dök upp. Då var det tre delfiner som vi sedan kunde följa under en ganska lång tid. Senior, Junior och Martin hoppade i - jag väntade i båten med kameran i högsta hugg. Junior kom så nära att han kunde klappa en av delfinerna! Tänk då på att detta är vilda delfiner som inte alls är vana vid människor. Coooolt!
Det har tillstött lite problem här på hotellet, så vi kommer att flytta. Antingen flyttar vi direkt nu ikväll, annars blir det imorrn. En del av problemen är att elen inte fungerar som den ska, vi har hittills varken haft varmvatten eller AC. Kan låta som ett i-lansdproblem... Men när standarden bara sjunker vartefter dagarn går så är det inte kul längre... idag fick vi inte ens äta oss mätta till frukosten. Killarna har skurit sej på lösa kakelplattor i poolen mm mm... Hade personalen på hotellet bett om ursäkt, försökt rätta till eller kompenserat oss hade det varit en sak, nu har de mest ryckt på axlarna. Vi har sparat länge för att komma iväg på denna resa och vill nu bara ha det som vi betalat för. Inga orimliga krav alltså.
Vi vet alltså inte var vi kommer att hamna eller om det finns internet där. Men det ska nog gå att uppdatera er på nåt sätt...
.
fredag 1 januari 2010
Bilder från Tanzania
Här kommer några bilder från safarin...
En gepard som precis fällt en Tomson-gasell. Hon äter snabbt för att inte ge hyenorna för mycket av sitt byte. Vi står bara några meter bort...
En gepard som precis fällt en Tomson-gasell. Hon äter snabbt för att inte ge hyenorna för mycket av sitt byte. Vi står bara några meter bort...
Lejonhonan ligger och spejar efter mat i solnedgången.
Leoparden satt högt upp i ett träd och tittade på oss :-)
Lilla zebraflickan får trygghet av mamma.
Häftigaste picknick-stället jag ätit på! Runt om oss gick vilda zebror och betade!
Elefanter på rad som passerade vår bil med bara någon meter, otroligt mäktigt!
Lekande barn med hemmagjord leksak och FOPPATOFFLOR!!!
Leoparden satt högt upp i ett träd och tittade på oss :-)
Lilla zebraflickan får trygghet av mamma.
Häftigaste picknick-stället jag ätit på! Runt om oss gick vilda zebror och betade!
Elefanter på rad som passerade vår bil med bara någon meter, otroligt mäktigt!
Lekande barn med hemmagjord leksak och FOPPATOFFLOR!!!
.
34 grader på Zanzibar!
Så har vi äntligen kommit till Zanzibar å här finns internet!!!
Vi avslutade safarin igår med att åka till Lake Manyara. Tyvärr såg vi nästan inga djur där, det kändes mest som att åka runt på Kolmården faktiskt... men men. Vi har ju sett så otroligt mycket att vi faktiskt hade varit nöjda med hälften :-)
Klockan 15.15 lyfte vårt flyg mot kritvita sandstränder och glasklara snorkelvatten. När kaptenen säger att det just nu är 29 grader, jublar vi! Det tar ungefär en timme med bil till hotellet som ligger precis vid stranden. Vi packar snabbt upp och går sen ner på stranden. Vi promenerar lite och letar snäckor, klockan är ca 18.30.
20.00 äter vi buffe men är så trötta att vi knappt orkar sitta upp. Så vid 22 går vi till vårt rum, leker lite med datorn och lägger oss ner en stund. För säkerhets skull sätter vi larmet på 23.45, men när vi ska fira tolvslaget ger Senior upp och lägger sej för natten. Vi andra går ner till stranden och hör hur de andra hotellen firar. Det är ett otroligt månsken som reflekteras i den vita sanden. Det när nästan som dagsljus och otroligt vackert.
Vi ser bara några få fyrverkerier, det är nämligen förbjudet med smällare och fyverkerier både här och i Tanzania. Något som jag tycker är superbra! Så det blev en väldigt lugn nyårsafton som var helt i min smak. Men jag längtar väldigt mycket efter Baileys...
Imorse sov vi till ca 8 och åt en lång frukost ute under tak i solen. Idag har vi mest legat under ett parasoll eller i poolen. Det är 34 grader i skuggan och 32 i vattnet, så jag har faktiskt badat! Det är nästan en världssensation :-)
Som ni hör så mår vi riktigt bra, alla är friska och nöjda. Eftersom vi faktiskt har hittat ett trådlöst nätverk här på hotellet, så kan det nog bli lite bilder de närmaste dagarna. Vi måste bara redigera dem lite så de inte tar så lång tid att lägga in.
See U!
Vi avslutade safarin igår med att åka till Lake Manyara. Tyvärr såg vi nästan inga djur där, det kändes mest som att åka runt på Kolmården faktiskt... men men. Vi har ju sett så otroligt mycket att vi faktiskt hade varit nöjda med hälften :-)
Klockan 15.15 lyfte vårt flyg mot kritvita sandstränder och glasklara snorkelvatten. När kaptenen säger att det just nu är 29 grader, jublar vi! Det tar ungefär en timme med bil till hotellet som ligger precis vid stranden. Vi packar snabbt upp och går sen ner på stranden. Vi promenerar lite och letar snäckor, klockan är ca 18.30.
20.00 äter vi buffe men är så trötta att vi knappt orkar sitta upp. Så vid 22 går vi till vårt rum, leker lite med datorn och lägger oss ner en stund. För säkerhets skull sätter vi larmet på 23.45, men när vi ska fira tolvslaget ger Senior upp och lägger sej för natten. Vi andra går ner till stranden och hör hur de andra hotellen firar. Det är ett otroligt månsken som reflekteras i den vita sanden. Det när nästan som dagsljus och otroligt vackert.
Vi ser bara några få fyrverkerier, det är nämligen förbjudet med smällare och fyverkerier både här och i Tanzania. Något som jag tycker är superbra! Så det blev en väldigt lugn nyårsafton som var helt i min smak. Men jag längtar väldigt mycket efter Baileys...
Imorse sov vi till ca 8 och åt en lång frukost ute under tak i solen. Idag har vi mest legat under ett parasoll eller i poolen. Det är 34 grader i skuggan och 32 i vattnet, så jag har faktiskt badat! Det är nästan en världssensation :-)
Som ni hör så mår vi riktigt bra, alla är friska och nöjda. Eftersom vi faktiskt har hittat ett trådlöst nätverk här på hotellet, så kan det nog bli lite bilder de närmaste dagarna. Vi måste bara redigera dem lite så de inte tar så lång tid att lägga in.
See U!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)